ÄNTLIGEN är Ravanelli sparkad

Det räcker med att kolla på Ajaccios klubbpresident Orsoni för att förstå att det här inte är någon normal klubb. Alain Orsoni växte upp som en högerextrem frihetskämpe som ville ha ett fritt Korsika. Han var inblandad i flera kriminella aktioner som ung, bland annat var han med i en kupp där hans organisation sköt mot en iransk ambassad, då två poliser blev svårt skadade. Man använde sig av extrema metoder för att skapa makt i den undre världen, och på sikt också skapa ett självständigt Korsika.

Organisationen började att skaffa sig makt på ön, men sedan blev Alains bror Guy mördad i mitten på 80-talet. Det visade sig sedan att mördarnas uppdrag hade varit att avsluta Alains liv. Alain försökte att återupprätta familjens heder, men han hade tappat sin makt på Korsika, ingen vågade längre vara på Orsoni-familjens sida. Familjen blev tvingad till att leva i exil. Man flyttade till Nicaragua där Alain skapade en spelverksamhet som fungerade utmärkt för pengatvättning. Till slut var man även tvungen att lämna Nicaragua då Alain blev anklagad för att syssla med utpressning.

Orsoni kom tillbaka till Korsika för fem år sedan, dock utan sin fru och dotter som hade lämnat honom tio år tidigare för att fly till Mexiko. 2009 blev Thierry Castola mördad, sonen till en av huvudpersonerna till den misslyckade spelverksamheten i Nicagarua. Alain Orsoni var misstänkt för att ha beställt mordet, men det fanns inga bevis. Däremot fälldes Guy Orsoni, son till Alain och döpt efter sin mördade farbror. Alain har gjort allting för att få sin son frigiven, det har blivit hans livsuppdrag. Det som också har hänt efter mordet är att Alain Orsoni själv verkar ha fått mer makt i den undre världen på Korsika. Samma Korsika som har den högsta mordfrekvensen per invånare i hela Europa.

Vi vet inte hur mycket Orsoni är inblandad i den undre världen på Korsika, för det är ingen som har koll hur den världen fungerar, och de som vet något om det är själva indragna. Det här är nutidens maffiakrig.

Orsoni blev klubbpresident för AC Ajaccio när hans nära vän och dåvarande klubbpresident Moretti begick självmord. I början på Orsonis presidentperiod var det lugnt på tränarfronten. Pantaloni kom in som huvudtränare, tog laget till Ligue 1 och stannade sammanlagt i tre år. Sedan lämnade han på grund av familjeskäl, och under de senaste 18 månaderna har klubben sparkat tre permanenta huvudtränare. Först ut var Alex Dupont, som enligt president Orsoni saknade kunskap om korsikansk mentalitet. Sedan kom Albert Emon, vars senaste erfarenhet av tränaruppdraget hade varit att få sparken från tredjedivisionsklubben Cannes, och så i lördags fick också Ravanelli sparken.

Ajaccio är fortfarande en sjukt liten klubb. Med en årlig omsättning på €20 miljoner så ska man egentligen inte kunna hänga kvar i Ligue 1, men klubben går nu in på sin tredje raka säsong. Däremot har klubben haft svårt att utvecklas. Det har saknats ambitioner till att få större framgångar och en bredare organisation. Därför behövdes något nytänk. Enter Ravanelli.

Ravanelli hade nämligen kommit till klubben på grund av tre starka skäl. För det första var det ett stort namn som skapade ett intresse kring klubben. För det andra lovade han att få tillbaka den korsikanska mentaliteten i gruppen. För det tredje så skulle han införa “nya metoder”.

Ravanelli försökte sig på en mängd underliga taktiska knep som innefattade yttermittfältare som ytterbackar, ytterbackar som yttermittfältare, centrala mittfältare som ytteranfallare, yttermittfältare som anfallare och ytterbackar som mittbackar. Det är sällan man ser en så engagerad tränare under matcherna, men ganska snart kom man underfund med varför han stod och skrek. Det var det enda han kunde göra. Spelarna såg förvirrade ut eftersom det saknades en matchplan. Det enda Ravanelli tänkte på var att spelarna skulle ha så mycket vilja att den viljan skulle ge laget segrar. För att motivera spelarna hade han dessutom bytt ut musiken i omklädningsrummet. Det skulle inte längre spelas äldre korsikanska låtar, utan istället sattes en skiva med låtarna från filmen Gladiator på repeat.

I medierna har däremot det mesta handlat om metoderna som Ravanelli använde. Ravanelli, den assisterande tränaren Ventrone och kostexperten Angelini har alla tidigare varit misstänkta för doping, något som under hela hösten har skapat en misstänksamhet i de franska medierna. När man sedan fick veta att Ajaccio-spelarna proppade i sig mängder av olika preparat så var Ajaccio tvungna att svara vad det var för något.

Ravanelli försäkrade att det inte är något fuffens på gång, utan att det var samma metoder som alltid har använts överallt i Italien, på spelare som Totti och Del Piero. Ajaccio fick visserligen problem vid ett par dopningskontroller, men man verkade hamna på rätt sida gränsen om vad som är tillåtet. Dock ska det sägas att Adrian Mutu plötsligt saknades efter en uppmärksammad dopningskontroll efter en match mot Rennes, och var skadad (”skadad”?) under de två kommande matcherna.

Det var inte bara tillskotten som oroade. Träningarna på försäsongen var så hårda att vissa spelare fick panik på nätterna då de bara kunde tänka på träningarna som skulle komma dagen efter. Allt eftersom började det dessutom dyka upp allt fler paket med kosttillskott som spelarna skulle äta varje dag, dessutom kallades experter från Slovenien in för att fixa ännu mer moderna metoder. En av spelarna, Hengbart, vägrade att ta de tabletterna och det pulvret som han blev tilldelad, och han åkte också bort från sin, inför säsongen, till synes säkra startplats.

Visserligen har inte Ajaccio presterat bra, så den effekten har inte “metoderna” gett klubben, men det som man ofta har pekat på är hur många olika skador som Ajaccio har dragit på sig. Hittills har truppen haft över 20 olika skador i höst, något som Ravanelli kallar för otur, medan medierna kör på spåret med den svinhårda träningen och de underliga kosttillskotten.

Nu är dock Ravanelli borta, och vi får se hur länge Ajaccio orkar med att vara fullständigt kaosgalet. Mutu och Ochoas kontrakt går ut efter säsongen, och klubbpresidenten Orsoni pratar ibland om att han funderar på att lämna Korsika. Det underliga är nog ändå att galenheten i Ajaccio är just det som har fått klubben att stanna kvar i Ligue 1 i tre säsonger. Att vara normala existerar inte i Ajaccios världsbild. Att göra saker som ingen annan gör, på ett helt eget sätt, har fixat de sportsliga framgångarna under de senaste åren.

Källor: Libération, L’Équipe, Rue89, AC-Ajaccio, France Football, Le Parisien

LIGUE 1 OMGÅNG 12
Tabell

Ajaccio – Valenciennes 1-3 (Självmål – Pujol * 2, Dossevi)
Lille – Monaco 2-0 (Roux * 2)
Lyon – Guingamp 2-0 (Lacazette, Gomis)
Montpellier – Nantes 1-1 (Bakar – Đorđević)

Omgångens elva (3-3-4)

Roux (Li) – Pujol (Va) – Cavani (Pa) – dé Preville (Rei)
Nguemo (Bo) – Verratti (Pa) – Doumbia (Va)
Digne (Pa) – Sabaly (Th) – Mandi (Rei)
Enyeama (Li)

Den sämst balanserade elvan ni någonsin lär se. 3-3-4 med tre ytterbackar i backlinjen.

/J
@jonas_hansson