Indien ska förbättra sin fotboll genom att betala Mickaël Silvestre 4 miljoner för att spela tre månader

Det blev ett MLS-liknande format, åtta lag utan ned- och uppflyttning och med marquee-spelare, och vi kunde få se Alessandro Del Piero plocka 14,5 miljoner kronor för att spela fotboll i två-tre månader. Mikaël Silvestre tjänade fyra miljoner kronor, kontra att den bäst betalda indiska spelaren fick 120 000 kronor.

Mikaël Silvestre tjänade mer än trettio gånger så mycket som Indiens stora stjärna. Det är så man vet att Indien är det genom tiderna överlägset sämsta landslaget per kapita, nu på landslagsrankingplats 156.

Vi hade också Nicolas Anelka, Fredrik Ljungberg, David Trezeguet, Robert Pirès, och Bojan Djordjic, allihopa samlade i en liga som gick från september till december, i ett ligaformat så att standardligan I-League kunde spelas samma år. Vi fick underbara publiksiffror: medan snittet i I-League ligger på 3000-4000 per match, så låg publiksnittet i ISL på 26 000 per match. 26 000 per match! Lägg också till att de kom upp i 430 miljoner TV-tittare, och att ligan levererade kvalitetsutmärkelser som “Fittest Player of the Match”.

Finns det något här? Är det här på riktigt? Funkar detta?

Det finns vissa positiva delar.

Det har spenderats över 65 miljoner kronor på arenafix, Indien har också jobbat ihop till att arrangera U17-VM 2017, och lönetaket på 26 miljoner kronor för två månaders spel ger ju en lönebudget som inget Allsvenskt lag ens är lite nära.

Allt det här är för att öka fotbollsintresset för Indien. De har egentligen bara haft en storhetsperiod, när de blev självständiga runt 50-talet. De spelade OS 1948 med några barfotade spelare med epitetet “Asiens Brasilien” och förlorade bara med 2-1 mot Frankrike. De drog sig ur VM 1950, med myten att de inte åkte dit för att de vägrades att spela barfota, men det är bara en svag ursäkt för ett uselt skött förbund.

För det är ju så att även om intresset för fotboll är stort, och att fotboll har etablerat sig som landets näst största sport i ett land med över 1,2 miljarder invånare, så finns det mycket som är sunkigt än idag.

Gräsrotsfotbollen är usel, det finns åldersfusk, de få akademierna som finns är utspridda, det är bara rika barn som kommer in i vettiga skolor, och de tappar sedan de få spelarna till cricketen. År 2012 startade FIFA ett utvecklingsprogram i landet, men det handlade endast om att utbilda 30 ledare per region. Även om intresset finns, så finns det ingen som helst bas att bygga spelare.

Samtidigt är Indien stort, och uppe i nordöst är cricketintresset lågt. Där kan en fotbollsutveckling gå fort.

Jag tycker dock att de utländska marquee-spelarna 2015, för ligan som drar igång i oktober, ser bättre ut än väntat. Elano, Simão, Adrian Mutu, Hélder Postiga, Lúcio, och Anelka, men det kompletteras med en 42-årig Roberto Carlos som tar Rolle Nilsson-rollen som ytterbacksspelande tränaren.

Fiorentinas klubb Pune City har plockat på sig spelare som stimulerar både fotbollsälskare (Adrian Mutu, Didier Zokora, Tuncay Şanlı) och anglofiler (Nicky Shorey, Steve Simonsen, Roger Johnson). Det är väl annars med huvudtränarna som sticker ut: Marco Materazzi, Roberto Carlos, Zico, Nicolas Anelka, David Platt. Återstår att se om Atlético de Madrid-ägda Atlético de Kolkata kan behålla sin ligatitel.

Typ: Indiens nya fotbollsliga hade ett publiksnitt på 26 000 per match förra hösten, men de lägger pengarna på Mikaël Silvestre-typerna istället för den ursunkiga ungdomsfotbollen.

Källor: IB Times, IMG, NDTV, Maps of India, Hindustan Times, The National, First Post, BBC, SportsKeeda, Guardian, Goal

@jonas_hansson