Ligue 1-guiden för 2015/2016, del 2

…
5. Bordeaux (del 1)
6. Saint-Étienne
…
8. Rennes
…
10. Montpellier
…
12. Nantes (del 1)
…
14. SM Caen (del 1)
…
16. SC Bastia
…
19. Angers SCO (del 1)
…

6. AS SAINT-ÉTIENNE
Premiär söndag 17.00 Toulouse (b)

Klubbsituation

En omtyckt klassisk klubb. Saint-Étienne har två säsonger i rad slutat endast två poäng ifrån Champions League, trots att deras budget endast är den sjunde största i Ligue 1 och trots de senaste årens tapp av Aubameyang, Guilavogui, Ghoulam, Matuidi, Payet, Zouma…

Huvudanledningarna till resultatkontinuiteten: långsiktig ekonomisk stark ledning, tränare Galtier, och defensiven. Under de tre senaste har de släppt in totalt 98 mål, ett snitt på 32-33 mål per säsong, under en period där Ruffier och Perrin har utvecklats till franska A-landslagsspelare.

Nycklar

Målvakt Ruffier och mittback Perrin är avgörande. Ruffier gör ett obegripligt misstag var sjätte match, men förutom det håller han en nivå som snuddar vid de bästa i Ligue 1. Perrin kunde ha flyttat till Arsenal i vintras. Hans omskolning från allroundspelare till förhållandevis kort mittback har varit ett svårförklarligt perfekt val.

Hamouma fick nytt kontrakt och känns som den enda med konstant kvalitet i offensiven. Än mer viktig nu när Erding/Gradel är borta och det ska skolas in nya kollegor.

Talangsamling

Saint-Étienne fyllde inte på med nya ungdomar efter att Aubayemang, Zouma, Guilavogui, och Ghoulam såldes (de tre sista från den egna akademin). Saint-Maximin var den enda, och han såldes i somras till AS Monaco efter begränsat med speltid. Polomat (1993) kan få enstaka minuter som vänsterback och Diomandé (1992) hypas mer i Elfenbenskustens landslag och av andra klubbar (Sevilla) än av Saint-Étienne själva.

Bamba (1996) är den talangen som nog ligger närmast till en inskolningsroll. Dovydas Virksas (1997), som redan har gjort över 30 seniormatcher i Litauen, var den första stora värvningen som ledningen gjorde med de av Galtier krävda pengarna till ungdomsvärvningar. Erin Pinheiro (1997), tidigare Benfica, är 190 centimeters tekniktalang med Fellaini-lockar som väntas bli nästa ungdomssignering efter ett långt provspel.

Saker att gilla

1. Supportrarna

Alltid drygt 30 000 halsduksgillare som alltid skapar en hård ljudvåg och estetisk stimulans.

[youtubeplay id=”gDrXHkQb8p4″ size=”large”]

2. Caïazzo/Romeyer

Presidentduon Romeyer/Caïazzo lyckades med sitt första långtidsuppdrag: ordna upp en kaosekonomi, komma bort från nedflyttningshoten, begränsa kostnader för löner och transfersummor, fixa ett lönetak, och ändå få klubben till en kontinuerlig plats runt Europa League. Nästa steg är att, precis som Caen, presentera en plan för 2016-2020.

Förutom att markant höja reklam- och VIP-intäkterna så inkluderar planen att spendera mer tid och pengar på att värva spelare i åldrarna 15-17 år, fixa ekonomin så att de inte förlorar €8 miljoner per år endast för att vara på samma nivå, klara ekonomin utan spelarförsäljningar, nå Champions League minst en gång, och skaffa ett större scoutingnätverk (inkluderat att ta hjälp av agenten David Wantier).

3. Galtier

Tog över i december 2009, och har skrivit på till 2018. När han tar paus från att shoppa jackor så gör han något slags David-Moyes-i-Everton-uppdrag. Han hittar ett sätt att maxa en ska-sluta-sjua/åtta-trupp.

Ungefärlig elva (4-3-3)

Mollo – Roux – Hamouma
Clément – Corgnet – Lemoine
Assou-Ekotto – Pogba – Perrin – Théophile-Catherine
Ruffier

Starka alternativ: Moulin, Polomat, Baysse, Bayal, Brison, Clerc, Pajot, Cohade, Bamba, Diomandé, Monnet-Paquet

Förluster: Gradel, Tabanou, Erding, Saint-Maximin, N’Guemo, van Wolfswinkel

Baysse (OGC Nice?), Bayal (Qatar), och Brison (Troyes?) är de återstående som kan försvinna. Ska nu spendera de knappa €20 miljonerna de fått på spelarförsäljningar. Ett par-tre offensiva spelare och möjligen ett par defensiva. Startelvan fungerar OK, även om det är väl mycket grovspring och stabilitet, men avgörande transferveckor för att bedöma truppens kvalitet.

8. RENNES
Premiär lördag 21.00 SC Bastia (b)

Klubbsituation

35 gjorda mål på 38 matcher. När Antonetti var tränare var Rennes åtminstone offensivt underhållande förlorare. Det senaste året var Rennes istället deprimerande förlorare. Formationstest med 3-4-3 och försök att bygga in några nya snabbhetskomponenter (Sio klar, Waris snart klar).

Oh, och arenanamnet är bytt. Från Stade de la Route de Lorient till Roazhon Park.

Nycklar

Sexikonen Costil har varit tredjemålvakt för Frankrike ett par gånger det senaste åren, och sägs hoppa till Olympique de Marseille när Mandanda lämnar. Fjolårsvärvningen Mexer från Mozambique var en av ligans bästa mittbackar, med en långtunn kropp och brytelegans. Ntep scoutas varje helg av de största klubbarna. Hans höga hastighet med och utan boll, tillsammans med fina teknik, fixar många mål när han skär in som vänsterytter. Gjorde fransk A-landslagsdebut (och assist) för ett par månader sedan.

[youtubeplay id=”6wT0n8VvuuU” size=”large”]

Talangsamling

Ntep (1992) är fortfarande relativt ung. Den här säsongen bestäms värdet på hans framtida flytt. Doucouré (1993) var oortodox #10, med stor steg och ojämn teknisk förmåga, men ser ut att tryckas bort från en nyckelroll. Egna stabila Moreira (1994) och nyköpta ettriga Cavaré (1995) är olika stilar, men lika ytterbacksinskolningar. Prcić (1993) har hög spelskicklighet som sittande mitt, men det är något som inte funkar med Montanier.

Hunou (1994) Houtondji (1994), Ngando (1993), och Saïd (1995) höll på att hitta plats i startelvan för ett par år sedan, men de lär istället lånas ut igen.

Saker att gilla

1. Ägaren

Familjen Pinault är den femte rikaste i Frankrike, efter personerna som tjänar pengar från l’Oréal, Louis Vuitton, flygplanen Dassault Aviation, och teleföretaget Altice. Familjen är stadsbunden, men tiden är över när Pinault trycker in de stora summorna. Det tidiga 2000-talets stora floppvärvningar och akademisatsningen var tillräckligt för att göra honom mer inaktiv.

– Att jobba ihop ett bling-bling-lag har aldrig intresserat mig. Det är inte så vi jobbar i Bretagne. 

2. Långsiktigheten

Sportchef Buisine/tränare Montanier kom in för två år sedan, och har värvat runt 30 spelare till A-truppen under den perioden. Placeringarna 12 och 9 är inte tillräckligt bra sett till klubbstorlek och förväntningar, men Buisine byggde upp Lille OSC under deras storhetsperiod och Montanier hade tagit Real Sociedad till Champions League med ett attraktivt spel. De är överkvalificerade för Rennes, och det är därför de får de fortsätta. Montanier fick till och med ett nytt kontrakt i somras som sträcker sig till 2019.

President Ruello:

– Vi får inte bli ett offer för otålighet. När Montanier kom så meddelade jag min önskan om att jobba långsiktigt, att fokusera för att stabilisera oss. Jag tvivlar inte på att vi i slutändan kan få samma framgång med Montanier som han har skaffat i sina tidigare klubbar. 

3. Pedro Mendes

Mittback, nyförvärv, portugis, en match i Champions League för Real Madrid. Min kunskap om honom är begränsad, men hans ankomst gör att Rennes kan testa treback och han gör tydligen också sådana här mål. Alla Pedro Mendes kallas Rocket Man.

[vineplay id=”eHK3d69wYIw” size=”large”]

Ungefärlig elva (3-4-3)

Ntep – Sio – Henrique
Baal – Fernandes – Sylla – Danzé
Armand – Mexer – Mendes
Costil

Starka alternativ: Sorin, M’Bengue, Cavaré, Diagne, Lenjani, Hountondji, Moreira, Brüls, Ngando, Hunou, Konradsen, André, Prcić, Doucouré, Grosicki, Habibou, Toivonen, Saïd

Förluster: Pajot, Makoun, Hosiner, Diallo

Majeed Waris ska tas in, vilket kan skapa en hastighetstrio med Sio och Ntep. Toivonen kan samtidigt säljas av då hans lön är för hög sett till hans nytta. Det går att ifrågasätta om ytterbackarna är tillräckligt offensivt skickliga, och om Montanier håller fast vid formationen om säsongen börjar svagt. Stabiliteten i samarbetet Costil/Mexer/Armand/Fernandes var den stora poänggivaren förra säsongen.

10. MONTPELLIER HSC
Premiär lördag 21.00 Angers (h)

Klubbsituation

Fick inte tillräcklig långtidseffekt på ligaguldet 2012 och efterföljande Champions League, utan tränare Courbis öser på med följande citat:

– Man måste separera Ligue 1 i två delar: en topp-8, som inte är för oss, och en för resterande tolv lag. Där kan vi sluta mästare, det vill säga genom att sluta nia.

Loulou har nått så hög ålder att han inte orkar komma med (oftast idiotiska) utläggningar varje månad, så han anställde väl Courbis för att röra om i känslolådan. I klubben handlar annars mycket om att förbättra arenasituationen.

Nycklar

Yttern Mounier hade sin bästa säsong (nio mål, sju assist) och är den enda som visat hög permanent kvalitet av Montpelliers attackerande spelare, men kan säljas och då hamnar nyckelrollen hos nya Boudebouz. U21-spelaren Sanson hade gått till en fransk toppklubb i sommar om han inte hade varit skadad, han höjer hela lagets passningsspel. I Montpellier blev de genuint förbannade när målvakten Jourdren inte blev uttagen i franska A-landslaget i våras.

Talangsamling

Sanson (1994) är redan nämnd. Hastighetsvänsterbacken Roussillon (1993) och Varane-liknande Bensebaini (1995) ska påbörja en ny cykel för backlinjen. Dabo (1992) slängs runt överallt utan en tydlig startposition, men Olympique de Marseille gillar hans fysiska närvaro.

Saker att gilla

1. Man vet inte vad som kan hända

Under de senaste åren har Montpellier försökt få Gignac, Barrios, och tränaren Maradona. Bara Barrios lyckades, men Loulou vill skaffa uppmärksamhet genom att testa saker som folk inte kunde föreställa sig.

På torsdag ska Yoann Gourcuff besöka klubben.

2. Spelskickligheten

Ligue 1-guldet vanns med ett trupp vars kvalitéer hjälpte varandra. Boudebouz, Mounier, Sanson, och Martin är en mer lekande och tekniskt skicklig uppsättning, och även anfallaren Bérigaud vill snarare leka snarare än springa. Om Mounier stannar och Gourcuff kommer in…

3. Frispråkigheten

Loulou när Montpellier gick mot ligaguld:

– Montpellier, franska mästare? Om jag var Marseille, Paris, Lyon, Lille, eller Rennes, så hade jag stuckit mig i röven med en korv. Vilken förnedring det hade varit för dem.  

Och angående tränaren Courbis, som varit i Montpellier tidigare:

– Jag föredrar Courbis före Ancelotti. Stora tränare vinner titlar med halvbra spelare. Courbis vann uppflyttning till Ligue 1 med ett lag med halvmongolider.

Och om att Courbis hade suttit i fängelse för att ha varit involverad i olagliga transferaktiviteter, samt ryktad att ha gjort upp matcher.

– Jag kunde inte bry mig mindre. Om han hade sålt droger eller våldtagit unga kvinnor så hade jag inte accepterat det, men jag bryr mig inte om de andra mesiga sakerna. 

Vi får alltid utgå från att Loulou är sexistisk (“Vi får säga vad vi vill. Vi är män, inte kvinnor”), rasistisk (“Turkar kan man inte lita på”), homofobisk (“Pedretti är en liten b*g”), och typ alla dåliga -isk man kan vara, vilket är avskyvärt, men ibland hittar han också meningar som är guldkorn utan att trycka ned någon oskyldig.

Ungefärlig elva (4-2-3-1)

Bérigaud
Mounier – Boudebouz – Camara
Martin – Sanson
Roussillon – Hilton – Congré – Deplagne
Jourdren

Starka alternativ: Ligali, Pionnier, Rémy, Bensebaini, Dabo, Saihi, Marveaux, Lasne, Wüthrich, Deza, Bakar

Förluster: Barrios, El Kaoutari, Aït-Fana, Tiéné, Jebbour

Situationerna för mittback (El Kaoutari ut, Bensebaini och Rémy in) och vänsterback (Tiéné ut, Roussillon in) är fixad, och Barrios ersätts än så länge internt, och eventuellt gör Montpellier snarare än kvalitetsförflyttning till offensiv mitt (Boudebouz och Gourcuff). Några starka reserver finns att plocka om man vill ha mer fysik (Saihi, Dabo, Lasne), och kan fyra försvarare samt ett par avslutare fungera i år så ska Montpellier vara ett lag för topp-10.

16. SC BASTIA
Premiär lördag 21.00 Rennes (h)

Klubbsituation

Vi tänker på SC Bastia som ständig marginalöverlevare, men deras tre års positioner i Ligue 1: 12-10-12 och en cupfinal i våras trots Makélélé-misslyckandet. Nu vill de hota mot Europa League, trots att de tvingades sälja Boudebouz för €1,7 miljoner för att undvika tvångnedflyttning.

Brandsläckaren Printant är kvar som tränare, trots att han saknar tillräcklig licens. Bygger som vanligt mycket av truppen på gratisspelare och korsikaner.

På den trista sidan: såhär var planen sex dagar innan den här säsongens hemmapremiär:

Nycklar

Cahuzac kallades för mittfältsmördare i en fransk tidning, vilket är hårt men han är en lokalfödd (och kraftigt mycket sämre passningsspelare än) Lee Cattermole. Om Palmieri stannar (född i Korsikafamilj i Lyon, kom till ön som 15-åring) har SC Bastia en standardbra ytter-till-ytterbacksförvandling. Brandão har bråkat med SC Bastia om utebliven lön under Thiago Motta-avstängningen, men hoppas fortfarande kunna göra ett VG-jobb som target och stökbökare.

Talangsamling

Kamano (1996) kollades av både Lille OSC och AS Monaco. Trots att han är så snabb och nyligen kom från Guinea så verkar han så lugn och säker i sina bolldribblingar, passningar, och avslut (4 mål, 3 assist i debutsäsongen). Djiku (1994) kan få oväntad chans som ytterbacksstarter, och reservsamlingen Keita (1994), Houri (1996), och Ba (1993) lår få minuter att visa att de kan gå från intressant till resultat. Man City-lånet Fofana (1995) är hypad och ska seniorfotbollsanpassas med sitt framåttänkande teknik- och distansskottsspel.

[youtubeplay id=”Zs5BDHE2ssg” size=”large”]

Saker att gilla

1. Korsika

Bildgoogla Korsika om du inte förstår. Dessutom tar klubben extra steg för att ha korsikaner i truppen: Leca, Cahuzac, Palmieri, Modesto, Cioni…

2. Anti-etablisemanget

Hantz, tränare för SC Bastia 2010-2014, ville i en intervju med So Foot förklara varför det fortfarande finns spänningar mellan Ligue 1 och de korsikanska klubbarna. Hans svar började med att det hade sitt ursprung kring Ludvig XV år 1769 och tiden när Genoa och Frankrike slogs om Korsika. Därifrån har korsikanerna ofta varit inblandade i kamper, och att den symboliska kampen år 2015 handlar om fotboll snarare än faktiska krig.

Vidare drog han även att korsikaner känner sig utanför den franska politiken, men att de med fotbollen kan få vara med på samma nivå som kubbar från Paris, Lyon, och Marseille. Därför blir de så energifyllda i fotbollen. De känner även av en ökad ojämlikhet och många missuppfattningar från fastlandet, och allt sånt här används av tränare (som Hantz och nuvarande Printant) som en vi-mot-dem-känsla.

Någon sa att “gillar du inte SC Bastia så gillar du inte fotboll”. De behöver inte leta efter motståndare som fyller klubben med känslor.

3. Furianikämpande

Den 5:e maj 1992 avled 18 personer och 2357 personer skadades när en snabbt ihopbyggd läktare på Furiani föll samman i samband med Coupe de France-semifinalen mellan SC Bastia och Olympique de Marseille.

För fyra år sedan började en kampanj för att aldrig mer spela fotbollsmatcher den 5:e maj, för att istället hedra offren. Det har varit en viktig fråga för SC Bastia. För knappt en månad sedan klubbades ett beslut igenom: om den 5:e maj är en lördag så får inga fotbollsmatcher organiserar i Frankrike. Övriga veckodagar får matcher spelas, men då måste samtliga klubbar hedra datumet med svarta armband, samt tyst minut eller applåder.

Ungefärlig elva (4-2-3-1)

Brandão
Ayité – Diallo – Kamano
Cahuzac – Fofana
Palmieri – Peybernes – Squillaci – Djiku
Leca

Starka alternativ: Vincensini, Modesto, Marange, Cioni, Jebbour, Keita, Houri, Danic, Maboulou, A.Ba

Förluster: Boudebouz, Sio, Gillet, Tallo, Aréola, Diakité, Cissé, Ongenda, E.Ba, F.Koné, Romaric

Letar fortfarande efter spelare som ska komma in istället för de tre exceptionella spelarförlusterna: målvakt Aréola, defensiv mitt Gillet, och anfallare Sio. Norske Konradsen till mittfältet är det enda tydliga namnet. Den potentiellt högsta nivån finns hos de offensiva mittfältarna. Duglig trupp som med rätt värvningar inte ska vara för nära botten, men just nu är det för viktiga spelartyper som saknas.

@jonas_hansson