Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Givet att Zlatans spelbolagsägande är ett hinder

Var i fredagens krönika inne på att Zlatans engagemang i ett Malta-baserat spelbolag dödade hans VM-dröm. Då utifrån Svenska Fotbollförbundets starka engagemang för huvudsponsorn Svenska Spel och hur man på olika sätt blockat andra aktörer.

Under tisdagen kom Aftonbladets Michael Wagner med en nyhet om ett än tyngre hinder för Zlatan, att Fifa via sitt etiska regelverk förbjuder bland andra spelare från att vara delägare i ett spelbolag. Därmed skulle VM-dörren vara stängd.

Även om det var Uefa så är det säkert en del som minns när danske Nicklas Bendtner under EM 2012 blev avstängd en match och bötfälld med en miljon kronor efter att ha visat kalsonger med spelreklam. Spelbranschen är inget Uefa och Fifa vill ha närmare relationer med.

Därmed är det oerhört känsligt för Zlatan Ibrahimovic. Man kan ju misstänka att hans spelbolag (han är fjärde störste ägare) skulle köra rätt hårt under VM och man har avsatt 150 miljoner kronor till marknadsföring under 2018 för att ta marknadsandelar.

Tror tyvärr inte att Zlatans rådgivare hade koll på det här. Han var nära att offentliggöra samarbetet under tiden i England utan att ha koll. Då reagerade det engelska förbundet FA som bytt inställning till spelsamarbeten och brutit med sin spelsponsor för att man inser det felaktiga i att sponsras av ett spelbolag.

Ännu har inte Fifa och Uefa vadat in i den pengastinna spelbranschen utan har klarat sig med sponsorer utanför den världen. Att man då står upp för den här regeln kring VM är inte konstigt. Vilket onekligen är ytterligare ett rejält hinder för Zlatan.

Naturligtvis kan Zlatan sälja av sina andelar (åtminstone under en tid) och inte synas i reklamen för att bli spelklar till VM. Då försvinner även problemet för SvFF och Svenska Spel där man utan problem kunde vara med i den svenska VM-truppen.

Dessutom kan man säga att Zlatans spelbolag redan fått så mycket press att man säkert kan släppa i väg Galaxy-svensken som sedan kan återkomma som både delägare och frontfigur efter VM. En rejäl kampanj direkt när Sverige åker ut lär ge bra eko. Så kallad “win-win”.

Samtidigt återstår det största hindret: att bli uttagen av Janne Andersson. Att döma av hans uttalanden till Expressen i Borås om att “inget ändrats i hans värld” av Zlatans MLS-comeback så är det uppenbart att Zlatan måste ringa förbundskaptenen. Inte tvärtom.

Om det kan man tycka mycket och det verkar ligga prestige i det. Men det är bara att konstatera att Zlatan slutade i landslaget efter EM 2016. Då är det väl inte så svårt att ringa Andersson för Zlatan och förklara att han är sugen på att spela i landslaget igen.

Naturligtvis borde det ligga i Anderssons intresse att få ihop det bästa laget och han borde också kunna ringa. Å andra sidan kanske han inte känner att Zlatan tänker så mycket på laget utan mer på sig själv om man ser till uttalanden i fredags.

Givetvis är Zlatan bäste svenske forward men att tro att gruppdynamik inte spelar någon roll under ett VM är att underskatta den delen av ett mästerskap. Det blir något helt annat med Zlatan i truppen, och därför måste han och Janne Andersson hitta varandra i ett eventuellt snack.

Landslaget är annorlunda än det var under Erik Hamréns dagar och att Zlatan och en del andra tongivande spelare (Kim Källström, Andreas Isaksson) ändrade givetvis gruppdynamiken. Så är det i fotbollslag och så är det på arbetsplatser, och det går inte att bortse i från.

Det är ofta avgörande att ta ut rätt bänkspelare som bara ska fylla den rollen under många veckor och klara av att acceptera den. Det var en delförklaring till att Tommy Svenssons landslag gick starkt i USA 1994, att många kunde underordna sig kollektivets bästa.

Många spelare inklusive förbundskapten Lars Lagerbäck har vittnat om att VM 2006 påverkades av de olika grupperingarna i laget och att det var ett skäl till att man inte presterade under mästerskapet i Tyskland. Senast var det Tobias Linderoth som jag intervjuade i min podd.

Återstår att se om Janne Andersson eller Zlatan Ibrahimovic lyfter luren och ringer varandra. Eller om SvFF:s generalsekreterare Håkan Sjöstrand alternativt landslagets chef Lasse Richt går in och får det att hända. För ett samtal mellan förbundskapten och Zlatan är ett måste.

 

 

Olof Lundh

Tröttsam polarisering kring Zlatan

Redan när Zlatan stod för ett mäktigt konstmål till 3-3 i sin debut för LA Galaxy kom kommentarerna på Twitter, Instagram och även en del mejl. Efter hans nick till 4-3 så tilltog det. De värsta grejerna har jag tagit bort och de som skriver skit blockerar jag.

Det är allt från att jag är rasist och Sverigedemokrat till att jag är en runknisse, pajas, idiot, bonde, att jag ska ha sparken, att jag ska böja mig ner för Zlatans storhet och så vidare. Mejlet nedan är på något sätt symboliskt:

Är det inte dags att svälja din stolthet och hylla ZLATAN! Avundsjuka är den värsta sorten…….. Va en man och låt han vara. Man ska lyfta Zupermänniskor inte bara leta fel på dem. Eller leva på dem. Du borde be hela Sverige, hela världen om ursäkt.

Eller detta:

Känner du att du att du kan kalla dig expert ????   Nä tror inte det heller   Du trodde. O ville inte att Zlatan  skulle lyckas    Men till skillnad från dig så är han en fullfjädrad  yrkesman.  O ingen  jävla papegoja  Du erkänner aldrig att Zlatan är i har varit Sveriges  bästa spelare genom alla tider    Bars en massa tjat om Guidetti o Granqvist mm   Men rannsaka dig själv !! Vem slår Zlatan ??? Svars på det!!

Dessutom vräker folk på med felaktigheter på sociala medier om att jag sagt och skrivit att Zlatan inte ska till VM. Att de andra anfallarna i landslaget är bättre än Zlatan och så vidare. Det är på ett sätt mycket löjligt, men också fascinerande att något kan bli så fel.

Det var givetvis en oerhört mäktig debut där Zlatan kom in och vände matchen åt LA Galaxy. Och på vilket sätt. Ja, han är otrolig på att kunna ta fram det bästa i sådana lägen och skriva historia med ett otroligt långskott till mål. Hyllningarna är givna, även om MLS är ett steg ner.

Jag har aldrig hymlat om att Zlatan är Sveriges genom tiderna bästa spelare. Orkar inte leta krönikor, bloggar, klipp – men det är så. Han är det utan konkurrens i min värld, då fotbollsvärlden i dag är större och med mycket tuffare konkurrens än på 1950-talet (Nordahl, Gren, Liedholm, “Nacka”) eller på 1970-talet (Edström) eller på 1990-talet (Brolin, Thern).

Henrik Larsson och Fredrik Ljungberg, då? Jo, det är klart att de hade mäktiga karriärer i en tuff konkurrens men det Zlatan gjort är betydligt större och över längre tid. Titlarna. Klubbarna. Målen. Ja, han har helt enkelt överglänst alla i svensk fotboll.

Jag har också varit öppen med att om Zlatan vill spela VM i Ryssland och kan träffa Janne Andersson och hitta en bra roll och en gemensam syn på vad som gäller i landslaget så är det givet. Dock hade han fram till i går inte spelat fotboll sedan annandagen, det har varit svårt att veta hans status.

Man kan undra om Janne Andersson nu ska ringa Zlatan. Tidigare har förbundskaptenen sagt att spelare som lagt av i landslaget (vilket Zlatan gjorde i samband med EM 2016, meddelade Janne Andersson och som dokumenterades av en förinspelad Volvo-reklam) ska höra av sig om de är sugna.

Nu är Zlatan uppenbarligen sugen på landslaget igen. Då kan givetvis Janne Andersson ringa till Los Angeles och helst flyga dit med Peter Wettergren för att se om de kan hitta rätt. Allt för att Zlatan ska förstå att landslaget är annorlunda nu än under Erik Hamrén.

Vad det betyder? Ja, är det givet att han tar kaptensbindeln? Är han given i startelvan? Om inte, hur löser man det? Hur hanterar han det betydligt öppnare landslaget där media är mycket närmare? Och att man anpassade det mesta till honom – förblir det så?

Det är naturligtvis inte okomplicerat när en grupp tagit Sverige till VM och storstjärnan och den tidigare lagkaptenen ska återvända. Sedan ska Janne Andersson givetvis vara prestigelös, som han varit hela vägen, och försöka hitta en lösning om Zlatan vill vara med.

Varför blev folk så förbannade mig i går? Jo, för att jag hade ifrågasatt Zlatans uttalande på presskonferensen i fredags. Där han både felaktigt pikade Janne Andersson om var hans fokus låg och även poängterade att Sverige inte vunnit något än, och att han är en vinnare. Och att han ska hålla alla på tårna och han väljer om han spelar VM eller ej.

