Om man bortser exempelvis marknadsföring, ekonomi och arenaplaner, och istället fokuserar på vad som kan förändras på det sportsliga planet, så finns det för stunden fyra problem som kan hålla tillbaka PSG:s utveckling.
1. Den defensiva centrallinjen blir mer fragil
Ancelotti lämnade efter sig ett stort arv när det gäller försvarsspelet. När Alex, Silva, Matuidi och Motta hade bestämt sig för att matchen skulle vara låst, då var det nästintill omöjligt att göra mål på PSG 2012/2013. Det var förmodligen PSG:s största styrka, att man på ett så framgångsrikt sätt kunde få bort motståndarnas anfallsspel. Vi minns bland annat en match mot Lyon, där Lyon släppte in matchens enda mål i slutet på första halvlek, men ändå inte skapade ett enda vettigt anfall under hela andra halvlek.
Blanc prioriterar annat, vilket riskerar att man tappar en del av det här självklara försvarsblocket. Blir PSG verkligen blir så mycket bättre med det utvecklade anfallsspelet om man samtidigt släpper in fler mål? I många Champions League-matcher handlar det snarare om det laget som gör det första misstaget också är det som blir utslaget, och PSG 2013/2014 är mer misstagsbenägna i defensiven än vad PSG 2012/2013 var.
Vi har redan nu hunnit att se en liten skillnad i statistiken: 29 nollor på 54 matcher under 2012/2013, 11 nollor på 26 matcher 2013/2014. Från att hålla nollan i 53,7% av matcherna, till att nu göra det i 42,3% av alla matcher. En för PSG lite oroande trend.
2. Bristen på sportchef
Leonardo gjorde det bra, men inte strålande, som sportchef. Han fick visserligen in många bra spelare som bidrog till den konstanta utvecklingen, men han la också ut enorma summor pengar på att få in de stora spelarna och han gjorde även en hel del misstag, som Pastore (€42 miljoner, även om han kom i ett paket med Sirigu), Sissoko (€7 miljoner) och den i PSG totalt värdelösa Lugano (€3 miljoner). Han var en symbol för klubbens Serie A-fokus och stjärnglans, snarare än att han gjorde imponerande transferklipp.
Nu står däremot PSG utan sportchef, man använder sig istället av flera personer som egentligen inte har sportchefskunskaperna. Klubben måste ha en person som har fullt fokus på att bara sköta transfers och kontrakt. Leonardo själv slet ut sig så mycket på att vara sportchef att han till slut anlitade en assistent. Det är så svårt att ha sportchefsrollen, och tänk då om man börjar dela ut de arbetsuppgifterna till personer som saknar kunskaperna och dessutom har andra arbetsuppgifter.
PSG ville ha Maldini, men han vill bara till Milan. Ginola vill gärna bli ny sportchef, men PSG verkar inte alls sugna på det. Det sägs att Leonardo fortfarande agerar som en rådgivare åt PSG. Blir det en återkomst i sommar? Det som talar emot att Leonardo kommer tillbaka är att PSG vill ha en ännu symbolstarkare sportchef, något namn som står för något och som alla känner till. En Maldini eller en Zidane, men det finns inte så många sådana. Tar man in ett korttidsalternativ och kanske väntar in Ibrahimović på den posten?
3. För stort domarfokus
Motståndarna har nu lärt sig vad som enklast sårar PSG: låt dem fokusera på domarna. Gå hårt in i duellerna så börjar PSG-spelarna att förflytta fokuset från matchen till domaren. Vi såg Leonardo knuffa en domare och förlora sitt jobb, vi såg Silva göra något liknande i en match mot Valenciennes, och i lagets sista ligamatch för hösten (2-2 mot Lille) var PSG-spelarna under några minuter så domarfixerade att de tillät Lille att kvittera.
Motståndarna kommer fortsätta att spela på gränsen, och ibland även gå över den, så länge som PSG visar att de faller för det. Sedan Blanc tillträdde så har vi också sett PSG-spelarna allt oftare omringa domaren, och det enda man får ut av det är ett gult kort till sig själv.
Det här påminner om hur motståndarna gjorde mot Arsenal under flera år. Skillnaden där var att Arsenalspelarna tenderade att bli försiktiga snarare än att angripa domaren, men motståndarna fick ju ett liknande resultat som Ligue 1-klubbarna får nu.
Det enda sättet att lösa det här är själva lösa problemet. Att gå så hårt åt domaren under matchen måste nog vara ett av de sämsta möjliga sätten om man vill börja få fler domslut med sig/färre domslut emot sig. Dessutom börjar PSG-spelarna tänka på annat än att göra de sakerna som fixar en seger.
4. Inte tillräckligt dominanta i ligaspelet
Fotbollsforskaren Rob Jovanovic gjorde en competitive index för femton stora fotbollsligor. Man kan säga att det han undersökte var hur jämna ligorna var, från toppen till botten, och därmed också hur svårt det var att vinna fotbollsmatcher i respektive liga. Brasilianska Série A (som har haft sju olika klubbar på platserna 1-3 i tabellen över de tre senaste åren) och amerikanska MLS (där lönetaket och draftingsystemet skapar jämnhet) var de två ligorna där det var störst sportslig utmaning. Efter det? Ligue 1.
Den ligan med störst sportslig skillnad? La Liga, följt av Celtics dominans i skotska Premier League och fyrklubbsligan Primeira Liga (Portugal), och efter det kom Bundesliga.
Sedan kan man kolla på hur många matcher som några av de inblandade klubbarna har tappat poäng i:
Barcelona 2012/2013: 6
Barcelona 2013/2014: 2
Bayern München 2012/2013: 5
Bayern München 2013/2014: 2
Paris SG 2012/2013: 13
Paris SG 2013/2014: 6
(Observera dock att Bayern München, 16, och Barcelona, 17, har spelat några färre matcher än PSG, 19, den här säsongen.)
PSG har redan nu tappat lika många poäng i ligaspelet som Bayern München och Barcelona gjorde under hela förra ligasäsongen. Fortsätter man att kolla på toppligorna så ser man också att exempelvis Juventus bara har två matcher med poängtapp under den här säsongen.
PSG får slita för hårt för att vinna sina ligamatcher, vilket gör att man inte har riktigt lika mycket fokus och energi till Champions League-matcherna. Jag tror inte heller att det är någon slump att Premier League-lagen har så svårt i Champions League eftersom deras liga är så pass jämn.
Därmed inte sagt att man inte kan vinna Champions League även om man har det svårt i ligaspelet, för det här är bara en delorsak. Dortmund har haft problem i ligan under de senaste 18 månaderna och ändå gjort bra insatser i Champions League. Däremot skulle PSG behöva bli ännu mer Champions League-fokuserade, för att kunna få ut max av den turneringen.
Vi kan fortsätta:
Antal matcher som klubbarna har vunnit med minst tre mål (som får vara måttet för “utklassningsseger”) under de senaste 18 månaderna, och där ser vi att både PSG och Premier League-lagen har svårare att få enkla segrar:
PSG: 11
Barcelona: 20
Bayern München: 18
Real Madrid: 16
Juventus: 12
Manchester City: 10
Manchester United: 7
Arsenal: 9
På grund av detta kan PSG heller inte vila spelare som Ibrahimović, Silva, Matuidi och Motta i ligaspelet tillräckligt ofta. Det är spelarna som i princip alltid startar ligamatcherna. Det här är ett problem då bland annat Motta och Silva har dragits med skador under tiden i PSG, vilket inte förbättras av fler svåra matcher, och Ibrahimović tenderar att tappa kraft under våren på grund av för hårt matchande. Vi minns fortfarande siffrorna:
Ibrahimović i Champions Leagues gruppspel: 63 matcher, 29 mål. 0,46 mål/match.
Ibrahimović i Champions Leagues slutspel: 29 matcher, 5 mål. 0,17 mål/match.
5. Övriga problem
Det finns dessutom många mindre problem som hade kunnat lyftas fram, men det kommer alltid att finnas frågetecken kring en klubb.
Är Blanc verkligen en tillräckligt bra tränare?
PSG borde väl värva minst en stor spelare till så att rotation blir enklare?
Borde inte klubben vara bättre på att lyfta upp juniorer, med tanke på att det bara är Rennes som just nu har fler franska ungdomslandslagsspelare?
I den senaste franska undersökningen som gjordes så var det bara Ajaccio som var en mindre omtyckt klubb än PSG, varför har PSG låtit det bli så?
Varför har PSG haft så svårt att få ut max av Lavezzi, Pastore och Lucas?
Varför tog det så lång tid att fixa ett nytt kontrakt åt Matuidi?
@jonas_hansson