Transferageranden i Ligue 1, del 2

Personens namn, betyg på värvningen* (Senaste/nya klubben, spelartyp, prislapp)

* Endast på värvade personer. 

MONTPELLIER HSC (€0,8m)

Klara in

Jean Fernandez 3/5 (Bespottad förändringsbar stabilitetstränare)
Djamel Bakar 4/5 (Nancy, den nya Utaka, gratis)
Morgan Sanson 4/5 (Le Mans, hetsporrat teknikunderbarn, €0,7m)
Bengali-Fodé Koita (Le Havre, snabbstarkanfallaren som dominerade i ungdomslagen, åter efter lån)
Jonathan Tinhan (Arles, utfyllnadsytter, åter efter lån)

Klara ut

René Girard (Fotbollsförbundets favorittränare)
Marco Estrada (Al Wahda, tekniskt begåvad fältherre, €1,5m)
John Utaka (Den tidigare Bakar)

Ny tränare, samma filosofi. Montpellier ska bli en familj igen. Fördelen med att skapa en familj i fotbollsvärlden är att familjens medlemmar är utbytbara, så ingen ser ned på dig om du väljer att byta ut några av barnen som lider. Belhanda, Bedimo, Herrera, Estrada, Utaka, Pitau och Jeunechamp ut, och in med…

… Ptja, vadå? Ligue 1-titeln vanns med den egna akademin och några väl scoutade inhemska värvningar. Att byta ut Utaka mot Bakar är klassiskt Montpellierskt, det var sommarens mest väntade övergång. Sanson in, Belhanda ut? Det kan jag köpa. Spelare som Pitau och Jeunechamp ersätts av några spelare från akademin, så även det är en väntad lösning. Belhanda, Bedimo och Estrada vill dra vidare? Betalar de köpande klubbarna rätt summor så går det att gå med på, ingen idé att hålla tillbaka spelare med “fel” attityd. Herrera en flopp? Eftersom han inte är fransman (president Loulou har ibland en liten rasistisk ton i det han håller på med) så får han inte någon ny chans. De spelarna lär ersättas, oklart med vilka. Såhär har Montpellier alltid jobbat, och det har oftast fungerat bra.

Det underliga är istället vilka nyförvärv som det har ryktats om de senaste dagarna, Cissé (QPR, a) och Savić (Fiorentina, b). Är det Loulou som försöker sig på någon minivariant av Maradonagrejen? Uppmärksamhetshistorier? Det ska dock kommas ihåg att även om Montpellier alltid jobbat likadant, så har Loulou genom åren genomfört några överraskande stora värvningar, exempelvis Valderrama och Cantona.

Tränarbytet har Montpellier fått en kritik för. Många kände ”Okej, byt ut Girard om ni nu vill ha något nytt, men Fernandez som ersättare?!”. Fernandez har fått mycket skit för sitt sista halvår i Nancy, men i övrigt har han haft en fin Ligue 1-karriär. Han lärde sig mycket under tiden när han hade Jacquet som tränare, han var den som ersatte Wenger i Cannes med riktigt fint resultat, har har lyft fram många blivande stora spelare (Zidane, Ribéry, Niang, Pedretti, Adebayor) och han bygger oftast upp rätt så stabila klubbar. Nancys flopphöst berodde delvis på Mollos ego och bristen på offensiv kvalitet, men säsongen innan det hade laget en fantastisk blitzkrieg-fotboll. Jag har svängt i den här frågan och tycker att Fernandez är ett bra tränarval.

Värt att tillägga är att Sanson och Estrada inte är officiellt presenterade, men alla räknar med att de blir klara. Sanson är den stora talangen i det sorliga Le Mans, han behöver finslipning men kan bli en ny Thauvin. Bakar är precis som BUUUTaka, en någorlunda smart kontringsanfallare som har en del tekniska kvalitéer, men som gör för få poäng för att vara lyckosam i en storklubb. Han är dock duktig på att springa igång anfallen och sedan även hålla dem vid liv. Mitt favoritrykte är annars Roussillon (Sochaux, b), som jag tror hade fungerat galet bra i Montpellier.

OLYMPIQUE DE MARSEILLE

Klara in

Näpp

Klara ut

Florian Raspentino (Bastia, komikanfallare, lån)
Joey Barton (QPR, idiot, åter efter lån)

När sportchefen Anigo fick fritt spelutrymme på transfermarknaden så behövde han först och främst fixa till ekonomin, något som började förra sommaren, men nu visar det sig att Marseille ständigt höjer sig en nivå med nyförvärven. I somras kom Barton på lån, två Ligue 2-spelare och okända Mendes. Ett svagt budgetfönster. I vintras kom Romao, Sougou, Samba och Kadir. Någon nivå högre upp, med ett par Ligue 1-etablerade spelare. Nu kan man höja sig ännu en nivå med att försöka plocka in attraktiva Ligue 1-spelare. En vänsterback, offensiva alternativ och en central mittfältare känns prioriterat.

De extra €25 miljonerna som Champions League ger ska tydligen finnas tillgängliga för spelarköp, och man drömmer om spelare som Alessandrini (Rennes, m), Payet (Lille, m/a) och Leonardo Damião (Internacional, a). Baup ska få stanna som tränare, han gjorde ett bra jobb med en 4-2-3-1 som egentligen bara byggde på att Gignac, Valbuena och inläggsspel skulle fixa segrarna. Nu måste man få in fler dimensioner i sitt spel. Det är därför som man så gärna vill få in offensiv spetskvalitet, just för att det förenklar så många saker när man ska bygga upp ett dominerande anfallsspel.

