1. Spelaren måste vara född 1994 eller senare.
2. Spelaren måste tillhöra en Ligue 1-klubb.
3. Spelaren måste ha fått speltid i Ligue 1.
Punkt 2 och 3 är där för att jag själv måste ha fått se spelarna i seniorsammanhang. Generellt kan man säga att det sällan skiljer så mycket på talangerna från plats 15 och uppåt, utan flera av talangerna i dagens lista (plats 31-40) och kommande listan (21-30) kan både rasa och höjas under de kommande månaderna.
Spelaren inom parentes, exempelvis Thomas Lemar ([…], Christian Eriksen) är den spelaren jag tycker har flest spelmässiga likheter med talangen. Jag gör ingen kvalitetsbedömning, utan anser att Lemars stil är mest lik Eriksen av de som är aktiva i fotbollstoppen. Detta för att få en ungefärlig bild av vad det är för spelartyp, men jag lägger ingen kvalitetsåsikt i spelarjämförelser.
40. Thomas Lemar (1995, Caen, Christian Eriksen)
När Lemar gjorde den här säsongens första start i Ligue 1 så blev han utbytt efter 40 minuter på grund av hjärtrusning. Han ville för mycket, för snabbt. En passande bild av hans problem att få starka prestationer i seniorsammanhang.
Uppvuxen i Västindien med en stor bolldrivarinstinkt. Han ska både sätta igång anfallen och avsluta dem. Alltid aktiv i de franska ungdomslandslagen, men har haft problem att få ut sitt spelsätt på seniornivå. Caen är dock en lugn och behärskad miljö att växa upp i. Ännu viktigare för en stressad spelare.
39. Vincent Koziello (1995, OGC Nice, Jack Wilshere + Mathieu Valbuena)
”Nu slänger Nice in en 12-åring”, är standardfrasen när 58 kilo Koziello får hoppa in. Med en lugnare Jack Wilshere-touch på spelstilen och en oskyldig aura över sig är Cannesprodukten Koziello inte på något sätt en permanent tillhörighet i Nices A-lag, men gör alltid saker när han får sina stickminuter. Han är den som ska mittfältslirka när Hult saknas, och är en av ett tiotal talanger i klubben som bör få en fin karriär.
Storleksbristen? Äh, Koziello har aldrig behövt fler centimeter för att spela fotboll. Inte ens när han lirade U17 i Cannes.
![koziello-u17cannes]()
38. Souahilo Meïté (1994, Lille OSC, Abou Diaby med Vieira-tendenser)
Tidigt färdigutvecklad, eller bara otur i Lille? Meïté var både fysiskt och tekniskt en Abou Diaby-spelare i ungdomsåren och Auxerre, men i Lille får han mest skit när han hittar sina enstaka skadefria perioder. En spelare som dominerar på U17-landslagsnivå, men som hånas i Lillesammanhang. Hans fysiska färdigheter blir inte lika utstickande där.
37. Franck Honorat (1996, OGC Nice, Pedro)
En målskytt som inte gör mål. Både Tigana och Gomis hade ungdomskarriärer i Honorats Toulon, men Honorat valde att dra till Nice. Honorat har de smarta löpningarna och det distinkta över sig, men det blir för få mål, både på landslags, A-lags-, och reservnivå. Något som oftast lossnar för unga spelare. Målproduktion härdas man fram till. Får ändå starta stickmatcher och vara en seriös inhoppare.
36. Federico Andrada (1994, Metz, grövre Chicharito)
Andrada slog flera ungdomsrekord i River Plate och skrev på ett A-lagskontrakt med en utköpsklausul på €15 miljoner. Efter det? Hans något styrkelösa spelstil, mer byggt på Pippo Inzaghi-instinkt, blev ingenting. Lånad till Metz, som historiskt sett jobbar bra med unga offensiva spelare. Effektivisera de länge bollarna mot honom och det blir en del mål.
35. Farès Bahlouli (1995, Lyon, lättare Ross Barkley)
– Han är en av de bästa jag har sett i träning.
Lacazettes ord om Bahlouli, ytterligare en nordafrikansk spelare med en hög teknisk komplexitet, som dock har problem att få effekt av det. Ett humör som ska fixas till och Lyon tar det långsamt. Kroppsrörelserna. Kontrollen. Lugnet men ändå rycket. Idéerna.
– Han har kanske störst potential av alla. Han har så stort teknisk register, bland annat ett kvalitetspassningsspel. Han måste fortfarande kunna hantera prestationerna och insatserna. Om han inte exploderar så är det slöseri.
Armand Garrido, anställd i Lyons ungdomssektion. Mycket sånt här:
[vineplay id=”MU96nuuXHh2″ size=”large”]
34. Stéphane Sparagna (1995, OM, Toby Alderweireld)
Bielsa fick inte in några mittbackar till OM. I slutet av försäsongen så var han så trött på A-lagsalternativen att han helt enkelt körde med Sparagna, som satt på ett halvår långt reservlagskontrakt. Startade i premiären – bara för att bli utbytt i halvtid. En mittback med försök till Varane-elegansen, men utan Varane-dominansen. Talangfullt, men förtroendelöst. Det pratas Arsenal.
33. Jean-Philippe Gbamin (1995, RC Lens, mindre uppenbar Micah Richards)
Alltid eftertraktad för hängivenheten och den vältränade höga kroppen, men vet vi vilken position Gbamin är bäst på? Arsenal och City ville ha honom för ett par år sedan. Elfenbenskustens A-landslag vill ha honom nu. Han tillhör franska U21. Han är ordinarie i RC Lens. Förtroendet finns där. Ska vi vänta på explosionen, eller måste vi först definiera exakt vad Gbamin ska göra?
32. Valentin Lavigne (1994, Lorient, Yoann Gouffran)
En latebloomer då han gör sin första A-lagssäsong som 20-åring. Knappt 500 minuter, fyra mål, och en assist. Löpningarna, tankarna, Ole Gunnar Solskjær-tendenserna. Prestera över längre period och han hamnar topp-20. Ingen släkting till Avril.
33. François Kamano (1996, SC Bastia, Saido Berahino)
Provspelade i AIK för ett år sedan. Fick sedan kontakt med SC Bastia, och har tränat med dem sedan i januari. Numera uppbunden på ett fyraårsavtal, och ses som SC Bastias talangpärla.
Har bara lirat i Guineas inhemska liga tidigare, och saknar en del grundskolning, men råkvalitéerna och råattityden gör honom mycket gott när han öser försök som ytteranfallare. Startspelare i SC Bastias fem senaste matcher.
@jonas_hansson