Mitt i alla diskussioner om vad en vinst skulle betyda för bägge lagen så blev det… oavgjort. Status quo. Vi fick en hel del svar, men få saker som har förändrats. Marseille var halvnöjda, Paris SG var halvnöjda. Hur blev det då såhär? En kort summering följer nedan, med mer detaljer imorgon.
Marseille (4-2-3-1)
Gignac
A.Ayew – Valbuena – Amalfitano
Cheyrou – Kaboré
Morel – Nkoulou – Fanni – Abdallah
Mandanda
Paris SG (4-3-2-1)
Ménez
Pastore – Ibrahimovic
Matuidi – Verratti – Chantôme
Maxwell – Silva – Alex – Jallet
Sirigu
Det var inga överraskningar i startelvorna, även om det var ett par platser som var öppna inför matchen. Marseille hade däremot ändrat om en hel del i det taktiska. Valbuena skulle vara en tydligare länk med Gignac, och yttrarna skulle göra mer defensivt jobb. Det var mer av en 4-4-1-1 än en 4-2-3-1. I Paris SG fick Ibrahimovic och Ménez byta roll. Ibrahimovic skulle droppa ned och Ménez kriga längst fram.
Matchen då? Marseille byggde mycket av sitt spel på en specialanpassad matchplan. Man ville utnyttja svagheterna i Paris SG:s lag, nämligen osamspeltheten. Man satsade på att stressa fram misstag kring mittplan, som ofta skedde då PSG-mittfältarna inte visste var de hade lagkamraterna, och därefter kontra mot en seg Alex, alternativt kring ytterbacksplatserna då Jallet och Maxwell försökte flytta fram.
Det var ett intensivare Marseille mot ett bollrullande Paris SG, och så var det under den första kvarten. Lite fördel Marseille, framförallt eftersom Paris SG återigen hamnade i en matchsituation där man inte riktigt visste hur man skulle anfalla. Det blev som farligast när man lyckades hitta ut till kanterna, när ytterbackarna kom till inläggslägen. Då var Paris SG som hetast. En bra start, dock med brist på målchanser.
Sedan kom den där kvarten. Gignac ett mål, Ibrahimovic ett, Ibrahimovic ytterliggare ett och så avslutade sedan Gignac målskyttet. Femton minuter, fyra mål. Det var en galen period i matchen, det var kvalitet och misstag (av olika storlekar) som öppnade upp allting. Stämningen på arenan dök upp och ned, till slut var alla så psykiskt och fysiskt utmattade att när 2-2 kom så var det bara en lång väntan på halvtidsvilan. Spelarna orkade inte med fler mål.
Ancelotti såg den sista kvarten på halvleken som något annat än en period för återhämtning. Han förstod att PSG:s spel inte fungerade, utan han gick tillbaka till att köra med två anfallare. En 4-3-1-2/4-4-2 diamant. Gameiro in istället för Pastore. Gameiro var också den som högg på djupledsbollar, och han höll direkt på att bli målskytt, men den här matchen var redan avgjord. När Gignac satte 2-2 så spikade han även upp ett resultat som bägge lagen kunde se som godkänt. Marseille rullade mer boll i andra halvlek, men det kändes snarare som tidsdödande än någon offensiv taktik. I första halvlek kändes Marseille farligare i sista tredjedelen, i andra halvlek var det istället Paris SG som kunde hitta lite extra tid i offensiven och åtminstone ha tendenser till att få farligare målchanser.
Spelarna blev tröttare och tröttare, och nöjdare och nöjdare med ett oavgjort resultat. Det fanns enstaka spelare (Matuidi och Valbuena) som försökte hitta på saker genom att vinna boll, ta tydliga löpningar, öppna upp med passningar, men det var för få spelare som verkligen ville något. Till slut gick det till en sådan nivå att det till och med var svårt att hitta en enda vettig målchans i matchen. Så låst var det. 2-2 blev slutresultatet och en kort summering säger att Marseille försökte och ville mest, men Paris SG hade mest kunnande. Andra halvlek kan vi bara stryka.
Några noteringar:
1. Anfallarna Gignac och Ibrahimovic var de som klev fram. De gjorde egentligen inte så mycket mer än mål, men just att de två klev fram var inte oväntat. Inte Nkoulou, Sirigu, Pastore, Verratti, Ayew etc. – utan anfallarna. Tre av de fyra målen kom på fasta situationer, det fjärde (Gignac 1-0) var en kontring helt i Marseilles linje med hur man ville spela matchen.
2. För Paris SG gäller det att fortsätta att jobba på att få laget att agera som en enda enhet, och att vara tydliga med hur man vill spela. Var bollarna ska komma. Just nu lider man av Ibrahimovic-sjukan – alla bollar ska till Ibrahimovic, man väntar på att han ska hitta på något. Det funkar inte om man vill gå långt i Champions League.
3. Marseilles högstanivå känns bestämd just nu. Jag ser inte utvecklingspotentialen, och dagens lag visade att även om man i vissa perioder kan hålla jämna steg med Paris SG, så sken ibland bristen på kvalitet igenom. Det behövs talangutveckling från Baup.
4. Domaren Chapron gjorde en fullt godkänd match. Släppte lagom mycket och fick nivån att gå mot rätt håll.
5. Jag hade gärna sett mer vinnarinstinkt från Marseilles sida, även om de var så trötta i andra halvlek. Paris SG kan äta ikapp ett trepoängsförsprång som det är just nu, utan tvekan, men hade det blivit sex poäng så hade Marseille haft ett mycket större försprång även mentalt.
/J
https://twitter.com/jonas_hansson