De största talangerna i Ligue 1: Plats 20-11

20. Yassine Benzia (Lyon, Frankrike/Algeriet, 1994)
Bollen ska in in i mål. Hög fart, rakt-på-attityd, väl tekniskt skolad. 
26 matcher/2 mål/3 assist 

Lyon har under de senaste åren skeppat iväg Belfodil och Martial då man tror att Benzia är den anfallaren som kommer att gå längst. Benzia ses i samma kvalitetsspann som Benzema och Ben Arfa tidigare var i. Såhär långt har Benzias karriär varit kusligt lik Benzemas yngre år, fast med skillnaden att det hela tiden kändes som att tonåringen Benzemas karriär närsom skulle komma igång. Det är inte samma känsla kring Benzia.

19. Benjamin Mendy (Marseille, Frankrike/Senegal, 1994)

Självklart måste det komma in några Le Havre-produkter på listan. Under 2000-talet har klubben fått fram några av fotbollseuropas mest upphöjda talanger (Pogba, Lassana Diarra, Le Tallec, Sinama-Pongolle, Boumsong, Ntcham i Manchester City), och ska vi fortsätta att öka på den listan så hittar vi även Mandanda, Hoarau, N’Zogbia, Fofana (Lyon), Mendes (Lille), Kameni och Chimbonda. Faktum är att klubbens akademi har så bra rykte även internationellt, att till och med de största klubbarna som Manchester United och Chelsea tar till fula(/stundom olagliga) metoder för att locka bort dem från Le Havre. Mendy? Nästa säsong lär han vara en genuint bra Ligue 1-vänsterback. Går han snart förbi PSG-bänkade Digne i landslagsordningen?

18. Raphaël Guerreiro (Lorient, Portugal/Frankrike, 1993)
Vänsterback som alltid orsakar defensiv smärta för motståndarna.
17 matcher/0 mål/0 assist 

Rätt mycket av en Mendy-kopia. Guerreiro åkte också runt på Ligue 2-arenor under en period i Caen innan han var helt redo för Ligue 1. Det krävdes en viss inskolningstid under hösten, men nu är Guerreiro Lorients nästan enda pålitliga och hängivna spelare. Det är han och Ecuele Manga som får lösa upp allting i defensiven. En realistisk optimist i offensiven. Verkar vara paxad för Portugal, vilket dock är vettigt då tre andra franska vänsterbackar också får plats på topp-20 på den här listan.

17. André Biyogo Poko (Bordeaux, Gabon, 1993)
Kan ta över efter Matuidi.
20 matcher/1 mål/0 assist

Poko måste var den spelaren i Ligue 1 som springer allra mest, men han gör varje löpning med kvalitet och hög ivrighetsgrad. Jämfört med Matuidi så är Poko i en mer tillbakadragen roll, men han har fortfarande samma fina fotarbete och teknik. Ett PacMan-spöke. Han dyker hela tiden upp i din närhet för att gör dig nervös och han fångar dig alltid till slut.

16. Morgan Sanson (Montpellier, Frankrike, 1994)
Har gått från underpresterande ytterdribbler till finsmakande passningskoordinator.
12 matcher/0 mål/2 assist

Det har under de senaste 18 månaderna byggts upp en hätsk stämning från Montpelliers supportrar mot det egna laget, trots att klubben egentligen presterar precis som man “ska” göra, men det finns en sak som supportrarna alltid hyllar: att den unga trion Stambouli, Cabella och Sanson leder laget och ger stor framtidstro. Sanson kom i somras från Le Mans där han var en egoistisk och direkt oviktig kantspringare, men med en hög potential. Nu när han har gjort en Verratti-omskolning till en betydligt lägre och mer central position så fungerar han perfekt. Kanske säsongens största genombrott bakom Enyeama.

15. Mario Lemina (Marseille, Frankrike/Gabon, 1993)

När Marseille värvade Lemina från Lorient i somras så kostade han en bra bit över €5 miljoner, trots att han bara hade gjort drygt tio seniormatcher i hela sin karriär. Dessutom tappade Gourcuff, Lorients tränare, allt sitt hopp när han fick höra om affären. Under sina 25 år som Lorient-tränare hade Gourcuff aldrig känt sig så besviken. Med andra ord: det här var en talang som var extremt uppskattad. Alltid så full med energi och han kan göra allting på en fotbollsplan, och nästan alltid bland de bästa på planen i Lorient. Baup har dock inte använt honom, vilket har varit direkt uruselt coachat med tanke på Marseilles förhållandevis tunna trupp. Blir Lemina en av vårens stora talanger när den nya tränaren ger honom den rätta chansen?

14. Geoffrey Kondogbia (Monaco, Frankrike/Centralafrikanska republiken, 1993)
Går in och vinner allting på mittfältet, och är klart godkänd på att fördela vidare. 
13 matcher/0 mål/0 assist

Kondogbia har varit en av de få franska utlandsutforskarna som PSG/Monaco har velat få tillbaka till fransk fotboll. Han har en spelstil och kroppsstorlek som gör honom enkel att uppskatta, men man måste ändå fråga sig om han är en spelare där det går att motivera priset på €20 miljoner. Jag tror att en av anledningarna till att han stack ut så mycket i Sevilla berodde på att han var mer annorlunda i den ligan än vad han är i Ligue 1. Ligue 1 är en hårdare liga, och då har Kondogbia inte samma övertag som han hade i La Liga. Har heller inte fått ett förtroende hos Ranieri som hellre satsar på den 30-åriga Ligue 2-spelaren Obbadi.

13. Jérôme Roussillon (Sochaux, Frankrike/Guadalupe, 1993)
Något så ovanligt som en ytterback som är en stabilitetsgivare för hela lagets spel.
30 matcher/0 mål/2 assist

Det finns definitivt mer talangfulla spelare som slutade på en sämre plats än Roussillon på den här listan, men han har den förmågan att hans lag alltid blir så mycket bättre är han är på planen, trots att han är på en “obetydlig” plats som vänsterback. När han är med (vilket han inte varit den här säsongen, på grund av en skada) så blir Sochaux ett stabilt och offensivt vackert lag där hela vänstersidan av laget är väl fungerande. När han inte är med faller laget ihop. Som spelare? Även här har vi ungefär en Benjamin Mendy-kopia.

12. Divock Origi (Lille, Belgien/Kenya, 1995)
Idealbilden av en urjobbig anfallare: stor, stark, snabb, rörlig.

Det är inte bara en fantastisk dubbelnationalitet på Origi, som är ytterligare en framgångsrik belgare i Lille, utan hans anfallsstil jämförs ofta med en ung Kluivert. Många bra fysiska egenskaper och tanken är att när han väl får allt att stämma, då kommer han kunna dominera ut alla Ligue 1-backlinjer. Han har hittills fått nöja sig med en inhopparroll, men när han väl är helt redo för seniorfotboll så borde det vara dags för Lille att dumpa den högavlönade och lätt känslokalla Kalou.

11. Hervin Ongenda (Paris SG, Frankrike/Kongo, 1995)
Vid en första anblick: en extremt snabb allroundoffensiv spelare. Vid en andra anblick: som kan göra tekniska lösningar i hög fart som bara de absolut största spelarna klarar av. 
4 matcher/0 mål/1 assist 

När Ongenda presenterades under försäsongen med det här målet (notera hemmasupportrarnas applåder), och följde upp det med att göra liknande saker i ligan, så trodde man att PSG skulle “nöja” sig med att ha en anfallsuppsättning med Ibrahimović, Cavani, Lavezzi, Ménez, Lucas och Ongenda. Sex spelare till tre positioner. Dessvärre verkar Blanc nu sakna förtroende för Ongenda, bland annat genom att inte ge honom speltid samtidigt som PSG fortsätter att kolla på externa spelare som exempelvis Mata, och därför är det svårt att veta var karriären tar vägen. Om Ongenda hade fått kontinuitet till att utföra sina stora idéer så hade han kanske redan nästa säsong varit en viktig reserv i PSG, men nu blir det mer Bahebeck-känsla.

***

LIGUE 1 OMGÅNG 17
Tabell

Bastia – Lyon 1-3 (Raspentino – Lacazette, Benzia, Gomis)
Bordeaux – Lille 1-0 (Självmål)
Lorient – Rennes 2-0 (Jouffre * 2)
Marseille – Nantes 0-1 (Bedoya)
Monaco – Ajaccio 1-0 (Rivière)
Paris SG – Sochaux 5-0 (Silva, Lavezzi, Cavani, Ibrahimović * 2)
Reims – Nice 1-0 (Charbonnier)
Saint-Étienne – Thonon Gaillard Uppskjuten
Toulouse – Montpellier 1-1 (Aguilar – Camara)
Valenciennes – Guingamp 1-1 (Doumbia – Sankharé)

OMGÅNGENS ELVA (3-1-4-2)

Lacazette (Ly) – Ibrahimović (Pa)
Cabella (Mo) – Moutinho (Mo) – Nguemo (Bo) – Jouffre (Lo)
Motta (Pa)
Djilobodji (Na) – Ecuele Manga (Lo) – Kerbrat (Gu)
Jourdren (Mo)

@jonas_hansson