Ingen av de två klubbarna från Sudan, Al-Merrikh och Al-Hilal, tog sig till den afrikanska Champions League-finalen. Istället blev det TP Mazembe från DR Kongo och USM Alger från Algeriet i dubbelfinalen runt nästa månadsskifte.
Det går att göra analyser och slutsatser av att semifinalisterna Al-Merrikh och Al-Hilal pumpas med oljepengar, att TP Mazembe ägs av Katangaprovinsens guvenör Moïse Katumbi, och att USM Alger ägs av Ali Haddad, en algerisk affärsman som sägs vilja jobba mot att bli landets president.
Slutsatsen är enkel: pengar = framgång.
USM Alger har dock en särskild ställning i sitt eget land. Den algeriska fotbollen har inte fått den stora påverkan från landets oljetillgångar, utan har fått växa mer på sina egna villkor. 1999 försökte landet genomgå en halvprofessionalisering, med Schweiz som förebild, men när huvudsponsorn Khalifa Group gick i konkurs år 2003 så försvann stödet.
År 2010 kom FIFA in och beordrade en ordentlig professionalisering. Spelarna skulle få bättre villkor, det skulle vara hårdare krav på infrastrukturen, det var fler saker som skulle uppnås. Kort: det skulle bli dyrare att hålla igång en fotbollsklubb.
USM Alger fick en kickstart på det: de köptes samma år upp av Haddad, som genast investerade motsvarande tiotals miljoner kronor i infrastruktur och han pratade om att målet med klubben är att vinna klubblags-VM. Förra året vann de den algeriska ligan med 14 poäng ner till tvåan, bara för att i våras sluta på plats åtta i en av den moderna fotbollshistoriens jämnaste tabeller.
![algerie]()
En ovanlig säsong, eller algeriska klubbar som har hunnit ifatt? Den algeriska fotbollen har överlevt på att plocka franskfödda spelare till sitt landslaget, men de ville att den inhemska fotbollen skulle växa.
I samband med professionalisering år 2010 valde staten att sponsra 20 klubblag i de två högsta divisionerna. De skulle både hjälpa till med att starta akademier för de 20 klubbarna, och sedan ge bidrag motsvarande minst ett par miljoner svenska kronor om året för att hålla igång talangsatsningen och underlätta professionaliseringen.
Frågan lyder: hur mycket pengar orkar Haddad att spendera innan de övriga långsiktighetsjobbande algeriska klubbarna kan ha tagit ikapp en del av försprånget som USM Alger fick via tillskott av kapital?
Därmed inte sagt att den algeriska fotbollen saknar problem. Albert Ebossé, en av ligans bästa spelare, avled efter ett tumult på arenan där vi fortfarande inte vet dödsorsaken, och för någon månad sedan förbjöd den inhemska ligan klubbar från att värva utländska spelare, på grund av landets svaga ekonomi.
Typ: Afrikanska CL-finalisterna USM Alger köptes 2010 av en rik affärsman som gav klubben ett försprång mot konkurrenter. En tillfällig dipp i våras med plats åtta i tabellen, eller har de andra kommit ikapp?
@jonas_hansson