Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Ligue 1-guiden för 2015/2016, del 3

TIPPAD TABELL

1. Paris SG

5. Bordeaux (del 1)
6. Saint-Étienne (del 2)
7. Lille OSC
8. Rennes (del 2)

10. Montpellier (del 2)
11. OGC Nice
12. Nantes (del 1)
13. Toulouse
14. SM Caen (del 1)

16. SC Bastia (del 2)

19. Angers SCO (del 1)

1. PARIS SG PSG_logo
Premiär fredag 20.30 Lille OSC (b)

Klubbsituation

Trots nytt ligaguld och kvartsfinal i Champions League så bedömdes inte förra säsongen vara tillräckligt stimulerande för utvecklingen. PSG vill vara närmare Champions League-titeln, de vill ha in en stor tränare, och de vill ha in fler stora spelare.

Di María är ett steg framåt, och dessutom har de fokuserat på att hitta nya intäkter för att enklare kunna spendera pengar utan att hindras av Financial Fair Play.

Nycklar

Verratti har haft kontinuerlig utveckling i tre år, och har dessutom vuxit till sig så mycket att inte ens flyttrykten finns längre. Han är för dyr att köpa loss, och vi ser honom göra allt fler avgörande saker i sista tredjedelen. Thiago Silva hade en dålig höst efter VM, men bättre vår och han kan få mer att göra i defensiven om Thiago Motta lämnar.

Offensivens uppbyggnad handlar om ifall Ibrahimović stannar. Gör han inte det blir det ett mer utspritt ansvar till Di María, Cavani, Pastore, och Lucas.

Talangsamling

92:orna går in som starka startspelare (Verratti, Lucas, Aurier), men det är avgörande transferveckor för 93:orna. Digne har inte presterat i en mer pressad miljö och kan säljas om någon ger stora pengar, medan Bahebeck endast fick vara kvar i ett år för att PSG behövde en billig reservreserv.

Bakom där finns tre stora talanger: Marquinhos (1994), Rabiot (1995), och Augustin (1997). Mittbacken Marquinhos spelar i en av två-tre klubbar i världen där han inte är given startspelare, trots allt mer dominanta insatser. Rabiot flyter runt med sin långa passningsspelskropp och kan få ökad speltid när Cabaye har sålts. Augustin ska få minuter här-å-där. Ongenda (1995) stannar antingen i Bahebeck-roll eller lånas ut, och mittbacken Kimpembe (1995) tar Camaras plats som fjärde mittback.

Tre saker att gilla

1. De ska vinna Champions League

Det är ingen önskan eller dröm från ledningen: det är bestämt att PSG ska vinna Champions League. Vi kan fråga oss vad som händer efter det eller om det kommer ta ett eller fem år, men turneringen ska vinnas.

2. Serge Aurier

Den 22-åriga gummibandshögerbacken är defensivt skicklig nog för att även kunna användas som mittback, och har ändå energi kvar för att med hög fart vara med i varje anfall för att leverera hög kvalitet i inläggen. Sex assist och två mål på 17 matcher i PSG. Detta under sitt första år i en storklubb, direkt efter ett VM-slutspel, och med en säsong som hackades isär av afrikanska mästerskapet. Blanc planerar för att ha Aurier som given i startelvan, och vi frågar oss om Aurier kan bli bäst i världen på sin position.

3. Javier Pastore

Cantona kallade Pastore för världens bästa spelare efter argentinarens första stora säsong i PSG, men personligheten kan man fastna ännu mer för. Pastore är grabben som besöker VM för hemlösa, som har nummer 27 eftersom hans handikappade mor ville ha det numret, som äger en förening som hjälper övergivna katter och hundar, och som vill spendera tiden efter karriären med att syssla med välgörenhet.

milo

Ungefärlig elva (4-3-3)

Cavani – Ibrahimović – Moura
Matuidi – Verratti – Pastore
Maxwell – Silva – Luiz – Aurier
Trapp

Starka alternativ: Sirigu, Douchez, Marquinhos, Digne, van der Wiel, Stambouli, Motta, Rabiot, Lavezzi, Augustin, Di María, Bahebeck, Ongenda

Förluster: Cabaye, Aréola, Camara

Thiago Motta vill lämna och Ibrahimović kan lämna. Om båda försvinner är det enklare att pussla ihop en startelva, för just nu finns det åtta startspelare till sex positioner, och Di María ska starta. Gör annars inte längre de stora förändringarna i startelvan, även om de två senaste säsongernas välbalanserade och underskattade mittfält lär brytas upp vilket kan skapa temporära problem. Väljer förmodligen att ha en tunn trupp på grund av Financial Fair Play.

7. LILLE OSC 500054
Premiär fredag 20.30 PSG (h)

Klubbsituation

Den egenköpta arenan tömmer Lille på farligt stora summor varje år, och kontrollen på ekonomin går från år till år (eller beror snarare på hur många storförsäljningar som går att göra). Seydoux vill sälja, men ingen vill köpa. Inte på grund av kortsiktiga problem, utan för långsiktiga rädslor.

De måste krympa sin sportsliga organisation mer än vad de har velat, men det är ändå en en sommar med mer glädje än en vanlig försäsongsoptimism. Ex-tränaren Girard megabamsehånades varje helg i Frankrike för sin dödgrävarfotboll, och han ersätts av Renard, som älskas av varenda fransman. Frågan är om det finns någon mer hånad och någon mer älskad tränare i Frankrike 2015? Ett annat plus: tröjkvaliteten är fortsatt hög.

Tuniques-LOSC-2016

Nycklar

Enyeama är ligans bästa målvakt, Baša är topp-5 bland ligans mittbackar. Den centraldefensiva uppsättningen tillsammans med Renard ska ge under 40 insläppta mål, om det inte testas någon ny typ av fotbollstaktik som öppnar upp för mycket.

Offensiven är mer svårtippad. Det finns ingen som har varit med tillräckligt länge, eller varit tillräckligt bra, för att vara en garanti. Ska vi säga… Januarivärvningen Boufal? Tre mål och fem assist i våras på 1000 minuters speltid är fint för en 21-årig dribbelstjärna som skulle lära sig Ligue 1.

Talangsamling

Boufal (1993) nämndes, och det är han som får tweetsen och Vineklippen. Sidibé (1992) var en av få med betyget bra förra säsongen, och har både speed, kropp, och teknisk förmåga för att fortsätta vara en stark ytterback. Guillaume (1995) köptes känsligt nog för €4 miljoner från lokalrivalerna RC Lens, en handplockad belgare av Renard för att vara storväxt som ensam anfallare. Guillaume hypades i ungdomsfotbollen i RC Lens, men har haft problem att leverera stabilt i seniorfotbollen.

Renard har även hypat några andra: Meïté (1994, som ska välja om hans stil ska bli Vieira eller Yaya Touré), anfallaren Tallo (1992, Renard: “Det finns inga gränser för hur bra han kan bli”), och de båda 96:orna Araujo (offensiv mitt) och Pavard (försvarare).

But wait, there’s more. Guirassy (1996) köptes från Laval efter många intressanta offensiva prestationer i franska ungdomslandslag, costaricanen Ruiz (1994) har fått växa upp i Belgien ett par år, Frey (1994) var den dubbelt stora anfallsvärvningen förra sommaren.

Vänsterbacken Koné (1995) samt offensiva Gbaklé (1995) är två av tre spelare som Lille OSC har hämtat från Jean-Marc Guillous akademi i Mali. Spelare nummer 3, Adama Traoré, är redan såld till AS Monaco för €14 miljoner efter att trion gjort stor succé i årets U20-VM.

Tre saker att gilla

1. Hervé Renard

Om jag fick ge tio argument till varför man ska följa Ligue 1 så hade Renard kommit med på en sådan lista. Lejonvrålet och Michelangelo-kroppen kompletteras med guld i Afrikanska mästerskapet för pytte-Zambia och Elfenbenskustens förlorargeneration. Till detta har han det Kloppska över sig att alla älskar hans personlighet, framför allt de egna spelarna.

1412110-30238918-1600-900

2. Talanger

Spelarförsäljningar minus transferkostnader sedan 2000. Lille OSC har varit Frankrikes bästa värva/utveckla/sälj-klubb under de senaste 10-15 åren. Med Renard och billigare truppkostnader siktar de på att gå bort från tiden med dyra (ofta floppar) som Kalou och Martin, och istället försöka få nya Hazard, Gervinho, Cabaye, Digne, Debuchy, Rami, Origi, Bastos, Makoun, Lichtsteiner, Keita, Odemwingie, Abidal, Sow…

Det är bara att kolla under “Talangsamling” för att välja sina egna favoriter. Ett par-tre av dem lär vara +€10 miljoner nästa sommar.

3. Stoppila Sunzu

Se två spelare gå in i en duell och bedöm deras chanser att vinna bollen. 30-70, 50-50, 40-60. Med Sunzu får du ta en normal spelare och plussa på 50 procentenheter. Om det för en normal spelare är en 50-50-situation, så det för Sunzu en 100-0. Om det är en 1-99, så är Sunzu 51-49. Ligans hårdaste kropp, utan att vara ovårdat otrevlig, är tillbaka efter en pensionssparanderunda i Kina. Hervé Renards zambiska soldat.

Ungefärlig elva (4-2-3-1)

Guillaume
Bauthéac – Martin – Boufal
Obbadi – Mavuba
Sidibé – Baša – Sunzu – Corchia
Enyeama

Starka alternativ: Elana, Civelli, Béria, Pavard, Koné, Amadou, Meïté, Araujo, Balmont, Guirassy, Mendes, Rodelin, Ruiz, Frey, Tallo

Förluster: Gueye, Kjær, Traoré, Lopes, Roux, Origi, Delaplace, Diaby, Rozehnal, Koubemba

Blicken fästs mot spelarförluster, men det var bara Gueye och Kjær som var starka startspelare under hela förra säsongen. Renard har fixat en grupp med åtta-tio stycken äldre spelare att luta sig mot (Enyeama, Baša, Sunzu, Mavuba, Obbadi, Bauthéac, Civelli, Béria, Balmont), och runt grundbasen fylls det på med en stor mängd utvecklingspotential. Det exakta spelsättet är ännu oklart, men målvakt + mittbackar är hög klass, och gubbduon Mavuba/Obbadi ger blandningen mognad/stabilitet/hårdhet/passningsskicklighet. Därefter kan Renard mixa runt beroende på dagsform och olika spelartyper.

11. OGC NICE logo_nice_100
Premiär lördag 21.00 AS Monaco (h)

Klubbsituation

Sommarens träningsmatch mot Galatasaray. Efter 60 minuter stod det 1-0 till OGC Nice och Puel bytte in följande elva (födelseår inom parentes):

P.Puel (97) – Maupay (96) – A.Mendy (94)
Benrahma (95) – Eysseric (92) – Traoré (88)
Borges (95) – Gomis (89) – Albert (96) – Honorat (96)
Hassen (95)

30 minuter senare hade OGC Nice vunnit med 4-0, och det är värt att påpeka att både Honorat och Benrahma egentligen är anfallare, Eysseric och Traoré offensiva mittfältare, och Albert 175 centimeter lättviktig defensiv mitt.

Sedan anställningen har tränaren Puel fått förtroende att ta större risker utan att kunna sparkas, men det har varit för ojämnt och ofta frustrerat på den nya arenan. Den här talangsamlingen, tillsammans med offensiven med Pléa, Germain, och Ben Arfa, gör dock att högstanivån och intresset endast överträffas av de absolut bästa klubbarna i landet.

Nycklar

Ben Arfa hade kunnat plocka ut tre-fyra gånger mer pengar i Turkiet, men hade förälskat sig i Puels idéer. I Newcastle blev han mer av ett offer av Pardew snarare än att det var kvaliteten som felade, och om han får tränarkärlek och frihet i OGC Nice så pratar vi i vår om en plats i “Säsongens elva”. Germain var Ligue 2:s bästa spelare när han tog upp AS Monaco, men sedan ansåg klubben att han inte var tillräckligt bra nog för att leda deras anfallslinje. I OGC Nice ska han ligga på 12-15 ligamål och ändå vara väl så delaktig i speluppbyggnaden.

Mendy fick erbjudande från Leicester som han tackade nej till. Han ville inte spela under Ranieri, som älskade honom under AS Monaco-tiden. Mendy får nyckelansvaret för att hålla ihop en ihålig defensiv.

Talangsamling

*Andas in*

N.Mendy (1992) nämndes ovan. Allt prat om Germain och Ben Arfa: det var långrörliga Pléa (1993) som var den offensivt bästa spelaren i flera försäsongsmatcher. Försäsongsduktiga Boscaglia (1997) har bara Hult framför sig på vänsterbacksplatsen. Koziello (1995) har kropp som en mellanstadieelev, men hans passningsrörelse kan göra honom ordinarie. Hassen (1995) testas ofta som blivande förstamålvakt. Albert Rafetraniaina (1996) ser alltid oväntat vettig ut på mittfältet. Till detta har vi Benhrama (1995, nyligen tilldelad tröjnummer 11), P.Puel (1997), A.Mendy (1994), Borges (1995), och Honorat (1996) som alla kommer få spela i år.

Och då har jag inte ens pratat om eventuella Saint-Étienneförsäljningen Maupay (1996).

*Andas ut*

Tre saker att gilla

1. Talangerna

Se ovan. Du kommer att vara arg ibland, och inte förstå hur det ser så dåligt ut, men du kommer också att vara väldigt lycklig och väldigt stolt om du är OGC Nice-supporter.

2. Ben Arfa/Germain/Pléa

Ben Arfa är teknikguden, Pléa är de långa djupledslöpningarna blandat med funktionellt targetspel, Germain är mittemellan och poängspelare. Varje mittenlagsklubb har kanske någon spelare av liknande kvalitet. Inget mittenlag har två stycken. OGC Nice har tre.

3. Staden

Förutom placeringen vid Rivieran så är det Frankrikes femte största stad. Även om de konkurrerar med Korsika, Marseille, och Monaco så ska OGC Nice ha utvecklingsmöjligheterna till att växa till att vara en permanent Europa League-klubb. Puel har till och med pratat om Champions League.

Bonus: 4. Grégoire Puel är borta.

OGC Nice-supportrarna gick längre än att håna sonen Puel. De hatade honom. Misslyckad offensiv mitt i Lyons reservlag till startande högerback i OGC Nice var en sportsligt usel idé. Ingen har velat kommentera sommarens kontraktbrytning mer än att det var det enda som fanns kvar att göra. Grégoire orkade inte med mer, och OGC Nice kan efter två års onödig resultatförsämring leta vettig högerback.

Däremot är lillebror Paulin kvar.

[youtubeplay id=”gbOJB1S-QAs” size=”large”]

Ungefärlig elva (4-3-1-2)

Pléa – Germain
Ben Arfa
Seri – Mendy – Koziello
Hult – Le Marchand – Bodmer – Genevois
Pouplin

Starka alternativ: Hassen, Gomis, Boscaglia, Borges, Albert, Traoré, Eysseric, Pied, Maupay, Benrahma, A.Mendy, Honorat, P.Puel

Förluster: Eduardo, Digard, Bauthéac, Amavi, Bosetti, G.Puel, Delle, Diawara, Pentecôte, Palun

Många positiva ord om OGC Nice, och deras diamantformation har fungerat fint på försäsongen (4-0 Galatasaray, 3-2 Napoli, 2-2 Besiktas…), men vi måste prata om en annan elefant. Visst, Le Marchand har sett stark ut på försäsongen. Visst, Hult har energin. Visst, Pouplin har fungerat i flera olika krissituationer. Visst, Bodmer är en ledare.

Men. Den där defensiven. Genevois är som bäst en svag Teddy Lucic, och det finns inte någon testad vänsterback och än värre: det finns inte en enda högerback. Vi sätter stora frågor inte bara kring kvaliteten, utan också antalet spelare. Det här laget kan nå upp i 60-70 mål både framåt och bakåt.

13. TOULOUSE 524391
Premiär söndag 17.00 Saint-Étienne (h)

Klubbsituation

Pragmatisk rekordung president som skapade övrehalvanglädje under många år, men som inte bara tappade momentum utan också höll på att falla till Ligue 2. Casanova var tränare för länge, och det fungerade inte att försöka med Bielsaboll för att utvecklas. Nya tränaren Arribagé är mer akademigullande och snygg och förförisk. Stå-å-stampa-säsong, kaos, eller nystart?

Nycklar

Ben Yedder snittar 15 mål per säsong, och har utvecklats till en kortväxt (170) target som utnyttjar teknik snarare än storlek. Sevilla orkade inte köpa loss, vi får se hur Real Sociedad tänker. Ojämna argentinaren Óscar Trejo sticker ut framför ett mittfält med tre stycken löpare. Arribagé använde Trejo i våras som offensiv nyckel genom att vara bolltransportör och stickpassningsletare. Kana-Biyik har betett sig idiotisk och är ingen säkerhet, men när han bestämmer sig för att vara vettig så är han för bra för att vara mittback i Toulouse.

Talangsamling

Akpra-Akpro (1992) är redan lagkapten, men i talangväg pratar man nog mer om Spajić (1993). Förra säsongen var för mycket fel i Toulouse, men innan allt blev för dåligt så hade Spajić en god utveckling som speltypsförväntad serbisk mittback. Spano (1994) hittades i långdivisioner som mittbacksalternativ. Stora men passningskontrollerande Bodiger (1995) och läsande Blin (1996) konkurrerar om rollen som den nya Capoue. Talangen finns där. Speltiden har öppnats upp på grund av få mittfältare.

Tre saker att gilla

1. De får en chans till en nystart

För många stora klubbar har åkt ur Ligue 1. Auxerre, RC Lens, och AS Monaco är några exempel. Toulouse måste den här säsongen visa att det inte var en uppskjutning av fallet förra säsongen, utan att de orkar ta tag med en nystart. Klubbstorleken är så pass stor att de inte ska behöva tänka på nedflyttning under normala omständigheter, och de har många delar att gilla: fina klubbfärger, stabilt kvalitetsproducerande akademi, vettiga personer i ledningen, en snygg tränare, många intressanta saker i truppen, försöker tänka nytt kring scouting. En framtidsavgörande säsong.

2. 4-4-2-diamant

Lars Lagerbäck var före sin tid: ett diamantmittfält är trenden i Ligue 1. Arribagé har spelartyperna till startelvan som han vill ha: mycket löpstyrka och förflyttningar för att ytdöda på mitten, mittfältsspetsen Trejo till att koppla bollar till anfallarna, och tre olika anfallare (dansken Braithwaites snabbhet, Pešićs storlek, Ben Yedders teknik). Orkar bara de tre mittfältarna springa tillräckligt mycket och inte vara offensivt invalida så kan det blir ett dynamiskt och vältrimmat Toulouse.

3. Sociala medier

En av de mest aktiva klubbarna på sociala medier. De använder ofta humor och försöker att köra nytänk.

[dailymotionplay id=”x2741oz” size=”large”]

Ungefärlig elva (4-3-1-2)

Ben Yedder – Braithwaite
Trejo
Doumbia – Didot – Akpra-Akpro
Matheus – Spajić – Kana-Biyik – Tisserand
Goicoechea

Starka alternativ: Ahamada, Spano, Moubandje, Yago, Veškovac, Ninkov, Siriex, Blin, Aguilar, Bodiger, Regattin, Roman, Pešić

Förluster: Boucher, Sylla, Grigore, Furman

Arribagé ville ha bättre målvakt och bättre ytterbackar, och de tre startspelarna var uruselt usla i uselhetsgenrepet mot Augsburg (0-5). Oklart hur truppen klarar av några skador, tre-fyra spelare bör behöva höja sig för att det inte ska bli en jobbig säsong.

@jonas_hansson

Publicerad 2015-08-06 kl 00:20
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER