Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Frankrikes stora talanger: Lista 30-21

Varje vinter bloggar jag igenom en lista över de största talangerna i Ligue 1. Det är ganska klara grunder:

1. Spelaren måste vara född 1994 eller senare.
2. Spelaren måste tillhöra en Ligue 1-klubb.
3. Spelaren måste ha fått speltid i Ligue 1.

Punkt 2 och 3 är där för att jag själv måste ha fått se spelarna i seniorsammanhang. Generellt kan man säga att det sällan skiljer så mycket på talangerna från plats 15 och uppåt, utan flera av talangerna i dagens lista (plats 31-40) och kommande listan (21-30) kan både rasa och höjas under de kommande månaderna.

Spelaren inom parentes, exempelvis Thomas Lemar ([…], Christian Eriksen) är den spelaren jag tycker har flest spelmässiga likheter med talangen. Jag gör ingen kvalitetsbedömning, utan anser att Lemars stil är mest lik Eriksen av de som är aktiva i fotbollstoppen. Detta för att få en ungefärlig bild av vad det är för spelartyp, men jag lägger ingen kvalitetsåsikt i spelarjämförelser.

Del 1: Lemar, Koziello, Meïté, Honorat, Andrada, Bahlouli, Sparagna, Gbamin, Lavigne, Kamano

30. Antoine Conte (1994, Reims, John Heitinga)

”Är han inte för tunn för att vara mittback?”. Han är för tunn i den meningen att han har svårt att rätta till misstag med kraft och fysik, för det blir misstag med en så ung försvarare med så få A-lagsmatcher.

PSG-produkt som Ancelotti gillade, men som dumpades  och skänktes bort. Några månader efter dumpningen startar han landskamper för franska U21. Ojämn men god gosse. ”Höstens bästa i Reims”, säger tränare Vasseur, som även tränade Conte när båda var inne i PSG:s ungdomsfotboll.

29. Benjamin Bourigeaud (1994, Lens, Yohan Cabaye)

Uppväxt i granntrakten och ringer du hem till honom så svarar en lika Lensentusiastisk mamma. Det, tillsammans med hans framåtanda som central mittfältare, skapar enkelt förståelse till varför Lenssupportrarna gjorde Bourigeaud till favorittalangen.

Spelstil? Gillar att stå längs mittcirkeln och fördela långa precisa lyftningar ut mot rusande kanter. Starkt tillslag, försök till ettrighet i djupledslöpningar. Har än så länge bara satt marginell påverkan under tiden i Ligue 1.

28. Yassine Benzia (1994, Lyon, Karim Benzema)

Benzia sjunker på listan varje år. Han har 24 mål på 39 ungdomslandskamper, han får alltid höra Karim Benzema-liknelsen, han har gjort starka matcher i A-laget. Men. Varken Fournier eller Garde vill ge honom de långa förtroendet i A-laget. Bakom skadeproblemen finns även tränare som vill att Benzia ska mogna.

Fournier skrek efter ny anfallare. Fick ingen. Ändå plockar han upp andra unga anfallare (Fekir, Njie, Yattara…) istället för att ens försöka med Benzia, som får puttra i B-laget. Ser du Benzia spela så undrar du om han verkligen saknar något, mer än möjligen lite mer ryck. En av Frankrikes mest tekniktalangfulla spelare.

27. Steven Moreira (Rennes, 1994, Bacary Sagna)

Ren defensiv, välskolad, Tony Hibbert-kämpande, men ger lite väl högt tekniskt avfall. Moreira har både fördelen och nackdelen att han kan slängas runt var som helst på kanterna, men utan att få en lång sträcka matcher på samma position.

Främst högerback, och det finns väl något Bacary Sagna över honom, samtidigt som han är den mest uppskattade talangen i Rennes i år. Det är ett gott betyg då Rennes har Frankrikes näst starkaste akademi.

26. Lenny Nangis (1994, Caen, fattigklubbarnas Arjen Robben)

Sommaren 2011 gjorde Caen ett val. Inga offensiva nyförvärv, utan lita på 16- och 17-åringarna Mbaye Niang och Lenny Nangis. Det var ovanligt att en så liten klubb som Caen hade två så stora talanger, och offensiven skulle anpassas för dem.

Caen åkte ur Ligue 1, Niang såldes till AC Milan, och Nangis hamnade på bänken i ett par år i Ligue 2. Alla visste Nangis’ gyllene trioegenskaper. Snabbheten. Entusiasmen. Vinna en-mot-en-lägen. Ändå tog det till i våras innan Caen fick ut kvalitéerna på A-lagsnivå. Guadeloupeuppväxta Nangis är bara några fler poäng ifrån ett åtminstone medialt genombrott.

25. Younès Kaabouni (1995, Bordeaux, Javier Pastore)

Maghrebtalangerna fortsätter att visa upp tekniks överlägsenhet. Marockoättade Kaabouni vrickas långsamt in i A-lagssammanhang. Inhopp för att hålla i bollen för att försvara ett resultat, eller hitta på ett par idéer när de måste göra mål. Talangmässigt har Kaabouni allt för en topp-10-placering på listan, men måste lära sig Ligue 1-tempot. Sagnol verkar inte tycka att han klarar av de första 60 svårare minuterna.

Första 15 sekunderna i den här videon visar ändå vad Sagnol kan jobba med.

[youtubeplay id=”U3PNsBGJHdA” size=”large”]

24. Rafidine Abdullah (1994, Lorient, Yann M’Vila)

För bara ett par år sedan pratade alla i Olympique de Marseille om supertalangen Abdullah. Du hittar inte en OM-spelare som inte skulle beskriva hur imponerade de var av hans fysik (”han har en Alou Diarra i varje ben”), lyssningsförmåga, enkelhet, och bolldistribution. ”Han är ett steg före alla andra i sin ålder”. Han skulle vara idolen för alla andra OM-akademispelare som ville hamna i A-laget.

Sen? Olympique de Marseille hittade Lemina i Lorient och tappade intresset för Abdullah. Abdullah byttes bort till Lorient, men då var tränare Gourcuff mest så besviken över Leminaförsäljningen att han aktivt höll borta Abdullah från spel. Under nya tränaren Ripoll skulle han ha lånats ut, men har istället blivit en positiv överraskning.

23. Wylan Cyprien (1995, Lens, svårt… någon slags Marchisio?)

Har haft en kort karriär. Började spela som 12-åring, upplockad av Lens som 13-åring, A-lagsdebut som 17-åring.

Har två av tre delar i sitt spel: bygga upp anfall och avsluta dem. Han har fysiken även för del tre, att vinna boll, men får inte ut tillräckligt mycket av den fysiken ännu. Sedan A-lagsdebuten för två år sedan har han dock varit en frekvent startspelare, och får ses som en central mittfältare med tillräckligt många grundverktyg.

22. Issiaga Sylla (1994, Toulouse, tyngre Ahmed Elmohamady)

Plockades upp från Guinea för ett par år sedan, där han faktiskt gjorde A-landslagsdebut som 16-åring, och gör allt det man inte förväntar sig att han ska göra. Det hade ju varit lättare att acceptera om det inte vore för att han är vänsterback.

Han har god fysik, både i snabbhet och styrka, men spretar. 50-50 på gilla/ogilla. Stökig teknik och stökiga idéer. Man vet aldrig vad man får ut av honom, och det är kanske också därför som han redan har hunnit göra fem A-lagsmål på 48 A-lagsmatcher i Toulouse. Toulouse försöker ha honom som ordinarie, men inser att han har läropoäng att hämta in. Passar ändå bra som wingback i deras kantkaotiska 3-5-2.

21. Albert Rafetraniaina (1996, Nice, tillbakadragen João Moutinho)

Oktober 2012, en månad efter hans 16-årsfödelsedag, fick Albert hoppa in i Nices A-lag. Han hade så god potential att Nice inte visste var de skulle placera honom. Mittback? Ytterback? Central mitt? Yttermitt?

Man har fastnat på central mitt. En ex-tränare: ”Han är så smart, så bra med fötterna. Innan han får bollen vet han om fyra-fem alternativ och vet vilket som är det bästa, samtidigt som han är en arbetare”.

Madagaskarfostrad, men numera fransk ungdomslandslagsspelare. Ser ut att ha några hundra Ligue 1-matcher i sig, men dessvärre direkt efter ett par matchens lirare-prestationer: skadad i flera veckor. Kan peta ut Hult till kanten under året.

@jonas_hansson

Publicerad 2014-11-20 kl 15:35
Annons
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons