Total lockdown i Storbritannien, men dagarna rusar ändå iväg för mig då fotbollen tillåts att vara i full gång på elitnivå. Tre veckor har gått sedan jag anlände till landet och anslöt till ett av Europas bästa lag. Det har varit en hel del intryck och jag är som en svamp som vill suga in allt som går. Förutsättningarna i form av det team som arbetar kring och med laget är fantastiska, de fick ni ta del av i förgående inlägg. Det är ett team som gör att jag som spelare känner mig motiverad, stimulerad och inspirerad till att vilja bli bättre. Ett gäng personer med olika roller, där samtliga vill prestera på den absolut högsta nivån. Det tillsammans med en trupp spelare, där varje position håller världsklass. Det är en uppsättning av högpresterande människor som jag är oerhört tacksam över att få tillhöra och tillbringa mina dagar med.
Ni vet känslan när man träffar en person som har så mycket energi och brinner för sitt yrke att passionen smittar av sig på en själv? Eller den där underbara känslan när man tillhör en grupp som har en tydlig och gemensam målsättning, där hårt arbetet läggs ner varje dag och ska leda till resultat och bra prestationer. Där processen mot att nå målsättningen grundar sig i individen och individens självkritik för att ständigt utvecklas och bli bättre. Där individen startar med att reflektera över sin egna roll och prestation för att kunna tillföra maximalt till gruppen. Det är för mig en optimal miljö för att kunna utvecklas på både individ- och gruppnivå. För mig är Chelsea FC ett sådant lag. Samtliga roller, både på och utanför plan, innehas av personer som vill bli riktigt, riktigt bra på det de gör. Allt från en sjukgymnast som flyttat från Polen till målvakten från Sverige som lämnat familjen och vännerna för att ta nya kliv i sin karriär.
En sak som slog mig snabbt när jag anslöt till laget för några veckor sedan var antalet personer kring damlaget som inte kom från England. Som fotbollsspelare på proffsnivå är vi vana vid att lagsammansättningarna ofta består av en internationell blandning spelare, där olika kulturer och länder blandas i ett och samma lag. Jag personligen, som damfotbollsspelare, är däremot inte så van vid att även teamet kring laget är en blandning av människor från olika länder. Ganska så direkt så hörde jag att sjukgymnasten som jag fick behandling inte kom från England, det var inte hennes förstaspråk. Kort därefter fick jag reda på att hon är från Frankrike, att hon flyttat från storlaget Lyon för att ansluta till Chelsea FC. Ju fler personer jag träffade, desto fler olika bakgrunder fick jag höra om. Belgien, Polen, Irland. Några av länderna som representeras i vårt team. Samtliga här för att de vill utvecklas och bli bättre. Samtliga som lämnat något för att prioritera sitt yrke och sin dröm. En sammansättning högpresterande människor.
Jag tycker att det är coolt att de som är anställda kring laget också kommit till klubben på liknande sätt som vi spelare gjort. Att Chelsea FC tagit dit dem för att de antigen är eller vill bli bäst. Att kompetenta människor från världens olika hörn samlats på en och samma plats. Passionen för yrket märks tydligt hos de är personerna. Den passionen tillsammans med den otroliga kompetensen har jag otrolig respekt för och det gör att jag känner mig ännu mer motiverad till att fortsätta att utvecklas på olika plan. Fystränarens passion för sin roll får mig att vilja bli starkare. Sjukgymnastens noggrannhet och omtänksamhet för oss spelare får mig att vilja ta ännu mer hand om min kropp. Tränarteamets vilja att bli bäst och skapa historia, ja det får mig att fortsätta jaga. Jaga efter den där stora slutgiltiga drömmen. Att bli bäst.