Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

"Är detta din sista match i Blåvitt?" – Sex spelare svarar på frågan alla funderar kring

IFK Göteborg ska sätta punkt för 2017 – och på allvar börja blicka mot 2018.

GIF Sundsvall, Gamla Ullevi, 15.00.

Under tillställningen kan det vara dags att vinka adjö till sex spelare.

Mikael Boman, Sören Rieks och Martin Smedberg-Dalence sitter på utgående kontrakt.

Sam Adekugbe (Vancouver Whitecaps), Vajebah Sakor (Juventus) och Mix Diskerud (New York City) sitter på utgående låneavtal.

Efter lördagens träning fick samtliga svara på exakt samma fråga: “Är mötet med GIF Sundsvall din sista match i IFK Göteborg?”

Svaren som följde målar upp en hyfsad bild av deras framtidsplaner.

***

Mikael Boman, 29:
– Jag har inget kontrakt nästa år, så jag vet inte vad som händer. Vi kommer sätta oss ner efter säsongen och gå igenom allt.

Ni förhandlar fortfarande?
– Absolut. Vi ska ta upp det nu. Men utgår man från var vi är nu så har jag inget kontrakt.

Är det du som har valt att inte skriva på?
– Jag har valt att avvakta lite, ja.

***

Sören Rieks, 30:
– Det är den sista matchen för säsongen i alla fall. Sedan får vi se vad det blir efteråt. Det kommer nog ut i början på nästa vecka. Jag får sätta mig med Mats (Gren, sportchef) och ta ett beslut.

Inget är klart än?
– Inte 100 procent.

Vad lutar det åt?
– Det kommer ut sen. Det är svårt att säga nu. Vi får ta det nästa vecka.

***

Martin Smedberg-Dalence, 30:
– Det hoppas jag inte. Det tror jag inte. Vi har haft en bra dialog och självklart vill jag fortsätta här och vara med i omstarten som vi ska göra nästa säsong.

Är det nära med en förlängning?
– Ja, det har Mats också gått ut med. Vi har haft en bra dialog, men det ska skrivas på också. Mina förhoppningar är att bli kvar några år till i Blåvitt. Personligen känns det som att jag har mycket kvar att ge. I år har varit en ny erfarenhet då jag inte har fått spela så mycket.

Har det varit dystert?
– Det är klart. Det är inget att hymla om. Man vill vara med och spela. Speciellt när jag hade en försäsong som kändes bra. Men jag har väl sparat ett år på kroppen.

***

Sam Adekugbe, 22:
– Jag har pratat med Mats, men jag vill inte säga för mycket innan säsongen är över. Jag får prata med min familj, min tränare, min agent… Det är flera samtal som måste hållas, men jag har trivts bra här. Vi får se vad som händer.

Åker du tillbaka till Vancouver efter mötet med Sundsvall?
– Ja, på tisdag. Sedan får vi ta det därifrån.

***

Vajebah Sakor, 21:
– Jag vet inte än. Just nu måste jag bara tänka på min rehab (knäproblem). Sedan är säsongen inte över än. Vi tar en vecka i taget.

Vad vill du med 2018?
– Jag skulle uppskatta att stanna kvar här, men vi får också se över vilka möjligheter jag har.

Vill Juventus att du ska komma tillbaka?
– Det är ingen anledning att återvända dit och inte få spela. Jag vill vara någonstans där jag får spela och kan utvecklas.

Och du trivs i IFK?
– Definitivt.

Så, kanske 2018?
– Kanske, vem vet? Haha!

***

Mix Diskerud, 27:
– Jag vet inte. Det är helt ärligt sagt.

Finns det någon chans att du blir kvar?
– Det finns en chans för många saker. En är att bli kvar. Det blir spännande att se vad som händer i klubben framöver.

Kan du tänka dig att stanna?
– Det är möjligt.

***

Med de svaren (och tidigare faktakunskaper) i bakhuvudet kan vi försöka rangordna spelarna efter hur troligt det är att de tillhör IFK Göteborg även 2018.

1. Martin Smedberg-Dalence – Väldigt troligt
Han vill stanna – IFK vill behålla. Smedberg-Dalence känns också som en person som mycket väl skulle kunna fortsätta jobba inom föreningen även efter karriären. Han är mycket uppskattad. Det här känns klart. Sedan ska ju lön och kontraktslängd såklart förhandlas fram…

2. Vajebah Sakor – Troligt
Har ett år kvar på kontraktet med Juventus. Lär dock inte återvända dit. Har inte varit i tillräckligt bra form för att locka till sig andra bra anbud, så IFK känns som rätt steg för honom just nu. Han kommer få speltid, han kommer kunna utvecklas. Det finns en köpoption, IFK lär utnyttja den.

3. Sam Adekugbe – Ganska troligt
Skulle passa fint som wingback i IFK:s framtida 3-5-2 (om det nu är vägen som klubben väljer att gå). Frejdig offensivt med brister defensivt. IFK har en köpoption även här, det mesta talar för att de kommer utnyttja den. Hans återkommande skadebekymmer är dock ett frågetecken.

4. Mikael Boman – Hyfsat troligt
Har fått ett kontraktsförslag, men valt att avvakta en förlängning då han vill se över sina andra alternativ. En utlandsflytt lockar. Men: Dyker det inte upp något tillräckligt bra kan han säkert tänka sig att stanna. Om IFK fortfarande vill ha honom kvar då vill säga… Det känns som 50/50.

5. Mix Diskerud – Inte troligt
Sitter på ett fint kontrakt borta i USA. Vill nog inte bryta det. Säger själv att det finns en chans att han blir kvar. Den chansen känns dock väldigt liten. Letar nog efter andra alternativ.

6. Sören Rieks – Inte alls troligt
Har bytt agent – från Fredrik Risp till Hasan Cetinkaya. Det gör man väl inte bara för att förlänga ett kontrakt? Troligtvis letar Rieks efter en lukrativ vinter-flytt. Betänk också att IFK måste slanta upp mycket pengar för att behålla honom i och med att expertskatten inte längre kan räknas in i ekvationen.

Håller ni med?

***

Twitter: @Linus_Petersson

Mail: linus.petersson@tv4.se

 

Fotbollskanalen

Johan Dahlins knäproblem: "Med rätt träning kan han spela fler år till"

Johan Dahlin hade knäproblem redan innan han kom tillbaka till Malmö FF. I Midtjylland hade han ett längre uppehåll för att träna bort det, och missade därför större delen av säsongen 2015/2016. Såhär sa han till Fotbollskanalen när han kom tillbaka till MFF:

– Det är en komplicerad skada. Man kan ha problem resten av karriären om man har otur. Det tar ju tid och jag är inte så mycket för att operera om man inte behöver. Vi hade ett sätt, men det tar längre tid då kanske. Det är en faktor som gör att man har ont och i mitt fall var det att jag rörde mig fel. Om jag går in och opererar så försvinner ju smärtan, men jag fortsätter röra mig fel och då kanske det kommer tillbaka.

– Så jag skulle lära mig att gå, springa, och hoppa på ett annat sätt, för jag var ju van att knäet skulle vara inåt och höften utåt. Det jobbade jag sjukt länge på.

Nu har han återigen problem med knäet och har inte spelat på två matcher, men Magnus Pehrsson säger att situationen är ”mycket, mycket bättre”. Dahlin ville träna idag, men ledarteamet tyckte det var en onödig chansning. .

– Det blev som en irritation i knäet av den här översträckningen, svårt att hitta musklerna och rätt sätt att gå, springa, röra sig, men igår kände han att det var helt bra igen, säger Pehrsson.

Jobbar ni annorlunda med Dahlin med tanke på hans skadehistorik?
– Det gör vi varje dag och har gjort hela året, sedan kom den extremt mjuka planen där han i ett hopp fick en översträckning i landningen. Då kom en inflammation från det.

– Nu är det ett fint fönster på två månader där han bara kan koncentrera sig på att förbereda det ännu bättre inför nästa år. Han behöver göra det så länge han spelar, men det fanns med i bedömningen när han kom hit. Det är under kontroll och med rätt träning är det inga problem att spela flera år till.

Det måste också vara skönt att se att Fredrik Andersson kan ersätta väl?
– Han fick chanserna på försäsongen och gav inte vid den tidpunkten den trygghet som han har gett nu. Det tyder på att han har haft utveckling i år. Nu tycker jag han har varit riktigt vass i de här två matcherna. Jättebra att vi fick se det.

***

Mittfältaren Victor Christiansson har tränat med A-laget i ett par dagar nu och har cirka tio träningspass med dem i år, men U19-spelaren ser ut att lämna MFF. Han var på provspel hos Degerfors nyligen.

– Alla tycker om fotboll i orten, alla är jätteintresserade, klubben tar hand om sina spelare…

– Degerfors är intresserade fortfarande, väldigt intresserade, men samtidigt har de inte spelat klart än och vill fokusera på det. Sedan har de spelare som kanske inte förlänger. De vill veta först att allt är klart.

Christiansson är förmodligen den i MFF som har spelat flest matcher i år – 50 stycken – och fler klubbar i superettan har visat intresse.

Även försvararen Aron Mar Brynjarsson, som hoppade in mot AFC Eskilstuna på försäsongen och nyligen blev uttagen till det isländska U21-landslaget, ser ut att leta ny klubb. Både Christiansson och Brynjarsson är inne på sista året i U19 och var inte med bland spelarna som erbjöds lärlingskontrakt.

***

MFF har totalt åtta fotbollsdagar kvar inklusive matchen mot BK Häcken. Nästa vecka, tisdag-onsdag-torsdag, så är det alternativ träning som följs upp av individuella samtal, utvärdering, tester, och lite annat. Veckan efter det är det ytterligare fyra dagar innan festen den 17:e november.

Tre sporter ska hinnas med: hockey, curling, och beachvolleyboll.

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

Rapport från Malmö FF:s träningar – dra isär Sirius?

Två raka träningspass på hybridplanen, men det är inte smärtfritt än. Ett par spelare har pratat om att planen är hård, Rasmus Bengtsson stod över dagens träning delvis på grund av det (men mest för att han kör alternativ träning en gång varje vecka), och även jag tog steg på gräset och det var genuint hårt.

Det har dock sagts att det tar tid innan planen når önskad mjukhet. Spelarna ska ”springa igång” marken och gräset ska växa mer. Magnus Pehrsson sa idag om att han trodde att det skulle bli ”väldigt, väldigt bra”.

Några viktiga småsaker från de senaste träningarna? Jag kan hitta ett tiotal.

1. STARTELVAN. Det enda öppna är om det blir Bengtsson eller Franz Brorsson. Bengtsson startade igår, var inte med på träningen idag, och då kom Brorsson in. Annars har samma startelva använts bägge passen.

Andersson – Vindheim, Nielsen, Bengtsson/Brorsson, Tinnerholm – Berget, Innocent, Christiansen, Svanberg – Jeremejeff, Strandberg

2. SKADOR. Johan Dahlin, Behrang Safari, och Erdal Rakip spelar inte mot Sirius. Bengtsson tas det beslut om imorgon. Felipe Carvalho börjar löpträning nästa vecka.

3. ATTITYD. Det är inte enkelt att motivera upp sig till högkvalitativt genomförda träningspass när SM-guldet är säkrat. Pehrsson pratade om att få en värdig avslutning, fast med mer fokus på glädje än hög kravställning.

– Det är inte samma anspänning och på det sättet fokus.

– Det har vi fått acceptera. Upp till AIK försökte man ignorera det, men det är nog bara att förstå det och göra det bästa av det. Mer njuta av det.

– Det går inte att låtsas att det här betyder lika mycket som det gjorde när vi skulle till Norrköping, men det kommer att betyda supermycket igen när vi börjar i januari.

4. TAKTIK. Några saker lyssnade och såg jag idag. MFF ställde upp sig med 4-4-2 precis som mot AIK, där Berget kom in från höger och Jeremejeff droppade ner så bägge hamnade i mellanrumsytan mellan motståndarnas backlinje och mittfält.

Förutom det körde MFF uppspel med en fyrbackslinje, och laget övade på att dra isär motståndarna i uppbyggnadsfasen. Det hörde jag Pehrsson prata om flera gånger, “flytta runt bollen”, med handrörelser om att byta från kant till kant.

De ser därmed ut att vilja ställa sitt lag brett i speluppbyggnaden, flytta runt bollen och gärna med krossbollar, tvinga Sirius att jobba fram och tillbaka för att slitas isär, och sedan hitta situationerna när passningar ska gå inåt centralt. Det var nog den stora taktiska biten som det jobbades på idag.

5. INNOCENT. Bonke startar mot Sirius. Startade matchspelet idag med att slå två fina krossbollar. Möjligen fortfarande för stillastående med boll, men klar förbättring i helheten.

6. ANFALLSFÖRÄNDRING. Pehrsson har den senaste veckan pratat mycket med Carlos Strandberg. Igår gick han direkt till Strandberg vid de tre första avblåsningarna i spelet, där det såg ut som att Pehrsson dirigerade hur han ville att Strandberg skulle springa i djupled.

– Han har hjälpt oss till guldet och varit bra, men det finns en enorm potential kvar.

– Skillnaderna på forwardsrollerna har varit mindre när han och “Mackan” (Rosenberg) har spelat jämfört med det varit innan.

Min tolkning av det Pehrsson sa efter det var att Strandberg fick/får nyansskillnader i sin roll mot AIK och Sirius, och de skillnaderna ville Pehrsson komma åt. Det plus att Strandberg trots allt var en sommarvärvning och inte har fått samma MP-skolning som spelarna som varit här hela året.

7. YTTERBACKSBRIST. De här två träningarna har Oscar Lewicki, Magnus Wolff Eikrem, Erdal Rakip, Samuel Adrian, och Hugo Andersson varit ytterbackar hos reserverna. Pehrsson har tidigare sagt att Lewicki förmodligen är förstavalet om två ytterbackar saknas.

8. U19-SPELARNA. Hugo Andersson (mittback) har tränat med A-laget i knappt två veckor, Laorent Shabani (yttermittfältare) nästan lika länge. Felix Konstandeliasz (mittfältare) var med igår, fick en smäll, och vilade idag. Samtliga tre har lärlingskontrakt med A-laget nästa år, och alla med lärlingskontrakt ska vara med i slutet av träningsåret för att få med sig allt det som resten av truppen får.

9. VAGIC. Pavle Vagic är den enda i A-truppen som inte har spelat i allsvenskan i år. Han lär få minuter i minst en av de återstående matcherna.

10. SCHEMA. Grejerna som är kvar:

Träning imorgon lördag
Match söndag, Sirius borta
Träning tisdag
Träning onsdag + U21-match mot IFK Göteborg (ev. med några A-lagsspelare)
Träning torsdag
Träning lördag
Match söndag, Häcken hemma

Efter det ska MFF ha något mer träningspass, men framför allt blir det utvärdering, samtal, tester, och andra aktiviteter fram till den 17:e november. Då går de på ledighet. U19-spelarna har dock ligacupspel fram tills mitten av december.

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

Malmös träningar 2017 – kvadraten tar stor plats: ”Bättre än nästan alla passningsövningar”

Jag har varit på tresiffrigt antal Malmö FF-träningar i år och en sak återupprepas 90-95 procent av gångerna: uppvärmningarna är 20-40 minuter med olika kvadratövningar. Jag gjorde det inte svårare än att fråga Magnus Pehrsson om varför.

– Nummer ett är att spelarna gillar det. Spelarna får väldigt lite instruktioner, de är på bra humör, och de blir tillgängliga till kommande delar. Det är en viktig parameter i det.

– Sedan tycker jag att olika former av kvadrater ger bättre passnings- och beslutsfattningsträning än nästan alla passningsövningar. Du tvingas att jobba med motstånd.

Sedan handlar det mycket om hur lagen använder sig av övningarna. Standard hos vissa lag är att vara ännu mer tävlingsinriktade, eller att exempelvis slå tunnlar och vara “förnedrande”. Pehrsson själv tog upp det och underströk att kvadraten i MFF primärt används för att lära sig att spela fotboll bättre och snabbare.

Dessutom förändras kvadraterna och det har varit variation i år. Det inleds med en mindre kvadrat, håller på i ungefär tio minuter, och sedan blir det en, två, eller tre andra kvadratövningar där planstorlek, spelarantal, och instruktioner förändras.

– Nu tycker jag att vi har kvadrater där det är väldigt bra nivå. Då slår det alla enkla passningsövningar med råge.

– I början styrde vi våra kvadrater ännu mer med vissa regler. Det var en process så att vi fick effekt på det. Nu tycker jag vi har väldigt, väldigt bra kvalitet på det. Mycket högre kvalitet på det än vi hade i våras. Nu går det snabbare och det är större ambition att ha så många pass som möjligt.

Laureano Ruiz, verksam i Barcelona på 1970-talet, brukar vara definierad som skaparen av kvadratövningar. Det är också just i Barcelona (och Ajax) som den har fått tydligast klubbidentitetsfäste, vilket märks på några av klubbens legendarer.

Johan Cruyff, i Our Competition is the World:

”Allt som händer i en fotbollsmatch, förutom avslut, går att göra i kvadraten. Tävlingsaspekten, kämpa för att skapa ytor, vad en ska göra med bollinnehav och vad en ska göra utan bollinnehav, spela fotboll på en touch, ta hand mot tight markering, vinna tillbaka bollen”.

Xavi om hur Barcelona använder den, i The Guardian:

”Allt handlar om kvadraten. Kvadraten, kvadraten, kvadraten. Varje dag. Det är den bästa övningen som finns. Du lär dig ansvarstagande och att inte förlora bollen”.

Och tillbaka till en annan MFF-fråga: hur nöjd är Pehrsson med träningarna generellt i år?

– Vi har tagit steg. Vi har varit bra att repetera saker, vilket ibland kanske är tråkigt men man måste det, och vi har repeterat med en viss stegring i vissa övningar. Det är väl utmaningen till nästa år: att hålla ett fundament, men ändå hitta stegringar och ibland göra ännu snabbare stegringar i svårighetsgrad.

– Intensiteten har varit bra nästan alla pass och vi har hållit spelare skadefria. Det är två jätteviktiga parametrar. Sedan hade vi aldrig kunnat vara så flexibla att spela om vi inte hade tränat på ett bra sätt och tränat på det.

Upplägget på en träningsdag är att ledarstaben träffas på morgonen och planerar upp träningarna som oftast börjar 11.00. Hur de sedan förbereder spelarna för träning varierar.

– I det optimala skulle vi gå igenom träningarna varje gång och dessutom ha videoklipp från våra matcher där vi visar syftet med vår träning, att vi vill komma åt de här momenten i spelet, och varför gör vi den här övningen, men om jag gör det varje dag blir det skittråkigt. Vi försöker blanda. Ibland gå igenom muntligen vad vi ska göra och visar övningen, ibland ger vi inspiration med ”såhär skulle vi vilja att omställningsspelet se ut” och visar ett antal videoklipp, och sedan går ut och tränar på det.

Pehrsson berättade vidare att de spelade in träningarna på Malmö IP i våras då videosystemet finns där, men inte på plan 7. Det systemet ska också finnas på nya hybrisgräsplanen.

Men vad händer då efter träningen?

– Vi har ett bra sätt att reflektera på vad vi gör. Vi pratar om övningar, prestationer, och vad man kunde gjort annorlunda. Det har blivit naturligt, men ibland kanske man skulle formalisera det ännu mer än vi gör. I början var det också mer formellt.

Det är inte många träningar kvar innan tävlingssäsongen är slut, sex-sju-åtta stycken, och frågan är hur många fler MFF kan ha med högsta kvalitet.

Standardplanen, plan 7, har inte använts på över en vecka. Idag när jag gick förbi var inte ens löven bortrensade på planen. Plan 9 är konstgräs och det verkar spelarna vilja undvika att träna på. Hybridgräsmattan är inte tillgänglig än. MFF tränade två dagar på Malmö Stadion, men där slets tovor upp enkelt. Swedbank Stadion kunde inte användas idag, trots att det var en del taktiska moment som laget skulle träna på inför AIK.

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

Malmö FF hade rätt och vi hade fel – MP:s viktiga roll i SM-guldet

Ett SM-guld med ungefär lika många poäng, med ungefär lika stort försprång, med ungefär samma spelartrupp som förra året, och där tränaren sparkades. En kontextfattig slutsats hade varit att Malmö FF tog sidledssteg med anställningen av Magnus Pehrsson.

Året började med kraftigt ifrågasättande baserat på Pehrssons tidigare meriter, följdes av en resultatmässigt svag försäsong, en bra allsvensk start där MFF:s stora försprång ofta definierades som ”tur med sena mål” eller att ”resterande topplag var för dåliga i år”, och sen kom sommarkatastrofen mot Vardar.

Men. Nu när jag följt Pehrsson nära under nästan varje dag av hans 327 dagar långa anställning och jämför det med 2016, så tycker jag att han gjorde MFF otvivelaktigt bättre.

Han kom in i jobbet med en kraftigt begränsad roll jämfört med tiden i Djurgården. Han är ärlig med att han inte täcker lika många saker som vissa andra huvudtränare gör. Han har sina bestämda arbetsuppgifter och ska inte spreta. Han ska riktas mer mot enstaka uppgifter, utan att han förminskar sitt huvudansvar.

Han började med att planera upp säsongen 2017. Jag gjorde intevjuer med honom tidigt i januari där han pratade om taktisk organisation, spelstil, individuella spelare, och träningsupplägg som endast skiljer sig i nyanser jämfört med idag, nio månader senare. Redan då visste han hur han ville ha året, och han fick året dit.

Det har handlat mycket om förstärka och bygga strukturer. Upplägg med veckoschema, träningar, taktiska instruktioner, skadeförebyggande arbete. MFF-spelarna krävde tydlighet och fick välgenomtänkt tydlighet. De undviker inte längre att berömma sin tränare, som under Allan Kuhn, utan nu verkar de veta vad de ska göra på planen.

På planen går det också att kortfattat prata om tre spelförändringar och -förbättringar: ett spel baserat på positionering och rörelse utifrån positionering, en flexibel uppställning förändringsbar efter motstånd och tillgängliga spelare, och seriens bästa presspel.

I många matcher har de helt stängt av motståndarnas anfallsspel, och har själva skapat en fungerbar offensiv. De har gjort flest mål och dominerar all avslutsstatistik: totalt antal avslut, avslut på mål, avslut i motståndarnas straffområde, avslut i öppet spel, avslut på fasta situationer, avslut i målramen. Topp-1 i alla kategorier utan att drivas av enskilda spelare. De har vunnit både avsluts- och bollinnehavsstatistiken i 21 av 26 allsvenska matcher. Jämför det med AIK och Djurgården som bägge ligger på 12 var.

De underliggande siffrorna är nästan alla märkbart bättre för MFF i år med ett par undantag, trots att det endast blev två förändringar inför säsongen: Kari Arnason och Enoch Kofi Adu ut, Pawel Cibicki och Lasse Nielsen in. Två förändringar för att ha spelarval mer anpassade för ett flexibelt och presstarkt spel.

Pehrsson heller inte haft problem med att ta de stora och svåra beluten. Han kunde bänka Magnus Wolff Eikrem, eller gå ifrån föreningens strikta 4-4-2-tänk, eller vila Anders Christiansen och Markus Rosenberg trots att det kunde bli kortsiktigt kostsamt, eller vänta extra länge med Rasmus Bengtsson efter rehaben, eller välja en udda startelva mot Kalmar FF (MFF vann med 6-0). Han hade kunnat göra många val enklare för sig, men gjorde det inte. Varje gång han gjorde ett svårt val kom han också fram med en vettig och ärlig förklaring.

Ofta fungerade det för att han verkar ha ett genuint bra fotbollsöga. Ingen allsvenska motståndare känns ha överraskat MFF under matcherna i år. Pehrsson gör ofta små förändringar under matcher, Alexander Axén sa att han knappt hängde med, och Pehrsson har hittat en balans mellan eget spelsätt och förändring utifrån motståndare. Han jobbar konstant med detaljer på träningarna, det går att se honom prata i flera minuter med lärlingar mitt i övningar. Han har en överlägsen statistik på inhoppare det här året. Han har fått utveckling på många spelare. Han kan välja bort individer för att de inte passar i det matchanpassade spelsättet, men är också öppen för att förändra ett spelsätt om truppen i stort passar bättre för annat.

Men visst. Saker måste bli bättre och han ska fortsätta att bevisa sig. MFF måste kunna dominera ännu mer i fler matcher. De får lägga en del av vintern på att kraftigt förbättra sig på fasta situationer. Det är möjligt de måste ha ett mer cyniskt tillvägagångssätt i CL-kvalet. En stor massa nyförvärv ska nu fasas in till hans spelidéer, en av Pehrssons svåraste uppgifter hittills. Och hur bra det än går i allsvenskan så kanske han bara är ett till Vardar-misslyckande ifrån att få sparken.

I den nya tränarboomen som ska dra svensk fotboll närmare bättre fotbollsnationer pratas det om Jimmy Thelin, Graham Potter, Kim Bergstrand, Poya Asbaghi, Andreas Brännström, Axel Kjäll, och ett gäng till. Pehrsson har varit med länge, men han ligger fortfarande i framkant med en utvecklad helhetsfilosofi och bör också räknas in.

En tränarprodukt influerad av en egen spelarkarriär, akademisk utbildning, 14 års tränarerfarenhet, fortsatt nyfikenhet, förbundskaptenstid, och kontakt med människor med hög kompetens även på internationell nivå. En tränare som med lugn letar bästa möjliga valet, främst kortsiktigt men även långsiktigt, och som aldrig slarvade med planeringsarbetet i år. Kan han ta MFF ännu en nivå högre upp?

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

Bra utveckling på talangerna i Malmö FF

Samuel Adrian (nu 19 år, central mittfältare) och Pavle Vagic (17 år, offensiv allroundspelare) blev tidigt under året uppflyttade till Malmö FF:s A-lag på lärlingskontrakt. Endast Adrian har fått debutera i allsvenskan med ett kort inhopp mot J Södra, men jag tycker att bägge två har tagit tydliga utvecklingskliv under hela året.

Adrian har varit bäst på plan i flera U21-matcher, och bägge gör allt bättre ifrån sig på A-lagets träningar. Jag pratade därför med Magnus Pehrsson om de två.

– Ingen har väl exploderat, men det gör dem väl först den dagen de börjar få speltid och börjar slåss om en plats. Båda är ju klart bättre spelare idag än för ett halvår sedan, egentligen i alla aspekter av spelet. De är fysiskt mer redo för varje träning och klarar sig på den här nivån. Jättebra.

– Kvittot kommer när de börjar spela med A-laget. Då ska de inte bara utveckla sig själva, de ska bli bättre än sina konkurrenter. Förhoppningsvis är det fler än dem som utvecklas, så det är ju deras utmaning.

Adrian är den som har legat lite närmare speltid. En spelare som ofta är smart och säker i sitt passningsspel.

– Jag tycker att den här veckan Samuel har gjort nu, efter landslagsuppehållet, har varit oerhört bra. Jag tyckte kanske att han var bäste man på träning i onsdags och det är ganska bra i den här gruppen. Han är i väldigt bra form.

– Han är en sådan spelare som vi vill att alla ska vara, men han är väl extremfallet. Han vet att han måste ligga på max hela tiden, för han har inte den perfekta snabbheten och har inte varit den stora stjärnan på det sättet. Den egenskapen brukar räcka rätt långt också, att veta att man behöver jobba hårdast hela tiden.

– För honom är det frågan om tempot. Att tekniskt och fartmässigt klara av tempot. Skallen, orken, förståelsen för spelet. Det har han. Det är mer att tekniskt och snabbhetsmässigt hinna med. Där är han i en perfekt miljö.

Den stora utmaningen blir nu att få in dem i A-lagsspel. Redan förra året skrev jag om att de unga spelarna statistiskt sett får allt mindre speltid i ett allt starkare Malmö FF, men i år går det att argumentera för att MFF istället gav mer plats åt Franz Brorsson, Erdal Rakip, Mattias Svanberg, och Pawel Cibicki.

– I år har Franz mer eller mindre varit ordinarie, det har han inte varit innan. Erdal mer eller mindre varit ordinarie, det har han inte varit innan.

– Jag tror att ambitionen Malmö FF har, att få in någon i startelvan per säsong, är väldigt, väldigt bra. Sedan måste man få utveckling på de andra. Det tror jag vi har, frågar man alla tror jag de känner det.

Ytterligare sex unga spelare har i år varit utlånade från Malmö FF, där åtminstone fem av dem har haft ordinarie startplatser i superettan, division 1, och division 2. Adrian pratade i somras om att han då helst ville stanna kvar då han fortfarande utvecklades via träningar, men Jason Wilcox i Manchester Citys organisation kom nyligen med en egen uträkning: 83 procent av spelarna i Champions Leagues kvartsfinaler spelade A-lagsfotboll redan när de var 17 år. Sedan kommer få talanger att nå dit, men det måste finnas både tålamod för utvecklingen och matchning för unga. Pehrsson själv kommer in på en matchningsproblematik för unga.

– Ibland är de riktigt bra (i U21), och ibland är de inte tillräckligt bra. Det brottas alla klubbar med, hur ska man få talangerna till att vara så nära (matchning) som vi är här inne med A-laget. Det är svårt.

– Därför måste våra träningar vara riktigt bra. Våra träningar är ofta bättre än U21-matcherna är, men sedan måste du spela matchen för det är det du tränar för. Det är klart man hade önskat att de här hade fått spela i superettan varje vecka och få träna här, men den är svår den mixen.

Sex nya spelare har fått lärlingskontrakt nästa år, och det blir kanske ett försök för Malmö FF att förlänga karriären i MFF för några av de unga spelarna? Istället för att vara en A-lagsspelare eller en U19-spelare så finns det fler som får chansen i ett mellansteg. Flera engelska klubbar, exempelvis Brentford och Swansea, har börjat att jobba med liknande arbetssätt. Att fortsätta ge bästa träningsmöjligheterna för 18-19-20-åringar som inte redan är A-lagsmaterial, men som kan bli. Sedan blir ju fortfarande matchningen den stora frågan.

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

MFF-HBK: Rakip är väldigt bra, men vad är han egentligen?

Efter att ha sett Malmö FF mot Halmstad live så har jag också sett om den ett par gånger.

Efter livematchen gillade jag framför allt insatserna från Markus Rosenberg och Behrang Safari.

När jag hade sett om den en gång gick jag ifrån Safari lite, och tyckte han och Lasse Nielsen var på samma stabila nivå. Dessutom verkade Oscar Lewicki vara en av de viktigaste faktorerna bakom MFF:s seger.

Efter det tredje tittningen så insåg jag att jag hade ignorerat hur mycket Anders Christiansen hade tillfört, utan tidigare gånger låst mig vid att han gjorde fem-sex för honom ovanliga felpass. Dessutom blev Rasmus Bengtssons lugna dominans tydligare.

Så jag vet nog fortfarande inte vad jag tycker om varje spelarinsats. Men. Några saker att lyfta fram för Malmö FF, och om inget annat står så är siffrorna via WhoScored eller egenräknade:

SENASTE HEMMAMATCHER

De tre senaste hemmamatcherna är mot Hammarby (4-0), Elfsborg (6-0), och Halmstad (2-0). Inte bara siffrorna framåt är bra där, utan det här har varit motståndarnas skottkartor i de matcherna (bilderna via WhoScored):

skottkartahammarby

skottkartaelfsborg

skottkartahbk

Bara en målchans för motståndarna, och den hade Halmstad i minut 88 och underläge med två mål.

En offensiv notering mot Halmstad: 26 avslut, plus ytterligare 25 inspel mot straffområdet som inte blev avslut. Om även hörnor som inte blev avslut räknas in, så snittade MFF en passning som blev/kunde bli en målchans ungefär var 90:e sekund.

ROSENBERGS LILLA FÖRÄNDRING

Mot Halmstad tog Rosenberg sju avslut. Hans högsta siffra för året. Han slog 39 passningar. Hans högsta siffra för året. Han slog sju passningar till lagkamrater som tog avslut. Hans högsta siffra för året. Han rörde bollen 64 gånger. Hans högsta siffra för året, och drygt 50 procent oftare än genomsnittet (42 touch/match).

Rosenberg har involverat sig mer efter uppehållet. När jag frågade Magnus Pehrsson om det fanns någon detalj man skulle kolla på så kom han själv till anfallsparet.

– Idémässigt har vi varit ganska lika i de här tre (hemma)matcherna, vad vi har tryckt på. Mer spel bakom backlinjen och mer spel in i fötter centralt än vad vi har gjort tidigare.

– Det har berott mycket på att vi har valt att spela ”Mackan” och Carlos (Strandberg) lite närmare varandra än vad vi har gjort innan.

Bara under de första sju minuterna mot Halmstad hade backlinjen slagit åtta passningar mot anfallarna, varav fem från Anton Tinnerholm till Rosenberg. MFF var rakare. Mot Halmstad slog laget 87 långbollar. Endast mot IFK Norrköping i våras har laget slagit fler längre under en match (då höjdes siffran i slutet, den enda hemmamatchen i år där MFF har förlorat samt haft underläge i slutet).

LEWICKI/CHRISTIANSEN

65, 101, 55, 126, 60, 36, 57, 64, 61, 60, 68, 102, 70, 67, 59, 73, 36, 79, 91.

Siffrorna ovan är Anders Christiansens passningsantal i de allsvenska matcherna han har spelat minst 80 minuter. Pehrsson har tidigare pratat om att Christiansens roll i år kanske är den med flest nyansskillnader från match till match, och det syns tydligt i passningsstatistiken.

Christiansen blev nog mest ihågkommen mot Halmstad på grund av sina (oväntat) många felpassningar, men han var ofta den som drog igång initiativ. Det var helt enkelt “inte hans dag” när det kom till att göra poäng. Lewicki var dock minst lika viktig.

Mot Halmstad hade han ”bara” tio rena bollvinster, men var överallt i närheten av bollen. När en medspelare hade den, så var Lewicki ofta nära för att vara det enkla alternativet. Dessutom blev han presspelaren på mittfältet när Rakip/Christiansen ”vilade”, och balansspelaren när backlinjen behövde skydd. Räkna antal meter mellan Lewicki och bollen, och siffran kommer vara låg under många av matchens sekunder, förutom när han skickade iväg medspelare på offensiva löpningar. Han var nästan alltid där han skulle vara.

Till detta ska det inte glömmas bort att Lewicki har ändrat några av sina instinkter i år. Det är oftare passningar som letas framåt. Det var Lewicki som slog en lång och bra krossboll mot Tinnerholm, som passade Rakip, som fixade 1-0. Det var Lewicki som plockade upp en inspark, levererade vidare, och MFF gjorde 2-0. Uppbyggnadspoäng för bägge målen och till ytterligare några bra chanser.

Lewicki hade också ett par svaga bolltapp, men för att citera Pehrsson om centralt mittfält:

– Det är navet i det mesta. Det är ofta där jag tycker matcherna avgörs. Det handlar om att äga det centrala. Det är som drottningen i schack.

Lewicki skötte de ”enkla” och stabiliserande uppgifterna, Christiansen tog initiativ.

RAKIPS SVÅRDEFINIERADE ROLL

Vad är egentligen Rakip för något? Jag har kunnat skala ner det till fyra möjliga positioner: högermittfältare i 4-4-2, högeranfallare i 3-4-3, central mittfältare i 3-5-2, ”nummer tio” i 3-4-1-2. Men han är inget av dem.

Jag skriver ner MFF:s taktik som 3-5-2, men Rakip har inga problem att inom en halv minut först vara uppe och pressa vid högra hörnflaggan, sedan glidtackla vid eget straffområde, och därefter hitta ytor till vänster uppe vid motståndarnas straffområde.

Pehrssons spelsätt verkar handla mycket om att hitta var motståndarna ger bort sina ytor. Det går aldrig att täcka allt, och jag gissar att det är Rakips jobb att hitta dem. Rakip själv har flera gånger tagit upp att han vill hitta sig rättvänd och fri. Det verkar han ha börjat göra nu.

Erdal Rakip omgång 1-22: 33 avslut.
Erdal Rakip omgång 23-26: 21 avslut.

Däremot har han fixat många poäng för MFF hela året.

Fixad straff 1-1 och bra hockeyassist 2-1 mot Örebro (vinst 2-1)
Mål 2-1 mot Östersund (vinst 2-1)
”Assist” 1-1 mot Hammarby (1-1)
Mål 2-1 mot J Södra (vinst 2-1)
Mål 1-0 mot Sundsvall (vinst 1-0)
Assist 2-0, vunnen straff 3-0, och mål 4-0 mot KFF (vinst 6-0)
Mål 1-0 och mål 3-0 mot Hammarby (vinst 4-0)
Mål 1-0 mot Östersund (2-2)
Mål 4-0 och ”assist” 5-0 mot Elfsborg (vinst 6-0)
”Assist” 1-0 mot Halmstad (vinst 2-0)

INHOPPARNA

Magnus Pehrsson har allsvenskans bästa statistik på inhopparna, även om han också har allsvenskans bästa bänk. Inhopparna har varit inblandade i 14 mål. Östersunds inhoppare har varit det i elva, trea är Elfsborg med sex mål.

Den här gången kom Alexander Jeremejeff och Andreas Vindheim in och gjorde bra nytta under hela inhoppen, som två av de bästa på plan. Jeremejeff hade flera sekvenser med motståndare på sig, men där han bröt sig fri och förbättrade anfallet.

En liten förvåning var att Pehrsson inte använde byte nummer 3. Det är endast vid enstaka tillfällen ha inte har gjort alla byten, och bara Gif Sundsvall och Östersund har gjort fler enligt Transfermarkt.

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

Om hur Tom Pettersson (!) fick fart på Häckens scoutingarbete

Östersund-Häcken är en av söndagens matcher i allsvenskan.

Ni ska få en intressant story att ta med er in dit.

Tom Pettersson, ni vet mittbacken i Östersund som numera är bofast i veckans Europa League-lag?

Fram till slutet av 2011 tillhörde han FC Trollhättan.

Häcken hade koll på honom då, men var inte tillräcklig på hugget.

Istället hamnade han i Åtvidaberg inför säsongen 2012 (sedermera IFK Göteborg, OH Leuven och nu Östersund).

Häcken grämer sig över det.

– Det är klart att vi skulle ha haft honom då. Där gjorde vi bara fel. När han gick skulle vi ha varit där, säger sportchef Sonny Karlsson (vill ni höra honom så lyssna på “En podd om BK Häcken”).

För bloggen utvecklar han:

– Om vi, när det gäller att hitta spelare, ska ha akademin som förstaval, Göteborg som andraval och närområdet som tredjeval får inte missa på vissa spelare.

Sonny Karlsson berättar vidare att Tom Pettersson-missen ledde till att klubben på allvar tog tag i scoutingarbete.

– På den tiden såg jag allt, jag hade ingen som hjälpte mig. Med Tom Pettersson var vi självkritiska och det var där det började.

I scoutinggruppen 2017 ingår fyra gamla Häcken-lirare (Thomas Lasu, Ove Henriksson, Jan Magnusson och Håkan Mattiasson) plus den befintliga ledarstaben då.

De ser allt och alla så att klubben inte ska missa ännu en Tom Pettersson.

***

Just det: Häcken hade även koll på Östersunds Ken Sema (färsk landslagsman) när han var i Ljungskile 2014-1015. Det var de naturligtvis inte ensamma om, men ändå…

– Vi såg honom i varje match. Han var bra, men nu… Han är så in i helvete bra, säger Sonny Karlsson.

Han tillägger – och avslutar:

– När det gäller Ken så hade vi fullt på den positionen. Men Tom… Han skulle vi haft. Vi måste bli bättre i närområdet.

***

På tal om Häcken: 1-6 mot AIK i förra omgången.

Herrejösses vilken match det var! Den sitter fortfarande fastnålad på näthinnan.

Särskilt de där fem målen som kom under ett tolvminutersspann i den första halvleken (minut 25 till 37).

Efteråt ställdes frågan om allsvenskan någonsin sett ett liknande målfyrverkeri?

Med hjälp av statistikföretaget Gracenote kan vi konstatera att svaret med största sannolikhet är nej – i alla fall under 2000-talet.

Ett gäng matcher som kommer nära är:

Elfsborg – Östersund 2017 (4-4)
Mål: 78′, 85′, 87, 90+1′, 90+4

Helsingborg – Trelleborg 2011 (7-3)
Mål: 21′, 22′, 24′, 32′, 35′

Landskrona – Helsingborg 2002 (6-2)
Mål: 24′, 26′, 28′, 28′, 39′

IFK Göteborg – Örgryte 2002 (2-5)
Mål: 76′, 78′, 84′, 85′, 90′, 90+2′

Att tilläggas: Det snabbaste laget att göra fyra mål på en given tid är Hammarby mot Enköping 2003 (36′, 40′ 42′, 45′).

Om vi backar längre tillbaka i tiden?

Då minns vi att Norrköping gick från 2-0 till 9-1 på en kvart mot Djurgården säsongen 1945. Det är den målrikaste halvleken i allsvenskans historia.

Det om det.

Under söndagen ska Häcken som sagt spela fotboll igen. Mot Östersund.

En viktig fråga att ställa inför mötet är om Mikael Stahre har gått in i sin lilla snickeriverkstad och kommit ut med både briljans och ursinne, som AIK-tränaren Rikard Norling förutspådde att han skulle göra?

Tja, han har byggt ihop en ny startelva i alla fall. Nu med Mathias Ranégie på topp och Emil Wahlström i mittförsvaret (Paulinho och Mohammed Abubakari bänkade). Briljant eller inte återstår att se.

Ursinnet då?

Han är nog lite argare nu Stahre. I alla fall mer taggad. Han gav sken av det efter lördagens träning.

– Det är nästan så att man går igång lite mer på det nu, konstaterade han.

– Alla som håller på med elitfotboll har en instinkt att de vill vara bra. När man inte är bra vill man inte fortsätta vara dålig.

Läs mer HÄR!

***

Mail: linus.petersson@tv4.se

Twitter: @Linus_Petersson

Fotbollskanalen

Lär känna talangerna som jagar A-lagskontrakt med Blåvitt

Ni vet att IFK Göteborg har ökat satsningen på den egna akademin. Det beskedet gav klubben redan i somras.

Ni vet också att minst två juniorer ska erbjudas A-lagskontrakt med klubben varje år som ett led i den där satsningen.

Vad ni kanske inte vet är att de första två (minst) kommer flyttas upp redan till nästa säsong.

– Så är det. Det är minst två som ska upp nu, bekräftar sportchef Mats Gren.

Han tillägger:

– Det är svårt att säga när vi bestämmer oss för vilka. Det blir någonstans i slutet av säsongen.

Att döma av träningar och trupputtagningar under 2017 finns det sex juniorer som har en realistisk chans att få A-lagskontrakt till 2018. Tom Amos, Edvin Dahlqvist, Andreas Öhman, Adil Titi, Erik Gunnarsson och Måns Saebbö.

Talanger allihop, men fortfarande relativt okända för den stora massan.

Det ska vi ändra på nu.

Först genom att August Erlingmark (han som är den senaste att ta sig upp från akademin till A-laget) pusslar ihop sina lagkamrater med en liknande utländsk världsstjärna.

Finns det möjligtvis en Lionel Messi-typ i Blåvitt?

Tom Amos, -98, målvakt – Thibaut Courtois (Chelsea)
– De är stora och ser så lugna ut. Det ser ut som att de är väckta mitt i natten när de spelar. Långa, smala och har stor räckvidd. Tom har alla förutsättningar för att bli en jättebra målvakt.

Edvin Dahlqvist, -99, vänsterback – Joshua Kimmich (Bayern München)
– Ja, han är som Kimmich fast på vänstersidan, tycker jag. Kvick, sjukt låg tyngdpunkt, jättejobbig att möta en-mot-en. Vänsterfotad och bra fart.

Andreas Öhman, -98, högerback – Kieran Trippier (Tottenham)
– Man kan sätta honom överallt typ. Han är värre än mig där. Sjukt bra tillslag och fot i övrigt. Han kan slå vilka passningar som helst från sin högerbacksposition. Och löpstark.

Adil Titi, -99, innermittfältare – Blaise Matuidi (Juventus)
– Han har utvecklats sjukt mycket under den senaste tiden och är jättebra. Hans spets är väl att han har en bra vänsterfot på fasta situationer. Han har skruvat in flera frisparkar i landslaget och även här. Jättebra curl. Sedan jobbar han hårt och är stark i duellspelet. En liten Matudi-typ. De är lika kroppsmässigt också. Tunna, men starka.

Erik Gunnarsson, -99, mittback – Jan Vertonghen (Tottenham)
– Jag har alltid gillat att spela mittback med Erik. Han är så lugn och bolltrygg. Vänsterfotad. Också ett monster att möta en-mot-en. Jättejobbig där. Vem ska man jämföra honom med? Vertonghen, kanske.

Måns Saebbö, -00, anfallare – Robert Lewandowski (Bayern München)
– Det är en målskytt som bara ser målet. Det är det som gör att han gör så mycket mål. En del kollar på andra först, han kollar bara på målet. Han har sådana målskyttsinstinkter. Lewandowski-typen nästan. En allround-forward.

***

För balansens skull får även huvudtränaren Alf Westerberg säga sitt om de sex talangerna:

– Generellt tycker jag att det är en bra nivå på dem. Tom är en bra målvaktstyp. Lugn och fin. Bra igångsättningsspel. Edvin hade vi med mycket i vintras. En frejdig spelartyp, offensivt balanserad ytterback. Vi har använt honom lite längre fram i planen också. Öhman är väldigt mångsidig, har en bra touch på bollen och är en rätt robust spelare. Han kan vara lite loj en och annan gång, men jag tycker att han har lyft sig i det avseendet. Adil är duellstark, rejäl, har en fin fot och ett bra huvudspel. En bra verktygslåda. Gunnarsson är en spelintelligent mittback, bra huvudspelare han också. Vänsterfotad, vilket inte skadar. Saebbö är en bra avslutare. Stark och bäst rättvänd mot mål.

Westerberg slänger också in en joker i leken: Jake Weisbrod, -00, ytterback.

– Utan att jag pekar ut honom som en potentiell A-spelare… Han är bra här, riktigt bra. Det skulle kunna vara en joker i sammanhanget.

Det är svårt att rangordna de sex (sju med Weisbrod då). Alf Westerberg vill inte göra det.

– Jag tycker att de är rätt likvärdiga, säger han.

Om ni ändå insisterar, så skulle väl en tänkbar lista kunna se ut såhär:

1. Andreas Öhman
Med mest av alla under hösten. Suttit på bänken i flera allsvenska matcher. Kan användas på flera olika positioner.

2. Tom Amos
Pontus Dahlberg säljs (till FC Köpenhamn?) och Tom Amos blir andramålvakt bakom John Alvbåge eller Erik Dahlin 2018. Inte helt otänkbart.

3. Erik Gunnarsson
IFK Göteborg har fyra kontrakterade mittbackar för 2018 (David Boo Wiklander, Carl Starfelt, Kristopher Da Graca, Benjamin Zalo). Kanske skulle Gunnarsson kunna plockas upp för att stå på tillväxt?

4. Adil Titi
Var, till skillnad från de andra fem, inte med på försäsongslägret i Dubai. Har kommit starkt under hösten. Spännande innermittfältare.

5. Måns Saebbö
Anfallstalang som har brottats med en del skador. Hade säkerligen synts till oftare runt A-truppen annars. Precis fyllt 17 år. Kan behöva något år till i akademin.

6. Edvin Dahlqvist
Inlånade Sam Adekugbe lär väl köpas loss och bli kvar även över 2018. Dessutom finns Billy Nordström i truppen. Med det sagt finns det nog inte utrymme för en tredje vänsterback.

7. Jake Weisbrod
En joker, som sagt.

***

Just det: Ett längre snack med Andreas Öhman hittar ni HÄR!

***

Från framtid till nutid.

Under fredagen möter IFK Göteborg Sirius på Gamla Ullevi.

Av torsdagens träning att döma kommer Alf Westerberg mönstra följande startelva:

4-4-2: Pontus Dahlberg – Emil Salomonsson, Thomas Rogne, David Boo Wiklander, Billy Nordström – Mix Diskerud, August Erlingmark, Sebastian Eriksson, Sören Rieks – Tobias Hysén, Mikael Boman

Vajebah Sakor (baksida lår) och Sam Adekugbe (rygg) saknas fortfarande.

***

Mail: l.petersson@outlook.com

Twitter: @Linus_Petersson

Fotbollskanalen

Bonke Innocent har gjort debut och allt har varit konstigt

”Malmö FF har värvat en av allsvenskans bästa bollvinnare”

”Jag kan inte se några stora potentiella problem som kan göra honom till en floppvärvning, han har kapacitet för klart bättre ligor än allsvenskan, han är bara 21 men var en av de bästa på sin position i Norge, och han borde passa väl in i spelsättet”

Jag, om Bonke Innocent, i början av augusti.

Med risk för att låta som en person med vanföreställningar, alternativt en man som vägrar erkänna fel, så står jag kvar vi de flesta av orden jag använde .

Bonke Innocent kom som hypad till Malmö FF. I den norska ligan var han en av de främsta i facket ”talangfulla mittfältare”. Kostnad: drygt åtta miljoner kronor för en 21-åring.

Så anlände han till Malmö FF. Det såg okej ut på träningarna. Sedan började han med några fula och lagenergitömmande tacklingar. Magnus Pehrsson stängde tillfälligt av spelet och sa åt honom att ta det lugnare.

Några av de efterföljande träningarna var nära på parodiska. En Innocent som inte vågade gå in i kropp alls. När det var en-mot-en-övningar så var det nästan bokstavligt talat en-mot-noll när Innocent var försvarare. Han ställde sig två-tre meter ifrån den attackerande spelaren, stillastående, och vågade som mest vinkla ut en fot.

– Det blir steg åt både det för mjuka hållet och det för hårda hållet ibland, sa Pehrsson på ett snällt sätt vid ett senare tillfälle.

Det har varit sju tävlingsmatcher. I två av dem fick Innocent inte ens plats på bänken. I de övriga fem fick han inte hoppa in. Det spelade ingen roll om det var ett division 2-lag i cupen, eller en 3-0-ledning hemma mot Hammarby. Innocent verkade inte ens vara ett alternativ.

Han hade även svårt att utmärka sig i U21-matcherna. I den första slog han några fina passningar framåt. Han tappade också boll tre-fyra gånger i början av varje halvlek, vilket gav målchanskontringar för motståndarna. Det syntes inga bollvinster och jag noterade inga starka prestationer som skyddade backlinjen.

I den andra U21-matchen var han någonstans mellan en godkänd och en bra bollvinnare i en U21-seriekontext, men tappade de offensiva initiativen. Jens Fjellström hintade också om att vänstersidan, där Samuel Adrian hade centralt mittfält, fungerade klart bättre i anfallsfasen.

Men visst. Det skulle ta tid, det var en värvning för 2018. Pehrsson har pratat om att matcher avgörs på centralt mittfält, att det är den mest komplexa positionen i MFF, och att det är svårt att komma från ett lag där en var helt ordinarie till att inte få spela alls. Dessutom har Erdal Rakip, Anders Christiansen, och Oscar Lewicki god och/eller riktigt god form.

Innocent har också börjat se bättre ut på träningarna. Inte startelvanbra, men det känns också som att MFF ibland har valt övningar som är delvis anpassade för Innocent (och Kingsley Sarfo). Det har handlat mycket om hur passningsspelet ska fungera. Ytorna, positionerna på medspelarna, vilka beslut som ska tas.

Men så idag. Inhopp i 75:e minuten, i 5-0-ledning hemma mot Elfsborg. Och han inledde med att direkt nästan tappa boll.

Det har varit en förbaskat konstig resa för mig som har följt MFF så nära. En etablerad och hypad spelare som kom in, som varit växlande mellan underkänd och godkänd på träningar och i U21. En spelare som har haft svårt att sticka ut mer än en normal U19-spelare. Det har sett ut som många av provspelarna som kommer in, inte visar upp något, och som är bortglömda ett par månader senare.

Men någonstans känner man ändå på sig att det kommer bli bra eller riktigt bra.

Om Innocent blir en bra eller riktigt bra spelare för MFF så kommer det vara ett bra framtida case att visa upp när en ska argumentera för vad tålamod, självförtroende, och inskolning kan göra för en spelare.

@jonas_hansson

Fotbollskanalen