Vad har då hänt i Frankrike under sommaren? Det fransk U20-landslaget vann VM-slutspelet, vilken inte var ett dugg överraskande med tanke på att man hade med sig spelare som Digne, Pogba, Kondogbia och Umtiti, bara för att nämna några. I och med den segern blev man första land någonsin att vinna samtliga FIFA- och UEFA-turneringar.
U20-landslaget hade en stark defensiv medan U19-landslaget en stark offensiv (Rabiot, Benzia, Jean, Martial…) när de klev in U19-EM-mästerskapet. Finalmatchen spelades igår och förlorades med 1-0 mot Serbien, men precis som med U20-landslaget så var det några spelare som skapade sig ett större namn inför den kommande säsongen. Aréola, Foulquier, Bahebeck, Hunou…
Hur det gick för damlandslaget i EM har antagligen redan koll på, vad ni kanske har missat är att förbundskapten Bini fick sparken och har ersatts av Bergeroo, en sådan där kille som alltid hänger i fotbollsförbundets lokaler och alltid ser ut att ha något nytt franskt landslagsuppdrag på gång.
Samtliga tre lag som åkte ur Ligue 2 (Le Mans, Sedan, Gázelec Ajaccio) gick i konkurs vilket bara bevisade vilka strikta regler som det franska fotbollsekonomiorganet DNCG har. Å andra sidan är det inte alla klubbar som direkt blir bestraffade, utan hoten om att Monaco inte skulle få spela i Ligue 1, då man inte hade sina kontor i Frankrike, har åtminstonen temporärt försvunnit. “Så länge man tjänar pengar på något så kan man strunta i moral och principer” tänker väl huvudgubbarna när de räknade på hur mycket TV-rättigheterna höjs när man har en tävlingsmässigt starkare liga…
Topplagen har alla haft olika förutsättningar. Lyons president Aulas har varit lika affärsmässigt cynisk som han alltid har varit och ser allting i pengar istället för andra värden. Under sommaren har han haft ett Twitter-krig för att få bort Gomis från truppen vilket har varit bra för affärerna, sämre för imagen.
Marseille å andra sidan har valt att lägga alla Champions League-pengar, runt €25 miljoner, på fräscha nyförvärv som Payet och Imbula som ska få laget mer hippt och bättre på att föra matchbilder. Monaco har istället spenderat ryska rubler på agenten Jorge Mendes‘ spelare, och i det fjärde hörnet har Leonardo gjort sitt dödsryck innan han får sparken med att fixa igen de sista hålen i PSG-truppen.
… men mer om det senare. Det är istället dags för guiden för den här säsongen, guiden som går igenom lag för lag med potentiella startelvor, transferaktiviteter och allmän klubb- och laginformation. Det är indelat i fyra lag per artikel.
* = Nytt lån
** = Avslutat lån
18. AC AJACCIO
Startelva (4-4-2-diamant)
Mutu – Oliech
Cavalli
Lasne – Mostefa
Pedretti
Bonnart – Perozo – Zubar – André
Ochoa
Bänk: Scribe, Hengbart, Pierazzi, Faty, Diarra, Belghazouani, Eduardo
Nyförvärv: Ravanelli (Juventus, tränare), Pedretti (Lille), Perozo (Táchira), Eduardo, Tonucci (Cesena), Dielna* (Olympiakos), Bonnart (Lille), Hengbart (Auxerre), Scribe (Corte)
Spelarförluster: Emon (tränare), Poulard (avslutad karriär), Diawara (Tours), Chalmé** (Bordeaux), Bouhours (Tours), Sammaritano (Auxerre), Lippini (Clermont), Tibéri (Laval), Delort (Tours), Saad (Caen), Maire (Carquefou), Oberhauser, Gigliotti
Ajaccio är klubben som saknar en gråskala. I de flesta situationer är man en medioker klubb utan någon egenskap, filosofi eller historia som fungerar som tändvätska för själen, det är rent utav en uttråkande klumpig klubb, men så helt plötsligt kan deras knarksäljande (jo) och mördande (jo) president Orsoni få för sig att försöka att värva Del Piero samtidigt som laget gör några sanslösa köttarmatcher i sin ihopsnickrade träkoja på Korsika.
