Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Malmö FF hade rätt och vi hade fel – MP:s viktiga roll i SM-guldet

Ett SM-guld med ungefär lika många poäng, med ungefär lika stort försprång, med ungefär samma spelartrupp som förra året, och där tränaren sparkades. En kontextfattig slutsats hade varit att Malmö FF tog sidledssteg med anställningen av Magnus Pehrsson.

Året började med kraftigt ifrågasättande baserat på Pehrssons tidigare meriter, följdes av en resultatmässigt svag försäsong, en bra allsvensk start där MFF:s stora försprång ofta definierades som ”tur med sena mål” eller att ”resterande topplag var för dåliga i år”, och sen kom sommarkatastrofen mot Vardar.

Men. Nu när jag följt Pehrsson nära under nästan varje dag av hans 327 dagar långa anställning och jämför det med 2016, så tycker jag att han gjorde MFF otvivelaktigt bättre.

Han kom in i jobbet med en kraftigt begränsad roll jämfört med tiden i Djurgården. Han är ärlig med att han inte täcker lika många saker som vissa andra huvudtränare gör. Han har sina bestämda arbetsuppgifter och ska inte spreta. Han ska riktas mer mot enstaka uppgifter, utan att han förminskar sitt huvudansvar.

Han började med att planera upp säsongen 2017. Jag gjorde intevjuer med honom tidigt i januari där han pratade om taktisk organisation, spelstil, individuella spelare, och träningsupplägg som endast skiljer sig i nyanser jämfört med idag, nio månader senare. Redan då visste han hur han ville ha året, och han fick året dit.

Det har handlat mycket om förstärka och bygga strukturer. Upplägg med veckoschema, träningar, taktiska instruktioner, skadeförebyggande arbete. MFF-spelarna krävde tydlighet och fick välgenomtänkt tydlighet. De undviker inte längre att berömma sin tränare, som under Allan Kuhn, utan nu verkar de veta vad de ska göra på planen.

På planen går det också att kortfattat prata om tre spelförändringar och -förbättringar: ett spel baserat på positionering och rörelse utifrån positionering, en flexibel uppställning förändringsbar efter motstånd och tillgängliga spelare, och seriens bästa presspel.

I många matcher har de helt stängt av motståndarnas anfallsspel, och har själva skapat en fungerbar offensiv. De har gjort flest mål och dominerar all avslutsstatistik: totalt antal avslut, avslut på mål, avslut i motståndarnas straffområde, avslut i öppet spel, avslut på fasta situationer, avslut i målramen. Topp-1 i alla kategorier utan att drivas av enskilda spelare. De har vunnit både avsluts- och bollinnehavsstatistiken i 21 av 26 allsvenska matcher. Jämför det med AIK och Djurgården som bägge ligger på 12 var.

De underliggande siffrorna är nästan alla märkbart bättre för MFF i år med ett par undantag, trots att det endast blev två förändringar inför säsongen: Kari Arnason och Enoch Kofi Adu ut, Pawel Cibicki och Lasse Nielsen in. Två förändringar för att ha spelarval mer anpassade för ett flexibelt och presstarkt spel.

Pehrsson heller inte haft problem med att ta de stora och svåra beluten. Han kunde bänka Magnus Wolff Eikrem, eller gå ifrån föreningens strikta 4-4-2-tänk, eller vila Anders Christiansen och Markus Rosenberg trots att det kunde bli kortsiktigt kostsamt, eller vänta extra länge med Rasmus Bengtsson efter rehaben, eller välja en udda startelva mot Kalmar FF (MFF vann med 6-0). Han hade kunnat göra många val enklare för sig, men gjorde det inte. Varje gång han gjorde ett svårt val kom han också fram med en vettig och ärlig förklaring.

Ofta fungerade det för att han verkar ha ett genuint bra fotbollsöga. Ingen allsvenska motståndare känns ha överraskat MFF under matcherna i år. Pehrsson gör ofta små förändringar under matcher, Alexander Axén sa att han knappt hängde med, och Pehrsson har hittat en balans mellan eget spelsätt och förändring utifrån motståndare. Han jobbar konstant med detaljer på träningarna, det går att se honom prata i flera minuter med lärlingar mitt i övningar. Han har en överlägsen statistik på inhoppare det här året. Han har fått utveckling på många spelare. Han kan välja bort individer för att de inte passar i det matchanpassade spelsättet, men är också öppen för att förändra ett spelsätt om truppen i stort passar bättre för annat.

Men visst. Saker måste bli bättre och han ska fortsätta att bevisa sig. MFF måste kunna dominera ännu mer i fler matcher. De får lägga en del av vintern på att kraftigt förbättra sig på fasta situationer. Det är möjligt de måste ha ett mer cyniskt tillvägagångssätt i CL-kvalet. En stor massa nyförvärv ska nu fasas in till hans spelidéer, en av Pehrssons svåraste uppgifter hittills. Och hur bra det än går i allsvenskan så kanske han bara är ett till Vardar-misslyckande ifrån att få sparken.

I den nya tränarboomen som ska dra svensk fotboll närmare bättre fotbollsnationer pratas det om Jimmy Thelin, Graham Potter, Kim Bergstrand, Poya Asbaghi, Andreas Brännström, Axel Kjäll, och ett gäng till. Pehrsson har varit med länge, men han ligger fortfarande i framkant med en utvecklad helhetsfilosofi och bör också räknas in.

En tränarprodukt influerad av en egen spelarkarriär, akademisk utbildning, 14 års tränarerfarenhet, fortsatt nyfikenhet, förbundskaptenstid, och kontakt med människor med hög kompetens även på internationell nivå. En tränare som med lugn letar bästa möjliga valet, främst kortsiktigt men även långsiktigt, och som aldrig slarvade med planeringsarbetet i år. Kan han ta MFF ännu en nivå högre upp?

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

Bra utveckling på talangerna i Malmö FF

Samuel Adrian (nu 19 år, central mittfältare) och Pavle Vagic (17 år, offensiv allroundspelare) blev tidigt under året uppflyttade till Malmö FF:s A-lag på lärlingskontrakt. Endast Adrian har fått debutera i allsvenskan med ett kort inhopp mot J Södra, men jag tycker att bägge två har tagit tydliga utvecklingskliv under hela året.

Adrian har varit bäst på plan i flera U21-matcher, och bägge gör allt bättre ifrån sig på A-lagets träningar. Jag pratade därför med Magnus Pehrsson om de två.

– Ingen har väl exploderat, men det gör dem väl först den dagen de börjar få speltid och börjar slåss om en plats. Båda är ju klart bättre spelare idag än för ett halvår sedan, egentligen i alla aspekter av spelet. De är fysiskt mer redo för varje träning och klarar sig på den här nivån. Jättebra.

– Kvittot kommer när de börjar spela med A-laget. Då ska de inte bara utveckla sig själva, de ska bli bättre än sina konkurrenter. Förhoppningsvis är det fler än dem som utvecklas, så det är ju deras utmaning.

Adrian är den som har legat lite närmare speltid. En spelare som ofta är smart och säker i sitt passningsspel.

– Jag tycker att den här veckan Samuel har gjort nu, efter landslagsuppehållet, har varit oerhört bra. Jag tyckte kanske att han var bäste man på träning i onsdags och det är ganska bra i den här gruppen. Han är i väldigt bra form.

– Han är en sådan spelare som vi vill att alla ska vara, men han är väl extremfallet. Han vet att han måste ligga på max hela tiden, för han har inte den perfekta snabbheten och har inte varit den stora stjärnan på det sättet. Den egenskapen brukar räcka rätt långt också, att veta att man behöver jobba hårdast hela tiden.

– För honom är det frågan om tempot. Att tekniskt och fartmässigt klara av tempot. Skallen, orken, förståelsen för spelet. Det har han. Det är mer att tekniskt och snabbhetsmässigt hinna med. Där är han i en perfekt miljö.

Den stora utmaningen blir nu att få in dem i A-lagsspel. Redan förra året skrev jag om att de unga spelarna statistiskt sett får allt mindre speltid i ett allt starkare Malmö FF, men i år går det att argumentera för att MFF istället gav mer plats åt Franz Brorsson, Erdal Rakip, Mattias Svanberg, och Pawel Cibicki.

– I år har Franz mer eller mindre varit ordinarie, det har han inte varit innan. Erdal mer eller mindre varit ordinarie, det har han inte varit innan.

– Jag tror att ambitionen Malmö FF har, att få in någon i startelvan per säsong, är väldigt, väldigt bra. Sedan måste man få utveckling på de andra. Det tror jag vi har, frågar man alla tror jag de känner det.

Ytterligare sex unga spelare har i år varit utlånade från Malmö FF, där åtminstone fem av dem har haft ordinarie startplatser i superettan, division 1, och division 2. Adrian pratade i somras om att han då helst ville stanna kvar då han fortfarande utvecklades via träningar, men Jason Wilcox i Manchester Citys organisation kom nyligen med en egen uträkning: 83 procent av spelarna i Champions Leagues kvartsfinaler spelade A-lagsfotboll redan när de var 17 år. Sedan kommer få talanger att nå dit, men det måste finnas både tålamod för utvecklingen och matchning för unga. Pehrsson själv kommer in på en matchningsproblematik för unga.

– Ibland är de riktigt bra (i U21), och ibland är de inte tillräckligt bra. Det brottas alla klubbar med, hur ska man få talangerna till att vara så nära (matchning) som vi är här inne med A-laget. Det är svårt.

– Därför måste våra träningar vara riktigt bra. Våra träningar är ofta bättre än U21-matcherna är, men sedan måste du spela matchen för det är det du tränar för. Det är klart man hade önskat att de här hade fått spela i superettan varje vecka och få träna här, men den är svår den mixen.

Sex nya spelare har fått lärlingskontrakt nästa år, och det blir kanske ett försök för Malmö FF att förlänga karriären i MFF för några av de unga spelarna? Istället för att vara en A-lagsspelare eller en U19-spelare så finns det fler som får chansen i ett mellansteg. Flera engelska klubbar, exempelvis Brentford och Swansea, har börjat att jobba med liknande arbetssätt. Att fortsätta ge bästa träningsmöjligheterna för 18-19-20-åringar som inte redan är A-lagsmaterial, men som kan bli. Sedan blir ju fortfarande matchningen den stora frågan.

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

MFF-HBK: Rakip är väldigt bra, men vad är han egentligen?

Efter att ha sett Malmö FF mot Halmstad live så har jag också sett om den ett par gånger.

Efter livematchen gillade jag framför allt insatserna från Markus Rosenberg och Behrang Safari.

När jag hade sett om den en gång gick jag ifrån Safari lite, och tyckte han och Lasse Nielsen var på samma stabila nivå. Dessutom verkade Oscar Lewicki vara en av de viktigaste faktorerna bakom MFF:s seger.

Efter det tredje tittningen så insåg jag att jag hade ignorerat hur mycket Anders Christiansen hade tillfört, utan tidigare gånger låst mig vid att han gjorde fem-sex för honom ovanliga felpass. Dessutom blev Rasmus Bengtssons lugna dominans tydligare.

Så jag vet nog fortfarande inte vad jag tycker om varje spelarinsats. Men. Några saker att lyfta fram för Malmö FF, och om inget annat står så är siffrorna via WhoScored eller egenräknade:

SENASTE HEMMAMATCHER

De tre senaste hemmamatcherna är mot Hammarby (4-0), Elfsborg (6-0), och Halmstad (2-0). Inte bara siffrorna framåt är bra där, utan det här har varit motståndarnas skottkartor i de matcherna (bilderna via WhoScored):

skottkartahammarby

skottkartaelfsborg

skottkartahbk

Bara en målchans för motståndarna, och den hade Halmstad i minut 88 och underläge med två mål.

En offensiv notering mot Halmstad: 26 avslut, plus ytterligare 25 inspel mot straffområdet som inte blev avslut. Om även hörnor som inte blev avslut räknas in, så snittade MFF en passning som blev/kunde bli en målchans ungefär var 90:e sekund.

ROSENBERGS LILLA FÖRÄNDRING

Mot Halmstad tog Rosenberg sju avslut. Hans högsta siffra för året. Han slog 39 passningar. Hans högsta siffra för året. Han slog sju passningar till lagkamrater som tog avslut. Hans högsta siffra för året. Han rörde bollen 64 gånger. Hans högsta siffra för året, och drygt 50 procent oftare än genomsnittet (42 touch/match).

Rosenberg har involverat sig mer efter uppehållet. När jag frågade Magnus Pehrsson om det fanns någon detalj man skulle kolla på så kom han själv till anfallsparet.

– Idémässigt har vi varit ganska lika i de här tre (hemma)matcherna, vad vi har tryckt på. Mer spel bakom backlinjen och mer spel in i fötter centralt än vad vi har gjort tidigare.

– Det har berott mycket på att vi har valt att spela ”Mackan” och Carlos (Strandberg) lite närmare varandra än vad vi har gjort innan.

Bara under de första sju minuterna mot Halmstad hade backlinjen slagit åtta passningar mot anfallarna, varav fem från Anton Tinnerholm till Rosenberg. MFF var rakare. Mot Halmstad slog laget 87 långbollar. Endast mot IFK Norrköping i våras har laget slagit fler längre under en match (då höjdes siffran i slutet, den enda hemmamatchen i år där MFF har förlorat samt haft underläge i slutet).

LEWICKI/CHRISTIANSEN

65, 101, 55, 126, 60, 36, 57, 64, 61, 60, 68, 102, 70, 67, 59, 73, 36, 79, 91.

Siffrorna ovan är Anders Christiansens passningsantal i de allsvenska matcherna han har spelat minst 80 minuter. Pehrsson har tidigare pratat om att Christiansens roll i år kanske är den med flest nyansskillnader från match till match, och det syns tydligt i passningsstatistiken.

Christiansen blev nog mest ihågkommen mot Halmstad på grund av sina (oväntat) många felpassningar, men han var ofta den som drog igång initiativ. Det var helt enkelt “inte hans dag” när det kom till att göra poäng. Lewicki var dock minst lika viktig.

Mot Halmstad hade han ”bara” tio rena bollvinster, men var överallt i närheten av bollen. När en medspelare hade den, så var Lewicki ofta nära för att vara det enkla alternativet. Dessutom blev han presspelaren på mittfältet när Rakip/Christiansen ”vilade”, och balansspelaren när backlinjen behövde skydd. Räkna antal meter mellan Lewicki och bollen, och siffran kommer vara låg under många av matchens sekunder, förutom när han skickade iväg medspelare på offensiva löpningar. Han var nästan alltid där han skulle vara.

Till detta ska det inte glömmas bort att Lewicki har ändrat några av sina instinkter i år. Det är oftare passningar som letas framåt. Det var Lewicki som slog en lång och bra krossboll mot Tinnerholm, som passade Rakip, som fixade 1-0. Det var Lewicki som plockade upp en inspark, levererade vidare, och MFF gjorde 2-0. Uppbyggnadspoäng för bägge målen och till ytterligare några bra chanser.

Lewicki hade också ett par svaga bolltapp, men för att citera Pehrsson om centralt mittfält:

– Det är navet i det mesta. Det är ofta där jag tycker matcherna avgörs. Det handlar om att äga det centrala. Det är som drottningen i schack.

Lewicki skötte de ”enkla” och stabiliserande uppgifterna, Christiansen tog initiativ.

RAKIPS SVÅRDEFINIERADE ROLL

Vad är egentligen Rakip för något? Jag har kunnat skala ner det till fyra möjliga positioner: högermittfältare i 4-4-2, högeranfallare i 3-4-3, central mittfältare i 3-5-2, ”nummer tio” i 3-4-1-2. Men han är inget av dem.

Jag skriver ner MFF:s taktik som 3-5-2, men Rakip har inga problem att inom en halv minut först vara uppe och pressa vid högra hörnflaggan, sedan glidtackla vid eget straffområde, och därefter hitta ytor till vänster uppe vid motståndarnas straffområde.

Pehrssons spelsätt verkar handla mycket om att hitta var motståndarna ger bort sina ytor. Det går aldrig att täcka allt, och jag gissar att det är Rakips jobb att hitta dem. Rakip själv har flera gånger tagit upp att han vill hitta sig rättvänd och fri. Det verkar han ha börjat göra nu.

Erdal Rakip omgång 1-22: 33 avslut.
Erdal Rakip omgång 23-26: 21 avslut.

Däremot har han fixat många poäng för MFF hela året.

Fixad straff 1-1 och bra hockeyassist 2-1 mot Örebro (vinst 2-1)
Mål 2-1 mot Östersund (vinst 2-1)
”Assist” 1-1 mot Hammarby (1-1)
Mål 2-1 mot J Södra (vinst 2-1)
Mål 1-0 mot Sundsvall (vinst 1-0)
Assist 2-0, vunnen straff 3-0, och mål 4-0 mot KFF (vinst 6-0)
Mål 1-0 och mål 3-0 mot Hammarby (vinst 4-0)
Mål 1-0 mot Östersund (2-2)
Mål 4-0 och ”assist” 5-0 mot Elfsborg (vinst 6-0)
”Assist” 1-0 mot Halmstad (vinst 2-0)

INHOPPARNA

Magnus Pehrsson har allsvenskans bästa statistik på inhopparna, även om han också har allsvenskans bästa bänk. Inhopparna har varit inblandade i 14 mål. Östersunds inhoppare har varit det i elva, trea är Elfsborg med sex mål.

Den här gången kom Alexander Jeremejeff och Andreas Vindheim in och gjorde bra nytta under hela inhoppen, som två av de bästa på plan. Jeremejeff hade flera sekvenser med motståndare på sig, men där han bröt sig fri och förbättrade anfallet.

En liten förvåning var att Pehrsson inte använde byte nummer 3. Det är endast vid enstaka tillfällen ha inte har gjort alla byten, och bara Gif Sundsvall och Östersund har gjort fler enligt Transfermarkt.

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

Om hur Tom Pettersson (!) fick fart på Häckens scoutingarbete

Östersund-Häcken är en av söndagens matcher i allsvenskan.

Ni ska få en intressant story att ta med er in dit.

Tom Pettersson, ni vet mittbacken i Östersund som numera är bofast i veckans Europa League-lag?

Fram till slutet av 2011 tillhörde han FC Trollhättan.

Häcken hade koll på honom då, men var inte tillräcklig på hugget.

Istället hamnade han i Åtvidaberg inför säsongen 2012 (sedermera IFK Göteborg, OH Leuven och nu Östersund).

Häcken grämer sig över det.

– Det är klart att vi skulle ha haft honom då. Där gjorde vi bara fel. När han gick skulle vi ha varit där, säger sportchef Sonny Karlsson (vill ni höra honom så lyssna på “En podd om BK Häcken”).

För bloggen utvecklar han:

– Om vi, när det gäller att hitta spelare, ska ha akademin som förstaval, Göteborg som andraval och närområdet som tredjeval får inte missa på vissa spelare.

Sonny Karlsson berättar vidare att Tom Pettersson-missen ledde till att klubben på allvar tog tag i scoutingarbete.

– På den tiden såg jag allt, jag hade ingen som hjälpte mig. Med Tom Pettersson var vi självkritiska och det var där det började.

I scoutinggruppen 2017 ingår fyra gamla Häcken-lirare (Thomas Lasu, Ove Henriksson, Jan Magnusson och Håkan Mattiasson) plus den befintliga ledarstaben då.

De ser allt och alla så att klubben inte ska missa ännu en Tom Pettersson.

***

Just det: Häcken hade även koll på Östersunds Ken Sema (färsk landslagsman) när han var i Ljungskile 2014-1015. Det var de naturligtvis inte ensamma om, men ändå…

– Vi såg honom i varje match. Han var bra, men nu… Han är så in i helvete bra, säger Sonny Karlsson.

Han tillägger – och avslutar:

– När det gäller Ken så hade vi fullt på den positionen. Men Tom… Han skulle vi haft. Vi måste bli bättre i närområdet.

***

På tal om Häcken: 1-6 mot AIK i förra omgången.

Herrejösses vilken match det var! Den sitter fortfarande fastnålad på näthinnan.

Särskilt de där fem målen som kom under ett tolvminutersspann i den första halvleken (minut 25 till 37).

Efteråt ställdes frågan om allsvenskan någonsin sett ett liknande målfyrverkeri?

Med hjälp av statistikföretaget Gracenote kan vi konstatera att svaret med största sannolikhet är nej – i alla fall under 2000-talet.

Ett gäng matcher som kommer nära är:

Elfsborg – Östersund 2017 (4-4)
Mål: 78′, 85′, 87, 90+1′, 90+4

Helsingborg – Trelleborg 2011 (7-3)
Mål: 21′, 22′, 24′, 32′, 35′

Landskrona – Helsingborg 2002 (6-2)
Mål: 24′, 26′, 28′, 28′, 39′

IFK Göteborg – Örgryte 2002 (2-5)
Mål: 76′, 78′, 84′, 85′, 90′, 90+2′

Att tilläggas: Det snabbaste laget att göra fyra mål på en given tid är Hammarby mot Enköping 2003 (36′, 40′ 42′, 45′).

Om vi backar längre tillbaka i tiden?

Då minns vi att Norrköping gick från 2-0 till 9-1 på en kvart mot Djurgården säsongen 1945. Det är den målrikaste halvleken i allsvenskans historia.

Det om det.

Under söndagen ska Häcken som sagt spela fotboll igen. Mot Östersund.

En viktig fråga att ställa inför mötet är om Mikael Stahre har gått in i sin lilla snickeriverkstad och kommit ut med både briljans och ursinne, som AIK-tränaren Rikard Norling förutspådde att han skulle göra?

Tja, han har byggt ihop en ny startelva i alla fall. Nu med Mathias Ranégie på topp och Emil Wahlström i mittförsvaret (Paulinho och Mohammed Abubakari bänkade). Briljant eller inte återstår att se.

Ursinnet då?

Han är nog lite argare nu Stahre. I alla fall mer taggad. Han gav sken av det efter lördagens träning.

– Det är nästan så att man går igång lite mer på det nu, konstaterade han.

– Alla som håller på med elitfotboll har en instinkt att de vill vara bra. När man inte är bra vill man inte fortsätta vara dålig.

Läs mer HÄR!

***

Mail: linus.petersson@tv4.se

Twitter: @Linus_Petersson

Fotbollskanalen

Lär känna talangerna som jagar A-lagskontrakt med Blåvitt

Ni vet att IFK Göteborg har ökat satsningen på den egna akademin. Det beskedet gav klubben redan i somras.

Ni vet också att minst två juniorer ska erbjudas A-lagskontrakt med klubben varje år som ett led i den där satsningen.

Vad ni kanske inte vet är att de första två (minst) kommer flyttas upp redan till nästa säsong.

– Så är det. Det är minst två som ska upp nu, bekräftar sportchef Mats Gren.

Han tillägger:

– Det är svårt att säga när vi bestämmer oss för vilka. Det blir någonstans i slutet av säsongen.

Att döma av träningar och trupputtagningar under 2017 finns det sex juniorer som har en realistisk chans att få A-lagskontrakt till 2018. Tom Amos, Edvin Dahlqvist, Andreas Öhman, Adil Titi, Erik Gunnarsson och Måns Saebbö.

Talanger allihop, men fortfarande relativt okända för den stora massan.

Det ska vi ändra på nu.

Först genom att August Erlingmark (han som är den senaste att ta sig upp från akademin till A-laget) pusslar ihop sina lagkamrater med en liknande utländsk världsstjärna.

Finns det möjligtvis en Lionel Messi-typ i Blåvitt?

Tom Amos, -98, målvakt – Thibaut Courtois (Chelsea)
– De är stora och ser så lugna ut. Det ser ut som att de är väckta mitt i natten när de spelar. Långa, smala och har stor räckvidd. Tom har alla förutsättningar för att bli en jättebra målvakt.

Edvin Dahlqvist, -99, vänsterback – Joshua Kimmich (Bayern München)
– Ja, han är som Kimmich fast på vänstersidan, tycker jag. Kvick, sjukt låg tyngdpunkt, jättejobbig att möta en-mot-en. Vänsterfotad och bra fart.

Andreas Öhman, -98, högerback – Kieran Trippier (Tottenham)
– Man kan sätta honom överallt typ. Han är värre än mig där. Sjukt bra tillslag och fot i övrigt. Han kan slå vilka passningar som helst från sin högerbacksposition. Och löpstark.

Adil Titi, -99, innermittfältare – Blaise Matuidi (Juventus)
– Han har utvecklats sjukt mycket under den senaste tiden och är jättebra. Hans spets är väl att han har en bra vänsterfot på fasta situationer. Han har skruvat in flera frisparkar i landslaget och även här. Jättebra curl. Sedan jobbar han hårt och är stark i duellspelet. En liten Matudi-typ. De är lika kroppsmässigt också. Tunna, men starka.

Erik Gunnarsson, -99, mittback – Jan Vertonghen (Tottenham)
– Jag har alltid gillat att spela mittback med Erik. Han är så lugn och bolltrygg. Vänsterfotad. Också ett monster att möta en-mot-en. Jättejobbig där. Vem ska man jämföra honom med? Vertonghen, kanske.

Måns Saebbö, -00, anfallare – Robert Lewandowski (Bayern München)
– Det är en målskytt som bara ser målet. Det är det som gör att han gör så mycket mål. En del kollar på andra först, han kollar bara på målet. Han har sådana målskyttsinstinkter. Lewandowski-typen nästan. En allround-forward.

***

För balansens skull får även huvudtränaren Alf Westerberg säga sitt om de sex talangerna:

– Generellt tycker jag att det är en bra nivå på dem. Tom är en bra målvaktstyp. Lugn och fin. Bra igångsättningsspel. Edvin hade vi med mycket i vintras. En frejdig spelartyp, offensivt balanserad ytterback. Vi har använt honom lite längre fram i planen också. Öhman är väldigt mångsidig, har en bra touch på bollen och är en rätt robust spelare. Han kan vara lite loj en och annan gång, men jag tycker att han har lyft sig i det avseendet. Adil är duellstark, rejäl, har en fin fot och ett bra huvudspel. En bra verktygslåda. Gunnarsson är en spelintelligent mittback, bra huvudspelare han också. Vänsterfotad, vilket inte skadar. Saebbö är en bra avslutare. Stark och bäst rättvänd mot mål.

Westerberg slänger också in en joker i leken: Jake Weisbrod, -00, ytterback.

– Utan att jag pekar ut honom som en potentiell A-spelare… Han är bra här, riktigt bra. Det skulle kunna vara en joker i sammanhanget.

Det är svårt att rangordna de sex (sju med Weisbrod då). Alf Westerberg vill inte göra det.

– Jag tycker att de är rätt likvärdiga, säger han.

Om ni ändå insisterar, så skulle väl en tänkbar lista kunna se ut såhär:

1. Andreas Öhman
Med mest av alla under hösten. Suttit på bänken i flera allsvenska matcher. Kan användas på flera olika positioner.

2. Tom Amos
Pontus Dahlberg säljs (till FC Köpenhamn?) och Tom Amos blir andramålvakt bakom John Alvbåge eller Erik Dahlin 2018. Inte helt otänkbart.

3. Erik Gunnarsson
IFK Göteborg har fyra kontrakterade mittbackar för 2018 (David Boo Wiklander, Carl Starfelt, Kristopher Da Graca, Benjamin Zalo). Kanske skulle Gunnarsson kunna plockas upp för att stå på tillväxt?

4. Adil Titi
Var, till skillnad från de andra fem, inte med på försäsongslägret i Dubai. Har kommit starkt under hösten. Spännande innermittfältare.

5. Måns Saebbö
Anfallstalang som har brottats med en del skador. Hade säkerligen synts till oftare runt A-truppen annars. Precis fyllt 17 år. Kan behöva något år till i akademin.

6. Edvin Dahlqvist
Inlånade Sam Adekugbe lär väl köpas loss och bli kvar även över 2018. Dessutom finns Billy Nordström i truppen. Med det sagt finns det nog inte utrymme för en tredje vänsterback.

7. Jake Weisbrod
En joker, som sagt.

***

Just det: Ett längre snack med Andreas Öhman hittar ni HÄR!

***

Från framtid till nutid.

Under fredagen möter IFK Göteborg Sirius på Gamla Ullevi.

Av torsdagens träning att döma kommer Alf Westerberg mönstra följande startelva:

4-4-2: Pontus Dahlberg – Emil Salomonsson, Thomas Rogne, David Boo Wiklander, Billy Nordström – Mix Diskerud, August Erlingmark, Sebastian Eriksson, Sören Rieks – Tobias Hysén, Mikael Boman

Vajebah Sakor (baksida lår) och Sam Adekugbe (rygg) saknas fortfarande.

***

Mail: l.petersson@outlook.com

Twitter: @Linus_Petersson

Fotbollskanalen

Bonke Innocent har gjort debut och allt har varit konstigt

”Malmö FF har värvat en av allsvenskans bästa bollvinnare”

”Jag kan inte se några stora potentiella problem som kan göra honom till en floppvärvning, han har kapacitet för klart bättre ligor än allsvenskan, han är bara 21 men var en av de bästa på sin position i Norge, och han borde passa väl in i spelsättet”

Jag, om Bonke Innocent, i början av augusti.

Med risk för att låta som en person med vanföreställningar, alternativt en man som vägrar erkänna fel, så står jag kvar vi de flesta av orden jag använde .

Bonke Innocent kom som hypad till Malmö FF. I den norska ligan var han en av de främsta i facket ”talangfulla mittfältare”. Kostnad: drygt åtta miljoner kronor för en 21-åring.

Så anlände han till Malmö FF. Det såg okej ut på träningarna. Sedan började han med några fula och lagenergitömmande tacklingar. Magnus Pehrsson stängde tillfälligt av spelet och sa åt honom att ta det lugnare.

Några av de efterföljande träningarna var nära på parodiska. En Innocent som inte vågade gå in i kropp alls. När det var en-mot-en-övningar så var det nästan bokstavligt talat en-mot-noll när Innocent var försvarare. Han ställde sig två-tre meter ifrån den attackerande spelaren, stillastående, och vågade som mest vinkla ut en fot.

– Det blir steg åt både det för mjuka hållet och det för hårda hållet ibland, sa Pehrsson på ett snällt sätt vid ett senare tillfälle.

Det har varit sju tävlingsmatcher. I två av dem fick Innocent inte ens plats på bänken. I de övriga fem fick han inte hoppa in. Det spelade ingen roll om det var ett division 2-lag i cupen, eller en 3-0-ledning hemma mot Hammarby. Innocent verkade inte ens vara ett alternativ.

Han hade även svårt att utmärka sig i U21-matcherna. I den första slog han några fina passningar framåt. Han tappade också boll tre-fyra gånger i början av varje halvlek, vilket gav målchanskontringar för motståndarna. Det syntes inga bollvinster och jag noterade inga starka prestationer som skyddade backlinjen.

I den andra U21-matchen var han någonstans mellan en godkänd och en bra bollvinnare i en U21-seriekontext, men tappade de offensiva initiativen. Jens Fjellström hintade också om att vänstersidan, där Samuel Adrian hade centralt mittfält, fungerade klart bättre i anfallsfasen.

Men visst. Det skulle ta tid, det var en värvning för 2018. Pehrsson har pratat om att matcher avgörs på centralt mittfält, att det är den mest komplexa positionen i MFF, och att det är svårt att komma från ett lag där en var helt ordinarie till att inte få spela alls. Dessutom har Erdal Rakip, Anders Christiansen, och Oscar Lewicki god och/eller riktigt god form.

Innocent har också börjat se bättre ut på träningarna. Inte startelvanbra, men det känns också som att MFF ibland har valt övningar som är delvis anpassade för Innocent (och Kingsley Sarfo). Det har handlat mycket om hur passningsspelet ska fungera. Ytorna, positionerna på medspelarna, vilka beslut som ska tas.

Men så idag. Inhopp i 75:e minuten, i 5-0-ledning hemma mot Elfsborg. Och han inledde med att direkt nästan tappa boll.

Det har varit en förbaskat konstig resa för mig som har följt MFF så nära. En etablerad och hypad spelare som kom in, som varit växlande mellan underkänd och godkänd på träningar och i U21. En spelare som har haft svårt att sticka ut mer än en normal U19-spelare. Det har sett ut som många av provspelarna som kommer in, inte visar upp något, och som är bortglömda ett par månader senare.

Men någonstans känner man ändå på sig att det kommer bli bra eller riktigt bra.

Om Innocent blir en bra eller riktigt bra spelare för MFF så kommer det vara ett bra framtida case att visa upp när en ska argumentera för vad tålamod, självförtroende, och inskolning kan göra för en spelare.

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

Sex frågor till MP: "Inläggen tydlig taktik mot Hammarby"

Det var en öppen Magnus Pehrsson inför Malmö FF:s match mot Östersund imorgon. Dels pratade han om hur han tänker till startelvan mot Östersund (artikel här), men det fanns också några andra stora områden som togs upp:

Om inläggen mot Hammarby.

– Vi spelade nästan alla inlägg på bortre stolpen, där vi också skapade och gjorde mål på det. Det var en väldigt tydlig taktik just i Hammarbymatchen.

– När vi spelar på bortre som senast, från höger till vänster, med Jo Inge Berget som jag tror slår varenda ytterback i allsvenskan i luftspelet… Det blir kanske väldigt attraktivt att slå den bollen när han är där.

Det var kanske lite av ett matchplansmål vid 1-0 (Jo Inge Berget nickade fram till Erdal Rakip)?

– Absolut, och det var väl tredje inlägget mot honom som resulterade i målet. Det var inte meningen att dra upp det på sättet, att vår taktik gjorde målet, men det var väldigt kul att se senast hur konsekventa vi var i att utnyttja deras svagheter.

Om han tycker att MFF generellt har haft för få spelare i straffområdet i år.

– Det har faktiskt aldrig varit, i vår analys, något som vi varit missnöjda med.

– Jag har inte upplevt att vi har haft problem med folk i straffområdet, utan mer tajmingen i när spelare inne i straffområdet söker bollen, och kvaliteten och adress i inspelen, som ju var klart bättre senast.

Om att Berget definierade sig själv som vingback mot Hammarby.

– Det kan man kalla honom om man han vill. Man kan kalla honom ytter också. Hans uppdrag var att defensivt, tillsammans med Behrang (Safari), ta hand om (Birkir Mar) Saevarsson och (Jiloan) Hamad. I och med att Saevarsson spelar så högt så kan man absolut kalla (Berget för vingback) i defensiven.

– Offensivt hade han mycket ansvar för bredden, men inte bara.

Om Bergets förlängningsvilja att vara anfallare påverkar laguttagningen.

– Det gör det inte. Vi har haft den här diskussionen väldigt, väldigt många gånger. Jag vet vad han tycker och han var väldigt ärlig i det. Jag förstår honom. Om man tittar så är han mitt i sina bästa år som fotbollsspelare. Jag förstår honom att han ser sig själv som anfallare. Han tror att det är där han är bäst och vill vara bäst. Den frågan (i intervjun efter matchen) var ställd utifrån en förlängning eller inte. Däremot är han och jag helt överens om att det är helt mitt ansvar att ta ut det laget som gör att vi vinner matcher och vinner SM-guld. Om han spelar vingback i det så är han nöjd med det så länge vi spelar bra. Det är vår överenskommelse.

– Han fick den specialrollen senast. Vi visste att Saversson löper upp och ner, så vi behövde någon som kan löpa ännu mer än honom.

– Jag gillar att jobba mer proaktivt, så vi hade det samtalet i mitten av förra veckan (om specialrollen).

Om att Pehrsson i en TV-intevju pratade om att det inte var något stort skönspel mot Hammarby, och där ville han förklara sig mer.

– Jag var jättenöjd med matchen. Otroligt bra.

– Vi gjorde en väldigt bra insats i alla faser utifrån planen, men vi var tvungna att trycka oss åt något håll utifrån vad vi gjorde mot Örebro. Då blev det mer löp, mer spel bakom (backlinjen). Det är klart att alla är väldigt nöjda när det är många målchanser och många mål, det är det alla vill helst se, men ibland vill vi känna att vi vill ha ännu mer kontroll i spelet än vad vi hade den här gången.

– Vi har haft matcher där vi har haft ännu mer boll och känt oss ännu mer spelförande, ännu mer dominanta. Nu var vi mer pang på. Det var det vi ville få till. Det var det som var riktigt dåligt mot Örebro offensivt.

– Det är länge sedan vi har haft så många löp bakom backlinje av forwards, där vi också hittar in till dem. Det var också en match där Hammarby hade mer boll än de hade när vi mötte dem där uppe i våras (34% bollinnehav i våras, 47% i söndags, via WhoScored). Vi fick försvara lägre, men på något sätt fanns det en större acceptans över det också.

– Det var ett val. Spelar vi mer direkt så blir vi av med fler bollar och (Hammarby) kommer ha mer, men vi skapade mer.

Om det här spelsättet kan fortsätta.

– Jag kan fortfarande tycka att har man bollen så har man mycket mer kontroll än om man inte har bollen. Det håller inte alla tränare med om.

– Nu hittar vi en balans i att vi kände kontroll även utan boll.

– Med det valet av spelare vi hade senast…. Med Carlos (Strandberg) in. Jo Inge på en kant. Kingsley (Sarfo) inte på plan. Det var några val där vi kände ”nu går vi”. Då får man kanske acceptera att vi inte är lika skickliga i att kontrollera med boll.

– Mot Östersund, för att skapa chanser, måste vi ha kvar samma löpvillighet och vilja att komma in bakom (backlinjen). Östersund som kollektiv är ett väldigt bra lag, men jag tycker fortfarande att vi med våra spelare ska skapa övertag mot deras i en-mot-en- och två-mot-en-situationer. Det tror jag vi kan göra. Framför allt i längdriktningen och bakom backlinjen.

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

Därför är Häcken allsvenskans formstarkaste lag

Nio raka matcher utan förlust – Häcken stormar mot Europa.

Vad är förklaringen till formtoppen?

Ja, dels detta:

***

Yasin-show:
Den stora förklaringen, den alla pratar om. Ahmed Yasin har gjort succé i Häcken sedan han anlände på lån från AIK. Sju mål på nio matcher, plocka bort dem och laget är inte tabelltrea. Fullträffarna är dock inte det enda Yasin har bidragit med på Hisingen. 26-åringen har dessutom fått andra offensiva krafter att lyfta sig och prestera bättre. Exempelvis Nasiru Mohammed (tre mål på de fyra senaste matcherna) och Paulinho (som spelar som Paulinho ska). De tre fungerar finfint tillsammans.

Värvningarna:
Ahmed Yasin har vi pratat om. Sommarvärvningarna Mathias Ranégie och Mervan Celik ska också nämnas. Duon har visserligen inte satt något större avtryck i allsvenskan ännu, men de har gett tränaren Mikael Stahre fler ingredienser att laborerar med och de har inneburit en kvalitetshöjning på träningarna. Innan de anlände var flera juniorer uppe och fyllde luckor, både på träningar och avbytarbänkar. Häcken är en av få klubbar som har ekonomiska muskler att kunna addera den typen av spelare till en redan bred och dyr trupp. De har utnyttjat det på ett bra sätt.

Mittfältsgubbarna:
Erik Friberg (31), Mohammed Abubakari (31) och Alexander Faltsetas (30). Det är rutin, det är krigarhjärta och det är framförallt en extremt hög lägstanivå. Tillsammans bildar de tre ett sällan sviktande mittfältsblock. Ännu bättre blir det när Faltsetas droppar ner som mittback och Häcken trollas om till ett 5-2-3 (3-4-3 om ni så vill). Som mot Elfsborg (3-0) senast. På tal om Faltsetas: Häcken plockar 1,92 poäng per match med honom, 1,64 utan. Häcken släpper in 0,5 mål per match med honom, 0,91 utan. Laget har dessutom bara förlorat en allsvensk match med honom på planen. Det säger det mesta om hans betydelse för det här laget.

Spelschemat:
“Lätta matcher” är alltid en definitionsfråga. Vill man så kan man säga att det inte finns några sådana i den här serien. Det går dock inte komma ifrån att Häcken, under sina nio raka obesegrade matcher, inte har mött något av lagen som just nu ligger topp sex. Istället har det varit bottengängen Jönköpings Södra (gånger två), Halmstad och GIF Sundsvall. Dessutom svajiga Elfsborg, IFK Göteborg, Örebro och Hammarby. Plus Sirius då. Det blir tuffare för Häcken framöver då IFK Norrköping, AIK och Östersund kommer på rad. Sedan väntar även Djurgården och Malmö FF.

Försvarsmuren:
Som ny tränare var Mikael Stahres stora uppgift att förbättra Häckens defensiv. Det är en underdrift att säga att han har lyckats. 16 insläppta mål på 23 matcher är minst i serien (AIK har 17). Skillnaden mot Peter Gerhardssons offensiva Häcken 2016 (som släppte in 45 på 30 matcher) är enorm. På de nio senaste matcherna har laget bara släppt in sex mål. Försvarsmuren är grunden till Häckens framgång och ger dem en trygghet oavsett var de spelar och vilka de möter.

***

Just det: Alhassan Kamara tvingas till operation och blir borta i upp till ett halvår.
– Det blir som att man startar igång nästa år med ett nyförvärv, konstaterar sportchef Sonny Karlsson som även kan räkna in långtidsskadade Jasmin Sudic och Alexander Farnerud i den kategorin. Häcken behöver knappt värva i vinter. Deras trupp är imponerande.

***

Till sist: IFK Norrköping väntar för Häcken under tisdagen.
Stahre mönstrade inget spel under måndagens träning, men det mesta talar för att det blir samma startelva som mot Elfsborg (3-0) senast. Kanske kliver Juhani Ojala (tillbaka från skada) in och ersätter Emil Wahlström. Kari Arkivuo missar matchen (baksida lår).

***

Mail: l.petersson@outlook.com
Twitter: @Linus_Petersson

Fotbollskanalen

Så fungerar centralt mittfält i MFF: ”Som drottningen i schack”

Idag gav Magnus Pehrsson ett definitivt svar kring hur han ser på konkurrensen på centralt mittfält:

– Oscar (Lewicki) och AC (Anders Christiansen) är i de flesta matcher lagets bästa mittfältspar, därför att de får en väldigt tydlig rollfördelning. Oscar gör AC bättre och tvärtom.

Beslutet ska ha vuxit fram under sommaren efter att Erdal Rakip fått några starter centralt under våren. Tidigare har Pehrsson sagt att centralt mittfält är den positionen i MFF där han har tydligast idéer om hur de ska spela, och att det därför har tagit längre tid för Bonke Innocent att komma in idet. Jag bad honom att utveckla sina tankar.

Om det komplexa

– I alla positioner finns det anfalls- och försvarsuppgifter, men jag tror det tenderar att vara mer detaljer och det finns en ännu större komplexitet när du har 360 grader fotboll omkring dig hela tiden. Det har du inte som mittback, det har du inte riktigt som forward, och det har du inte som ytter heller.

– Du har mer beslutsfattning i fler moment.

– Du har också största möjliga flexibilitet i att genom olika rörelser så händer olika saker.

Om hur han coachar dem, då Pehrsson själv varit central mittfältare

– Jag har inte bara sett utan känt sakerna man kan göra. I de diskussionerna har vi kanske ännu fler nyanser, ännu fler detaljer, och jag upplever att spelare som är centralt vill ha det. Man hamnar där av en anledning. Man förstår att det är navet i det mesta. Det är ofta där jag tycker matcherna avgörs. Det handlar om att äga det centrala. Det är som drottningen i schack.

– Ska du vara bra tränare så behöver du titta på vad de bästa i världen gör i sina roller. Sedan försöker du anpassa det till dina spelare, anpassat till spelarna du har.

– Central mittfältare har jag egna erfarenheter av där jag har kopplat in känslan av att uppleva de positionerna. Det har varit ganska enkelt att prata med dem.

Om Anders Christiansen

– Många spelare som har den extrema nivån är ofta lite svårare att coacha. De har lösningarna själva. Jag har idéer som han ibland förkastar, men han säger ofta ”det här ger mening”.

– Ibland har vi sagt till honom ”gör vad du vill”, och ibland prata om att överbelasta en högersida eller vänstersida mer. Den är nog den rollen som har haft lite olika direktiv, men ibland har det varit att hitta ytan där den är istället för att vi styr honom.

Jag pratade tidigare både med Oscar Lewicki och Anders Christiansen om deras förändringar jämfört med 2016. Imorgon kommer också en artikel om Erdal Rakip.

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

Stor serieledning - då tävlar MFF mot sig själva på träningarna

Malmö FF har under året haft många tävlingsmoment på tävlingarna, med saker som smålagsspel och fotbollstennis. Enligt assisterande tränaren Olof Persson är det upplagt så att varje spelare får poäng, och varje halvår koras sedan en vinnare som får ett pris.

– Vi värdesätter tävlandet.

– Man pressar fram den bästa tävlingsinstinkten hos alla.

Det finns också en anledning till att det har blivit ännu fler tävlingar efter sommaren: den stora serieledningen i allsvenskan. Tidigare var den på 13 poäng, men är nu nere på 7.

– När du har kommit till ett sådant här försprång, att du behöver olika saker för att få upp och få den rätta nerven i allt man gör. Det är helt mänskligt att man kanske slår av på takten i vissa situationer av träning. Det är en aspekt.

– Sedan är det också vad du har för grupp av spelare, där vi mår bra av att tävla mycket.

Vårens vinnare var Behrang Safari.

***

Dagens situation på träningen: Dennis Hadzikadunic kom fel till en boll. Carlos Strandberg stormade fram, men Hadzikadunic lyckades på något sätt hålla undan anfallarens kropp och behålla boll. Den förste MFF-spelaren att stå emot Strandbergs urkraft?

***

Nio platser känns givna mot Hammarby, om Markus Rosenberg och Behrang Safari kan starta.

Dahlin – Tinnerholm, Nielsen, Bengtsson, Safari – X, Lewicki, Christiansen, Berget – Rosenberg, X

Till höger på mittfältet känns det 50-50 mellan Kingsley Sarfo och Erdal Rakip. I anfallet är det också svårt att skilja Sarfo, Strandberg, och Alexander Jeremejeff åt. Strandberg var den som fick vara med i alla tre startelvor som testades idag, men då främst som spetsanfallaren. Det rollen Rosenberg brukar ha.

***

Både Rasmus Bengtsson och Lasse Nielsen testades som höger och vänster mittback. Om bägge startar, vem är det då som får det stora uppspelsansvaret? Bengtsson hade det förra hösten, Nielsen än så länge i år.

***

Pratade med Trelleborgs tränare Patrick Winqvist under onsdagens träning. Han har öppnat för lärlingar/U19-spelare som vill träna med TFF, så att någon mer tar steget efter Marko Johansson, Erik Andersson, och Johan Brannefalk känns väl troligt. Det ska vara lokalt i laget, endast tre spelare i laget är inte skåningar: smålänningen Magnus Andersson, hallänningen Anton Tideman, och blekingen Mattias Håkansson.

Winqvist hyllade Erik Andersson och då hans passningsspel. Trodde framför allt att Andersson hade varit involverad i många mål i år med de två-tre passningarna innan målen gjordes. Det negativa var att Andersson behöver förbättra sitt positionsspel.

Även Marko Johansson fick bra ord. En rejäl miss mot Helsingborg, men växlade upp med två raka nollor efter det. Sedan är det ett litet problem att det varit så få nollor, “bara” fem stycken på totalt 26 matcher inkluderat cupen. Däremot är han endast 18 år, och Winqvist pratade bara gott om Johanssons igångsättning och inläggshanterande.

@jonas_hansson

Fotbollskanalen