Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Så skötte sig allsvenska lagen under Silly Season: Bajen, KFF, ÖSK, Häcken

Snart är säsongen slut och drömmarna kan börja igen. Drömmar om en vinter där spelare säljs dyrt utan att truppen försämras, där svaga positioner täpps till, och där alla chansningar och dyra nyförvärv lyckas.

Nu när vi ser tillbaka på de senaste tolv månaderna: hur bra skötte sig de allsvenska klubbarna på transfermarknaden? Vilka gjorde sig faktiskt bättre med nyförvärv, och hur många förhoppningar krossades?

Listan exkluderar vissa (framför allt unga) spelare som knappt har märkts av. Lagen kommer i slumpmässigt vald ordning. Gäller för transferfönstren vintern 17/18 samt sommaren 2018.

HAMMARBY

Jesper Jansson tog två transferfönster på sig att bygga nytt (sommaren 17, vintern 17-18), vilket sedan följdes av finjusteringar i somras. Den stora förändringsperioden inkluderade ny ledarstab som mer var inriktade mot fotbollsfilosofin som Hammarby ville stå för.

Sedan i vintras har ytterbacksplatserna uppgraderats och föryngrats från Stefan Batan och Birkir Mar Saevarsson, till Simon Sandberg och Neto Borges. De två positionerna i laget där det verkligen behövdes något nytt, och Hammarby fick två bra spelare där det också fortfarande finns mer att ta av. På mittbackssidan blev det ett rent plus med succén David Fällman, även om det blev på bekostnad av speltid för Marcus Degerlund (utlånad i höst).

I offensiven byttes Pa Dibba, Arnor Smarason, och Romulo mot Nikola Djurdjic, Vladimir Rodic, Junes Barny, och delvis pånyttfödda Imad Khalili (tillbaka efter lån). Till detta har ytterligare korttidslösningar och/eller reserver lämnat/anlänt (exempelvis Erkan Zengin), och några rena framtidsnamn har plockats in (Abdul Halik Hudu, Kalle Björklund). Tim Söderström blev klar i sommar, men anländer först till 2019.

Totalbetyg: Högt. Förbättring av offensiv kvalitet samt över hela backlinjen, en ledarstab som verkar passa bättre, och få jobbiga spelarförluster. En av trupperna som är klart bättre nu än för tolv månader sedan.

KALMAR FF

De positiva bitarna: Chima Akas har varit bra, och hans nytta på fasta situationer (både tillslag och inkast) har gett klart fler mål än en standardvänsterback. Det innebar också att Viktor Agardius flyttade in som mittback, där han har varit oväntat bra.

Dessutom har ett antal spelare som inte fick mycket speltid lämnat (Romário Marques, Philip Hellquist, Marko Biskupovic, Sebastian Starke Hedlund, Harmeet Singh, Markus Thorbjörnsson, Mahmoud Eid…), och istället har unga spelare tagit många av de minuterna och gjort det fullt godkänt (Isak Magnusson, Adam Hellborg, Nils Fröling, Johan Stenmark…).

De negativa delarna är desto mer märkbara. Akas har varit ett bra nyförvärv och Hampus Strömgren var ändå bara tänkt som reservmålvakt, men de övriga fyra nyförvärven har haft det svårt. Nixon kom med höga förväntningar, men varit en flopp och får knappt spela. Gbenga Arokoyo är konstant skadad och har varit en flopp. Jajá får ingen speltid, även om han enligt rapporter ser bra ut på träningar. Hiago har varit okej och hade en kort bra period i våras, men kämpar för att ens räcka till. KFF:s högsta prio var ökad kvalitet på offensiva spelare i vintras, men det misslyckades.

Tappet av Jonathan Ring, lagets kreativitet och en nyckel till att laget klarade sig kvar 2017, har därför varit extra märkbart. Dessutom har några fanbärare lämnat/slutat (David Elm, Stefan Larsson, Melker Hallberg), och laget lyckades inte sälja den spelaren som skulle förbättra årets ekonomi.

Totalbetyg: Underkänt. Har gjort sig av med många som knappt fick speltid, har förmodligen sänkt lönekostnaderna, och Chima Akas var ett bra nyförvärv, men att inte sälja spelare tar hårt på ekonomin, fortsatt dålig träffsäkerhet på offensiva nyförvärv, och Ring ersattes inte.

ÖREBRO SK

I försvaret byttes Hjörtur Logi Valgardsson, Patrik Haginge, och duktiga Brendan Hines-Ike ut mot Albin Granlund (stabil – men är han mer?), Daniel Björnkvist, Fabio (intressant chansning – behålls han?), och lånet Viktor Tranberg (bra spelare och bra prestationer – behålls han?). En liten förbättring i kvalitet? Eller ungefär samma? Oavsett så gav det X antal miljoner plus i och med Hines-Ike-försäljningen.

I offensiven så ville Maic Sema testa annat, och ÖSK ville testa annat än Petteri Forsell och Ferhad Ayaz. Johan Bertilsson blev det stora nyförvärvet. Han har varierat i prestationer under sin korta tid i ÖSK, men är nog snarare tänkt att lyfta när Nahir Besara lämnar. ÖSK hade nog högre förhoppningar på ett par unga spelare som antingen var nya (Simon Amin) eller prioriterades högre i år än förra året (Isaac Boye). De har skapat mer utrymme rent truppmässigt för de unga spelarna, men de har ändå knappt fått speltid i allsvenskan (tillsammans har de spelat mindre än 1000 minuter i år, varav 21-åringen Boye har stått för nästan hälften).

Det viktigaste var dock att Nahir Besara, Filip Rogic, och Kennedy Igboananike stannade.

Totalbetyg: Knappt godkänt. Svårt att säga att truppen totalt sett har blivit bättre efter två transferfönster, men de flesta av nyckelspelarna har blivit kvar och det har kommit in miljoner för Hines-Ike.

BK HÄCKEN

Mikael Stahre blev till Andreas Alm, och det ger ett år som resultatmässigt liknar 2017: halvseg start följt av en stark höst, men med fler poäng i år.

I anfallet hade Alhassan Kamara, Chisom Egbuchulam, och Moestafa El Kabir testats, men lämnat och istället togs Alexander Jeremejeff tillbaka. En klar förbättring till en position där många klubbar letar efter något bättre, men ofta misslyckas.

Övriga mittfälts- och anfallstapp som Mathias Ranégie, Ahmed Yasin, Mohammed Abubakari, och Alexander Farnerud har ersatts av Viktor Lundberg (nja första 18-20 omgångarna – efter det bra) samt gett mer speltid åt exempelvis Gustav Berggren och Mervan Celik.

Av Häckens lokala scouting har Karl Bohm, Alexander Angelin, Jakob Lindström, och David Engström (de två sistnämnda värvades vintern 16/17) redan lämnat, och mittbacken Johan Hammar är den enda som verkligen har satt något avtryck.

Ytterbackarna Egzon Binaku och Joel Andersson såldes för mångmiljonbelopp, och mittbacken Jasmin Sudic ville testa sig i Trelleborg. Häcken har därför tagit in en kvalitetsspelare (Joona Toivio), en chansning som verkar bli lyckad (Godswill Ekpolo), och ett framtidsnamn (Ali Suljic) till försvaret, där även Adam Andersson har gjort framsteg efter omskolning.

Totalbetyg: Bra. Ett antal miljoner in på banken efter ytterbacksförsäljningar, men en bra backlinje som ändå inte känns sämre. De hanterade tränarbytet väl. Tapp av många stora (och några viktiga) namn, men de har också träffat bra på flera sommarnyförvärv (Toivio, Jeremejeff, Ekpolo) tillsammans med att några spelare har vuxit jämfört med 2017. Betyget sänks lite av (de visserligen billiga) lokalvärvningarna, och kanske att Ahmed Yasin hade behövts ersättas ännu lite bättre.

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

Långt snack med Rösler – om presspelet och talangernas speltidsbrist

Det har varit så tätt med Malmö FF:s matcher att det knappt har funnits tid till längre diskussioner och eftertanke, men jag fick drygt en kvart med Uwe Rösler inför BK Häcken.

Om beviset att högt presspel och intensivt försvarsspel funkar även i Europa, efter 2-0 mot Besiktas.

– Beviset blev att när vi är fräscha så kan vi pressa även i Europa. För att vara effektiva och synkroniserade i pressen, då behöver man träna på det, ha det fysiska, och vara modiga. När vi har det, då kan vi göra det även i Europa i särskilda delar av planen. Inte överallt, men vi kan definitivt göra det. Sådana kvällar när adrenalinet är där och Stadion är full och publiken ger oss en extra spelare på planen, för det tycker jag vi hade, för att jaga ner dem…

– Det är en utmaning att göra det var tredje dag. Ibland måste vi kanske stanna lite lägre. I andra halvlek när de skickade ut sina ”big guns” så stannade vi lite lägre och var ett riktigt bra block. De försökte komma över det med långbollar, men det var till vår fördel.

