– Vår modell är framtiden, vi är en alternativ finansieringskälla. Titta på Spanien! Vi började där 2011, i den ekonomiska krisen. Våra investeringar har påverkat. Ta Atlético de Madrid som ett exempel, som kunde behålla sina bästa spelare med hjälp av oss. Utan Doyen skulle klubben aldrig ha blivit spanska mästare och finalister i Champions League. Samma sak för Porto och Sevilla, som arbetar med oss och har goda resultat. Vi kan inte förbjuda ett system som gör det möjligt för klubbarna att bli mer konkurrenskraftiga.
De samarbetar med fler klubbar. Inter, AC Milan, Sporting de Gijón, Twente, Getafe, Santos, Benfica, Valencia. På deras egna hemsida skriver de om spelare som de jobbar med: Álvaro Morata, Falcao, Álvaro Negredo, Geoffrey Kondogbia, Yacine Brahimi, Dušan Tadić, Eliaquim Mangala, Felipe Anderson, Marcos Rojo…
Spelare som de inte skriver ut på sin hemsida, men som de jobbar/har jobbat med inkluderar Neymar, Xavi, David de Gea, och Borja Valero.
Vilka är då Doyen?
De startade 2008 och försöker att hålla sig så hemliga som möjligt. De raderar det mesta från sin Wikipediasida, de ger sällan intervjuer, och de ger inte ut vilka investerarna är. Vi vet att en turkisk affärsman, Azerbajdzjans statliga oljebolag, Inters ägare Erick Thohir, och AC Milans framtida ägare Bee Taechaubol är med där, men vi vet inte mycket mer. Nelio Lucas heter han som sköter allt. En portugis som tidigare jobbade med agenten Pini Zahavi, som bland annat fixade Chelsea (och flera av deras stora spelaraffärer) åt Abramovich.
Kontoret är på Malta, och de investerar i mer än fotbollsspelare, exempelvis hotell, restauranger, och råvaror. De får inte länge äga spelare sedan FIFA förbjöd tredjepartsägande från maj 2015, så såhär fungerar de: de lånar ut pengar, ibland runt 50%, till en klubb för att klubben ska köpa en spelare. Klubben äger spelarnas rättigheter till 100%, men måste betala tillbaka lånet med ränta. Antingen måste hela lånet betalas tillbaka, eller så får Doyen en del av den kommande övergångssumman.
Det ryktades om att Ola John, som köptes av Benfica, var tvungen att säljas vidare inom tre år, annars hade bestraffningen från Doyen till Benfica blivit höga böter. Det är sådana här kopplingar som gör att Eliaquim Mangalas affär från Porto till Manchester City nu ska undersökas. Hur stor påverkan har egentligen de här investerarna? De höll på att förstöra flytten av Marcos Rojo till Manchester United förra sommaren, när Sporting och Doyen inte kom överens om det ekonomiska.
Det handlar inte bara om försäljningar. Atlético de Madrid plockade in Alessio Cerci och Joshua Guilavogui med hjälp av Doyen. Cerci (€15 miljoner) spelade sex ligamatcher och Guilavogui (€10 miljoner) en enda innan de båda lånades ut, trots att de var A-landslagsspelare för Italien respektive Frankrike. Hur mycket var det Atlético de Madrid som ville ha spelarna där, och hur mycket var det Doyen som ville ha dem där?
Doyen har nämligen en grupp med scouter som ska hitta spelare som de tror att de kan göra vinst på. I många fall har det lyckats. Ta återigen Mangala som ett exempel. Den totala övergångssumman när han köptes till Porto var €6,5 miljoner, där Doyen betalade ungefär €3 miljoner. När han såldes tre år senare så fick Doyen själva in minst €18 miljoner.
Några av klubbarna som de kontinuerligt har hjälpt med pengar de senaste åren är Santos, Sporting de Gijón, och Twente. Tre klubbar som hade stora ekonomiska problem, och som har fått pengar i utbyte mot att Doyen ska tjäna på framtida försäljningar.
I januari 2014 var det som Doyen startade samarbetet med skuldsatta Twente. Twente fick €5 miljoner i utbyte mot att Doyen skulle få procent på ett antal spelare, även om det exakta antalet och de exakta spelarna varierar i uppgifter.
Sedan dess har Twente sålt spelare för €45 miljoner. Vi vet att Doyen fick €4,2 miljoner när Tadić såldes till Southampton, €3 miljoner när Quincy Promes såldes till Spartak Moskva, och €1,25 miljoner när Luc Castaignos såldes till Eintracht Frankfurt. Redan där fick Doyen in €8,45 miljoner, och då vet vi inte hur stor ersättning de kommer att få för Kyle Ebecilio och den tidigare Mjällby- och Malmö FF-provspelaren och IFK Klagshamn-spelaren Shadrach Eghan.
Vi vet inte heller vad de fick när Bilal Ould-Chikh (Benfica), Youness Mokhtar (Al-Nassr), och Jesús Corona (Porto) såldes för sammanlagt €14 miljoner. Corona var den dyraste, för €10,5 miljoner. Twente fick ungefär €3,5 miljoner. Resterande €7 miljoner delades mellan Doyen och några investerare från Sydamerika. Om nu Twente inte skulle få Kyle Ebecilio och Shadrach Eghan sålda inom två år så åker de påböter motsvarande ett transferbelopp. För två stycken spelare de ägde redan innan Doyen kom in i klubben.
Allt det här bara för att de behövde snabba €5 miljoner.
Typ: Doyen lånar ut pengar till klubbar som behöver pengar för att överleva/satsa. De tar sedan oftast ut vinst på spelarna, utan att själva äga dem.
@jonas_hansson