Kennedy Bakircioglu gör sin sista säsong i Hammarby och för laget har den varit väldigt bra, men lika kul har det inte varit för honom själv. Kennedy har inte gjort en enda match från start utan hittills har det blivit åtta inhopp.
Mot IFK Göteborg kom det åttonde - och också det bästa som han säkert kommer att minnas länge.
Efter 70 minuter började han göra sig iordning för inhopp och då skrek hela Tele2 Arena hans ramsa: säg o a Kennedy, säg o a Kennedy.
Efter 73 minuter kom han in.
Efter 79 minuter fick Hammarby frispark som Kennedy snyggt tryckte upp i krysset.
Publiken i extas. Kennedy i extas. En ölburk kastades ner från läktaren och landade rakt i Kennedys hand. En klunk och ännu mer extas.
Efter matchen njöt han.
- Man har längtat efter att få spela. Att få komma in och bidra. Sedan kommer jag in och då blir det straff direkt. Ganska många sa att jag skulle ta den, men jag ville inte störa ”Jille" som var fokuserad och som har gjort det väldigt bra. Sedan tar det inte så lång tid innan vi får en frispark där jag till slut får göra det som jag är grym på. Så det blev en fin match. Det är mitt sista år, jag vet inte om jag gör något mer frisparksmål, men det här kommer jag att glädjas åt, säger Kennedy.
Vad händer efter målet?
- Det är helt galet. Mitt i firandet är det någon som slänger ner en öl och jag fångar den. Det är helt galet. Det känns som att allt klickade hela vägen. Så jag fick hälla i mig det där som var kvar. Det var mest en rolig grej, men det var väldigt fint.
Det blir inte mer Hammarby än så?
- Haha, exakt.
Har det varit frustrerande att sitta vid sidan av?
- Är man en spelare där man vet vad man har gjort och vet vad man alltid har varit och vad man alltid har kunnat bidra med så skulle jag ljuga för er alla om jag säger att jag inte har varit frustrerad. Självklart känner jag att jag vill spela som alla andra gör. Jag var skadad med en spricka i foten och var borta i två och en halv månad, sedan kom jag tillbaka och det var lite jobbigt och det blev en ny försäsong för mig. Sedan har jag jobbat mig upp och försökt komma in, och på träningar och i U21-matcher känner jag att det har gått bra.
- Sedan har jag bara hoppats på att få spela här, att få komma in och bidra med det som jag är bra på med energi, erfarenhet, rutin. Men det har inte blivit så mycket. Men vi har ändå pratat jag och Stefan och det har varit en bra dialog mellan oss. Jag förstår att när ett lag går bra så väljer man helst inte att byta spelare utan då kör man ett vinnande koncept. Sedan har man sina idéer om vilka byten man vill göra. Men det är klart att jag vill vara med och spela. Det är ju min sista säsong.
- Men jag är glad för lagets skull. Och det som glädjes mig mest är att jag ser att Hammarby är på väg någonstans som är väldigt fint. Vi har en ljus framtid framför oss, och det kan jag känna att det är glädjen för mig att kunna avsluta på ett bra sätt. Det hade varit värre om vi hade krigat i bottenträsket och då avsluta. Det hade inte varit rolig. Men nu är vi med och fajtas i toppen om platser till Europa.
- Men det är klart att jag är glad att jag fick komma in så här. Det var väldigt efterlängtat. Det var lite ilska i den där frisparken också. Men man kan inte leva på meriter utan man måste prestera. Så funkar det i fotboll. Jag vet vad som gäller och krävs. Så jag har bara kämpat på och har inte klagat utan varit glad för att grabbarna har gjort det väldigt bra. Sedan har jag bara kämpat mig tillbaka.
Hur kändes det när du skulle bytas in och alla skrek ditt namn?
- Jag rös i hela kroppen. Jag hade så mycket energi och adrenalin som var efterlängtad. Jag hade väntat länge på det här inhoppet. Det kändes i hela kroppen.
Samtidigt som du står här och är väldigt glad nu – finns det någon sorg i att du snart inte får sätta frisparkar från 30 meter inför den här publiken?
- Ja absolut. Så är det ju. Det kommer ett slut som jag vet börjar närma sig. Men det här var precis vad jag behövde. Jag behövde ha min medicin. Att jag fick göra det här målet kommer betyda väldigt mycket. När jag avslutar kommer jag att titta tillbaka på det här med mina barn och min familj, vi kommer minnas något fint.
Hur högt rankar du det här ögonblicket i dag?
- I dag var det verkligen någon form av saga för min del. Det var så att man tänkte om det var en dröm. Att få göra mål på det här sättet och det blev ju ett väldigt snyggt mål också. Sedan firandet och ölen. Det känns som att allt klickade hela vägen och det är klart att det här blir absolut något stort för min del när jag en dag kommer att titta tillbaka på alla åren.
- Då är det ett SM-guld som togs 2001 som är helt fantastiskt, vi tog steget upp till allsvenskan precis som jag ville, och så det här då. Det är klart att det finns roliga minnen men det här kommer att vara väldigt stort för mig.
- Jag vågar inte ens tänka på hur min sista match kommer att vara när jag ska tackas av. Det kommer vara otroligt känslosamt. Det kommer vara sorgligt. Men någonstans tar ju allt slut.