Nantes mot ny akademisuccé - med hjälp av lokal identitet och föräldrarhjälp

När Nantes vann ligatiteln 2001 var 26 av 32 spelare i A-truppen från den egna akademin, en bättre siffra än Lyons nuvarande på 23 av 33. Scoutansvarige för den tiden var Guy Hillion, som nu är anställd av Chelsea och dragit dit Hazard, Azpilicueta, och Zouma.

År 1996 drog han en 16-åring till Nantes: Matthieu Bideau. Det var dock en felscouting av Hillion. Bideau har i efterhand accepterat att han överpresterade i en enskild turnering, och han släpptes från akademin efter endast ett år.

Bideau hoppade på lärarlinjen, började scouta för skojs skull, och blev som 23-åring upplockad av Nantes igen. Den här gången var han inte fotbollsspelare, utan blev klubbens scout i Paris.

Idag är han 35 år, scoutingansvarig för Nantes, och har gett ut boken ”Jag vill bli en professionell fotbollsspelare”, som ger unga spelare och deras föräldrar rådgivning, med allt från vilken typ av klubb man ska välja, till vad föräldrarna kan göra, och hjälp med agentval. Den hjälper också till för att hantera problem och motgångar som är naturliga i unga människors liv.

Nantes hade identitetsproblem under åren efter ligaguldet. De plockade dyra utländska floppar som Chippen Wilhelmsson, Florin Bratu, Luigi Pieroni, och Julio Cáceres. De fick ekonomiska problem, gick igenom tio olika huvudtränare på sju år, ägaren Kita kom in bara för att direkt få supportrarna emot sig, och klubben spenderade fem ax sex år mellan 2007 och 2013 i Ligue 2.

De svåra åren fick klubben att mista egna produkter som Dimitri Payet och William Vainqueur, nu i Dynamo Moskva, utan att ha fått full nytta av dem i seniorsammanhang. Dessutom spelade laget inte längre jeu à la nantaise. Den rörliga kollektivfotbollen som spanska tränare åkte på när de skulle på utbildningsresa på 80- och 90-talet.

Med 40 poäng på 30 matcher, och plats nio i tabellen, ska Nantes den här säsongen ha klarat Ligue 1-kontraktet med god marginal, trots att de hade transferförbud i somras och i januari. 35-mannatruppens uppbyggnad ser därför ut såhär: tolv värvningar, 16 egna produkter, och sju spelare som värvades från amatörklubbar till klubbens reservlag.

Av de tolv värvningarna är Vizcarrondo för €600 000 den med klart högst övergångssumma. Det kan jämföras med att deras ungdomsfotbollskostnader går på €4 miljoner per säsong. Ungdomsfotboll är inte billigt.

… men det är ändå med den här filosofin som Nantes gör sin bästa säsong sedan 2003-2004, under perioden när de hade två blivande silverrävar (och egna produkter).

Klubbens scoutingteam visar var fokuset ligger: tre personer scoutar seniorspelare, och tio som scoutar ungdomsspelare. Ännu tydligare blir fokuset av att de tre som scoutar för A-laget – inkluderat Olivier Monterrubio – alla kom fram i Nantes’ akademi som unga. Det ska finnas regionsidentitet i alla led. Bideau delar upp klubbens scouting för ungdomar i tre kategorier:

1. Kolla spelare i åldrarna 10-14 år som finns i samma region som Nantes.

2. Utöka regionen till alla områden inom 20 mil för spelare mellan 14-18 år.

3. Att varje år värva två till tre spelare som aldrig fick akademiskolning i någon klubb, men som istället har tagit sin väg via amatörklubbar.

Närheten bygger inte bara på att fixa regionsidentitet, utan också för att Bideau är en stark förespråkare för att familjedelen har blivit för bortglömd inom ungdomsfotbollen. Han vill att spelarna ska vara nära sin familj så mycket som möjligt, men framför allt ska klubben hjälpa föräldrarna med att förstå vad som krävs av dem, att en ungdomskarriär inom fotbollen inte bara handlar om spelaren.

Föräldrar kan fokusera för mycket på det ekonomiska, eller känner de sig för osäkra på sin sons framtid om han inte skulle bli ett fotbollsproffs, eller så har de andra frågor som de inte kan få svar på själva. Där menar Bideau att fotbollen har mycket att lära och hjälpa.

När det gäller fotbollskvalitéerna finns det tre saker de kollar på, förutom ett acceptabelt teknisk nivå:

1. Att springa: att veta hur man ska springa (spelintelligens), möjligheten att springa (atletisk förmåga), och viljan att springa.

2. Hastigheten: att röra sig kvickt (mäts via tester), att se saker kvickt (spelintelligens), och att agera kvickt.

3. Fotbollens dubbelhet. En fotbollsspelare i Nantes är primärt en kollektiv spelare, men han måste även ha existerande individuella kvalitéer.

Enskilda amatörexempel? Mittbacken Papy Djilobodji, ryktad till Chelsea och Arsenal men mer sannolik framtida OM-spelare, var en av spelarna som de hittade i amatördivisionerna när han var 22 år.

– Vi skrev ett kontrakt med honom efter som han var en intelligent kille, han levde för fotbollen. Vi såg sedan tre stora kvalitéer i honom som spelare: för det första har han storleken (193 centimeter). Hans starka vänsterfot, som är sällsynt för en mittback. Punkt tre är blandningen av storlek och snabbhet, han är lång men snabb.

Bammou värvades på amatörkontrakt, och lånades ut till tredjedivisionen förra våren där han gjorde noll mål på 13 matcher i en anfallsposition. Den här säsongen har han startat 24 ligamatcher som ensam anfallare, och har lagets fjärde bästa betyg på en sajt där Nantessupportrar klassar spelarnas säsong.

Även under 90-talet hade Nantes haft stora problem. De hade dumpat talanger som Deschamps för tidigt, de fick inte ihop ekonomin, och de tappade Nantesidentiteten. Det fanns många likheter mellan situationen då och situationen mellan 2007-2012.

Nantes är en lika klassisk klubb som Saint-Étienne och RC Lens i Frankrike samtidigt som de snittar 25 000-30 000 åskådare per match, vilket är en underlättande faktor när man ska locka unga spelare till sig, men framför allt kan de nu locka med att de är en av få klubbar i Europatoppfotbollen som vet hur man kan maximera sig när det gäller att utveckla spelarna och människor.

Spelarna att kolla på

Georges-Kevin N’Koudou, 1995, offensiv mitt

Kallad för Nantes’ Raheem Sterling. En råkvalitetsspelare från Parisregionen – han gjorde till och med en period i PSG – som förra veckan gjorde debut i franska U21-landslaget. Kom som 16-åring, och fyllde nyligen 20. 15 starter, sju inhopp. Hög hastighet, men måste förbättra poängproduktionen, vilket han gör när han förstått hur han ska tänka på planen.

Jordan Veretout, 1993, tvåvägsmittfältare

Inne på sin fjärde säsong som ordinarie, men kom till Nantes redan när han var 10 år. Drar långa löpningar mellan försvar och anfall, och gillar andravågsspel. Alltid varit hypad, och har haft en stadig utveckling till att idag vara lagets bästa spelare. Skadade knäet och var indisponibel i fyra månader när han försökte hoppa över ett stängsel en blöt natt 2013. Länge viktig för U21-landslaget.

Yacine Bammou, 1991, anfallare

Fyra mål på sammanlagt 30 matcher är inte starkt nog för en anfallare, och Bammou måste fortfarande lära sig att bli mer “Diego Costa” i straffområdet. Har dock ingen proffsfotbollsskolning, utan lever på ett elegant och rörligt bollmottagande som är relativt unikt.

Senaste två årens utveckling: 2013 var han fjärdedivisionen och jobbade i PSG:s klubbshop, våren 2014 gjorde han noll mål på 13 matcher i tredjedivisionen, till att nu vara ordinarie anfallare i Nantes, och gjorde A-landslagsdebut för Marocko förra veckan.

@jonas_hansson