Kalmar FF går efter topp-5 i år och gör det med ett nyförvärv såhär långt, ett lån av Melker Hallberg. Det var noll behov av en ny central mitt i vår, det Swärdh skrek efter var snabba djupledslöpningar och/eller en kvalitetsanfallare.
Lånet var ändå väntat. Hallberg är en bra spelare, är från Kalmar, har velat tillbaka i över ett års tid, och KFF hoppas på tolv miljoner kronor för Ismael i sommar.
Där får man ge sportchefen Andersson-Borstam beröm för att han frekvent tar in spelare något halvår innan de verkligen behövs. Eid och Söderqvist kom i somras, fast mer tänkta för 2017. Pär Ericsson sommaren 2014 och var tänkt för 2015 (hans misslyckade tid var inte bara på grund av det sportsliga). Nu Hallberg för att senare ersätta Ismael?
Men KFF:s lokala fokus går ibland överstyr. De tittar på en smal grupp spelare. Av föreningens 13 senaste nyförvärv är åtta stycken ex-spelare i KFF eller Mjällby AIF, Andersson-Borstams senaste klubb.
Dessutom var Löfquist nära, Biskupovic rekommenderades av en ex-Mjällbyspelare (Robledo), och Eid och Antonsson kom från några av de närmaste “lokala” ”storklubbarna”.
Kalmar FF har missat spelare. Ndidi var på provspel, hade kostat en miljon, men hamnade istället i Leicester ett par år senare för över 200 miljoner. Banou Diawara erbjöds till Kalmar FF för 340 000. Istället tog KFF in Söderqvist samtidigt som Diawaras nya klubb redan fått ett bud på 50 miljoner från en kinesisk klubb. Det där är ett par av de missade konkreta möjligheterna vi vet om.
Får KFF verkligen in spelarna som verkligen behövs? Det blir så ofta smalt och lokalt. Det finns en ironi i det lokala då varken sportchef, huvudtränare, eller assisterande tränare har sina permanenta boenden i Kalmar län.
Oh well. Det lokala och de egna talangerna hänger ihop. Herman Hallberg, Calle Johansson, Svante Ingelsson, Filip Sachpekidis, Anton Maikkula, Edvin Crona. Förra året fick de totalt 2200 minuter. I år måste det nog dubblas, det räcker inte med ströminuter.
Där Swärdh har ett av sina tre stora frågetecken det här året. Kommer han ge de unga tillräckligt mycket utrymme och fokus nu när Henrik Rydström inte är där för att tjata om det? Det kanske inte bara blir resultatkrav på Swärdh i framtiden. Det kan också bli talangkrav.
Det andra frågetecknet gäller 90 minuter. Kalmar FF var ett av de mest ojämna lagen i allsvenskan 2016. I majoriteten av matcherna hade laget en nivå i paritet med allsvenskans bästa, men de perioderna varade i 30-40 minuter. ”Började bra, efter det passiva, sedan släppte in ett mål” var en standardfras.
Marcus Svensson (Arsenal) är ny fystränare för att spelarna ska fysiskt klara det bättre. En bra start. Samtidigt är den andra delen på Swärdh. Från flera håll har jag hört att Swärdh inte var aktiv nog i sitt coachande. När det har börjat bra så har han låtit det flyta på, motståndarna har förändrat sig, och sedan tappade KFF kontroll.
Den mest uppenbara frågan är dock kring startelvan. Backlinje är given, men hur formeras mittfält och anfall? Finns det kantspelare och anfallare som kan leverera som bra allsvenska spelare?
Swärdh skulle vilja ha lite annorlunda trupp, men KFF gav inte pengar för en ny anfallare då de ansåg att det var tillräckligt med nummer. Kanske hade det varit bättre för KFF att byta ut någon av nummerspelarna mot en med mer kvalitet? Om en får gissa så är startelvorna ungefär såhär nu:
D.Elm
Romário
Eid – R.Elm – Ismael – Eriksson
Agardius – V.Elm – Biskupovic – Nouri
Söderberg
Söderqvist – Diouf
Sachpekidis – H.Hallberg – M.Hallberg – C.Johansson
Larsson – Thorbjörnsson – Starke – Maikkula
Hägg
Plus Abdu, Crona, och Ingelsson. Men. Söderqvist, Diouf, Sachpekidis, och bröderna Hallberg kan också vara startspelare i premiären. Försäsongen lär åtminstone vara helt avgörande för vem som ses som startanfallare. Om inte Swärdh går tillbaka till 4-4-2? Ett sådant test blir idag mot Strömsgodset.
@jonas_hansson