Headlines special: United hyllas – och får skäll

The Times (England) har budskapet som hördes från Stockholm till England och landade på förstasidorna, ”Vi vann för Manchester”. Den emotionella kopplingen mellan sorgen efter terrordådet i Manchester och Uniteds framgång är ständigt närvarande. Det här var stadens seger, inte bara Uniteds. ”Uniteds fans sjöng ’Manchester’ om och om igen, de talade om för världen att deras stad aldrig kan besegras”, påpekar krönikören Henry Winter, som på det rent sportsliga planet också noterade den kollektiva insatsen. ”Alla hade en roll att spela i går. Till och med en haltande Zlatan Ibrahimovic, som enligt Mourinho sa till de svenska bollkallarna att ta det lugnt när de kastade tillbaka bollen i andra halvlek”.

The Guardian skriver om ”Unitedlycka mitt i smärtan”. En rubrik som också kan läsas ut som ”Enad lycka mitt i smärtan”. Tecknaren David Squires levererar känslorna i Manchester inför matchen i vad som kommit att bli ett tema, ”Manchester, a City United”, och Jamie Jackson avslutar sin krönika med att påpeka att ”Ni kan förvänta er en emotionell hemkomst”. Något oväntat väcker han också idéen om en segerparad.

Daily Telegraph återkommer till budskapet ”Vi vann för de som dog”. Pogbas ord vilar starkt under en bild på hans firande med Mourinho. Två av triumfens huvudfigurer. Paul Hayward är i sin krönika nära pulsen på läktarna, nära känslorna på och vid sidan av planen. Han skriver också att ”Uniteds försök att nå försoning kom i en svensk stad som var offer för en attack tidigare i år, men som utstrålar lugn och ett frihetligt självförtroende”.

The Sun använder bilden på Pogba som pekar upp mot natthimlen efter sitt mål. Pogba som i dagarna också förlorade sin pappa. ”For U all”, lyder rubriken. Både ett klubbemblem och slogan ”I love MRC” delar utrymme i ”U”:et. The Sun är inte The Sun om man inte hittar en rubrik när både Zlatan och sex finns att tillgå i ett och samma sammanhang. ”Övertygande argument”, följs av ”Zlatan Ibrahimovic poserar med supporter framför banderoll där det står att Unitedanfallaren kan ha sex med hans fru om han stannar”. Det kommer förstås med bilder, men också med den något märkliga summeringen ”Innan skadan antogs det att Zlatan skulle lämna för USA, men när han nu till fullo har användning för Uniteds träningsanläggning kan han komma att stanna”.

Daily Mirror viger som de flesta andra engelska tidningar förstasidan åt Pogbas segerdedikation. Bland de många mindre artiklarna finns ”Nio bilder som visar hur Zlatan stal showen – trots att han inte ens spelade”, men också ett ämne som rört upp känslor. ”Unitedspelare tar bort glansen på Europa League-framgången med illa tajmad anti-City-sång”. Den välkända ramsan som bland annat Jesse Lingard syns sjunga för fulla muggar innehåller raden ”Why don’t City fuck of home”.

Manchester Evening News har ingen fotboll på dagens förstasida. Bara den The Smiths-inspirerade ”There is a light that never goes out” och ett stearinljus med trycket ”We love MCR”. Sorgen är för alltför närvarande. På sporten finns blygsamma rubriker som ”Uniteds Europa League-triumf bidrar till att ge leende tillbaka till Manchesterbor”. De högsta spelarbetygen ger tidningen till Blind, Darmian och Herrera, som alla får åtta av tio.

Voetbal International (Holland) speglar Ajax besvikelse i ”Bosz: Kicka and rush, alla bollar på Fellaini”. För det var så Ajax tränare summerade Uniteds fotboll i holländska tv-kanalen Fox Sports. På frågan om varför laget inte kunde försvara sig bättre mot Uniteds taktik, svarade Bosz: ”Det är det lättaste, va. Skjuta iväg bollen. När målvakt har bollen så skjuter han den långt, vi kan inte göra mycket åt det”. Sedan poängterade Bosz vad som står i rubriken, att Fellaini var nyckelspelare och att det var just spark-och-spring-fotboll United ägnade sig åt. ”Och för att vara ärlig, det funkade inte för oss i dag”, medgav Bosz.

Algemeen Dagblad matchar Ajaxtränaren Bosz syn på motståndarna med krönikören Sjoer Mossou. Han beskriver hur Mourinho teatraliskt satt med armarna i kors på bänken, ”lika glädjelös som matchen själv”. Han fortsätter med att påpeka att ”En tråkig och ful final fick precis det ledningsmål den förtjänade”, som syftar på att en olycklig styrning låg bakom. Samtidigt konstaterar rubriken ”Ajax taktiskt och fysiskt utklassat på typiskt Mourinho-vis”. AD noterar också i en mindre artikel att ”Feyenoordfans firade Ajax förlust vid Hofpleinfontänen”.

De Telegraaf har summeringen ”Så här hårt är det i toppfotbollen”, där krönikören Valentijn Driessen återkommer inte bara till att det var ”män mot pojkar” i själva matchen utan också att en lång rad Ajaxspelare inte håller måttet. ”Det här Europaäventyret har visat att Lasse Schöne, Amin Younes, Jairo Riedewald, Nick Viergever och Joël Veltman inte räcker till i Ajax. Det kan låta hårt, men så hårt är det i toppfotbollen”. En finalartikel bland de många andra: ”Arga Ajaxfans kastade stolsäten på planen”. Efter matchen regnade det en kort stund säten från den holländska läktarsektionen.

La Gazzetta dello Sport (Italien) konstaterar att ”Mourinho är cupernas kung”. Men rubriken får en undanskymd plats på förstasidan. Gazzettan har sedan Fellaini som matchens lirare med åtta av tio i betyg. Traore utses till bäst i Ajax med endast en sexa. Fokus ligger annars helt på Italienbekantingen Mourinho. En krönika av Alessandro de Calò har rubriken ”Mou, finaler är hans hem”. Det finns en krönika till, av tidningens utsände Stefano Boldrini, med den kittlande rubriken ”Fler cuper, mindre poesi”. Krönikan är en lång hyllning till pragmatikern Mourinho, till vinnaren Mourinho. Som rubriken antyder fångar den upp Mourinhos citat och känga, ”Inom fotbollen finns många poeter, men poeter vinner inte många pokaler”. Boldrini noterar också Mourinhos kram med Zlatan, ”favoritsonen bland många söner han har en speciell relation till”.

L’Equipe (Frankrike) har bilden med Pogba som pekar mot himlen. Den tar upp nästan hela förstasidan. Rubriken: ”I deras namn”. Terrordådet fortsätter att finnas som en osynlig kuliss inne i tidningen ”Manchester, det gjorde gott”, är matchrubriken. När strålkastarljusen söker sig närmare planen fastnar de inte oväntat på en fransman. ”Pogba äntligen strålande”. Pierre-Étienne Minonzio skriver att ”Efter två förlorade Europafinaler och en halvhjärtad första säsong i MU så lyckades fransmannen den här gången till fullo uppfylla förväntningarna”. Pogba får, liksom Fellaini och Smalling, sju av tio i betyg. Men högst får Valencia, åtta. Lägst betyg delas ut till en dansk. Dolberg får bara tre. L’Equipe ger sedan Mourinho ett uppslag med rubriken ”The Final One”.

AS (Spanien) pressar in en liten rubrik om att ”Mourinhos United vann Europa League” på förstasidan. Den tidigare Real Madridtränaren hamnar i skuggan av betydligt större rubriker om Morata och Messi. En matchanalys av Guillem Balague, välkänt ansikte även i engelska Sky Sports, ringar in Fellaini, Herrera och Pogba som ”de tre huvudpersonerna i en match som blev vunnen utan boll. Det vore orättvist att skriva att United vann utan att skapa mycket. De behövde de heller inte göra”.

O Jogo (Portugal) pryder förstås förstasidan med bild på en hemmasonen. Mourinho står där leende. Men fingrarna han visar upp är fyra och rubriken ”Special Quatro”. Kanske något förvirrande. Men den har ett portugisiskt perspektiv, ”Mourinho är den första tränaren att vinna två Europa League och två Champions League”. En EL och en CL var med Porto.

Ekstra Bladet (Danmark) har också ett nationellt perspektiv. ”Dansk fiaskofinal: Krossade av världens dyraste”, sätter ord på Dolbergs kontra Pogbas bidrag till matchen på Friends. Sedan skriver tidningens utsände, Jonas Ryefelt, att ”Manchester United vann för Champions League-biljetten, för Zlatan Ibrahimovic – och så vann de inte minst för staden Manchester”.

VG (Norge) sätter rubriken ”Kanske är det hans allra största triumf”. Inte Zlatans, men Mourinhos. Det är krönikören Trond Johannessen som skriver. Lite senare i texten kommer han fram till slutsatsen att ”Manchester Uniteds säsong är en succé”, tack var gårdagens resultat.