Afrika presterade som brukligt i det här VM-slutspelet. Ett eller två lag gick vidare från gruppen, men kontinenten har ännu inte fått fram ett landslag som är en VM-guldkandidat, utan de sista bidragen åker ut i åttondelen eller eventuellt med en hedersam förlust i en kvartsfinal.
Det här året var det Algeriet som blev de kultförklarade, efter att det tidigare har varit Ghana (2010), Senegal (2002), Nigeria (1998/1994), och Kamerun (1990). De afrikanska landslagen skapar minnen, men inga stora framgångar.
Den enda positiva uppgången för Afrika: de fick två lag (Algeriet och Nigeria) att gå vidare från gruppspelet. Mellan 1986 (då VM hade gjorts om) och 2010 var det endast ett afrikanskt landslag per turnering som tog sig vidare från gruppspelet. Efter åttondelarna? Tre kvartsfinaler mellan 1986 och 2014, men inga semifinaler. Afrikanskt fotboll har haft näst intill identiska resultat i VM under de senaste 30 åren, det har inte funnits någon synlig förändring.
LÄNDER SOM GÅTT VIDARE FRÅN VM-GRUPPEN, 1986-2014
Svart = Europa, rött = Sydamerika, gult = Asien, grönt = Afrika, blått = Nordamerika
![Namnlös]()
Det är fortfarande ett gigantiskt skillnad i ekonomi, struktur, och historia när det gäller fotboll i Afrika kontra Sydamerika/Europa, men den senaste FIFA-undersökningen visade att drygt 46 miljoner afrikaner spelar organiserad fotboll. Siffrorna för Europa och Sydamerika: knappt 62 miljoner respektive knappt 28 miljoner.
Känslan är därför att även om inte Afrika har fått en VM-guldskandidat, så hade de Allsvenska lagen gjort sig en rejält tjänst på att skaffa ett etablerat scoutingsystem i något afrikanskt land. Allsvenskan 2013 var en av de toppligorna i Europa med färst antal utländska spelare. Om man vill ha en bättre liga så finns det fullt med billig talang i Afrika, utan att man ska behöva ringa Patrik Mörk för enskilda chansningar.
Nu kan de inte bara kliva in i ett afrikanskt land och tro att det är samma kultur, språk, religion, och fotboll i Sydafrika som i Tunisien eller Etiopien, utan det är fortfarande extrema skillnader på kontinenten, men det finns många ställen med outnyttjad fotbollstalang som de största ligorna ännu inte har kommit åt.
Algeriet?
Igår firade Algeriet nationaldag – 52 år efter att landet blev fritt från Frankrike. Algeriet fick in i revolutionen år 1954, samtidigt som Frankrike vägrade att ge upp landet då det var en viktig del av deras ekonomi. Det går inte att svara på hur många som dog på grund av det åtta år långa kriget. Siffrorna varierar allt från 150 000 till 1,5 miljoner.
Idag kommer det algeriska landslaget hem. 52 år efter revolutionens slut, 32 år efter VM 1982. Det var rätt många tiotusen personer på Algers gator när spelarbussen rullade runt som om de hade vunnit VM-guld. Algerierna vet ju hur man firar, och att 15 spelare i VM-truppen föddes i Frankrike är idag helt oväsentligt. VM 2014-hjältarna är lika stora som 1982-generationen, och det går inte att få finare beröm i Algeriet.
(Tryck fram till 00.35)
[youtubeplay id=”6NIlxYe0Yeg” size=”large”]
AFRIKAS VM-ELVA
Gervinho – Slimani – Gyan
Onazi – Medjani – Feghouli
Asamoah – Halliche – Omeruo – Aurier
Enyeama
Atsu supersub, M’Bohli som målvaktsreserv, Bentaleb kör på när en mittfältare behöver bytas av, och André Ayew som Afrikas Erlingmark. Förbundskapten: Coach Vahid. 57 000 algerier har skrivit på en namninsamling för att få honom att stanna, men han bestämde sig redan innan VM: han slutar.
@jonas_hansson