Bordeaux? Jodå, det vore bra om de vann. De gjorde ett klart godkänt Europa League-äventyr den här säsongen, där man slutade före Newcastle i gruppen och slog ut Dynamo Kiev i sextondelsfinalen, trots att man hade en tung ligasäsong. Det ska bli en nystart för truppen i sommar, då flera högavlönade underpresterande spelare redan sagt hej då till klubbens supportrar. Att få värva in nya spelare genom att visa upp att man har vunnit en titel är ett bra första steg. Det är en av de mest anrika klubbarna i landet, med en storhetsperiod på 80-talet och man sitter på en i grunden riktigt bra startelva, men spelet fungerar helt enkelt inte för dem. Grejen är dock den att Bordeaux kan få till en stabil defensiv i vissa matcher, något som brukar vara avgörande i stora Europacupmatcher.
Så ja, Bordeaux vore en bra vinnare, men på andra sidan har vi ju Évian.
Det är få som riktigt gillar Évian. För sex år sedan var det en amatörklubb, som vilken annan amatörklubb som helst. Sedan kom den gigantiska livsmedelproducenten Danone in och tog upp klubben till Ligue 1, på bara fyra år. Förra säsongen slutade man nia i Ligue 1 och den här säsongen spelar man i Coupe de France-final. Inte illa för en klubb som är så pass ny att den saknar en egen arena och träningsanläggning. Folk gillar inte att det är en klubb som tagit sig uppåt i seriesystemet med ”pappas pengar”, och att personer som Zidane och Lizarazu har köpt in sig i klubben tycker folk känns ännu mer påklistrat.
Att det är en klubb som fått en massa pengar är dock ett delvis felaktigt påstående, något som vi kommer till senare, och det finns fortfarande många sköna historier kring klubben och laget. Den för dagen tänkta startanfallare Bérigaud (som är aktuell för större klubbar) samt reservmålvakten Durand har varit med under hela resan, från amatördivisionerna till potentiellt Europa League-spel. Det har även tränaren Dupraz, som kom till klubben år 1991 då han bara var 29 år gammal. I 22 år har han varit i klubben under dess olika former. Oftast som tränare, men ibland även som sportchef. Hans stora dröm när han tog över år 1991 var att få klubben att få en professionell status, och ikväll kan han få stå med en Europa League-plats. Det är egentligen tveksamt om han räcker till som tränare i Ligue 1, men samtidigt har han visat sig vara utomordentligt bra på att värva spelare. Utan vintervärvningar som Betão och framför allt Ninković hade laget inte hängt kvar. Ninković har varit strålande ute på sin kant.
Dupraz har byggt upp hela klubben, det är lätt att tro att Danone har gett honom strålande förutsättningar, men det är fel att tro. Under de senaste åren har han spenderat mindre än €5 miljoner i transfersummor, utan istället letat fynd i oväntade länder (Tunisien, Rumänien, Danmark, Polen, Ukraina…) och sedan även plockat in mycket rutin. Många av Évians värvningar har varit över 30 år och med mycket erfarenhet, men de har haft motivationen till att lyfta klubben. Nog för att Danone har gett högre sponsoravtal än andra, men framför allt har man bidragit med kunskap om hur man ska sköta klubben snarare än att bistå med massa pengar.
Det är Dupraz som har fixat allt detta, och för mig är det här hans final. Det finns många sköna historier om den här mannen. Ett exempel var när han skulle motivera spelarna till en viktig seger i fjärdedivisionen. Inför det sista matchsnacket hade han sågat några spår i en stolsbenen, så när han tog upp stolen och slog den hårt mot ett bord så föll stolen i bitar. En maktdemonstration. Inför varje match i Coupe de France den här säsongen har han och hans ledare gått till en kyrka. Inte för att be, Dupraz är inte ens döpt, utan av vidskeplighet eftersom ledarstaben råkade vara i en kyrka inför en cupmatch i början på säsongen. Den cupmatchen vanns, och man har fortsatt med samma tradition.
Det var däremot ingen slump att Dupraz hamnade i den här klubben. Hans mor ville att han skulle bli en stridspilot, men pappan Jo Dupraz hade varit president i en fotbollsklubb, och till slut hamnade även Pascal Dupraz där. Den här klubben blev senare Évian, och Jo Dupraz har även under 2000-talet varit aktiv i styrelseroller.
Det finns definitivt många likheter mellan Wigan och Évian. Två klubbar vars faciliteter inte är på samma nivå som övriga i ligan, som har haft en person (Whelan respektive Dupraz) som har gjort klubben till vad den är idag med viss ekonomisk hjälp, som har en trupp som är enkel att gilla, man har avancerat högt upp i seriesystemet, scouting har skett i länder som ingen annan riktigt kollar på och man har gjort en sämre ligasäsong tack vare att man har tagit ut sig i cuperna. Dessutom har Évian har samma spelmässiga säsong som Wigan: för ineffektiva framåt och ojämna, men när de har haft sin högstanivå så har de har ett passningsspel som har varit mycket underhållande att kolla på, det har varit toppnivå.
Fast vi kanske inte ska kalla dem för ”Évian”? Klubben heter egentligen Évian Thonon Gaillard, men supportrarna gillar inte att klubben bara kallas för Évian. Anledningen är inte svårare än att Danone vill att klubben ska kallas så, av varumärkesskäl för deras vattenmärke med samma namn. Fansen vill att klubba ska kallas Thonon Gaillard, Croix de Savoie (som är klubbens gamla namn), eller bara i nödfall för Évian Thonon Gaillard. Dock aldrig bara för Évian. Klubben bildades i Gaillard, slog sig samman med ett lag från Thonon, spelar numera sina matcher i Annecy (7,5 mil ifrån Gaillard), tränar i Maxilly (9 mil från Annecy), har ingen akademi utan tvingas värva ungt överskottsmaterial från andra klubbar och funderar på att spela sina hemmamatcher i Geneve i Schweiz. Svårt att hänga med, men sett till de förutsättningarna är det rätt bra att ha över 10 000 i publiksnitt.
Var kommer då Évian in i namnet? Egentligen har det ingenting med staden Évian att göra, utan det är bara för vattenmärket som klubben heter det. Därför är det en del av de egna supportrarna som kallar klubben för évian Thonon Gaillard, med ett litet é för att visa att den delen av namnet är obetydlig.
Man kan se Thonon Gaillard på två sätt: antingen som Danones klubb på samma sätt som exempelvis Wolfsburg och Volkswagen, eller som den lilla amatörklubben där det fortfarande finns rätt många bra historier att plocka av, och med en intressant framtid.
Och, om ni tycker att stora delar av Thonon Gaillards ledarstab är lite väl hårlösa ikväll, så beror det på att ledarna sa att man skulle raka av sig håret om man klarade sig kvar i Ligue 1. För Dupraz var det inget svårt beslut med tanke på hur han brukar se ut. Den enda som lät håret vara kvar var målvakstränaren Jean-Yves Hours, men men tanke på hans tidigare hårpotential så är han ursäktad. Hur det än går ikväll så har Thonon Gaillard lovat Dupraz att han ska få stanna kvar, det är han själv som bestämmer om han vill vara tränare eller sportchef. Så mycket inflytande har Dupraz på den här klubben, och det är han värd.
Bordeaux
Diabaté
Maurice-Belay – Obraniak – Saivet
Sertic – Plašil
Trémoulinas – Sané – Henrique – Mariano
Carrasso
Övriga: Keita (m), Olimpa (m), Faubert, Poundjé, Faubert, Marange, Planus, Ben Khalfallah, Biyogo-Poko, Traoré, Chevalier, Bellion
Saknas: Rolan, Nguemo
Kommentar: Som jag sa tidigare så är det en fin startelva, men också en riktigt grå och trist bänk. Allt handlar om dagsform, Bordeaux är tråkiga att kolla på när de har ”fel dag”. Förhoppningsvis kommer de två ytterbackarna upp i normal standard, då kommer de att dominera kanterna. Stora Diabaté är också i form nu, han är inte elegant men nyttig. Rolan hade kunnat vara en viktig inhoppare.
Thonon Gaillard
Bérigaud – Khlifa
Ninković – Rabiu – Sorlin – Barbosa
Wass – Betão – Cambon – Dja Djédjé
Laquait
Övriga: Durand (m), Mongongu, Angoula, Lacour, Tié Bi, Ehret, Mbarki, Sagbo
Saknas: Andersen (m), M’Madi, Govou, Bugnet, Campos, Mensah, Adnane
Kommentar: Ett intressant lagbygge. Mycket rutin och mycket kvalitet. Bérigaud och Khlifa var ett av de mer intressanta anfallsparen den här säsongen, även om de skulle ha gjort några fler mål. Ninković har varit hur bra som helst. Sorlin (34 år) och Barbosa (37 år) är gamla men fina. Backlinjen är stabil och där har Cambon tidigare visat sig vara något av en cuphjälte. Det enda oroande är att Sagbo är det enda offensiva alternativet på bänken. Det är dock egentligen bara Govou som hade gjort nytta av de saknade spelarna.
Källor: France Bleu, L’Équipe, France Football, Girondins, So Foot, ETG Blog, Transfermarkt, Wikipedia, ETGFC, La Voix des Allobroges
/J
https://twitter.com/jonas_hansson