Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

SVERIGE

SvFF vill se tydligare samarbete mellan A och U21: "Viktigt att arbetssättet är likt"

Foto: SCANPIX.

U21-landslagets Håkan Ericson och A-landslagets Janne Andersson.

Ingen röd tråd mellan A- och U21-landslaget - men SvFF:s talangutvecklare Claes Eriksson vill se ett tydligt samarbete.
- Det viktigaste är att arbetssättet är likt och att kommunikationen mellan lagen är god, säger han till Fotbollskanalen.

När Janne Andersson tog ut sin första landslagstrupp fick han frågor om samarbetet med U21-landslaget och sa att som det såg ut då så fanns det ingen röd tråd mellan A och U21. I flera andra länder jobbar man annorlunda med ett väldigt tydligt samarbete, för att ta ett nära exempel så har Danmark en röd tråd från A och ner till ungdomslandslag där man bland annat ska spela på samma sätt. Svenska Fotbollförbundets talangutvecklare Claes Eriksson menar att det är viktigt med ett samarbete mellan Sveriges olika landslag men att man inte måste spela på exakt samma sätt. 

- Om det är viktigt med en röd tråd? Det beror på vad man lägger i den röda tråden. Vi har en blågul tråd från 15 till 19 år där den biten är väldigt tydlig, hur vi spelar och hur vi utbildar spelarna. Kopplingen mellan A och U21 är ju viktig men det är på något sätt en samverkan mellan de här lagen och förbundskaptenerna som är viktig, säger han.

- Spelare som på sikt ska slussas in i A-landslaget ska få en grundläggande utbildning i fotboll. Vi har en grundtanke att vi har en grundutbildning upp till 19 år och vi har för avsikt att involvera både U21 och A-landslaget i den, men vi har precis börjat. Att vi har en röd tråd uppifrån och ner är ju inte av något större värde. Vi har ju så olika förutsättningar... ungdomarna måste vi ju utveckla och utbilda på tid och göra kortsiktiga resultat.

Claes Eriksson tar ett exempel och säger att han är stolt över att P17-landslaget tog VM-brons men att det ändå inte är det som är huvudmålet utan att det är att utbilda för framtida A-landslag.

- Däremot har ju A-landslaget ett väldigt kortsiktigt resultatkrav och det innebär att om vi skulle sätta en utbildningsplan för våra spelare för 15 till 19 år, eller hela vägen ner, så skulle det i så fall styra det som Janne behöver göra, och om Janne behöver göra en korrigering och känner inför matchen mot Frankrike att han ska spela med trebackslinje och markeringsinriktad fotboll, okej ska alla andra rätta sig efter det då eller hur gör vi då?

- Nej det går ju inte. Å andra sidan, om vi bestämmer ett sätt att spela fotboll på längst ner och som handlar om framtidens fotboll och att utbilda för framtiden, ska vi tvinga in A-landslaget i den fållan? Nej det kommer aldrig att ske. Så den som ansvarar för det yttersta resultatkravet i dag är Janne och hans lag, där måste man ha friheten att göra precis vad de vill på planen. Därefter i sjunkande led en mer och mer styrning ifrån utgångsläget att vi utbildar för framtiden. Det finns ju en anledning till att alla ”manualer” som är utformade på samma sätt för alla lag inte lever över tid.

Vad är de viktigaste sakerna mellan 15-19 år?
- Helheten i spelet. Det är det som vi fokuserar ganska mycket på just nu och som vi märker har nått framgång både på de spelarna som nu kommer in i Jannes A-landslag och de som är i U21. Helheten är att du måste behärska hela spelet. Tidigare så tittade vi mycket på spetsegenskaper, men vi har funnit att du kan inte utnyttja din spetsegenskap förrän du har en grundutbildning och kan allt lite grann. Det går inte. Inom överskådlig tid är det så att vi kommer troligen att få anpassa oss till den typen av fotboll och jobba utifrån det. Våra framgångsrecept på landslagsnivå har ju alltid varit en helhet i spelet.

Finns det någon risk att man håller tillbaka individer och spets?
- Nej jag tycker inte det för det spelar ingen roll för även om du kommer fram med en spets så kommer du inte att klara dig hela vägen. Du kommer aldrig att ta steget in i seniorspelet om du inte har en grund. Det där är ju en nyansskillnad. Om du har noll försvarsspel, du kan inget om försvarsspel, då kommer det aldrig att gå men du kanske kan 20 till 40 procent av försvarsspel men har en väldigt offensiv spets, eller tvärtom och du är otroligt skicklig i ditt försvarsspel men har svårt med anfallsspelet och passningsspelet. Har du noll då i passningsspel så kommer du aldrig komma upp i elitfotbollen. det här en skala som man får titta på, det är inte svart eller vitt på det sättet. Det vi tittar på är ju helheten.

Hålls individerna tillbaka av det svenska systemet?
- Nej tvärtom. Vi lyfter individerna och alla är välkomna. Alla är olika och olika är bra. Det där en ganska förlegad idé som folk har att vi skulle vara stöpta i samma form. Jag har svårt att se alla de här flosklerna som kastas upp, att det här är någon form av GIH-fotboll och pärmtränare. Det finns inte längre. Ta bort det bara. Det är bara gripet ur luften. Svensk fotboll har sin styrka i att det är väldigt olika. Svensk fotboll har sin styrka i att vi har lätt att anpassa oss, vi har lätt att integrera, vi har lätt att ta till oss andra oavsett om det är personer eller spelsätt eller vad det än är det är vår styrka. Att Sverige spelar olika med sina lag i ligan är en styrka.

- Om man jämför med Spanien eller Holland så har de en fotboll som ser ungefär likadan ut i dag som den gjorde för 20 år sedan, det är nyanser i deras spel som utvecklas men grunden från barnfotboll är att man spelar på ett lika bestämt sätt vilket självklart ger ett kortsiktigt bra resultat. Alla vet exakt vad som ska göras, men i förlängningen som när du når en nivå då är du kanske möter en motståndare men inte kan alla de här egenskaperna och du behöver tänka nytt. Då blir det oftast svårt att göra det. Motsatsen är en styrka.

- Det var någon som skrev att Sam Larsson är en osvensk spelare. Sam Larsson från Göteborg, var i IFK Göteborg. Finns det någon mer svensk? Då har man en andemening och en underton att det som är osvenskt är bra och det som är svenskt är dåligt. Sam Larsson är en fantastiskt duktig spelare som har fått hela sin utbildning i Sverige. Han är bland de mest svenska jag vet.

Är system viktigt i helheten mellan 15-19 år, om vi pratar 4-4-2, 3-5-2, 4-5-1 och så vidare?
- Nej det är arbetssättet som är viktigt och det är en stor skillnad. Spelsystem är ju inte bara utgångspositioner i ett spel utan det är hur vi jobbar i det systemet. Jobbar vi med positionsanpassat försvar, zoonmarkering, att ta en spelyta i taget med mera, det är sådana frågor som vi jobbar med.

Så om du står och ser att P16-landslaget spelar 3-5-2 och sedan kör P18-landslaget 4-5-1 så sliter du inte ditt hår?
- Nej det är inget som de bestämmer där och då. Det görs i en grupp. Vi arbetar i en grupp av förbundskaptener. Inför den här delen så finns det en grund i att de yngre, för att de snabbt ska komma in i det, har en grund i att utgå från utgångspositioner i 4-4-2 medan de äldre som 17-åringar har en större frihet i att kunna laborera. Men det skulle aldrig ske att 15-årslaget spelar på ett sätt som inte ett äldre lag gör. Så illojal är man inte mot sina arbetskamrater att man hittar på egna saker. Det finns ingen anledning till det. Vill man förändra det så tar man upp det i gruppen och så diskuterar man varför man vill förändra.

Hur tycker du att samarbetet mellan U21 och A-landslaget ska vara?
- Jag tycker att arbetssätt bör vara likt men det innebär inte att utgångspositionerna i anfall och försvar behöver vara det. Om U21 väljer att spela med en trebackslinje så kan det vara okej och om A-landslaget vill spela med fyra eller fem backar så kan det vara okej, men det viktigaste är att arbetssättet är likt och att kommunikationen mellan de olika lagen är god. U21 har också ett resultatkrav på sig men inte riktigt lika skarpt som A-landslaget.

Om man ser i U21 och i A-landslaget så finns det få offensiva yttrar. När U21 vann EM-guld hade man oftast fyra centrala mittfältare (två centrala på kant). På A-landslagets förra januariturné startade man i en av två matcher med fyra centrala mittfältare. I Janne Anderssons första landskamp startade Marcus Rohdén på en kant - är det brist på offensiva yttrar i svensk fotboll?
- I från grunden, från ungdom och barn, så får spelarna som har hunnit längst fram oftast en central roll på planen. Då är man oftast innermittfältare, mittback eller kanske forwards. Det innebär att om du samlar ihop alla Sveriges spelare som man tycker har hunnit längst så kommer det att vara övervägande spelare som spelar centralt på planen. Det är en del i det hela, det kommer alltid att vara så och det är så för alla länder.

- Jag ser just nu ingen möjlighet att vi egentligen ska kunna påverka den processen och jag vet inte heller om vi ska det. Grunden är alltså att det finns färre spelare på kanterna av högsta kvalitet, men å andra sidan så kan man säga att spelarna som är tillräckligt skickliga kan också utveckla de egenskaper som krävs för att kunna bli en bra yttermittfältare och det sker ju ganska ofta när man kommer upp som 16-åring.

ARTIKELSERIE

Sex delar med SvFF-chefen

Publicerad 2016-12-14 kl 06:45

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER