Frankrikes startelva (4-2-3-1)
Benzema
Ribéry – Valbuena – Sissoko
Matuidi – Cabaye
Evra – Sakho – Koscielny – Sagna
Lloris
Inbytta: Rami (46′), Capoue (46′) Giroud (80′), Ménez (86′)
Utbytta: Koscielny (46′), Matuidi (46′), Sissoko (80′), Valbuena (86′)
Frankrike – Tyskland 1-2
1-0 Valbuena (44′)
1-1 Müller (51′)
1-2 Khedira (74′)
Ett fullsatt Stade de France med 80 000 åskådare fick se tyskarna vinna mot Frankrike för första gången sedan 1987. Även om det fanns tydliga träningslandskamptendenser i matchen så var bägge lagen bra på att försöka få igång en anfallsfotboll.
Matchen började på ett öppet sätt, där bägge lagen delade på målchanssituationerna under första kvarten. Det var ett högt tempo för att vara en träningslandskamp, men det saknades lite av *det där* i det avgörande lägena. Det intressanta var att skåda klubblagsduellerna: Sagna mot Podolski, och Ribéry mot Lahm. De bägge yttermittfältarna hade ett klart övertag, men i slutändan var det alltid något som stoppade upp anfallen och Podolski hade svårt att göra något vettigt med ytorna han fick. Med mer formstarka anfallare än en i klubblaget bänkad Gomez och en landslagstorr Benzema (inget mål de senaste tio landskamperna) hade vi fått se fler mål i första halvlek, men det blev bara Valbuenas nick som kom till efter att Benzema satt en fin frispark i målramen.
Tyskarna stod för bollinnehavet, men det var när bägge lagen hamnade i kontringssituationer som det blev farligt. Framför allt gällde detta när yttrarna kunde hitta ytor så att de började att driva bollen med hög fart. 1-1-målet var just ett kontringsmål. Capoue, som i vanliga fall har stabilitet som huvudmeny i sitt fotbollskunnande, slog en korkad passning i närheten av eget straffområde och Müller avslutade med ett fint avslut.
Efter det hade Frankrike en bra period där man ska ta ledningen, men det var runt den här perioden som det också blev tydligt vad som är den stora skillnaden mellan Frankrike 2013 och Tyskland 2013: Tyskland har någon extra kvalitetsspelare i form i sitt lag. Frankrike missade sina bra målchanser, och istället för ett ledningsmål så lyckades Özil slå en underbar passning till Khedira och istället ledde tyskarna. Det var den där extra spetskvaliteten som avgjorde. Den franska 87-generationen med spelare som Benzema, Nasri och Ben Arfa, som var tänkt att dominera världsfotbollen just nu, har inte haft ett stort intryck på A-landslaget. Benzema gör det rätt bra, men är sällan den avgörande spelaren. Istället blir det bara några bra situationer per match som inte mynnar ut i något. Det räcker inte. Jag skulle snarare säga att det är Ménez som tillför mest till A-landslaget nuförtiden.
Matchen fick ett transparent slut. Både Frankrike och Tyskland hade varsitt mål korrekt bortdömt, men Frankrike såg aldrig ut att riktigt vilja jaga en kvittering. Man hade målchanserna till att kunna vinna mellan minuterna 60-70, men när tyskarna fick sitt ledningsmål så var det en “meh”-känsla.
Att Sissoko är uppsatt som offensiv högermittfältare är förövrigt inget skrivfel från min sida. Den vanligaste klyschan är att Sissoko är en bollvinnare eller rent av en renodlad defensiv mittfältare, men det är fel. I Toulouse hade han snarare en roll som byggde på att han skulle hjälpa den ensamma anfallaren. Han fick även spela som yttermittfältare och just anfallare några gånger i Toulouse. I landslaget saknar han dock ett naturligt flyt i sitt spel för att vara på en offensiv position, det blir någon extra touch på bollen och han bidrar inte med så mycket mer än att vara storväxt och ha bra arbetsradie. Inte heller i det defensiva arbetet var han bättre än exempelvis Ribéry på andra kanten. Att använda Sissoko på en kant är dock ett arv som Deschamps har fått från den förre förbundskaptenen Jacquet. Jacquet gillade sina storväxta centrala mittfältare och Deschamps slänger gärna in fysiska spelare så ofta som han får chansen.
Förutom bristen på någon extra kvalitetsspelare, en Benzema som inte presterar som han ska och en lite trubbig högermittfältare så fanns det också några andra negativa saker att plocka fram. Det blev en del bolltapp på fel ställen och sånt kan till stora delar skyllas på att det var en del nya spelare, en någorlunda ny förbundskapten och ett nytt spelsätt, men det här måste man jobba med. Det var bara ett stundtals svagt Tyskland som var dåliga på att utnyttja de tillfällena, hade de varit i högform hade det blivit en obehaglig match. Dessutom måste Deschamps sätta sitt mittbackspar snart, eller har han redan gjort det med Koscielny och Sakho? Tveksamt.
På de positiva bitarna kan man hitta att Tyskland trots allt inte hamnade i särskilt många bra målchanser, Lloris visade att han gärna vill konkurrera med världens bästa målvakter (även om han inte är där ännu), Ribéry fortsätter att vara den viktigaste spelaren i den franska offensiven och Valbuena bjöd som vanligt på en bra prestation. Det finns fortfarande vissa saker och beslut där jag inte håller med Deschamps, men samtidigt får vi komma ihåg att Frankrike slog Italien och spelade oavgjort mot Spanien i höstas. Med Deschamps som förbundskapten så kommer Frankrike aldrig att dominera mot allt motstånd, utan man ska vara en resultatinriktad enhet med en stabil defensiv, funktionella mittfältare och offensiva spelare som lever på hög individuell nivå. Det har funkat godkänt såhär långt, varken mer eller mindre.
/J
https://twitter.com/jonas_hansson