ZAMBIA
Ett konstigt år för Zambia. Landets president avled i oktober, och Patrice Beaumelle avgick från förbundskaptenposten för att istället vara assisterande för Elfenbenskusten. Det tvingade Honour Janza, som jobbade högre upp i förbundet, att komma in, och marginalerna till turneringen var små. Det handlade om en uddamålsseger mot Moçambique, och Janza nämnde en präst som en av de viktigaste delarna bakom kvalificeringen.
Det underliga AFCON-guldet 2012, Afrikas motsvarighet till Greklands EM-guld 2004, kommer att hänga kvar i kravbilden och Janza har kvar nycklar från det mästerskapet: Mayuka syns ibland i Southampton och Kalaba får vara den kvicka motorn, men Sunzu är den bästa. Jag har aldrig sett honom förlora en närkamp, inte ens under halvåret i Ligue 1.
Det är dock framtiden som prioriteras runt de här. Janza själv har inga krav, bara förhoppningar, på den här turneringen. Han uttalar sig om att han istället bygger en trupp för att vinna AFCON 2017, med många unga spelare från den inhemska ligan. Det var ju tidigare hans jobb att förbättra landets ungdomsfotboll.
Talanger? Emmanuel Mbola (Hapoel Ra’anana, 1993) närmar sig 50-strecket i antal A-landskamper. Var tidigare inne i Portos organisation och brukar fylla upp hela vänsterkanten. Ronald Kampamba (Nkana, 1991) har blivit en ordinarie startspelare i anfallet eftersom han helt enkelt gör mål och sitter på fina smeknamnet ”Sate-Sate”. Lubambo Musonda (Ulisses, 1995) har gjort drömflytten till Armenien och är den unga tekniska stortalangen som man slänger med för inlärning. Samtliga tre lär nog starta.
Dessutom är Nathan Sinkala (Mazembe, 1991) fortfarande tillräckligt ung för att vara ett starkt framtidsämne som passningsigångsättare. Gjorde även han ett halvår i Sochaux 2014.
Ungefärlig startelva
Flera svårtolkade petningar
Kampamba – Mayuka
Musonda – Sinkala – Singuluma – Kalaba
Mbola – Sunzu – Mtonga – Malama
Mweene
Övriga: Munyao, Nsabata, Titimi – Nkausu, Chama, Latebe, Munthali, Kabwe – Lungu, M.Mulenga, Musakanya, Sautu – Chamanga, Mwanza, Ngoma, Kangwa
TUNISIEN
Den tunisiska ligan är den överlägset bästa i Afrika, både när det gäller rankingpoäng och ekonomi. Ta Club Africain som exempel, som har köpt spelare för €10 miljoner bara under de tre senaste åren. Det blir dock krångligt att blanda in det politiska, det finns personer som använder klubbarna för att öka sin egen makt, bland annat i samband med den arabiska våren.
Den tunisiska ligan är dock så pass stark att landslaget tar stor nytta av den, till skillnad från Maghreb-bröderna Algeriet och Marocko som hellre kollar spelare som utvecklats i franska akademier. Det har gjort att Tunisien inte har någon Brahimi, Feghouli, Belhanda, eller Benatia, men istället är de mer… som Egypten under tidigt 2000-tal. Inhemska spelare, ofta tre/fembackslinje, homogent lagbygge. Det fungerar rätt bra. Ett typiskt kvartsfinallag.
Däremot har de några spelare som gör ett gott jobb i Europa, bland annat Abdennour (Monaco) som för något år sedan var en av Ligue 1:s bästa mittbackar, och den fina säkringen Saihi (Montpellier).
Talanger? Wahbi Khazri (Bordeaux, 1991) är en av de få Frankrikefödda, men en nyckel med sitt starka tillslag och kvicka rörelser. Youssef Msakni (Lekhwiya, 1990) tar på egen hand död på myten att Afrika aldrig producerar spelskickliga spelare, för det här är en god Youtubespelare. Dessvärre lever han gott på pengar i Qatar, kommer Europa någonsin njuta av honom mer än under de här mästerskapen?
Fakhreddine ”alla älskar en förbaskat lång och gänglig delikatess-spelare” Ben Youssef (1991) och Afrikas Pirlo Ferjani Sassi (1992) var lagkamrater i Sfaxien innan de för några dagar sedan såldes till Metz för sammanlagt €2 miljoner. Fynd? Moez Ben Cherifia (Espérance, 1991) har lika stark spänst som Enyama, men jag vet inte hur Leekens tänker kring målvakterna.
Startelvan är nämligen svår. Georges Leekens, förbundskapten för Belgien 2010-2012, kan använda sig av flera olika taktiska uppställningar, och då förändras startspelarna radikalt. Det är endast spelarna i fetstilt nedan som jag känner mig säker på att de startar, men det är för många bra spelare (Saihi, Msakni, F.Ben Youssef…) som bänkas i en sån här formation. Offra en mittback för Saihi?
Ungefärlig startelva
Tre/fembackslinje i mästerskap?
Khazri – Chermiti
Ragued – Chikhaoui – Sassi
Mikari – Abdennour – Mohsni – S.Ben Youssef – H.Mathlouthi
A.Mathlouthi
Övriga: Ben Mustapha, Ben Cherifia – Ben Djemia, Maâloul, Al Yacoubi, Bedoui – Saihi, Ben-Hatira, Msakni, Nater, Ali Monces – Younés, F.Ben Youssef, Touzghar, Khlifa
DR KONGO
Det är inte längre
Elton John Claude Le Roy som styr DR Kongo. Istället gör Florent Ibengé en Football Manager och coachar både klubb- och landslag. I vintras tog han kongolesiska Vita Club till afrikanskt CL-final, trots att det är Mazembe som är den enda stora klubben i Kongo.
Landslaget har fått en rejäl boost av Bolasie (Crystal Palace). Killen är en fantastisk fotbollsspelare, men en bedrövlig poängspelare. Resultaten lär styras över vilken dagsform han är i, trots att de även har spelare som Mulumbu (WBA) och Mongongu (Thonon Gaillard).
Talanger? Chancel Mbemba Mangulu (Anderlecht) har den defekten att han står registrerad på tre olika födelseår: 1988, 1991, och 1994. Officiellt används 1994, men han själv vill använda 1991 och hans ex-klubb vill säga 1988. Gjorde två Champions League-mål mot Galatasaray i december trots att han är en klassisk ”spela varsomhelst i defensiven eftersom han har styrka och snabbhet för det”.
För La Liga-fansen finns Cedrick (Osasuna, 1992), som älskar en snabb löpning. Dessutom har Ibengé ett par Vita Club-killar han tror mycket på. Lema Mabidi (1993) lär försöka spindelnäta mittfältet och komma i andravågsskott, men Firmin Mubele (1994) är dock huvudfokus, Ibengé kallar honom för en Ribéry-typ. Mubele lär vara en av de Afrikagömda talangerna som scouterna har flest ögon på.
Ungefärlig startelva
Hur många Vita Club-spelare trycks in?
Bolasie – Mbokani – Mubele
Mulumbu – Makiadi – Zola
Kasusula – Mbemba – Mongongu – Mpeko
Kidiaba
Övriga: Mandanda, Kudimbana, Lomboto – Kimwaki, Bangala, Zakuani, Oualembo, Mabele, Mutambala – Mabidi, Luvumbu Nzinga, Kebano, Munganga, Kage – Cedrick, Bokila, Kabananga, Kabangu
KAP VERDE
Spelare med rötter från Kap Verde? Henke Larsson, Cristiano Ronaldo, Nani, Patrick Vieira, Luc Castaignos, Manuel Fernandes, Rolando, Gelson Fernandes, Varela…
I ö-gruppen bor det en halv miljon invånare, men man räknar med att det finns minst lika många kapverdier i länder som Portugal, USA, och Frankrike. En kraftig emigration under de 40-50 senaste åren.
År 2000 bestämde sig fotbollsförbundet för att göra en storsatsning på fotboll. Staten hjälpte till att fixa ett scoutingnätverk för att hitta spelare i Europa med rötter från Kap Verde, samtidigt som de investerade i det egna landet med bland annat konstgräsplaner, ledarutbildningar, och reseförutsättningar mellan öarna.
Mourinhos kompis Lúcio Antunes var en av de som drev ungdomsfotbollen framåt i landet i början på 2000-talet, innan han blev förbundskapten 2010-2013. Under förbundskaptensåren tvingades han ta ledigt från sitt jobb som flygkontrollant.
2000-talets uppryck har gjort Kap Verde till Afrikas Island. Landet pendlande länge mellan plats 100-160 på FIFA-rankingen. Under 2014 noterades plats 27 (!). Kap Verde är också den överlägset minsta nationen som någonsin har kvalificerat sig för AFCON, detta när Antunes körde.
Ny förbundskapten är Rui Águas, tidigare portugisisk A-landslagsspelare som tog över i augusti efter att tidigare ha jobbat med att utveckla ungdomsfotbollen i Saudiarabien och Förenade Arabemiraten. Han blev upplärd av Sven-Göran Eriksson under sin ledarutbildning och har kallat Svennis för sin viktigaste tränarförebild. Han tog det här jobbet av två anledningar: 1) Hans fru är från landet 2) Han får påverka hur landets fotboll ska utvecklas även i ett större perspektiv.
”Nytta med nöje”, som han själv sa innan Kap Verde blev det första landslaget att kvalificera sig för AFCON15. Med Águas har de en god skrällchans att åtminstone nå kvartsfinal. Det här landet har blivit fotbollsgalet.
Talanger? Batuque FC har stått för en stor del av den inhemska talangproduktionen, och den som man kan hoppas mest på är Ryan Mendes (Lille, 1991), som har en udda teknik men som sitter på hög lön och höga förväntningar i Frankrike. Djaniny (Santos Laguna, 1991) ska vara storleken i anfallet, kostade €2 miljoner i somras och flyttade till Portugal som 18-åring för att studera alternativ energi. Den tredje i uppsättningen är Garry Rodrigues (Elche, 1990). Ordinarie i La Liga och stort fan av att göra långa löpningar med boll.
Ungefärlig startelva
Mendes ska med
G.Rodrigues – Djaniny – O.Fortes
Babanco – Calú – T.Varela
Nivaldo – F.Varela – Gegé – Carlitos
Vozinha
Övriga: Somada, Ken – Stopira, Kay, J.Fortes – Rocha, Platini, Semeda – Héldon, Tavares, Kuca, Mendes
@jonas_hansson