Efter pressfotbollen: Är flexibilitet nästa steg i taktikutvecklingen?

Jogi Löw inför VM 2014. Vi har i flera års tid pratat om pressfotbollen, om gegenpressing, men jag tycker vi har ignorerat vad två av pressfotbollens mästare – Marcelo Bielsa och Pep Guardiola – har utvecklat vidare efter det. Vad som kan vara nästa stora taktiska trend.

Bayern München vs Roma i halvtid. 

Olympique de Marseille vs Rennes.

Det är så mycket flexibilitet på planen. Guardiola började med detta redan under tiden i Barcelona (ett jobb han tog efter att ha diskuterat igenom tränaryrket med… Bielsa). Du har ett fastetablerat spelsätt, men du kan göra tydligare förändringar.

Positionerna på ytterbackarna (som i vissa fall numera drar sig inåt i planen, eller som i Robben och Bernats fall vara näst intill ytteranfallare), om balansspelaren ska ligga som en extra mittback eller tvåvägsspelare, trycka upp fyra-fem spelare i ett offensivt led.

Detta för att störa de bästa ytorna sett till motståndarnas svagheter, kunna bestämma mittbacksantal beroende på om motståndarna använder en eller två centrala anfallare, kunna hitta sätt så att de offensiva spelarna kommer högre upp i pressen, hitta uppspelsytor.

Fembackslinjetrenden diskuterades under VM, men det kändes som att poängen var något annat: du får inte vara för låst. Du måste kunna ge dina spelare ännu större rollförändringar beroende på motstånd.

Bielsa och Guardiola var, tillsammans med Jürgen Klopp, de som drev fram pressfotbollen bland fotbollstrender. Jag blir inte förvånad om de drar fram den taktiska flexibiliteten som nästa stora grej.

I svensk fotboll? Så fort ett lag visade stor taktisk flexibilitet så hamnade de i Champions Leagues gruppspel. De flesta andra lag ligger och puttrar i sitt strikta 4-4-2-spel.

@jonas_hansson