Ligue 1-guiden för 2015/2016, del 4

1. Paris SG (del 3)
…
5. Bordeaux (del 1)
6. Saint-Étienne (del 2)
7. Lille OSC (del 3)
8. Rennes (del 2)
9. Lorient
10. Montpellier (del 2)
11. OGC Nice (del 3)
12. Nantes (del 1)
13. Toulouse (del 3)
14. SM Caen (del 1)
…
16. SC Bastia (del 2)
17. Troyes
18. Reims
19. Angers SCO (del 1)
20. Gazélec Ajaccio

9. LORIENT

Klubbsituation

År 2 e.Go

Christian Gourcuff är Ligue 1-död och Lorient hamnade i identisk kris som Manchester United och Kalmar FF efter att en tränarlegendar försvunnit. Vad som är värt att komma ihåg är att Gourcuff gjorde sin poängsamling under sista säsongen med stark Aboubakar-hjälp, vilket kan ha gjort att klubben då ignorerade vissa truppbrister. Dessutom har Ripoll nu fått lära sig tränarläxor.

Varför de kan sluta nia? För att anfallsparet Jeannot-Ayew inte fungerade, och Ripoll istället har fått in konstgräsvänliga Moukandjo och spetsen Majeed Waris. Deras hastighet är det som Ripoll har saknat på konstgräset, två spelare som är versioner liknande Gameiro och Aboubakar, till skillnad från Ayew och Jeannot.

Nycklar

En oväntad situation när Ripoll förra säsongen gav den egna produkten Lecomte (1991) platsen som förstemålvakt, men även om han ser sådär Yohann Pelé-trög ut så bedömdes han i våras vara lagets näst bästa spelare, med flera räddningar av den här kvaliteten.

[youtubeplay id=”HQWqe4K592M” size=”large”]

Den bästa spelare? 21-åringen Guerreiro. Alltid ung och bra som vänsterback, men lyckades vara ännu bättre som vänstermittfältare (7 mål, 4 assist). Gjorde A-landslagsdebut (och debutmål) för Portugal, men oklart om hans verktygsfulla, snabba spelsätt finns kvar eller säljs till något stort. Majeed Waris’ djupledslöpningar ska användas lika frekvent och laganpassat som det gjordes i Valenciennes.

Talangsamling

Guerreiro (1993) är nämnd. Jeannot (1992) ska i teorin vara bra: han springer mycket och vill involverar sig i olika delar av spelet, men verkade ibland rädd och han har problem att tro på sin egen förmåga. Bättre ihop med Waris?

På centralt mittfält saknas en given spelare, vilket ska ge speltid åt Mulumba (1992), Abdullah (1994), och Ndong (1994). Mulumba och Abdullah har växt upp med att kunna göra allt åt alla håll, men aldrig fått förtroende. Ndong är något liknande, men kommer från afrikansk fotboll och har en högre energi- och galenhetsnivå. Lorient vill också börja utnyttja mer av sin akademi. Lecomte fungerade fint och Lemina såldes till Olympique de Marseille. Vem av anfallarna Lavigne (1994), Bouanga (1994), och Mara (1996) imponerar mest under smulspelstiden?

Tre saker att gilla

1. Majeed Waris

Om jag hade fått välja ett Ligue 1-lag som är mest likt BK Häcken så hade det förmodligen blivit Lorient. Han blev dyr (€5 miljoner) och Rennes – som han först skulle till – är en större klubb, men Waris behövde välja rätt lag, inte störst klubb. Samma poängsnitt som i Valenciennes (16 matcher, 9 mål, 2 assist)? Det lär bli för svårt, men Lorient har en stor chans att göra en fin vinst på Waris om ett par år.

2. Spelsättet

Lorient ska vara ett lag med den vackra fotbollen. Det ska inte kompromissas för att ta poäng, utan Gourcuff har lärt upp klubben hur de ska spela. 4-4-2, mycket bollskicklighet på mittfältet, högt tempo, hetsspringande anfallare. Man kan ogilla konstgräs, men jag har svårt att ogilla hemmamatcherna med Lorient när de spelar sin välklickande tempofotboll. Den gången PSG var mest utspelat förra säsongen var första halvlek på Le Moustoir. Ingen förstod hur det bara kunde vara 1-0 till Lorient i halvtid.

Ersättaren till Gourcuff blev självklart den assisterande tränaren Ripoll, eftersom han vet hur Gourcuffboll fungerar.

3. Speakern Didier

Under fyra olika säsonger har Lorients speaker Didier Le Botmel blivid vald till sin ligas bästa speaker. En man som varje match visar hur mycket han älskar sitt jobb. Han kan bjuda på sig själv och hoppa runt för att få folk att le och sjunga.

För två månader sedan fick han en stroke följt av koma. De enda (obekräftade) uppgifterna som finns är att han är vaken, är på rehabilitering, och kan höra och förstå. Kämpa Didier!

[youtubeplay id=”VmQiK6RlbAU” size=”large”]

Ungefärlig elva (4-4-2)

Jeannot – Waris
Guerreiro – Mesloub – Mostefa – Philippoteaux
Le Goff – Lautoa – L.Koné – Paye
Lecomte

Starka alternativ: Chaigneau, Bellugou, Wachter, Gassama, Abdullah, Mulumba, Ndong, Réale, Barthelmé, Traoré, M.Koné, Jouffre, Bouanga, Moukandjo

Förluster: J.Ayew, Audard, Pedrinho, Autret, Coutadeur, Bruno, Diallo

Byte (och förmodligen uppgradering) av högerback, ytterreserv, anfallare, och anfallsreserv. Många hämtade från Ligue 2 (Mesloub, Le Goff, Jeannot, Philippoteaux) som förmodligen nu har anpassat sig till Ligue 1 för att ta sig ännu ett litet steg upp. Har det mesta man vill ha i ett 4-4-2-lag, men några starka spelare (L.Koné, A.Traoré, Guerreiro) ska få framtiden definierad. Stanna eller nya klubbar?

17. ES TROYES AC

Klubbsituation

Troyes var temporärt divisionsnedflyttade och transferblockerade halva sommaren då de behövde ha in €4 miljoner för att klara av budgeten. Ändå tippar France Football dem att sluta nia (!). Mycket tack vare tränare Furlan. Lilla Troyes känns som ett Ligue 2-mittenklubb utan Furlan.

Furlan säger att Troyes är mycket mer förberedda inför den här Ligue 1-säsongen än de var för tre år sedan. För tre år sedan kom Troyes’ uppflyttning mer svårinplanerat, medan de nu har fått bygga ett spelsätt två år i Ligue 2 (de säkrade uppflyttningen med fyra omgångar kvar). Dessutom har de en mental förberedelse för hur Ligue 1 är.

Nycklar

I den officiella “Säsongens elva” för Ligue 2 så hade Troyes med fem spelare förra säsongen: målvakten Petric, försvararna Carole, Rincon, och Martins Pereira, och mittfältaren Nivet. Nivet kommer vi till senare.

Martins Pereira har bara en Ligue 1-säsong, trots att han är 29 år och trots att han alldeles för länge har varit för bra för Ligue 2. Kroppen kan strula, men hans aggressiva vilja att vinna och hans egenskapsrika högerbacksspel bör åtminstone skapa en känsla av att han är en förhållandevis stjärnspelare för Troyes. Ayasse har en liknande bakgrund: nära 30 år och har inte fått en långvettig Ligue 1-chans, men elegant på att både bygga och förstöra på central mitt.

Talangsamling

Jessy 3.1415926535 (1993) får ett år till på lån från AS Monaco. En osjälvisk central mitt med ett gå-på-glödande-kol-ivrig stil. Samtidigt är Corentin Jean (1995) köpt till AS Monaco för €4 miljoner, men lånades direkt tillbaka. Återciterar det jag skrivit tidigare om en scouts noteringar: “Han är som ett troll, inte stor men skarp och mycket bra på att röra sig. Det är inte allt: en exemplarisk attityd, alltid glad, aldrig skadad…”. Finns en stänk Sergio Agüero i hans speloptimism. 10 mål på 22 starter.

U18-landslagets förstemålvakt Bernardoni (1997) lär få stå i Ligue 1-premiären på grund av Petric-skada, och han ska ha gjort inte bara godkända utan uppmuntrande insatser på försäsongen. Jimmy the kid Cabot (1994) har en Valbuena-profil, särskilt kring storleken, och Olympique de Marseille funderade på honom förra sommaren, men hans karriär har inte fått kontinuitet på grund av för många skador. Koné (1994) var något av nästa stora grej för tre år sedan, som 18-årig dominerande mittback i Le Mans, men utvecklingen har gått mot att han är fjärde mittbacksvalet. Ex-MFF-spelaren Hümmet (1996) fick några inhopp förra säsongen. Anfallspositionen är tunn, men Hümmet lär ha svårt att få speltid i Ligue 1.

Tre saker att gilla

1. Jean-Marc Furlan

När Gourcuff är borta har vi nu Furlan, som är på samma halvgudsnivå. Jag vill bära hans barn och gifta mig med varje mening han säger. Blogg från i våras. 

2. Benjamin Nivet

Jag höll på att säga Ligue 1:s Francesco Totti, men det finns Laziosupportrar som ogillar Totti. Nivet är den spelaren som alla ger applåder, oavsett lagtillhörighet och matchresultat. Alla vet hur ovanligt det är med en så fin gammal spelare.

Nivet, som fyller 39 år i januari, var Ligue 2:s bästa spelare. 20 starter, 15 inhopp, 11 mål, 9 assist – från en central mittfältsposition. Även om han inte orkar starta 30 matcher i Ligue 1 så kommer hans närvaro under inhoppen kunna generera poäng och höjd spelkvalitet.

3. Truppuppbyggnaden

Det jag gillar med spelarna Furlan vill ha in är att han letar lite äldre spelare som aldrig etablerat sig i Ligue 1, men som är tillräckligt skickliga för att få vara där i några år till. Spelare som har mer uppskattning för att vara i högstadivisionen, och som passar in i hans fotbollsspel. Martins Pereira, Nivet, Karaboué, Ayasse, Camus, Darbion med flera är sådana exempel.

Furlan kollar inte på flasighet. Han kollar på mognad att förstå spelsättet, mognad att förstå Ligue 1, kvalitet för att göra ett stabilt jobb i högstadivisionen, och uppskattning för att vara i Troyes.

Ungefärlig elva (4-2-3-1)

Jean
Camus – Nivet – Karaboué
Ayasse – Pi
Mavinga – Saunier – Rincon – Martins Pereira
Petric

Starka alternativ: Bernardoni, M.Koné, Othon, N’Diaye, Court, Darbion, Thiago, Lacour, Ben Saada, Azamoum, Bienvenu, Cabot

Förluster: Carole, Bekamenga, Jarjat, Sylla

Det negativa man kan säga om truppen är att skadeläget (Rincon, Saunier, Martins Pereira, Cabot, Thiago Xavier…) ofta ser misstänksamt högt ut. Det, tillsammans med det tillfälliga transferförbudet, har gjort att Troyes fått improvisera defensiven under försäsongen. Den enda de har tappat är Carole till Galatasaray, men Mavinga med Reimsform är en försämring. Mavinga plockade bland annat en 1:a i betyg för matchen mot Olympique de Marseille (0-5).

Det finns gott om offensiva mittfältare som kan bidraga (Court, Darbion, Ben Saada, Azamoum, Cabot), vänsterbacksplatsen är egentligen den enda svaga startpositionen, Camus’ tillslag är tillbaka, och det ska komma in några nya spelare. Bakar (Montpellier) till anfallet?

18. STADE DE REIMS

Klubbsituation

Fjärde raka Ligue 1-säsongen, de själva pratar om placering 8-14. Jag tror de lär räddas av att endast två lag kan åka ur.

Det är mycket som känns fel med det sportsliga. Förra säsongens tränare Vasseur var en drömmare, en komplex sådan. Istället ersattes han med en motsats: Guégan, som mest bara pratar om att kämpa och få in attitydspringspelare. På ytan är det som att Reims inte har koll på vad de vill få ut av truppen och av framtiden, utan bara slänger in tränare utan djupare långsiktiga tankar. En annan underlig situation: Reims misslyckades värva Gillet och Sylla till defensiva mittfältet. De ville ha en tung ledare. Guégan föreslog att ta någon från kompisen Rudi Garcias AS Roma.

Det var inte förräns förhandlingarna sattes igång som de fick veta att AS Roma-spelaren Paredes är en offensiv mittfältare.

Nycklar

I tre års tid har vi pratat om att Aïssa Mandi, 23 år, ska ta klivet upp till de stora klubbarna i Ligue 1, men sett till deras faktiska intresse så kan vi ha kvalitetslurats av hans Ivanovic-kroppstyp. Nu ska han testa mittbackspositionen.

Oniangué kan komma med storlek och framför allt inlöpande-i-straffområdet-målskytte med sitt tvåvägsspel. Stora anfallaren David Ngog är humor, men efter en säsong med personliga problem och dålig planering så verkar han vara igång och dessutom passa bättre i Guégans fotboll.

Talangsamling

Har några defensiva spelare som kan användas i startelvan, exempelvis ytterbackarna Traoré (1992) och Turan (1992). Traoré är välskolad via Mali och Belgien. Atila Turan pratade med Barcelona när han som 19-åring strömmade på Grenobles vänsterbacksplats, men karriären stannade av innan han nu ser kroppsligt starkare ut efter ett lån i Turkiet. Conte (1994) är uppskattad PSG-uppfostrad defensivallround. Mfulu (1994) fick inhoppsförtroende av Guégan förra säsongen. Kan han lära sig att hantera den stora energiska kroppen så finns det något… falskt och fattigt Matuidi i honom.

Reims spelade Coupe Gambardella-final förra året. Av den uppsättningen spelare är tre med i A-truppen. Ndom (1996) och Siebatcheu (1996) i träningsutfyllnadsroller, men Kyei (1995) lär användas som kraftinhoppare. Han var avstängd i sju månader förra säsongen för att ha knuffat en domare, en bestraffning Reims ansåg vara alldeles för lång. Gjorde två mål – mot Rennes och PSG – på 120 minuters speltid, och ska vara en storväxt “har många egenskaper”-anfallare. Jokervarning?

Tre saker att gilla

1. En förvånansvärt välfungerande ekonomi

Reims är ett undantag för många fotbollsekonomier: de behöver inte sälja spelare för att klara av ekonomin. Säsongen 2012/2013 köpte de spelare för drygt €3 miljoner och sålde ingen. Ändå gick de plus med €3,4 miljoner. Säsongen 2013/2014 köpte de spelare för drygt €3 miljoner och sålde ingen. Ändå gick de plus med €2,7 miljoner.

Dessutom växer omsättningen med €2-3 miljoner per år.

2. Institution de Football

De har själva överanvänt “Institution de Football” i reklam-, hype-, och PR-sammanhang, men Reims har en klassisk aura. Det var Frankrikes första storklubb, de var med i den första motsvarande Champions League-finalen (förlust mot Real Madrid), många stora spelare och tränare har varit där. Reims är… en institution helt enkelt.

3. Gaëtan Charbonnier

Vi vet inte om Charbonnier stannar, Mainz vill ha honom, men på förhand har jag svårt att exaltera mig över något spelmässigt i Reims. Charbonnier är unken som spetsanfallare och hans längd är en nackdel då han inte vet hur han ska använda sin stora kropp.

Däremot gillar jag honom i droppa-rollen. Charbonnier är en Toivonen: någon som passar bäst i att finteknika runt i hålet, men som på grund av sin storlek luras in i att vara en stökbökande anfallare.

Ungefärlig elva (4-2-3-1)

Ngog
Diego – Charbonnier – De Préville
Oniangué – Devaux
Signorino – Weber – Mandi – Traoré
Agassa

Starka alternativ: Placide, Tacalfred, Fofana, Turan, Mfulu, Bourillon, Conte, Peuget, Albæk, Bulot, Fortes, Kyei

Förluster: Courtet, Glombard, Mavinga, Roberge, Moukandjo

Moukandjo är det enda tappat, men det är också en kvalitetsförlust. Offensivens bästa spelare gjorde åtta mål med begränsad speltid, och det inkluderar fyra sena avgörande mål i uddamålsvinster. Nu när Diego saknas på grund av ny skada och Charbonnier kan säljas, så blir det att bygga ny offensiv. Den enda som vi vet kommer in är Jaba Kankava (Dnipro), en ledare till mittfältet.

Målvakterna Agassa och Placide hade många pinsamma sekvenser förra säsongen, och i backlinjen vet vi inte vem vi vågar kvalitetsgodkänna för sina tilltänkta roller. Oniangué och Devaux ska iallafall hålla en god grund.

20. GAZÉLEC AJACCIO

Klubbsituation

2013 åkte Gazélec Ajaccio ur Ligue 2. De tog 25 poäng på 38 matcher. De var storleksmässigt ett mittenlag i tredjedivisionen, men gick upp direkt. I Ligue 2 hade de ligans lägsta omsättning: €4,5 miljoner. De klarade av två raka uppflyttningar, trots att presidenten i somras att om han inför säsongen hade blivit erbjuden att stanna kvar i Ligue 2 så hade han tagit det omedelbart.

De plockade in några spelare som var +35 år, och pumpade sig uppåt i tabellen med rutin och vilja. De har i sommar fått bygga ut arenan och anställa ny personal för att klara av de nya uppgifterna och de nya regelverken.

Nycklar

Mittbacken Kader Mangane kan bli lagets Ledley King: överlägsen kapacitet, förstörd kropp. Går det att trycka ut kvalitet ur 32-åringens kropp? Mitten Le Moigne var inte ens bra för RC Lens förra säsongen, men får vara en av gamlingarna som kan Ligue 1 och vara i en ledarroll.

Anfallaren Zoua har kommit från Hamburg som en eventuell stjärnspelare. Ibland en frustrerad kraftgazell med lena fötter, ibland bara korkad och dum. Bra på lån i Turkiet.

Talangsamling

Förutom Zoua (1991) finns tre andra spelare har fallit ifrån större klubbar: vänsterbacken Sylla (1994) från Toulouse, defensivallrounden Coeff (1992) från Udinese), snabbheten Mayi (1993) från Saint-Étienne. Coeff och Sylla lär göra nytta. Youga (1992) har bara en proffssäsong som fysisk mittback/defensiv mitt och kan utvecklas i annorlunda (snabbare?) takt.

Tre saker att gilla

1. Klubbledningen

De har en president som springer in på plan och sparkar motståndare, en ryktad kriminellt verksam sportchef som visar vapen och anklagas för rasism, och en hedersordförande som mordhotar domare.

Det är också den typen av klubb där presidenten spenderar två veckor av sommaren, ihop med frivilliga, för att installera den nya gräsmattan. De vet hur man bygger familjekänsla i “Bistron”.

2. Klubbens omsättning: €12 miljoner

Zlatan Ibrahimović tjänar €14 miljoner efter skatt, det vill säga €2 miljoner mer än hela Gazélec Ajaccios omsättning den här säsongen. Den näst lägsta omsättningen har Troyes, på €23 miljoner. Ett annat bevis på klubbens storlek: maxkapaciteten på arenan förra säsongen var 2885 platser. Deras publiksnitt var 2308 per match.

Prata Bournemouth, Falkenberg, eller Carpi hur mycket ni vill. Gazélec är ännu sjukare.

3. Rodéric Filippi

Tre spelare finns kvar sedan åren Gazélec var en renodlad amatörklubb: Maury, Poggi, och Filippi. Mittbacken Filippi är kärlek.

Han avskyr att kolla på fotboll, faktum är att den enda spelaren han kände till i PSG i somras var Ibrahimović. Han förstår inte varför fotbollsspelare ska skriva autografer (“Det är som att jag går till min bagare imorgon och säger: “Fan, du bakar riktigt bra bröd, kan jag få din autograf?””). För några år sedan ville han sluta spela fotboll och gå med i militären, men han kom inte med och fortsatte spela för att kunna betala räkningarna.

Han gör ingen hemlighet av att han är sist in och först ut på träningarna för att spendera mer tid med sin familj, samtidigt som han berättar om hårda festkvällar. Han säger också att hans mål är att köra tung lastbil och att han hade gjort det redan idag om det inte hade krockat med fotbollen. På planen har han tegelstenar istället för fötter, men det enda han bryr sig om är att motståndarens #9 inte ska få röra bollen. Ibland innebär det sex matchers avstängning och 14 stygn på motståndarens smalben.

Ungefärlig elva (4-1-4-1)

Zoua
Mayi – Le Moigne – Djokovic – Larbi
Coeff
Sylla – Mangane – Touré – Martinez
Maury

Starka alternativ: Goda, Filippi, Bréchet, Ducourtioux, Youga, Tshibumbu, Boutaïb, Poggi, Pujol

Förluster: Andreu, Rivieyran, Fabri, M’Madi

Jag, efter 30 minuters researcharbete och elva utskrivna namn:

Jag vet inte vad jag håller på med. Det finns sammanlagt två startelvor från försäsongen utskrivna på internet, men med svag information om formationer. Det känns som att Touré, Mangane, Sylla, Coeff, Le Moigne, Djokovic, och Zoua borde vara startspelare under normala omständigheter. Startelvan i premiären kan mycket väl skilja sig med sex-sju-åtta namn.

@jonas_hansson