Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Omgång 31 - Afrikas Erik Edman, fast mycket bättre

Det logiska hade varit att börja med några rader om Paris SG – Marseille, men icke. Det hände nämligen något ännu större den här helgen. Det handlar inte om alla de hundratusentals svenskar som helt plötsligt började att bry sig om golf, inte heller något om Balotelli och inte ens domardiskussioner får stå i fokus. Nej, det är något annat. Välkommen in i rampljuset, Omar Daf.

“Vem?”. Jo, det ska jag berätta. 35-årig ytterback i Brest. Senegales. Sätter i en fot i taget när han tar på sig byxorna varje morgon. En vanlig, normal, dödlig kille som har varit i Frankrike sedan Slaget vid Hastings på ett ungefär. Ingen ogillar Omar Daf, mest därför att det är inte så många som vet något om honom. Han finns där, han är okej och han har såvitt jag vet inga skadliga fetischer eller något liknande som kan ge honom stora rubriker. Genomsnittsytterbacken. Han spelade i Sochaux i en herrans massa år, tolv år för att vara mer korrekt. Han gick till Brest 2009. Han spelade en massa landskamper för Senegal, 53 stycken står han just nu på och han var med i VM-truppen 2002. Han har varit skadad stora delar av den här säsongen. Ska jag komma till poängen?

Omar Daf gjorde 1-0 mot Lille efter fyra minuter i lördags. “Jaha?”. Omar Daf har under de senaste femton åren. Inte. Gjort. Ett. Enda. Jävla. Mål. Inte i Sochaux, inte i Brest, inte i landslaget. Sträckan kanske sträcker sig ännu längre bak, det finns ingen statistik på vad han gjorde i Thonon (lägre franska divisionerna) och Westerlo (Belgien). Det har hursomhelst gått över tre hundra matcher sedan bollen gick i mål senast. Det var inte heller ett helt vanligt strumprullande mål han gjorde.

1-0. I den fjärde minuten. Mot topplaget Lille. I en måstematch för Brest. Från 25 meter. Rätt mycket Erik Edman mot Liverpool, fast det här målet var med känsla. Tack Omar, för att du finns.

Ajaccio – Saint-Étienne 1-1
0-1 Sinama-Pongolle (71′)
1-1 Medjani (77′)

Med tanke på lagens form så får de bägge nog vara glada. Ajaccio mötte trots allt ett lag från den övre halvan av tabellen, medan för Saint-Étiennes del så har de haft en tung period och det är alltid jobbigt att åka till Korsika. Saint-Étienne var det bättre laget, men oavgjort var ändå logiskt om man både ser på förhandstipset och hur matchen utvecklade sig.

Brest – Lille 3-1
1-0 Daf (4′)
2-0 Grougi (9′, straff)
2-1 Payet (26′)
3-1 Alphonse (51′)
Rött kort De Melo (69′, Lille)

Det händer ibland att Brest gör sådana här matcher, när de helt och hållet neutraliserar motståndarnas offensiv och till det spelar med en kontringsstark offensiv, “som blixtnedslag” såg jag någon tidning likna offensiven vid. Det är svårt att förutspå när de matcherna kommer, men när dem gör det är de få lag som lyckas ta poäng mot Brest. Hade de haft sådana matcher oftare hade de inte behövt vara så långt ned i tabellen. Lille är svaga när Hazard inte har en bra dag, vilket han visserligen har rätt ofta.

Dijon – Nancy 0-2
0-1 Traoré (5′)
0-2 Traore (84′)

Jag har redan hyllat Nancys form så mycket under den senaste tiden att det blir dumt att göra det igen. Man går ut och spelar riktigt bra varenda match nuförtiden, det här var inget undantag utan det var snarare underligt att det tog så lång tid för dem att säkra segern. Tvåvägsmittfältaren Traoré gjorde mål för tredje matchen i rad och Nancy har nu fem segrar på de sex senaste. Hattjäveln av.

Évian – Rennes 1-3
1-0 Leroy (34′)
1-1 Hadji (46′)
1-2 Självmål (87′)
1-3 Erding (92′)

En av säsongens första “onödiga matcher” mellan två lag som inte har så mycket att spela för, även om Rennes fortfarande kan nå Europa League-platsen. Rennes bänkade spelare som Féret, Erding och Pitroipa, men när man bytte in de två sistnämnda var man det klart bättre laget och segern välförtjänt.

Montpellier – Sochaux 2-1
1-0 Belhanda (3′)
1-1 Maïga (28′)
2-1 Camara (54′)

Det finns inte så mycket att säga. Belhanda var som vanligt riktigt bra i ett Montpellier som var en eller två klasser bättre än Sochaux, men deras målvakt Cros (den tredje målvakten de har använt de senaste två matcherna) gjorde ett gott jobb. Sochaux under Hély verkar vara ett lag som slår bottenkollegor och tar “hedersamma förluster” mot topplag.

