Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Hybrisförstörda Montpellier tar in en kåkfarare på tränarposten

Hur mycket ni än kan om fotboll så kommer ni aldrig kunna ge ett övertygande svar på frågan ”Hur vann Montpellier sitt ligaguld 2012?”. Det var fler personer som hade tippat Montpellier att åka ur, än vad det var folk som tippade att de ens skulle sluta topp-10 i tabellen.

Mellan 2005 och 2009 hade Montpellier fem raka säsonger i Ligue 2, utan att för den skull vara nära uppflyttning. Det var då presidenten Loulou Nicollin spikade upp hur klubben skulle fungera: tålamod med tränarna, noggrannhet i värvningarna och att majoriten av A-truppen skulle bestå av egna produkter.

Man gick direkt upp till Ligue 1, och man var så övertygad om att man hade valt rätt väg att man även under de tyngre perioderna höll kvar tränaren Girard, trots att man var nära att åka ur högstadivisionen under våren 2011. Ett år senare vann man ligatiteln, detta med en trupp som sammanlagt hade kostat €5-6 miljoner och där hälften av alla spelare kom från den egna akademin.

Lägg där till en ekonomi om fungerade klockrent, man lyckades till och med gå runt i driften utan spelarförsäljningar, och Montpellier var då, för 18 månader sedan, Frankrikes mest välskötta klubb. Vad som hände sen? Hybris.

Det var inte det att man spenderade bamsesummor på nyförvärv inför sitt Champions League-år, utan där var det snarare tvärtom. Montpellier fick en del kritik för att man inte spenderade tillräckligt. Däremot fick klubbens president och supportrar upp förväntningar till en helt galen nivå. Kraven på resultaten och spelet nådde samma nivåer som supportrarna i Marseille och Lyon sätter, trots att Montpellier var ligans ungefär trettonde största klubb. Montpellier slutade nia i tabellen förra säsongen, sett till klubbens storlek var det en placering som definitivt kunde ses som en överprestation.

Ändå fick Girard gå. Redan i februari-mars, mindre än ett år efter ligaguldet, hade president Loulou bestämt sig. Girard ska gå. Han får inte förlängt kontrakt. Nicollins motivering löd att ”klubben släpper in för många mål”.

Och sedan gick Girard till elva-raka-nollor-Lille.

In kom Jean Fernandez, en tränare med ett rykte som inte var likvärdigt med hans prestationer. Han hade tagit över Auxerre efter en Guy Roux-period som hade hållit på i sisådär 45 år, och man kan hitta argument för att Fernandez hade en svårare uppgift än vad Moyes har i Manchester United. Trots att Fernandez bland annat tog ut lilla Auxerre i Champions League så byggde klubben aldrig upp ett förtroende för honom. Därefter tog han över pyttelilla Nancy, som hade tränats av fotbollsglädjedödaren Pablo Correa, och gjorde dem till ett vackert Blitzkrieg-lag som hade tagit en Europa League-plats förra våren om man hade haft en 15-målsanfallare.

Förtroendet hos Nancy? Efter en dålig höst fick han sparken, trots att han tidigare, precis som i Auxerre, hade överpresterat sett till de ekonomiska förutsättningarna.

Fernandez ses i Frankrike som en feg, medioker och tråkig tränarlösning. Jag vet inte riktigt varför. Kanske är det okunskap. Kanske är det dåligt minne. Kanske är det att klubbarna han har tränat har varit korkade nog att inte skaffa förtroende för honom (och både Nancy och Auxerre åkte direkt ur Ligue 1 efter att de hade gjort sig av med Fernandez).

Nu har Fernandez också fått lämna Montpellier, efter bara 16 matcher som huvudansvarig och faktiskt med en hygglig bra bit ned till fel sida om nedflyttningsstrecket. Detta trots att han fick jobba med 2012-floppvärvningarna Congré, Mounier och Herrera och komplettera det med några Bosman-värvningar, något lån från Peru och en 36-årig Hilton som ensam stöttespelare där bak. Charbonnier, som förra året kallades för ”Den nya Giroud” av president Loulou, såldes till Reims efter bara ett år. Det finns inte längre någon genomtänkt värvningsfilosofi i klubben, och man har längre inte tålamod med sina tränare. Två av de tre punkterna som tidigare gjorde klubben så framgångsrik, har försvunnit på 18 månader.

Den som verkar ersätta är Rolland Courbis, med bland annat två fängelsevisiter (en på tre månader, en på knappt ett år) på sitt samvete efter att han fuskat vid spelarövergångar i klubbar som han var tränare för. Han sysslade med pengar under bordet och fifflade sig runt skatterna. Han utnyttjade att han både var tränare och agent, och använde det för att både tjäna pengar själv och få sina egna klubbar att betala mindre. Han har även blivit utredd för att ha spelat på svartkasinon och vunnit flera miljoner franc, och nu återvänder han till Montpellier där han också var mellan 2007 och 2009. Efter 2009 satt han nämligen i fängelse för att ha fifflat med spelarövergånger under sin tid som tränare i Marseille.

Och så tittar man på truppen som Rolland Courbis tar över, och ser att några av de senaste årens värvningar Congré och Montaño har samma agent. Agentens namn är Stephane Courbis.

En gång i tiden var Montpellier Frankrikes mest välskötta klubb, men nu håller man på att falla ihop, och allt beror på hybris. Kraven höjdes alldeles för fort, och nu ska alltså Courbis-familjen ta över det här. Det kan gå precis hursomhelst. Det enda vi vet är att vi inte kommer göra ordvalet ”välskött” när vi pratar om Montpellier under de kommande åren.

Å andra sidan: Montpelliers supportrar har haft en omröstning om vem de vill ska ersätta Fernandez. Ledaren på listan är Courbis med 50% av rösterna. Tvåan på listan, Antonetti, har 13%. Kanske galenhet och inte långsiktigt tänkande är det som kan övertyga Montpelliers supportrar till att få upp en positiv aura kring klubben igen.

***

Omgångens stora match var egentligen Korsika-derbyt mellan Ajaccio och Bastia, men eftersom den spelades inför tomma läktare (ett straff som inte ger någonting alls, utan bara förstör) så försvann så många delar av derby-känslan, även om Bastia spelade med fem-sex korsikaner.

Däremot går det inte att komma ifrån att Landreau nu är ensam om att ha rekordet som den spelaren som har gjort flest matcher i den franska högstadivisionen: 603 stycken.

Omgångens mål gjordes av grottmanshåriga José Saez, defensiv bensaxarare i Valenciennes.

Kommer ni ihåg att jag efter förra omgången pratade om att man ska ge Rennes mer tid för att utveckla sin offensiva fotboll, och att argentinaren Romero (som sammanlagt hade spelat 200 minuter ligafotboll innan den här veckan) var det vettigaste startalternativet på topp? Den här omgången: 3-1 mot topplaget Saint-Étienne. Detta med en klockren defensiv och Blitzkrieg-kontringar. Romero? Tvåmålskytt.

Enyeama-count: 1035 minuter utan ett insläppt. 142 minuter är kvar innan rekordet är slaget. Matcher mot Bordeaux och Bastia.

***

LIGUE 1 OMGÅNG 16
Tabell 

Ajaccio – Bastia 1-1 (Eduardo – Raspentino)
Guingamp – Bordeaux 0-1 (Faubert)
Lille – Marseille 1-0 (Roux)
Montpellier – Lorient 0-2 (Barthelmé, Aboubakar)
Nantes – Valenciennes 2-1 (Bedoya, Aristeguieta – Saez)
Nice – Monaco 0-3 (Rodríguez, Rivière, Ocampos)
Rennes – Saint-Étienne 3-1 (Romero * 2, Alessandrini – Erding)
Sochaux – Reims 0-2 (Glombard, Oniangué)
Thonon Gaillard – Paris SG 2-0 (N’Sikulu, Sougou)
Toulouse – Lyon 1-1 (Ben Yedder – Lavazette)

OMGÅNGENS ELVA 4-3-3

Alessandrini (Re) – Rodríguez (Mo) – Romero (Ren)
Toulalan (Mo) – Tié Bi (Th) – Gueye (Li)
Emerson (Re) – Sané (Bordeaux) – Weber (Rei) – Dja Djédjé (Th)
Enyeama (Li)

LIGUE 1 OMGÅNG 17

Fredag 20.30
Marseille – Nantes

Lördag 17.00
Paris SG – Sochaux

Lördag 20.00
Lorient – Rennes
Reims – Nice
Saint-Étienne – Thonon Gaillard
Valenciennes – Guingamp

Söndag 14.00
Bordeaux – Lille

Söndag 17.00
Bastia – Lyon
Toulouse – Montpellier

Söndag 21.00
Monaco – Ajaccio

@jonas_hansson

Publicerad 2013-12-06 kl 15:59
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER