En sak jag har lärt mig med Uwe Rösler: har laget gjort en bra prestation så kommer han alltid att hitta en eller två spelare som han vill lyfta fram extra mycket. Han vill verkligen få ut ett budskap kring att han är nöjd med vad de gjorde. Han har hunnit gå igenom nästan varenda spelare under sin tid i MFF, och några av spelarna har fått de fina orden flera gånger om.
Det verkar vara en viktig del i hans kommunikation med media, att vid väl valda tillfällen sätta en eller två spelare i positivt ljus och ge officiell kärlek. Han glömde att göra det efter Degerfors-matchen (3-2) i söndags, men då tog han sig tid för att istället göra det dagen efter. Dels kring Johan Dahlins matchhjälteräddningar, men också för det som Romain Gall gjorde.
– Han har den fantastiska kvaliteten att förändra matcher under dagar som laget behöver det.
– När han kommer in 30 meter mot mål så tänker man alltid att saker kan hända.
– Och när man spelar på sättet vi gör, då måste nummer åtta- eller nummer tio-spelarna konsekvent göra mål. Han är definitivt en sådan spelare.
Det var inte mycket nytt i de delarna. Gall är MFF:s X-faktorspelare, en sådan spelare som de inte har haft sedan… Magnus Wolff Eikrem? Gall har dock samma problematik som Wolff Eikrem årsmodell 2017: hur många mål och assist som än görs, så finns det ingen uppenbar plats i elvan.
Gall har varit tillgänglig i 30 MFF-matcher, men “bara” spelat 900 minuter. Såhär långt har det varit ganska enkelt att gissa hur mycket han kommer få spela i varje match. När det roteras i ligan eller cupen kommer han att få starta, och då är det också ganska hög chans att han gör mål och/eller assist (han har gjort det i sju av elva starter). När det gäller de största matcherna så blir det inhopp på fem-tio minuter istället.
Jag funderar på om det fanns någon tanke med att lyfta fram Gall just efter Degerfors. Det är enkelt att slentrianmässigt göra det efter ett mål och en assist, men det mest intressanta var det som Rösler la till i slutet av sitt resonemang. Han gav en hint om att Gall har jobbat upp det som han skulle jobba upp för att få fler minuter.
– När jag tog in honom mot Chelsea så visade han också ”the ugly side”. Jobbade hem, pressade N’Golo Kanté när han hade bollen, förstod att han måste spela spelet på den här nivån mer fysiskt.
När jag pratade med Gall i Marbella var han inne på samma sak. Hans stora förbättringsområde i år var att göra grovjobbet bättre och bygga upp sin kropp. Inte för att han på något sätt var lat eller så, inte alls, men för att MFF är ett hårt jobbande lag där varje spelare verkligen måste lägga in ett hårt jobb på rätt sätt. Annars finns det inte plats för dig.
Det var därför Wolff Eikrem inte fick plats i MFF. Han var inte heller på något sätt lat utan han ville mycket, men han hade inte förmågan att snabbt jobba in i press och täcka stora ytor. Magnus Pehrsson prioriterade ett tag till och med en formsvag Pawel Cibicki före Wolff Eikrem, för att han visste vad han skulle få ut i delarna utan boll. Det här MFF-laget har ju också gått ännu mer mot presshållet jämfört med MP-tiden.
Jag tror inte att Gall är på nivån än där han startar de största matcherna för MFF, vilket säger något om konkurrensen på centralt mittfält, men det känns som att Gall är mer redo för att vara den där spelaren som kanske kommer in på Stamford Bridge redan i minut 60-70, för att verkligen hinna sätta avtryck. Det hade varit en någorlunda hygglig supersub att ha i morgon när det är Europa League-möte igen. Blir det Galls första “riktiga” inhopp i Europa?
@jonas_hansson