Valenciennes – Toulouse 2-0
Rött kort Tabanou (44′, Toulouse)
1-0 Danic (61′)
2-0 Samassa (88′, straff)
Missad straff Sissoko (92′, Toulouse)

En jämn första halvlek med ett litet övertag för Toulouse, men precis som med Brest så kan Valenciennes ibland höja sig rejält när man minst anar det. Det här var inte en lika imponerande seger som den Brest hade, även om känslan i andra halvlek var att Valenciennes (som flera gånger tidigare) skulle lyckas fälla ännu ett topplag på sin nybyggda hemmaplan.

Lyon – Auxerre 2-1
1-0 López (29′, straff)
1-1 Traoré (42′)
2-1 López (71′, straff)

Lyon tryckte på matchen igenom, men hade svårt att få till det ordentligt i den sista tredjedelen. López såg obekväm ut och Gomis såg… ut som han brukar göra. Auxerre var dessutom långt ifrån ofarliga i kontringarna, Oliech och Traoré gjorde det jobbigt för Lyons backlinje. Segern var dock solklar för Lyon, även om man gjorde mål på två stycken straffar. Auxerre gjorde ju trots allt sitt enda mål när den unga Lyonmittbacken Umtiti slog en rejäl indianare som gav Traoré ett helt rent friläge med Lloris.

Caen – Bordeaux 1-0
1-0 Seube (2′)
Missad straff Obraniak (15′, Bordeaux)

Det måste vara svårt för Gillot att trycka in tillräckligt mycket energi i sina spelare nu när laget inte har något att spela för, och just energi krävs för det spelsättet som Bordeaux vill spela. De vill ha rörliga anfallare och de lever mycket på att löpa sönder motståndarna. Man hade mycket boll den här matchen men gjorde knappt något med den, istället kunde Caen backa tillbaka efter ett tidigt ledningsmål. Oerhört viktig trepoängare för Caen.

Nice – Lorient 2-0
1-0 Mounier (49′)
2-0 Civelli (56′)
Rött kort Romao (78′, Lorient)

Vi hade inte behövt att spela den här matchen, vi visste hur det skulle bli redan från början. Ett totalt uddlöst Lorient (“saknade tempo och gjorde tekniska misstag” enligt L’Équipe, surprise, surprise) släppte visserligen inte in något mål i början av matchen, men det berodde på att det tog ett tag för Nice att komma igång. När de väl gjorde det spelade de ett rakt och effektivt spel som krossade Lorient.

Paris SG – Marseille 2-1
1-0 Ménez (5′)
1-1 A.Ayew (58′)
2-1 Alex (61′)
Rött kort Sissoko (85′, PSG)

Det var en underlig match. PSG började matchen som om det inte fanns någon morgondag, de tryckte ned Marseille rejält och det var bara en tidsfråga innan målet skulle komma. Ménez’ tidiga mål var därför på intet sätt ologiskt. De efterföljande tio minuterna så var det kanske en eller två minuter effektiv speltid, resten av tiden låg spelare på marken efter rejäla smällar. Sedan var det såklart inte alltid rejäla smällar, men då fick Valbuena chans att glänsa Hollywoodstyle. Jag gillar Marseille, jag hatar Valbuena. Han kommer säljas i sommar och det är jag väldigt glad över.

Nåväl, att det bara delades ut två gula kort under den här tiominutersperioden är svårt att greppa, det hade utan tvekan kunnat delats ut ytterliggare tre-fyra stycken.

Resten av matchen då? Marseille var det bättre laget. Man kom till en mängd inläggslägen, men när man äntligen fick in kvitteringen så tog PSG ledningen bara minuter senare. Marseille var förtjänta av minst en poäng men Cheyrou sköt högt, högt över från bara några meters håll, Mbia hade inte något flyt med nickarna, Brandão var lite för sen med löpningarna. Slumpen ville inte att Marseille skulle få in fler bollar i nätet. En stundtals ryckig match som inte levde upp till förväntningarna rent spelmässigt, men å andra sidan har bägge lagen väldigt svag form.

Omgångens sämsta: Jovial (Dijon). Gjorde en svag insats vilket ledde till att han helt korrekt blev utbytt, då började han att grina som ett litet barn. Sparkade på vattenflaskor, gestikulerade med armarna och gick direkt ut i omklädningsrummet. Där tappade jag rejält med respekt för honom.

Omgångens bästa: Mounier (Nice). Har vaknat till på slutet efter en svag höst och är orsaken till att Nice vinner matcher. Kontraktet går ut nästa sommar, lämnar han redan efter den här säsongen? Belhanda (Montpellier) och Ménez (PSG) förtjänar också omnämnande.

Omgångens Kim: Källström. Som vanligt bra ute till vänster. Inte dominant men får mer tid med sin vänsterfot. Slog några riktigt bra passningar, bland annat den som fixade straffen till 2-1.

Omgångens mål: Omar Daf 1-0 (Brest – Lille)

Omgångens elva (4-3-3)

Mounier (Nice) – Belhanda (Montpellier) – Ménez (PSG)
Cavalli (Ajaccio) – Traoré (Nancy) – Guilavogui (ASSE)
Daf (Brest) – Medjani (Ajaccio) – Civelli (Nice) – Aurier (Toulouse)
Thébaux (Caen)

/J, Omar Daf-älskare
https://twitter.com/#!/jonas_hansson

Publicerad 2012-04-09 kl 13:51
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER