Är inte Gazélec Ajaccio allt som vi vill ha i fotbollen?

Huvudingången till en Ligue 1-arena 2015/2016?

Fortfarande väntas det på källor om Gazélec Ajaccio – fem poängs försprång i Ligue 2 med två omgångar kvar – får spela på Stade Ange Casanova i Ligue 1, för det blir ju två helt olika historier beroende om de måste ha hemmamatcher här eller i ungefär tråk-Gueugnon i Tony Vairelles-land.

– Det var våra spelare och tränaren Pierre Cahuzac (ja: farfar till Bastiaspelaren) som satte upp staketet, som byggde och målade omklädningsrum, som planterade och fixade gräsmatten. Denna plats är vårt hem, vårt arbete. Det är en riktig familj.

Spelare, elektriker, och personer inom gasbranschen hetsbyggde arenan ihop under sommaren 1960. (Ordet Gazélec är en sammanslagning av Gaz de France (franskt företag som utvann gas och olja) och energiföretaget Électricité de France). Den årliga traditionen är fortfarande att frivilliga personer tar sig till Casanova för att renovera upp så att arenan klarar av minimikraven.

Gazélec Ajaccio ska vara den genuina Korsikaklubben.

Men det finns ju ingen storlek på dem. Officiellt så bildades dem 1960 efter sammanslagningar, men de vägrade att skaffa sig proffsstatus. De ville vara amatörer. Idealister. Det spelade ingen roll att de dominerade i amatörserierna. När de 1969 blev uppflyttade till nuvarande Ligue 2 så vägrade dem att ta den platsen, och gav den istället till den mer moraliskt däckade grannen AC Ajaccio.

Det här har liksom fortsatt. När AC Ajaccio riskerade konkurs så frågade de om Gazélec ville slå sig samma. Gazélec sa ja, men på ett villkor: att de skulle få fortsätta i amatörserierna. Sammanslagningen ägde aldrig rum.

Inför den här säsongen redovisade Gazélec en årsbudget på €4,5 miljoner, den överlägset lägsta i Ligue 2, och hade sammanlagt fem stycken anställda utanför den sportsliga organisationen. De har varken ett reservlag eller en akademi. Le Bistrot – klubben har såklart fått sitt smeknamn efter den lokala puben – fick sin proffsstatus först 2012, även om de var nära att tvingas fram till den knappt femton år tidigare.

1999 gick Gazélec upp till Ligue 2, men det fanns ett underligt regelverk hos LFP: en stad med under 100 000 invånare fick inte ha två lag i samma division i Ligue 1/Ligue 2. Eftersom AC Ajaccio redan fanns i Ligue 2 så förhindrades Gazélecs uppflyttning, trots alla protester. Regeln revs dock isär sex månader senare.

Och ja: då är frågan. Korsika och regelverk? Vi vet om att korsikanerna gäller sig felaktigt behandlade från fastlandet och att fastlandet irriteras över korsikanernas idéer. Det syns som mest tydligt i fotbollen.

– Följ med oss när vi reser mellan Frankrikes fyra hörn, när vi blir förolämpade och kallade för smutsiga korsikaner, när vi förväntas kliva av bussen för att slåss för att överleva… Men vi, vi är inte de som ringer efter polisen eller journalister.

… sa Gazélecs ordförande Miniconi. Miniconi? Åkte själv på en 18 månader lång avstängning sedan han gått in på planen i halvtid för att sparka en RC Lens-spelare, eller “för att göra domarens jobb” som han själv definierade det som. Som sportchef har han anställt Christophe Ettori.

Ettori har suttit häktad för misstänkt inblandning i kriminell verksamhet, men han dömdes också till tio månaders villkorlig fängelsedom sedan anklagelserna kom att han hade rasistiskt och fysiskt attackerat en ledare i Paris FC, som också menade att Ettori hade visat ett vapen. Domen överklagades, och i nästa laginstans kom de fram till att det inte gick att hitta tydliga bevis. Under hela processen fick han dock vara kvar som sportchef, en post han har fortsatt idag.

Och till detta är François Tagliaglioli hedersordförande och har varit i klubben sedan 70-talet. 2013 ryktades det att han hade dödshotat domaren Chapron.

Men. Hur kom det sig att en klubb med en arena som tar 3000 åskådare, som gick i konkurs 2001, och som fick sin proffsstatus 2012 lär vara i Ligue 1 nästa säsong?

Säsongen 2012/2013 var de också i Ligue 2. På 38 omgångar tog de 25 poäng, blev toknedflyttade, och för 16 månader sedan funderade de på att sparka flopptränaren Thierry Laurey. Han tog över i februari 2013, efter att ha fått sparken från Amiens och Arles. Han tog fem poäng på sina första 14 matcher, och halvvägs in i National förra säsongen försökte supportrarna med en sista positiv sånginsats:

“Nej, nej, nej, GFCA har inte dött, vi är fortfarande vid liv, vi är fortfarande vid liv”

Nu är de nära sin andra raka uppflyttning. Förutom ett starkt hemmaspel (12-4-2) och tränartålamod, vad har de gjort?

– Vi lyckades installera en konstig alkemi. En blandning av erfarenhet och ungdomar. Utan de erfarna är vi ingenting. Det är vår styrka den här säsongen: när du är i ett lugn, då kan du gå vidare mot målet.

I somras kom huvudbasen in: 34-åringen Grégory Pujol (300 matcher, 70 mål i Ligue 1), 36-åringen David Ducourtioux (275 matcher i Ligue 1, 130 i Ligue 2), och 35-åringen Jérémy Bréchet (tre landskamper för Frankrike).

Blandningen av fotbollserfarenhet och Korsikalogik. Hemmamatch mot Niort på fredag. Ligue 1-uppflyttningen säkras?

@jonas_hansson