Katten OOOOOCHOOOOAAAAA

Allting ser ju så självklart ut för Ochoa, och det har alltid gjort. Allt han verkar vara så enkelt. Ända sedan han fick A-lagsdebutera som tonåring i den gigantiska (jo) mexikanska klubben Club América under tränaren Leo Beenhakker (jo) så verkar han aldrig ha stött på särskilt många problem på fotbollsplanen. Det är lätt att glömma bort hur mycket pengar det egentligen finns inom den mexikanska fotbollen, vilket gjorde att Ochoa stannade kvar där längre än väntat. Just Club América köpte den nyligen avlidne Christian “Chucho” Benítez för €8 miljoner år 2011, och transferaffärer för €3-4 miljoner sker allt oftare i den mexikanska ligan.

Ochoa gjorde sig snabbt ett stort namn. Det tog bara några år innan han var Amerikas stora namn på FIFA-omslagen och det pratades varje månad om någon ny intresserad europeisk storklubb. Det var Mexikos favoritgosse i fotbollssammanhang, detta i ett land med över 100 miljoner invånare. Trots allt hets så hände ändå ingenting. Ingen storklubb orkade med att köpa loss honom. Någon gång var det för svårt att fixa arbetstillstånd, en annan gång var priset för högt satt.

Ochoa bestämde sig för att sitta ut kontraktet, och när det gick ut år 2011 var han 26 år gammal. En perfekt tidpunkt att gå in i de stora klubbarna. Då misslyckades han och fyra landslagskollegor vid ett dopingtest och då försvann alla europeiska intressenter. Ochoa var oskyldig då det handlade om en matförgiftningsmedicin som landslagsläkarna hade gett honom, men allt intresse dog.

Det var bara en klubb hade råd att chansa. Ligue 1-nykomlingen Ajaccio, som ett år tidigare hade varit bottentippade i Ligue 2 med en ekonomi av ungefär Allsvensk standard. De hade dragit ihop ett avtal med TV-bolaget Televisa, Mexikos största TV-bolag som både ägde Club América och Ligue 1-sändningsrättigheterna. Televisa stod för delar av lönekostnaderna samtidigt som Ajaccio chansade med att det aldrig skulle bli någon avstängning för Ochoa. Ochoa gjorde även han en chansning då han valde att gå ned i lön jämfört med tiden i Club América.

Det har ju gått rätt fint. Ochoa har kunnat spela i 77 av 78 ligamatcher sedan ankomsten för drygt två år sedan, när det gällde dopingkontrollen var alla överens om att Ochoa inte hade gjort något fel, Ajaccio har på något förbaskat underligt sätt lyckats hålla sig kvar i Ligue 1 och klubben är en hit i Mexiko. När Ochoa skrev på så ökade trafiken på den officiella hemsidan med flera hundra procent, resebyråerna på ön började att lära sig spanska eftersom man fick så många mexikanska turister, Ajaccio-forumen behövde göra spanska forumdelar och Ajaccio har tvingats göra om onlinebeställningarna så att folk i Mexiko kan köpa klubbens tröjor. Ochoa är fortfarande gigantisk i Mexiko, med över en halv miljon följare på Twitter och såhär långt i texten är det för den för 2007 års Ballon d’Or-nominerande målvakten bara positiva saker att säga.

Så. Varför går då en målvakt som kan leverera en sådan här prestation in på sin tredje raka säsong i en förhållandevis liten, sunkig och fattig klubb som Ajaccio?

Ska vi vara helt ärliga så är han trots allt 28 år och har egentligen bara en enda styrka som målvakt: linjespelet. Visserligen en vital sak för en målvakt att klara av, men rent statistiskt sett är linjeaktioner bara ett fåtal procent av en målvakts olika ageranden. Ochoa har fått kritik för att han släpper in för många distansskott, och han verkar egentligen inte ha någon större spelförståelse när det gäller positionsspelet och utrusningarna. Han står kvar i målområdet så länge han kan, och när han ser att det inte räcker så springer han ut med full hastighet, utan att ha någon större kontroll på situationen. Dessutom är han för liten för att vara en genuint bra spelare på höjdbollar, och han gör inte de här galna matcherna tillräckligt ofta.

När jag rankade målvakt i Ligue 1 under förra säsongen kom Ochoa på en trettonde plats. Visserligen med motiveringen “han måste testas i en högre klubb för att höjas på listan”, men det är ju just det här att han aldrig testas kontinuerligt på målvaktens alla olika aktioner, och när han väl gör det så övertygar han inte. Han är inte längre Mexikos ordinarie målvakt utan förbundskaptenen varierar mellan Corona, Orozco, Muñoz och Ochoa, samtidigt som Ochoas målvaktsstil passar bäst i dassiga gäng. I Ajaccio ligger backlinjen nästan alltid nere i eget straffområde, så Ochoa behöver bara stå på linjen och göra sina reflexräddningar. I en större klubb är det sällan så organiserat lågt försvarsspel, och om Ochoa ska behöva fatta en massa svåra beslut istället för att bara lita på reflexinstinkterna så verkar rätt mycket av hans storhet försvinna.

Ochoa är i sitsen att han är för bra för Ajaccio, men för dålig för de absolut största klubbarna. Han är inte riktigt bra i tillräckligt många matcher för att väga upp att han mest bara fungerar i linjespelet, men samtidigt skulle han behöva testas en nivå uppåt. Även om det ofta har pratats om England för Ochoas del, så känns det mer sannolikt att han hamnar i Serie A när kontraktet går ut nästa sommar.

Han har ju trots allt lärt sig att älska Korsika, som i praktiken är som en italiensk ö. Lyckas man bortse från smådetaljer som att det är den regionen i Europa med högst mord per kapita och liknande så kan man leva ett fint liv. Ochoa älskar skaldjur och korsikanska viner, och när han i februari i år fick sitt första barn så döpte han henne till Luciana. Dels för att hylla en familjemedlem med ett liknande namn, men också för att det på Korsika finns en ort som heter Lucciana.

Ochoa är väl det närmaste man i vår tid kommer en Chilavert eller en Higuita, men precis som de två kan Ochoa få svårt att verkligen ta sig in i Champions League-scenerna på allvar. Om det beror på brist på kapacitet eller att det är målvakter med en annan skolning än den europeiska är svårt att svara på, men vi kan nöja oss med att Ochoa åtminstona får fortsätta att bygga på sitt rykte som en kultspelare. Njut av honom nu, för det är en spelare som ni om tio år kommer att minnas som “den där galet sköna målvakten”. Det blir ju inte direkt sämre av att han verkar vara en genuint trevlig, lugn och proffsig kille, samtidigt som han är sådär lagom söt.

För andra helgen i rad är Ajaccio i fokus. Förra helgen var det för Ravanellis galet usla coachning. Den här helgen var det för Ochoas imponerande prestation. Det är aldrig en lugn stund på Korsika.

Jonas Hanssons Korsikablogg?

Omgångens elva (4-2-3-1)

Diabaté (Bo)
Atar (Rei) – Rivière (Mo) – Benzia (Ly)
Toulalan (Mo) – Cohade (Sa)
“Kolo” (Ni) – Diawara (Ma) – Spajić (To) – Nadeau (Aj)
Ochoa (Aj)

/J
https://twitter.com/jonas_hansson