Om det är något mer som han har kommit på efter matchen.

– Jag tycker att Johan (Dahlin) gjorde två-tre väldigt bra räddningar.

– När jag såg matchen igen så hade han några matchvinnande räddningar. Jag borde förmodligen lyft fram det lite mer direkt efter matchen. Förutom det hade vi i 60-65 minuter ett väldigt bra spel mot ett så bra motstånd. Första 20 minuterna behövde vi anpassa oss till tempot och på kontringarna (emot MFF). Efter 22 minuter hade de en tre-mot-två-situation, där Johan kom ut. De situationerna vill man ha bort mot ett sådant motstånd.

Mitt i diskussionerna om annat så valde Rösler att lyfta fram en annan spelare: Rasmus Bengtsson, som annars haft haft problem att starta många matcher i rad tidigare. 

– När Rasmus är i laget så plockar vi massa nollor bakåt. Det är ingen slump. Rasmus är en klasspelare och platsen centralt i en trebackslinje är perfekt, den är som gjord för honom. Vi försöker få ut honom mer på planen och han köper sakerna som vi säger åt honom att göra, som vissa träningssaker i gymmet.

– Han är en så bra spelare. Riktigt smart, hans positionsspel, hans förmåga att förutspå faror, läsa spelet… Man ser honom inte med massa täckningar för han tar bort farorna med bra spelförståelse. Hans spel med fötterna är också avgörande för oss, särskilt med bortamatcher på konstgräs. Man ser hur lag försöka pressa oss, och med honom i laget och hans lugn med bollen så kan vi spela oss ur pressen och behålla bollinnehavet.

En av få saker som Rösler inte har lyckats att lösa än: speltid för unga egna produkter. Hugo Andersson har fått 90 minuter och Samuel Adrian 140 minuter, men det är också allt på 22 matcher. MFF har som mål att en ny egen produkt ska starta minst 15 matcher varje år (ett mål som eventuellt redan uppfylldes av Mattias Svanberg i våras).

– Spelar du för Malmö FF så spelar det ingen roll hur gammal eller ung du är. Är du bra så spelar du. Så enkelt är det. Det är hård konkurrens om platserna. Ibland så måste unga spelare få lite tid på sig, ibland kanske de måste iväg för att bevisa för sig själva och för Malmö FF att de verkligen kan utmana om startplatsen på sin position.

– På sättet vi roterade – exempelvis Romain Gall fick speltid – så roterade vi så mycket som vi kunde och som gjorde att vi samtidigt kunde vara förnuftiga. Vi behövde jaga och hade inte mycket utrymme för misstag. Jag tror inte jag kunde ge Hugo fem matcher i rad för att bevisa sig. Inte med den situationen vi är i nu, där vi jagar och jagar och jagar.

Kan det bli lättare nästa år?
– Jag gillar verkligen Hugo, han har mycket på gång. Han har längden, han är väldigt villig att lyssna och lära sig, han har okej snabbhet på längre sträckor. Han måste lära sig visst försvarsspel i eget straffområde, men det kommer med erfarenhet. Det är därför spelare som Pepe spelar tills de är 35 år och även längre än så. De blir bättre ju mer erfarna de blir. Man måste se farorna, upptäcka farorna, gå in i duellerna… Och jag gillar inte att göra många förändringar i försvaret. Ändringarna vi har tvingats göra är på grund av skador, inte på grund av att göra mittbackarna fräschare. Det är inte de mest fysiskt utsatta positionerna, jämfört med anfallarna, mittfältarna, och vingbackarna.

– Jag blev ombedd att ta klubben ut i Europa och sluta så högt vi kan.

– Men jag tror att en av anledningarna till att klubben valde mig var för att jag har ett bevisat CV på att ge unga spelare chansen, men det finns perioder för att göra det och det finns också perioder för att få resultat. Jag tror inte att med tanke på hur allt har gått såhär långt, så tycker jag inte vi ska fokusera på ungdomsutveckling.

– Ju längre jag har varit här, desto mer började jag att rotera. Jag lärde mig mer om spelarna, och spelarna fick min tillit. Vi försökte göra det så förnuftigt som vi kunde.

– Vi måste tänka nästa år, på Hugo och Samuel, efter försäsongen. Har de en större chans då att få speltid? Är vi i Europa? Eller är det bättre att låna ut dem i sex-tolv månader, och ta tillbaka dem senare? De har definitivt potentialen att spela för Malmö FF.

Om att möta BK Häcken (åtta segrar på de nio senaste matcherna).

– Tillsammans med oss är det förmodligen laget i serien som har gjort flest mål framåt de senaste tio matcherna eller något sånt.

– Vi kommer att ha bollen, det är jag ganska säker på, men jag kan se framför mig att de försöker göra som Norrköping gjorde mot oss. Ett tidigt mål och dra sig tillbaka för att gå på kontringar. Vi måste vara fräscha från början, börja matchen bra, inte ge dem någonting. Det är nyckeln.

Om att möta Alexander Jeremejeff (sex mål och tre assist på nio senaste matcherna).

Rösler började med att stryka under samma sak som han gjorde i somras: han ville väldigt gärna behålla Jeremejeff, men Jeremejeff ville lämna och en försäljning var på gång redan innan Rösler anställdes. 

– Ingen kan få garanti på att spela i A-laget med mig. Det kan jag inte göra med någon. Med vårt spelschema hade han fått mer än tillräckligt med speltid, men han ville lämna. Fair enough. Det är viktigt att vi har spelare som vill spela för oss, som vill konkurrera med starka medspelare om platser. Jag tycker det har varit situationen i Malmö FF de senaste åren, att de har haft en trupp där folk konkurrerar och inte är säkra startspelare.

– Alex var bra även under min ledning, men han tog sitt beslut och för klubben var det en ekonomiskt bra affär. Det var aldrig något ”bad blood” och det var aldrig några problem.

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

MFF:s identitetsval – presspel eller inte i Europa?

Inför Genk pratade Uwe Rösler om att Malmö FF ska vara mer taktiskt flexibla i Europa League än vad de är i allsvenskan. MFF ändrade om försvarsspelet lite, och var mer passivt och hade annorlunda roller. Det var inga stora förändringar, men oavsett så hann MFF inte med när Genk flyttade runt och de fick sällan grepp om de tempomässigt snabbare motståndarna.

Jag frågade Markus Rosenberg om just presspelet i Europa League.

– Varför vi har kommit så långt i Europa de senaste åren, det är för att vi har ett eget grundspel. Var du lägger pressen blir lite annorlunda när du spelar mot bättre motstånd, så är det även i allsvenskan. Så som vi har gjort i Europa de senaste åren kommer vi göra även den här gången. Att man anpassar sig. Ibland går man högt, ibland går man lågt. För mig har det alltid varit viktigast att när vi har bollen, det är då vi spelar vårt eget spel. Det tycker jag har varit problemet med andra svenska lag, att de skiljer sitt spel från allsvenskan och Europa.

– Presspelet är en sådan typisk grej där du kanske får gå lite lägre, men här hemma vill vi gärna pressa så mycket vi kan ändå.

Med andra ord: MFF ska spela sitt eget spel med boll, men vara flexiblare utan boll beroende på motstånd och matchbild.

Just presspelet är ju dock något som Malmö FF ofta återkommer till. Daniel Andersson hyllar det ofta. Uwe Rösler talar väldigt gott om Jürgen Klopp. Spelarna verkar gilla ett mer framåtlutat och proaktivt försvarsspel. MFF vill äta upp motståndarna innan de ens har hunnit att andas. MFF:s presspel vinner ofta över allsvenska lagens passningsspel.

Kan det därför inte bli problem, om ett lag vill bygga sin absoluta styrka på en sak i allsvenskan och sedan varierar hur mycket de ska använda det i Europa? Mot Genk såg laget just ofta identitetslöst nu och det kan inte återupprepas fler gånger. Presspelet är därför en av de absolut största frågorna för Malmö FF i det här EL-kvalet. Fungerar det i ett Europacupperspektiv? Är det värt att lägga mycket tid och pengar på att bygga en trupp där det är styrkan?

Matcherna mot Genk och Besiktas kan ge en hint för Daniel Andersson hur han ska tänka truppmässigt i vinter, och vilka vägval de ska ta när det kommer till spelidentitet.

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

Så har det gått för svenska lagen i gruppspelen i Europa

I slutet av 90-talet tog sig flera svenska lag in i Champions Leagues gruppspel, där millenniet avslutades med AIK mot Arsenal, Barcelona, och Fiorentina, och nästa inleddes med Helsingborgs IF.

