POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

P-O Ljung ville ha mer tid – HIF gav inte mer tid

Den 28:e mars förlängde Helsingborgs IF kontraktet med Per-Ola Ljung.

Den 12:e juni berättade ordförande Krister Azelius till Kvällsposten att HIF ska ha kvar Ljung (”vi ska fullfölja kontraktet som löper över denna och nästa säsong ”).

Den 15:e juni sparkas Ljung.

Långsiktighet har aldrig varit Helsingborgs grej, det är en förening där man ofta frågar andra om snabba pengar än att fråga sig själva varför det alltid saknas pengar, men det var en Per-Ola Ljung som under våren flera gånger strök under ett budskap: det här behövde mer tid.

Kortsiktigheten och viljan att förändra – det vann över förhoppningen att det ska bli bättre om arbetet får fortsätta. Den här klubben anser sig inte ha råd att åka ur igen.

Ljung pratade flera gånger om att de behövde den allsvenska våren för att bygga upp kropparna, med tanke på spelarnas skadehistorik, fysiska status, och generellt höga ålder. Våren blev klipp-och-klistra med trupp och elvor. Med facit i hand kan man också fråga sig om ledarstaben borde ha lagt upp fysträningen på något annat sätt.

Alexander Farnerud växlade mellan att inte orka hela matcher och att vara skadad. Andreas Granqvist, Andri Bjarnason, och Pär Hansson var skadade. Rasmus Jönsson, Johan Persson, och Wanderson höll fortfarande på att bygga upp sig. Kundai Benyu skadade sig när han var på väg in, och fler spelare missade matcher här och var.

I själva spelet pratades det ofta om att de var ”för dåliga i bägge straffområdena”. Det var mycket frustration kring insläppta hörnor och inlägg. Några kanske påpekar att HIF:s prestationer på sikt förmodligen hade gett fler poäng. Andra kanske säger att om man är ”för dåliga i bägge straffområdena” så är det ofta en fråga om spelarkvalitet. En tredje grupp kanske frågar sig exakt hur spelutvecklingen har sett ut i HIF under Ljung, om saker har gått tillräckligt mycket framåt.

En annan sak var att HIF klarade sig hyggligt bra under de inledande sju omgångarna. De mötte IFK Norrköping (H), BK Häcken (B), Hammarby (H), IFK Göteborg (A), Gif Sundsvall (H), Östersund (B), och Djurgården (H). Åtta poäng på de matcherna är klart godkänt.

Efter det: Kalmar FF (B), AIK (H), AFC Eskilstuna (B), Falkenbergs FF (H), och Malmö FF (H). Blott två poäng.

Det räckte inte. Marginalerna var inte större än så.

@jonas_hansson

Fotbollskanalen

15 punkter: Framgångsrikt år men inte problemfri framtid med Rösler

Jag har gillat Uwe Röslers första år.

Inte för att jag bryr mig det minsta om hur det går för Malmö FF, utan för att han står för något som jag tycker inte är tillräckligt framstående i allsvenska klubbar.

Varje match ska laget vara så bra som det bara kan vara. Varje säsong ska poängen maxas. Den enda regeln är att det ska fungera.

Bristande resultatfokus ska inte döljas i 100 sidor taktiska manualer, långa förklaringar till förluster, ursäktande ord om att ”det kommer bli bättre” och ”ge oss mer tid”, eller tränares alla taktiska försök att trycka en kvadrat genom ett runt hål.

Uwe Rösler vet hur man ska vinna. Det var det här som rapporterna talade om när han anställdes: kortsiktigt en väldigt bra tränare, på länge sikt mer diffust. Kortsiktigt har det varit väldigt bra. På längre sikt har jag ungefär lika många frågor nu som för ett år sedan.

De senaste veckorna har jag pratat med Daniel Andersson, tre MFF-ledare, och sex-sju MFF-spelare om Uwe Röslers första år i Malmö FF. Jag fick ner det mesta av svaren (och mina egna noteringar och funderingar) i 15 punkter.

1. Ett år av absolut allsvensk toppklass

49 matcher. 29 segrar, 14 oavgjorda, sex förluster (Gif Sundsvall, IFK Norrköping, Genk, Öster, Chelsea gånger två).

70 poäng på 30 allsvenska matcher. Vann i CL-kvalet mot Club, förlorade i CL-kvalet mot Vidi, men klarade EL-kvalet mot Midtjylland, och slutade före Sarpsborg och Besiktas i EL-gruppen. Svenska cupen är det enda faktiska misslyckandet, där de åkte ut på grund av Öster.

Mycket kan vi vrida på, men fakta är ett det här har varit en av MFF:s bästa 12 månadersperioder i modern tid.

2. Intresse från andra?

Kontraktet löper över 2020. Jag tror inte att Rösler stannar så länge, men Daniel Andersson säger att de ”inte har funnits något konkret intresse” från andra klubbar kring Rösler. Fortsätter det såhär så ändras det snart.

3. Kraven

Vill man vara kvar i Malmö FF så måste man vara med på att kraven har höjts på allt, både stora och små saker. ”Man ska vara på tårna hela tiden” är en av de vanligaste fraserna jag har hört i intervjuer. MFF vill bli en nivå bättre, då ska saker vara lite jobbigare.

Daniel Andersson beskriver dessutom Röslers ledarstil som att han jobbar på att få ut några extra procent på så många ställen som man kan hitta. Kan det förbättras, så ska det förbättras.

4. Hur länge orkar man?

100 000-kronorsfrågan. Hur ligger balansen mellan ”Vi måste höja oss för att bli bättre, vi måste göra det här” och ”Det här är för mycket”? Hur hårt drillas det här laget, och går det någonsin “för långt”?

När jag pratade med en spelare som var i en av Röslers forna klubbar så ansåg han att balansen i den klubben slog över mot att spelaren inte orkade mer. För honom gick det inte att tömma ut sig varje dag i mer än sex-tolv månader. Exakt hur balansen i MFF är vet jag inte. När jag frågade ett par MFF-spelare så trodde dem att de skulle orka med det här under lång tid framöver. Vi får se.

5. De fysiska förbättringarna

Fystränaren Ben Rosen:

– Vi har kapacitet att göra saker som vi inte kunde göra tidigare. Det är för att vi jobbar hårdare med spelarna, men det har inte bara handlat om att jobba hårdare, utan att jobba hårdare vid rätt tillfällen och göra återhämtning vid rätt tillfällen.

När Rösler kom så var det chockträning i början. Han var inte nöjd med den fysiska nivån i truppen. Det gjorde att just Rosen hade en lite problematisk start med Rösler. Rosen var iväg med Danmark under VM, och under tiden hade Rösler anlänt till en trupp där han ansåg att den fysiska nivån inte var där den borde vara. Då var det enkelt att kolla på fystränaren och undra hur detta hade gått till.

Rosen berättade att det var diskussioner i början, men när diskussionerna hade etablerats så kom upptäckten att de två låg nära varandra.

– Vår syn skiljer sig inte så mycket åt. Det handlar mer om detaljer än filosofiska delar. Det handlade bara om att skapa förståelse för varandra.

Det slutade bland annat i att MFF hade det som Rosen anser vara ”den bästa försäsongen som han har varit med om”.

– Nu arbetar vi väldigt, väldigt bra ihop. Uwe har gjort mig till en bättre fystränare. Standarden han sätter, frågorna han ställer till mig… Det har gjort att jag förstår att det kanske är bra att bli lämnad själv ibland och bara göra sitt jobb, men ibland är det bra att bli utmanad varje dag.

6. Mindre ändringar i fys

På tal om fysiken kan det läggas till att årets jobb handlar, enligt Rosen, mer om att få alla program rätt, att finjustera allt, snarare än att göra stora förändringar. Det är inte samma “chock” längre. Dessutom har de fått/kommer de att få fler verktyg som kan mäta fler värden.

7. Presspelet

Jag är inte övertygad om att MFF har fått tillräckligt mycket beröm för sitt presspel. De har pratat om att förbättra det i flera års tid, och även om det har blivit bättre genom åren så är det först nu som det ser riktigt bra ut.

Presspelet är den troligen största förbättringen under Röslers ledning. Alla i MFF berömmer det. Positionerna är bättre, fysiken är bättre. Det klickar på ett sätt som det inte gjorde tidigare. MFF var för några år sedan ett lag som åt upp lag med passningsspel. Nu är MFF ett lag som äter upp lag med presspel, och gör det minst lika effektivt.

Ska man gå vidare på det fysiska spåret så var det en spelare som sa att de inte alltid orkade med presspelet innan Rösler kom in, att spelaren kunde märka redan i första halvlek några gånger att orken inte var där. Nu orkar de.

8. Fasta situationer

Under Rösler har MFF 9-1 i målskillnad på hörnor/frisparksinlägg. Nu har det främst varit Olof Persson och Rob Kelly som har ansvarat för fasta situationer, men även här trycker spelarna (och Daniel Andersson) på Röslers påverkan. Fasta situationer kan vara den näst största förbättringen under Röslers år.

Defensivt får det inte göras något misstag. Gör man ett misstag i markering eller duellspel så “får man höra det efteråt”, som ett par spelare uttryckte det. MFF tappar inte längre onödiga poäng på fasta situationer, och har även fixat några segrar med det.

