Efter en snabb överslagsräkning kom jag fram till att 170 av de 220 spelarna som startade för sina Ligue 1-lag under helgen har fått sin fotbollsuppfostran i Frankrike. I dagens fotbollsklimat är det en anmärkningsvärt hög siffra. Varje lag använder sig alltså i snitt av bara två eller tre spelare som inte har kommit igenom det franska ungdomsfotbollssystemet.
I matchen mellan Guingamp och Marseille, där första halvlek var den kanske mest underhållande under hela den första omgången, var det bara franskfostrade fotbollsspelare i båda lagens startelvor. När Saint-Étienne vann mot Ajaccio gjorde man det med tio fransmän och en brasse invärvad från Marseille. Lyon gav sju egna produkter speltid när man krossade Nice med 4-0, trots att både Umtiti och Gonalons saknades.
Det franska akademisystemet är inte optimalt. Det är inte ens nära att vara optimalt. Den skapar attitydproblem hos unga spelare när de skiljs från sina familjer i unga åldrar och inte tas omhand om på rätt sätt. Men. Akademisystemet har gjort Ligue 1 helt självförsörjande.
Vad tar vi då med oss från det som hände på fotbollsplanerna? PSG:s stora värving Cavani missade sin stora målchans (1-1 mot Montpellier), Monacos stora värvning Falcao satte sin (2-0 mot Bordeaux). Den största värvningen utanför PSG/Monaco, Payet i Marseille, gjorde två mål (3-1 mot Guingamp). Den näst värvningen utanför PSG/Monaco, Imbula i Marseille, gjorde även han en så pass intressant debut att de som inte hade koll på honom innan blev vrålkära.
Om man såg Marseille under fjolåret, med deras problem att ta sig förbi ett motståndarmittfält, då vet man att Imbula är svaret på alla frågor som Marseille ställde sig själva förra året. Han bara tar tag i bollen och sedan ska den förbi motståndarna. Det spelar ingen roll om det är med kraft eller finess, en lång bolldrivande löpning eller kortpassningsspel, smarthet eller mod. Den ska bara igenom motståndarnas lagdelar.
Och så hade vi då Ravanelli som gjorde sin seniortränardebut för Ajaccio. Det var bra förutsättningar. Visst saknades ett par spelare på grund av skador, men han har fått god tid på sig att lära känna laget och det var den där pumpande heta stämningen som det ibland kan vara på Korsika. Spelet under den första halvtimmen byggde bara på adrenalinkickarna.
Däremot var det katastrofal coaching. Ravanelli hade spelat med en 4-3-1-2 under hela försäsongen. Nu byttes det till 4-5-1 där yttermittfältarna var Lasne och Mostefa, två stycken grovjobbande centrala mittfältare. Detta trots att det fanns bra yttrar på bänken. Det andra stora taktiska draget var att ha mittfältaren André som ytterback, trots att den alltid lika stabila Hengbart fanns att tillgå. André var ett rundningsmärke och skulle ha blivit utvisad redan i första halvlek, men fick nu vänta till slutet på andra innan det röda kortet dök upp.
Ravanelli stod bara och skrek på allting. Han var frustrerad och inte ett dugg rationell. Klubbens president Orsoni sa att anledningen till att de två tidigare tränarna, Dupont och Emon, fick sparken var för att de inte förstod sig på “mentaliteten på Korsika”. Ravanelli kanske förstår sig på den korsikanska mentaliteten, men han visade inte upp något som tydde på att han förstod sig på fotboll. Det fanns inga linjer i spelet, inga tydliga anfallssätt, och det var det ena underliga tränarbeslutet efter vartannat.
Något som var ännu underligare var när det blev vattenpaus runt den 70:e minuten. Ajaccio låg under med 0-1 och där hade Ravanelli en strålande chans att ha en bra lagsnack för att fixa till matchbilden, som inte alls såg bra ut för Ajaccios del. Vattenpausen höll på i ungefär 90 sekunder, så det fanns gott om tid. Vad han valde att göra? Stå och diskutera ivrigt med endast Mutu. Mutu blev dessutom utbytt under vattenpausen, vilket inte bara förstörde allt mening med det samtalet utan Ravanelli bytte alltså ut sin enda anfallare.
Det var Ravanellis första match och det kommer att ta tid innan han är en färdig tränare, men Ajaccio har så pass små marginaler i sin överlevnadsjakt att man inte har råd med en för lång inskolningstid. Är han kvar efter jul?
Nåväl. Ligue 1 är nu igång och det skedde en del fina saker under helgen. Lisandro López fick ett värdigt avslut i Lyon innan flytten till Al-Gharafa, samtidigt som han såg Gourcuff göra den här assisten och framför allt det här målet. En klockren frispark från 32 meters håll. Lyon kan alltså slänga fram antingen Gourcuff eller Grenier när det vankas frisparkslägen. Ett av Europas bästa frisparkslag?
Nantes slängde in en A-lagsdebuterande 18-åring som störde Bastia till ett självmål. Lilles 18-åring Origi ville inte vara sämre utan var hur kylig som helst när Lorient-försvararen Ecuele Manga inte hann koordinera fötterna. Erding gjorde ett solorädsmål för att fixa segern mot Reims. Melikson gjorde en Panenka mot Toulouse. En bra omgång Ligue 1. Som alltid.
Omgångens lag (4-2-3-1)
Lacazette (Ly)
Gourcuff (Ly) – Valbuena (Ma) – Melikson (Va)
Imbula (Ma) – Saez (Va)
Kurzawa (Mo) – Kjær (Li) – Djilobodji (Na) – Corchia (So)
Costil (Ren)
/J
https://twitter.com/jonas_hansson