Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Ancelotti, på lånad tid?

Ibland är det andra saker i ens liv som gör att man får trycka undan fotbollen. Den här helgen var en sådan helg för mig. Jag såg bara Lorient – Toulouse, så därför vore det svårt att komma med en omgångsrapport. I stora drag så var det en rätt normal omgång, där Lyon behöll serieledningen och där nere i tabellen noterar vi att Troyes och Nancy har det fruktansvärt tungt just nu. Istället för en omgångsrapport så blir det en analys av PSG:s nuvarande situation.

Sedan Ancelotti tog över Paris SG för snart ett år sedan så ligger hans poängsnitt på ungefär två poäng per match. Slår man ut det på en hel säsong blir det runt 76 poäng i ligaspelet. Inget strålande facit, men det är i ungefär de trakterna som de flesta titelvinnande Ligue 1-lag hamnar omkring. Klubben har även tagit sig vidare i Champions League utan några som helst svårigheter, och gudarna ska veta att det är en oerhört tuff uppgift att slå Saint-Étienne på bortaplan i cupen. Saint-Étienne är inte bara en (numera) sportslig toppklubb, utan även ett lag som satsar hårt på cuperna och de fick en enorm stöttning av sina supportrar. Det vore därför lite respektlöst mot Saint-Étienne att säga att det vore ett stort fiasko för PSG att bli utslagna i cupen, särskilt med tanke på att Paris SG saknade flertalet ordinarie spelare.

Med andra ord: ser man till statistiken så har Ancelottis år i Paris SG inte varit särskilt dåligt. Ligue 1 är en för komplex liga, där det ofta är låsta matcher men ändå med hög individuell kvalitet, för att man ska leka hem titeln. För att dra en jämförelse så tog det 15 år för Aulas och Lyon innan man vann sin första ligatitel. Dessutom får inte heller underskatta Bajen-syndromet. Det vill säga, om man är en klubb som sticker ut mycket i en division, då blir man ett lag som alla vill slå. När Saint-Étienne och Rennes har vunnit matcher mot PSG har de firat som om de hade vunnit en titel. Det är både mentalt och fysiskt jobbigt att varje helg möta lag som krigar på så pass mycket för att ta poäng. Som sagt, fråga Hammarby…

Det stora problemet tycker jag inte ligger i resultaten, utan Ancelottis brist på respekt för fransk fotboll. Hur många gånger har man inte känt att PSG har gjort en dålig första halvlek, för att sedan resa sig efter paus? Det har oftast varit taktiska saker som har rättats till eftersom Ancelotti inte verkar vara tillräckligt påläst om varje lag i Ligue 1. Det finns en stor skillnad i hur de olika lagen i Ligue 1 spelar fotboll, det är en del av charmen med Ligue 1. All sorts fotboll finns representerad. Ancelotti kan inte bara mönstra ett lag och säga “vi rullar ut dem ikväll, vi är så pass mycket bättre”. Jag säger inte att man helt ska förändra sitt spelsätt efter motståndarna, men man kan åtminstone vara mer uppmärksam på att Lorient är ett jävligt jobbigt kontringslag, eller att Aubameyang är en spelare som man inte får ge några ytor, eller att Nice är duktiga på att pumpa sig själva fulla på energi när de spelar på Stade du Ray.

Jag varnade redan när Ibrahimovic och Silva skrev på för klubben att det fanns en viss risk att man skulle vara mer av en Champions League-klubb, än en klubb som fokuserade på ligan. Ibrahimovics citat när han kom till klubben gav visserligen intrycket av att ligan också var oerhört viktig, men i efterhand kan det lika gärna bara ha handlat om bra mediaträning. PSG börjar inte att bygga upp ett lag som ska dominera Ligue 1, utan man börjar i den andra änden: man bygger ett lag som kan slåss om Champions League-titeln. Detta betyder dock inte att Ancelotti ska vara så ignorant i ligaspelet som han ändå ha varit. Han kan inte skälla ut spelarna i pressen efter varje omgång, han måste någon gång förstå sig på sitt egna ansvar.

Några gånger har Paris SG kunnat förändra sig efter paus och ändå kunnat vinna, men vid flera andra tillfällen har det varit för sent. Ancelotti var först inte intresserad av att ta PSG-jobbet, men det är ingen vågad gissning att det var lönen som gjorde att han ändrade sig. Ancelotti verkar inte brinna för att sätta sig in i sakerna som varenda Ligue 1-tränare bör känna till. Samtidigt får vi också komma ihåg att Ancelotti sällan var lyckad i ligaspelet när han var i Milan, något som exempelvis Hussfelt och Åslund har påpekat. Under sina åtta år som huvudansvarig i Milan så vann klubben en ligatitel, men två Champions League-titlar. Det är en talande statistik.

Då kommer den stora frågan: borde klubben ha haft kvar Kombouaré som tränare förra säsongen? Laget ledde ligan när vinteruppehållet kom, men Kombouaré fick sparken eftersom han inte var en man som kunde lyfta klubben till de höjderna som var ambitionerna. Om PSG gjorde rätt? Jag tycker faktiskt det. Projektet får en helt annan tyngd om man har Ancelotti som tränare istället för Kombouaré. Ibrahimovic och Silva hade aldrig ens tänkt tanken på att byta till PSG om Kombouaré fortfarande hade varit tränare. Paris SG kanske slängde bort en ligatitel, men de var antagligen tvungna att genomföra tränarbytet.

Anledningen stavas FFP. De kommande åren har klubbarna råd att gå minus i kostnader, men efter det måste det bli ett plusminusnollresultat. Om några år är inte sådana stora satsningar möjliga i samma utsträckning. Paris SG behövde agera med värvningar för att på så sätt lyfta sig till eliten så fort som möjligt. När man är i eliten så blir inkomsterna större och då kan man förhoppningsvis bli mer självförsörjande. Ancelotti var en bra språngbräda in i den här satsningen. Hade Kombouaré varit tränare nu hade man inte kunnat få in Ibrahimovic och Silva, och man hade antagligen inte gått så pass bra i Champions League.

Man kan tycka som om Kombouaré, som nu tränar Al-Hilal, men om man siktar på att snabbt ta sig till toppen, så måste man ibland ta obekväma beslut, även det som involverar att flytta bort en person som har betytt mycket för klubben. De flesta toppklubbar brukar ibland tvingas ta sådana här beslut. Det är lite som med Di Matteo. Bra resultat, men det fanns en tveksamhet i att de skulle kunna nå upp till de ambitionerna som ledningen har satt, och då valde man att ta den jobbiga vägen. Den stora skillnaden här ligger dock i att QIA har ett tydligt mål och en tydlig plan med vad de vill uppnå medan Abramovich agerar som en halvdan Zamparini-kopia.

Det är dock ingen vild gissning att även Ancelotti kommer att bytas ut, oavsett resultaten. Ägarna QIA har ambitioner att vara bland de bästa klubbarna och för att nå dit är det enklast att ta in så pass bra tränare som möjligt. Därför hade de två stycken favorittränare: Wenger och Guardiola. Nu har man även lagt till Mourinho på den listan, eftersom Mourinho är en tränare som skulle få truppsammanhållningen att fungera, något som har varit ett problem de senaste veckorna. Varför man är intresserade av Guardiola och Wenger känns givet: Guardiola har många kopplingar till Qatar och Wenger är fransman.

Det här är tre stycken tränare som hade etablerat Paris SG ännu mer. Man hade kunnat få in bättre spelare och bättre resultat. Man hade inte skickat undan Ancelotti för dåliga resultat, utan för att Paris SG har en ambition om att vara bland de absolut bästa, och då anser inte QIA och/eller Leonardo att Ancelotti är rätt man för detta. Det finns en helt annan laddning i att ha en tränare som Wenger/Guardiola/Mourinho jämfört med Ancelotti.

Jag tycker dock att det finns saker som har förbättrats i Paris SG. Nu när Lavezzi är på gång samtidigt som Ancelotti ger mer förtroende till Nenê, så finns det flertalet offensiva spelare som både är aktiva i spelet och samtidigt håller god kvalitet. Spelare som Ibrahimovic, Ménez, Gameiro, nämnda Nenê och Lavezzi är spelare som hela tiden försöker och får de bara tillräckligt bra bollar att jobba med så är det poängspelare av bra Ligue 1-mått. Ta en sådan som Nenê. 6 “poäng” trots att han bara spelat 600-700 minuter, och då har han haft en förhållandevis svag säsongsstart, även om han jobbat sig till en bättre form. Ett fullt godkänt facit för en reserv.

Lägg där till att försvaret ser mer samspelt ut, Motta är på väg tillbaka, Matuidi har en bra form – det finns positiva saker att ta med sig. Det som Ancelotti måste jobba på är att få ihop sitt mittfält på ett vettigt sätt. Att ge rätt roller till spelarna och att få ut mer av vissa spelares kapacitet. Det måste finnas en plan med vad man vill få ut av mittfältet, istället för att de bara ska rulla runt bollen på inspiration fram tills dess att man hittar en lucka framåt. Om det är planen, då måste man skaffa sig tekniskt bättre mittfältare.

Några menar att Ibrahimovic är hela det här laget, men det vore en orättvis slutsats. Det finns permanenta A-landslagsmän för Brasilien, Italien, Frankrike, Holland, Argentina etc. i den här truppen. Det är inte så att de här spelarna inte har något att tillföra på den här nivån, men nu när laget ligger i en uppbyggnadsfas så har man dragit med nytta av Ibrahimovics kvalitéer jämfört med vad man hade gjort om samspeltheten redan fanns där. I varje lag finns det bara en viss mängd utrymme att “glänsa”, och i en stor utsträckning så har det utrymmet hamnat hos Ibrahimovic av olika anledningar. Det är inte första gången, och inte heller den sista, som ett lag har fått en stämpel på sig av att vara beroende av en enda spelare.

När Arsenal gick obesegrade genom ligan 2003-2004 fanns det diskussioner om hur den klubben skulle fungera om inte Henry fanns där, och Zidane var under flera mästerskap den spelaren som bar upp det franska landslaget. Om något så säger säsongsstarten mer om Ibrahimovic än om Paris SG. Vi får inte glömma bort att Ibrahimovic knappast har gjort unikt många poäng, eller att det har funnits lag som har varit lika beroende av en enskild spelare. Det räcker med att kolla på den här säsongen så ser vi att Gomis har fixat 19 poäng till sitt Lyon, och Aubameyang har också fixat 19 poäng till Saint-Étienne. Ibrahimovics siffra ligger på 17. Ibrahimovic har dessutom en bra bit kvar innan han är den bästa svenska målskytten i Ligue 1, rekordet har Gunnar Andersson då han gjorde 35 mål på 31 matcher i Marseille på 50-talet.

Det kommer alltid att vara oerhört höga krav i Paris SG. Fransk media gillar att gulla i början, men efter ett tag tröttnar de och ändrar attityd till att istället såga isär allting de kommer åt. Det är samma sak med fansen. Just nu sitter det inte några nyanserade, PSG-trogna människor på läktarna. Det är mestadels människor från över- och delvis medelklassen, som har betalat dyrt för att se på fin underhållning. Därför blir det en sådan här kravstämpel och det gör allting svårare, både för ledningen och spelarna.

Om jag tycker Ancelotti ska stanna? Ja, men om det finns en möjlighet att få ett ännu större tränarnamn så är det värt att byta. Om Ancelotti stannar så måste han integrera sig själv mer i fransk fotboll, med allt vad det innebär, och han kan inte fortsätta att trycka ned sina egna spelare i media. Han måste vara en större människa än så. Han måste visa respekt för fransk fotboll och för sina spelare.

Om jag tror att PSG kommer att klara av FFP? Utan att gå in på alla detaljer, så: Ja. UEFA har varit tydliga med att de ska hjälpa klubbar, inte stjälpa. Jag har svårt att se Platini försöka sänka klubben, samtidigt om UEFA tjänar på att ha ännu fler rika klubbar, eftersom det betyder ökad konkurrens, och det betyder i slutändan fler intäkter för UEFA. Det är dessutom så pass många kunniga personer inom Paris SG:s organisation, de skulle inte slänga iväg så pass mycket pengar om de inte hade koll på vad de höll på med. Dock, det här är en alldeles för lång diskussion för att bara ta på några få rader.

Tabell: Omgång 15

Ajaccio – Saint-Étienne 0-0
Lyon – Montpellier 1-0 (Gomis)
Bordeaux – Sochaux 2-2 (Självmål, Gouffran – Poujol, Dias)
Évian – Nancy 1-1 (Dja Djédjé – Mollo)
Lille – Bastia 0-0
Nice – Paris SG 2-1 (Bauthéac, Eysseric – Ibrahimovic)
Valenciennes – Reims 1-0 (Kadir)
Brest – Marseille 1-2 (Benschop – Diawara, A.Ayew)
Troyes – Rennes 2-3 (Nivet, Darbion – Alessandrini, Féret, Pitroipa)
Lorient – Toulouse 1-0 (Corgnet)

Omgångens elva (4-2-3-1)

Gomis (Ly)
Bauthéac
(Ni) – Grenier (Ly) – Amalfitano (Ma)
Digard (Ni) – Clément (Sa)
Trémoulinas (Bo) – Umtiti (Ly) – Medjani (Aj) – Angoula (Ba)
Bonnefoi (Ba)

Kommentar: Den här gången är elvan endast baserade på snittbetyg från olika ställen. Minus Joey Barton.

/J
https://twitter.com/jonas_hansson

Publicerad 2012-12-03 kl 21:00
Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons