Jaha – den första rundan av Nations League lider mot sitt slut och föga förvånande finns både plus och minus att ta med sig.
Börjar man med det roliga är det bara som fotbollsberoende att applådera det nya upplägget med tanke på vilka matcher vi bjudits från A-divisionen. Tidigare år har landslagsuppehållen många gånger varit ökenvandringar mellan klubblagshelgerna och max någon gång per halvår har man kunnat avnjuta Spanien mot Italien eller Tyskland mot England. Det har varit Sverige mot typ Ungern och när abstinensen tagit överhanden har man naivt byggt upp Skottland mot Polen till något det inte är eller gnetat sig igenom klasskillnader och överkörningar mellan topplag och blåbär. Frankrike-Vitryssland, 5-1. Helt ointressant.
De här dagarna har jag i stället kunnat se Frankrike-Tyskland, Italien-Polen, England-Spanien, Portugal-Italien och ikväll tänkte jag kika på Spanien mot Kroatien. Det är en remarkabel förändring som jag verkligen välkomnar med öppna armar.
I den andra vågskålen ligger det snabba avgörandet, där en förlust mer eller mindre stänger möjligheterna för en del lag att vinna sina grupper och således väntar en deppig höst. Men också det varierande intresset i de andra divisionerna. Jag fattar att det för vissa mindre nationer är roligare att vinna matcher mot sämre motstånd än att slaktas gång efter annan av större diton, men B- och C-divisionerna lär inte bjuda många lappar på luckorna och det var långt ifrån bara Friends Arena som hade tomma stolar i helgen.
Jag tror faktiskt det är så enkelt att den gyllene vägen helt enkelt inte finns. Hur man än vrider och vänder på perioderna mellan mästerskap och hur möjligheterna än är att ta sig dit så kommer inte decibelmätaren slå i taket konstant. Titta på hockeyn där mästerskap varje år inte heller fyller läktare eller skruvar upp temperaturen. Man får nog helt enkelt förlika sig med att de flesta landslag, Sverige inräknat, inte kan eller kommer sälja ut nationalarenan varenda gång – oavsett om man möter blåbär, jämbördiga eller övermäktiga motstånd.
XXX
Vad som däremot alltid kommer bidra till mer fulla än tomma läktare är segrar och bra resultat. Förlusten mot Turkiet igår var en märklig historia till fotbollsmatch, där jag absolut kunde se Sverige vinna med klara siffror men där tappet från ledning 2-1 till förlust 2-3 inte heller tog mig på sängen. Det var slarvigt, Janne belyste att spelarna såg trötta ut och den defensiv som vi lärt oss att luta oss emot såg både ihålig och styltig ut. Victor Nilsson Lindelöf stod för en rad individuella aktioner som förhindrade ytterligare mål bakåt, men det riktigt anmärkningsvärda var att det tilläts se så skakigt och oordnat ut hela vägen in till slutvisslan.
Förlusten i sig, som resultat i en trelagsgrupp, var givetvis ödesdiger men det är insatsen och prestationen som verkligen oroar. Nu är det upp på hästen omgående och bara försöka slå ryssen i oktober – vilket lär bli lättare sagt än gjort. Nej, det här var inte den start vi behövde på tiden post det bästa svenska världsmästerskapet sedan 1994.
XXX
Det kunde dock varit värre. Tänk bara på Erik Hamrén, Island och den tid som nu väntar för den lilla ön. 0-6 i baken mot Schweiz och ikväll kommer Belgien på besök. Det mest delikata enligt mig blir att i det längre perspektivet följa vad som händer med Islands självbild. För efter de otroligt starka resultaten de senaste tre kvalen (ett play off, ett EM och ett VM), med EM 2016 som solklar peak, är det klart att landet lämnat blåbärsåren bakom sig med förluster på löpande band och Eidur Gudjohnsen ensam på topp. Men kan man räkna med fortsatta framgångar när man är ett så litet land? Är det självklart? Är det ens rimligt?
Valet av Hamrén som förbundskapten tycker jag i alla fall tyder på att man nu ser på sig själva som ett landslag som både har meriter och spelarmaterial för att förändra sin approach. I dagens fotboll premieras bara defensiv organisation och bollinnehav i minoritet till en viss grad – de vinnande lagen äger i regel bollen, spelar fotboll och beskrivs snarare med ord som konstruktiva och anfallsglada än destruktiva och försvarsinriktade. Min känsla är att Island tappat bort sig själva i denna eventuella övergångsperiod och jag tror inte man har speciellt mycket att vinna på att fullfölja ett sådant ömsande av skinn.
XXX
Aleksandar Mitrovic hörni! Den serbiske anfallstanken har brottat sig tillbaka till strålkastarljuset efter flertalet säsonger av gula kort, skador, utlåningar och uppförsbackar. Sex mål på sina fem senaste matcher (landslag och klubblag) talar sitt tydliga språk och det är dessutom en utrotningshotad art av anfallare vi har att göra med här. Tung, trög och bufflig – men ändå magnet i fötterna och en förmåga att ensam sysselsätta både en, två och tre försvarare. Dessutom lämnar Fulhams finest en oftare än sällan med känslan av “hur fa-an fick han in den där?”, ett typiskt signum för en målskytt med fulltankat självförtroende.
Knappast en slump att Mitrovic firar sina pytsar med samma målskytt som Luca Toni va? De påminner väldigt, väldigt mycket om varandra.
XXX
Snart 45.000 sålda till derbyt mellan AIK och Hammarby nästa söndag! Det är sannerligen en sprakande höst i Allsvenskan som nu stundar. Passa på att njuta innan mörkret och minusgraderna kommer!
XXX
Historierna om händelseförloppet går isär, jag är medveten om det, men oavsett anledning verkar det stå klart att Nicklas Bendtner slagit av en taxichaufför käken. Det rättfärdigas så klart inte av någonting och jag fascineras verkligen av spelare som så många gånger gjort bort sig men ändå inte verkar lära sig en enda läxa. Vilken gång i ordningen är det han hamnar i stormens öga nu? Håller någon ens räkningen?
Hur motiverar Rosenborg en fortsättning? Kan landslaget över huvud taget vara aktuellt igen? När vi snart (väl?) summerar danskens karriär vet jag i alla fall vad som kommer prägla min minnesbild: en spelare som var helt omöjlig att förstå sig på.
XXX
I veckans Fotbollslabbet synar vi Evertons minst sagt högintressanta transfermarknad samt hur Ronaldos intåg i Juventus har påverkat laget. Avsnittet kommer fredag – missa inte det!