Cheickiga cupvinnare

Icke då.

Med 77 000 på arenan och över 4,5 miljoner TV-tittare (bland de bättre tittarsiffrorna för året) så var det ändå en någorlunda bevakad match. Dessutom fick Bordeaux en sådan där start där man såg att de faktiskt kunde kontrollera matchbilden till sin egen fördel. Deras offensiv var visserligen momentan, det var bara i vissa ögonblick som den höll hög kvalitet, men det var ändå ett konstant tryck i första halvlek. Thonon Gaillard lyckades sällan få anfall som var längre än tre-fyra passningar eftersom Bordeaux-laget var högt upptryckt, och så bra på att vinna tillbaka bollen.

Trots det klara övertaget krävdes det ändå ett mål som kom från ett mer direkt spel. En lång boll från egen planhalva. En Bordeaux-spelare hade dragit ned Thonon Gaillards vänsterback som förhindrade en offside och en annan Bordeaux-spelare hade löpt bort en mittback från sin ursprungsposition. Smarta grejer som öppnade upp en stor yta i motståndarnas backlinje. Cheick Diabaté fick den ytan och bara en mittback emot sig. Den höga bollen kom, det blev friläge, Diabaté var kylig nog att vända bort målvakten och sedan (med viss flyt) placera in den i mål.

Diabaté är verkligen en Brandão 2.0. Det är enkelt att säga att det bara är en klumpig och värdelös anfallare, men med den storleken och med den mängd muskler krävs det ibland bara en massa hårt jobb för att man ska göra nytta. Han är långt ifrån elegant, utan min kompis beskrev 1-0-målet rätt bra: “Det där är ju inget avslut, det där är ju bara ett långt kliv mot bollen”.

1-0 i halvtid. I början av andra halvlek var det sedan fullständig anarki i fem-tio minuter. Alla fotbollstaktiska lagar slutade att existera. Först missade Diabaté en straff, direkt efteråt kvitterade Thonon Gaillard genom Sagbo, två minuter senare återgav Saivet ledningen för Bordeaux och någon gång under den perioden var det även en räddning på mållinjen, och även en mängd andra situationer där det lika gärna hade kunnat bli mål. Thonon Gaillard satte in sin enda vettiga avbytare, 37-åriga Barbosa, som i den 70:e minuten fixade en ny kvittering då han drog loss på vänsterkanten och slog ett inlägg till högerbacken Dja Djédjé, som hade sprungit upp mållinjen och vinklade in bollen.

Efter det målet blev inte matchen lika flyktig och frenetisk, utan bägge lagen försökte känna efter om det inte vore bättre med en förlängning istället för att gå efter ett segermål. Precis som fallet har varit i många andra finaler den här säsongen så uteblev dessutom bytena. Alla hade gått med på att det skulle bli förlängning. Plötsligt hittade Bordeaux en viss vilja att anfalla och några moment senare stod Diabaté ensam med Thonon Gaillards målvakt och han rullade enkelt in segermålet – i den 89:e minuten. Alla förstod att Bordeaux hade vunnit Coupe de France årgång 2013.

Det var inte bara Diabaté som fixade segern. Saivet gjorde en smart löpning vid en fast situation, vilket gjorde att han hade enkelt till att stöta in bollen till 2-1. Han och Maurice-Belay hjälpte till med att fixa målen med tack vare alla löpningar. Maurice-Belay är ju annars också en spelare värd att nämna. En 28-årig offensiv spelare som gjorde debut i Ligue 1 för snart tio år sedan, men trots att han har spelat flera hundra Ligue 1-matcher är han fortfarande en usel poängspelare. Det tog nästan 60 Ligue 1-matcher innan han gjorde sin första “poäng” och den här säsongen har han gjort noll mål och en assist på 29 matcher i ligan (22 starter, 7 inhopp). Hans kvickhet och förmåga att löpa upp försvar är dock nyttigt att ha, och han slog dessutom en passning i absoluta världsklass fram till 3-2 (och ja, målvakten Laquait borde ha tagit ett steg framåt istället för ett steg bakåt).

Fast det är självklart att det är Diabaté som fokuset ska ligga på. När Gouffran såldes i vintras värvade Bordeaux in den unga uruguayanen Rolan som ersättare. Rolan har haft skador och inte kommit in i något flyt i Frankrike ännu, därför har Diabaté fått en ordentlig chans och numera känns han som en av de bättre i startelvan. Sedan han kom tillbaka från Afrikanska mästerskapen med en bronsmedalj, har han gjort ett tiotal mål för Bordeaux. Det är ingen fantastisk siffra, men han är en av de spelarna som Bordeaux kommer att bygga vidare på.

Cupfinalen var nämligen inte bara en vacker avslutning på en underlig säsong för klubben utan även avskedet för många spelare. Lagkaptenen Plašil blev utbytt efter en timmes spel och han gick direkt till avbytarbänken med en sänkt blick. Alla förstod vad det handlade om: det här var hans sista match i klubben. Den annars fina och stabila spelmotorn har haft en jobbig säsong, därför känne både han och klubben att det är dags för honom att testa något nytt. Han kan få sällskap av Trémoulinas, Obraniak och Sané som också är spelare som kan behöva en nystart. Dessutom ska mer genuint mediokra spelare som Henrique, Marange, Ben Khalfallah och Nguemo också lämna.

Det positiva? Precis innan Coupe de France-finalen spelades Coupe Gambardella-finalen på samma arena. Coupe Gambardella är den franska motsvarigheten till FA Youth Cup. Bordeaux vann finalen, även det efter ett mål strax innan stopptid (1-0). Det finns en hel del ynglingar som känns stabila redan nu, så Gillot kan plocka upp reserver från ungdomslaget och istället fokusera sig på att värva spetskvalitéer till A-laget.

Nu kommer dessutom Bordeaux få spela Trophée de champions (motsvarande Supercupen) i augusti mot PSG. Matchen spelas i Libreville i Gabon vilket betyder att ynglingen Poko kommer att få en match på ”hemmaplan”. Poko är också en av de spelarna som framtidens Bordeaux ska byggas runt. Håll ett extra öga på han och Diabaté nästa säsong, för trots alla sydamerikanska försök är det afrikanerna som levererar för Bordeaux. Diabaté! Poko! Sané! Saivet! Mer om transferdilemman för Bordeaux går att läsa om här. 

Nu är dock den franska säsongen helt slut. Räkna med lite rapportering från Silly Season, Dam-EM och några spridda historier, annars går bloggen in i en lugnare fas nu.

/J
https://twitter.com/jonas_hansson