De flesta har nog koll på att det händer mycket inom och kring damfotbollen just nu. Det satsas mer, intresset ökar och damerna får ta större plats. Utvecklingen har gått åt rätt håll, även om vi önskat att den på många håll kunnat gå ännu snabbare. På senare tid är däremot min känsla att utvecklingen har accelererat hastigt och kraftigt. Jag har fastnat för tre aktuella händelser. Händelser som fått mig att imponeras och börja undra ifall inte det riktiga genombrottet är påväg att ske för damfotbollen. Delar som berör ekonomi, värdesättningen av damfotbollen specifikt och den alltmer inkluderande atmosfären bland spelare, herrar som damer, utåt sett. Jag ser en likhet i dessa inträffande, en likhet som jag tidigare inte kunnat finna på samma sätt. En gemensam faktor som är tecken på att ett riktigt genombrott kan vara påväg.
Ett nytt, treårigt TV-avtal för Women´s Super Leauge, den engelska toppligan på damsidan i England, blev för några veckor sedan påskrivet och klart. Ett avtal värt rekordsumma som inte tidigare varit aktuellt eller ens nära att nå. De stora TV-kanalerna SkySports och BBC kommer att från och med nästa säsong sända allt fler matcher från en av världens bästa ligor. Det här kommer att ge klubbarna ordentligt klirr i kassan och öka intresset för engelsk fotboll ytterligare tack vare utökad exponering. Ett avtal som inte är något vi varit bortskämda med på damsidan och ett avtal som skriker att tider håller på att förändras. Ett stort, banbrytande steg som höjer ribban betydligt inom sporten.
Damernas Champions League-final kommer att spelas i Göteborg den här säsongen på Gamla Ullevi. Att finalen spelas i just Sverige anser jag är stort och coolt. Arenaägaren GotEvent anser att eventet är viktigt och vill säkerställa en så högkvalitativ gräsmatta som möjligt. Det här resulterar i att IFK Göteborg kommer att få flytta fyra matcher innan finalen den 16 maj, för att ge damernas final företräde. Det kan tyckas vara självklarheter, men ärligt talat kan vi enas om att vi damspelare inte är bortskämda med att någon ger oss företräde till att optimera våra förutsättningar. Vi är nog mer bekanta med att vara de som får lämna företräde, oavsett om det handlat om träningsplaner, faciliteter eller annat som berör vår sport. Håller tider på att förändras?
#Mismapasion. Är hashtagen bekant för dig? Real Madrids målvakt Misa Rodriguez valde att lägga ut en bild på sitt egna målfirande bredvid herrarnas Marco Asensions målfirande. Snabbt trillade det in sexistiska och hatiska kommentarer under hennes inlägg. Kort därefter kom en enorm motrörelse från fotbollsvärlden, som än en gång visade sin solidaritet och passion för sporten. Stora stjärnor på herrsidan visade sin stöttning och tillsammans med stora klubbar delades hashtagen. Att passionen är delad, oavsett kön, bör inte vara några konstigheter. Men denna våg av kärlek och solidaritet bland spelare är något som värmer mitt hjärta och som jag vill påstå att jag inte ser tillräckligt ofta av förklarliga skäl. Något som gör att jag vågar tro att kulturen sakta men säkert håller på att förändras till att bli mer tillåtande och välkomnande för alla.
Tre händelser som berör olika delar av fotbollen, men där det går att finna en röd tråd: tider håller på att förändras. Tre händelser som varje enstaka händelse inte nödvändigtvis ställer herrar och damer mot varandra, där det är en tävling mellan vem som är bättre och vem som bör få mest. Det är händelser som värdesätter, stöttar och ser de som förtjänar att bli sedda. Intresset ökar, kraven börjar ställas och passionen fortsätter vara delad. Samma idrott, samma passion. Vi alla delar den. Är det stora genombrottet nära nu?