Säkerheten utanför Palestinas hotell i Doha under asiatiska mästerskapen är rejäl. Minst sagt. Det går inte att stanna till med en bil när kravallstaket, avspärrningar och vakter håller alla som närmar sig på avstånd. Uppe på lagets våningsplan finns ännu fler vakter som håller koll på att ingen kan ta sig in till laget.
Bevakningen är en spegel av världsläget. Israel bedriver krig mot Hamas i Gaza som svar på organisationens terrorattack mot israeler 7 oktober. I den israeliska militärens jakt på israeliska gisslan som hålls fångna i Gaza och på Hamas har tusentals civila (vuxna och barn) i Gaza fått sätta livet till och ännu fler har skadats.
I det perspektivet är en avgörande fotbollsmatch ingenting för det palestinska landslaget. Under tisdagen möter man Hongkong i Doha och vid seger kan man ta sig vidare från gruppspelet. Vilket vore en oerhörd framgång för ett landslag som varken kan träna eller spela matcher på hemmaplan och knappt ens har ett land.
Stödet för Palestina under mästerskapet i Qatar är enormt. När de mötte Iran fick de även backning av motståndarlagets supportrar (vilket inte är konstigt sett till fiendeskapet mellan Iran och Israel) och mot Förenade Arabemiraten var det över 40 000 på läktarna. De flesta backade Palestina som är ett landslag som symboliserar något mer än bara fotboll.
Redan under VM i Qatar var stödet till Palestina stort. Som ett svar på en del åskådares och västländers vilja att på olika sätt bära regnbågsfärger – som VM-arrangörerna och Fifa stoppade – följde flaggor och symboler till stöd för Palestina. Det gick att uppleva som ett motdrag.
Nej, det palestinska landslaget var inte med i VM men folket på plats tog tillfället att visa sitt stöd för det palestinska folket – och indirekt protestera mot de närmanden en del arabiska länder gjort till Israel. Genom historien har Palestina haft svårt att synas men här blev det ett genomgående tema under VM.
Israel, Palestina och konflikterna är komplicerad och går långt tillbaka i historien. Det är inte min uppgift att sätta ner exakt var skiljelinjerna går och det är knappast heller möjligt. Klart är att många civila palestinier lever under hemska omständigheter i Gaza och Västbanken och att det israeliska försvarskriget mot Gaza både dödar och skadar oskyldiga vuxna och barn. Det kommer vi inte i från.
Har detta något med fotboll att göra? Både ja och nej. Klart att fotbollen är något annat med matcher och resultat men vare sig om spelarna eller ledarna vill eller ej, de blir symboler för ett land och ett folk. När Palestina nu är utsatt samtidigt som man spelar ett mästerskap i Qatar är deltagandet både politik och idrott.
Det tog inte lång tid efter att vi publicerat vår första tillbakablick apropå VM i Qatar och tystnaden som följde mästerskapet innan det kom mejl och reaktioner i sociala medier. “Din lilla tönt, varför bryr du dig inte om ett folkmord som pågår?” Eller: “Vilken dubbelmoral och vilket hyckleri att jaga Qatar som ordnade ett kanon-VM.”
Ja, det är inte alltid helt lätt att balansera en bevakning så att alla upplever att alla sidor är täckta. Den typen av reaktioner kom även under VM för ett år sedan. Det får man leva med och det är inte bara en utmaning för journalister utan även en svårighet för alla som rör sig i och kring idrottens värld.
Frågan om Palestina och Israel kommer att ta sig in i idrottens värld. Och det oavsett vad man tycker om det eller på vilken sida man står på. Precis som att vi sett protester mot att Israel ska vara med i Eurovision kan vi räkna med att Israels deltagande i tävlingar och mästerskap kommer att ifrågasättas.
Israel ska spela EM-playoff mot Island 21 mars. Enligt lottningen på hemmaplan, men Israel måste spela på neutral plan. Vinst där och det väntar ett avgörande i ett möte med vinnaren av Ukraina och Bosnien. Det är nog få inom Uefa och EM-arrangören Tyskland som hoppas på ett israeliskt landslag på plats under EM i sommar.
Hittills har bara det internationella ishockeyförbundet agerat. Man stoppade Israel från att delta i ett U-mästerskap (som för övrigt flyttades från Israel till Bulgarien) men hänvisade till säkerhetsskäl. Det var alltså inget politiskt som låg bakom, enligt IIHF. Efter påtryckningar från bland andra NHL ändrade sig IIHF och Israel får delta.
I Sverige har Proletären FF lyft frågan i en debattartikel i Göteborgs-Posten. Proletären riktar sig till SvFF-basen Fredrik Reinfeldt med frågorna: Varför idrottsbojkottas Ryssland men inte Israel? Är de palestinska barnen mindre värda än de ukrainska? Vill svensk idrottsrörelse bli ihågkommen som tyst och därmed medskyldig till Israels handlingar?
Även här blir det lätt en fråga med anklagelser om hyckleri. I stora delar av världen undrar man kring hur Ryssland och Belarus kan utestängas från nästan all idrott efter invasionen av Ukraina men inte Israel efter kriget i Gaza. Man kan påtala att Ryssland angripit Ukraina oprovocerat och att Israel försvarar sig, men det biter inte på de som ser hyckleri och dubbelmoral.
Försvarskriget går dessutom att ifrågasätta när så många civila blir dödade och skadade. Precis som att VM i Qatar satte ljuset på en polariserad värld där synen på emiratet skiljde sig åt – varför jagar ni Qatar när ni inte jagar USA, era hycklare – så skiljer sig synen åt när det handlar om Israel-Palestina och det som pågår just nu.
Klart att det kan finnas en önskan om en värld i svart eller vitt. Där allt är tydligt och enkelt, men verkligheten är tyvärr grå och med en massa svårnavigerade nyanser. Klart att kriget i Gaza som går ut över barn och vuxna måste ta slut, men det löser inte den underliggande konflikten som hängt över regionen i århundraden.
Som journalist kan man bara försöka göra sitt arbete. Att försöka skildra det som pågår och inse att det aldrig går att göra alla nöjda. Och även om Qatar arrangerade ett VM som hyllades av massor av människor fanns det andra som kom i kläm, och en del är kvar där. Vi behöver berätta även den sidan.
Om allt är frid och fröjd, som både Fifa och Qatar hävdar förstår jag inte varför man inte svarar på frågor. Än mindre förstår jag varför man skrämmer migrantarbetare så att de inte vågar tala om vad som sker. Två migrantarbetare som träffade Lise Klaveness i november blev straffade av Qatar.
Sedan är det givet att vi inte kan väja för att berätta om att vi svenskar gärna har synpunkter på ett VM i Qatar men samtidigt öppnar ambassad för att sälja för miljarder parallellt med att vårt pensionskapital är placerat i här. Tyvärr läser sällan de som mejlar argt hela vägen dit. Eller så vill de inte se just de nyanserna i rapporteringen.
Inte heller är det så att Sverige är perfekt. Vi har också migrantarbetare som lever i ett skuggsamhälle och där de blir utnyttjade. Precis som att USA har en rad problem, både i landet och i dess utrikespolitik. Det finns mycket att belysa.
En skillnad som dock talar till Sveriges och USA:s fördel jämfört med Qatar och andra länder i Mellanöstern är demokrati, yttrandefrihet och fri press. Och då kan både medborgare och journalister skildra vad som sker utan risk för att gripas och tystas. Vilket är värdefullt när vi nu är oense om vad vi ska bevaka.
****
Nedräkningsklockan till VM som avtäcktes ett år före mästerskapets start står kvar vid strandpromenaden som ett minne. Det är en del turister som låter sig fotograferas vid den och vägen ut till klockan kantas av 32 flaggstänger – en för varje deltagarland – men inga flaggor. Kanske blåsten?
****
Roberto Mancini hoppade av som italiensk förbundskapten för att ta ansvaret för Saudiarabien. Såg hans landslag mot Kirgizistan och det var inget som skrämde. Visst, man vann matchen med 2-0 men kirgizerna uppträdde som brittiska spelare i de lägre divisionerna och fick en utvisad efter nio minuter och ytterligare en i 52:a minuten.
Svårt att förstå karriärskiftet för Mancini annat än att han fick väldigt bra betalt. La Gazzetta Dello Sport uppgav att hans årslön landade på 275 miljoner kronor. Han hade som vanligt en snygg kostym när han coachade laget men det är något surrealistiskt över landslagsbytet. Trots allt långt till VM 2034 och Saudiarabien har en bra bit kvar för att slåss om en topplacering där.
****
För ett år sedan hette det att VM-arenan 974-stadion, som delvis byggts med 974 containrar och fått namnet av Qatars landsnummer, skulle plockas ner efter sju VM-matcher och det skulle börja omedelbart. Det var tal om export av den till Uruguay eller till något land i Afrika. I dagsläget står den kvar och framtiden är oklar.
Även Ahmad bin Ali Stadium skulle minskas ner till 20 000 åskådare, men när Saudiarabien spelade där på söndagen var det närmare 40 000 åskådare på läktarna. Möjligt att det asiatiska mästerskapet fick Qatar att skjuta på minskningen av Ahmad bin Ali Stadium, men container-arenan har förblivit oanvänd efter att Brasilien slog Sydkorea med 4-1.