Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Se intervjuerna med Goitom, Banusic, Kindberg och Janne Andersson

Halvvägs in i höstens omgång av tv-inspelade poddintervjuer och de går först på Sportkanalen varje måndag 21:15 och två dygn senare finns de även på Fotbollskanalen där man kan se dem. Här är de fyra som gått fram tills nu:

AIK:s anfallare Henok Goitom

 

Förbundskapten Janne Andersson

 

Linköpings och landslagets Marija Banusic

 

Östersunds ordförande Daniel Kindberg

 

Är givetvis part i målet men måste ändå lyfta hus snygga programmen blivit och det är tack vare Johan Tarland och Oscar Dahl som ligger bakom produktionen av “Lundh”. Dessutom har Olle Lindberg scoutat fram en snygg inspelningsplats och sett till att det flyter.

På måndag kommer intervju nummer fem, då med Malmös dansk Anders Christiansen som blev årets spelare i allsvenskan. Sedan väntar ytterligare tre intervjuer innan höstsäsongen är över men planerna är att göra 16 tv-intervjuer under 2018 – åtta i vår och åtta nästa höst – plus podden däremellan.

***

Peru blev sista lag till VM i Ryssland. Därmed är alla 32 lag klara och Guardian har en kul applikation där man kan ta fram olika grupper i en simulerad lottning. Fyra skålar gäller och det är efter seedningen för lagen i oktober.

Seedningsgrupp 1: Ryssland (värdnation), Tyskland, Brasilien, Portugal, Argentina, Belgien, Polen, Frankrike.

Seedningsgrupp 2: Spanien, Schweiz, England, Colombia, Mexiko, Uruguay, Kroatien, Peru.

Seedningsgrupp 3: Island, Costa Rica, Tunisien, Egypten, Senegal, Iran, Sverige, Danmark.

Seedningsgrupp 4: Nigeria, Australien, Japan, Marocko, Panama, Sydkorea, Saudiarabien, Serbien.

Följande gäller för lottningen som är i Kreml 1 december. A) Man drar ett lag ur seedningsgrupp 1 och placerar ut dem i åtta grupper. B) Därefter lottar man resten och de begränsningar som gäller är max ett lag per konfederation förutom för Uefa där det är max två.

En grupp som känns överkomlig för svensk del är: Ryssland, Uruguay, Sverige och Panama. Mindre roligt vore att få antingen Brasilien eller Argentina ur grupp ett, Spanien ur grupp två och sedan Nigeria.

***

Trelleborgs FF imponerade när man skaffade sig ett visst grepp om allsvenskt spel via 2-0 hemma mot Jönköpings Södra. Har svårt att se trion Salif Camara Jönsson, Dino Islamovic och Zoran Jovanovic gå mållösa från Stadsparksvallen och då måste J-Södra göra tre mål.

Matchen blev lite sönderryckt och det är klart att det andra gula kortet till André Calisir var väl hårt och i och med att det kom i första halvlek satte det också en prägel på det första kvalmötet. J-Södra saknade inte kvitteringschanser, men å andra sidan kunde TFF gjort fler mål.

Trodde faktiskt aldrig TFF skulle resa sig igen och återkomma till elitfotboll när man på två år rasade ur två serier, förvisso en tanke som styrdes av att miljardären Rune Anderssons för fem år sedan aviserade att han skulle sluta sponsra klubben. Nu blev det inte så, utan Andersson som genom åren skickat in långt över 100 miljoner kronor i klubben har kört på.

Bara under 2017 står Andersson och hans företag Mellby Gård för fem miljoner av klubbens omsättning på 15 miljoner. Att han och sonen Johan Andersson, som är vd för Mellby Gård, är irriterade på Trelleborgs kommun är ingen hemlighet.

Gick runt en sväng på Vångavallen innan den första kvalmatchen och känslan är att det inte hänt något i innandömet sedan jag var där första gången i slutet på 1990-talet. Om arenan lever upp till allsvenska krav? Oklart, men det känns tveksamt.

Under kvalmatchen var det nästan 5000 på läktarna vilket är en stark publiksiffra för klubben, men annars har TFF haft svårt att engagera och locka folk. Inte ens när man 2010 blev femma i allsvenskan under ledning av Tom Prahl klarade man att snitta över 3000 åskådare per match.

Fast nu verkar man vara på väg tillbaka till högsta serien och klubben får hoppas på att Runde Andersson och hans söner fortsätter att skicka in miljoner. Annars får TFF svårt att hänga kvar även om tränaren Patrick Winqvist gjort stor succé i sitt första jobb som seniortränare.

Winqvist har en tydlig MFF-koppling precis som runt tio spelare, bland andra lånen Marko Johansson och Erik Andersson. Vad jag hört så vill MFF fortsätta att låna ut spelare till klubben och att det kan bli fler som skickas dit under 2018. Något som bådar gott för TFF.

Överlag känns det som om J-Södra säckat ihop lite under det andra året i allsvenskan. Avsaknaden av en riktig spets har märkts och man hade väldigt god utdelning av MFF-lånet Pawel Cibicki under första säsongen i allsvenskan. I år har man inte haft samma lycka.

Till skillnad från TFF så saknar J-Södra någon mecenat som skickar in pengar och då måste man bygga på annat sätt. När inte nyförvärven slagit tillräckligt väl ut blir det svårt att hänga kvar, även om man var nära att fixa det i sista omgången. Känslan av att man förlorade sig till kvalet är stark.

Dessutom hänger frågan om Jimmy Thelin till Elfsborg över föreningen. Det är som när allsvenska Kalmar FF föll i kval mot Gais i slutet på 1990-talet när Nanne Bergstrand gjort klart med Helsingborgs IF. Likadant var det när allsvenska Landskrona Bois kvalade mot Gais 2005 och Bois tränare Mats Jingblad gjort klart med IFK Norrköping.

***

Danmarks damer förlorade som väntat VM-kvalet mot Sverige med 3-0 efter att det danska förbundet ställt in matchen i samband med spelarstrejken. Ändå märkligt att Uefa inte straffar det danska förbundet hårdare. Blott 20 000 euro i böter och inget mer.

Blir spännande att se om det svenska förbundet överklagar domen. Tidigare har landslag som gjort som Danmark blivit uteslutna ur hela kvalet, men här har Uefa mildrat det hela. Kanske lyssnade man på de svenska spelarna som helt av allt hade velat spela om matchen?

Men Uefa öppnar upp för problem i framtiden. I teorin så skulle ett lag som kan förlora med 3-0 men inte med 4-0 i en sista match i kvalspelet hellre lägga sig än spela matchen. Att inte straffa Danmark hårdare ger ett prejudikat för framtiden som inte är bra.

 

 

 

Olof Lundh

Bra med avtal men SvFF:s brist på öppenhet ger problem

Svenska Fotbollförbundet och spelarföreningen är överens om ett nytt avtal för landslaget för damer som gäller fyra år från och med i januari 2017. Naturligtvis bra och det glädjer att parterna är nöjda, men som vanligt går det inte att få ut några detaljer om vad spelarna får.

För mig är det fel att en folkrörelse inte kan redovisa vilka ersättningar man betalar ut, oavsett om det är till spelare, ledare eller till ledamöter som på olika sätt arbetar för förbundet. Den öppenheten borde vara given, så att medlemmarna kan ta ställning till vad de anser om det.

Under dagarna i Milano när bristen på ett avtal för damerna i landslaget och en bojkott kom upp konstaterade fotbollsförbundets generalsekreterare Håkan Sjöstrand att det var mycket åsikter i debatten, men inga insikter. Och avfärdade samtidigt den kritik som kommer mot förbundet.

Problemet är bara att det är oerhört svårt att få insikter i avtal där förbundet kräver att parterna håller det hemligt. Då är det klart att det blir mer åsiktsbaserat och principbaserat än att man kan gå in och tala om kronor och ören och vad det ska vara värt att spela i landslaget.

Likadant är det när SvFF betalar Rune Hauges bolag för att hjälpa till att sälja rättigheter eller när man gör affärer kring Friends Arena. Vad herrarna fick för att spela EM i Frankrike är oklart, det stuvades undan i förbundets verksamhetsberättelse, men spelarna och ledarna fick dela på 20 miljoner kronor för att man tog sig dit.

Bristen på öppenhet gör att det blir svårt att ifrågasätta och det är naturligtvis ett skäl till att man inte har öppenhet. Det är svårt att vara ledare för en folkrörelse som uppges vara demokratisk och öppen och då offentligt behöva stå för skillnader eller upplägg som innebär att tiotals miljoner går till bolag med kopplingar till skatteparadis.

För mig är det egentligen inget problem om Rune Hauges bolag får x miljoner för att sälja svensk fotboll på olika via, om SvFF bara kan förklara varför norrmannens bolag är värt så mycket pengar. Likadant när det gäller herrlandslag och damlandslag och vad man ersätter dem med, varför och hur man ser på skillnader.

Tyvärr är fotbollens brist på öppenhet genomgående från Fifa och hela vägen ner till klubbnivå i Sverige. Det innebär att man betydligt lättare kan gömma undan saker, undvika att svara på dem och påstå att det bara är åsikter och inga insikter i debatten. Fast de som inte vågar ta debatten är just de som styr i fotbollen.

Klart är att spelarna i damlandslaget inte var nöjda och de tog strid, vilket var på tiden, och förhoppningen är att de kom en bit på vägen. Fortfarande är handbollsförbundet min ledstjärna som ger lika mycket till ett svenskt herrguld som till ett svenskt damguld, för att det är en viktig signal från en folkrörelse.

 

 

Olof Lundh

Skillnad på störningsmoment och störningsmoment för SvFF

Dagen efter Miraklet i Milano satte sig Janne Andersson vid ett podium i presidentsviten högst upp i ett lyxhotell. Det mediala pådraget var rejält och innan förbundskaptenen anlände fanns det rikligt med frukt, kakor, kaffe, juice och vatten som var lyxigt uppdukat i rummet intill.

När väl Andersson drog i gång så betade tålmodigt och klokt av fråga efter fråga och var tydlig och klar. Nej, han svarade inte på allt, men då förklarade han varför han inte kunde eller ville svara. Mycket handlar om att Andersson är i nuet och glädjen över VM-platsen och inte kunde lämna det.

Men oavsett om frågorna handlade om Italiens förbundskapten Ventura, Zlatans eventuella comeback, spelare som krigar om VM-platser, Lustigs svordomar eller hur mycket landslaget blev stört av att damernas bojkottplaner läckte ut så var Andersson öppen och rak och slingrade sig inte det minsta.

Det finns något uppfriskande med en fotbollstränare som är ärlig om att hans lag tog slut efter en halvtimme och att det var en kamp därefter. Att det finns saker han inte är nöjd med över de två playoffmatcherna men att det trots allt är godkänt att ha nollat Italien över två gånger 90 minuter.

Det var rörande när förbundskaptenen talade om Jakob Johanssons skada som han inledde presskonferensens med och det gick att se hur han led med mittfältaren. Andersson började sedan själv i princip gråta när han talade om sin glädje över att spelare som Andreas Granqvist, Marcus Berg och Ola Toivonen får spela VM.

Fanns även något gulligt i att höra honom tala om sin assistent Peter Wettergren och hur nära de är varandra och hur bra de kompletterar varandra. Sedan kunde inte Andersson hålla sig från att skämta om Wettergrens oerhörda nervositet inför avgörandet som fick honom att vara i gymmet i två timmar…och det vore bra om han fortsatte att vara nervös.

Förbundskapten Andersson försökte efter våra frågor sätta ord på sitt ledarskap, och det bland annat med tanke på bilden som psykologen Daniel Ekvall publicerade efter VM-avancemanget. På Janne Andersson som städade omklädningsrummet. Sverige ska precis som hans moderklubb Alet lämna snyggt efter sig, även vid vinst.

Han öppnade för att man kan göra sig löjlig över det men att det är en viktig ledstjärna i hans ledarskap. Naturligtvis är det framgångar som bygger honom, men jag tror inte han förstått hur stor han, Andreas Granqvist och de andra hjältarna blivit i Sverige efter den här framgången.

Ta bara att Kanal 5 som visat hela VM-kvalet, förra EM-kvalet, playofftriumfen mot Danmark och många landskamper tidigare, och då med större stjärnor i Sverige, men aldrig haft en högre tittarsiffra än Italien-Sverige. Eller att detta landslag satte publikrekordet på Friends Arena mot Luxemburg och hade största svenska bortaföljet utanför mästerskap mot Holland.

Janne Anderssons landslag har på ett år gått från att bara dra 21 000 åskådare till VM-kvalet mot Bulgarien och tittarsiffror som var en bra bit från det tidigare landslaget plötsligt blivit oerhört populärt och folkkärt. Folk gillar Janne Anderssons stil och de signaler han och hans landslag sänder.

Visst, Janne Andersson gick i gång lite när han fick utveckla sin irritation mot den italienska pressen som direkt efter matchen frågade om han skulle ringa Zlatan. För Andersson brinner för att spelarna som tagit Sverige till VM ska hyllas, inte någon som slutat för 15 månader sedan.

Får väl flika in att Andersson var noga med att hylla Zlatan som Sveriges störste spelare genom tiderna. Men dörren till Zlatan är stängd och den kan bara öppnas av Zlatan själv. Om det är vad landslaget önskar? Nej, jag tror inte det, stämningen och andan i laget är 180 grader från Hamrén-tiden då Zlatan var med.

Under de 20 år som jag bevakat landslaget har jag aldrig känt en liknande atmosfär och stämning som det är under Janne Anderssons ledarskap. Självklart har det underlättats av att det har gått bra för landslaget och motgångarna varit få, men det är också så att spelare och ledare har enats om en plan – och alla följer den.

Andersson bad även Lasse Richt att berätta om VM-planerna som lyxhotellet nära Sotji där man funnit både flygplats, träningsanläggning och närhet till det mesta. Däremot ville inte Andersson gå så långt som att tänka på träningslandskamper, VM-lottning eller annat som ligger framöver.

Under tisdagen kunde även Janne Andersson svara på frågorna om damlandslagets hot om bojkott av Fotbollsgalan och hur det hade stört landslaget. Andersson konstaterade att man ville vara kvar i sin bubbla och då kan även små saker störa, men att man inte heller hade vunnit med 3-0 om nyheten inte kommit ut.

Andersson hoppade runt de mer principiella diskussionerna om vad herrar och damer som spelar för Sverige ska tjäna med att säga att han inte var insatt, att han hoppades att allt skulle lösa sig på bästa sätt och att jämlikhet inte med automatik är att alla har lika mycket betalt.

Ändå är det slående hur olika SvFF ser på det här och vem som gör vad. När Zlatan Ibrahimovic som lagkapten försvarade Anders Svenssons bilgåva med ett skämt om att Therese Sjögran skulle få en cykel med hans autograf för, då viftas det undan. Precis som när SvFF på Fotbollsgalan gör självmål med bilgåvan.

Inte heller reagerade någon på att Zlatan Ibrahimovic inför den avgörande EM-matchen mot Belgien förra sommaren gick ut med ett färdigskrivet uttalande på engelska om att det är det sista han gör i landslaget om det blir förlust. Störmoment? Lagkaptenen flaggar för att förlust innebär slutet.

Det är Johanna Frändén som via twitter påminner om Zlatans tal och med jämförelsen med Gianluigi Buffon som stod inför samma läge i söndags men då inte ville tala om sin framtid, utan det viktigaste för honom var att Italien skulle göra allt för att ta sig till VM i Ryssland.

Inför förra sommarens EM lanserade den svenske lagkaptenen ett klädmärke dagen innan landslaget skulle åka till EM och hade en färdiginspelad reklamfilm om avskedet. Faktum var att han till och med gick i princip likadant i reklamfilmen som han sedan gjorde i verkligheten efter förlusten mot Belgien.

Inte någon gång har jag hört eller sett att Lasse Richt, Håkan Sjöstrand eller Karl-Erik Nilsson oroat sig för störmoment eller att något tar sig in i spelarnas bubbla där de skulle göra allt för att prestera. Men nu är det respektlöst av Caroline Seger att svara på frågor om en möjlig bojkott.

I grunden är det inte Zlatans fel eller kritik mot honom utan mer en beskrivning av hur något är ett störmoment och samtidigt är något annat ingenting. Och det när man talar om att minsta grej kan påverka. SvFF har onekligen en del att jobba med för att återvinna förtroende från alla som ser strukturerna som SvFF-herrarna är oförmögna att se.

Det är också för jävligt att berättelsen kring hotet om bojkott blivit som om Seger o Co skickat något slags pressmeddelande. Till och med kollegor talar och skriver om ett utspel, när det handlade om en nyhet som drogs fram via ett tips och där Seger valde att bekräfta och förklara.

Vilket givetvis ger SvFF än mer bränsle kring sin historia om att detta är ett störningsmoment, men andra saker absolut inte är det.

 

Olof Lundh

Tänk att försvarsspel och 0-0 kan vara så magiskt

MILANO. Adla Janne Andersson och hela hans landslag.

De gjorde det nästintill omöjliga – och tog sig till VM i Ryssland.

Ibland kan en 0-0 match vara vacker, även om det tog på krafterna att följa den.

“Vi ska till VM och det ska inte ni”, ekade redan några minuter innan slutsignalen på San Siro. Fansen tog ut VM-platsen i förväg trots att det svenska landslaget i princip nertryckt i Robin Olsens knä och bollarna bara ven kring stolpar och ribban.

Heligagudsmoder, det var dryga 90 minuter som tog några år av mitt liv. För det var plågsamt att följa den svenska kampen för att freda målet och därmed hålla fast i VM-biljetten. Det var ingen svensk propagandafotboll, men resultaten styr och Sverige är i VM.

Italien tog ganska omedelbart kontroll över matchen och behöll det i stort sett hela vägen. Man kunde fått straff redan efter sju minuter när Augustinsson gick tuff in men spanske domaren Lahoz visade att han inte tänkte ge några lätta straffar i den här matchen.

Klart är att både Marcus Berg och Emil Forsberg kunde fått straffar efter ett par hands men även där friade den spanske domaren. Måste berömma Lahoz som verkligen hanterade matchen på bästa vis och såg till att hålla kontroll på två hetsiga lag som kämpade för att nå VM.

Italien hade flest och bäst chanser och när inte Robin Olsen räddade – vilket han gjorde flera gånger – så dök Andreas Granqvist ofta upp och styrde undan eller rensade undan bollen. Eller så var inte avsluten vassa nog och skotten smet ofta utanför eller så stack en svensk in ett ben eller huvud.

Precis som på Friends Arena i fredags så var det elva Sven Dufvor som krigade över hela planen och verkligen offrade sig. Det var knappast framtidens fotboll och inte underhållande för andra än svenskar, men det var stort att ta sig till ett VM på det här sättet.

Jakob Johanssons mål i match ett via en italiensk back gav svensk fotboll 100 miljoner kronor och en dröm om att lyckas nästa sommar. Att spela 180 minuter mot Italien utan att släppa in ett mål och tappa för Albin Ekdal och sedan Jakob Johansson på grund av skador. Ja, det ska inte gå, helt enkelt.

Extra tungt för Johansson som nu riskerar att missa VM efter en befarad korsbandsskada och fick tillbringa kvällen på sjukhus när firandet drog i gång. Man gillar att lagkamraterna direkt skickade en hälsning till honom men vilken tung smäll att dra på sig den skadan.

På många sätt påminde 0-0 matchen om när Sverige kryssade mot Argentina under VM 2002 och en av de största fotbollsnationerna fick åka hem. Långa stunder var det spel mot ett mål, det svenska, och att det slutade 1-1 är ännu en gåta. Ibland blir det bara så, och kämpande ger resultat.

Sommaren 2002 var det argentinska stjärnor som grät, nu var det Gianluigi Buffon som grät i tv när landslagskarriären tog slut på gränsen till hans sjätte VM. Lider med honom, givetvis, men det hårda är att när ett VM-playoff är över finns det bara vinnare och förlorare – och inget där emellan.

Från de italienska fansen hörde man svordomar och namnet på förbundskaptenen. Mister Ventura buades ut redan under presentationen och efter att ha brutit Italiens VM-svit på alla VM sedan Sverige 1958 lär han behöva hålla en låg profil under ganska lång tid framöver.

Italien kanske inte är lika bra som tidigare men det är trots allt en nation som alltid spelar VM och EM och tog EM-silver 2012 och i EM 2016 åkte i kvartsfinal efter straffar mot Tyskland. På San Siro dominerade man och skapade lägen nog för att göra mål, men icke.

Så otroligt imponerad av Janne Andersson och Peter Wettergrens arbete med att få ihop ett lag rekordsnabbt inför VM-kvalpremiären i början av september 2016. Nästan 15 månader senare har de tagit Sverige till det första VM-slutspelet på tolv år och visat att det omöjliga är möjligt.

Bland det första Andersson gjorde var att utse Andreas Granqvist till lagkapten. Förstår att han grät efter att VM-drömmen var uppfylld. Tänk så många år han var med i landslaget utan att få många minuters speltid och det var nog inte så många som trodde på honom som en ledare.

Under matchen mot Italien var han likt Glenn Hysén borta mot England 1988. Då mittbacken fick sex getingar av den största tidningen på den tiden. På den nivån var “Granen” när han såg till att Sverige kunde freda det svenska målet och hålla nollan som betydde VM i Ryssland.

Det var gott om hjältar denna redan klassiska kväll på mytomspunna San Siro. Att få runt om, i världen kan ha imponerats av den svenska fotbollen kan vi alla skita i. Det handlar om att nå resultat med de spelare man har, och det har Janne Andersson o Co gjort.

På presskonferensen efter triumfen var det tydligt hur rörd Janne Andersson var. Över hur lojalt spelarna accepterat ledarteamets idéer och arbetssätt. Att Andersson nu som förbundskapten tagit Sverige till ett VM. Han kunde inte riktigt ta in det.

Han hyllade framför allt kollektivet även om han sparade lite extra beröm till Granqvist och Nilsson Lindelöf – det kändes inte som om det skulle bli några mål när de höll rent – och sedan läxade Andersson upp den italienska pressen för att de snackade, och frågade om Zlatan.

För Janne Andersson var detta en triumf för ett kollektiv och han ville inte prata om en spelare som slutade i landslaget för 15 månader. Han ville prata om de spelare som gjort jobbet i kvalet och där flera tagit sista chansen att få spela ett VM. Det var lite vackert att höra honom.

***

Även om det var tryck på Friends Arena i fredags så var det något annat på San Siro. Herregud, vilket tryck inför och under matchen. Buandet på det svenska laget var makalöst redan under uppvärmningen. Det var helt omöjligt att höra den svenska nationalsången.

***

Råkade påpeka för de italienska fansen intill att det var straff när Emil Forsbergs boll blev stoppad av en hand. Kanske inte det smartaste, men de talade ju om Fair Play innan avspark. Det blev ilsket och herrarna intill signalerade på olika vis med teckenspråk om vad de ansåg om det.

***

Förstod att Mikael Lustig var arg under den svenska nationalsången och uttryckte det vilket alla tv-tittare noterade. Vad ska man säga? Klart att det är fel och klumpigt, men vem svär inte ibland och då med könsord?

Känns dock som om SvFF har en del att jobba med i genusfrågor framöver, men häng inte Lustig för det. Han ska inte behöva symbolisera alla problem som förbundet har med strukturer och brister på jämlikhet.

***

Jakob Johanssons knäskada såg jobbig ut. Det tog inte många minuter förrän grekiska journalister började höra av sig till kollega Sundberg för att ta reda på vad som skett med AEK-svensken. Svårt att ställa diagnos från läktaren.

****

Så här i efterhand kan man konstatera att damlandslagets hot om bojkott inte störde herrlandslaget i förberedelserna. Dessutom kan SvFF lugnt ge damerna ett nytt avtal med VM-pengarna som är inspelade och undvika mer badwill.

Olof Lundh

Vad stör mest - italienska påtryckningar på Fifa eller en fråga om bonusar?

 

Fotbollskanalen on Tour från San Siros innandöme.

***

Väntad startelva för svensk del efter skadan på Albin Ekdal och att Mikael Lustig är tillbaka efter avstängning.

***

Förbundets avgående fotbollschef Lasse Richt var minst sagt irriterad i Milano under söndagen efter en fråga av Sportbladet om nyheten att landslaget för damer tänker bojkotta Fotbollsgalan på grund av uteblivet avtal. Något som fått stor uppmärksamhet dagen före en avgörande match för herrarna.

För övrigt ska vi notera att efter att frågan var ställd till Janne Andersson och Andreas Granqvist så bröt presschefen Niklas Bodell in och stoppade dem från att svara. Istället hänvisade han till SvFF:s generalsekreterare Håkan Sjöstrand som också fanns på San Siro.

Vem tror på allvar att en sådan fråga om ersättning skulle rubba cirklarna helt för Andersson och Granqvist? Vad hade kunnat hända om de fick svara på den frågan? Kan knappast vara något som stör dagen innan Sveriges avgörande VM-playoff mot Italien.

Förstår att man kan hävda att den inte är relevant, men de representerar landslaget precis som Caroline Seger o Co. Dessutom kanske förbundet borde fundera på vilka signaler man sänt på sistone kring penisbilder och strukturer i förbundet och kunna ta en fråga om bonusar.

Något som möjligtvis borde störa dem inför matchen är väl att Italiens förbundsordförande Carlo Tavecchio ringt till Fifa-basen Gianni Infantino för att klaga på domarinsatsen i första matchen, och begärt skärpning inför avgörandet på San Siro måndag kväll.

Om jag hade varit del av det svenska landslaget hade jag definitivt ogillat att Italien på det sättet vill öka trycket på spanske domaren Antonio Mateu Lahoz. Att det svenska landslaget för damer vill bojkotta Fotbollsgalan är knappast något som påverkat herrlandslaget inför den här matchen.

Ta bara Victor Nilsson Lindelöf som under hösten fått känna av hur det är att ha lite motvind i en av världens största klubbar. Skulle hans uppladdning inför den här match ta skada av vad Caroline Seger säger i en intervju? På allvar?

Det är dessutom inte så att Caroline Seger eller spelarföreningen skickat ut ett målande pressmeddelande eller gjort ett aktivt utspel. Det är normalt journalistiskt arbete där jag fick ett tips om att det kört ihop sig mellan SvFF och spelarna och att deltagandet på galan var hotat som ett första steg.

Efter det fick jag tag på Seger innan hennes match med Rosengård och hon valde att bekräfta. Rätt eller fel? Ja, jag tycker det är rätt och även om hon hade sagt “inga kommentarer” var det en nyhet att skriva då mitt tips var initierat. Richt borde efter alla år i den här branschen veta om att en del saker kan läcka ut.

Är också så trött på den tystnadskultur som råder i svensk fotboll. Oavsett om det är Åsebro IF som bråkar för att få rätt betalt av IFK Göteborg eller om det är förhandlingar om ersättningar så ska ingen säga något utåt. Bryter man det då straffas man, och det räcker att höra inspelningen av Lasse Richts ilska för att inse att Seger o Co inte får det roligt i familjen fotboll.

För övrigt frågade jag Janne Andersson om just konflikten kring bonusar och ersättning och skillnader mellan herrar och damer när jag träffade honom häromveckan. Vad förbundskaptenen svarade? Bara att kolla med start 27 minuter in så får ni se när frågan inte stoppades av SvFF.

 

Expressens Daniel Kristoffersson lägger fram förslaget att man ska skippa bonusar helt för spel i landslaget, oavsett om det gäller herrar eller damer. Kan förstå tanken med det, men på damsidan är det pengar som är viktiga och man har inte samma möjlighet att leva på sin sport.

Invändningen blir givetvis att andra idrottare har svårt att leva på sin sport och här bär inte marknaden större ersättning. Inga herrsimmare kräver heller att Sarah Sjöström ska dela med sig av pengarna hon på olika sätt drar in på att vara bäst i världen.

För en folkrörelse som inte ska vara vinstdrivande och som säger sig stå för demokrati och jämställdhet och där man vill premiera spelare och ge dem del av intäkter är bonusar en viktig del. Det är dessutom bra att kunna visa Uefa och Fifa att man kan fördela intäkter på ett jämnare sätt.

För damspelarna blir de här pengarna viktiga och de har inte tjänat något under tiden sporten växt, och därför bör de finnas kvar. SvFF hade kunnat sända en bra signal om det var jämnt. Eller åtminstone som i Norge där man får samma procentsats av vinstpengarna från Fifa och Uefa.

Tycker handbollsförbundet är coolt som delar jämnt och där en medalj betalar lika mycket oavsett om det är på herr- eller på damsidan. Om nu herrarna inte behöver bonusarna är det fritt fram att skänka tillbaka bonusarna till förbundets talangutveckling eller annat projekt.

Efter att Sveriges herrar kvalificerade sig till EM i Frankrike 2016 så betalade förbundet ut 20 miljoner kronor till spelare och ledare i form av bonusar. En fjärdedel av vad platsen var värd, och dessutom fick spelarna som sedan deltog i EM ytterligare bonusar.

Damavtalet är inte i närheten av herravtalet och det man tvistar om nu är inte så att damerna ska komma upp på herrarnas nivå. Återstår att se vad som sker och för fotbollsförbundets skull är det bara att hoppas att man snabbt kan göra rätt och få till ett avtal som landslaget kan skriva på.

Olof Lundh

Andra krav på ett förbund som kallar sig en demokratisk folkrörelse

Svenska Fotbollförbundet har under hela 2017 låtit landslaget för kvinnor spela ett EM-slutspel och VM-kvalmatcher utan att ha något avtal. Det gällande avtalet mellan parterna gick ut i december 2016, men spelarna har ställt upp och representerat landslaget ändå.

Har länge tyckt att de svenska spelarna varit alldeles för timida och försiktiga gentemot förbundet. De har suttit fast i en tacksamhetsskuld och inte utmanat ett förbund som gärna har kampanjer om mångfald och jämlikhet och inte gör tillräckligt mycket i verkligheten.

Nu gör dem det och det är rätt. Jag vet att jag kommer att få mejl av denna karaktären i mejlboxen efter det här inlägget, för motståndet är kompakt och då främst från män.

Förstår inte riktigt varför damerna ska ha lika mycket pengar som herrlandslaget. Jag är för lika lön osv för män och kvinnor. Om det är på en arbetsplats där det är blandat kvinnor och män. Nu spelar ju männen för sig och kvinnorna för sig. Herrfotboll drar ju in mer pengar, fler folk som går på matcherna och därmed större intäkter. Damernas matcher är det inte lika många på och anledningen till det är väl att det inte är lika intressant att kolla på. En ufc match mellan två killar drar väl mer publik än en match mellan två tjejer, right? Om herrlandslaget och damlandslaget hade spelat i ett mixat lag, 50-50 uppdelning så hade jag förespråkat lika lön självklart. Men nu är det inte så, varför kan inte damerna va självkritiska och inse att deras matcher inte är så intressanta, det är inte samma tempo osv. Man får vad man betalar för, de kan ju inte komma och kräva att de ska ha lika mycket som männen. 

För mig är det andra krav på ett förbund som gärna svänger sig med att man är en demokratisk folkrörelse än på ett företag. Det innebär att man måste omfördela en del av resurserna även på kvinnor som inte drar in lika mycket. Det görs redan, men man behöver göra mer.

Därför är det rätt av Caroline Seger o Co att ta striden. För SvFF måste steppa upp och göra mer både i Sverige och internationellt där både Fifa och Uefa behandlar damfotbollen styvmoderligt. Det är dags att utmana förbundet för att få Håkan Sjöstrand och Karl-Erik Nilsson att göra mer.

Skrev nedan i en krönika för några månader sen:

Danmarks landslagsstjärnor gjorde succé i sommarens EM vilket höjt profilen för laget. Något som de danska spelarna vill ska synas även i avtalet som man har med det danska fotbollsförbundet. Men den erbjudna höjningen var otillräcklig.

Då gick landslaget ut i strejk och DBU fick ställa in en utsåld träningsmatch mot Holland. Dessutom var det in i det längsta oklart om Pernille Harder och de andra stjärnorna skulle spela VM-kvalet mot Ungern, men man sköt upp konflikten till efter den matchen.

Beundrar modet hos de danska spelarna som gör som de amerikanska damstjärnor i både hockey och fotboll gjort på senare år. Tänk att det kapitalistiska USA ska lära ut värdet av facklig kamp och att det inte funkar att bara sitta tysta i ett hörn. Gillar än mer att de danska herrarna erbjöd att dela med sig av sina pengar.

USA är knappast känt för starka fackföreningar, strejkhot och en öppen kamp för bättre förutsättningar. Ändå är det i landet som ofta hyllar kapitalismen som idrottskvinnor som slåss för rättigheter kan finna inspiration.

Även om USA givetvis har en facklig historia är i dag endast tio procent av landets arbetsföra medlemmar i en fackförening och trenden pekar bara neråt. I Sverige är närmare 70 procent medlemmar i facket.

Men det senaste året så har amerikanska stjärnor i fotbolls- och hockeylandslagen inte fastnat i en tacksamhetsskuld utan istället ställt tydliga krav på sina förbund. Man har pekat på vad man genererar och även tagit stöd av lagstiftning mot diskriminering. Man har krävt rättvisa.

Stjärnorna har använt sig av allt från strejkhot till stämningar till hjälp från politiker till hot om bojkott av exempelvis hemma-VM i hockey. Naturligtvis har man tagit en hel del stryk, inte minst i sociala medier, men i slutändan fick man till historiska avtal.

Även i Sverige har avtalet mellan spelarna och förbundet löpt ut och man är fortfarande en bra bit ifrån varandra. Hoppas att Caroline Seger och de svenska spelarna vågar stå på sig för att få till ett bättre avtal som dessutom signalerar jämlikhet.

En stor och demokratisk folkrörelse som den svenska ska givetvis visa vägen genom att jämna ut förhållandena mellan herrar och damer. Nej, det är inte så att de drar in lika mycket, inte ens nära, men SvFF bör visa att man vill gå i den riktningen.

Under de år jag bevakat landslaget i fotboll för kvinnor har svenska spelare varit försiktiga och rätt fega och aldrig vågat kliva fram. I USA och numera i Danmark går det att hämta inspiration. Där vågar man slåss för sina rättigheter och är inte bara nöjda med vad herrarna i toppen delar ut.    

Dessutom vore det bra om de svenska herrarna precis som sina danska motsvarigheter visade vägen på ett sätt som inte gjorts tidigare i Sverige. Antingen kan man avstå ersättning eller åtminstone gå ut och öppet stötta damerna i kampen för att få en bättre ersättning.

Historiskt har svenska herrspelare haft mindre betalt än sina kollegor runt om i Europa och visat sig solidariska med SvFF. Bland annat har de danska spelarna haft betydligt större ersättning för landslagsspel. I dag är det få som är beroende av pengarna som kommer från SvFF och då kan man hjälpa damlandslaget.

Förstår inte att SvFF inte gjort som handbollsförbundet sedan en lång tid tillbaka. Att ge lika stora bonusar för medaljer. Inte för att det går att räkna hem ekonomiskt utan för att det är rätt för en folkrörelse.

 

Olof Lundh

En klassisk bragd – och låt den inte vara förgäves

Sverige vann nästan italienskt.

Ett disciplinerat kollektivt försvarsspel fixade nollan efter att man utnyttjat ett av få lägen.

Låt nu inte bragden vara förgäves – se till att ordna VM-platsen.

Inte på 30 år har Sverige slagit Italien i en tävlingsmatch. Trettio år. Och när landslaget väl klarar av att slå de fyrfaldiga världsmästarna är det knappast det mest namnkunniga svenska manskapet som gör det.

Det är inte ofta Sverige slår stora nationer, men under Janne Andersson ledning har man besegrat både Frankrike och Italien i tävlingsmatcher inom loppet av ett halvår. Och det med ett lag som består av en hel del spelare som stått vid sidan av landslaget eller inte övertygat i det.

Ta bara Sebastian Larsson som var överallt på Friends Arena denna kväll. Så utskälld han varit under de sista åren under Erik Hamrén, och många har velat pensionera honom. Championship-spelaren från Hull höll jämna steg med många spelare som agerar på betydligt högre nivåer.

Listan på överraskningar kan göras lång. Vem trodde att Jakob Johansson och Gustav Svensson skulle få uppdraget att stänga matchen på det svenska mittfältet? Och dessutom klara av den uppgiften? Svensson klev dessutom ner som högerback på slutet.

Emil Krafth var ett annat utropstecken. Precis som Viktor Claesson. Anfallsduon Marcus Berg och Ola Toivonen har först under Janne Andersson hittat tillbaka till spelet som gjorde dem till framtidshopp under U21-EM 2009. Det var gott om hjältar denna kväll.

Matchen var öppnare och mer händelserik är vad som var väntat, men det var också tufft och hårt och grisigt. Tacklingar och filmningar om vartannat. Det var som om Janne Andersson tagit ut ett gäng Sven Dufvor som aldrig vek ner sig oavsett vad som skedde på planen.

Från Marcus Berg och Ola Toivonen på topp som krigade med Chiellini, Barzagli och Bonucci ända ner till backlinjen där Andreas Granqvist och Victor Nilsson Lindelöf verkade beredda att offra kroppsdelar för en svensk nolla. Vackert? Nej, men det krävdes för att få med sig resultat.

Det är givetvis viktigt att inte fara i väg för mycket, det återstår 90 minuter i Milano. VM i Ryssland är fortfarande långt bort. För när slutsignalen till slut gick var det en befrielse för svensk del. Under stora delar av andra halvlek var landslaget i brygga och kom inte ur greppet.

På något sätt var det som om Italien växlade upp efter en första halvlek som måste ha varit en besvikelse. Under de första tio minuterna efter pausen skruvade man upp intensitet och kvalitet och sedan var det långa stunder av handbollsspel runt Robin Olsens mål.

https://platform.twitter.com/widgets.js

Sedan kom möjligheten efter ett svensk inkast där Toivonen vann en nickduell med Chiellini och bollen hittade ut till Jakob Johansson. Mittfältaren som fick börja på bänken hade ersatt Albin Ekdal och han sköt och via italienska ben letade sig 1-0 in bakom Gianluigi Buffon.

Även om Sverige hade några kontringar var resten av matchen ett enda långt försvarsspel uppbackat av en publik som verkligen levde med. Onekligen har Janne Andersson o Co väckt en kärlek för landslaget som gick att känna på läktarplats.

Italien hade ett ruggigt stolpskott men i övrigt skapade man bara några halvchanser men Robin Olsen var med på dem och trots fem minuters tilläggstid så slutade matchen 1-0. Därmed har Sverige skaffat sig ett fint utgångsläge inför Milano-resan där kryss ger en VM-plats och ett svenskt mål innebär att Italien måste göra tre.

Onekligen en triumf för Sverige och Janne Andersson men det var en match med olika ansikten i de två halvlekarna.  Matchen hann knappt komma i gång förrän Sverige hade slagit den första av många långbollar med sikte på Ola Toivonen.

Det var rätt uppenbart att man ville sätta tryck på en italiensk backlinje och hinna flytta upp. Dessutom den första av många dueller där Toivonen och Marcus Berg stångades med Bonucci, Barzagli och Chiellini.  Just Bonucci gick ner ganska direkt efter en duell med Berg och det slutade med att svensken fick gult kort.

Från start låg även de svenska spelarna på med en rejäl press när man inte hade bollen. Inget som man orkar i 90 minuter men det var en signal om att Sverige inte tänkte vika ner sig. Vilket också präglade de första 45 minuterna ur svensk synvinkel.

Även om den bästa chansen var Andrea Belottis redan efter sex minuter. Han kunde och borde nickat in inlägget från Darmian, men bollen smet utanför när både Andreas Granqvist och Robin Olsen var bortspelade.

För svensk del var det Toivonen som sköt precis utanför och Forsberg som böjde en boll mot bortre krysset plus att herrarna inte kunde utnyttja två bra frisparkslägen. Fast då var Sverige rätt bra och framför allt Forsberg rev upp hål i det italienska försvaret och skapade möjligheter.

När det väl svängde efter paus var det mycket Italien som öste på framåt och ägde matchen men målet blev svenskt. Just 1-0 till Sverige satte extra tryck på den italienska offensiven och närmast var som sagt ett stolpskott där Jakob Johansson såg till att styra returen till Olsen.

När Janne Andersson närmare halv tolv sammanfattade matchen så påpekade han att han var i nuet och knappast kunde titta fram till lördagen, än mindre till måndagen. Förbundskaptenen gav förvisso domaren en passning, men annars styrde han bort från rubriker om Berg och Bonucci.

****

Att filma och förstärka är en del av fotbollen, vare sig man vill eller ej, och där måste domaren Cüneyt Çakır ha beröm för att han inte gick på att italienska spelare gång på gång agerade som om de var allvarligt skadade.

****

Trycket på Friends Arena efter 1-0… Mäktigt.

****

Zlatan Ibrahimovic premiär att se en svensk landskamp på plats sedan han själv slutade i samband med EM 2016. Åtminstone där han synts på läktaren. Även om han talade om att landslaget vore bättre med honom i veckans intervju med Sky Italia så var han trots allt rätt positiv till vad landslaget åstadkommit utan honom. Han talade om kollektivet och vad det åstadkommit.

****

Inget fel på nya landslagsdräkten som är klassisk, men vad är det för typsnitt på siffrorna och namnen? Inte särskilt snyggt.

****

Blott 1500 svenska supportrar på läktaren i returen. De får sjunga upp rejält om de ska höras på måndag kväll.

****

Oväntat att Sverige körde Zlatans klack mot Italien från EM 2004 på storbildsskärmarna flera gånger inför matchen. Med Lasse Granqvists mäktiga referat. Psykning.

****

Även om inte passningar sitter där de ska alltid kan det bara vara bra att de svenska spelarna ger tummen upp, applåderar och stöttar varandra.

****

José Mourinho och två assistenter checkade in på ett centralt lyxhotell under fredagen. Manchester Uniteds manager satt på VIP-läktaren när assistenterna fick nöja sig med en loge. Naturligtvis kollade man in klubbens spelare Victor Nilsson Lindelöf och Matteo Darmian.

Olof Lundh

Se HELA intervjun med Janne Andersson

Poddintervjuerna är numera även filmade och här är veckans gäst, förbundskapten Janne Andersson. Under 45 minuter talar han om känslan inför veckans VM-playoff, möjligheterna att nå Ryssland och att inte känna någon press.

Dessutom talar han om allt från sin VM-bonus till Zlatan-frågan och även synen på jämställdhet mellan herr- och damlandslaget och varför han inte vill ha några regler i landslaget utan hellre ledstjärnor.

 

Olof Lundh

Spelarna och positionerna som Janne Andersson funderar över

Veckans gäst i Lundh är Janne Andersson. Ni ser intervjun med förbundskaptenen på Sportkanalen 21.15 måndag kväll, allt om sportkanalen här, eller lyssnar ni på podden, via denna länk.

Naturligtvis fokus på Italien-matcherna som väntar. Förbundskaptenen berättar om sin syn på det italienska landslaget, om att Sverige är förberett för det mesta inklusive en eventuell straffläggning, om nervositeten när han under helgen följer spelarnas ligamatcher och det nyvakna publikdraget kring Blågult.

Dessutom talar Andersson om varför han inte har några regler i landslaget, om att det är viktigt att vara med och bära väskor, om kritiken mot att spelare väljer andra landslag än Sverige. om varför frågorna om Zlatan är tröttsamma, om de hårda orden om Nilsson Lindelöf och att det inte är konstigt att det är få allsvenska spelare i landslaget.

Janne Andersson berättar även om sina memoarplaner med Henrik Johnsson, om varför förbundskaptenen inte gillade uttrycket ”Party-Janne”, om synen på jämlikhet mellan herr- och damlandslaget och att han gärna inte går ut på stan längre då han lätt blir igenkänd och påpassad.

***

Alla spelare är framme i den mixade zonen inför fredagens match. Uppskattat.

November 6

  • 14.30 – Press conference with coach Janne Andersson, Scandic Park
  • 17.00 – Media entrance Friends Arena (gate 2) opens
  • 17.30 – Training session, Friends Arena
  • 18.30 – Mixed zone, Friends Arena. Available players: Andreas Granqvist, Pontus Jansson, Victor Nilsson Lindelöf, Martin Olsson, Jimmy Durmaz, Albin Ekdal, Johan Larsson, Emil Forsberg
  • 20.30 – Media centre Friends Arena closes

November 7

  • 11.30 – Media entrance Friends Arena (gate 2) opens
  • 12.00 – Training session, Friends Arena
  • 13.30 – Mixed zone, Friends Arena. Available players: Karl-Johan Johnsson, Jakob Johansson, Sebastian Larsson, Ken Sema, John Guidetti, Isaac Kiese Thelin, Filip Helander, Mikael Lustig, Viktor Claesson.
  • 15.30 – Media centre Friends Arena closes

November 8

  • 11.30 – Media entrance Friends Arena (gate 2) opens
  • 12.00 – Training session, Friends Arena
  • 13.30 – Mixed zone, Friends Arena. Peter Wettergren, Kristoffer Nordfeldt, Robin Olsen, Ludwig Augustinsson, Emil Krafth, Marcus Rohdén, Gustav Svensson, Marcus Berg, Ola Toivonen.
  • 16.30 – Media centre Friends Arena closes

***

Nya tag med nya kollegan Frida Nordstrand som kliver in i landslagsrejset. Välkommen.

***

Italien anländer till Sverige dagen före match efter att ha tränat i hemlandet. Man nöjer sig med att promenera runt på Friends Arena på torsdag kväll innan man kör en presskonferens med förbundskapten Ventura och en spelare.

***

Sverige har allt att vinna när man nu går in i ett VM-playoff med Italien. Om det svenska landslaget tar sig till Ryssland nästa sommar är det en rejäl skräll. Inte minst för att det italienska landslaget inte missat ett VM sedan 1958 och är förväntat att gå dit. Sverige har inte spelat ett VM sedan 2006.

Trycket ligger på det italienska landslaget där retoriken bara handlar om att man givetvis ska gå till VM. Inget annat finns för det landslaget, men om Sverige missar VM kommer det ändå att vara ett okej VM-kval där man tagit sig till playoff och sedan fallit mot ett bättre motståndare.

En risk är att det svenska landslaget är nöjt med att ha överträffat förväntningarna och blivit tvåa i en tuff VM-kvalgrupp. Något Janne Andersson värjer sig emot och talar om att han inget hellre vill än ta sig till Ryssland 2018. För att det ska bli verklighet krävs inte en toppinsats, utan två.

Hade Sverige ställt mot Italien i en match hade skrällmöjligheterna varit något större, men över två matcher är det något helt annat. Att hålla ihop över två matcher är svårt, särskilt med en svagare och kvalitetsmässigt tunnare trupp, och det krävs att Sveriges spelare överpresterar.

Fortfarande är det skakigt kring det svenska, centrala mittfältet. Albin Ekdal är tillbaka och spelade i princip hela matchen i lördags. Ändå är frågan om han håller, eller hans rygg håller, över två matcher fredag och måndag? Vems plats tar han då? Och vem flyttar ut till höger?

Följande platser är sådana Janne Andersson funderar över:

Högerback. Mikael Lustig är avstängd och Emil Krafth är steget före, men Victor Nilsson Lindelöf är tänkbar.

Mittback. Victor Nilsson Lindelöf har haft en skakig tid men lär spela. Förbundskaptenen funderar säkert och talade varmt om Filip Helander i samband med en resa nyligen till Bologna.

Högermittfält. Viktor Claesson övertygade inte de två senaste landskamperna och har inte sin styrka i det defensiva arbetet. Jimmy Durmaz är tillbaka i truppen men är knappast en startspelare. Ken Sema? Marcus Rohdén? Utflyttad Sebastian Larsson som öppnar för Ekdal centralt? Emil Forsberg om Martin Olsson spelar på vänsterkanten.

Centralt mittfält. Jakob Johansson, Sebastian Larsson och Albin Ekdal slåss om tre platser. En lösning kan vara att Larsson spelar till höger.

Anfall. Marcus Berg är given och allt talar för Ola Toivonen bredvid honom, men det är klart att han formstark Isaac Kiese Tehlin gör att Andersson tänker till. John Guidetti? Nja, haft en sönderryckt höst och inte spelat så mycket.

Om jag ska tvingas tippa den startelva som jag tror Janne Andersson mönstrar på fredag 20:45 så är det följande manskap:

Olsen – Krafth, Nilsson Lindelöf, Granqvist, Augustinsson – Larsson, Ekdal, Johansson, Forsberg – Toivonen, Berg

Två riktiga träningspass väntar, tisdag och onsdag, och där kan en del av spelarna ge Andersson än mer huvudbry. Om det räcker? Nja, kan inte dra mig till minnes att någon slagit sig in i elvan efter några vassa träningar. Åtminstone inget som förbundskapten Andersson berättat.

***

Pontus Jansson har haft Giampiero Ventura under sin tid i Torino och förbundskapten Janne Andersson kommer att ta hjälp av mittbacken för att lära sig mer om Italiens förbundskapten inför playoff-mötet. All information är av värde när det gäller att läsa en motståndare.

Dessutom har Andersson fått rejält med information om Italien av både Tom Prahl och Lasse Jacobsson som gemensamt scoutat motståndet som väntar på fredag och nästa måndag. Han har koll på Bonuccis uppspel, säger han, men Sveriges förbundskapten är noga med att säga att det inte innebär att man vet hur motståndet spelar.

 

Olof Lundh

Janne Andersson har sina elva fördömda män

Janne Andersson kliver upp på podiet i Friends Arenas inre. Han rättar presschefen Niklas Bodell kring en uppgift om datum och dagar. Därefter rullar förbundskaptenen fram lagdelarna i den svenska truppen som möter Italien i VM-playoff, och ni kan se det här.

Målvakter: Robin Olsen, FC Köpenhamn, Karl-Johan Johnsson, Guingamp, Kristoffer Nordfeldt, Swansea

Backar: Ludwig Augustinsson, Werder Bremen, Andreas Granqvist, Krasnodar, Pontus Jansson, Leeds, Victor Nilsson Lindelöf, Manchester United, Emil Krafth, Bologna, Martin Olsson, Swansea, Mikael Lustig, Celtic, Filip Helander, Bologna, Johan Larsson, Bröndby

Mittfältare: Victor Claesson, Krasnodar, Jimmy Durmaz, Toulouse, Albin Ekdal, Hamburg, Emil Forsberg, RB Leipzig, Gustav Svensson, Seattle, Sebastian Larsson, Hull, Jakob Johansson, AEK Aten, Marcus Rohdén, Crotone, Ken Sema, Östersund.

Anfallare: Marcus Berg, Al Ain, Isaac Kiese Thelin, Waasland-Beveren, Ola Toivonen, Toulouse, John Guidetti, Celta Vigo

Bland backarna sticker Johan Larsson ut. Den tidigare Elfsborgs-backen är etablerad i danska Bröndby och kallas in som back-up när Mikael Lustig är avstängd i första matchen. I övrigt är det de vanliga åtta spelarna som är Sveriges försvar, det vill säga även Lustig.

Jimmy Durmaz är tillbaka bland mittfältarna och det utan att Ken Sema får stiga av. Även bland mittfältarna unnar sig Andersson att ta ut nio spelare och poängterar att Durmaz, som förväntas spela i Toulouse i helgen, inte är tänkt att starta i första playoffet. Resten är de förväntade.

Albin Ekdal, då? Jo, han är med och enligt Andersson, som suckar lite kring de givna frågorna om HSV-mittfältarens status och skadeläge, så var det taktik som gjorde att svensken klev av i klubbens match i helgen. Och att Ekdal meddelat att han känner sig bättre än på länge.

I gruppen av anfallare är det en given kvartett nu när Isaac Kiese Thelin hittat tillbaka till toppformen och de andra fallit i från. Marcus Berg, Ola Toivonen och John Guidetti är lika givna som målvaktstrion Robin Olsen, Karl-Johan Johnsson och Kristoffer Nordfeldt.

Förbundskapten Andersson är tydlig med att spelarna som tagit landslaget till playoff också ska få en möjlighet att avsluta arbetet. Dessutom måste man vara ärlig med att det inte finns så många spelare som står vid landslagsporten och bankar på att bli insläppta via sina prestationer.

Sverige är vad Sverige är 2017 och det är ett landslag som är rätt begränsat om man ser till spelarnas status, klubbtillhörigheter och form. Få av lirarna tillhör de stora klubbarna i de största ligorna. Ännu färre sticker ut med sina prestationer så här några månader in på säsongen.

Samtidigt har man under VM-kvalet några gånger visat att man tillsammans kan slå ett lag som Frankrike och även hålla Holland bakom sig i tabellen. Kraften i kollektivet och en eventuell underskattning av ett Sverige utan Zlatan Ibrahimovic kan vara några av halmstråna.

Efter att ha överlevt en helvetesgrupp med Holland och Frankrike så väntar alltså Italien för Sverige. Ur askan och in i elden. Risken med att man är nöjd med prestationen att bara gå till playoff ska man sätta stopp för direkt, för då presterar man inte, säger Andersson.

Förbundskaptenen mässar vidare om sitt då är då, nu är nu och att när spelarna anländer till Scandic Park på måndag så ska man lägga klubblagslivet bakom sig och fokusera på landslaget. Det låter lätt, men är nog svårare än man tror. För det gungar för en del av spelarna och det går inte bara att stänga av.

Ta bara mittbackarna där Victor Nilsson Lindelöf är under hård press och givne ersättaren Pontus Jansson haft en tyngre tid i Leeds, varit petad och dessutom fått se klubben förlora match på match. Kanske är Filip Helander ett alternativ efter starka insatser i Bologna?

På frågan om en del av de fasta spelarna i startelvan var mindre fasta ler Janne Andersson och säger nej, men flikar även in att om det hade varit så då hade han inte erkänt det. Andersson svarar även utförligt på frågan om statusen för Nilsson Lindelöf och han backar honom på ett tydligt vis.

Det går att sätta frågetecken på många spelare i landslaget sett till klubblaget, men det lär inte spela så stor roll. När domaren blåser i gång Sverige-Italien inför ett fullsatt Friends Arena fredagen 10 november lär det vara en given svensk startelva som Janne Andersson vill ha den.

Emil Krafth in för Mikael Lustig. Målvakt och backlinje är given, även om man kanske kan se att Martin Olsson sätter tryck på Augustinsson. Enda riktiga osäkerheten är höger mittfält, där Viktor Claesson inte varit stark nog i oktober. Centralt kan Albin Ekdal vara aktuell och “Seb” Larsson kan ta högerflanken som förr. Framåt blir det Berg-Toivonen.

Tråkigt? Nja, det är uppenbart efter 15 månader som förbundskapten vad Janne Andersson ser som bästa elvan och den bästa truppen bland Sveriges fotbollsherrar. Hans fördömda gäng har dessutom överträffat förväntningarna att nå playoff via en andraplats. Så det finns få incitament för honom att skifta.

Janne Andersson vet givetvis förutsättningarna i att det kommer att krävas insatser av bragdkaraktär för att nå VM i Ryssland. Inte bara ett lagbästa räcker, det handlar även om ett gäng personbästa. Från Robin Olsen i mål fram till Emil Forsberg i frontlinjen bredvid Marcus Berg och Ola Toivonen.

Att Andersson varit 15 månader i den medialt utsatta positionen visar sig även i den rutin han uppvisar när han får frågan om hur Victor Nilsson Lindelöf inte är bland de tre bästa försvararna som kan prisas på Fotbollsgalan. Förbundskapten Andersson är kall när han konstaterar att man ställer sig bakom juryns beslut och det inte finns något att diskutera.

Likadant duckar han helt Stefan Pettersson-frågan kring känsligheten att landslagets nya sportchef är en tidigare agent som bland annat haft Emil Forsberg och dessutom bistått Västerås SK i konflikten kring Victor Nilsson Lindelöfs avtal med Benfica. Andersson pekar på att Pettersson börjar först 1 januari.

Olof Lundh

Senaste tweets

Arkiv