Hur har det då gått för svenska klubbar i Europas gruppspel under 2000-talet? Malmö FF i Europa League 2018/2019 blir det tolfte svenska laget under den perioden, och övriga är:

2000/2001

Helsingborgs IF (Champions League)

Första halvan var lika dålig som den andra halvan var (nästan) lika bra. Inledde med förluster mot Bayern München, PSG, och 1-6 mot Rosenborg (totalt 3-13 i målskillnad). Den andra halvan var de däremot obesegrade: Rosenborg 2-0, Bayern 0-0, och PSG 1-1. Ett riktigt rutinerad HIF-lag, blandat med några unga spelare som fick förhållandevis bra karriärer (Christoffer Andersson, Álvaro Santos, Rade Prica…). Gick dock inte vidare från gruppen.

2002/2003 – 2004/2005

Inget lag (dåvarande Uefa-cupen började med gruppspel 2004/2005)

2005/2006

Halmstads BK (Uefa-cupen)

Skrällde sig förbi Sporting CP i kvalet, under ledning av Janne Andersson och med ett sent avgörande av Patrik Ingelsten mot portugiserna. Förlorade dock de fyra gruppspelsmatcherna: 0-1 Hertha Berlin, 0-5 RC Lens, 1-3 Sampdoria, 0-3 Steaua Bukarest. Detta under en ligasäsong som inte blev mycket mer än “överleva i allsvenskan”, trots Gunnar Heidar Thorvaldssons genombrottsår.

2006/2007

Inget lag

2007/2008

IF Elfsborg (Uefa-cupen)

Började lovande mot AEK (1-1), men följdes upp av förluster mot Fiorentina, Mlada Boleslav, och Villarreal.

Helsingborgs IF (Uefa-cupen)

I en grupp med Bordeaux, Galatasaray, Panionios, och Austria Wien så slutade Helsingborg på plats två. De bland annat vann borta i Turkiet, hade en klar seger mot österrikarna, och förlorade med uddamål i Frankrike. De åkte sedan ut mot PSV i nästa omgång. Drog mycket nytta av anfallsparet med Henrik Larsson och Razak Omotoyossi.

2008/2009 – 2010/11

Inget lag

2011/2012

Malmö FF (Europa League)

MFF åkte ur sista rundan av CL-kvalet mot Dinamo Zagreb, och kom direkt in i Europa League. De slutade dock klart sist i gruppen. Metalist Kharkiv tog 14 poäng, AZ åtta, Austria Wien åtta, och MFF bara en. Dock säkert en nyttig period för unga spelare som Jimmy Durmaz, Pontus Jansson, Jiloan Hamad…

2012/2013

AIK (Europa League)

Höll oavgjort borta mot PSV och vann hemma, och förlorade i slutminuterna mot Dnipro och Napoli. Trots ett par 0-4-förluster höll AIK fanan uppe på ett bra sätt. Mycket som var nära i AIK hösten 2012, inkluderat ett SM-guld.

Helsingborgs IF (Europa League)

HIF åkte ur CL-kvalet mot Celtic, men hade i Europa League ett par bra resultat och ett par ”nästan”-matcher. Uddamålsförlust borta mot Levante, 2-2 samt 3-1-vinst mot Twente, och två förluster på tilläggstid mot Hannover. I efterhand är det här EL-äventyret mest känt för en usel domarinsats mot Hannover, som gynnade Hannover. Dessutom det senaste bra HIF-året, med spelare som Nikola Djurdjic, May Mahlangu, Alejandro Bedoya, Ardian Gashi, och ett gäng talanger (David Accam, Jere Uronen, Emil Krafth…).

2013/2014

IF Elfsborg (Europa League)

Tre förluster med uddamål, vinst borta mot Standard Liege (som precis som Elfsborg inte hade något att spela för), någon storförlust, någon oavgjord. Under ett Elfsborgsår med många besvikelser så marginaler emot laget även i Europa. Det var dock under en period när många unga spelare tryckte sig framåt: Simon Hedlund, Viktor Claesson, Sebastian Holmén, Markus Rohdén, Niklas Hult, Johan Larsson, Adam Lundqvist…

2014/2015

Malmö FF (Champions League)

Inledde bra, med bland annat en seger mot Olympiakos. Hade det blivit seger i sista matchen, även det mot Olympiakos, så hade de gått till Europa League-slutspel. MFF hade 2-2 in i sista tio minuterna, men förlorade 2-4. Även Atlético de Madrid och Juventus var med i gruppen.

2015/2016

Malmö FF (Champions League)

MFF hade åter chans på Europa League in i sista omgången, men förlorade med 8-0 mot Real Madrid. Laget åkte på flera överkörningar, exempelvis 0-5 mot PSG och 0-4 mot Sjachtar. En tung höst för MFF som även tappade i allsvenska racet.

2016/2017

Inget lag

2017/2018

Östersunds FK (Europa League)

Tryckte sig förbi Paok och Galatasaray i kvalet, slutade före bland annat Hertha Berlin i gruppspelet. Åkte sedan ur mot Arsenal. Ett av två lag på listan, ihop med HIF 2007/2008, som har tagit sig förbi gruppen.

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

Allsvenskan omgång 21: Historiskt bra Gif och Rosenberg mållös i 22 av 23 bortamatcher

Örebro SK – Gif Sundsvall
Lördag 16.00

För att sätta Gif Sundsvalls säsong i kontext: av föreningens 17 tidigare allsvenska säsonger har de nio gånger tagit färre poäng än vad de har spelat matcher. Sju gånger har de blivit nerflyttade. Bara två av 17 gånger har de slutat på övre halvan (varav en gång med en poängs marginal). Det bästa poängsnittet som de har haft under en allsvensk säsong är 1,3 poäng per match.

Det räcker med att de tar åtta poäng på de avslutande tio matcherna för att de ska göra sin åtminstone poängsnittsmässigt bästa säsong någonsin. Däremot är frågan om de kan nå sin tabellmässigt bästa säsong, som är en femteplats (1988).

Östersunds FK – Malmö FF
Lördag 18.00

Jag säger inte att Markus Rosenberg inte bryr sig om allsvenska bortamatcher, men han har varit mållös i 22 av de 23 senaste. I dag lördag som en av blott två anfallare i truppen, och med ett prestigemöte mot Östersund, är det kanske dags för trendbrott?

IFK Norrköping – AIK
Söndag 15.00

Kalle Holmbergs formsvacka gjorde att han hamnade på bänken under en period nyligen, då han inte har gjort mål sedan mitten av maj, men en förbättring är att han har varit direkt inblandad i Norrköpings tre senaste mål.

Skulle han göra mål mot AIK blir det en dubbel trevlig grej. Dels bruten måltorka, dels att han kommer in i 20-klubben: de aktiva spelarna som har gjort mål mot minst 20 olika allsvenska motståndare. Han har varit mållös i sina tidigare sju allsvenska matcher mot AIK. Övriga lag han inte har gjort mål mot: Norrköping (under sin tid i ÖSK), Helsingborg, Mjällby, Sirius, Gais, och Syrianska.

I dagsläget är det Tobias Hysén som toppar ligan med de aktiva spelarna, med 27 olika motståndare. I 20-kluben finns bland annat Paulinho (20), Henok Goitom (21), Viktor Prodell (22), och Markus Rosenberg (23).

IFK Göteborg – IF Elfsborg
Söndag 17.30

Jimmy Thelins första 20 matcher i Elfsborg: bara fyra segrar, 18 gjorda mål, och två poäng ifrån kvalplats. Elfsborgs ledning har dock gett ett oavbrutet förtroende, och säger att de accepterar ett ombyggnadsår. Den här säsongens räddning kanske kommer först i omgång 25-29, när de möter de fyra övriga bottenlagen (plus en hemmamatch mot Gif Sundsvall)?

Anfallsspelet har dock bättrat på sig mot slutet, när Thelin och ledarstaben behövde testa annat efter Issam Jebalis flytt. Chinedu Obasi med tre raka startar (visst känns anfallsspelet smartare och skickligare nu med Obasi där?) och Per Frick med fyra raka (jobbet sköter han åtminstone bra nog – nu ska han bara bli poängproducerare igen).

Djurgårdens IF – IF Brommapojkarna
Söndag 17.30

Vad hände med nickspecialisterna Djurgården? I flera år i rad har det varit i allsvenskans topp när det kom till nickmål. I år: 29 mål, noll med skallarna. Kanske dags med ett par mot ett av allsvenskans statistiskt sett sämsta försvar, och dessutom med en trupp för Djurgården där knappt en tredjedel av laget har historik i BP:s ungdomsverksamhet.

IK Sirius – Hammarby IF
Måndag 19.00

Förhoppningen var att Lukas Jonsson tillbaka i målet skulle ge Sirius en ny nivå, istället för att använda målvaktstränaren där. Jonssons fem första matcher tillbaka: 16 insläppta mål på 442 spelade minuter. Ett insläppt mål var 27-28 minut.

De siffrorna är inte hans fel, men visar att det inte är några “quick fix” som kan få Sirius på rätt väg. Det är många delar som måste gå mycket bättre från och med nu, framför allt om de inte vill att de ska bli pinsamt mot ett Hammarby som ibland slukar motståndarna.

BK Häcken – Trelleborgs FF
Måndag 19.00

Det har funnits några som kom lite från ingenstans i år och satt avtryck i allsvenskan, exempelvis Robin Jansson (AIK), Nils Fröling (Kalmar FF), och Felix Hörberg (Trelleborgs FF).

19-åringe mittbacken Isak Jönsson har varit bland de mest intressanta. Flyttade inte till MFF:s U-lag då de hade exempelvis Hugo Andersson och Anel Ahmedhodzic i samma årskull. Han valde istället ett par år i division 2, gick i somras till TFF, och sågs väl mest som en framtidsspelare. Har dock startat ett par matcher och ser redan ut att vara bra nog för den här nivån. Märks enkelt av med heltatuerade armar, hästsvans, stor kropp, och långa inkast, men gör framför allt många bra saker i sin mittbacksroll. Tredje raka starten i ett fortsatt väldigt ungt Trelleborg mot BK Häcken?

Kalmar FF – Dalkurd FF
Måndag 19.00

Under hela 2010-talet har Kalmar FF haft problem på anfallspositionen. Abiola Dauda hade något bra år, Måns Söderqvist något annat, Marcus Antonsson lämnade när han verkligen kom igång, och David Elm var en stark target, men kunde spela allt mindre med åren. Nästan varje transferfönster har det därför handlat om att lösa anfallsproblemet.

Av de senaste 20 anfallsvärvningarna så har 13 stycken gjort noll eller ett ligamål, och även spelare som Pär Ericsson (24 ligamatcher, 2 mål), Jonathan McDonald (55, 6), och comebackande Måns Söderqvist (32, 3) har haft målskyttsproblem.

Nu var Erton Fejzullahu verkligen var på gång, men han är avstängd mot Dalkurd efter för många gula kort. Vem går in istället? Papa Diouf? Söderqvist? Eller får Nixon en chans?

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

Inför allsvenskan omgång 20 – Sirius-kollapser och Häcken är Häcken

Trelleborgs FF – IFK Norrköping
Fredag 19.00

Undertecknad och Per Bohman (Sportbladet) pratade om TFF för ett par veckor sedan. Vi krävde inte många fler poäng, men hade väntat oss ett mer… genuint lagbygge. Något som kunde överraska oftare, som inte läckte lika mycket, som gnetade, som mer var en symbol för en blandning av det gamla och nya TFF.

Exakt varför det inte har gått går att diskutera. Många (måååånga) spelare gör sin första ordentliga säsong i allsvenskan. Några skador. Patrick Winqvist lär sig fortfarande. Laget kanske bara inte är bra nog. En fråga som dock kan ställas: TFF bygger mycket av sitt lag kring unga spelare uppfostrade i MFF, där de är vana vid att vinna varje match och ha ett spel därefter. Har det tagit extra lång tid att få in ett helt annat tänk?

TFF tar till andra förändringar än att byta tränare, som de konsekvent ger mycket förtroende åt. Tom Prahl kommer in som resurs, de testar lite andra lösningar vid sidan av planen, och det känns som att de kommer att behålla mycket oavsett vilken division de är i nästa säsong. Det finns många spelare som går att bygga med även för en möjlig allsvensk säsong 2020: Isak Jönsson (kontrakt till och med 2021), Sudic (2020), Tideman (2020), Hörberg (2020), Erik Andersson (2020), Hümmet (2020), Sebastian Olsson (2020), och de lär kunna behålla ett antal andra spelare också.

AIK – BK Häcken
Lördag 16.00

Hammarby +18, AIK +13, Sundsvall +13, Kalmar +9, Norrköping +8, Östersund +4, ÖSK -4, Djurgården -4, IFK Göteborg -6, Elfsborg -9, MFF -12, Sirius -16.

Många klubbar har upplevt stora skillnader jämfört med hur det såg ut efter 19 omgångar förra året. Där och då var KFF och Gif Sundsvall direkt nedflyttningshotade. Sirius låg fortfarande trea, och Hammarby hade bara några fler poäng då än vad IFK Göteborg har nu.

Ett lag har dock inte ändrat på sig: BK Häcken. De har lika många poäng då som nu. Ser vi en liknande säsongsutveckling? Börja säsongen varierande, sedan hitta en högre växel under sensommaren, Rasmus Lindgren är bäst i världen, de offensiva alternativen -är många, och de rullar in på en placering 4-6? Det enda pluset är fler mål i år.

Örebro SK – Östersunds FK
Lördag 18.00

På 19 omgångar har det gjorts nio frisparksmål. Jämfört det med att det på hela förra säsongen gjordes 22 stycken, och av de nio målen i år gjordes fyra av Saman Ghoddos innan han såldes.

Lägg även till att Hosam Aiesh (turligt) gjorde ett frisparksmål senast, mot Gif Sundsvall. Östersund har därmed gjort fler frisparksmål än vad de övriga 15 lagen har gjort tillsammans.

Hammarby – Djurgårdens IF
Söndag 15.00

Startelvorna senast Djurgården vann mot Hammarby (2007):

Hammarby: Lekström – D.Johansson, Monteiro, Traoré, Gunnarsson – Zengin, Eguren, Chanko, P.Andersson, Laitinen – Paulinho. Tränare: Tony Gustavsson

Djurgården: Touray – Ceesay, Kuivasto, Johannesson, Tauer – Komac, Riihilahti, Sjölund, Davids – Jonson, Dahlin. Tränare: Sigurdur Jónsson.

Brommapojkarna – Malmö FF
Söndag 15.00

Den sista matchen i vad som kan ha varit MFF:s mest matchtäta period i historien. 16 matcher, 57 dagar – i snitt en match var 3,5:e dag i nästan två månaders tid. Det är också slutet på den ”enkla” raden med allsvenska matcher: Dalkurd, TFF, Sirius, BP. Hittills har de tre segrar, nio gjorda mål, och noll insläppta.

Dalkurd – IFK Göteborg
Söndag 15.00

Dalkurd och MFF är de enda klubbarna som har bytt tränare på grund av sportsliga resultat under året. MFF har fått kraftfull förbättring. I Dalkurd ser det bättre ut, men ser det tillräckligt bra ut?

Johan Sandahl har tagit över en trupp som har försämrats och tunnats ut. Sju poäng på åtta matcher är okej sett till motstånd och förutsättningar, men nu går de in i en period där de i fyra matcher bland annat möter IFK Göteborg, Kalmar FF, och Trelleborgs FF. Det måste nog bli några poäng där för att hänga med lagen ovanför kvalstrecket.

Gif Sundsvall – IK Sirius
Söndag 17.30

Thomas Lagerlöf tog upp det efter MFF-matchen: Sirius måste sluta att falla isär vid motgång. På en kvart i andra halvlek hade 0-0 blivit till 0-4. Det var det mest extrema exemplet, men det är en trend som har återkommit sedan förra sommaren.

0-1 mot Dalkurd blev 0-3 på tre minuter, 0-0 mot Blåvitt blev 0-2 på tio minuter, 0-1 mot MFF i tidigare sommarmatchen blev 0-3 på två minuter, 0-1 mot Djurgården blev 1-5 sista kvarten, 1-1 mot Östersund blev 1-4 på drygt en kvart, 1-1 mot ÖSK blev 1-3 på sex minuter…

Det händer gång på gång på gång på gång, det ovan är ungefär hälften av alla exempel under ett års tid. Det är också en av de stora anledningarna till att Sirius har släppt in flest mål i årets allsvenska. Laget måste hitta ett sätt att balansera rätt efter insläppta mål.

Kalmar FF – Elfsborg
Söndag 17.30

Alla vet hur svårt det är att vända ett underläge, men Kalmar FF är sämst i allsvenskan de senaste året. I de senaste 30 matcherna där de har hamnat i underläge har de en seger, två oavgjorda, och hela 27 förluster. Undantagen är två matcher mot Östersund och en mot Elfsborg. Det handlar inte bara om kvalitet och spelsätt, utan det måste ligga mentala bitar i det också.

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

Fem truppfrågor i MFF – Europa League avgör talangernas höst?

I dag kan mycket av Malmö FF:s höst avgöras, i Europa League-kvalmatchen mot Midtjylland (2-2 i hemmamatchen). Daniel Andersson har dock sedan tidigare sagt att det inte lär bli fler försäljningar innan fönstret stänger (tolkningen av citaten var att det krävs något helt exceptionellt för att sälja någon, alternativt att någon reserv med låg speltid kan lämna).

Nu när MFF går in i dag, och för resten av hösten, finns det därför framför allt fem truppfrågor att lyfta fram. 

Högerbackarna

50-50-situation mellan Andreas Vindheim och Eric Larsson, och Uwe Rösler har också pratat om det i liknande termer. Jag pratade med Vindheim om det för några dagar sedan. Han tog startplatsen mot Midtjylland senast, den matchen där det inför kändes som att han hade fått ett litet försprång, men fick kramp (”Jag vet inte var det kom ifrån”). Känslan var att han gärna snart ser sig som mer ordinarie än “varannan-match-schemat” som varit i sommar. Bägge spelarna sina plus och minus, men just nu känns den stora avgörande faktorn hur de presterade i sin förra match.

Mittbackarna

Här är det frågor på alla sex alternativ. Rasmus Bengtsson och Behrang Safari, hur många matcher kan de spela över en säsong? Lasse Nielsen, hur bra är han egentligen? (Jag har följt honom i 18 månader nu och har fortfarande ingen aning). Franz Brorsson, har han blivit stabil igen? Oscar Lewicki, ska han vara här eller på mittfältet och är han femtevalet som mittback nu? Hugo Andersson, håller han och hur mycket får han spela?

Nummermässigt är det ingen fara för MFF. Problematiken ligger i att veta hur ofta de stabila spelarna kan spela, och hur bra alternativen är. Safari och framför allt Bengtsson är två av lagets bästa spelare när de är i form (vilket Bengtsson nästan alltid är när han är frisk).

Lewicki eller Traustason (eller Gall)?

Det är svårt att se ett scenario där Fouad Bachirou och Anders Christiansen hamnar utanför en elva, så det gör att alternativen där bakom inkluderar Oscar Lewicki, Arnor Traustason, Romain Gall, Bonke Innocent, Samuel Adrian, ett par lärlingar, och någon annan som kan gå in där (Sören Rieks? Guillermo Molins?).

Gall gjorde en fin match i allsvenskan senast, men primärt är det här en duell mellan Lewicki och Traustason. Traustason är en av de bäst presterande spelarna under Rösler (vilket Rösler själv har påpekat), men Lewicki har en förmåga att komma tillbaka när han börjar bli lite uträknad från en elva. Han har då alltid kommit in med några riktigt bra prestationer för att visa hur man ska balanserar ett mittfält, ihop med några starka offensiva bidrag.

Formation(er?) på sikt

Det har varit 3-5-2 under Rösler, men han har också sagt att han i ett optimalt läge hade spelat med tre anfallare. Han har också sagt att formationen ska vara den som gör att de elva bästa spelarna är på planen, och att han inte har haft tid att träna på andra formationer.

Även Magnus Pehrsson ville byta under och mellan matcher, men han drog sig bort från de tankarna. Exakt varför berättade han aldrig. Kanske var det att spelarna inte kände sig bekväma, kanske att han det var bättre att fila mer på det som fanns.

Kollar man tillbaka på Röslers karriär så har han ofta haft en formation som han har utgått från, men som har ändrats i enstaka matcher eller till något nytt när det har gått dåligt. Den här formationen bildades delvis av slump, delvis av planering baserat på hur Rösler såg på truppen där och då. Vad blir det i höst och på sikt? 3-5-2? 4-3-3? 3-4-3? 4-4-2?

Talangerna som (inte?) trycker på

Rösler är en match ifrån att ha nästan gjort det bästa möjliga av situationen. Han har haft hjälp av en riktigt stark trupp, men matchandet har varit så hårt att till och med undertecknad har haft svårt att koppla om till nästa match. Ändå har han inte förlorat en enda match, han har haft ett antal stabila matcher, och han har fått laget att nå en hög högstanivå i många matcher. Det har varit en stark anställning än så länge.

Det är dock två saker som är på hans minuskonto nu. Dels har det varit ett par matcher där han inte har satt matchcoachningen. Det andra är talangerna. När han pratade om för tunn trupp efter matchen mot Midtjylland så tycker jag inte det gick i harmoni med det MFF har pratat om tidigare. Trots höga förväntningar om det sportsliga så har föreningen också höga förhoppningar om de egna talangerna.

Rösler pratade om att Midtjylland har sex mittbackar, men MFF har åtminstone fem stycken (sex, om Oscar Lewicki räknas in). Han har åtminstone 12-13 spelare till de fem offensiva positionerna. Det var som att de unga spelarna inte riktigt räknades in.

Skillnaden har nämligen varit att Midtjylland ger minuter åt sina 19-20-åringar på ett sätt som MFF inte har gjort. Det är den enda skillnaden i truppbredd mellan klubbarna.

MFF-talangerna är där, och därmed också truppbredden, men de används sällan trots att flera av dem de är bärande i U-landslagen. Adrian gör det alltid bra när han får spela, men har av Rösler bara fått en timmes speltid i allsvenskan. Varken han eller Hugo Andersson fick minuter mot Trelleborg (istället valdes Lewicki som mittback istället för Hugo). Laorent Shabani och Felix Konstandeliasz har inte synts till. Pavle Vagic lånades ut, trots att Rösler pratar om brist på anfallare. Jag tror framför allt Daniel Andersson ibland funderar på om de unga verkligen inte ska få spela mer.

I dagsläget känns det som att de här spelarna får det ännu svårare att få speltid i höst om MFF åker ur Europa League.

Allan Kuhn fick ett tydligt minustecken av MFF när det kom till brist på speltid till talangerna 2016. Om det nuvarande scenariot fortsätter så är det inte otänkbart att det blir liknande med Rösler 2018.

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

Allsvenskan omgång 19 – extrema siffror för Linnér och Besara

BK Häcken – IF Brommapojkarna
Söndag 15.00

”Bara” fyra egna produkter har fått speltid i årets allsvenska för BP: Gustav Sandberg-Magnusson, Tim Söderström, Jack Lahne, och Jacob Ortmark. Där är en som lämnar efter säsongen, och en som är utlånad efter att ha spelat färre än 100 minuter i år.

Fredrik Hammar, startspelare i U17-landslaget, flyttade nyligen till Akropolis för att få spela seniorfotboll. Det är ingen lätt situation: klubben tappar kontinuerligt 15-16-åringar till utländska klubbar eller större klubbar i Stockholm, och Viktor Gyökeres och Carl Starfelt lämnade i vintras, men det måste oroa lite att endast Lahne verkar trycka framåt i år. BP har bred trupp (med bottenlags mått mätt), något som borde ses över till nästa säsong? Annars finns risk att ännu fler unga lämnar.

Malmö FF – IK Sirius
Söndag 15.00

4-0 till MFF, 4-0 till MFF, 3-3. MFF har nästan rakt igenom kört över Sirius i 260 av 270 allsvenska minuter de två senaste åren. Spelmässigt är Sirius det lag som MFF har haft klart lättast mot, men så var det de där sista tio minuterna i 3-3-matchen förra sommaren.

För MFF låg Siriusmötet mellan de två matcherna mot Vardar. MFF vilade startspelare, tog ledningen med 3-1, bytte ut fler startspelare för att vila ännu fler, och från ingenstans 3-2, och från ingenstans 3-3. Även spelare och ledare i Sirius hade efter matchen svårt att säga annat än att de tog sig därifrån med rejält med flyt. Nu är det ett liknande läge med MFF mellan två viktiga Europacupmatcher. Överkörnings-MFF eller tar-varenda-chans-som-går-Sirius?

Östersunds FK – Gif Sundsvall
Söndag 15.00

I ligans två klart mest norra lag, i städer dit det är svårt att locka stora spelare, så är det också två av ligans bästa föreningar när det kommer till övergångar. När det inte gick att få dit spelarna som många ville ha, så behövde både Östersund och Sundsvall leta bland spelarna som ignorerades. För att lösa det så behövde de bli smartare.

I en tid när många klubbar inspireras av de här två klubbarnas bollkontroll, så är det kanske fler som snarare borde kolla på deras värvningsmetoder. Kyle Macauley scoutade fram mycket av värde för ÖFK, och i Gif finns bland annat en Joel Cedergren som bland annat verkar göra extra research på personligheter.

AIK – Trelleborgs FF
Söndag 17.00

Oscar Linnérs allsvenskan 2018: elva matcher, fyra insläppta. Ett straffmål, ett hörnmål, ett rent friläge, och ett insläppt i en 1-5-match. Han hade inte kunnat göra mycket mer för att hålla AIK i toppen. Totalt i karriären: 44 allsvenska matcher, 28 insläppta, 21 nollor. Han har aldrig släppt in fler än två mål i en ligamatch.

