Galenheten tog Cantona och Valderrama till Montpellier

Ingen pratade om dem inför säsongen, nycklarna Stambouli och Cabella var ju borta, och det är fortfarande ingen som pratar om dem, men nu kan de ligga på fjärde plats i Ligue 1 om de vinner sin hängmatch. Montpelliergalenheten.

Mycket av galenhetskontexten handlar såklart om sopmogulen och klubbpresidenten Loulou, en Jabba the Hut-karaktär som liksom smälter när han ska sätta sig. När munnen öppnas för annat än soufflé och paté så måste man ducka från rasism och sexism innan man kan se vilka livsläxor han delar ut.

Visst finns där band med både Tapie och Le Pen, men samtidigt är det få som bättre styr en fotbollsklubb. Medan andra klubbar sysslar med PR-avdelningar och strunt så bossas Montpellier av två fleecesnubbar: Loulou och tränare Courbis.

Loulou har redan sparkat Courbis en gång, men ångrade sig angående Courbis’ kvalitetsnivå som tränare och plockade tillbaka förra vintern.

– Med Courbis gick vi upp till Ligue 1 med ett lag som var halvt mongo.

Vad Loulou tycker om att Courbis har suttit i fängelse för skatte- och penningtvättbrott?

– Hade han sålt droger eller våldtagit flickor hade det bekymrat mig. Men för sån där skit…

Idag plats sex i Ligue 1, och vi kan inte vara förvånade. Loulou är alltid galen, Loulou lyckas ofta.

I slutet på 80-talet hade Loulous Montpellier en ungdomsorganisation som fixat en A-trupp som till hälften bestod av egna produkter, med Laurent Blanc som pulshöjare. 1987 gick man upp, och slängde in ett gäng franska A-landslagsspelare i truppen.

Plus Roger Milla. Plus Carlos Valderrama. Plus Eric Cantona.

Valderrama köptes loss strax innan en Wembley-match, med ”Lucky Montpellier” som engelska rubriker när de hade sett hans extraordinär teknik. Loulou hade sett frisyren. Loulou hade köpt. Dåvarande Montpellierkollegan Laurent Blanc fyllde i med det sportsliga.

– Vi kunde ge honom bollen när vi inte visste vad vi skulle göra, eftersom han aldrig skulle tappa den, och oftast gjorde han saker vi bara kan drömma om.

Valderramas egna dröm var att etablera colombiansk fotboll i Europa. Dessvärre var han lite äldre och ganska så för långsam i ensvårhanterlig europeisk taktikfotboll. Det var inte bara på planen som kulturchocken fanns; det sägs bland annat att familjen Valderrama slängde in hinkar med vatten i tvättmaskinen innan de satte igång den.

Han fick dock göra matcher tillsammans med Cantona, som vid den tidpunkten bara hade hunnit med att förklara sitt hat till hälften av alla i fotbollsvärlden. Han hade blivit avstängd från landslaget i ett år för att ha förolämpat sin egen förbundskapten, han sparkade bollar mot supportrar, kastade skor på lagkamraters ansikte, och på fotbollsplanen var han… Cantona.

Enter Loulou med ett låneförslag.

90- och 00-talet handlade mest om perifiri – Loulou har ju trots allt en pensionsålder nu – men Montpelliergalenskapens återkomst kom när de vann ligan säsongen 2011/2012. Det är ett guld vi aldrig kan förklara med rationalitet.

Montpelliers lönebudget: €36 miljoner. PSG:s lönebudget: €117 miljoner. Ska man hitta ett liknande förhållande i Sverige så är det skillnaden mellan MFF och Mjällby.

Montpellier hade slängt in massa egna produkter i startelvan och lagt ut sammanlagt €7 miljoner i transfersummor för en hel A-trupp, men ju mer distans vi får till det, ju mer verkar det ha handlat om säsongformen hos en ny hårgud.

Ett år efter ligaguldet ville Loulou dumpa sin guldtränare Girard. Han ville ha en nyskakning.

– Bara för att verkligen irritera PSG så skulle jag vilja plocka in Diego Maradona. Med honom hade vi varit överallt i tidningarna.

Det blev ingen Maradona, utan Barrios på lån i somras fick räcka. Barrios var poänglös i de första tolv matcherna.

– Lucas Barrios… Courbis sa att det var århundradets affär. För tillfället är det århundradets rån.

Efter det: nio ligamatcher, sju mål, tre assist. Montpellier är, tillsammans med Caen, ligans formlag. När Barrios börjar klackframspelningar i djupled vet man att Montpellier återigen har lyckats med de galna.

Det verkar finnas en rationalitetsgrad i Frankrike. Ju längre nedåt du kommer, desto fler oförklarliga fenomen. Korsikanerna får stå som beviset.

@jonas_hansson