Joe Cole, ja. Ligue 1 är ju inte helt bortskämda med britter. Det kom en mindre våg på 80-talet, när de engelska klubbarna var avstängda från Europacupspelet, innehållande exempelvis Clive Allen i Bordeaux och Chris Waddle i Marseille, men efter det är väl Tyrone Mears och hans sjukligt bisarra äventyr i Marseille ett av få undantag. Ligue 1 brukar annars vara duktig på att ta in utländska spelare och få dem att prestera, men samtidigt är det få britter som vågar testa på sportsliga utmaningar utanför sin ö.
Men det finns affärer där allting stämmer. Spelaröverångar som utåt sett kan verka underliga, men som klaffar genom en rad omständigheter. Ochoa i Ajaccio till exempel; varenda europeisk klubb under det absoluta toppskiktet ville ha honom, men när han fastnade i en dopningskontroll försvann alla intresserade klubbar utom just Ajaccio. Passande nog ägdes hans mexikanska klubb Club América av Telavisa, som även äger de mexikanska sändningsrättigheterna till Ligue 1 och därmed kunde de hjälpa Ajaccio att betala Ochoas lön. 1+1+1=1. Joe Cole var en liknande affär. Visst, det fanns några engelska klubbar som ville ha honom, men inget som var särskilt intressant. Liverpool ville dumpa honom och Cole ville själv lämna, samtidigt som Lille hade upptäckt att Payet kanske inte var den supervärvningen man trodde. Hur Lille ens kom på tanken att kontakta Joe Cole och Liverpool kommer jag aldrig förstå, men när de väl gjorde det körde alla tre parter på magkänslan. Inga komplexa tankegångar, utan rakt på sak. Lille och Pool kom snabbt överrens om att de skulle betala ungefär lika mycket av lönen vardera, och Cole satte saker i perspektiv: varför inte Ligue 1 och Champions League, liksom?
Harry Redknapp har sagt att han har skuldkänslor för att han har förstört Coles karriär, eftersom han gav Cole alltför stor frihet under deras tid i West Ham. Cole kunde aldrig mogna på planen eftersom han fick just den rollen som alltid passade honom bäst, Gourcuffstyle. Han krävde en stor egoistyta där han kunde få göra de grejerna han kunde göra bäst. Hans karriär har därför varit drabbats av en mängd olyckliga val, då han fått spela i Chelsea och Liverpool under tränare med mer strikta fotbollsfilosofier. Han var den talangfulla och kompletta spelaren som var briljant i teorin, men ofta värdelös i praktiken.
Lille är som gjort för Joe Cole. En nytändning, en fotbollskultur som inte ser honom som en galet misslyckad Liverpoolvärvning utan en stor spelare, ett lag som spelar på hög nivå, men där han ändå får skolas in i det tysta, med medspelare som håller hög klass utan att ta all stjärnglans från honom själv, och i en roll ute på planen som passar honom perfekt. Människan Joe Cole verka mogna i Frankrike, och som det verkar kommer även fotbollsspelaren Joe Cole göra det. På planen ser han ut som en geting instängd i en glasburk, han är lite varstans och beter sig som ett riktigt energiknippe, men precis som med getingen är det troligt att inspirationen till slut ebbar ut. Vad händer då? Kan Joe Cole gå igenom en hel säsong på ren vilja och inspiration? Även när det går sämre?
Han har iallafall visat sig vara en väldigt nyttig poängspelare som anpassat sig till rådande situation. Det kan vara svårt att ta ett steg till en “sämre” klubb som spelar i en helt annan liga än den man är van vid. I vissa fall blir det som att försöka få Björn Ranelid att dansa balett, man kan försöka men det troliga är att han inte kommer passa in och då slår egot till. Man ska inte underskatta hur svårt det är att “byta ned sig”.
Det har diskuterats om att det här värvningen kommer bli symbolen för ett paradigmskifte inom fransk fotboll, att de franska klubbarna kommer få upp ögonen för värvningar även från de större ligorna nu när de ser att Lille kunde hämta Joe Cole utan större problem. Jag tvivlar starkt på det. Franska klubbar har ofta värvat spelare som tycks ha stagnerat, exempelvis Marco Simone, för att ge dem en nyskjuts in sina karriär. Ligue 1 är inte tillräckligt attraktiv för att locka stora namn från stora ligor. PSGs pengar kanske kan ändra på det, men Joe Coles övergång handlade (som ovan sagt) snarare om helt rätt omständigheter än något annat.
Men stannar Joe Cole när hans låneperiod är slut? Jag är tveksam. Han själv har sagt att han kan tänka sig att stanna, men mellan raderna tycker jag det känns som att han ser det här som ett trevlig äventyr och att han vill tillbaka till England. Lille har inte ekonomin att plöja ned alltför stora summor på en 30-åring, det är möjligt att PSG kan vara intresserade men med de pengarna de har finns det en mängd aktuella spelare och de bör nog inte rikta in sig på just Joe Cole.
Det kommer bli en bra lånesejour detta, den ger mig redan Morientes-i-Monaco-vibbar, men efter det kommer vi nog säga tack och adjö till Joe. Men vafan, vi lever i nuet, vi får njuta av det så länge det varar.
/J