Det positiva i Marseille jämfört med vissa andra klubbar är att man redan har en någorlunda tunn trupp, så man behöver inte lägga ned tid på att göra sig av med onödiga spelare. Barton försvinner automatiskt (om man nu inte köper loss honom…), Amalfitano har fortfarande ett rykte som är bättre än hans kvalitéer och är därför enkel att dumpa, spelare som Kadir/Abdallah/Cheyrou kan mycket väl stanna kvar som klart godkända reserver. Visserligen kan Mandanda, Nkoulou och A.Ayew säljas till större klubbar, men hittills har det inte funnits några konkreta förslag.

Om jag får gissa så försöker Anigo kolla runt på marknaden för att se hur den ser ut. Jag tror inte att det finns en lista med fyra-fem namn, utan den listan är nog snarare 15-20 namn lång. Det är ett svårt pussel att lägga samman och det mesta beror på vilka positioner som man känner är mest nödvändiga att förstärka. Om man helst vill ha en central mittfältare och betalar €10 miljoner för en sådan, så går det ut på antingen vänsterbacksplatsen eller de offensiva positionerna. Ligue 1 ska tydligen vara huvudområdet för värvningar, men samtidigt känns det som att man har börjat att scouta hårdare i Brasilien det senaste året.

Om jag hade varit Anigo? Tackar som frågar. För €27-28 miljoner (försäljning av Amalfitano) så borde man kunna få Eysseric (Nice, m), Trémoulinas (Bordeaux, b) och Mavuba (Lille, m).

AC AJACCIO

Klara in

Fabrizio Ravanelli 3/5 (Juventus, seniordebuterande silverrävstränare)
Cédric Hengbart 3/5 (Auxerre, uppskattad görsittjobbförsvarare)

Klara ut

Albert Emon (Tränaren som ingen bryr sig om)
Yoann Poulard (Slutar, Gammelsmurf)
Matthieu Chalmé (Bordeaux, från landslagsaktuell till svindyr svag utfyllnadsspelare, åter efter lån)
Frédéric Sammaritano (Teskedslånga explosivitetspaketet)
Fabrice Begeorgi (Allroundmedioker fansfavorit)
Fousseni Diawara (Ytterbacken med gigantiska steg)
Arnaud Maire (Korsikavana nödlösningsmittbacken)

Ur ett sportsligt perspektiv så är inte Bastia och Ajaccio sådär falsettentuisiastiskt roliga, men om ni inte redan vet storheten med Korsika så kommer ni att lära er den. Det som händer i Ajaccio och Bastia är lika intressant som det som händer i toppklubbarna, så därför får ni drar er igenom en genomgång som till 75% består av namn som ni inte känner igen.

I Frankrike är det ytterst ovanligt att tränaren har full kontroll på värvningar, utan istället är det presidenten eller i vissa fall sportchefen som sköter sånt. I Ajaccio är det president Orsoni som drar hela lasset själv. Han har ett brett kontaktnät som bland annat fixade ett par utländska klipp ifjol (Belghazouani och Faty) och som även skaffat några stora värvningar (Mutu och Ochoa, som ser ut att stanna ännu en säsong).

Det mesta handlar dock om att leta franska spelare med utgående kontrakt. De senaste fyra-fem åren har man bara värvat en spelare för övergångspengar – Tibéri som kostade €0,2m. Den här gången är det spelare som Modesto (Olympiakos, b), Squillaci (Arsenal, b) och Cheyrou (Marseille, m) som sägs vara intressanta, framför allt då tre fjärdedelar av den ordinarie backlinjen (Chalmé, Poulard, Zubar) ser ut att försvinna.

Det viktigaste är dock huruvida Orsoni har träffat rätt när det gäller tränarvalet. De två tidigare tränarna, Dupont och Emon, hade inte den mentaliteten som krävdes för att styra över omklädningsrummet. Det kommer att vara Ravanellis största uppgift. Håller man den här skocken spelare motiverade så tjurar de till sig 45 poäng under en säsong. För att han ska lösa detta så vill Ajaccio ha Cheyrou. Ajaccio har egentligen ett överflöd med förvånansvärt bra centrala mittfältare, men Cheyrou är en spelare som är duktig på att leda en grupp människor. Han har fortfarande kontrakt med Marseille, men man hoppas att klubben ska släppa honom gratis.

Jag hade nog struntat i Cheyrou och istället kollat på Kantari (Brest, b) som mittbacksgeneral, Keserü (Angers, a) för att få ett helrumänskt anfallspar och sedan se om det går att få låna Jebbour (Rennes, b).

Ravanelli får hur som helst inget vanligt tränaruppdrag. Han får inte så mycket att säga till om när det gäller värvningar och det taktiska hamnar oftast i bakgrunden. Mycket kommer att handla om hur Ravanelli är som motivatör, och hur mycket som spelarna respekterar honom. Orsoni vill att Ajaccio ska spela som bufflar på uppåttjack som är ute på grönbete för första gången. Det är bara att lyda honom.

/J
https://twitter.com/jonas_hansson