Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Rätt spelare på vinterturné men helt fel resmål

Avsnitt 212 av Sveriges nyfiknaste fotbollspodd gästas av Caroline Seger. Landslagets lagkapten talar om vad som krävs av Sverige i VM, om att det tidigare spelet inte räckt långt, om att Peter Gerhardsson jobbar med detaljer som aldrig tidigare i landslaget, om betydelsen av att man fått in en riktig mental tränare och om tankarna på att spela vidare i Blågult.

Caroline Seger berättar även om efterspelet till Nilla Fischers tal, om chocken när hon fick reda på att herrarna gått ner i ersättning, om den dåliga relationen med herrlandslaget, om varför damlandslaget spelade ett år utan avtal, om varför man inte strejkade i EM 2017 som en del ville och om ilskan och telefonsamtalet till Håkan Sjöstrand när han gick ut i en intervju och påstod att damlandslaget fått mer än man begärt.

Dessutom ger Seger sin syn på den tunga tiden i Lyon som fick henne att vända hem, om Rosengårds misslyckade säsong, om hur svenska klubbar halkar efter, om bristen på samarbete i svensk fotboll och om framtiden efter att spelarkarriären är över.

Lyssna direkt här.

iTunes-användare hittar podcasten Lundh här.

Lyssna här via Acast.

***

Om en månad åker ett svenskt B-landslag med betoning på framtidsspelare till Qatar för att under tio dagar träna och spela två matcher. Förbundskapten Janne Andersson poängterade att fem spelare tagit klivet till det riktiga landslaget från hans två vinterturnéer.

Även om förbundskaptenen väl var generös mot sig själv under presskonferensen (Ken Sema, Sebastian Andersson och Sotirios Papagiannopoulos har gjort rätt korta gästspel) så är det klart att både Viktor Claesson och nu senast Kristoffer Olsson imponerat under januariturnéer.

Det råder ingen tvekan om att Andersson vill hålla fast vid den svenska traditionen att ta ett gäng framtidsspelare och åka till värmen för att gnugga allt från löpningar och spelsystem till teori och ledstjärnor. Dels får förbundskaptenen känna spelarna, dels är tröskeln lägre om de är aktuella för det riktiga landslaget.

Klart att en del av Malmö FF-spelarna är saknade, men det är förståeligt att klubben väljer att ge spelarna ledigt oavsett om man går vidare i Europa League eller ej. För om man ska åka med Sverige på vinterturné så gäller det att träna under december och vara i bra slag när man landar i Doha i början på januari.

Även om jag kan sakna en Jiloan Hamad (de anser sig ha bra koll på honom) och en David Moberg Karlsson (försvinner till Tjeckien?) så var det onekligen en rätt spännande trupp. Smart av Janne Andersson att ta ut en större trupp för att ta höjd för återbud som inte är helt ovanliga.

Framför allt är det kul att både Alexander Isak och Viktor Gyökeres är med. När de är rätt långt från A-lagsspel är det givet att tio dagar med landslaget inte är fel. Att döma av vad Isaks agent sa i en intervju i förra veckan blir det inget lån i januari och då är landslaget bättre.

Dessutom är det roligt att Robin Janssons sanslösa säsong fortsätter, att Hosam Aiesh får chansen, att Simon Tibbling förhoppningsvis hänger med i år och att Daleho Irandust, Jonathan Levi och Muamer Tankovic får välförtjänta möjligheter att visa vad de kan.

Sveriges trupp till Qatar

Målvakter: Isak Pettersson, Oscar Linnér, Jacob Rinne.

Försvarare: Filip Dagerstål, Alexander Milosevic, Johan Larsson, Adam Andersson, Joel Andersson, Jonathan Augustinsson, Robin Jansson, Sotirios Papagiannopoulos.

Mittfältare/anfallare: Hosam Aiesh, Simon Tibbling, Karl Holmberg, Simon Thern, Alexander Fransson, Viktor Gyökeres, Melker Hallberg, Daleho Irandust, Alexander Isak, Alexander Jeremejeff, Jonathan Levi, Kerim Mrabti, Kristoffer Olsson, Muamer Tankovic, Tesfaldet Tekie.

Det finns egentligen rätt lite att klaga på. Det var givet att Andreas Granqvist och Sebastian Larsson får ledigt. Sedan kan man givetvis efterlysa William Eskelinen och Linus Hallenius och säkert lyfta något ytterligare namn, men det är en intressant trupp. När Paulinho fick nobben gällande svenskt medborgarskap är det en icke-fråga.

Det är en trupp med sikte på framtiden. Om någon ändå kan vara med i EM-kvalet som väntar med start i mars? Det ska nog mycket till men Mattias Svanberg har visat att det kan gå undan om det blir skador och luckor i truppen. Sedan har det visat sig vara betydligt svårare att etablera sig i Anderssons trupp än att bara få gästspela.

Samtidigt är det viktigt för svensk fotboll att fler sätter tryck på Janne Andersson. Visar att de vill vara med genom insatser både i träning och i match och nu får de en vass möjlighet i emiratet. För utan mer konkurrens om platserna blir det svårt att se hur landslaget ska bibehålla en hög nivå och kanske till och med höja sig.

***

Fotbollsförbundet räknar med att ha klart med en ny presschef de närmaste dagarna och hoppas att hen kan följa med på vinterturnén till Qatar. Det är ett relativt lugnt läger pressmässigt och personen kan då både lära känna ledare och rutiner i landslaget.

***

Gillar att svensk fotboll har en Hall of Fame, men kan man inte se till att presentera de nya som blir invalda med rörliga bilder och på något mer levande vis än att man läser innantill. Känns inte som man gjorde Knut Nordahl, Kennet Andersson och Stig Svensson rättvisa.

Vet att det fina initiativet till Hall of Fame kom från Sveriges Fotbollshistoriker & Statistiker som drog i gång det här 2002 men nu borde SvFF se till att skjuta till lite resurser så att det kan lyftas några nivåer. Varför inte ett museum på Friends Arena för att värna fotbollshistorien?

Om SvFF kunde skjuta till pengar till en staty på Zlatan Ibrahimovic – som nu ska stå i Malmö även om det fortfarande är oklart var – så borde man kunna se till att svensk fotbolls historia fick en värdigare inramning. Bland annat genom att ge nya invalda lite liv och rörelse när de presenteras.

***

Sverige möter Finland 8 januari och sedan väntar en ytterligare match 11 januari. Blir det Erik Hamréns Island som varit i Qatar tidigare och även mötte Qatar i en träningsmatch i november?

***

Valet att åka till Qatar är förvånande. Givetvis är det fina träningsförhållanden i emiratet men det är inte svårt att orientera sig regimens bristande respekt för mänskliga rättigheter, syn på homosexuella och rovdrift på gästarbetare. Att då åka dit för att lyfta frågan låter väl ihåligt och ger känslan av en kuliss, och nedan hör ni generalsekreterare Håkan Sjöstrand om valet att åka till Qatar.

 

Svenska fotbollsförbundet säger sig alltså ha gett upp tanken på att försöka flytta VM 2022. Istället ser man det här som en bra kombination av att få till ett fint läger, att förbereda sig sportsligt inför ett eventuellt VM 2022 och parallellt lyfta kritik mot regimen och föra fram det till Qatars fotbollsförbund.

Självklart är det bättre att göra något än att hissa skygglapparna helt som Svenska Fotbollförbundet brukade göra för tre, fyra år sedan. Ändå är det svårt att se varför man inte kunde sy ihop en liknande träningsturnering på Kanarieöarna, även om det garanterat varit dyrare, och markerat på det sättet.

 

 

Olof Lundh

Vägen till EM 2020 är fylld av hinder och värst är Lagerbäcks Norge

När väl EM-kvallottningen i Dublin var genomförd var det ingen tvekan. Sverige och Janne Andersson hade inte något direkt flyt i lottningen. Först hamnade man i en sexlagsgrupp och sedan ramlade nitlotterna in efter varandra: Spanien, Norge, Rumänien och Färöarna. Även om Malta är okej.

Endast gruppvinnaren och grupptvåan når EM 2020 och det blir ett maxat kvalspel mellan mars och november där tio matcher ska spelas under fem samlingar. Under ett halvår får man ett komprimerat och avgörande kvalspel med idel tävlingsmatcher som blir tufft att navigera.

Förstå mig rätt, ur alla fotbollsfans perspektiv är det naturligtvis underbart med komprimerad dramatik och inte ett kvalspel över 18 månader. Vilket gör att kvalet blir hetare på många sätt och det gör det nog lättare att locka både åskådare och tv-tittare under kvalspelet.

Ur svenskt perspektiv blir det häftiga och laddade matcher mot världsnationen Spanien och mot grannlandet Norge där Lars Lagerbäck är förbundskapten. Borde bli utsålt mot norrmännen både hemma och borta och uppmärksamheten kommer att bli enorm när länderna ställs mot varandra.

Sportsligt blir naturligtvis förbannat svårt, inte minst mot spanjorerna som håller hög klass trots generationsväxlingarna men även mot norrmännen som blivit ett starkt och effektivt kollektiv under Lagerbäck. Att Sverige är favorittippat mot Norge som inte gjort ett mästerskap sedan EM 2000 är en nackdel. Anderssons landslag är bättre när man slår ur underläge och så är det inte mot Lagerbäcks Norge.

Rumänien är mer svårbedömt och Sverige föll borta mot laget i en träningsmatch i våras, men det var på en synnerligen svag plan. Man är långt från formen då man var ett starkt kort i mitten på 90-talet och även om man spelade EM 2016 så hade man svårt att hävda sig. Samtidigt hade Sverige svårt mot Bulgarien borta i VM-kvalet och rumänerna vill vara med i EM där man anordnar några av matcherna.

Malta och Färöarna ska Sverige bara hantera och ta maximala tolv poäng mot, men det var svårt att vinna borta mot bägge landslagen i de senaste kvalen (till VM 2010 mot Malta och till VM 2014 mot Färöarna). Det handlar lite om när matcherna spelas, dels i kalendern, dels när de är avsågade. Färöarna får inte spela hemma i varken mars eller november.

Klart att Sverige har en möjlighet att gå hela vägen till EM 2020. Anderssons landslag har inte haft gynnsamma lottningar i varken VM-kvalet, VM-playoff eller VM-slutspelet och ändå tråcklat sig vidare i slutändan. Samtidigt är det tur att man har en bakväg via gruppsegern i Nations League som ger en playoffplats i mars 2020.

I dagsläget är Sverige, Danmark, Bosnien och Ukraina klara för ett playoff men danskarna och bosnierna har en god möjlighet att gå direkt och då kan det fyllas på med lag som Irland, Ryssland eller Slovakien. Naturligtvis kan inte Andersson o Co luta sig mot ett ovisst playoff men det ger i varje fall en livlina.

 

 

Olof Lundh

Drömlottningen som öppnar för EM 2020 och nitlotterna att undvika

Vid 12:00 på söndagen är det lottning av EM-kvalet. Även om landslaget är fortsatt rätt ålderstiget så är det svårt att inte vara optimist med tanke på det kommande EM-kvalet som spelas under 2019.

Sverige är med i seedningsgrupp två och bör ha hyfsade möjligheter att få till en överkomlig grupp som ger en möjlig EM-sommar.

UNL-potten: Schweiz, Portugal, Holland, England

Seedningspott 1: Belgien, Frankrike, Spanien, Italien, Kroatien, Polen

Seedningspott 2: Tyskland, Island, Bosnien, Ukraina, Danmark, Sverige, Ryssland, Österrike, Wales, Tjeckien

Seedningspott 3: Slovakien, Turkiet, Irland, Nordirland, Skottland, Norge, Serbien, Finland, Bulgarien, Israel

Seedningspott 4: Ungern, Rumänien, Grekland, Albanien, Montenegro, Cypern, Estland, Slovenien, Litauen, Georgien

Seedningspott 5: Makedonien, Kosovo, Vitryssland, Luxemburg, Armenien, Azerbajdzjan, Kazakstan, Moldavien, Gibraltar, Färöarna

Seedningspott 6: Lettland, Liechtenstein, Andorra, Malta, San Marino

Under lottningen så ska Uefa ta fram tio grupper varav fem grupper får fem lag och fem får sex lag. På spel står 20 platser i EM 2020, de sista fyra platserna går till vinnarna av det playoff som spelas i mars 2020 och där det handlar om gruppvinnarna från Nations Leagues fyra divisioner A, B, C och D förutsatt att man inte nått EM via kvalet.

Det finns en rad teknikaliteter inför EM-kvallottningen i Dublin på söndag om en vecka. Bland annat att de fyra gruppvinnarna i A (UNL-potten) är garanterade plats i varsin femlagsgrupp. Det finns dessutom flera politiska hänsyn som att Gibraltar och Spanien eller att Bosnien och Kosovo men även Serbien och Kosovo som inte får hamna i samma grupp.

Lägg till att de tolv arrangörsländerna i EM 2020 har fått in en begränsning att det är max två av dem i en grupp. Gäller Danmark, Ungern, Spanien, Tyskland, England, Irland, Skottland, Ryssland, Azerbadjzan, Nederländerna, Rumänien och Italien. Sedan finns visa reserestriktioner och vinterrestriktioner, vilket går att läsa om via länken.

Lätt att plocka en bra svensk och dålig svensk grupp och så här ser mina kvalgrupper ut om man ser till dröm och mardröm även om det finns en hel del alternativ. I första seedningsgruppen är det idel bra lag, men längre ner är det gott om svaga lag. Bäst är givetvis att hamna i en femlagsgrupp.

Dröm: Polen, Sverige, Israel, Estland, Gibraltar och San Marino.

Mardröm: Frankrike, Norge, Rumänien, Kosovo och Lettland.

Även om Sverige inte skulle klara en plats till EM via gruppspelet så får man en andra möjlighet i mars 2020 tack vare gruppsegern i Nations League. Just nu väntar slutspel mot Ukraina, Bosnien och Danmark där det är en semifinal och en final, men om något av de lagen tar sig direkt till EM så ersätts de av sämre rankade lag och det kan även bli lag från C-divisionen.

Allt talar för att Janne Andersson tar landslaget till en ny mästerskapssommar. Med tanke på VM-kvartsfinalen är det givet att man får tankar om hur långt Sverige kan gå i EM och om det ska bli allvar att tro på medalj så måste nog spelet utvecklas och likna mer det vi såg mot Ryssland.

Olof Lundh

Janne Anderssons jobb är att göra resultat

Sverige klev in i den sista landslagssamlingen för 2018 med trycket att vinna mot både Turkiet borta och Ryssland hemma för avancera i Nations League och även ge sig en extra möjlighet att nå EM 2020. Efter två imponerande insatser så var det ordnat, och även om det ryska landslaget var blekt och formlöst går det inte att göra annat än att vinna.

När slutsignalen gick på Friends Arena i tisdags kväll kunde landslagsspelarna se tillbaka på ett makalöst 2018. De försatte hela landet i trans under sommarens VM och nådde en kvartsfinal och nu följde man upp det med att vinna sin grupp i Nations League trots förlusten mot Turkiet i premiären i september.

Efter den kontrollerade insatsen i Konya i lördags där ett försvarsstarkt Sverige med en vass Robin Olsen utnyttjade ett straffmål av Andreas Granqvist till att ordna en viktig vinst så var det ett offensivare och mer spelande landslag som rullade ut Ryssland. Många fins insatser låg bakom att landslaget inte hade några problem att vinna mot VM-kvartsfinalisten.

Victor Nilsson Lindelöf var helt briljant och fick även skicka in ett mål efter en hörna och kombinationen av honom och Granqvist som mittbackar är ren trygghet. Framåt var det kul att se Kristoffer Olssons kunnande räckte långt i Blågult och Martin Olsson som vänsterytter är inget dumt alternativ. Även Jakob Johansson var sensatiunellt stark på mittfältet med tanke på sin långa skadefrånvaro.

Ja, det fanns mycket positivt när Nations League avslutades för svensk del. Det är onekligen starkt av landslaget att alltid kunna prestera i matcher där det finns lite av en måste-karaktär över matchen. Vilket man hanterade när det var match lördag och tisdag och med en sen hemresa från Turkiet och ett avbräck i form av Albin Ekdal som blev skadad.

Efter VM har det talats en del om Janne Anderssons riskminimerande fotboll och att den kan prägla svensk fotboll. En hel del är tveksamma om det är rätt väg för landslaget. Att det inte är tillräckligt utvecklande och utmanande och innebär att svensk fotboll inte kan ta kliv upp till andra nivåer.

Samtidigt är det väl förbundskaptenens arbete att göra resultat. Sedan juli 2016 då Janne Andersson började jobbet så har han tagit Sverige till VM och väl där till kvartsfinal. Nu har han även lotsat landslaget till bästa möjliga seedning i EM-kvalottningen och en extra EM-chans via Nations League och en plats i A-divisionen.

Lägg till att förbundskaptenen och spelarna genererat mer pengar än någonsin tidigare till fotbollsförbundet. I samband med VM i Ryssland tog man hem närmare 170 miljoner kronor (153 i prispengar och 17 miljoner till förberedelser) och Nations League gav 15 miljoner för deltagande och 15 miljoner kronor för gruppsegern. Totalt 200 miljoner kronor till svensk fotboll.

Ovan är viktigt för att det gör det möjligt för SvFF att satsa på talangutveckling och att lyfta svensk fotboll. Något som kanske till och med är viktigare än hur det ser ut på plan när Anderssons landslag spelar. För mig är alltid resultatet viktigare, men jag förstår de som vill utveckla spelet.

Även om landslaget är fortsatt rätt ålderstiget så är det svårt att inte vara optimist med tanke på det kommande EM-kvalet som lottas söndagen 2 december och spelas under 2019. Sverige är med i seedningsgrupp två och bör ha hyfsade möjligheter att få till en överkomlig grupp som ger en möjlig EM-sommar.

UNL-potten: Schweiz, Portugal, Holland, England

Seedningspott 1: Belgien, Frankrike, Spanien, Italien, Kroatien, Polen

Seedningspott 2: Tyskland, Island, Bosnien, Ukraina, Danmark, Sverige, Ryssland, Österrike, Wales, Tjeckien

Seedningspott 3: Slovakien, Turkiet, Irland, Nordirland, Skottland, Norge, Serbien, Finland, Bulgarien, Israel

Seedningspott 4: Ungern, Rumänien, Grekland, Albanien, Montenegro, Cypern, Estland, Slovenien, Litauen, Georgien

Seedningspott 5: Makedonien, Kosovo, Vitryssland, Luxemburg, Armenien, Azerbajdzjan, Kazakstan, Moldavien, Gibraltar, Färöarna

Seedningspott 6: Lettland, Liechtenstein, Andorra, Malta, San Marino

Under lottningen så ska Uefa ta fram tio grupper varav fem grupper får fem lag och fem får sex lag. På spel står 20 platser i EM 2020, de sista fyra platserna går till vinnarna av det playoff som spelas i mars 2020 och där det handlar om gruppvinnarna från Nations Leagues fyra divisioner A, B, C och D förutsatt att man inte nått EM via kvalet.

Det finns en rad teknikaliteter inför EM-kvallottningen i Dublin på söndag om en vecka. Bland annat att de fyra gruppvinnarna i A (UNL-potten) är garanterade plats i varsin femlagsgrupp. Det finns dessutom flera politiska hänsyn som att Gibraltar och Spanien eller att Bosnien och Kosovo men även Serbien och Kosovo som inte får hamna i samma grupp.

Lägg till att de tolv arrangörsländerna i EM 2020 har fått in en begränsning att det är max två av dem i en grupp. Gäller Danmark, Ungern, Spanien, Tyskland, England, Irland, Skottland, Ryssland, Azerbadjzan, Nederländerna, Rumänien och Italien. Sedan finns visa reserestriktioner och vinterrestriktioner, vilket går att läsa om via länken.

Lätt att plocka en bra svensk och dålig svensk grupp och så här ser mina kvalgrupper ut om man ser till dröm och mardröm även om det finns en hel del alternativ. I första seedningsgruppen är det idel bra lag, men längre ner är det gott om svaga lag. Bäst är givetvis att hamna i en femlagsgrupp.

Dröm: Polen, Sverige, Israel, Estland, Gibraltar och San Marino.

Mardröm: Frankrike, Norge, Rumänien, Kosovo och Lettland.

Även om Sverige inte skulle klara en plats till EM via gruppspelet så får man en andra möjlighet i mars 2020 tack vare gruppsegern i Nations League. Just nu väntar slutspel mot Ukraina, Bosnien och Danmark där det är en semifinal och en final, men om något av de lagen tar sig direkt till EM så ersätts de av sämre rankade lag och det kan även bli lag från C-divisionen.

Allt talar för att Janne Andersson tar landslaget till en ny mästerskapssommar. Med tanke på VM-kvartsfinalen är det givet att man får tankar om hur långt Sverige kan gå i EM och om det ska bli allvar att tro på medalj så måste nog spelet utvecklas och likna mer det vi såg mot Ryssland.

Olof Lundh

En klassisk ”smash-and-grab” av Sverige

KONYA. Robin Olsen visade klass när Sverige snodde tre poäng mot Turkiet. Andreas Granqvist säkra straffmål räckte till seger. Väcker det även intresset för landslaget?

Förbundskapten Janne Andersson signalerade sin inställning inför mötet med Turkiet med att starta med en back på mittfältet, en mittfältare i anfallet och tre centrala mittfältare. Det handlade om att stå pall en väntad turkisk offensiv i en match som skulle avgöra vilket lag som skulle få ett svårare EM-kval nästa år och sämre Nations League om två år.

Låter kanske inte som något att hetsa upp sig över, men om man vill öka på möjligheterna för en ny svensk mästerskapssommar så var det en viktig match. Likadant för Turkiet som inte gjort ett VM-slutspel sedan bronset 2002 och även om man var med i EM 2016 så åkte man ut direkt och man missade EM 2012.

Inte heller var det någon tvekan om att de dryga 40 000 i Konya räknade med en seger. Det var rejält uppumpat inför avspark med rött och vitt och flaggor överallt. En inramning som ackompanjerades av en rejäl ljudanläggning från start och sedan en engagerad och livlig hemmapublik som levde med i matcher.

Minsta händelse på plan följdes av reaktioner från läktarhåll. När Turkiet vräkte framåt och skapade chanser och där bollen svepte förbi målet så steg volymen innan ett besviket sus avslöjade att Sverige klarat sig. När Andersson bråkade med fjärdedomaren fick förbundskaptenen höra det av läktaren. Precis som Sverige när man höll i bollen eller på något sätt störde planerna.

När slutsignalen till slut gick i Konya var det en gulblå röra av glädje inne på plan. För första gången sedan VM-åttondelen mot Schweiz fick Sverige fira en seger. Sedan Emil Forsbergs mål gav 1-0 i St Petersburg i början av juli har landslaget förlorat två matcher och kryssat två av dem. Ovanpå det har spelet sett knackigt ut.

Landslaget tappade 2-0 till 2-3 hemma mot Turkiet i september några dagar efter en synnerligen blek förlustmatch i Österrike. Även om 0-0 borta mot Ryssland i oktober var ett kliv framåt så var 1-1 hemma mot Slovakien inför mindre än 10 000 åskådare på Friends Arena tätt därefter en rätt sorglig historia.

Därför var det viktigt för landslaget att kunna vinna efter en stark laginsats. Ja, det är klart att utan Robin Olsens räddningar så hade det slutat annorlunda men han är med i laget. Men det som gladde var att Sverige stod upp och sedan utnyttjade man det läge man gavs. Det var inte snyggt spel men effektivt som gav tre poäng.

Och tystnaden på Konya Büyükşehir Stadium var i princip omedelbar efter att bollen försvunnit in i burgavelns insida till 0-1. Lagkapten Granqvist var säkerheten själv när han skickade in straffen bakom Sinan Bolat som ändå gått åt rätt håll. Under några sekunder gick det att höra sig själv tänka.

Fällningen av Marcus Berg ledde till straffen och den gick inte att snacka bort även om anfallaren var smart när han såg till att hamna framför backen. Visselorkanen inför straffen var av karaktären att det hade kunnat rubba rätt många spelare, men bollen gick säkert in för ledningsmålet.

Då hade Sverige överkommit en hel del turkiska kvicka och kniviga anfall som skapat en rad lägen. Olsen parerade både närskott i frilägen och långskott med skruv. Dessutom hade han då och då hjälp av Granqvist och andra som såg till att täcka skott och styra ut motspelare i svårare avslutningslägen.

Lägg till att Victor Nilsson Lindelöf var ur spel efter den första halvleken och fick ersättas av Filip Helander vars tidigare tävlingserfarenhet i landslaget var ett nio minuter långt inhopp vid 8-0 mot Luxemburg… Helander satte inte en fot fel och var dessutom nära att nicka in ett mål efter en hörna.

Jakob Johanssons återkomst i startelvan var lite av en skräll. Endast tre inhopp och tre 90-minutersmatcher för Rennes, men han  höll bra nivå ett år och fyra dagar efter att hans korsband gick mot Italien i Milano. Faktum är att han var en av Sveriges bättre spelare och det imponerar.

Nej, det var ingen sprakande fotbollsfest utan snarare en effektiv och disciplinerad insats från svenskt håll. Det handlade om att hålla tätt bakåt och sedan förhoppningsvis sno åt sig någon målchans att utnyttja, vilket man gjorde. En klassisk “smash and grab” på bortaplan och det finns något vackert även i det.

I och med att Sverige tog tre poäng mot Turkiet så är man klar som minst tvåa i gruppen och därmed har man ordnat den bästa möjliga platsen i EM-kvalets seedning. På tisdag spelar man för gruppsegern i Nations League och en vinst mot Ryssland ger just det, och då blir det idel storlag i Nations League hösten 2020.

Blir intressant att följa om segern mot Turkiet kan väcka intresset kring landslaget? VM-febern från i somras försvann snabbt på grund av höga biljettpriser och sen avspark. Får en vinst fart på försäljningen till Sveriges match mot Ryssland? Man vill ju gärna ha en inramning som Turkiet hade i kväll och ryssarna hade i Kaliningrad.

Att döma av försäljningsplattformen för Friends Arena är det gott om biljetter kvar till matchen. Och baksidan av en “smash and grab” med en rad lojala fotbollskrigare är att det knappast lockar folk. Eller? Förhoppningsvis är det fel, men tror tyvärr inte det.

****

Presskonferensen för Turkiets förbundskapten Mircea Lucescu var en aningen hetsig. Han vet att han lever. Efter en del hårda ord vägrade journalisterna ställa frågor.

****

EM-kvalet lottas 2 december i Dublin. Det avgörs under 2019 (mars, juni, september, oktober och november) och det blir tio grupper och de två bästa lagen i varje grupp når EM.

****

Inför varje match lämnar Uefa ut kompendium om varje match och under Nations League förklarar man även den nya turneringen i ett upplägg med frågor och svar. Bland annat enligt följande:

Is this just about generating more revenue? No, finances are not a driver for the new competition. However, the competition will have the same centralised media rights as have recently been introduced for all European Qualifiers so associations will have even more stability in their income.

Svaret nej är inte direkt korrekt. Klart att det handlar om att samköra försäljningen av matcher och få till fler tävlingsmatcher och att det ska ge mer tv-intäkter. Det var ett stort skäl till att Uefa:s medlemsförbund gick med på att starta det hela.

Faktum är att Uefa höjde prispengarna med 50 procent bara för en månad sedan. Bara för att delta i Nations League får Sverige runt 15 miljoner kronor. En gruppseger ger lika mycket till Sverige och då blir det drygt 30 miljoner kronor. Vid gruppseger tar man sig upp i A för Nations League 2020 och då väntar minst 23 miljoner kronor för att delta.

Olof Lundh

Granqvist o Co synade Sjöstrands bluff

Den öppna konflikten mellan spelarna i A-landslaget och svensk fotbolls högste tjänsteman, Håkan Sjöstrand, om att spelarna gått med på att sänka sin ersättning för att få upp damernas ersättning ledde till ett nytt krismöte på spelarhotellet under onsdagen.

Följden av det mötet var tydligt i ett meddelande på svenskfotboll.se som var signerat Sjöstrand och där generalsekreteraren fick backa. Borta var uppgiften om att det inte inte fanns någon som helst koppling mellan herrarna och damernas ersättning:

Utgångspunkten för det nya herrspelaravtalet var spelarnas starka vilja att uppnå rättvisa och jämställda villkor mellan herr- och damlandslag. Vi är mycket nöjda med det avtal som blev resultatet av förhandlingarna. Herrspelarna förtjänar all respekt och uppskattning för att de tog det initiativet och som var helt i linje med Svenska Fotbollförbundets intentioner.

Även om SvFF:s generalsekreterare på slutet får in att det var i förbundets intentioner så är det plötsligt så att herrspelarna tagit initiativet och att det var spelarnas starka vilja att uppnå rättvisa och jämställda villkor mellan herr- och damlandslag.

Man kan konstatera att det inte är direkt lätt att hitta denna pudel på svensk fotbolls hemsida. Det är inte direkt något man toppar sajten med och rubriken är inte heller något som välter internet: “SvFF:s generalsekreterare om herrlandslagets spelaravtal”.

Det har varit upprört på herrsidan ända sedan Fotbollsgalan och då handlar det inte om Nilla Fischers tal utan för att det inte kommit ut att spelarna faktiskt gjort en insats och gått ner i ersättning för att det ska bli jämställt. Man kan lugnt konstatera att Sjöstrands aktier inte haft något högre värde bland Granqvist o Co.

Räcker denna pudel? Ja, det återstår att se även om det kommer att lugna ner läget för stunden och spelarna kan mer återgå till att tala om fotboll. Men även på dagens pressträff var en spelar som Albin Ekdal tydlig med att spelarna handlat med en tydlig inriktning:

“Precis som alla andra har sagt så var min intention att vi skulle gå ner i ersättning för att lyfta damerna. Det gjorde vi och det fanns inga problem från vår sida. Det har varit vår tro hela tiden, att vi har ändrat om för att damerna ska få större resurser.”

Varför det blivit så här är ganska givet. SvFF-ledningen har velat signalera att strävan mot jämställdhet kommer från den efter kritiken under fjolåret då man lät landslaget för damer spela ett helt år utan ett avtal och det var bojkotthot mot Fotbollsgalan som knappast gav SvFF någon skön glans.

Nu blev dessutom Håkan Sjöstrand utmanad av herrspelarna efter Nilla Fischers brandtal. Även om den tidigare Svenska Spel-direktören höjde insatserna genom en bluff om att det inte fanns någon koppling så fick Sjöstrand till slut vika ner korten när Granqvist, Berg och de andra synade honom.

Och i grunden är det positivt att herrarna insett sin privilegierade position och försökt bidra till att utjämna skillnaderna. För det är så att pengarna från landslaget inte betyder så mycket för herrspelarna men däremot kan de betyda en stor skillnad för damspelarna.

Sedan kvarstår dilemmat att noll öppenhet kring avtal och ersättningar lätt leder till den här typen av turbulens. Men där har fotbollsförbundet valt linjen att stänga insynen kring alla former av ekonomiska uppgörelser och då får de leva med att det blåser till.

Olof Lundh

SvFF hade vunnit mer på öppenhet än en fåfäng kamp om att framstå som ensam förändrare

Efterdyningarna från Nilla Fischers brandtal på Fotbollsgalan har bland annat inneburit att SvFF:s generalsekreterare Håkan Sjöstrand fått rejäla mothugg från herrspelarna både tisdag och onsdag. Det går att ta på spelarnas besvikelse över Sjöstrand.

Bakgrunden är dels förbundets hemlighållande av avtalen för damerna och herrarna som representerar Sveriges landslag, dels att det inte kommit ut att herrspelarna i sitt senaste avtal gick med på en rejäl sänkning för att ge utrymme till att damspelarna skulle kunna få mer i ersättning.

Lagkapten Granqvist var efter tisdagens träning märkbart irriterad på att Håkan Sjöstrand och förbundet inte fått ut informationen om att herrarna gick ner i ersättning. Det i en tid när det talades mycket om att herrspelare i Finland, Norge och Island agerade för att få det jämställt mellan herrar och damer i landslagen.

Även om det inte är synd om Granqvist, och att han gott kunde ha satt sig in lite mer i Fischers tal som snarare var brett riktat mot män än mot herrlandslaget, så är min upplevelse att tisdagens pressträff med lagkaptenen blev felaktigt vinklad i de flesta medier. Rubrikerna handlade då mest om att mittbacken var irriterad på Fischers tal, men han var överlägset mest irriterad på SvFF-Sjöstrand.

Efter uppståndelsen under tisdagen så ryckte sedan Håkan Sjöstrand in på kvällen och talade först med Andreas Granqvist (tog honom i örat?) innan han gick ut i medierna. Där gjorde Sjöstrand ett konststycke till quick-step när han förklarade att herrarnas sänkning inte hade något alls att göra med damernas höjning…

Bland annat hänvisade Sjöstrand till att damernas avtal kom till sent på hösten 2017 och herrarnas avtal dröjde till en bit in på 2018. Därför var det skilda världar och det fanns överhuvudtaget ingen koppling. Istället så har herrarnas minskade ersättning gått rakt in i SvFF:s skattkista.

Rubrikerna från Sjöstrand landade inte väl bland landslagsspelarna. Inte bara Marcus Berg, som var med i en del av förhandlingen, ifrågasatte Sjöstrand i den mixade zonen under onsdagen, utan även Emil Krafth och Gustav Svensson. De hävdade alla att spelarna visst sänkt sin ersättning för damernas skull och att det hade varit tydlig information när man varit i gång i förhandlingen.

En rätt rejäl spricka i den svenska fotbollsfamiljen. Kan inte dra mig till minnes en sådan här öppen konflikt mellan herrspelarna och förbundsledningen tidigare. Den här typen av familjekonflikter inom svensk fotboll ska inte finnas, och om de mot förmodan gör det så hanterar man dem endast inåt utav tradition, och då bakom en kuliss med en lycklig kärnfamilj på utsidan.

Ett enkelt sätt att undvika detta för SvFF hade varit att visa öppenhet, men det är ingen gren som Håkan Sjöstrand kommer att ta OS-guld i. Knappt ens att SvFF-basen tar sig till en DM-final i öppenhet. Därmed sitter Sjöstrand också trångt när han försöker ta sig ur den här konflikten och där herrar och damer nu enats i att de inte är nöjda med svensk fotbolls högste tjänsteman.

Tänk om Sjöstrand istället hade förklarat att avtalen numera var likvärdiga i fast ersättning och sedan innehöll klausuler gällande procent på publikintäkter och prispengar. Då kanske fler hade förstått att herrarna faktiskt försökt komma in i matchen när det handlar om ersättning i landslaget och att det inte alls handlade om att skänka pengar till SvFF.

Vad handlar hela turbulensen om då? Jo, Sjöstrand är uppenbarligen fåfäng och vill få det att framstå som att han ensam ligger bakom jobbet att öka på jämställdheten, det vill säga höjningen av damspelarnas ersättning. SvFF-ordföranden Karl-Erik Nilsson, som satsar på Uefa-uppdraget, har i princip lämnat över förbundets styrning till Sjöstrand. Inte konstigt att herrspelarna blir upprörda över att SvFF-höjdaren inte är sanningsenlig.

Det räcker att se på Sjöstrands instagram där han i augusti lyfte fram en tweet om att han sagt något i ämnet jämställdhet och fotboll för att förstå att han vill framstå som handlingskraftig. Att det även ska synas för alla vilken kämpe han är för jämställdhet. Instagram-inlägget ledde några dagar senare till en artikel i Sportbladet.

Det är nog inte en slump att samma tidning någon vecka senare skrev om ett hemligt brev från svensk fotbolls högsta styrande till Fifa och Sportbladet fick in följande i ingressen: “Så här har svensk fotboll kämpat mot ojämlikheten – i flera år.” Jag fattar givetvis att Sportbladet gör grejen, men det är ingen slump att just det hemliga brevet läcker ut till SvFF:s mångårige samarbetspartner.

För alla som har koll på SvFF vet att förbundet inte är känt för att vilja släppa dokument. Bara det att SvFF-basen förbjudit spelarna i både herr- och damlandslaget att berätta något om sina respektive avtal med förbundet. Vad är det för ledarstil? Men som jag skrivit tidigare så har Sjöstrand själv gått ut och skrutit om att SvFF gav damerna mer än vad de begärde i en intervju i Sportbladet.

Blir intressant att följa hur det här ska utveckla sig. Det är uppenbart att spelarna inte är nöjda med läget och att de inte vek ner sig. Detta trots att Sjöstrand var på plats i tisdags kväll och träffade Granqvist och upplyste honom om att det saknades koppling mellan att de gick ner i ersättning och att damerna gick upp i ersättning.

För övrigt gillar jag att Nilla Fischer tar chansen och håller ett brandtal, och jag förstår inte riktigt alla män som känner sig direkt utpekade. För det handlade om ett brett angrepp på oss män och man får ju ha de största SvFF-skygglapparna för att inte se att strukturerna under många år bidragit till de stora skillnaderna.

Att fotbollsförbundet och organisationer som Uefa och Fifa givetvis måste ta ett större ansvar är givet då de bara finns för att utveckla fotbollen. Det finns ingen aktieägare som ska ha utdelning och då borde man kunna se till att kompensera för skillnaderna som funnits under många år och varit stora på flera olika plan.

Att Fischer varit ekonomiskt oberoende om hon varit man är för mig en annan sak. Det styrs av andra mekanismer och är betydligt svårare att åtgärda utan att marknaden följer med i form av publik, sponsorer och så vidare. Det finns enorma löneskillnader bara i allsvenskan för herrar, och det finns andra svenska idrottare som har det sämre än vad Fischer har i Wolfsburg.

Däremot är det strålande att Fischer vågar kliva upp på barrikaderna och får till en debatt i ämnet. Även om långt i från alla är med henne så är det sådana personer som behövs för att det ska brytas ny mark och att man ska kunna förändra världen. Sedan får man ta att en del fåfänga höjdare vill att det ska skina mest på dem.

***

Apropå Fotbollsgalan så var det uppenbarligen svårt för många att förstå att Andreas Granqvist blev Årets back och Victor Nilsson Lindelöf fick Guldbollen. Det är två helt olika jurygrupper som röstar och med tanke på att det kan antas ha varit rätt jämnt dem emellan så blev det så.

Följande jury tar ut årets back: Janne Andersson, SvFF; Peter Wettergren, SvFF; Roland Nilsson, SvFF; Tomas Turesson, SvFF; Stefan Lundin, SEF; Richard Henriksson, Sveriges Radio; Anders Andersson, TV4/ C More; Kim Källström, Discovery Networks; Daniel Nannskog, SVT; Ola Wenström, Viasat.

Följande jury tar ut vinnaren av Guldbollen: Karl-Erik Nilsson, SvFF, Janne Andersson, förbundskapten, Håkan Sjöstrand, SvFF, Simon Bank, Petra Thorén & Pontus Carlgren, Aftonbladet.

Man kan konstatera att i gruppen som valde årets back fanns betydligt fler gamla spelare än i gruppen som valde vinnaren av Guldbollen. Å andra sidan var det bara ett par stycken i årets back-juryn som röstade på “Vigge” som årets back och bägge kom från gruppen av experter i media.

För egen del hade jag Victor Nilsson Lindelöf som min kandidat till Guldbollen och därmed även Årets back. Fast jag hade inte kedjat fast mig i protest utanför Fotbollsgalan om Robin Olsen eller Andreas Granqvist hade fått priset som årets spelare i svensk. Alla tre kunde fått priset.

***

Ny presschef i landslaget ska vara rätt nära. Fyra var kvar i kampen häromveckan och det ska ha varit en hel del från mediabranschen som sökte jobbet. Får se om det är någon gammal kollega som dyker upp i träningsoverall framöver.

***

Emil Forsberg saknas på grund av skada och Victor Claesson är uttagen som forward. Är nedan startelvan mot Turkiet då? Troligen.

Olsen – Lustig, VNL, Granqvist, Augustinsson – Durmaz, Ekdal, Larsson, Olsson – Claesson, Berg

Martin Olsson kan fylla en roll på vänsterkanten och är inte helt ofarlig framåt. Lägg till att man får en annan dimension med Claesson som anfallare bredvid Berg. Sedan hänger det på

Om hoppet om gruppseger ska leva måste Sverige vinna matchen för att sedan slå Ryssland hemma på tisdag. Kryss räcker om man bara vill se till att a) slippa sämre seedning i EM-kvalet b) inte åka ur division B i Nations League till hösten 2020.

Vid förlust mot Turkiet är det klart att Sverige åker ur B-divisionen i Nations League och kommer att få en tuff höst 2020 med endast tävlingsmatcher och det mot iskallt motstånd som inte kommer att kräva Friends Arena. Dessutom får man ett svårare utgångsläge i EM-kvallottningen 2 december, då man blir seedat i tredje gruppen.

***

Flygning med landslaget till Konya under torsdagen. Väl i Turkiet väntar riktigt kyligt väder med minusgrader på natten och endast några plusgrader dagtid. Hade hoppats på en flykt undan november i Stockholm, men icke.

***

Olof Lundh

SM-guldet var ett viktigt steg men en bra bit kvar till "de ljusblå jävlarna"

Festen för AIK:arna har nog bara börjat. Även om det har varit fullt drag efter triumfen i Kalmar under söndagen lär inte spelarna slå av på takten. Redan i kväll väntar Fotbollsgalan och det kommer garanterat mer, vilket är förståeligt efter en lång säsong.

Robin Jansson nickade in segermålet borta mot Kalmar FF och nykomlingen från Bengtsfors är en underbar symbol för AIK 2018. Värvad i början av april, i absolut sista stund efter att hjärtfelet satte stopp för Nils-Eric Johansson och en allvarlig skada sänkte Jesper Nyholm.

Efter ett par matcher på bänken fick Jansson spela från start mot Örebro och har inte tittat tillbaka mot division 1 där han representerade Oddevold. Naturligtvis fel att han inte kan nomineras till Årets nykomling, vilket å andra sidan speglar osannolikheten i hans karriärskifte.

Skönt för AIK att vinna sista matchen och på så sätt bärga SM-guldet av egen kraft. Trots allt blev det nervöst på slutet när man tappade poäng men den stora ledningen räckte hela vägen till att Lennart Johanssons pokal fick överräckas av den förre Uefa-basen (och ur-AIK:aren) till Henok Goitom via SvFF-basen Karl-Erik Nilsson.

Underbart att se hur Goitom sedan fick med sig Nils-Eric Johansson upp på läktaren på Guldfågeln Arena i Kalmar och dessutom gav honom kaptensbindeln att dra på armen. Sedan hissade Goitom och Johansson pokalen tillsammans. Vackert. Värdigt. Och rörande på samma gång.

Matchen i Kalmar blev en skön avslutning för AIK som varit pressat på slutet. Imponerande att vinna och hålla nollan med tanke på att man saknade fem startspelare och att det var rejält tryck på laget men på något sätt typiskt för Rikard Norlings lag som tagit sig förbi motgång på motgång under säsongen med en resultatbaserad fotboll.

För min del är det inga problem att Norlings AIK byggt bakifrån och lagt mycket tryck på defensiven och att offensiven inte varit så sprudlande. Fotboll går ut på att vinna matcher och serier och för en klubb som bara tagit fyra SM-guld i modern tid (1992, 1998, 2009 och 2018) så är titeln viktig.

Vet att kravet att alltid vinna är en del av AIK:s självbild men verkligheten har sällan varit sådan för klubben. Under 2000-talet har både Malmö FF och Djurgården vunnit fler SM-guld än AIK och Elfsborg har med sina två titlar lika många som AIK och rätt många andra har tagit enstaka titlar: Blåvitt, Hammarby, HIF, IFK Norrköping, Kalmar och Halmstad.

När AIK i januari i år drog i gång försäsongsträningen på Skytteholms IP så var det sportchefen Björn Wesström som signalerade vad som gällde 2018 när han talade till fansen: “Vi ska ikapp de där ljusblåa jävlarna. Och ska vi det så måste vi vända på varenda liten sten och i det arbetet ingår organisationsförändringarna.”

Under flera år har den sportsliga ledningen i AIK jobbat för att skapa ett grundfundament och det är givet att försäljningen av Alexander Isak gav klubben en möjlighet att satsa lite extra. Som att ta hem Sebastian Larsson, Alexander Milosevic under 2018 och Kristoffer Olsson 2017. Man har jobbat både med hemvändare och en hel del skicklig scouting för att vässa truppen.

Det är dessutom lätt att uppskatta satsningen på spelare från 08-området och “blå linjen”. I ett tidevarv när fotboll mer och mer handlar om värvningar och rätt lite lokal förankring är det givet att det blir en extra dimension med spelare som brinner lite extra för klubben. Vilket smittar av sig på fansen och det bidrar till att fylla Friends Arena två gånger under hösten.

I det här läget får man inte heller glömma bort Andreas Alm som stabiliserade AIK som ett topplag även om han aldrig fick vara med och vinna det här guldet. Han har dock en del i detta SM-guld som Rikard Norling ledde klubben till. Utan Alms tålmodiga jobb under många år är det tveksamt om det hade blivit ett SM-guld.

Man får inte heller glömma bort AIK:s årsmöte från i våras där ett supporterinitiativ ledde till att ett alternativt styrelseförlag tog makten över klubben. Det har därefter varit betydligt lugnare i föreningen och det var naturligtvis bra för den sittande ledningen att man bärgade SM-guldet. Även om det finns en del på utsidan som ifrågasätter om det är rätt att satsa så mycket pengar.

Apropå att nå ikapp “de ljusblåa jävlarna” så var ett SM-guld ett steg i rätt riktning, ett viktigt sådant. Men AIK har långt till MFF:s ekonomiska styrka och kontinuitet i att skapa framgångar, sälja spelare och vara ute i Europa. Ta bara 2018 där Malmö trots en fiaskostart tog tredjeplatsen, spelar i Europa League och sålde Mattias Svanberg för närmare 50 miljoner kronor.

Malmö FF kommer att göra ett rejält plusresultat för 2018 till skillnad från AIK som investerat en hel del av Alexander Isak-pengarna. Det talas om ett minus kring 30 miljoner kronor, även om rusningarna till Friends Arena måste ge en del. Det går inte att klandra AIK-ledningen för satsningen, klubben hade tillgängligt kapital – och nu har man även SM-guldet.

Frågan är bara hur Björn Wesström och nye klubbdirektören Jens T Andersson ser till att bygga på detta och att det inte bara blir ett tomtebloss som SM-guldet 2009. Tongivande spelare som Alexander Milosevic och Henok Goitom är utan kontrakt och den förstnämnde kanske lockas av ett nytt försök i utlandet.

Kristoffer Olsson har visat klass hela säsongen och med två år kvar på kontraktet är han kvar om AIK vill det men man kan också få riktigt bra betalt. Något som kan ge resurser till en fortsatt satsning. Klart är att det måste till en bredare trupp om man ska hantera det viktiga kvalet till Europa bättre än i somras.

Utan spel i Europa får man svårt att gå i kapp de ljusblå jävlarna. Parallellt med det får man inte tappa en plats i allsvenskans toppstrid. Helst ska man givetvis ta hem SM-guldet ännu en gång, men AIK måste minst bli trea. Därmed får Wesström och Andersson fullt upp ganska snart för att dra i gång strategin för att etablera sig på en högre nivå.

Första frågan handlar om dagens trupp. Goitom och Milosevic står som skrivet ovan utan kontrakt och den sistnämnde kanske letar en ny utmaning. Man lär släppa Haukur Hauksson och Denni Avdic och Jesper Nyholms framtid är oklar. Oscar Linnér och Kristoffer Olsson är under kontrakt men kan locka till sig bud och AIK måste även sälja spelare för att ta in kapital och visa att Friends Arena kan vara en väg ut i Europa.

Andra frågan handlar om värvningar då man måste fylla upp hål och bredda truppen. Även om AIK givetvis lockar både för att man ska kvala till Champions League och har en inramning som drar så lär det bli dyrt. Även om Malmö FF inte behöver många nyförvärv kan man räkna med att Djurgården, IFK Norrköping och Hammarby är med i kampen om attraktiva spelare – vilket spelare och agenter givetvis utnyttjar.

Tredje frågan handlar om Rikard Norling. Klubbens guldtränare har bara ett år kvar på kontraktet och för bara för några veckor sedan var det inte ens aktuellt att snacka förlängning. Uppgifter gör gällande att Norling helst inte vill gå in i 2019 utan förlängning och att AIK-ledningen tvekar om han är rätt man i ledningen. Alla fattar ju att något inte är hundra om man inte binder en guldtränare. Vintern lär ge besked i den frågan.

Även om festen fortsätter för AIK-spelarna och fansen så börjar arbetet för Wesström och Andersson direkt. Duon är säkert redan i gång med planerna för 2019 och att knappa in på de ljusblåa jävlarna. För svensk fotboll är det riktigt bra att Malmö FF fått en tydlig utmanare och det är givet att varken Peking, Bajen och Dif är nöjda med sina respektive lägen.

 

 

 

Olof Lundh

Bra att spelarna ryter i från mot Fifa - för det mesta handlar om snygg kuliss

I veckan skickade den svenska spelarföreningen ett brev till Fifa:s generalsekreterare Fatma Samoura med tanke på att organisationens styrande råd under fredagen ska ta beslut om prispengar för damernas VM i Frankrike sommaren 2019. Det är en punkt på Fifa-mötet i Rwanda som inleds i dag.

Brevet har skickats på uppdrag av det svenska landslagets spelarråd – ni kan läsa brevet här – och i det kräver de svenska spelarna att Fifa avvaktar med ett beslut om prispengar och istället tar samtal med spelarna. Man hänvisar i brevet till Fifa:s egna statuter kring både jämställdhet och diskriminering.

Brevet är en del av en samlad internationell protest och där flera landslag är oerhört besvikna på det förslag om prispengar som läckte ut via Sport Illustrateds Grant Wahl för några veckor sedan. Där antalet miljoner i prispengar förvisso ökar men där gapet till herrarna ökar ännu mer.

Den svenska spelarföreningen har givetvis ett antal viktiga poänger. Nej, det handlar inte om marknadsekonomi utan det handlar om att göra vad som är rätt för en organisation som bara ska verka för fotbollens bästa. Därför måste spelarna utmana Fifa på det här sättet och se till att få ökade rättigheter.

Det handlar om mer än bara prispengar, även om de är viktiga då damspelare lever på dem till skillnad från herrspelare. Det handlar även om att ett VM inte ska spelas på konstgräs som i Kanada 2015. Där man ska se till att VM 2019 i Frankrike har VAR precis som VM 2018 i Ryssland och där tv-produktionerna ska följa efter. Fifa har pengar till det, kostnaderna är inga problem.

Förhoppningen är att någon förstår att Fifa som är skattebefriat i Schweiz för att det inte är en vinstdrivande organisation och ändå har enorma överskott, och man kan givetvis göra mer för att följa statuterna som slår fast att man ska verka för jämställdhet och icke-diskriminerande. Det borde vara en självklarhet.

Skrev en krönika om Fifa:s och Uefa:s bristfälliga bollsinne när Wahls siffror kom ut. Tror tyvärr att enda vägen för markanta förbättringar är att sponsorer sätter tryck på Fifa och Uefa. Ta bara Adidas som gärna gör pigga kampanjer av kulisskaraktär, det tyska jätteföretaget borde kunna göra så mycket mer för damfotbollen.

Om man ser historiskt så finns det egentligen bara ett undantag som nått jämställdhet i sportens värld, och det är tennisen. Skälet till det är att man helt enkelt bröt sig loss från herrarna som bestämde och startade en egen tour. På så sätt skapade man egna regler och möjligheter, även om det inte var en enkel resa.

Tyvärr kan inte fotbollen för damer gå den vägen utan man måste jobba via dessa tröga och gubbtyngda organisationer där de styrande inte vill förlora vare sig makt eller pengar. De som släpps in i organisationerna fastnar på olika vis i systemet och därmed tappar de sin förändringskraft om de ens haft den. Det är lätt att gå vilse bland limousiner, snittar och traktamenten.

Kanske ska spelarna bojkotta VM? Tyvärr måste det nog till något radikalt för att få till ett rejält skifte. Inte så att det handlar om omedelbar och rak jämställdhet men snarare ett tydligare kliv och där gapet mellan herrar och damer minskar istället för tvärtom. Vilket vore en korrekt signal för både Fifa, Uefa och även SvFF att skicka.

Det är givetvis helt rätt av de svenska landslagsspelarna att agera på det här sättet. De måste bli ännu tuffare för det är få hjälper dem utan att hämta hem något själv. När SvFF-höjdarna Karl-Erik Nilsson och Håkan Sjöstrand agerar och gärna ser att det skrivs om deras insatser så är det även en del av ett spel, och det är uppenbart av spelarföreningens brev att man inte är nöjda oavsett vad SvFF-höjdarna hävdar.

Tar med mig hur SvFF:s generalsekreterare Håkan Sjöstrand gick hårt åt oss journalister i Milano för ett knappt år sedan efter Fotbollskanalens nyhet om att landslaget för damer funderade på att bojkotta Fotbollsgalan för att man spelat ett år utan avtal. Då körde Sjöstrand sin favorit när det gäller härskartekniker: “Ni har åsikter men inga insikter”.

Sedan stoppade Sjöstrand all insyn i avtalsförhandlingen och sa att allt kring det är sekretessbelagt. Men under sommarens VM i Ryssland hade “chefen för svensk fotboll” inga problem att själv lägga ut texten om avtalet: “Sanningen är att damerna har fått mer än de begärde.”

När jag haft kontakt med spelare i landslaget så har de en annan bild än Sjöstrand men de vågar inte gå i öppen polemik med chefen för svensk fotboll. Hans partipiska är lika hård som företrädarnas. I svensk fotboll är det precis som i internationell fotboll, bakom kulisserna sker det för lite så länge det ser bra ut på ytan och man säger de rätta sakerna.

Kampanjer som “Alla är olika – olika är bra” ser snygga ut, sedan behöver man inte gör fullt så mycket, och eventuella motståndare marginaliseras eller inlemmas i kulissen. Eller som en av Sveriges största damstjärnor nyligen konstaterade med en suck: “Ah, det är bara att kolla in Sjöstrands instagramkonto för att se vilka svenska fotbollsstjärnor som väger tyngst i svensk fotboll. Gå in och kolla så får du facit,”

 

 

 

Olof Lundh

En kväll att glömma för svensk fotboll

John Guidetti fick äntligen göra mål. Martin Olsson gav Janne Andersson huvudbry. Annars var det en avslagen kväll som få verkade intresserade av.

Sverige såg ut att gå mot segern efter en utskällning i pausen väckt spelarna. John Guidetti gav landslaget ledningen med sitt andra mål i Blågult (och det första sedan 2016) efter att AIK:s debutant Kristoffer Olsson var delaktig i förspelet. Men en sen slovakisk kvittering drog ner de svenska mungiporna.

Naturligtvis går det att ömma för Kristoffer Peterson som får återvända till Heracles efter en tung miss i debuten. Samtidigt är det sådant som händer och han var själv inne på det: om han inte klarar att komma tillbaka efter det här har han inget i den här branschen att göra.

För Janne Andersson som matchade ett förstärkt B-lag (Andreas Granqvist startade och var som vanligt stark) och förbundskaptenen tryckte in nyblivna pappan Albin Ekdal i laget, men det kan det inte ha gett Andersson så mycket. Ja, förutom att topplocket gick efter första halvlek och att han kunde stryka en massa tänkbara utmanare till startelvan.

Lite svårt är det att förstå att det krävs en utskällning i pausen för att spelare som vill vara del av startelvan ska vakna. Visst, Slovakien hade kvalitet i laget och både en annan säkerhet och ett annat mod, men de kom efter en ganska tung helg i hemlandet. Förlust mot Tjeckien, festande spelare och en avhoppad förbundskapten.

John Guidetti hittade äntligen målet och det var otroligt nog bara hans andra mål i landslaget. Samtidigt har anfallaren en poäng i att även om han står på många matcher har det mest varit kortare inhopp. Sedan är det ändå svårt att se att Guidetti verkligen skulle etablera sig i startelvan trots hans slit, för det händer för lite.

Martin Olsson visade att han borde vara ett alternativ med en stark match och om inte Ludvig Augustinsson gjort det så bra så hade Swansea-liraren givetvis varit ett gångbart alternativ. Nu gjorde Olsson i varje fall det han kunde för att Janne Andersson ska fundera en gång till.

Ändå har jag svårt att se några skiften när Nations League avgörs om i november och borta mot Turkiet blir det en defensivt starkare elva med de gamla vanliga. Vi kan Janne Andersson numera. Sedan återstår vad som gäller mot ryssarna hemma, men i det här läget går det inte att klandra förbundskaptenen, för få satte tryck på honom.

Ibland heter det att vi i alla fall hade tur med vädret, men när det gäller Sverige-Slovakien hade vi inte tur med någonting. Ingen direkt underhållning. Dessutom en inramning som gav ekon av svensk fotboll tidigt 1990-tal då tre eller fyra tusen sökte sig till landslagets träningsmatcher på Råsunda.

Blott 9 876 åskådare befann sig på Friends Arena. Sämsta siffran för en landskamp på nationalarenan och med tanke på inramningen är det inte konstigt att ifrågasätta om det ens var så många på plats. Dessutom var det många fribiljetter som strösslats ut, så man kan undra hur många som betalade.

För den som vill går det säkert att hitta siffror runt om i Europa som visar att det inte alls var så dåligt. Exempelvis hade Norge bara 9 523 på Ullevål i en tävlingsmatch mot Bulgarien (seger med 1-0) och det i en period när Lars Lagerbäck börjat få fart på landslaget.

Ändå måste det smärta för SvFF att intresset är så lågt för landslaget, vilket även lär avspegla sig på tittarsiffrorna i TV12. Och det är bara tre månader efter VM-framgången i Ryssland. Då får man ta hjälp av fribiljetter för försöka nå 10 000 åskådare på en arena som tar 50 000.

Nu bryr sig ingen, eller i varje fall nästan ingen, om landslaget. Tänk så flyktigt det är med framgång även om Slovakien inte är stjärnspäckat och landslaget föll mot Turkiet och klarade 0-0 mot ryssarna. Nej, det är inte underhållande spel från Sverige och det är klart att det inte hjälper.

Sedan får kanske dragningskraften ingen hjälp av att Janne Andersson kör ett B-lag i träningsmatcher. Även om folk blev förälskade i LAGET i somras är det de stora spelarna man vill se. Som en av Emil Krafths gamla ledare skrev till mig i ett mejl: “Folk är inte dumma, jag älskar Emil men det hjälper inte.”

Men det har i höst varit uppenbart att SvFF-vd:n Håkan Sjöstrand och hans handplockade gäng på kansliet är helt utan en strategi. Kanske är det Sjöstrands långa förflutna i ett monopol (Svenska Spel) och ett nästan-monopol (ICA) som gör att det är svårt att tänka nytt kring landslaget? Han är van vid att folk köper varorna, oavsett.

Klart är att man överskattade värdet av landslaget när man prissatte premiären av Nations League och när det varken sprakade på planen eller utanför så är det givetvis en uppförsbacke. När förbundet blev bränt av svagt intresse hösten 2016 – kostade 13 miljoner kronor – så ändrade man en del kring priser och biljettsläpp, men VM-framgången blåste bort ödmjukheten.

Okej för att spelarna fortsätter att prata om att 20:45 och vardagar skrämmer men det håller inte att representanter för SvFF gör det, och varför redogjorde jag för i gårdagens blogg. Snarare handlar det om att inse att det inte säljer sig självt och man måste agera på annat sätt.

Om det sedan handlar om att träningsmatcher spelas ute i landet (gillar inte ägarna av Friends Arena vilket är SvFF och Fabege) eller att få sponsorer och andra att skjuta till för att göra matcherna ännu mer lättillgängliga är inga små frågor, men de kan inte vara nöjda när de kommer till jobbet på Evenemangsgatan i Solna i dag. Jag bara hoppas att de lägger kraften på leta lösningar istället för att låtsas att allt är kanon.

***

Det var fint att se att Labinot Harbuzi fick plats när landslaget hedrade en gammal lagkamrat med en tyst minut, sorgband. För många av dem en vän och gammal lagkamrat som inte alltid satte foten rät på livets väg, vilket inte är det lättaste.

***

Sveriges U21-landslag stöp på de sista hindren på vägen till slutspelet i Italien. Det bidde inte ens playoff. Efter ett kvalspel som gett Roland Nilsson o Co slutspelet inom räckhåll så havererade allt i de två sista matcherna. Förluster mot först Turkiet och sedan tisdagens 0-3 mot belgarna.

Värst är trots allt torsken mot TurkietOlympia i september, ett lag som i princip var borta, och som kostade en playoffplats och ett mer avslappnat utgångsläge inför mötet med Belgien. Sedan var matchen mot belgarna inte något som gladde någon som följde den.

Självklart förstår jag frustrationen med domaren efter utvisningen av Isak Ssewankambo som var billig även om det var en våldsam satsning. Men det känns inte som om Nilsson hittade rätt i startelvan och han skiftade en hel del på slutet. Bristen på speltid för många spelare är givetvis ett ok.

Mest skakande är ändå att Roland Nilsson inte hade koll på förutsättningarna under matchen. Hur kan det vara möjligt? Givetvis inte så att förbundskaptenen ska följa det från bänken, men att inte någon i ledarstaben eller SvFF hade järnkoll på vad som gällde i form av målskillnad är faktiskt ett tjänstefel.

Nu spelade det ingen roll när rivalerna i kamp om en plats i playoff som en av fyra bästa tvåor vann sina matcher och det blev ingen målskillnad. Under matchen så hade ett svenskt reduceringsmål mot Belgien betytt att hoppet levde, men det var Nilsson o Co olyckligt ovetande om.

Olof Lundh

Senaste tweets

Arkiv

Annons
Annons