9. Smågrejer spelmässigt

Det finns fortfarande saker som kan bli bättre. I vissa matcher har MFF inte varit bra nog med boll. Det var någon som påpekade att MFF kan bli ännu bättre på att utnyttja alla kvalitéer och egenskaper som finns i truppen. Det har också varit matcher där MFF inte har känts bra i sina matchplaner.

Samtidigt finns det fler bra saker att poängtera, som att Rösler ser ut att kunna slänga in spelare på vilken position som helst och de presterar ändå bra (och ibland bättre än på sin normala position). Jämför det med hur det ser ut i många andra lag, där en spelare ur position ofta blir en svaghet. Det här borde tyda på trygghet i laget. En spelare påpekade också att han gillar att Rösler inte krånglar till det, även när det går trögt. Det är mer ”vi gnuggar grunderna, och sedan ut och kör”.

10. Siffrorna

Jag frågade analytikern José Martínez om siffrorna för MFF hösten 2018 kontra 2019. Han sa att vissa saker ser bättre ut, andra lite sämre ut, så att det är svårt att jämföra, men det ska tilläggas att den frågan kom innan de dominerade mot Gif Sundsvall och AFC Eskilstuna.

Av det Rösler själv brukar säga på pressträffar och presskonferenser så verkar MFF nöjda med många av sina underliggande siffror. Av de siffrorna jag har sett så är MFF framför allt bra på att förhindra motståndarna från målchanser.

11. Speltid för de unga

MFF hade ett hyfsat “gammalt” lag när Rösler tog över, och det har blivit äldre och äldre. När jag pratade med honom för ett år sedan så argumenterade han för att han hade fått fram unga spelare i sina tidigare klubbar, men här har det inte prioriterats.

Det här är en av punkterna där jag inte tror att det kan fortsätta framöver. Det ingår i såväl MFF:s självbild som föreningens utveckling att spela med fler unga spelare. Det här är en trupp som bara ska prestera här och nu, det byggs inte mycket för framtiden.

12. Bättre trupp

I det här får vi inte heller glömma bort att MFF kanske inte har haft en starkare startelva under de senaste åren och definitivt inte haft en starkare trupp tidigare. MFF har fler riktigt bra spelare och färre oerfarna spelare. De har utnyttjat mer av sitt ekonomiska övertag. Rösler har fixat bättre resultat än de två tidigare tränarna, men samtidigt har han gjort det med en bättre trupp. Det är svårt att bortse från det som en faktor bakom lagets förbättring.

13. Ledarstabsdynamik

Det är nytt i ledarstaben. José Martínez är en renodlad analytiker istället för Jens Fjellström. Rob Kelly ersatte Olof Persson. Martínez säger att han känner sig involverad i diskussionerna, att de är mer av en grupp än sina specifika rollar.

Andreas Georgson känner likadant, och pratar om en lite annan dynamik nu eftersom Rösler och Kelly sedan tidigare har ett starkt band med varandra. Georgson tycker att det fungerar bra eftersom Rösler är reflekterande, vill utmanas, alltid går på bästa lösningen, och är prestigelös.

– Vi vill inte bli för likriktade. Jag tror alltid det är bra med en dynamik i en ledarstab. Ifjol var det Uwe som kom med lite av sin stil och några andra här som kom med en annan stil. Nu är det lite mer tvärtom. Nu är Uwe och Rob enhetliga, de träffas och umgås mycket, och sedan är jag kanske den som kommer och sticker in att det är för mycket åt det hållet eller det hållet. Det är nog den största ändringen, att dynamiken har ändrats lite.

– Uwe är duktig på att driva sin linje, men han är också duktig på att ta in andra saker. Han tar till sig, funderar, och har inga problem att säga ”Det här är bättre än på sättet som jag tänkte, vi tar den vägen”.

– Han är väldigt duktig på att veta när han ska pusha sina egna idéer, och när det är rätt läge att ta andra idéer.

14. Fler små förändringar

Det finns fler små saker som jag hade kunnat nämna. MFF jobbar exempelvis mer med videoklipp i halvtidsvilorna, de åker oftare upp till bortamatcher dagen innan, jag tror att Rösler var den som tryckte på att ändra en del i kostupplägget i år… Som sagt: några få procents förbättring här och var.

15. Hur är han då?

Hur han är utåt sett i sin kommunikation är egentligen det mest ointressanta här, men bara för att ge min bild:

Rösler har själv jobbat inom media och man märker att han är medveten om många saker. Han vet ungefär vad man ska säga, men utan att tappa personlighet. Han pratar i princip aldrig illa om specifika spelare. Istället är det flera spelare i veckan som beröm, och han förklarar då vad de har gjort bra.

Dessutom gillar att skämta med alla, ibland med den lilla adderingen ”Sorry, it’s just my German humour”. Ur ett 100% journalistiskt perspektiv är han ganska enkeljobbad.

@jonas_hansson

Fotbollskanalen
ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå