Carlos Strandberg är klar för Malmö FF. Tio miljoner kronor enligt Sportbladet, kontrakt till och med 2021. Det finns många saker en kan fråga sig kring övergången, främst positiva saker men även mer kritiska.
Hur många mål kommer han att göra?
Man ska aldrig förenkla en anfallares uppgift till att ”det räcker med att göra mål” (se Vidar Örn Kjartansson).
Men.
MFF behöver anfallare som gör mål, för nuvarande anfallare gör det inte. MFF:s anfallsduo de senaste tio matcherna har gjort fem mål (straffmål Rosenberg, Jeremejeff mot Häcken, tre mål Berget+Sarfo mot Sirius). Inget spelmål av anfallarna på åtta av de tio senaste matcherna. Uselt.
Strandberg ska åtminstone inte göra färre mål, och de få gångerna i karriären som han har fått vettigt med speltid så har han gjort imponerande antal poäng (mål eller assist), vilket är än mer imponerande sett till hans ålder. I Häcken: en poäng var 86:e minut. CSKA: var 112:e. AIK: var 139:e. (Endast ligaspel inräknat)
Problemet har varit att han inte har fått mycket speltid i sin karriär. 88 klubbmatcher, men bara 40 starter.
Var det Strandbergtypen som behövdes?
Vad jag har förstått det som så hade MFF mer intresse för en annan anfallare, vars namn jag inte ska gå ut med. Det jag kan säga är att den anfallaren förmodligen var någon liten hylla högre upp än Strandberg, men dyrare. Kanske mer av en “färdig” spelare, jämfört med Strandberg som får ett år att växa innan det stora testet: förmodat CL-kval nästa sommar.
Däremot är det intressant att Strandberg och Mr X är identiska spelartyper.
Så MFF borde nog ha identifierat att det var det här som behövdes, den här spelstilen och inte bara “en kvalitetsanfallare”. Alexander Jeremejeff har gjort det bra i stunder, men inte kontinuerligt, och MFF mår förmodligen bra av en targettyp. MFF har också haft problem att få anfallarna att “hugga i boxen”, även om jag inte tror att Strandberg löser alla offensiva problem.
Varför släpps han?
Det är enkelt att gilla en anfallstyp som Strandberg. Rejäl, men har ändå rörlighet och målskytt. En best. Alla klubbar och alla supportra vill ha en sådan typ.
Samtidigt som han har startat CL-matcher och blivit hypad av många, så får en också inte glömma att både CSKA Moskva och Club Brügge släppte honom. Westerlofansen var heller inte nöjda med hans prestationer.
Var det bara stora klubbar med dåligt tålamod, eller såg de något som gjorde att de inte trodde på honom? För en kan ha breda åsikter om rysk och belgisk ligafotboll, men både Club Brügge och framför allt CSKA Moskva har länge varit bra på att plocka in ungt, förädla, och ibland sälja rejält dyrare (precis som MFF). De beslöt sig för att inte jobba vidare med Strandberg. Varför? Finns det något i helheten med Strandberg som gnisslar?
Hur bra värde för MFF?
Det pratas om att MFF nu börjar att använda CL-pengarna, men hur mycket dyrare kommer det att bli för MFF med de här värvningarna kontra Bosmanvärvningarna för knappt tre år sedan? Drygt 30 miljoner i transfersummor för Strandberg, Bonke Innocent, och Kingsley Sarfo, men kan vi utgå från att de får lägre sign on och/eller lägre löner än spelare som Jo Inge Berget och Magnus Wolff Eikrem?
Hur mycket dyrare blir det då egentligen under en hel kontraktslängd? Om MFF har gjort sitt jobb rätt ska minst två av de här tre värvningarna vara bra startspelare ganska omgående, och minst en vara bra nog för att säljas dyrt. Dyrare kortsiktigt, men inte långsiktigt?
Hur går kontraktsdiskussionerna?
Inför sommaren hade MFF 13 utgående kontrakt. Tre har lämnat (Johan Wiland, Pa Konate, Yoshimar Yotún). Fyra av dem har MFF själva förmodligen kontroll över (Marko Johansson, Fredrik Andersson, Teddy Bergqvist, Felipe Carvalho). Och nu har MFF egentligen ersatt tre av de sex övriga spelarna.
Magnus Wolff Eikrem blir Kingsley Sarfo. Oscar Lewicki eller Erdal Rakip blir Bonke Innocent. Jo Inge Berget eller Markus Rosenberg blir Carlos Strandberg. Och vi kan kanske tro att Anton Tinnerholm blir Eric Larsson.
Det var inte bra av MFF att skriva så många (dyra) treårskontrakt och kanske bara få igen några enstaka miljoner i övergångssummor, men det blev förmodligen två SM-guld och ett CL-gruppspel med den “generationen” spelare som nu fasas ut. Istället ska MFF bygga en trupp för 2018 som just nu ser ut att innehålla följande (om ingen blir såld):
Johan Dahlin
Andreas Vindheim, Lasse Nielsen, Franz Brorsson, Behrang Safari, Rasmus Bengtsson, Dennis Hadzikadunic
Anders Christiansen, Bonke Innocent, Kingsley Sarfo, Mattias Svanberg, Samuel Adrian
Carlos Strandberg, Pawel Cibicki, Alexander Jeremejeff, Pavle Vagic
Ett bra skal för 2018. En sådan trupp är ungefär en reservmålvakt (Marko Johansson?), en högerback (Eric Larsson?, en vänsterback (är Egzon Binaku för dyr?), en central mitt, en yttermittfältare, en anfallare, och någon förlängning ifrån att vara komplett. Daniel Andersson har lätt fem värvningar till i sig i sommar och i vinter.
@jonas_hansson