Och bara 21 år. Ny nolla i dag?

Djurgården – IF Elfsborg
Söndag 17.30

Elfsborgs senaste 13 månader i siffror: 33 matcher. 30 poäng. 37-61 i målskillnad. Segrarna har varit mot lag på plats 15, 13, 15, 12, 16, 12, 5 (ÖSK). De har spenderat lika mycket tid på nedre halvan av tabellen (23 omgångar) under de 13 månaderna som de gjorde under drygt tio år mellan sommaren 2007 till sommaren 2017. Deras svit på sex raka matcher utan mål är det sämsta sedan Åtvidaberg 2010 (även det sex matcher).

Notering kring Djurgården: mellan omgång 14 och 30 kommer laget att bara ha en gräsmatch, borta mot Trelleborg i september.

Dalkurd – Hammarby
Måndag 19.00

Alexander Ekblad debuterade i allsvenskan som 31-åring, Peshraw Azizi satt på bänken nyligen, Ammar Ahmed rullar runt bollen, Ahmed Awad får starta matcher igen, Johan Sandahl är huvudtränare. Det här börjar mest att bli Dalkurd ca 2011 igen.

Framför allt nu när Smajl Suljevic är tillbaka i klubben vars A-lag han debuterade i som 14-åring. Han var efter det i oklart Stoke-äventyr, tillbaka i Dalkurd, spelmotor i Gif Sundsvall, och togs in som möjlig Fouad Bachirou-ersättare i Östersund, men det fungerade inte. Inte den mest dynamiska spelaren i allsvenskan, men få kan slå krossbollar ut mot kanterna som Suljevic. Dags att etablera sig som allsvensk startspelare igen?

IFK Norrköping – IFK Göteborg
Måndag 19.00

IFK Norrköpings startelva fortsätter att förändras. I sommar försvann Eric Smith, Jon Gudni Fjoluson, och Linus Wahlqvist, och ersättarna ser än så länge ut att vara Alexander Fransson, Lars Krogh Gerson, och Ian Smith. Med betoning på än så länge, för Jens Gustafssons truppbygge har varit som en levande organism i år. Ofta i förändring.

Därför har spelare fått tydlig förändring truppstatus sedan säsongsstarten. Daniel Sjölund inledde säsongen som inhoppare, fick en start mot Hammarby, hade problem, och har bara gjort ett inhopp (på några sekunder…) efter det. Jordan Larsson och Alexander Jakobsen fick mycket speltid i början och startade mot Trelleborg i omgång 6 (förlust hemma). Jakobsen har noll starter efter det, Larsson två. Istället har Simon Skrabb och Arnor Sigurdsson allt mer tagit plats. Nu på slutet har Kalle Holmberg, som nära på varit garanterad startplats i två års tid, inlett från bänken. Till detta har Filip Dagerstål gått från ett antal matcher utan speltid till given.

Kan några kämpa sig tillbaka snart? Finns det fler nya reserver som knackar på för att ta sig in?

Kalmar FF – Örebro SK
Måndag 19.00

Sedan Nahir Besara kom till Örebro SK så har laget vunnit 18 allsvenska matcher. Besara har varit inblandad i viktiga mål i 17 av dem. Undantaget: hans debut för två år sedan.

Nahir Besara har nu varken gjort mål eller assist i allsvenskan sedan innan uppehållet. Efter det har ÖSK spelat åtta ligamatcher, tagit totalt två poäng, och gjort fyra mål, inkluderat en straffretur och ett hörnmål där målvakten la bollen i eget mål (efter knuff). ÖSK måste kunna göra mer utan Besara, samtidigt som Besara måste komma igång igen.

Det positiva: Besara (och ÖSK) har fyra raka segrar mot KFF. Och att Besara gjorde mål i cupen i veckan.

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

Åtta punkter inför allsvenskans omgång 18

Inspirerat av Guardians lista över tio saker att hålla koll på inför varje Premier League-omgång så kommer nu ett liknande upplägg Fotbollskanalens allsvenska blogg, med omgångens åtta matcher.

Fokuset kommer ofta, men inte alltid, att hamna på detaljerna, siffrorna, spelarna, och framför allt lagen som det mer sällan skrivs om.

IK SIRIUS – DALKURD FF
Fredag 19.00

Sirius har lika många poäng (tolv av tolv) på sina fyra senaste matcher som på de 24 matcherna innan det.

Det går att hitta förändringar som kan ligga bakom. Skadorna är på en hanterbar nivå (samma backlinje fem matcher i rad). Lukas Jonsson är i mål. Konkurrenssituationen offensivt har förbättrats (Charbels Georges är bra, Sam Lundholm trampar igång). Nämnas bör att spelschemat har varit förhållandevis ”enkelt” (vi får se hur Sirius sköter sig när de efter Dalkurd har Malmö borta, Sundsvall borta, Hammarby hemma, Östersund hemma), och att de fortfarande har problem i perioder i matcher. Det går också att gräva i taktiska delar.

En viktig punkt är dock mittfältet. Undertecknad höll Niklas Busch Thors vårsäsong 2017 som väldigt bra och bortglömt i skuggan av andra profiler. Sirius har haft bra mittfältare, men det känns som att de först nu är tillbaka på samma nivå av balans och kvalitet som när Busch Thor peakade. Robert Åhman-Persson är stabilitet och hjälp, Philip Haglund har en av sina bästa (eller åtminstone viktigaste) säsonger i allsvenskan med allt han står för i pondus- och fysikväg, och Christer Gustafsson gör sitt åt alla håll och i alla vinklar. Sirius försöker sig på en svårare fotboll ibland, och då måste kärnan på mittfältet vara stark.

MALMÖ FF – TRELLEBORGS FF
Lördag 16.00

Två lag med veckobesvikelser (Vidi för MFF, storförlusten för TFF). I MFF handlar det nog mesta om vilka som vilas inför Midtjylland.

I motståndarna har tolv-tretton spelare varit i MFF tidigare, precis som huvudtränaren och en av de assisterande. Patrick Winqvist är knappast en av de mest uppskrivna unga tränarna, men alltid när jag pratar med honom har han vettigt att säga om spelarutveckling och hur man skapar resultat. Han pratar ofta om vilka insikter som specifika spelare måste komma fram till, oavsett om det handlar om diet, stanna kvar längre efter träningen för mer videoanalys, eller konsekvensen på matchresultat beroende på vilka beslut man tar. En talangutvecklande tränare som är rakt på sak, och som också är cynisk nog att inse saker som krävs för att ta poäng, och han och hans ledarstab har tagit väl hand om bland annat många ex-MFF:are.

Där känns det som att Deniz Hümmet är en av spelarna som börjar att greppa ännu fler saker. Han är nu mer än den fina (avsluts)tekniken som det har pratats mycket om. Tre mål och en assist efter uppehållet, ett uppehåll där han avbokade sin resa för att träna hårdare. Han lär fortsätta att starta (?) nu när Salif Camara Jönsson (avstängd) inte kan spela. Kan vara upplagt för minigenombrott på allsvensk nivå mot sin forna klubb MFF – om TFF kan sätta ihop defensiven igen.

GIF SUNDSVALL – BK HÄCKEN
Söndag 15.00

Alla välgenomtänkta värvningar, de specifika tränaranställningarna, alla timmar Joel Cedergren har lagt på att försöka tänka utanför standardtänket, tålamodet kring att det till slut verkligen ska lossna, en miljö för konstant lärande och utan personlig prestige. Är det nu all belöning kommer? Gif Sundsvalls 1-6-seger mot TFF var ännu vackrare än vad man kunde läsa ut på text-TV sidan 377.

(Tweeten från Gif Sundsvalls assisterande tränare)

IF ELFSBORG – IFK NORRKÖPING
Söndag 15.00

Svårt att prata om Elfsborg utan att fokuset blir på att de har fem matcher utan mål framåt, fyra raka förluster, bara målskillnaden som håller laget borta från kvalplats, och att bara BP har gjort färre mål trots många etablerade poängspelare i Elfsborg, men boråsarna har i skymundan byggt en backlinje för nutid och framtid.

Förutom de mer omtalade offensiva nyförvärven (Chinedu Obasi och David Boysen) så var det nämligen lika viktigt att tidigare skadade Jesper Manns och nyförvärvet Frederik Holst startade som ytterbackar mot AIK. Jimmy Thelin vill mycket med sina ytterbackar, och även om Rami Kaib gjorde en bra vår så har det blivit nya förutsättningar där nu. Kaib har också förlängt kontraktet i sommar, precis som den positiva överraskningen i mittbacken Ibrahim Dresevic. Två egna produkter. Till detta har knappt ens bänkade Jörgen Horn lämnat, precis som Adam Lundqvist gjorde i våras.

Elfsborgs backstatus inkluderar nu Joakim Nilsson (24 år, kontrakt till och med 2020), Holst (23, 2021), Kaib (21, 2021), Dresevic (21, 2022), och Manns (23, 2019), och det är också de fem spelarna som är närmast startplatserna. Starkt kapital.

DJURGÅRDENS IF – KALMAR FF
Söndag 17.30

När Kalmar FF åkte på bortamatcher i Stockholm för tio-femton år sedan så njöt spelarna av grisa till det på planen. De gillade att kallas bönder, visa upp sig mot etablissemanget, och kasta långa inkast. Det fanns kvar spelare som inte ens hade besökt Stockholm innan KFF var i allsvenskan 1998, men det hade ändå byggts på motstånd mot stadens lag.

Några av föreningens mest minnesvärda matcher i modern tid har varit mot lag från Stockholm, och ofta med starka segrar där uppe. Nu är det något annorlunda. Narrativen har försvunnit, det är ingen grej att åka till Stockholm längre, och på de tolv senaste matcherna i Stockholm har de tagit snåla åtta poäng.

Dessutom har laget blott fyra segrar på de senaste 37 allsvenska matcherna på konstgräs.

Dags för förändring? Tillfällige huvudtränaren Henrik Rydström har all kontext med sig efter alla år som KFF-spelare, och när det gäller konstgräset har laget i de senaste matcherna haft ett spel som lär passa bättre för konstgräs.

IF BROMMAPOJKARNA – AIK
Söndag 17.30

Bajram Ajeti skulle ge BP ”gratispoäng” på att han är extrem målskytt i vissa sammanhang (Asker 28 matcher/28 mål, HamKam 20/15, Moss 17/10, Gefle 12/12). Det blev dock konflikt, han fick inte spela, och BP använde istället typiska mittfältare längst fram.

Anfallet har rättats till i sommar med Philip Hellquist och Kristján Flóki Finnbogason. Inga bekräftade tiomålskyttar för hösten, men nu kan Luis Pimenta åtminstone variera sin startelva mer beroende på vad som behövs. I de två matcherna där bägge har varit tillgängliga har det blivit vinster, även om det var mot Dalkurd och ÖSK. De nya anfallarna, BP:s poängchans mot AIK?

HAMMARBY IF – ÖREBRO SK
Måndag 19.00

När Filip Rogic gjorde 2-1 i slutet mot KFF så började summeringen av en väldigt fin vår. Efter uppehållet har de bara en poäng på sex matcher och ÖSK har kommit in i en botten. De förlorade hemma mot BP senast och för att visa hur ovanligt det är: BP hade noll poäng på bortaplan i år, och hade vunnit TVÅ av sina 49 senaste allsvenska bortamatcher (2013 mot redan nedflyttningsklara Syrianska, 2014 mot Mjällby).

ÖSK har tidigare varit en klubb som i princip kan vinna nästan varenda en av tio matcher i rad, bara för att sedan ta endast ett par segrar på 13-14 matcher, eller det omvända. Det hände 2014, 2015, och 2016. Även 2018? För mot Hammarby lär det väl ändå inte vändas?

IFK GÖTEBORG – ÖSTERSUNDS FK
Måndag 19.00

IFK Göteborg när de har hamnat i underläge den här säsongen: tio matcher, tio förluster. Sämst i allsvenskan.

Östersund när de har haft ledningen den här säsongen: elva matcher, tio vinster, en oavgjord. Bäst i allsvenskan.

Hur mycket chans har Göteborg om Östersund går upp i en ledning? Till detta kommer Göteborg från två matcher mot Sirius där de har tappat 2-0-ledningar, och är bara tre poäng ifrån kvalplats. Östersund har vunnit åtta av de nio senaste matcherna (och kryssat borta mot MFF) och närmar sig diskussioner om att vara med i guldstriden, trots ledarstabsbyte, stjärntapp, och svag säsongsstart.

När det gäller att hantera med- och motgångar så är det här två lag som är på olika sidor av spektrumet.

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

Stor sammanställning – allsvenskans 23 helt nya spelare

De allsvenska klubbarna värvade mer än 50 spelare i sommarens transferfönster, där drygt hälften av dem är allsvenska bekantskaper sedan tidigare. Det blev dock 23 helt nya spelare som nyligen har gjort eller (förmodligen) ska göra sina debuter snart. Vilka är det?

FREDERIK HOLST
23 år, Danmark, högerback, från Sparta till Elfsborg

I Bröndbys startelva redan som 18-åring. Behöll den fram tills, symboliskt nog, Johan Larsson värvades in två år senare. Holst fick efter det oftast spela, men sällan starta, i olika roller. När han lämnade som 22-åring hade han gjort över 150 A-lagsmatcher (och drygt 70 U-landskamper).

Han saknade dock att vara ordinarie högerback, så trots ett förbättrat kontraktsförslag (och intresse från IFK Norrköping) gjorde han en säsong (som helt ordinarie högerback) i Eredivisie. Sparta åkte ur och Elfsborg behövde en högerback. Bör bli ordinarie.

VIKTOR TRANBERG
21 år, Danmark, mittback, från Nordsjälland till Örebro SK, lån med option

ÖSK blev första allsvenska laget att ta hand om överblivet från Nordsjällands talang- och passningsprojekt. För ett år sedan var Tranberg dansk U21-landslagsspelare och hade drygt ett halvår som helt ordinarie i klubben.

Den platsen tappade han och har knappt spelat efter det. Ska dock vara talangfull och får ett försök att ersätta Brendan Hines-Ike, som hade en bra allsvensk vår innan flytten till Kortrijk.

JAJÁ
23 år, Brasilien, central mittfältare, från Flamengo till Kalmar, lån med option

En klassisk sommarbrasse på korttidsavtal. Kom via KFF:s samarbete med Flamengo. De ville ha en mittfältare som hade ett farligare passningsspel och valde Jajá, en spelare som tidigare startat matcher för Flamengo och spelat viktiga U20-landskamper för Brasilien, men vars karriär varit anonym de två senaste åren.

Quarterback-liknande spelstil, men har än så länge haft en bit till att få spela.

FREDRIK OLDRUP JENSEN
25 år, Norge, mittfältare, från Zulte Waregem till IFK Göteborg, lån med option

Mats Gren är uppe i elva värvningar, på fem år, som antingen är norrmän eller har koppling till Norge. Oldrup Jensen är en av de mest etablerade. Det är bara ett år sedan som han kostade runt sex miljoner kronor, men han fick bara sex-sju ordentliga chanser i belgiska ligan. Kan spela genom hela centrallinjen. Ska ha det bolltrygga, smarta, och rejäla i sig.

KOFI SARKODIE
27 år, USA, ytterback, från klubblös(/San José Earthquakes) till TFF

I USA mest omskriven för att hans mormor är en ”drottning” i Ghana, även om det då måste läggas till mer kontext (”Det är mest som att vara en borgmästare över en stam. Folk frågar henne om råd och vägledning, i en liten stam i Ashanti-regionen” sa Sarkodie till NY Times).

140-talet matcher i MLS, 30-talet U-landskamper för USA, men några svårare år bakom sig med skador och bänkningar. Verkar bli ordinarie i TFF. Högerfotad, men varit vänsterback med Anton Tideman frånvarande.

KRISTJÁN FLÓKI FINNBOGASON
23 år, Island, anfallare, från Start till BP, lån

Kom till FCK som 18-åring. Hans isländska klubbs sportchef öste på i intervju med Politiken: ”mycket lång anfallare med massor av fart, samtidigt som han har bra bollkontroll” och ”snabbare än Nicklas Bendtner”(?!).

Vände dock hem till Island utan A-lagsmatcher, kom igång, gick till Start för tre miljoner kronor trots bara månader kvar på kontraktet. Okej hösten 2017, startade 2018 i högstadivisionen med två mål, men sedan mållös i elva matcher. Utlånad trots ordinarie. Mål i BP-debuten.

JORDAN FLORES
22 år, England, mittfältare, från Wigan till Östersund, lån

Började ta sig in i Wigan för några år sedan, men drog på sig ett rött kort, fick kritik av tränaren, och syntes knappt till efter det. Blev utlånad till ett par klubbar i engelska fjärdedivisionen, där det gick bra fram tills en bilolycka för ett knappt år sedan som krävde rehab. Verkar vara någorlunda mångsidig (vänstermitt, vänsterback, central mitt…) och någorlunda spelskicklig.

DAVID HARO
28 år, Spanien, offensiv mittfältare, från klubblös(/Reus) till Gif Sundsvall

Gif Sundsvall har testat mittbackar, vingbackar, och centrala mittfältare från Spanien, men nu blir det någon som lär spela i trean längst fram. Mest känd, än så länge, för att ett av hans namn är Iniesta. Snart kanske mer känd för sina finesser och kvickhet.

David Haro var en av nycklarna till Reus uppflyttning till Segunda Division för ett par år sedan. Blev sedan långtidsskadad, men han har ändå ganska mycket speltid i spanska andradivisionen de två senaste säsongerna.

STEFAN VAN DER LEI
25 år, Nederländerna, målvakt, från Willem II till Dalkurd

25 år och hade aldrig spelat en tävlingsmatch på A-lagsnivå innan han skrev på för Dalkurd. Samtidigt har han ett tiotal U-landskamper för Nederländerna, inkluderat U21, och tre säsonger som andremålvakt i Eredivisie.

Hans seniordebut: fyra insläppta mot Hammarby (van der Leis insats var dock åtminstone godkänd) och sedan ett brutet finger. Dalkurd har inte medflyt på målvaktsposten.

GODSWILL EKPOLO
23 år, Nigeria, ytterback, från Mérida till BK Häcken

Delvis inspirerat av Gif Sundsvall så kollade BK Häcken i Spanien och hittade en spelare som varit länge i Barcelonas U-organisation och även spelat under en viss Uwe Rösler i engelska tredjedivisionen. Rösler sa då till Blackpool Gazzette:

– Han är troligen vår bästa försvarare en-mot-en. De där spelarna man alltid får ont av att möta, där ett knä i låret eller en armbåge i ansiktet är inblandat. De gör det inte med meningen, men du vet att du kommer få ont.

– Godswill vet bara om ett sätt att spela fotboll på och det är därför jag gillar honom. Grabben har en fantastisk attityd. Han vet inget annat än att ösa på max varje dag.

KASPER LARSEN
25 år, Danmark, mittback, från klubblös(/Groningen) till IFK Norrköping

Efter Lasse Nielsen 1, Lasse Nielsen 2, Mads Fenger, och Björn Paulsen kommer ytterligare en dansk mittback som inte kände sug på att standardspela i hemlandet, utan ville göra något lite annorlunda.

IFK Norrköping har fått in något ganska starkt, ser det ut som. Larsen var en startspelare i Groningen i drygt ett år, men skador minskade hans antal matcher kraftigt. Har också gjort några OS-landskamper och haft en skadedrabbad tur i Kazakstan.

ALHASSAN YUSUF
18 år, Nigeria, mittfältare, från TikiTaka till IFK Göteborg

Starkt Gothia Cup 2017, där TikiTaka gick till final. Yusuf själv gjorde ett par mål mot Hammarby och det enda målet i semifinalen. Efter det kom provspel i Hammarby, BK Häcken, och IFK Göteborg. IFK startade också ett samarbete med akademin och efter ett par månader i Sverige skrev Yusuf på. Spelade en träningsmatch där Poya Asbaghi berömde Yusufs sätt att ”ta för sig, täcka stora ytor, och gjorde både mål och assist” från centralt mittfält.

WALTER VIITALA
26 år, Finland, målvakt, från klubblös(/Viborg) till Malmö FF

En svår säsong i danska andradivisionen. Började som ordinarie, men bänkades efter några månader och Viborg verkade inte ha idéer på att låta honom gå tillbaka till att vara förstaval.

Han sa till Viborg Folkeblad att om han inte startar så ”vill jag lämna Viborg direkt” och att det var ”förfärligt” att vara på bänken. Han är visserligen i MFF för att reservmålvakt Fredrik Andersson behövde opereras, men det får väl ses som skillnad att vara potentiell bänkspelare i danska andraligan och i MFF. Har gjort en motsvarande januariturnélandskamp och vunnit finskt ligaguld.

POL MORENO
24 år, Spanien, mittback/central mittfältare, från Sabadell till Gif Sundsvall

Plockad från samma klubb som även Juanjo, Batanero, och Samu hängde i. Ett par bra år som ordinarie i en av de spanska tredjedivisionerna (i ett av den ligans defensivt starkaste lag), både som mittback och central mittfältare.

JERELL SELLARS
22 år, England, mittfältare/anfallare, från klubblös(/Cheltenham) till Östersund

Var många år i Aston Villas U-lag, gjorde någon imponerande försäsongsmatch med A-laget, satt på bänken vid något tillfälle, men andra talanger prioriterades högre. Han har ofta fått beröm för hans konstanta försök att ta sig förbi i en-mot-en-situationer. Stark start i engelska fjärdedivisionen förra säsongen, men tappade efter ett tag.

FABIO DE SOUSA SILVA
22 år, Brasilien, mittback, från Örebro Syrianska till Örebro SK

Örebro Syrianska har senaste tio åren haft ett antal brassar, och nu testas en av dem av Örebro SK med ett halvårskontrakt. Fabio har spelat i stora klubbar i Brasilien, kom till Sverige i våras, och behövde bara spela åtta matcher i division 2 innan ÖSK chansade.

DAVID BOYSEN
27 år, Danmark, yttermittfältare, från Beitar Jerusalem till Elfsborg

Boysens sjunde övergång på fyra och ett halvt år. Frän att se på en plan, men har gjort några klubbval där det inte har stämt. Den mest anmärkningsvärda är senast i Beitar Jerusalem, en klubb han sågade sönder i en intervju med Ekstrabladet.

– Det är världens mest amatörmässiga organisation. Ägaren har ingen respekt för någon. Jag skulle nästan säga att han torterar alla. Det var galet. Han tog huvudtränarrollen, trots att han aldrig sparkat en boll, och ingen vågade säga emot.

– Han styrde laget från Miami. Det finns ett klipp online där en i ledarstaben tar emot ett samtal under matchen, och det är ägaren som ringer från USA och säger åt dem att göra ett byte.

– Efter tio dagar i klubben ville de att jag skulle gå med på 50 procent lönesänkning på grund av en revbensskada. Jag vägrade och blev satt i frysboxen.

Och så svenskarna som inte hade spelat matcher i allsvenskan tidigare:

ALI SULJIC
20 år, mittback, från Chelsea till BK Häcken

Marko Mitrovic, Amin Affane, Anjur Osmanovic, Isak Ssewankambo, Joseph Colley, Suljic. Chelsea har gillat att värva unga svenskar, men ingen av dem har varit nära speltid i A-laget. Suljic kom från Motala, det talades om en mittback med både kraft och spelskicklighet, men han är tillbaka i Sverige efter 5,5 år. Fotbollskanalen intervjuade Suljic tidigare i år, där han berättade bland annat om sin sjukdom efter att ha blivit biten av något för ett par år sedan.

– Jag fick inte genomföra någon fysisk aktivitet på sex månader och jag kunde inte träna på åtta månader, så det tog en hel säsong för mig att komma tillbaka från det.

SARGON ABRAHAM
27 år, offensiv mittfältare/anfallare, från Degerfors till IFK Göteborg

Fram tills för bara ett par år sedan var han mest känd som en futsallandslagsspelare, även om han också spelade fotboll. Skövde AIK hade åkt ur division 1 år 2014, men Abraham stannade kvar ett par år och öste in mål i division 2 (49 mål på två år). Gjorde 2017 debut i superettan, och 47 matcher (23 mål, tio assist) senare blev det allsvenskan.

HENRIK BELLMAN
19 år, mittfältare, från FCK till Östersund

Helsingborgsfostrad, fick kontinuerligt med speltid i U-landslagen i tre års tid. Var med i några träningsmatcher med FCK:s A-lag. Verkar ha gått från mer ytter till mer central.

ISAK JÖNSSON
19 år, mittback, från BK Olympic till Trelleborg

Ytterligare en spelare (den sjuttonde) från Malmötrakten till TFF. 19 år och drygt 50 matcher i division 2 och 3. Troligen en spelare som är tänkt att skolas in i det långsamt.

ADAM STÅHL
23 år, mittfältare, från Kardemir Karabükspor till Dalkurd

Elfsborgsfostrad, poängstark i Norrby år 2017, fick gott om speltid i turkiska ligan innan en skada i våras. Har jagats av större/mer framgångsrika allsvenska klubbar i ett års tid, men det blev ett korttidskontrakt i Dalkurd.

ALIBEK ALIEV
21 år, anfallare, från Örgryte till Dalkurd, lån

Drygt 40 matcher i superettan, tio-talet matcher i finska högstadivisionen, har tillhört CSKA Moskva och Elfsborg, men har aldrig spelat i allsvenskan. Svår vår i Örgryte, men långt kontrakt där. En Markkanen-backup?

@jonas_hansson

Fotbollskanalen
Annons
Annons