Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Ikväll börjar Ligue 1

Fredag 20.30
Montpellier – Paris SG (TV4 Sport, TV4 Sport Xtra)

Lördag 21.00
Bordeaux – Monaco (TV4 Sport)
Thonon Gaillard – Sochaux
Lille – Lorient
Lyon – Nice
Nantes – Bastia
Rennes – Reims
Valenciennes – Toulouse

Söndag 17.00
Ajaccio – Saint-Étienne

Söndag 21.00
Guingamp – Marseille (TV4 Sport)

Tyvärr fick vi inte sparka igång säsongen med ett Korsika-derby utan vi får vänta till början på december innan de galenheterna drar igång. Istället gjorde schemasättarna sitt bästa för att få en så jämn första omgång som det bara är möjligt. Det närmaste en given seger vi kommer är Rennes mot Reims, men har man sett Rennes’ ineffektiva avslutsförmåga och Reims’ ihopslängande av spelare i sin egna försvarszon så kan det mycket väl bli en skräll även där.

Inför förra säsongen diskuterades det för mycket kring PSG, varenda spelar- och tränarintervju som skedde handlade till hälften om den klubben var bra eller dålig för fransk fotboll, men den här sommaren har diskussionerna varit med utspridda. I och med Monacos mercatoframfart har toppstriden blivit mer komplex, men det som också har hänt är att svinrika ägare inte längre har samma nyhetsvärde. Publiken har redan sett att spelare som Thiago Silva och Ibrahimovic kan spela i Ligue 1, därför är inte Cavani och Falcao lika uppseendeväckande.

Inför den här säsongsstarten känns Ligue 1 mer öppen. Förra säsongen var ett ombyggnadsår för Marseille, Lyon och Lille. Marseille och Lyon klarade av det året, Lille gjorde det inte. Lyons ungdomar kan dra ett ännu svårare lass den här säsongen samtidigt som Marseille har gjort en kraftig transferförstärkning av ett redan stabilt lag. De två klubbarna är inga resultatgarantier, men de går in med tydligare och bättre förutsättningar än vad de gjorde för ett år sedan. Åtminstone gäller det när Lyon väl har löst anfallssituationen då López ska säljas till Al-Gharafa och Gomis fortfarande har sina problem med president Aulas.

I och med att ligan har fått fler kvalitetsstarka spelare så har flera lag börjat att bli mer taktiskt omväxlande eftersom det är så stor skillnad på att möra Ibrahimovic/Cavani jämfört med att möta Mandanne/Yabataré. Det är nästan som två olika sporter. Lag som Ajaccio, Nantes och Toulouse har börjat att röra sig mer mot ett trebackslinjetänk, detta för att ha fler spelare i defensiva ursprungspositioner när man möter så pass starka motståndare. Under förra säsongen användes tre/fembackslinje vid 32 tillfällen. Nancy och Bordeaux använde den någorlunda frekvant, medan Brest, Thonon Gaillard, Bastia, Ajaccio och Lyon använde endast använde den en gång vardera – samtliga av de matcherna var mot PSG.

På de fem försöken var Ajaccio den enda som lyckades ta poäng (0-0), vilket bevisar att spelarna måste ha större vana vid det spelsättet för att det ska fungera. Därför lär de formationerna användas allt oftare även i andra sammanhang den här säsongen.

De enskilda personerna i Ligue 1 då?

Hipstermålvakten och Giroud-look-a-like-en Costil lär få svårt att hålla kvar i (den verkliga) utmärkelsen som den sexigaste spelaren i Ligue 1. Bara i Nice har vi några bra kandidater som Astier och sonen Puel, eller Lyons Umtiti som lever mycket på sitt hår och sköna stil.

PSG:s nya tränare Blanc var i en omröstning både favorit till att bli vald till årets tränare, och även till att bli den som ska få sparken först. Han är en av fem nyanställda tränare den här säsongen, vilket är en rätt hög siffra för att vara Ligue 1. Däremot har Monacos ägare Rybolovlev tidigare haft ett stort förtroende för sina tränare Simeone och Ranieri, så där ska det nog mycket till för att Ranieri ska få sparken. Det känns som att Hély (Sochaux) är den som börjar säsongen med minst förtroendekapital, men även Ravanellis äventyr på Korsika kan bli kortlivat om man känner till hur Ajaccios president Orsoni fungerar.

Kévin Anin kommer ju dessvärre inte att stiga ut på fotbollsplanen under de här helgerna. Den vidunderliga bollvinnaren hade precis kommit tillbaka från en depression när han var inblandad i en bilolycka i början på juni. Nice har självklart stöttat Anin fullt ut, men vad som kommer att hända med Anin har det varit tyst om. Medierna har haft en stor respekt för att Anin vill ha en lugn period. Det vi har fått veta är att han fick fira sin födelsedag den 5:e juli i sin hemstad Le Havre och är nu ute från sjukhuset.

Hans fotbollskarriär har hamnat i perifirin nu när allting handlar om rehabiliteringen så att han förhoppningsvis kan leva ett normalt liv. Vi vet egentligen inte ens om Anin kan komma att gå igen. Räkna med stora hyllningar under säsongen, både från Nice och från fransk fotboll.

Däremot har vi ett par glada återvändare. Abidal är inte bara tillbaka i sin första Ligue 1-klubb Monaco, utan har också blivit uttagen i nästa A-landslagstrupp. Trots hans kamp mot cancer lyckades han hålla uppe sina fotbollskvalitéer och han skänker en viss form av sympati över Monaco. Dessutom är Clément redan tillbaka och spelar fotboll, mindre än fem månader efter det att hans ben bröts av. Hans första match efter skadan visade att alla rationella människor väljer att hålla på Saint-Étienne. Det är inte många stora europeiska lag som har lika bra supporterstandard.

FEM FÖRVÄNTADE GENOMBROTT I LIGUE 1 2013/2014

1. GIANNELLI IMBULA (Marseille, 20 år, tvåvägsmittfältare)

Det här var nästan för enkelt. Imbula var Ligue 2:s bästa spelare under det gångna året och kommer in på det centrala mittfältet där Marseille har det som nummer- och kvalitetsmässigt svagast. Det mest intressanta är hur Imbula alltid försöker att hitta på sätt att bryta upp motståndarnas samlade mittfält. Det är en bollmodig spelare som rör sig över hela planen. Antingen slår han genomskärare förbi motståndarnas mittfält, eller så använder han sin storlek och snabbhet för att rycka förbi motståndarna. Det är inte ovanligt att se Imbula göra ett rycka på 20-30 meter förbi ett par motståndare med bollen vid fötterna.

2. ALEXANDRE LACAZETTE (Lyon, 22 år, offensiv allroundspelare)

Lacazette saknade explosionen i sin utveckling under den gångna säsongen, till skillnad från lagkamraterna Umtiti och Grenier. Visst fungerade han ibland som en matchavgörare, men den här säsongen är det tänkt att han ska vara det stora offensiva namnet tillsammans med Grenier, det är i år han ska etablera sig som en mer permanent A-landslagsspelare. Det skulle mycket väl kunna bli en ny Aubameyang av Lacazette. De har identiska förutsättningar, stört snabba ryckningar men ändå vettig bollkontroll.

3. ANDRÉ BIYOGO POKO (Bordeaux, 20 år, defensiv mittfältare)

Ifjol Diabaté och Saivet, i år Poko? Vi får hoppas att ännu en ung afrikanskättad spelare slår sig in som en viktig startspelare i Bordeaux. Ett genombrott från Poko hade behövts eftersom Plašil är helt motivationslös, Nguemo har tappat sin form och Sané är på väg bort. Poko gör visserligen en del fel i några tekniska bitar, men få spelare har lika mycket energi och vilja att vinna bollen. Det är värt att komma ihåg att Poko endast hade spelat fotboll i sitt hemland Gabon fram tills för två år sedan. Det hade varit onaturligt om det inte fanns saker att slipa på.

4. HERVIN ONGENDA (Paris SG, 18 år, anfallare)

PSG har en förvånansvärt tunn trupp för att vara ett stort europeiskt lag. På de fyra offensiva platserna har man bara sex stycken spelare. Det räcker ju med en skada och någon avstängning för att det ska saknas offensiva alternativ på bänken. Anledningen till detta var att Ancelotti gillade att ha centrala mittfältare och ytterbackar på yttermittfältsplatserna, så Leonardo hade ingen anledning till att köpa bänkspelare. Blanc har inte velat ha några nya offensiva reserver, utan har kollat i den egna akademin istället. Av de unga spelarna är det Ongenda som varit bäst på försäsongen. Ongenda fick inte ens sitta på bänken i Ligue 1 den gångna säsongen, så lite trodde Ancelotti på honom, men den här försäsongen började Ongenda såhär och avslutade med att på egen hand fixa Trophée des Champions-titeln. När Ibrahimovic pratade om Ongenda i en intervju så visste han inte ens hans namn, men numera kanske han kan ses som en viktig anfallskollega.

5. LUCAS ROUGEAUX (Nice, 19 år, mittback)

Det här är chansningen på listan, men mycket talar för att Rougeaux kommer att få en ärlig chans den här säsongen. Tränaren Puel lät åtta reservlagsspelare få chansen i A-laget förra säsongen, samtidigt som mittbackspositionen i Nice är instabil. Civelli har lämnat, Pejčinović är skadad och kvar är bara Genevois. Får Rougeaux starta i premiären, eller flyttar Puel ned Digard istället?

/J
https://twitter.com/jonas_hansson

Publicerad 2013-08-09 kl 13:55
Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons