Efterträdarna för Trezeguet, Henry, och Zidane

David Trezeguet, Zinedine Zidane, och Thierry Henry var en hygglig uppsättning att bygga grunden för sin landslagsoffensiv, men tanken var att landslaget inte skulle vara lika beroende av de tre spelarna inom några år. Frankrikes U17-landslag hade nämligen vunnit U17-VM ett år tidigare. De vann före Spanien med Fernando Torres och Andrés Iniesta, och Argentina med Carlos Tévez och Javier Mascherano.

I Frankrike fanns det framför allt tre spelare som stack ut, och deras karriärer var redan färdigskrivna. Anthony Le Tallec skulle ta över efter Trezeguet, Mourad Meghni efter Zidane, och Sinama-Pongolle efter Henry.

Sinama-Pongolle hade gjort 9 mål i U17-VM och blivit vald till turneringens bästa spelare, men ändå var hans kusin Le Tallec den stora talangen i Le Havre. Sinama-Pongolle var kanske inte ens den näst största talangen av de tre, eftersom Meghnis teknik var något som fransmännen inte hade sett sedan Zidanes yngre år. Meghni hade haft specialhjälp från en brasiliansk tränare och fick göra stora “hemma-hos”-TV-reportage redan när han var 16 år.

Och ja, två av de tre spelarna blev ju också A-landslagsmän. Sinama-Pongolle gjorde en A-landskamp för Frankrike, och Meghni har gjort några A-landskamper för Algeriet.

Idag är Sinama-Pongolle reserv i Rostov i Ryssland. Under de senaste 24 månaderna har han gjort ett (1) mål från sin anfallsposition.

Idag är Le Tallec reserv i Valenciennes. Under de senaste 18 månaderna har han gjort ett (1) mål från sin anfallsposition.

Idag är Meghni klubblös. Efter det att han lämnade läktaren i Lazio sommaren 2011 så har han spelat tio (10) matcher i Qatar.

Ändå är det här tre av de fyra mest framgångsrika spelarna från 1984-generationen som vann U17-VM-guldet. Hassan Yebda var också med, men han spelar nu för Algeriets landslag.

Av de 18 spelarna som vann guldet så är det bara Le Tallec och Lorients reservmålvakt Chaigneau som spelar i Ligue 1. En spelare är i ett bottenlag i Tippeligaen, en spelare är i Kinas andradivision, en spelare är i Algeriets högstadivision, tre stycken spelare är i Ligue 2, och sju stycken spelare har antingen slutat spela fotboll eller spelar på en lägre nivå. Samtliga är 30 år gamla.

Det är 1987-generationen med Karim Benzema, Samir Nasri, Jérémy Ménez, och Hatem Ben Arfa som ses som den misslyckade ungdomsgenerationen i Frankrike. Det var också en generation som vann ett U17-mästerskap, då U17-EM år 2004. I jämförelse med 1984-generationen är det svårt att förstå hur man kan anse att 1987-generationen anses vara så misslyckad.

Varför gick det då inte bättre för spelarna? Det enkla svaret är att faktiskt inte attitydproblem, något som gärna slängas ut slentrianmässigt, utan de verkar helt enkelt inte ha varit tillräckligt bra och fick heller inte rätt förutsättningar. Det var en grupp spelare som presterade bra tillsammans och sedan gjorde fel val i karriären. Både Le Tallec och Sinama-Pongolle hamnade i Liverpool under perioden då Houllier var på väg bort från klubben, och den nya tränaren Benitez såg ingen potential i de två spelarna, och Meghni skrev på för Bologna. De tre kontrakten var påskrivna redan när spelarna var 16-17 år.

Den viktigaste anledningen ser nämligen ut att vara att det runt milleniumskiftet började dyka upp ett starkare fenomen. Utländska klubbar värvade betydligt fler tonåringar från utlandet, så kallade “ungdomsproffs”. Allt började att eskalera när Wenger värvade Aliadière på ett åttaårskontrakt, och efter det följde spelare som Bellion, Sinama-Pongolle, Le Tallec, Meghni, Medjani, Vignal, och Péricard. Känslan är att de stora utländska klubbarna idag är betydligt bättre på att ta tillvara på sina utländska tonåringar, men på den tiden fungerade inte systemet.

Just Frankrike var också det landet som tappade flest ungdomar utomlands. Ungdomsfotbollen i Spanien, Italien, och Tyskland ansågs inte vara lika stark, och det var svårt för framför allt klubbarna i England att värva ungdomar från Sydamerika på grund av arbetstillståndsproblem. Dessutom var Frankrike den hippaste fotbollsnationen tack vare VM-guldet 1998 och EM-guldet 2000, samtidigt som klubbarna då förväntade sig att den väl genomarbetade ungdomsfotbollsstrukturen med akademier i Frankrike skulle garantera att det i varje generation dök upp blivande storspelare.

Frankrike har fått ta en hård smäll eftersom ungdomsproffsfenomenet inte fungerade i uppstarten. Av de spelarna födda 1980-1985 är det nästan endast latebloomers (Koscielny, Rami, Ribéry, Valbuena, Gignac, Evra) blandat med några undantagsfall (Clichy, Debuchy, Mavuba) när det franska landslaget ska välja VM-trupp. Av alla ungdomsproffs som tidigt stack utomlands så är det endast Clichy som har överlevt till seniorlandslagsnivå. De spelarna är idag 34-29 år gamla, vilket kan vara en delförklaring till de svaga resultaten för det franska landslaget i de senaste slutspelen. En spelare är oftast på topp när han är 25-28 år, men Frankrike har inte haft särskilt många sådana spelare under de senaste åren. Nu verkar dock ungdomsfotbollsintegrationen fungerade bättre i andra länder. Varane var 18 år när han flyttade utomlands, Pogba 16, och Griezmann 14.

Men imorgon är det ju nordderby mellan Lille och Valenciennes. Den mest framgångsrika av de tre 1984-supertalangerna, Anthony Le Tallec, kanske då får göra sin första start sedan den 30:e november, om inte Majeed Waris’ skada hinner läka. Det är han och Hassan Yebda som får dra 1984-generationen vid liv. 

@jonas_hansson