Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Hetsen kring Generation Cantona

L’Équipe har ett bökigt betygssystem, ni gör bättre nytta om ni läser lite Patrick Modiano än att försöka grotta ner er i L’Équipes kriterier, men betygssystemet är så brett att det endast vid sju tillfällen har delats ut en tia i betyg.

Två gånger till Messi (Bayer Leverkusen och Arsenal), Lewandowskis fyrling mot Real Madrid, Salenkos fyra mål mot Kamerun, och Aarhus’ målvakt Windfeld efter en UEFA-cupmmatch borta mot Nantes.

Två tior i samma match: U21-EM-finalen 1988, till de franska spelarna Bruno Martini och Franck Sauzée.

För att förstå det måste man sätta in den matchen i en kontext. Frankrikes A-landslag hade ett ursunkigt 60- och 70-tal. Mellan 1960 och 1982 hade landet endast kvalificerat sig för två av tio mästerskap, och de båda mästerskapen slutade med att de åkte ur i gruppspelet. Frankrike var nästan Norge-dåliga på boll.

Det kom dock ett positivt flöde under 80-talet. Platini var dåtidens Zidane och mellan 1982 och 1986 blev det ett EM-guld samt en tredje- och fjärdeplats i VM. EM-guldet hade dock en svag karaktär, de flesta var mest missnöjda över att tyskarna och oflytet (och ännu flera tyskar) hade förstört Platinis VM-guldkröning.

Innan U21-EM 1988 hade Platini slutat i A-landslaget. Det blev en kvalitetsdränering av A-landslaget, för även Giresse och Tigana var borta. Detta var samtidigt som Canal+ etablerade sig hos det franska folket. Det fanns flera faktorer som gjorde att U21-generationen 1988 hade starka ögon mot sig. Alla kunde se dem, och alla hade förhoppningarna om att 90-talet skulle bli ännu mer framgångsrikt och ge landet ett VM-guld.

Det här var innan den stora akademiexplosionen. Clairefontaine var visserligen aktiverat som landets centrala punkt, men akademiarbetet hade varit igång för kort tid för att ge faktiska resultat. Spelarna kom därför primärt från historiskt ungdomsstarka småklubbar som Auxerre, Sochaux, och Montpellier.

Och sedan hade de Cantona.

[youtubeplay id=”OhskAyWlsRg” size=”large”]

Just den tacklingen gav bara två månaders avstängning, eftersom U21 hade semifinal mot Gascoignes England och förbundet var desperat efter framtidstro. En längre avstängning än så hade gjort att Cantona missade dubbelmötet i semifinalen (dubbelmöte var tydligen en fin idé på 80-talet).

Nu gjorde han istället två av målen i första matchen. Sammanlagt 6-4, och i finalen mötte de grekerna som hade slagit Holland med 5-2.

Smidigt nog spelades en final i maj i Grekland (0-0) och en i oktober i Frankrike. Cantona var med i första finalmatchen, men i den andra matchen var Cantona avstängd efter att ha kallat A-landslagets förbudskapten Henri Michel för “sac à merde” (han gillade sina strider med Michel, det gjorde han). Ett års avstängning från all landslagsfotboll.

Rebellen Cantona från antietablisemangsklubben Auxerre var landets kvalitetshöjare på ungdomsnivå, även om alla inte vågade använda orden “Nya Platini” då dem bar för höga krav. Att Cantona saknades gjorde att förväntningarna sänktes inför finalreturen, trots hemmaplan för Frankrike.

Det är nog de sakerna man ska ha med sig när man får se att den ena tian Sauzée gjorde två distansskottmål och den andra tian Martini höll nollan (Martini som var lagkamrat med Cantona i Auxerre, och det hade Cantona tackat Martini med genom att smocka honom i ansiktet).

Förutom Cantona och Laurent Blanc satte resten av generationen en relativt medioker prägel på A-landslagsnivå, även om flera av dem gjorde matcher på A-nivå så var det bara Laurent Blanc som landslagsöverlevde till VM 1998.

U21-förbundskaptenen Bourriers hanteringssätt liknade det som Deschamps gör i dagens A-landslag, och sågs som den viktiga framgångsfaktorn mot Grekland. Bort med svårhanterliga tekniskt superbegåvade matchavgörare, in med sympatiska drag.

– Marc Bourrier lät oss köra på. Redan från början handlade allt om glädjen att vara och spela tillsammans, och Bourrier gjorde ingenting som tog det ifrån oss.

Cantona? När U21-finalerna spelades var han redan A-landslagsspelare och hade flyttat till favoritklubben Olympique de Marseille för ett franskt rekordbelopp, Tapie gillade att ösa på med det bästa från Frankrike, men under de unga åren i Frankrike räknade jag till minst sex längre avstängningar för incidenter som Michelpåhoppet, Der Zakarian-tacklingen, sparka och kasta bollar på publik och domare, och Martini-smockan.

En psykoanalytisk hokuspokusmänniska rådde därför Cantona att flytta till England, med förhoppningen att Cantonas kontroversryggsäck inte skulle vara lika tung i den fotbollskulturen. Det gick okej.

Mai-1988-a-22-ans-Cantona-vaut-22-millions_article_landscape_pm_v8

@jonas_hansson

Publicerad 2014-10-09 kl 15:15
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER