Hade Malmö FF för 18 månader sedan testat Eric Larsson som truppens enda renodlade höger vingback så hade det bara setts som en chansning när det kommer till bredd. Han blev 2017 vald till en av allsvenskans tre bästa försvarare. Jämförelserna med Anton Tinnerholm var uttjatade redan i februari 2018, men han var ju värvad för att tappet av Tinnerholm inte ens skulle noteras.
Hade MFF för tolv månader testat Eric Larsson som truppens enda renodlade höger vingback så hade den idén direkt blivit nerslagen och utskickad. Det underlättades inte av lagets usla vår och att Larsson gav bort ett mål mot IFK Göteborg hemma under den tyngsta perioden.
När MFF nu i sommar säger att de ska testa Eric Larsson som truppens enda renodlade höger vingback så låter det lite riskfyllt, men också som en chans som han har förtjänat. Han har inte samma extrema fysik som Andreas Vindheim, men Uwe Rösler gillar ändå sin Larsson.
– Han springer över 1000 intensivmeter varje match, vilket är enormt. Han täcker minst elva kilometer totalt sett varje match. Han kan göra detta tre gånger i veckan, och det är inte många som kan göra det.
Rösler pekar på fler saker han gillar, som att Larsson är en av spelarna som oftast stannar kvar efter träningarna för att köra extra och att det i sådana aktioner dessutom finns ledarkvalitéer som smittar av sig. Rösler var också rak på det: även om Larsson mest spelade mittback, på grund av mittbacksbrist, så petade Larsson bort Vindheim i våras som höger vingback.
Larsson har också fungerat fint som mittback (nära på noll stora misstag?). Taktiskt gav det något nytt, då en av de stora förändringarna som Rösler ville se i år var mer attackerande mittbackar (tio av Larssons 13 starter har varit som mittback – ändå är det bara 15 spelare i hela allsvenskan som har slagit fler korrekta passningar i sista tredjedelen). MFF är ju ibland för dominanta för att tre spelare ska stå kvar där nere, och de ville hitta en lösning på det.
Larsson har också under de senaste åren varit i absolut allsvensk toppklass när det kommer till att skapa chanser, även om det har blivit några färre som mittback. Hans underliggande siffror har varit väldigt bra, de faktiska siffrorna har också varit väldigt bra. Trots ett ojämnt 2018 så var det bara Björn Paulsen av försvararna i allsvenskan som gjorde fler poäng framåt.
I år ser vi lite annan karaktär på siffrorna. Bara någon assist, någon ramträff, men också ”hockeyassist” till cirka fem mål. På andra siffror ser vi nu istället en spelare som exempelvis ligger fyra i antal vunna dueller av alla allsvenska spelare.
Siffrorna har dock sällan var problemet för Larsson. Där har han nästan alltid legat i topp, en spelare som ofta har varit en gigant på ritbordet men som inte har varit utan frågetecken på planen.
Han har några spelmässiga problem ibland. Han är bättre när han får fler alternativ och mer tid på sig, för annars kan det stanna till. Han har inte lösningar till alla problem i trånga situationer.
En del annat har handlat om det psykiska. Larsson pratade i våras om att han skulle tänka mindre och ösa mer. Det gör han, och det har skapat självförtroende. Dessutom har han lärt sig MFF.
Det finns nämligen en press som man ska lära sig att hantera. I Gif Sundsvall kunde Larsson göra en assist framåt, ligga lite fel defensivt vid ett baklängesmål, och ändå få beröm.
I MFF kan det räcka med två-tre svaga bolltouch för Oscar Lewicki på mitten innan suckarna på läktarna hörs. I MFF kan det räcka med några korta dåliga inhopp för Romain Gall innan han bedöms vara ur form. I MFF kan det räcka med ett enda poängtapp innan sportchefen kommer ut från kontoret för att kolla träningar. I MFF kan två poängtapp i rad klassas som en trend som de måste ta sig ur, hur de än har presterat i de två matcherna.
– Ibland är den ljusblåa tröjan väldigt tung, säger Rösler.
– Man måste vänja sig med det. Vissa har det naturligt, vissa måste växa in i det, vissa spelare får det eftersom de växer upp i föreningens ungdomslag – men när någon vill något så mycket som Eric vill, och lägger så mycket tid och kraft på något, då betalar det av sig.
En annan del i bilden av Larsson har varit att Vindheim träffade helt rätt med sina matcher. Han avgjorde Europa League-matcher och få av hans misstag kom i de största matcherna förra året. Sånt uppmärksammas.
Eric Larsson var sällan direkt inblandad i baklängesmål 2018, han var det knappast fler gänger än någon annan i MFF, men när de misstagen kom så sågs det som något lite större.
Och när han väl gör det riktigt bra offensivt så hamnar det i skuggan. Inblandad i tre mål mot Sirius? I den matchen var det Romain Gall som blev grejen istället. Tre klassinlägg in i avslutsytor mot Dalkurd? Massmissar från anfallarna. Lång och fin viljelöpning mot Djurgården? Att Carlos Strandberg la passningen in i öppet mål fick mer uppmärksamhet. Chans att bryta dödläget mot Gif Sundsvall? Skott i stolpens insida och bollen rullande parallellt med mållinjen.
Vindheim fick medflytet, Larsson fick motflytet. När bägge har en bra dag är det kvalitetsmässigt svårt att skilja dem åt. Även om Larsson har bevisat sig som mittback, och på tolv månader vänt synen på vad han kan göra i MFF, så väntar vi fortfarande på ett par mål eller assist i rätt ögonblick, för att få ett ”genombrott” igen. Det är väl det som saknas nu.
Matchen mot Örebro SK i dag blir ett av testen för Larsson att visa att han ska vara ordinarie höger vingback i höst. Matchen mot AIK stängdes han av, då AIK:s vingbackar hade som prio att stänga av Sören Rieks och Larsson. Nu blir det troligen en mer dominerande matchbild. Tar han chansen?
MFF möter i dag Örebro SK, en match som börjar 19.00 och sänds via C More. I MFF saknas Jo Inge Berget, i Örebro SK saknas bland annat Fabio, Johan Mårtensson, Daniel Björnquist, Albin Granlund, och Kevin Wright.
@jonas_hansson