Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Citroën och analys är bättre än Ferrari och gangsterstil

“Ruffier är en Ferrari, Vercoutre är en Citroën CV2“. Saint-Étiennes ena klubbpresident Romeyer var minst sagt tydlig med hans åsikt om vilket lag som hade den bästa målvakt i Rhôneregionen. Såhär i efterhand är det ett citat att ångra.

För det är ju på det sättet att fotbollen i Rhôneregionen sällan har varit hetare. Inför den här omgången var Lyon serieledare och Saint-Étienne låg på en tredje plats. Detta trots att det är två klubbar som tvingats att hålla nere på kostnaderna, men bägge två har visat att smart scouting, tålamod och en bra akademi kan räcka långt. Samtidigt har de två olika tränartyper.

Lyon har Garde. En sofistikerad herre, en herre som gillar att tänka igenom allting några gånger extra. Saint-Étienne har Galtier. En elegant gangster i Prandelli-stuk. En man som gillar att skrika ut de lite grövre orden, och som föredrar motivation och fysik. De bägge tränarnas synsätt avspeglades i matchbilden under de första tio minuterna, när Saint-Étienne tog emot Lyon i kvällens Rhônderby.

Lyon skulle trippa sig fram, genom att använda en hög teknisk nivå och försöka sig på välplanerade men ändå kreativa anfall. Grenier, Gourcuff, Lacazette och till och med Gonalons fick flyt i spelet. På andra sidan möttes man av Cohade, Lemoine och Clément. Spelare som gick in hårt för att vinna andrabollar, som slängde upp armbågen lite högre upp än vad som är normalt, som ville pressa sig framåt i planen. Sedan hände något.

Den där lilla gnistan som brukar finnas i ett derby dog ut när Grenier blev skadad. Det blev ett längre spelavbrott och Lyon tvingades slänga in Fofana, en annorlunda spelare med en markant sämre teknisk förmåga. Lyon blev inte längre kvickt spelande, utan bara bollrullande eftersom alla anfall krävde en extra touch när Fofana var inne. Saint-Étienne orkade jaga boll, men hade sedan inte energin till att anfalla lika hårt. Man saknade Brandão. Det fanns ingen enkel uppspelspunkt, en spelare man bara kunde slänga upp en boll på och sedan jobba därifrån, utan Saint-Étienne var tvungna att spela sig igenom varenda anfall, och det misslyckades man ofta med det. Aubameyang gjorde dessutom sin sämsta insats för säsongen.

Det var Lyon som kändes hetare, framförallt på högerkanten där Lacazette var ivrig och duktig nog att hitta bra ytor. Det var i andra halvlek som det började hända grejer. Först blev Lyons Dabo utvisad för en Zidane-skallning, men det verkade snarare höja Lyon. Man blev mer koncentrerade i anfallsspelet, och Lacazette fixade en frispark som Bastos tryckte in. Den här gången var det Ruffier som agerade som allt annat än “en Ferrari”. Han chansade att gå åt ett håll, trots att bollen gick lågt och rakt i mål. Ska vi gissa att Saint-Étiennes president Romeyer ville försvinna från jordens yta för ett ögonblick?

Dock bara för ett ögonblick, för efter målet började Saint-Étienne förstå allvaret i det hela. Det var dock för sent, och Saint-Étiennes 90 minuter såg ut som Saint-Étienne brukar göra i derbyna mot Lyon: man vågade inte. Första tio minuterna i matchen var bägge lagen oerhört attackvilliga, men sedan blev Saint-Étienne passiva. Man vågade inte ta de där extra löpningarna i offensiven, inte förrän det stod 0-1. Det fanns inte heller några bra offensiva spelare på bänken som kunde förändra matchbilden. Där och då önskade Galtier att han hade fått mer pengar i somras till att skaffa en vettigare offensiv bredd.

Det var långt ifrån en strålande match, det märktes att Lyon saknade halva startelvan. När spelet inte var bra nog, fanns det inte heller tillräckligt bra spetskvalitet för att få ordning på matchen. Det var grinigt, fult och det fanns ibland tendenser till målchanser, men framförallt var det här ett tecken på att Saint-Étienne ännu inte är tillräckligt bra för att slåss om CL-platserna, medan Lyon har mognat ut. Garde har lyft upp det här laget en nivå jämfört med ifjol. Får han bara starta med en ordinarie elva oftare, så kommer Lyon att utmana Paris SG ända in i slutomgångarna.

Mer läsning om derbyhistoriken mellan klubbarna.

Toulouse – Bastia 0-0

Det här är en mening ni inte kommer att läsa särskilt ofta den här säsongen: Bastia bjöd på en solid defensiv insats. Det säger kanske mer om nutidens Toulouse än om Bastia. Efter en fin start på säsongen, där det såg ut som att tränare Casanova hade lyft sitt Toulouse till nästa nivå (både spel- och resultatmässig), så har man nu stora problem att ens skapa målchanser. En frispark från Tabanou från 25 meters håll var det närmaste man kom ett mål. Bastia var det farligare laget, dessutom har de hittat en formation där de kan starta med Yatabaré, Rothen, Khazri och någon av Cahuzac/Sablé samtidigt. Förvånansvärt fint mittfält för att vara en fattig nykomling.

Paris SG – Évian 4-0
1-0 Ibrahimovic (28′)
2-0 Lavezzi (31′)
3-0 Motta (84′)
4-0 Gameiro (86′)

Inför matchen hade Ancelotti klagat på inställningen hos spelarna. Med Motta tillbaka på mittfältet så hade laget en något sånär ordinarie startelva, och testandet med 4-4-2 fortsatte. Évian hade några reduceringsmöjligheter när det stod 2-0, men annars hade Paris SG full koll på matchen. Framförallt eftersom Évian slarvade för mycket i de avgörande defensiva situationerna. Deras 5-4-1 funkade inte eftersom spelarna inte hade full koll på rollerna, och med 4-4-2 så blev deras lag ännu mer ostrukturerat. PSG ska dock ha en eloge för sitt spel under första halvtimmen, en av de bättre insatserna under säsongen.

Nancy – Valenciennes 1-1
1-0 Lotiès (31′)
1-1 Självmål (73′)

Frustrerande för Nancy, som gjorde vad de kunde matchen igenom, men som fick sin fjärde raka oavgjorda match tack vare en målvaktstavla i andra halvlek. Valenciennes tryckte visserligen på med ett par bra målchanser, men deras fokus verkade snarare ligga på veckomatchen mot Paris SG om några dagar. Två mål på fasta situationer.

Montpellier – Ajaccio 3-0
1-0 Utaka (28′)
2-0 Cabella (32′)
3-0 Belhanda (67′)

Som jag har sagt tidigare: när Montpellier bara behöver fokusera sig på ligaspelet så kan man få till markant bättre spel och resultat. Utaka, Belhanda, Cabella med flera – det var spelare som både gjorde grovjobbet i 90 minuter, men även bidrog med bra tekniska saker. Ajaccio hade inte en chans, framförallt eftersom de gjorde sin kanske spelmässigt sämsta insats för säsongen, men det var kanske snarare så att de var Montpellier som gjorde dem dåliga?

Sochaux – Lille 1-1
0-1 Roux (62′)
1-1 Mikari (64′)
Rött kort Poujol (Sochaux, 79′)

Allt handlade om hur Lille skulle tacka de mentala problemen som har funnits under de senaste veckorna. Inte särskilt väl, skulle det visa sig. Sochauxs tränare Hely sa att laget är bra “men saknar teknisk expertis”. Spot on. Projektet att få ihop ett funktionellt Sochaux kommer att ta sin tid, men just nu saknas det spetskvalitet på de offensiva positionerna. Lille? De hade sina perioder i matchen där de kom upp i en godkänd nivå, men då var det oftast slarv som ställde till det.

Rennes – Brest 2-2
1-0 Féret (62′)
2-0 Alessandrini (69′)
2-1 Lesoimier (71′)
2-2 Benschop (87′)
Rött kort Kantari (Brest, 89′)

Det var inte bara ett derby i Rhône, utan även i Bretagne. Brests huvudtränare Chauvin var ungdomstränare i Rennes i hela 16 säsonger, så för hans del var det en stor match. Efter en lugnare första halvlek, så brakade det loss fullständigt i andra halvlek. Rennes bjöd på en riktigt fin prestation, men slarvade i slutmomenten samtidigt som Brests målvakt Thébaux höll kvar laget i matchen. Brest var som vanligt, de bjöd på några enskilt riktigt bra anfall och var solida under resten av tiden. Tungt för ett annars formstarkt Rennes att tappa en tvåmålsledning på hemmaplan, men de får trösta sig med att de gav den neurala åskådaren en riktigt underhållande och välspelad match.

Troyes – Nice 1-1
1-0 Darbion (31′)
1-1 Cvitanich (91′)

Det finns vissa nykomlingar som egentligen är för dålig för högstadivisionen, men som ändå alltid försöker sig på ett tydligt spelsätt och som alltid ger allting. Sådana lag gillar jag. Reading är ett exempel. Troyes ett annat. Därför gör det lite ont i mitt hjärta (även om de mötte mitt favoritlag Nice) att de alltid tappar poäng även när de gör precis allt som de kan, och dessutom bjuder de ofta upp till underhållande och passningsorienterad fotboll. Förra veckan tappade de en 2-0 ledning mot Rennes, den här gången släppte man in en kvittering på stopptid efter mål från Super Dario. Ett talande resultat för matchbilden måhända, men Troyes har haft för mycket otur under hösten för att de ska orka hålla sig kvar.

Reims – Bordeaux 0-0

Champagne mot vin, men det var allt annat än en sprudlande tillställning. Efter en låst första halvlek blev det till slut liv i matchen i andra halvlek, men inget av lagen hade en tillräckligt bra dag för att utnyttja det böljande spelet. Reims var nära med flera nästan-grejer, bland annat med en boll i ribban, men det var mycket 0-0 över matchen.

Marseille – Lorient 0-3
Rött kort Kaboré (Marseille, 38′)
0-1 Aliadière (39′)
0-2 Corgnet (47′)
0-3 Monnet-Paquet (69′)

Det var viktigt för Lorient att känna att man har toppkänning, så att det inte blir en säsong i det skrämmande tråkiga mittenriket. Marseille hade haft bra koll på matchen fram till utvisningen och straffen, sedan hade man inte attityden och flytet till att vända på matchen. En rätt typisk Marseilleinsats med andra ord: bollinnehavet är där, sedan är det en enda situation som brukar avgöra om laget vinner eller förlorar.

Saint-Étienne – Lyon 0-1
Rött kort Dabo (Lyon, 56′)
0-1 Bastos (65′)
Rött kort Alonso (Saint-Étienne, 85′)

Se ovan.

Tabell: Omgång 16

Omgångens bästa: Yatabaré (Bastia). Vilken. Jävla. Fysik.

Omgångens sämsta: Ndy Assembe (Nancy). Fruktansvärt dålig tajming när han försöker rusa ut på ett inspel, hamnar på mellanhand och släpper in ett onödigt mål. Den just nu sämsta ordinarie målvaken i Ligue 1.

Omgångens Kim: Schelin (Lyon). Två mål när Lyon krossade Issy. Nu är det bara Paris SG som kan stoppa Lyon från ett sjunde raka ligaguld. Fin helg för Lyon eftersom både herr- och damlaget befäste sin serieledning.

Omgångens mål: Belhanda 3-0 (Montpellier – Ajaccio). 50 sekunder in i klippet. Belhanda drar en spelare, trippar runt, placerar bollen intill bortre stolpen. Varför har han inte gjort sånt här oftare den här säsongen? En Belhanda i form betyder mycket för Montpellier.

Omgångens elva (4-3-2-1)

Aliadière (Lo)
Monnet-Paquet (Lo) – Pastore (Pa)
Yatabaré (Ba) – Motta (Pa) – Gonalons (Ly)
Palmieri (Ba) – Perrin (Sa) – Yago (To) – Réveillère (Ly)
Thébaux (Brest)

Kommentar: Eftersom många av topplagen tappade poäng, så det var lite av de mindre klubbarnas omgång.

/J
https://twitter.com/jonas_hansson

Publicerad 2012-12-10 kl 00:28
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER