Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Åtta punkter inför allsvenskans omgång 18

Inspirerat av Guardians lista över tio saker att hålla koll på inför varje Premier League-omgång så kommer nu ett liknande upplägg Fotbollskanalens allsvenska blogg, med omgångens åtta matcher.

Fokuset kommer ofta, men inte alltid, att hamna på detaljerna, siffrorna, spelarna, och framför allt lagen som det mer sällan skrivs om.

IK SIRIUS – DALKURD FF
Fredag 19.00

Sirius har lika många poäng (tolv av tolv) på sina fyra senaste matcher som på de 24 matcherna innan det.

Det går att hitta förändringar som kan ligga bakom. Skadorna är på en hanterbar nivå (samma backlinje fem matcher i rad). Lukas Jonsson är i mål. Konkurrenssituationen offensivt har förbättrats (Charbels Georges är bra, Sam Lundholm trampar igång). Nämnas bör att spelschemat har varit förhållandevis ”enkelt” (vi får se hur Sirius sköter sig när de efter Dalkurd har Malmö borta, Sundsvall borta, Hammarby hemma, Östersund hemma), och att de fortfarande har problem i perioder i matcher. Det går också att gräva i taktiska delar.

En viktig punkt är dock mittfältet. Undertecknad höll Niklas Busch Thors vårsäsong 2017 som väldigt bra och bortglömt i skuggan av andra profiler. Sirius har haft bra mittfältare, men det känns som att de först nu är tillbaka på samma nivå av balans och kvalitet som när Busch Thor peakade. Robert Åhman-Persson är stabilitet och hjälp, Philip Haglund har en av sina bästa (eller åtminstone viktigaste) säsonger i allsvenskan med allt han står för i pondus- och fysikväg, och Christer Gustafsson gör sitt åt alla håll och i alla vinklar. Sirius försöker sig på en svårare fotboll ibland, och då måste kärnan på mittfältet vara stark.

MALMÖ FF – TRELLEBORGS FF
Lördag 16.00

Två lag med veckobesvikelser (Vidi för MFF, storförlusten för TFF). I MFF handlar det nog mesta om vilka som vilas inför Midtjylland.

I motståndarna har tolv-tretton spelare varit i MFF tidigare, precis som huvudtränaren och en av de assisterande. Patrick Winqvist är knappast en av de mest uppskrivna unga tränarna, men alltid när jag pratar med honom har han vettigt att säga om spelarutveckling och hur man skapar resultat. Han pratar ofta om vilka insikter som specifika spelare måste komma fram till, oavsett om det handlar om diet, stanna kvar längre efter träningen för mer videoanalys, eller konsekvensen på matchresultat beroende på vilka beslut man tar. En talangutvecklande tränare som är rakt på sak, och som också är cynisk nog att inse saker som krävs för att ta poäng, och han och hans ledarstab har tagit väl hand om bland annat många ex-MFF:are.

Där känns det som att Deniz Hümmet är en av spelarna som börjar att greppa ännu fler saker. Han är nu mer än den fina (avsluts)tekniken som det har pratats mycket om. Tre mål och en assist efter uppehållet, ett uppehåll där han avbokade sin resa för att träna hårdare. Han lär fortsätta att starta (?) nu när Salif Camara Jönsson (avstängd) inte kan spela. Kan vara upplagt för minigenombrott på allsvensk nivå mot sin forna klubb MFF – om TFF kan sätta ihop defensiven igen.

GIF SUNDSVALL – BK HÄCKEN
Söndag 15.00

Alla välgenomtänkta värvningar, de specifika tränaranställningarna, alla timmar Joel Cedergren har lagt på att försöka tänka utanför standardtänket, tålamodet kring att det till slut verkligen ska lossna, en miljö för konstant lärande och utan personlig prestige. Är det nu all belöning kommer? Gif Sundsvalls 1-6-seger mot TFF var ännu vackrare än vad man kunde läsa ut på text-TV sidan 377.

(Tweeten från Gif Sundsvalls assisterande tränare)

IF ELFSBORG – IFK NORRKÖPING
Söndag 15.00

Svårt att prata om Elfsborg utan att fokuset blir på att de har fem matcher utan mål framåt, fyra raka förluster, bara målskillnaden som håller laget borta från kvalplats, och att bara BP har gjort färre mål trots många etablerade poängspelare i Elfsborg, men boråsarna har i skymundan byggt en backlinje för nutid och framtid.

Förutom de mer omtalade offensiva nyförvärven (Chinedu Obasi och David Boysen) så var det nämligen lika viktigt att tidigare skadade Jesper Manns och nyförvärvet Frederik Holst startade som ytterbackar mot AIK. Jimmy Thelin vill mycket med sina ytterbackar, och även om Rami Kaib gjorde en bra vår så har det blivit nya förutsättningar där nu. Kaib har också förlängt kontraktet i sommar, precis som den positiva överraskningen i mittbacken Ibrahim Dresevic. Två egna produkter. Till detta har knappt ens bänkade Jörgen Horn lämnat, precis som Adam Lundqvist gjorde i våras.

Elfsborgs backstatus inkluderar nu Joakim Nilsson (24 år, kontrakt till och med 2020), Holst (23, 2021), Kaib (21, 2021), Dresevic (21, 2022), och Manns (23, 2019), och det är också de fem spelarna som är närmast startplatserna. Starkt kapital.

DJURGÅRDENS IF – KALMAR FF
Söndag 17.30

När Kalmar FF åkte på bortamatcher i Stockholm för tio-femton år sedan så njöt spelarna av grisa till det på planen. De gillade att kallas bönder, visa upp sig mot etablissemanget, och kasta långa inkast. Det fanns kvar spelare som inte ens hade besökt Stockholm innan KFF var i allsvenskan 1998, men det hade ändå byggts på motstånd mot stadens lag.

Några av föreningens mest minnesvärda matcher i modern tid har varit mot lag från Stockholm, och ofta med starka segrar där uppe. Nu är det något annorlunda. Narrativen har försvunnit, det är ingen grej att åka till Stockholm längre, och på de tolv senaste matcherna i Stockholm har de tagit snåla åtta poäng.

Dessutom har laget blott fyra segrar på de senaste 37 allsvenska matcherna på konstgräs.

Dags för förändring? Tillfällige huvudtränaren Henrik Rydström har all kontext med sig efter alla år som KFF-spelare, och när det gäller konstgräset har laget i de senaste matcherna haft ett spel som lär passa bättre för konstgräs.

IF BROMMAPOJKARNA – AIK
Söndag 17.30

Bajram Ajeti skulle ge BP ”gratispoäng” på att han är extrem målskytt i vissa sammanhang (Asker 28 matcher/28 mål, HamKam 20/15, Moss 17/10, Gefle 12/12). Det blev dock konflikt, han fick inte spela, och BP använde istället typiska mittfältare längst fram.

Anfallet har rättats till i sommar med Philip Hellquist och Kristján Flóki Finnbogason. Inga bekräftade tiomålskyttar för hösten, men nu kan Luis Pimenta åtminstone variera sin startelva mer beroende på vad som behövs. I de två matcherna där bägge har varit tillgängliga har det blivit vinster, även om det var mot Dalkurd och ÖSK. De nya anfallarna, BP:s poängchans mot AIK?

HAMMARBY IF – ÖREBRO SK
Måndag 19.00

När Filip Rogic gjorde 2-1 i slutet mot KFF så började summeringen av en väldigt fin vår. Efter uppehållet har de bara en poäng på sex matcher och ÖSK har kommit in i en botten. De förlorade hemma mot BP senast och för att visa hur ovanligt det är: BP hade noll poäng på bortaplan i år, och hade vunnit TVÅ av sina 49 senaste allsvenska bortamatcher (2013 mot redan nedflyttningsklara Syrianska, 2014 mot Mjällby).

ÖSK har tidigare varit en klubb som i princip kan vinna nästan varenda en av tio matcher i rad, bara för att sedan ta endast ett par segrar på 13-14 matcher, eller det omvända. Det hände 2014, 2015, och 2016. Även 2018? För mot Hammarby lär det väl ändå inte vändas?

IFK GÖTEBORG – ÖSTERSUNDS FK
Måndag 19.00

IFK Göteborg när de har hamnat i underläge den här säsongen: tio matcher, tio förluster. Sämst i allsvenskan.

Östersund när de har haft ledningen den här säsongen: elva matcher, tio vinster, en oavgjord. Bäst i allsvenskan.

Hur mycket chans har Göteborg om Östersund går upp i en ledning? Till detta kommer Göteborg från två matcher mot Sirius där de har tappat 2-0-ledningar, och är bara tre poäng ifrån kvalplats. Östersund har vunnit åtta av de nio senaste matcherna (och kryssat borta mot MFF) och närmar sig diskussioner om att vara med i guldstriden, trots ledarstabsbyte, stjärntapp, och svag säsongsstart.

När det gäller att hantera med- och motgångar så är det här två lag som är på olika sidor av spektrumet.

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

Stor sammanställning – allsvenskans 23 helt nya spelare

De allsvenska klubbarna värvade mer än 50 spelare i sommarens transferfönster, där drygt hälften av dem är allsvenska bekantskaper sedan tidigare. Det blev dock 23 helt nya spelare som nyligen har gjort eller (förmodligen) ska göra sina debuter snart. Vilka är det?

FREDERIK HOLST
23 år, Danmark, högerback, från Sparta till Elfsborg

I Bröndbys startelva redan som 18-åring. Behöll den fram tills, symboliskt nog, Johan Larsson värvades in två år senare. Holst fick efter det oftast spela, men sällan starta, i olika roller. När han lämnade som 22-åring hade han gjort över 150 A-lagsmatcher (och drygt 70 U-landskamper).

Han saknade dock att vara ordinarie högerback, så trots ett förbättrat kontraktsförslag (och intresse från IFK Norrköping) gjorde han en säsong (som helt ordinarie högerback) i Eredivisie. Sparta åkte ur och Elfsborg behövde en högerback. Bör bli ordinarie.

VIKTOR TRANBERG
21 år, Danmark, mittback, från Nordsjälland till Örebro SK, lån med option

ÖSK blev första allsvenska laget att ta hand om överblivet från Nordsjällands talang- och passningsprojekt. För ett år sedan var Tranberg dansk U21-landslagsspelare och hade drygt ett halvår som helt ordinarie i klubben.

Den platsen tappade han och har knappt spelat efter det. Ska dock vara talangfull och får ett försök att ersätta Brendan Hines-Ike, som hade en bra allsvensk vår innan flytten till Kortrijk.

JAJÁ
23 år, Brasilien, central mittfältare, från Flamengo till Kalmar, lån med option

En klassisk sommarbrasse på korttidsavtal. Kom via KFF:s samarbete med Flamengo. De ville ha en mittfältare som hade ett farligare passningsspel och valde Jajá, en spelare som tidigare startat matcher för Flamengo och spelat viktiga U20-landskamper för Brasilien, men vars karriär varit anonym de två senaste åren.

Quarterback-liknande spelstil, men har än så länge haft en bit till att få spela.

FREDRIK OLDRUP JENSEN
25 år, Norge, mittfältare, från Zulte Waregem till IFK Göteborg, lån med option

Mats Gren är uppe i elva värvningar, på fem år, som antingen är norrmän eller har koppling till Norge. Oldrup Jensen är en av de mest etablerade. Det är bara ett år sedan som han kostade runt sex miljoner kronor, men han fick bara sex-sju ordentliga chanser i belgiska ligan. Kan spela genom hela centrallinjen. Ska ha det bolltrygga, smarta, och rejäla i sig.

KOFI SARKODIE
27 år, USA, ytterback, från klubblös(/San José Earthquakes) till TFF

I USA mest omskriven för att hans mormor är en ”drottning” i Ghana, även om det då måste läggas till mer kontext (”Det är mest som att vara en borgmästare över en stam. Folk frågar henne om råd och vägledning, i en liten stam i Ashanti-regionen” sa Sarkodie till NY Times).

140-talet matcher i MLS, 30-talet U-landskamper för USA, men några svårare år bakom sig med skador och bänkningar. Verkar bli ordinarie i TFF. Högerfotad, men varit vänsterback med Anton Tideman frånvarande.

KRISTJÁN FLÓKI FINNBOGASON
23 år, Island, anfallare, från Start till BP, lån

Kom till FCK som 18-åring. Hans isländska klubbs sportchef öste på i intervju med Politiken: ”mycket lång anfallare med massor av fart, samtidigt som han har bra bollkontroll” och ”snabbare än Nicklas Bendtner”(?!).

Vände dock hem till Island utan A-lagsmatcher, kom igång, gick till Start för tre miljoner kronor trots bara månader kvar på kontraktet. Okej hösten 2017, startade 2018 i högstadivisionen med två mål, men sedan mållös i elva matcher. Utlånad trots ordinarie. Mål i BP-debuten.

JORDAN FLORES
22 år, England, mittfältare, från Wigan till Östersund, lån

Började ta sig in i Wigan för några år sedan, men drog på sig ett rött kort, fick kritik av tränaren, och syntes knappt till efter det. Blev utlånad till ett par klubbar i engelska fjärdedivisionen, där det gick bra fram tills en bilolycka för ett knappt år sedan som krävde rehab. Verkar vara någorlunda mångsidig (vänstermitt, vänsterback, central mitt…) och någorlunda spelskicklig.

DAVID HARO
28 år, Spanien, offensiv mittfältare, från klubblös(/Reus) till Gif Sundsvall

Gif Sundsvall har testat mittbackar, vingbackar, och centrala mittfältare från Spanien, men nu blir det någon som lär spela i trean längst fram. Mest känd, än så länge, för att ett av hans namn är Iniesta. Snart kanske mer känd för sina finesser och kvickhet.

David Haro var en av nycklarna till Reus uppflyttning till Segunda Division för ett par år sedan. Blev sedan långtidsskadad, men han har ändå ganska mycket speltid i spanska andradivisionen de två senaste säsongerna.

STEFAN VAN DER LEI
25 år, Nederländerna, målvakt, från Willem II till Dalkurd

25 år och hade aldrig spelat en tävlingsmatch på A-lagsnivå innan han skrev på för Dalkurd. Samtidigt har han ett tiotal U-landskamper för Nederländerna, inkluderat U21, och tre säsonger som andremålvakt i Eredivisie.

Hans seniordebut: fyra insläppta mot Hammarby (van der Leis insats var dock åtminstone godkänd) och sedan ett brutet finger. Dalkurd har inte medflyt på målvaktsposten.

GODSWILL EKPOLO
23 år, Nigeria, ytterback, från Mérida till BK Häcken

Delvis inspirerat av Gif Sundsvall så kollade BK Häcken i Spanien och hittade en spelare som varit länge i Barcelonas U-organisation och även spelat under en viss Uwe Rösler i engelska tredjedivisionen. Rösler sa då till Blackpool Gazzette:

– Han är troligen vår bästa försvarare en-mot-en. De där spelarna man alltid får ont av att möta, där ett knä i låret eller en armbåge i ansiktet är inblandat. De gör det inte med meningen, men du vet att du kommer få ont.

– Godswill vet bara om ett sätt att spela fotboll på och det är därför jag gillar honom. Grabben har en fantastisk attityd. Han vet inget annat än att ösa på max varje dag.

KASPER LARSEN
25 år, Danmark, mittback, från klubblös(/Groningen) till IFK Norrköping

Efter Lasse Nielsen 1, Lasse Nielsen 2, Mads Fenger, och Björn Paulsen kommer ytterligare en dansk mittback som inte kände sug på att standardspela i hemlandet, utan ville göra något lite annorlunda.

IFK Norrköping har fått in något ganska starkt, ser det ut som. Larsen var en startspelare i Groningen i drygt ett år, men skador minskade hans antal matcher kraftigt. Har också gjort några OS-landskamper och haft en skadedrabbad tur i Kazakstan.

ALHASSAN YUSUF
18 år, Nigeria, mittfältare, från TikiTaka till IFK Göteborg

Starkt Gothia Cup 2017, där TikiTaka gick till final. Yusuf själv gjorde ett par mål mot Hammarby och det enda målet i semifinalen. Efter det kom provspel i Hammarby, BK Häcken, och IFK Göteborg. IFK startade också ett samarbete med akademin och efter ett par månader i Sverige skrev Yusuf på. Spelade en träningsmatch där Poya Asbaghi berömde Yusufs sätt att ”ta för sig, täcka stora ytor, och gjorde både mål och assist” från centralt mittfält.

WALTER VIITALA
26 år, Finland, målvakt, från klubblös(/Viborg) till Malmö FF

En svår säsong i danska andradivisionen. Började som ordinarie, men bänkades efter några månader och Viborg verkade inte ha idéer på att låta honom gå tillbaka till att vara förstaval.

Han sa till Viborg Folkeblad att om han inte startar så ”vill jag lämna Viborg direkt” och att det var ”förfärligt” att vara på bänken. Han är visserligen i MFF för att reservmålvakt Fredrik Andersson behövde opereras, men det får väl ses som skillnad att vara potentiell bänkspelare i danska andraligan och i MFF. Har gjort en motsvarande januariturnélandskamp och vunnit finskt ligaguld.

POL MORENO
24 år, Spanien, mittback/central mittfältare, från Sabadell till Gif Sundsvall

Plockad från samma klubb som även Juanjo, Batanero, och Samu hängde i. Ett par bra år som ordinarie i en av de spanska tredjedivisionerna (i ett av den ligans defensivt starkaste lag), både som mittback och central mittfältare.

JERELL SELLARS
22 år, England, mittfältare/anfallare, från klubblös(/Cheltenham) till Östersund

Var många år i Aston Villas U-lag, gjorde någon imponerande försäsongsmatch med A-laget, satt på bänken vid något tillfälle, men andra talanger prioriterades högre. Han har ofta fått beröm för hans konstanta försök att ta sig förbi i en-mot-en-situationer. Stark start i engelska fjärdedivisionen förra säsongen, men tappade efter ett tag.

FABIO DE SOUSA SILVA
22 år, Brasilien, mittback, från Örebro Syrianska till Örebro SK

Örebro Syrianska har senaste tio åren haft ett antal brassar, och nu testas en av dem av Örebro SK med ett halvårskontrakt. Fabio har spelat i stora klubbar i Brasilien, kom till Sverige i våras, och behövde bara spela åtta matcher i division 2 innan ÖSK chansade.

DAVID BOYSEN
27 år, Danmark, yttermittfältare, från Beitar Jerusalem till Elfsborg

Boysens sjunde övergång på fyra och ett halvt år. Frän att se på en plan, men har gjort några klubbval där det inte har stämt. Den mest anmärkningsvärda är senast i Beitar Jerusalem, en klubb han sågade sönder i en intervju med Ekstrabladet.

– Det är världens mest amatörmässiga organisation. Ägaren har ingen respekt för någon. Jag skulle nästan säga att han torterar alla. Det var galet. Han tog huvudtränarrollen, trots att han aldrig sparkat en boll, och ingen vågade säga emot.

– Han styrde laget från Miami. Det finns ett klipp online där en i ledarstaben tar emot ett samtal under matchen, och det är ägaren som ringer från USA och säger åt dem att göra ett byte.

– Efter tio dagar i klubben ville de att jag skulle gå med på 50 procent lönesänkning på grund av en revbensskada. Jag vägrade och blev satt i frysboxen.

Och så svenskarna som inte hade spelat matcher i allsvenskan tidigare:

ALI SULJIC
20 år, mittback, från Chelsea till BK Häcken

Marko Mitrovic, Amin Affane, Anjur Osmanovic, Isak Ssewankambo, Joseph Colley, Suljic. Chelsea har gillat att värva unga svenskar, men ingen av dem har varit nära speltid i A-laget. Suljic kom från Motala, det talades om en mittback med både kraft och spelskicklighet, men han är tillbaka i Sverige efter 5,5 år. Fotbollskanalen intervjuade Suljic tidigare i år, där han berättade bland annat om sin sjukdom efter att ha blivit biten av något för ett par år sedan.

– Jag fick inte genomföra någon fysisk aktivitet på sex månader och jag kunde inte träna på åtta månader, så det tog en hel säsong för mig att komma tillbaka från det.

SARGON ABRAHAM
27 år, offensiv mittfältare/anfallare, från Degerfors till IFK Göteborg

Fram tills för bara ett par år sedan var han mest känd som en futsallandslagsspelare, även om han också spelade fotboll. Skövde AIK hade åkt ur division 1 år 2014, men Abraham stannade kvar ett par år och öste in mål i division 2 (49 mål på två år). Gjorde 2017 debut i superettan, och 47 matcher (23 mål, tio assist) senare blev det allsvenskan.

HENRIK BELLMAN
19 år, mittfältare, från FCK till Östersund

Helsingborgsfostrad, fick kontinuerligt med speltid i U-landslagen i tre års tid. Var med i några träningsmatcher med FCK:s A-lag. Verkar ha gått från mer ytter till mer central.

ISAK JÖNSSON
19 år, mittback, från BK Olympic till Trelleborg

Ytterligare en spelare (den sjuttonde) från Malmötrakten till TFF. 19 år och drygt 50 matcher i division 2 och 3. Troligen en spelare som är tänkt att skolas in i det långsamt.

ADAM STÅHL
23 år, mittfältare, från Kardemir Karabükspor till Dalkurd

Elfsborgsfostrad, poängstark i Norrby år 2017, fick gott om speltid i turkiska ligan innan en skada i våras. Har jagats av större/mer framgångsrika allsvenska klubbar i ett års tid, men det blev ett korttidskontrakt i Dalkurd.

ALIBEK ALIEV
21 år, anfallare, från Örgryte till Dalkurd, lån

Drygt 40 matcher i superettan, tio-talet matcher i finska högstadivisionen, har tillhört CSKA Moskva och Elfsborg, men har aldrig spelat i allsvenskan. Svår vår i Örgryte, men långt kontrakt där. En Markkanen-backup?

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

Malmö FF:s nya profil på truppen – ett lag över 30 år

Den första matchen mot Vidi visade var Malmö FF står sig i dag. För första gången på minst tio-tolv år (Transfermarkt har inte siffror längre bak) så ställde Malmö FF upp med en startelva där snittåldern var över 30 år. Det yngste spelaren var Arnor Traustason, 25 år.

Det kan jämföras med 2014, året då MFF bröt sig in i Champions League. Då var det med ett lag som använde en snittålder på 23 år i vissa matcher. Sju års skillnad per spelare jämfört med i år.

Det är de mest extrema matcherna från både 2014 och 2018, men det visar ändå hur MFF har förändrat sig. 2014 byggde de något ännu mer långsiktigt, det fanns sällan pengar för de bästa allsvenska spelarna, och det fick ta mer tid innan resultaten kom. Det var många unga egna produkter och ett antal spelare som hade värvats för sin talang, inte för sina stabila prestationer. Med några undantag.

Nu är det ett lag med framför allt återvändare runt eller över 30 år, och spelare som har varit riktigt bra på allsvensk nivå (eller motsvarande) och är i spannet 25-30 år. Med några undantag.

Det finns fördelar med hur det ser ut nu. MFF ska ha erfarenhet i så många spelare att de ska hantera matcher som mot Vidi i dag utan att skaka. Det är ett lag som ska ha färre dipper, ett lag som ska ”garantera” SM-guld oftare. De har också möjlighet att behålla spelare i fler år, om spelarna redan ”har testat sig” i en annan miljö eller större liga. Det kan vara en väg för att få kontinuitet ute på planen istället för att skapa en ny truppcykel var 18:e månad.

Samtidigt finns det nackdelar. En av dem kan vara att MFF inte ofta nog lyfter in unga spelare som går att sälja vidare för höga belopp, men jag tror ändå att de kommer lyckas med den delen. Ett större frågetecken kanske kan sättas på det fysiska?

MFF vill vara ett lag som ska älska hög press och har en tränare som höjde träningsintensiteten. Hinner spelarna alltid återhämta sig? Orkar de med att slita en hel säsong, eller ens en halv? Det har fungerat i en månad, men nu börjar också några skador att komma. Det positiva är att MFF har ett av Skandinaviens förmodligen mest kvalificerade (och dyraste) fotbollsteam när det gäller fys och medicin. De har många resurser och hög kvalitet, men det räcker ju bara en bit.

Jag gjorde förra veckan en lång sammanställning om Uwe Rösler, där både fys- och medicinskt team pratade om sina delar såhär långt, där de lyfte både för- och nackdelarna med sättet de jobbar på nu.

Jag frågade Uwe Rösler om denna åldersstrukturen tidigare. Hans svar började i att prata om erfarenhet, något han ofta återkommer till även i andra frågor, och att om MFF ska vinna match efter match med den här pressen så krävs det att spelarna har varit i liknande situationer tidigare. Han avslutade dock med en ”det är något vi har koll på”.

Det kan vara tankar som är värda att ha med sig om matchschemat fortsätter vara tätt, eller när nästa transferfönster öppnar. Kan MFF balansera rätt så får de spelare med en bra blandning av fysik, erfarenhet, och kvalitet som de kanske kan ha kvar i några år, och med en grund för stark framgång. Misslyckas det så får de nog se om truppen på några ställen.

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

MFF:s CL-kvalsmotståndare Vidi – ett både ungerskt och Orbanskt lag

Det är omöjligt att prata om Vidi, Malmö FF:s CL-motståndare i dag, utan att ta upp landets premiärminister Viktor Orbán.

Eller snarare: det är omöjligt att prata om Vidi utan att prata om ungersk fotboll och Viktor Orbán.

Tomasz Mortimer, bland annat grundare av HungarianFootball.com, brukar skämta om att Orbán blev premiärminister så att han kunde se fler fotbollsmatcher från vip-läktarna. Oavsett om det är VM-matcher mellan Frankrike eller Belgien, eller CL-kval mellan Vidi och Ludogorets, så är han där. Det har inte blivit bekräftat vad jag vet, men några gånger har det skrivits om att Orbán ser upp till sex matcher per dag.

”För att lyckas politiskt, och finansiellt, i Orbánistan så måste man investera i fotboll” skrev Mortimer. Det här är ett fotbollslandskap där många trådar går halvt ihop, där politiker och Orbáns nära vänner får viktiga uppdrag inom fotbollen eller köper egna fotbollsklubbar, där regelverken ändras för att skapa mindre insyn i ekonomin (och därmed i teorin mer utrymme för exempelvis korruption).

Orbán älskar fotboll och andra försöker följa med. Många i den politiska och finansiella toppen har någon fotbollskoppling. Landets rikaste man blev plötsligt fotbollsförbundets ordförande, trots lågt fotbollsintresse, och den banken han är VD för är även högstaligans sponsor. Enligt Guardian så spelade till och med Orbán (premiärminister), Áder (president), och Köver (parlamentets talesman) i samma lilla fotbollslag när de var studenter. Dessutom går det att peka på ägarna i ett antal klubbar i högstadivisionen och se att de har sina vänskapskretsar nära landets topp.

Investeringar har därför gjorts i fotbollen, men det får ibland hård kritik. Visst har det gjorts miljonprogram till exempelvis gräsroten och talangutveckling, men på 2010-talet har alla miljarder prioriterats till nya arenor.

Åtta av landets tolv arenor i högstadivisionen är nybyggen som har varit färdiga de senaste fem-sex åren. Ytterligare tre har renoverats för höga belopp under samma period, och den återstående är en 2000-åskådararena hos en puttenykomling som gör sin första säsong någonsin i högstadivisionen.

Folk bryr sig dock inte mer om fotboll för det. Vidi sitter på drygt 2000 åskådare under en bra icke-derby-match, och deras nya arena ska ta 14 000. Hybrisen är total när det gäller framför allt arenastorlekar.

Debrecen har en 20 000-arena, men snittade under 4000 förra säsongen. Újpest: 12700, men snittade under 3500. Honvéd: 10 000, men snittade 2500. Då är det ändå tre toppklubbar.

Fotbollsutvecklingen i landet har alltså inte gått som planerat, inte heller sportsligt. De har bara haft ett lag i Champions League-gruppspel de senaste 20 åren (Debrecen 2009, som slog ut Kalmar FF). Just Vidi var i Europa League-gruppspel år 2012, men bara efter att de hade fått ett stort inflöde av pengar för en satsning (som inte höll långsiktigt). Det brukar sägas att staten betalar mycket av landets fotboll och det inkluderar toppklubbarna. Vidi är en klubb snittar 2000 åskådare per match, knappt har haft några Europacupsintäkter, och försörjs av ett svagt TV-avtal. Ändå tjänar stjärnan i laget ungefär en halv miljon kronor i månaden.

Vidi är Orbáns favoritlag brukar det sägas, men är det inte nödvändigtvis en sanning år 2018. Visserligen spelade hans son med reservlaget några år och han ser ofta klubbens matcher på plats, men bokstavligt talat bredvid hans hem så har han hjälpt till att bygga en arena för Puskás Akadémia.

felcsut-01-128
Bild via 444.hu. Orbáns hus visat bredvid Pancho Aréna. 

En klubb som har noll och ingenting med fotbollsspelaren Puskás att göra. Det är en klubb som satte igång för drygt tio år sedan, som skulle bli hemmet för ungersk fotbolls pånyttfödelse och en talangmaskin av hög klass. Vidi och Puskás Akadémia är (eller var), som en ungdomsspelare uttryckte det för några år sedan, ”två lag men en klubb”. Det är troligt att klubben var tänkt att få fram talanger som Vidi skulle ta del av.

Orbán verkar ha varit fascinerad av det ungerska landslag som var världens bästa i början på 1950-talet. De gick obesegrade i fyra år innan de förlorade en match, i en VM-final, och ett av de landslagets framgångsrecept var att ha så många landslagsspelare som möjligt i samma lag.

I teorin har samarbetet mellan Vidi och Puskás Akadémia (nu en klubb i högstadivisionen) upphört sedan ett par år tillbaka, men det finns fortfarande mycket som kopplar samman de bägge klubbarna. Vidi spelar exempelvis på Akadémias arena nu när de bygger nytt.

Däremot har det inte blivit mycket av ”talangfabriken” Puskás Akadémia. Vidi hade i sin senaste CL-match noll akademiprodukter från Puskás Akadémia i sin matchtrupp. Puskás Akadémia själv hade en enda akademiprodukt i sin startelva i senaste ligamatchen (en mittback som blev utvisad). Det är också en klubb som ingen bryr sig om mer än de som är nära Orbán. När Guardian var där för att göra ett reportage så satt det ett par hundra på läktaren och ett par hundra i vip-båsen.

Projektet med att få en stark ungersk period med hjälp av Vidi och Puskás Akadémia har därmed som bäst fått en svår start, som sämst misslyckats totalt.

Med det sagt så är Vidi ett rätt bra lag, som förlitat sig på den gamla skolans spelare och några utländska nyförvärv. De har varierat i resultat. De tog sig visserligen knappt vidare mot ett lag mot Luxemburg i juli, men det har också imponerat. De åkte ut mot Midtjylland först i en förlängning år 2016, på regeln om bortamål mot Bordeaux år 2017, och slog ut ett starkt Ludogorets i år.

I laget finns en spelare med stark MFF-koppling: Boban Nikolov, en av Vardars hjältar mot Malmö FF förra året, men framför allt verkar det vara ett tränarskickligt lag. Tränaren är Marko Nikolic, som lämnade Partizan och tackade nej till Club Brügge för att ta över Vidi. Att de har fått honom kanske beror på på de ”seriösa planerna att nå gruppspel (i Europacuperna)”, ett citat taget från ägaren på klubbens officiella hemsida.

Samtidigt är det ett lag som Malmö FF ska ta sig vidare mot. En ungersk ligamästare är generellt sämre än en svensk. En annan positiv notering i dag ur MFF-ögon: Vidi har, precis som MFF, ofta haft svårt att prestera bra i bortamatcher. På sina 25 försök på 2000-talet har det bara blivit tre segrar: Gent 2012, New Saints från Wales 2016, och Nomme Kalju från Estland år 2017.

Nåja. Få fotbollsklubbar är perfekta, men MFF har tenderat att stöta på några av de mest pengadopade klubbar som går att finna ute i Europas mellanskikt. Oavsett om det är Red Bulls eget Salzburg, eller Vardar med alla ryska miljoner, eller Clujs extremt osäkra ägarsituation (där de gick från hundratals miljoner kronor i skulder till ny storsatsning på bara ett par månader). Nu lägger vi nog till Vidi på den listan.

@jonas_hansson

Källor: Molvidi.hu, 444.hu, Guardian, 24.hu, Blizzard, In Bed With Maradona

Fotbollskanalen

Absurt CL-kval som visar att tränarkontinuitet är en illusion

I dag är det ett Champions League-kval. På ena sidan är en klubb som vann ligan förra säsongen, tappade sin huvudtränare, och gav ersättaren tre matcher innan han fick sparken. På andra sidan är en klubb som vann ligan förra säsongen, gav huvudtränaren starka hyllningar, och sparkade honom efter en usel månad.

Det finns såklart nyanser och kontext till alla beslut, men dagens CL-möte mellan CFR Cluj och Malmö FF är sett till tränarbyten ett standardmöte i den här delen av fotbollsvärlden.

Champions League-kvalets andra runda, som spelas den här veckan, innehåller 24 lag varav 19 vann sina ligors senaste titel.

Elva av klubbarna har bytt tränare bara de senaste månaderna. 18 av 24 har bytt tränare under det senaste året. Då pratar vi om några av ländernas mest framgångsrika klubbar under det året. Här finns det inga två år för att bygga någonting som tränare, och ofta finns det inte ens två månader. I enstaka fall har tränare lämnat för större uppdrag, men oftast för att de har sparkats och för varje år som går så kommer det nya anledningar till att varför de tvingas lämna.

Dåliga resultat under kort period, under lång period, spelar ”fel” fotboll, har tappat spelargruppen, är inte överens med ledningen, fel person för att utveckla klubben vidare, ett byte för att ta klubben till nästa nivå, att det behövs en omskakning, att taktiken är för diffus/simpel/svår, att det behövs en tränare som är bättre på de mentala delarna. Det går alltid att hitta fel, och då finns ju alltid den där enkla lösningen.

På CL-kvalsnivå är det en extrem hets att ta sig till gruppspel vilket innebär ännu högre tränaromsättning. Vi ska nog inte lura oss att tro att svensk fotboll är ett undantag. Ett Europacupgruppspel är inte “bara en bonus” för MFF. Föreningen kommer aldrig klara av att hålla nuvarande kostnader om de missar gruppspel efter gruppspel, och ett sådant scenario finns definitivt inte i föreningens ambitioner. Det fanns säkert med i Magnus Pehrsson-beslutet i maj.

Det är för många miljoner kronor som står på spel. Klubbarna ser det inte längre som en chansning att sparka en tränare. De ser det som en chansning att ha kvar en tränare. Tyvärr är jag inte säker på att tränarutbildningarna förbereder sina studenter för att det är såhär det ser ut 2018.

Bate från Vitryssland vann ligan förra hösten. De tog in en ny tränare i Oleg Dulub. Han inledde med 11-2-3 i statistikraden innan han fick sparken, trots att de hade serieledning. Ludogorets dumpade sin mästartränare i sommar för en brasilianare som har haft 28 olika tränarjobb de 23 senaste åren. Kükesi gjorde sig av med sin tränare efter första kvalmatchen i CL eftersom klubbpresidenten tyckte det var fegt att spela med endast en anfallare.

Dinamo Zagreb hade sex poängs serieledning i mars, men eftersom de hade två raka förluster sparkade de Cvitanovic. Ersättaren Jurcevic höll i två månader innan han också fick sparken. Rosenborg sparkade nyligen Ingebrigtsen, pratade om att de behövde utvecklas vidare, och stötte på hårt spelarmotstånd.

Alla är klubbar som spelar CL-kval den här veckan. Kollar vi på förra Champions League-rundan så såg det likadant ut.

Förra säsongen vann Olimpjia Ljubljana den slovenska ligan efter att ha förlorat blott två matcher. Ändå sparkade de huvudtränaren Igor Biscan efter säsongen. Ersättaren Ilija Stoilica överlevde knappt 50 dagar innan han fick sparken efter fem matcher. Alashkerts tränarcirkus: anställde huvudtränare i juni förra året, meddelade i december att han inte skulle få förlängt, han stannade ändå kvar, och fick lämna i april när laget var i serieledning i Armenien. Apoel från Cypern sparkade sin guld- och Champions League-tränare samma månad när de tillfälligt åkte ner på andraplatsen.

Malmö FF:s fyra tränare på mindre än tre år är standard för klubbar i de europeiska cuperna. Det kanske är standard även i framtiden för MFF. Har man läst mellan raderna så har det verkat som att Basel varit något av en förebildsklubb för föreningen. Ett Basel som förra veckan sparkade Raphael Wicky, mitt i CL-kvalet, för att ta in sin sjunde tränare på sju år.

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

Fem saker inför Malmö FF – IFK Norrköping

Under Magnus Pehrssons 27 matcher gjorde Carlos Strandberg åtta stycken mål. Strandberg har nu spelat fem matcher under Uwe Rösler och redan gjort fem mål, där matchen mot Sirius är hans enda mållösa (men där han gjorde en assist). Markus Rosenberg om vad som har hänt med anfallskollegan:

– Han får ta djupledslöp och vara inne i boxen hela tiden. De trycker saker på honom: han ska göra målen, han ska vara längst fram hela tiden, han behöver inte tänka för mycket på själva spelet. Det har gjort det lättare för honom.

Strandberg hade annars haft en viss ineffektivitet under våren.

– Personligen har jag aldrig varit orolig när jag har haft chanser. Det är som en vanlig dag på jobbet: ibland har man en bra, ibland en dålig. Det värsta som anfallare är om du går på förstaytan och den kommer på andra, du hinner inte in, du väljer fel hela tiden. Då börjar man tänka, säger Rosenberg.

– Men när man har en sådan dag som Sirius borta (där Strandberg missade många chanser)… För Carlos själv är den jobbig, men några dagar senare inser du att ”jag hade kunnat göra fem mål, får jag likadant nästa matcher sätter jag fem och då är alla glada”.

***

Jag ringde runt ett antal tränare för att försöka få grepp om IFK Norrköping, för jag har fortfarande inte kunnat sätta egna ord på varför de är så pass bra.

Ett par av dem tog upp IFK Norrköping som ett oerhört kvickt och bolltryggt lag som sällan ger motståndarna tid att vila. Antingen möter man på hög press, eller när Norrköping har bollinnehav så jobbar har de många smarta och snabba spelare som tar sig igenom linjerna. Det är svårt att kontrollera matchbilden mot dem.

En annan tog upp att Norrköping alltid ser ut att vara med i matcher, oavsett starten på dem. Inga tunga huvuden efter ett tidigt insläppt. I de 13 senaste matcherna där de hamnat i underläge har de fem förluster, men i flera de förlusterna har de varit nära poäng ändå.

Dessutom kan man kolla på deras målskillnad för första och andra halvlekarna:

Första halvlek: 7 gjorda, 8 insläppta (endast några bottenlag och Elfsborg har sämre)

Andra halvlek: 18 gjorda, 6 insläppta (endast AIK har bättre)

***

Uwe Rösler var tydlig under fredagen: de kommer inte tänka på Cluj-matchen när de väljer startelva mot IFK Norrköping. Norrköping är för bra för att vila spelare mot, vilket är en förändring i attityd jämfört med tidigare matcher.

Däremot kan en tänka sig att temperaturen (29-30 grader) påverkar matchbild.

***

På tal om att en match aldrig är död. Förra året var Malmö FF ligans bästa inhopparlag med ett gäng segrar därifrån. I år är det IFK Norrköping. 14 matcher, inhopparna inblandade i åtta stycken mål (runt en tredjedel av målen):

Arnor Sigurdsson fixad straff BP (till 2-1)
Jordan Larsson mål 3-1 KFF
Sigurdsson assist 1-2 TFF
Alexander Jakobsen assist, Simon Skrabb mål 0-2 IFK Göteborg
Skrabb mål 4-2 Dalkurd
Skrabb mål 1-0 Gif Sundsvall
Jakobsen assist 1-1 Djurgården
Jakobsen assist 2-1 Häcken

IFK Norrköping har i varje match haft minst två av Sigurdsson, Larsson, Jakobsen, och Skrabb på bänken. Bra förändringsmöjligheter varje match.

***

29,4. 29,4. 29,3. 27,0. 27,5. 29,5. Det är snittåldern på Uwe Röslers sex första tävlingsmatcher som Malmö FF-tränare. Fyra höga siffror, och jag frågade honom om han var orolig över det.

– När man spelar för Malmö, med förväntningarna som finns här, så behöver man spelare som kan hantera pressen och som har hanterat det tidigare. Det är därför en högre procent med erfarna spelare. De kan hantera sådana förväntningarna och trycket bättre.

– Å andra sidan tycker jag vi har några unga, intressanta spelare, säger han och nämner Romain Gall, Arnor Traustason, Carlos Strandberg, och Andreas Vindheim.

– Just nu tycker jag vi har (bra balans), men det är definitivt något vi måste ha i tankarna.

***

Tre artiklar inför matchen:

Mål i 27 raka tävlingsmatcher, bara AIK med bättre poängsnitt senaste året. IFK Norrköping mår bra nu. 

Rösler om Sören Rieks’ förvandling till vänster vingback.

Malmö FF lär vara färdigvärvade nu.

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

Ingen vet hur bra Cluj är – och få vet vem som egentligen äger Cluj

Vilket Cluj är det som Malmö FF möter i dagens Champions League-kval (klockan 18.00)?

Är det laget som vann ligan förra året efter att ha spelat 18 hemmamatcher utan att förlora, och då endast släppte in fem mål? Och som dessutom kom före storsatsande FCSB (tidigare Steaua Bukarest), ett FCSB som bara under förra sommaren la ut över 100 miljoner kronor på några av Rumäniens mest etablerade ligaspelare och största talanger?

Är det klubben som ska återupprepa det som Cluj gjorde i Champions League för fem-tio år sedan? Med tre gruppspel, vinster mot AS Roma och Manchester United, och nästan bara imponerande resultat trots motstånd som även inkluderade Chelsea och Bayern München?

Eller är det en klubb som är i fortsatt osäkert läge? De var ekonomisk kris för bara ett år sedan. De har i sommar tappat sin tränare och sin bästa mittback till Kina, och ersatt med en tränare som har misslyckats (eller inte lyckats) i tre-fyra tränarjobb och vars största positiva tränarerfarenhet var 18 helt okej månader i en annan rumänsk klubb? Och vars stora mittbacksvärvning var bedrövlig i franska andradivisionen i våras?

Är det en klubb som fortfarande inte vet vad de håller på med? Förra sommaren värvade de över 20 spelare på ett par månader, och gjorde ett så uselt scoutingjobb med några av spelarna att de skeppades iväg samma transferfönster.

Vi vet inte. Nu är de tillbaka i Europacuperna efter några svåra år. Hårt kritiserade för att spela tråkig fotboll och vara ett köpelag, men de kommer också från en rejält bra säsong.

Det har tre-fyra rumänska A-landslagsspelare, ett par återvändare från Champions League-åren, några inhämtade bra talanger, ett par bra värvningar från kroatiska ligatvåan, några spelare som gjorde det bra i italienska och turkiska andradivisionen, svårjobbade stora Ibrahima Baldé, och några gubbar. Hur bra är det?

Något annat vi inte vet är vem den egentliga ägaren är, den personen eller de personerna som har pumpat in hundratals miljoner i klubben. En sammanfattning:

Bilhandlaren Arpad Paszkany köpte klubben 2002 och då var de i tredjedivisionen. Sex år senare var de i Champions League-gruppspelet. På drygt tio år hade Paszkany investerat runt en miljard kronor, om man får tro hans egna ord. Mikael Dorsin i en intervju med Sportbladet, när han spelade där 2008:

– Jag får nog mer i lön här än jag skulle få i Premier League, sa Dorsin och pratade då också öppet om klimatet kring potentiellt uppgjorda matcher i högstaligan.

Det blev ett gäng ligatitlar och Europacupgruppspel, men Paszkany drog sig ur 2014. Han har konstant varit under utredning och i rättegångar. Penningtvätt? Organiserad brottslighet? Tog han ur pengar från klubben för att stoppa i egen ficka? Vad hände?

Efter ett år utan Paszkanys miljoner började det pratas om konkurshot för Cluj. Förra sommaren såg det ut att bli verklighet, men då kom det in en ny majoritetsägare. Marian Bagacean köpte 62 procent för ungefär 100 miljoner kronor (Paszkany äger 38 procent), och de betalade direkt av hundratals miljoner i skulder till staten och ex-spelare.

Problemet har varit att Bagacean knappast ser ut att ha så mycket pengar i egen ficka. Är han bara ansiktet utåt för en annan ägare? FCSB:s fullständigt galna ägare Gigi Becali har gjort det till en grej att gissa vem den riktiga ägaren är. Bara för någon vecka sedan var tysken Abri Lelbach den senaste kandidaten som Becali lanserade. Becali har också tagit andra strider mot Cluj i år, bland annat kring Bilel Omrani.

Omrani är en av Clujs stjärnor, och FCSB hävdade att de skrivit avtal med spelaren och att de senare skulle sälja honom för 100 miljoner kronor nästa år. Agenten förnekade och sa att FCSB hade förfalskat Omranis signatur. Spelaren är kvar i Club, som en av få spelare som faktiskt varit där under en längre period (och han har varit där i två år).

Det här är verkligen inte det Cluj-laget som för ett par år sedan var tvunget att kvala för att hålla sig kvar i högstadivisionen. Frågan är hur nära/långt ifrån de är de förra succégenerationerna som tog sig in i gruppspelet.

@jonas_hansson

Källor: GSP, The Times, Guardian, Digisport, Reuters, Transfermarkt, Aftonbladet

Fotbollskanalen

Malmö FF mot Vardar – dubbelmötet som ändrade bägge klubbarna

Den här veckan är det ett år sedan Malmö FF mötte och floppade mot Vardar.

För MFF:s del har de börjat om och bytt ut. De har försökt ta sig tillbaka till ungefär samma nivå, men har gjort ett antal analyser för att undvika samma fel/misstag/val som gjordes då. Majoriteten av startelvan, några reserver, och tränaren från de matcherna lämnat. Det enda som är kvar är några fanbärare, ett par från de egna ungdomsleden, plus en återvändande Anders Christiansen.

Det ska inte underskattas hur hårt förlusten tog på föreningen. Jag pratade i våras med en i MFF som sa att det knappt gick att ta en kaffe med Magnus Pehrsson utan att Vardarmatcherna skulle analyseras. För varje intervju jag gjorde om 2017 blev det undantagslöst ”å ena sidan bra med ligatiteln, å andra sidan Vardar”-svar.

För Vardar var resultatet oerhört stort. Jag har sett makedonsk media kalla truppen för en gyllene generation på grund av avancemanget, och det var höjdpunkten på ”projektet” som inleddes 2014.

Sergej Samsonenko från Ryssland hade gjort stora investeringar i både handboll och fotboll i staden. Herrhandbollslaget hade precis vunnit Champions League, damhandbollslaget hade varit i final, och Vardar hade tagit sig vidare mot MFF. I juli 2017 såg allt jäkligt bra ut.

Sedan har mycket kollapsat.

Damhandbollsklubben har släppt alla stjärnor. Herrhandbollsklubben har gjort sig av med en del stjärnor, även om de ändå har ett förhållandevis starkt lag. Herrforbollsklubben åkte i går ut med totalt 0-3 mot Pjunik från Armenien i Europa League-kvalet. De är inne på en svit med tre segrar på 18 matcher, och de slutade 35 poäng från förstaplatsen i ligan i höstas. Det enda positiva som har hänt efter MFF-matchen var avancemanget mot Fenerbahce.

Från matchtruppen som mötte MFF har 13 av 18 spelare lämnat, där bara en av de fyra-fem stjärnorna är kvar. Stjärnorna som har lämnat har ofta gjort det gratis och ibland till och med till ligakonkurrenter, då klubben har misskött många kontrakt.

De har inte bara gjort ett tränarbyte, och inte heller två, utan tre stycken. Det har pratats om för sent inbetalda löner, och i höstas protesterade klubben mot Makedoniens fotbollsförbund genom att slänga in sex-sju U19-spelare i startelvan.

Vardar har blivit rejält misskött i ett års tid, trots att de lyckades gå till Europa League-gruppspel, och allt började egentligen direkt efter MFF-matchen. När de skulle möta Fenerbahce tog de motsvarande 500 kronor per biljett vilket gav hård kritik. Ägaren Samsonenko svar var att han skulle sälja alla Vardarklubbar.

Det tog dock en månad innan han sa att han ”stannar här för evigt”, kritiserade journalisternas ”feltolkningar” och lögner, och sa att han skulle bygga en ny fotbollsarena.

Arenaplanerna verkar knappt finnas kvar, utan han pratade i en intervju om att det behövde investerare. Pengarna, eller viljan att investera, verkar ha avtagit rejält, och han har vi ett par tillfällen fått påpeka att han ska stanna kvar då han knappt märks av längre. Därför ser vi ett klart billigare, och klart yngre och sämre, Vardar 2018 än 2017.

Vardar mot Malmö FF fick stora konsekvenser för bägge klubbarna. MFF kunde dock stabiliseras upp igen, medan Vardar misslyckades med att ta vara på de positiva effekterna och istället påbörjades ett fall. Nästa vecka, mot Cluj, får vi se hur MFF verkligen står sig igen.

@jonas_hansson

Källor: Sport1, Gol.mk, Sportmedia.mk, Transfermarkt

Fotbollskanalen

Talang för talang - genomgång av de unga i Trelleborgs FF

Efter nio allsvenska matcher hade Malmö FF-lånet Dennis Hadzikadunic fått så bra utveckling i Trelleborg att han köptes av ryska Rostov. TFF har fortfarande många talanger kvar, som allsvenskans yngsta lag, och Fotbollskanalen går – ihop med tränare Patrick Winqvist och spelarna Johan Brannefalk och Felix Hörberg – igenom de sju kvarvarande U21-spelarna som spelar frekvent i A-laget.

MARKO JOHANSSON
19-årig målvakt med drygt 50 A-lagsmatcher. Spelat alla matcher utom tre under de senaste 18 månaderna (skadad i en, vilad i en annan). Lån från Malmö FF.

Brannefalk och Hörberg: Jäkligt professionell utanför planen. Vi umgås rätt mycket utanför planen, och det är alltid så att han äter rätt, tränar rätt, allting. Han har verkligen siktet inställt på att han ska längre än Trelleborg.

Winqvist: Meningen var att han och ”Fritz” (Persson) skulle konkurrera fullt ut förra året, men sedan valde vi att köra på Marko. Det visade sig vara väldigt klokt.

Han har visat att han har enormt stor talang. Nu måste han börja ta ansvar för allt runt omkring. Om vi kollar på ryktena som går (exempelvis Roma, red anm), att han ska tillbaka till Malmö, så måste han mogna i allting. I alla beslut på och utanför planen. Marko är en stor talang, men han har inte tagit steget fullt ut till en fullfjädrad, gedigen målvakt rakt igenom. Det ska bli roligt att se när eller om han tar det. Vi ställer höga krav på Marko, men det är för att potentialen är så hög.

JOHAN BRANNEFALK
20 år och har spelat på bokstavligt talat varenda position utom målvakt de senaste åren. Främst central mittfältare och ibland högerback. Kom från MFF 2016.

Hörberg: Spelskicklig, helt fantastiska passningar. När Johan styr i mitten vet man att man alltid kan lita på honom. Han kan sin grej.

Winqvist: Han har nog fått jobba en hel del med sig själv och varit ivrig, men under tiden har han byggt på sitt tålamod både på planen men även utanför.

Han tar kliv varje månad i små saker som kanske inte syns utåt. Han börjar mer och mer en spelare man kan lita på fullt ut. Det var därför han fick starta senast mot AIK. Trots att det var en tuff match så gjorde han inte bort sig.

FELIX HÖRBERG
Satt på bänken en cupmatch förra året. Det var allt. Nu 19 år, ordinarie i allsvenskan (nio raka starter), och vårens succéspelare i TFF. Spelade i MFF från nio till 14 års ålder. Främst högermittfältare, kan vara vingback och anfallare.

Brannefalk: Han har gjort det fantastiskt. Gjorde det svinbra på träningarna. (Mattias) Håkansson blev skadad och Felix fick chans som yttermittfältare. Snabb, teknisk, bra avslut. Jag tror han kommer gå långt.

Winqvist: Han är den som överraskat allt och alla mest. Från att ha varit U19-spelare i höstas och då fick ta steget upp för att han hade enormt stark fysik och hängde med tempomässigt. Han har gjort det väldigt lätt för sig genom att följa de instruktionerna som vi har gett honom. Det är den spelaren vi (i ledarstaben) har haft minst att göra med. Vi har inte gjort mycket. Kristian (Haynes) har varit med och varit pådrivande och sett U19, men det är Felix’ jobb rakt av. Sedan är det viktigt att ge honom chansen, men han snappar upp saker väldigt snabbt.

Jag är mer inne på att det inte ska gå för fort ibland. Han har fått en tydlig roll, mycket på grund av att konkurrensen med Mattias Håkansson (som blev skadad), som har liknande egenskaper. Snabbhet, styrka, djupledslöpningar, hårt arbete upp och ner. Sedan har han blivit poängspelare. Spelar enkel fotboll, så jag hoppas han fortsätter spela enkelt så han inte gör det svårare för sig själv. Det är en ganska unik spelartyp på det sättet, som vi har väldigt mycket nytta av. Väldigt stor potential om han får fortsätta att vara oförstörd.

ERIK ANDERSSON
21 år och har gått igenom en korsbandsskada och en längre period utan speltid i MFF. Har trots det gjort över 110 tävlingsmatcher. Central mittfältare.

Brannefalk och Hörberg: Trots att han är så ung så är han så rutinerad. Debuterade som 15-åring i superettan. Hade lite tufft i Malmö, sedan blev han skadad, men är tillbaka i bättre form än vad han hade innan skadan. Viktig för laget.

Winqvist: Habil, bra spelare. Han spelar i en position där han vill vara mycket involverad i spelet, men han har saknat några verktyg i det defensiva spelet som han inte har varit begåvad med från början. Däremot har han hårt arbete och en vilja att lära sig. Han har behövt skolas och han har snappat upp en hel del. En väldigt mogen spelare för sin ålder. Klok, förnuftig, bra att prata med vid sidan av planen.

Han har funnit sig tillrätta och verkar trivas. Han gör mycket nytta för oss i spelet. Utvecklingspotentialen där är kanske samma som med Johan (Brannefalk): blir han en rejäl, gedigen spelare så kommer han hålla en hög lägstanivå. Sedan är det en väldigt tuff position att spela på (för att nå internationell nivå), men jag skulle inte ha några problem om han blir först en tidig ”bloomer” och sen sent blomma ut det sista som krävs.

FREDDIE BRORSSON
21-årig offensiv spelare. Sällan varit den stora talangen, men gjort några starka starter i år. Varit skadad en del. Lillebror till Franz.

Brannefalk och Hörberg: Får alltid med sig bollen. Ibland känns det som att han tappar den, men på något sätt får han med sig den. Krigar hela tiden. Viktig att ha i laget. Han pushar laget när han sätter press. Löpstark.

Winqvist: Han är ju en arbetsmyra i allt han gör. Han fajtas, tacklas, och ligger i och jobbar. Det han behöver jobba med är kontrollen i allt han gör, och då kontroll på kroppen. Där behöver vi aldrig prata en inställningsgrej, för det är han född med. Sedan kanske han ska vara lite mindre hänsynslös. Ibland skyddar han bollar för att få en smäll. Han gillar det, men det är kanske inte alltid det klokaste. Det går mycket energi åt det, men det är få som har det pannbenet som han har. Han är helt oförstående till varför man inte ska sticka in huvudet där andra hade tvekat.

Man underskattar honom utifrån. Det ser avigt ut, men det är ganska funktionellt. Han har blivit bättre på att bedöma att han inte behöver springa 110 kilometer i timmen med boll, han kan skruva lite för att ha tekniken med sig. Lär sig mer och mer det taktiska i försvarsspel. Han är väldigt lyhörd för det. Det är alltid en jobbig spelare att möta, och jag kommer inte vara ett dugg överraskad om han tar kliv trots att han inte har alla ”snygga” finesser.

DENIZ HÜMMET
21 år, har spelat i Ligue 1 och turkiska U21-landslaget. Anfallare som gjorde succé i Gefle förra året.

Brannefalk och Hörberg: Väldigt spelskicklig, han har nog bäst avslut i laget. Fantastiska avslut.

Winqvist: Han är den spelaren som har finast målsinnet och skarpaste avslutsfoten. Där har han internationell kvalitet. Vi har två spelare som är överlägsna sett till avslut per mål, och det är Deniz och Marcus Pode.

Ska man spela Deniz i matcher, vilket vi gjort många gånger, så har han en jätteutmaning i spelet utan boll. När han får bollen vid fötterna är det bara beslutsfattningen kvar. Tekniskt har han förmågan med det mesta, även suga ner bollar och sånt där, men han behöver bli starkare och orka ännu mer. Vissa matcher har han kommit över trösklar där han blir riktigt, riktigt trött, och fajtats, i det offensiva spelet. Tagit obekväma djupledslöpningar, öppnat upp för andra… Han har en smartness i allt han gör, men det handlar kanske om att få mer av Freddies pannben. Studera internationella anfallare som gör grovjobbet.

Men han är intresserad av att lära sig. Pratar man med honom så är det hög intelligensnivå. Han kommer kunna snappa upp det till att få ut det till fotbollsplanen. Det positiva är att han kommer för att fråga hela tiden. Han vill lära sig, ta till sig. Hoppet finns. Sedan kan man irritera sig utifrån att han inte jobbar i försvarsspel, att han inte jobbar i anfallsspel, men det är en egocentrisk spelare och vissa har rätten att vara det. Nu börjar han göra mål för oss. Jag och TFF har tålamod med honom, och vi måste investera tid i Deniz.

OTTAR MAGNUS KARLSSON
Inlånad från Molde när Salif Camara Jönsson blev skadad. Hyllad av Ole Gunnar Solskjaer, men har inte lossnat för honom i TFF. Den enda utan erfarenhet från Malmö FF på listan. Storväxt anfallare.

Brannefalk och Hörberg: Ottar är kanske värd mer speltid med tanke på hur bra fotbollsspelare han är. Han har kanske inte fått ut det i matcher som han har fått på träningar, men han är stark och har fantastiska avslut. Så länge han får sitt genombrott kommer han att gå långt.

Winqvist: Har också en stor potential, men vi hade kanske lite högre förväntningar när han kom. Det blev lite att vi värvade in honom som ett lån för ”Salles” skada, annars hade det kanske inte blivit av. Jag tyckte det såg jäkligt intressant ut och tycker fortfarande det. På vissa träningar gör han jättefina saker, men han blandar mycket. Det är en ambitiös spelare som vill visa sin bästa sida och balanserar då på en skör tråd. Det kan bli en väldig snedspark eller så kan det sitta i krysset då han ofta skjuter med vristen.

Han behöver göra det lite enklare i vissa lägen. Han behöver bli mer polerad och få tajming i det så han kan få nytta av sin fysik och kraft i kroppen. Det är många som är avundsjuka på att ha de förutsättningarna. Vi har absolut inte gett upp honom, vi ska nog få honom rätt. Jag tror han mår bra av med- och motgång i karriären.

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

Hur många Europacupgruppspel har Malmö FF råd att inte vara i?

I en intervju i EFN i våras gick Malmö FF:s VD Niclas Carlnén igenom föreningens ekonomiska situation. Efter sju minuter av tiominutersklippet var slutsatsen enkel. MFF kan inte ha många fler år som de har haft 2016 och 2017 (år utan exceptionella intäkter) innan de måste dra ner på kostnaderna, det vill säga bland annat en billigare och i teorin sämre trupp.

Carlnén fick direkta frågor om hur många Europacupgruppspel som MFF kunde missa innan det kom till en brytpunkt, men han parerade bra och gav ingen siffra.

– Jag skulle säga att nu har vi sträckt oss ganska långt (med truppkostnader).

– Sedan gäller det att vi bromsar vid de tillfällena där vi ser ”okej, nu har vi inte gått till Europa på ett-två-tre år, vad gör vi då?”.

Det pratades om att det fanns tydlig styrning beroende på olika scenarion, och att de jobbar mycket i treårscykler. Det var då två år med SM-guld, men också två år utan Europacupgruppspel.

För en normal allsvensk toppklubb hade det varit ett bra scenario. Med Malmö FF:s ambitioner är det lite mer problematiskt. De vill vara något mer än laget som ”bara” vinner ligatitlar.

När jag pratade med Daniel Andersson och Niclas Carlnén i våras sa bägge att de skulle vilja ha två Europacupgruppspel inom fyra år, och föreningen vill öka omsättningen för att bli en mer konstant kraft i Europacuperna. Malmö FF är på en nivå som ingen annan allsvensk förening har varit på under 2000-talet, men de räcker inte och de betalar helt andra summor än övriga föreningar i allsvenskan.

För förra året redovisade MFF 57 miljoner kronor i nyförvärvskostnader, och personalkostnader som var 20 miljoner mer än AIK och 50 miljoner mer än trean på listan. De hade ungefär ett nollresultat i slutkolumnen, men med drygt 50 miljoner mindre i likvida medel jämfört med ett år tidigare. 2017 var ett år där de gasade.

När dessutom Uwe Rösler valde de bästa spelarna i sin första match så var det en startelva med en snittålder på över 29 år och med bara en spelare yngre än 25 år. Det mest troliga nyförvärvet, Guillermo Molins, fyller 30 i höst. Även om det finns bra talanger i truppen, så är det ändå mycket av en trupp som ska prestera som bäst 2018 och 2019. Det kommande 12-18 månaderna är viktiga både för truppen och föreningen.

(En olycklig faktor har varit omständigheter som gjort att det senaste årets nyförvärv har fått laget att vara kvar på samma nivå, snarare än att förbättra sig.)

Samtidigt är det mycket som är bra. Publiksiffrorna har blivit starkare och starkare i några års tid, försäljningen av Mattias Svanberg gav föreningen ett rejält andrum, och trots en floppvår så får nog ändå MFF anses göra ganska många bra saker. Det ser heller inte ut som att föreningen har tagit extrema risker för att försöka höja sig en nivå, utan har bara använt en del av det stora utrymmet som fanns för att satsa.

Men med tanke på hur mycket enklare det blivit att ta sig till Europa League-gruppspel, och hur mycket pengar MFF har spenderat på spelartrupper, så får det nog anses vara en stor besvikelse om det inte blir minst ett gruppspel i någon av turneringarna inom de kommande två försöken (om de ens får ett försök nästa år). Om de inte tar sig in? Då syns det nog på spelartruppen framöver. Inte extremt mycket, men ändå lite här och var.

Och på den positiva sidan: skulle MFF ta sig in i ett gruppspel snart så kanske MFF till och med kan öka. Särskilt då även Europa League har hypats upp och nu ger mer inkomster. Ett gruppspel kan dessutom ge fler positiva effekter, som att exponeringen höjer värdet på flera spelare. Då kan även MFF fortsätta med sina höga ambitioner.

Nåja. Först ut för Malmö FF: Drita för Kosovo med start i dag. Vid vinst: Cluj från Rumänien i CL-kvalet. Vid förlust: Dudelange (Luxemburg) eller Vidi (Ungern) i EL-kvalet. Därefter är det två rundor till innan ett gruppspel.

@jonas_hansson

Fotbollskanalen