– En enda match ändrade vårat sätt att tänka. Vi trodde att vi skulle demolera motståndarna. England på Wembley – vi ska vara läromästarna, de ska vara eleverna. Det här var den totala motsatsen.
Sir Bobby Robson förklarade landskampen från den 25:e november 1953. Ungern vann mot England med 6-3, i en era där träningslandskamper var lika viktiga som tävlingslandskamperna, och The Times hade efter det öst på med rubriken ”Ett nytt sätt att spela fotboll”. De 105 000 åskådarna hade fått fotbollsmodern England bli utklassade i varenda detalj på fotbollsplanen.
Mot Ungern.
Det här var inte matchen där engelsk fotboll började att dala, men det var matchen där engelsmännen förstod att deras fotboll inte längre var den bästa. De insåg paradigmskiftet efter 100 år som självproklamerat världsbäst.
I Ungern pratar man fortfarande gott och ofta om 3-6-matchen, eller 6-3:an som den kallas där. Landskampen kom under en ungersk svit på 51 landskamper: 43 segrar, sju oavgjorda, en förlust (som uselt nog kom i VM-finalen mot Västtyskland 1954). På de 51 landskamperna gjorde Undern 220 mål.
England ville ha en ny landskamp 1954, för att visa att den förra matchen var en engångsgrej. Ungern vann den landskampen med 7-1.
Det finns ELO-rating som med siffror definierar hur bra en shackspelare är i ett historiskt perspektiv. Det finns ett liknande räknesätt för fotbollslandslag. Etta på listan över historiens bästa landslag: Tyskland 2014. Tvåa: Ungern under tidigt 50-tal.
Varför Ungern, och varför är de i fotbollsperifirin 60 år senare?
Fotbollen spred sig från det brittiska skolsystemet till övriga europeiska länder i slutet på 1800-talet, men det fastnade annorlunda vid regionen Ungern/Österrike, som vid den här tiden var en viktigare punkt för Europa än den är idag.
Österrikare och ungrare tog till sig fotbollen, men drog sig mer mot den skotska modellen. Den byggde på det för tiden ovanliga tänket att en fotboll ska passas runt samtidigt de prioriterade fair play och amatöridealet. Fotbollen blev samtalsämnen i de rikare caféerna, hos medelklassen, och blev därför en utvecklingsdiskuterad sport, medan den i England var mer arbetarklassbetonad och konservativ. Där var det viktigare med rivalitet, att vinna, och att tjäna pengar.
Ironin är därför att en av fotbollstaktikens stora pionjärer var en nobbad engelsman, vars idéer skapade totalfotbollen, samtidigt som England tryckte ut honom. Hans fotboll passade inte in i den strukturstarka WM-strukturfotbollen, men han fick genomslag i den mer tänkande fotbollen i Centraleuropa. Namn: Jimmy Hogan.
Hogan började med att lära österrikarna fotboll. Spelsättet han införde var något som liknades vid vals. En spelare ska ha sagt att rytmen var detsamma: ett-två-tre, ett-två-tre. Pass-rörelse-pass, pass-rörelse-pass. En nog så pragmatisk och futuristisk idé på 20- och 30-talet. Hogan själv jobbade mest med klubbar i Ungern och Schweiz, men han samarbetade också med Österrikes förbundskapten Hugo Meisel. Meisl som med de idéerna tog Österrike till en VM-fjärdeplats 1934.
Det blev inga faktiska förbundsjobb för Hogan, men han lärde ut idéerna till spelare och ledare i regionen. En ungersk fotbollspresident bombade på med att Ungerns storhetstid endast var ett resultat av Hogan, att Hogans taktik var skillnaden mellan Ungern och England.
Så. Den taktiska skillnaden? Förutom kortpassningsspel och positionsbyten så var det en stor formationsförändring: den ensamma anfallaren, nummer nio, fick ofta slåss mot tre tunga mittbackar. Standardtaktiken WM var tre mittbackar, två defensiva mittfältare, två offensiva mittfältare, två yttrar, och en anfallare.
Ungern gick istället på med ett system som påminner om dagens 4-4-2-diamant. Engelsmännen kunde inte hantera sådana förändringar och hamnade därför fel i positionsspelet. Ungrarna hittade ytorna och fick nummerövertygad.
![england-vs-hungary-1953]()
Hogan som ensam faktor blir dock fel och överdriven. Den historiska kontexten:
Efter andra världskriget fanns det spänningar i Europa, mellan Väst och Öst. Kalla Kriget gjorde att länderna pumpade upp sig inför varandra och Ungern använde samma makttaktik som andra kommunistiska länder: idrotten blev ett maktredskap, ett sätt att visa upp landets dominans, på liknande sätt som den ryska superfemman i ishockey. Krig med propaganda.
Ungern spenderade stora summor på facilteter och anställde även Gusztáv Sebes, ett Hoganfan, som förbundskapten. Sebes hade sett Italien i en landskamp mot Ungern 1938. Han såg Mussolinis telegram till italienarnas spelare med orden ”Vinn eller dö”. Sebes förstod psykologin bakom att kämpa för ett land och saker för att hitta extra motivation, men det han mest tog med sig var att inse nyttan av att ha maximalt med spelare i ett enda klubblag. Spelarna skulle härdas ihop även på klubblagsnivå.
De behövde välja en klubb som skulle vara landslagstruppens hem. De valde nystartade Honvéd. De andra klubbarna ansågs vara för höger, och ungersk fotboll skulle ju bli rödare. Översättningen av Honvéd något så passande som ”Defender of the homeland”. Spelare förbjöds att flytta utomlands, och därför samlades Puskás och grabbarna i Honvéd i en uppsättning kallad för ”Magical Magyars”.
Det fanns också en idé om att den ungerska politiken skulle avspeglas i hur fotbollslaget såg ut. Det skulle vara elva kommunistiska soldater. Lagjobb i 90 minuter för att ha konstant rörelse, rollskiften, och framför allt samarbeten. Storstjärnan Puskás fick också namnet ”Den galopperande majoren”.
Ännu en läxa från Hogan var professionalisering. De satte vetenskaplig tillit på hur träning och dieter skulle läggas upp, vilket gav dem försprång mot traditionsgillande fotbollslag. En anekdot är att engelsmännen ska ha skrattat åt ungrarna skor 1953, bara för att senare få reda på att de skorna var mer utvecklade för att spela fotboll i.
Sedan kom revolutionen i Ungern 1956. Ungern ville bli bortslitet från Sovjet och kommunismen. Allt hände under ett OS. 83 ungerska idrottare hade åkt iväg till OS: 38 av dem kom tillbaka. Idrottarnas vardag var svårare än vad skenet gav på arenorna.
Efter det fungerade det inte för Ungern att hålla ihop en stark landslagsfotboll. Klubblagsfotbollen fick visserligen Ferencváros, Cupvinnarcupfinalister 1975, men fotbollen blev något omodernt. Något som de nya vindarna ville revoltera mot.
Dessutom kan ett land som är på framgång spendera pengar på fotboll, medan ett land på tydlig nedgång måste ändra om de ekonomiska prioriteringarna. Den ungerska staten ignorerade faciliteterna och programmen som fanns. Den ekonomiska situationen gjorde det även svårt för företag och privatpersoner att göra fotbollsinvesteringar, så pengarna kom inte in från något håll. Det blev många problem när landets ekonomi inte växte tillräckligt fort från centralstyrd till marknadsekonomi.
Fotbollen tappade i sin popularitet. Publiksnittet i högstadivisionen på 50-talet kunde ligga på 15 000 åskådare/match, men har sjunkit kraftigt från 60-talet och framåt. Jämför det med säsongen 2014: 3000 åskådare/match. Ungern påminde länge om den känslan som fanns i engelsk fotboll på 80-talet. Något deprimerande och problemfyllt.
Pratar man ungersk fotboll i nutid handlar det om antisemitism och en omodern aura. År 2002 startades ett stort fotbollsprogram i landet för att förbättra talangkvaliteten, men flera sponsorer drog sig ur när de kalkylerade fram att programmet skulle kunna skada företagens image. Programmet blev nedlagt 2006.
De positiva framstegen är marginella. Ungern tog visserligen en tredjeplats i U20-VM 2009, då med ett par Liverpoolspelare och några som har fått roller i A-landslaget, men utan att sätta stor påverkan.
Landets president Orban, en allt bättre vän med Putin, har investerat i infrastrukturen, men på arenor snarare än gräsrotsnivå. Arenorna har dessutom helst byggts nära Orbans hemstad och för hans favoritklubb Ferencsváros.
Typ: Världens bästa Ungern på 50-talet var ett resultat av en pragmatiskt tänkande fotbollskultur som tillät idéerna från en spelutvecklande engelsman, en kommuniststat som ville brösta upp sig och spendera stora pengar på faciliteter, och tur med att få fram några stora spelare.
Källor: The Guardian, SVD, World Soccer, Inverting the Pyramid, Behind the Curtain, Football and Politics in Europe, Routledge Companion to Sports History, The Organisation and Governance of Top Football Across Europa, Games of the People, Outside of the Boot, FIFA, ESPN, BBC, Sabotage Times
@jonas_hansson