Nu ska Ravanelli försöka få den här pyttelilla klubben att försöka hänga kvar, detta har man lyckats med under två raka säsonger (vilket är en underskattat fin bedrift) men nu är kravet på att det ska vara mer framtidstro än vad som har infunnit sig tidigare. Ravanelli ska fixa detta. Han hade för ett par månader sedan ingen som helst koll på någon annan Ajacciospelare än Mutu så inkörningstiden existerar fortfarande för honom, detta under hans första säsong som seniortränare.
Han kanske kommer att dra sig mer mot 3-5-2-hållet och han har redan skolat om den gediget underpresterande men intressanta André från en position på offensivt mittfält till högerback. Anledningen till ett potentiellt systembyte är för att Ravanelli tar stor inspiration från sin forna klubb Juventus, inte bara det med taktiska utan även med träningsmetoder och klubbfilosofi. Det här laget lever dock bara på attityd, fysik och Mutu/Ochoa.
Annars försöker klubben att växa vid sidan av planen. Man har renoverat om sina lokaler och äntligen fått ett certifikat för att bedriva ett professionell ungdomsakademi. Frågan är bara om klubben växer tillräckligt fort?
I transferväg har man slängt iväg alla onödiga spelare och istället hittat några andra gratisspelare som eventuellt kan fungera bättre. Det har inte funnits pengar till att göra något annat. Pedretti är den enda laghöjande värvningen. Han ska klä sig i Pirlo-rollen (på tal om Juventus-inspiration…).
Den mest intressanta inför säsongen? 19-åriga Gonçalves som kom från ingenstans och numera ses som ett seriöst matchalternativ. Kanske en inhopparplats redan i höst?
13. FC TOULOUSE (+€4,1 miljoner)
Startelva (3-5-2)
Ben Basat – Ben Yedder
Sylla – Didot – Capoue – Trejo – Aurier
Spajić – Abdennour – Zebina
Ahamada
Bänk: Blondel, M’Bengue, Yago, Akpa Akpro, Regattin, Ninkov, Soukouna (+ långtidsskadade Roman)
Nyförvärv: Spajić (Röda Stjärnan, €1,5m), Roman (Rapid Bukarest), Trejo (Sporting Gijón, €2,1m), Soukouna** (Luzenac)
Spelarförluster: Tabanou (Saint-Étienne, €5m), Hermach** (Al-Hilal), Rabiot** (Paris SG), Braaten, Djálo** (Benfica), Bulut (Galatasaray, €2,7m)
Det är inte lätt att vara ett fotbollslag i en rugbydominerad region. Det kommer ingen publik på matcherna, man är en slagspåse för verbala påhopp (om sanningen ska fram så har dock Toulouse spelat en rugbyliknande fotboll under de senaste åren) och i och med bristen på fotbollsintresse så skapas det ingen fotbollshets i regionen.
Nu ska Toulouse – och det här är en av de stora fina gåvorna i Ligue 1 den här säsongen – överge sin tristess-4-1-4-1 som bara byggde på att en ensam anfallare skulle göra allt jobb medans resten av spelarna låg i rätt positionen på egen planhalva (rugbystilen!) och istället ska man nu köra en mer 3-5-2-lik formation.
Gissningsvis så lär man sälja minst en spelare till, M’Bengue och Capoue är nära till hands, samtidigt som man nöjer sig med att fynda spelare för €1-2 miljoner och flytta upp en massa ungdomar. Halva A-truppen består av egna produkter och de flesta andra värvades in när de var runt 20 år.
Dessvärre är det ju just så att ingen bryr sig om fotboll i Toulouse längre. Det är synd, för det här har gjort att klubben är på nedgång. Detta trots att Toulouse är en klubb som utanför planen är lätt att gilla. En ambitiös, ung och trevlig president har fixat en strålande ungdomsakademi och man jobbar stenhårt med att vara kontinuitetsbegreppets stora försvarare. Dessvärre spelar man (eller har spelat?) ursunkig fotboll, men detaljerdetaljerdetaljer…
Det finns några “se upp med”-spelare. Tonåringen Sylla kom en klubb i Guinea för bara ett år sedan men känns redan nu som den ordinarie vänsterkantsdominanten och Ben Basat är alltid lika funktionell uppe på topp. Spajić lär väl dessutom vara tillräckligt mycket av “klassisk Balkanmittback” för att ryktas till större klubbar inom ett års tid.
Räkna dock med mer aktivitet under de kommande veckorna. Nyförvärven Roman långtidsskadade sig direkt och det var redan innan det tunt med anfallare i truppen, samtidigt som man ännu inte har spenderat pengarna för Tabanou-försäljningen. Tränaren Casanova har fått behålla grundtruppen under flera års tid nu utan att det har blivit bättre. Kanske borde Toulouse ha tagit en chansning och bytt ut honom i sommar?
8. MONTPELLIER HSC (+€14 miljoner)
Startelva (4-2-3-1)
Montaño
Mounier – Cabella – Bakar
Stambouli – Saihi
Tiéné – Congré – Hilton – Bocaly
Jourdren
Bänk: Pionnier, El Kaoutari, Mézague, Marveaux, Martin, Camara, Herrera
Nyförvärv: Fernandez (tränare), Montaño (Rennes, €0,8m) Bakar (Nancy), Tiéné (Paris SG), Sanson (Le Mans, €0,7m), Tinhan** (Arles), Koita** (Le Havre)
Spelarförluster: Girard (tränare), Estrada (Al Wahda, €1,5m), Belhanda (Dynamo Kiev, €11m), Bedimo (Lyon, €2m), Utaka (Sivasspor), Charbonnier (Reims, €1m), Pitau, Jeunechamp, Valette (Saint-Étienne)
Efter ligaguldet var det en överraskande stor del människor som trodde att Montpellier skulle fortsätta att vara ett topplag. Personligen tyckte jag att det var uppenbart att det skulle komma en rejäl käftsmäll. Det är alltid enklare att som ett mittenlag slå ur underläge när ingen pratar om en, än att vara ett mittenlag där alla kräver att man ska vara ett topplag. Det sistnämnda brukar nästan misslyckas.
Den sportsliga smällen under 2012/2013 blev mindre än vad jag trodde att den skulle bli, men i och med ligaguldet ställdes nya krav och helt plötsligt var det ett knappt kontrollerbart kaos i klubben. Det skapades irritation ur ingenting och det behövdes en personal- och spelarförändring för att ta bygga om allting början under den här sommaren.
Den tröttsamt uppmärksamhetskrävande presidenten Loulou har självklart försökt att rycka i både Maradona och Djibril Cissé under sommaren, bara för att få mer mediatid, men klubben fortsätter på *exakt* samma spår som man *alltid* har kört på. Sälja någon spelare dyrt, sätta in en mossig men habil tränare, införskaffa ett par billiga Ligue 1-spelare och sedan ha akademispelare som reserver. I grund och botten är det en okreativ men fungerande filosofi.
Man har valt att ta tillbaka Montaño till klubben, ett sunt och egentligen helt väntat val. Det finns säkerligen några andra spelare som kan explodera under säsongen. Bakar känns redan som en Montpelliergaranti, Cabella fortsätter att vara lagets överlägset bästa spelare i sin kreativknipperoll, Stambouli måste någon gång få ut all energi på rätt sätt, Martin kan bli en late bloomer.
9. FC NANTES (-€2,2 miljoner)
Startelva (3-4-3)
Bessat – Đorđević – Gakpé
Veigneau – Deaux – Veretout – Cissokho
Cichero – Djilobodji – Vizcarrondo
Riou
Bänk: Zelazny, Alhadhur, Trebel, Touré, Eudeline, Bedoya, Aristeguieta
Nyförvärv: Aristeguieta (Caracas, €1m), Cichero (Caracas, €0,6m), Bedoya (Helsingborg), Vizcarrondo (América, €0,6m), Bangoura** (Umm-Salal)
Spelarförluster: Keïta (Angers), Madouni, Djellabi (Auxerre), Lee (Red Star)
Jag tycker att klubbens president Kita sammanfattade allting rätt så bra när han pratade om att myten Nantes är tillbaka. I fem års tid har Kita jobbat hårt för att få tillbaka laget till högstadivisionen, och även om han ibland har gjort en del grova fel så lyckades han till slut.
Många tycker såhär: klubben Nantes är mer intressant än laget Nantes. Folk kan sina historier om “Le jeu à la nantaise”, spelet som har präglat Nantes i runt femtio års tid. Spelet som bygger på rörelse och samspelthet, och som blir så vackert att kolla på när det väl fungerar. Däremot har man inte lika stor koll på hur dagens trupp är utformad.
Tränaren Der Zakarian (som fick sparken efter tre omgångar senast Nantes låg i Ligue 1, det misstaget ska inte återupprepas) har återanvänt flera delar av “Le jeu à la nantaise”, men han har valt att modernisera det, bland annat genom att sätta ett stort hopp till att storväxta anfallare ska böka in skitmål. Dessutom kan det bli så att man faktiskt spelar med en trebackslinje under säsongen, även om det ännu inte är helt bestämt. Det kan bli att man växlar mellan 3-4-3, 3-5-2, 4-3-3 och 4-4-2.
Fler spelaraffärer lär hända i sommar. Den stora (i dubbel bemärkelse) stjärnan Đorđević har bara ett år kvar på kontraktet och lär säljas om ett respektabelt bud kommer in. En anfallsersättare kommer då att värvas in. Klubben la dessutom ned pengar på att få behålla lånen Aristeguieta och Cichero, så man har ändå spenderat en del för att försöka stanna kvar. Värt att notera är att samtliga tre nyförvärv är från Venezuela.
Det finns egentligen inte någon som ogillar Nantes, och om det skulle finnas någon så är det endast av orsaken att man vill sticka ut. Sköna färger, stark identitet, uppstickartendenser, stor och galen publik, fängslande spel, tre viktiga spelare från Venezuela, stabil ungdomsakademi, en rejäl men snäll tränare. Den här säsongen handlar det egentligen bara om att stanna kvar, men på sikt ska Nantes in på övre halvan av tabellen.
Det finns dessutom en hel del unga spelare. Touré dök upp som en oväntat fin joker under den gångna säsongen och kanske kan lockas till en större klubb snart, mittfältskollegorna Veretout och Trebel har ett högt anseende i Frankrike, Aristeguieta är inte bara en råbarkad anfallare utan också rödhårig och från Venezuela. Dessutom har tre-fyra akademispelare fått oväntat mycket speltid under försäsongen.
Jag tippar Nantes som årets skrällgäng och att de når övre halvan redan den här säsongen. Anledningen är att Der Zakarian har en god fotbollsfilosofi, men ändå är öppen för förändring när det behövs. Han har ett bra öga för kvalitéer och på hur man ska få ut dem, och det är bara bristen på spelarbredd som gör mig orolig.
Värt att notera är dock att jag tippade Nancy som fjolårets skrällgäng, så lita inte för starkt på mig när jag tippar Nantes på övre halvan av tabellen…
Tippad Ligue 1-tabell
1. –
2. –
3. –
4. –
5. –
6. –
7. –
8. Montpellier
9. Nantes
10. –
11. –
12. –
13. Toulouse
14. –
15. –
16. –
17. –
18. Ajaccio
19. –
20. –
/J
https://twitter.com/jonas_hansson