Om Zlatan nu verkligen vill spela VM så tyckte jag det var ett dumt uttalande, vilket jag sa i Nyhetsmorgon. Det ändrar jag inte. Även om Zlatan har uträttat makalösa saker på planen får även han fundera på vad han säger och vilka signaler han sänder. Hur tror han att landslagsspelarna, som alltid säger bra saker om honom, tar att han dissar dem?

Zlatan vet hur svårt det är att nå VM. Han har själv varit lagkapten och central spelare i VM-kvalen till Sydafrika 2010 och Brasilien 2014 där landslaget föll på vägen dit. Dessutom har det svenska landslaget för herrar vunnit en gång, ett OS-guld 1948, annars har man inte vunnit.

Den här polariseringen är så sjukt tröttsamt. Det måste gå att hålla två tankar i huvudet samtidigt: Zlatan är bäste svenske forward och platsar givetvis i VM-truppen samt att det var flera uttalanden som knappast landar väl hos varken Janne Andersson och spelarna.

Skrev hösten 2015 en krönika i Café om den jobbiga polariseringen kring Sveriges storstjärna. Den funkar än i dag och går att läsa här. Nej, jag hatar inte Zlatan. Nej, jag är inte avundsjuk. Nej, jag är inte rasist. Nej, jag är inte Sverigedemokrat.

Jag är journalist och gör mitt jobb. Det är därför jag i en krönika skriver om den svåra situationen fotbollsförbundet hamnar i när Zlatan valt att bli ägare och frontfigur för att Malta-baserat spelbolag. För historiskt har det varit HELT OMÖJLIGT att både jobba för ett utländskt spelbolag och representera ett svenskt landslag.

Det ligger i mitt uppdrag att göra det. Om ni inte gillar det är det bara att sluta läsa och kolla där jag är inblandad och ligga på mina chefer det så är jag snart utan jobb. Men anklaga mig inte för massa saker ni hittar på eller fabricerar.

Och att säga att diskussionen om Zlatan till landslaget är en svensk diskussion går att diskutera. Man kan kolla på Argentina och Lionel Messi, Portugal och Cristiano Ronaldo, Frankrike och Eric Cantona…det händer rätt ofta i andra länder.

Eller gå till Danmark. Efter tre matcher i EM-kvalet till EM 1992 i Sverige så hoppade Michael Laudrup av landslaget efter en förlust mot Jugoslavien. Han ogillade förbundskaptenen Richard Möller Nielsens defensiva fotboll. Lillebrorsan Brian Laudrup hoppade också av, och sågade Möller Nielsen som tränare.

Då var Michael Laudrup en av Europas bästa spelare och tillhörde FC Barcelona efter att ha lämnat Juventus något år tidigare. Ett Barcelona som vann fyra ligatitlar i rad och Champions League (även om den hette Europacupen då).

Man kan lugnt säga att Laudrup var på Zlatan-nivå. När Danmark trots allt fick en plats till EM 1992 efter att Jugoslavien stoppats på grund av kriget så valde Michael Laudrup att fortsätta semestra när han fick frågan om att spela EM i Sverige. Han trodde inte på laget och gillade inte tränaren.

Richard Möller Nielsen fick mycket skit för att relationen med superstjärnan havererat hösten 1990 och det måste varit tungt att ha blivit nobbad. Just våren 1992 var Laudrup spansk ligamästare, utsedd till La Ligas bästa utlänning och nybliven CL-mästare efter att spelat 120 minuter mot Sampdoria i tröja nummer nio.

Hur det gick för Danmark i EM 1992? Ja, där skrällde laget utan sin superstjärna och fick hissa EM-pokalen på Ullevi efter att ha besegrat de regerande världsmästarna Tyskland i finalen. En sjuk fotbollshistoria.

Häftigast vore om Janne Andersson och Zlatan Ibrahimovic kunde hitta en gemensam väg och att den tidigare lagkaptenen kunde gå in i VM-truppen utan att ifrågasätta både förbundskaptenen och spelarna. Då kanske det blivit en än häftigare sommar?

Olof Lundh

Tufft för spelarna att imponera på en åker

Rumänien såg till att Sverige förlorade två raka landskamper för första gången under Janne Anderssons tid som förbundskapten. Det var verkligen ingen bra match, men rumänerna såg till att utnyttja ett av få bra lägen efter en fin individuell prestation där Niklas Hult blev lurad.

Resultatet var på något sätt underordnat när det blev en sådan konstig match på risigt underlag. Sverige jagade en landskamp på varmare breddgrader och hamnade i rumänska Craiova vars nya arena hade en åker till plan. Lagen fick inte ens träna på arenan inför matchen och Rumäniens läkare var orolig för skador sett till hur den såg ut.

Ni såg säkert på tv. Det var parodi att spela en match på det här underlaget. Ah, det var ju bara en träningsmatch är det lätt att tänka. Säg det till spelarna som fick starta och som hade en sista chans att under en match imponera på förbundskapten Janne Andersson.

Guidetti, Kiese-Thelin, Larsson, Durmaz, Jansson, Hiljemark, Fransson och Sema. Ja, det var många som skulle få visa upp sig. Det blev inte så. Förbundskapten Andersson tyckte synd om dem, för det går inte att dra några växlar på insatsen varken taktiskt eller tekniskt. Därmed är de alla tillbaka på ruta “Gå”.

Om knappa sju veckor kliver Andersson upp på scenen på Hotel ForestaLidingö för att dra 23 namn. De spelare som får följa med till VM i Ryssland ska presenteras. I stora delar är det givet, det har vi i medierna avhandlat men för en del som hänger på kanten blir det svårt att stärka sig.

För spelarna är det bara att lägga all kraft på att imponera i klubblaget. Och hoppas på att man får möjligheter att visa upp sig under matcherna och träningarna på de olika läger som väntar. Men det är bara att inse att det återstår en match att prova laget, sedan ska det spelas in en startelva mot Peru.

***

Naturligtvis oproffsigt av arrangörerna av matchen hade en fjärdedomare från Rumänien, men det är en bisak som knappast avgjorde matchen. Frustrationen från svenskt håll handlar nog mer om planen och en andra raka förlust.

***

Sveriges nya helblåa bortadräkt var snygg och ren. Typsnittet på bokstäverna är ingen höjdare men dräkten var klass.

***

Tre eldiga och lokala klackar. Knallskott. Bruten match. Hör inte till vanligheter på landskamper.

***

KissCam på fotboll… Första gången jag såg det var på San Siro. Även i Craiova. Trodde det var förbehållet nordamerikansk proffsidrott och SHL, men icke. Allsvenskan nästa?

***

Inför matchen hyllades den tidigare backen Nicolae Tilihoi som gick bort härom dagen. Han gjorde en del landskamper men framför allt var en gigant i Universitatea Craiova. Förutom en tyst stund så var det bildspel, applåder och svarta armbindlar för de rumänska spelarna.

Olof Lundh

Flott arena på fotbollens bakgata

De små taxibilarna kör snabbt men det känns som att sitta i en mjölkartong och fara omkring. Man blir lätt bortskämd av säkerhet i en del moderna bilar. Inte utan att man tänker på det när det är U-sväng över heldragna linjer på en 70-väg…

***

Janne Andersson är så Zlatan-van numera att hans glidning i svaret på engelska…”We will see about Zlatan” var han tvungen att klarlägga direkt efter på svenska, att det var inget nytt.

***

Snön mötte landslaget i Rumänien. Knappast vad man drömde om när man lade en match på bortaplan, och då i södra Europa.

***

Ken Sema från start. Äntligen. Hoppas att ÖFK-mittfältaren tar chansen och visar att han ska med till Ryssland.

Startelvan: Johnsson – Larsson, Jansson, Helander, Hult – Durmaz, Fransson, Hiljemark, Sema – Guidetti, Kiese Thelin.

***

Spårvagnar i Craiova.

***

Rumänien-Sverige går tisdag kväll i TV4 och på C More. Studiosändning börjar 20:00 och avspark 20:30. Lasse Granqvist och Hanna Marklund kommenterar.

***

Rumänien är EU-medlem sedan elva år tillbaka. Svårt att greppa skillnaderna mellan medlemsländerna ibland.

***

När Sverige letade en bortamatch under mars så slutade det med en resa till Rumänien. Förvisso har Craiova en nybyggd och flott arena i form av Ion Oblemenco Stadium som öppnade i slutet av november i fjol efter att man lagt en halv miljard kronor på uppförandet.

Men arrangörerna har rejäla problem med gräset som finns i nybygget. Den är vattensjuk och man har dessutom försökt få den att växa till sig, men våren har inte kommit hit. Därför fick inte lagen träna på matcharenan inför tisdagens möte utan fick köra på en träningsplan där man skottat undan en halv meter snö tätt före.

Sverige må vara en VM-nation men det sprakar inte om laget när det handlar om stjärnstatus. Utan Zlatan Ibrahimovic är det helt enkelt svårt för Sverige att ordna motstånd av riktig klass, och då särskilt på bortaplan.

Rumäniens landslag förknippar många med VM 1994 och Sveriges triumf efter en dramatisk straffläggning. Minnet finns även här och det var en del lokala journalister som på presskonferensen förhörde sig om den matchen.

Janne Andersson var rätt snabb med att ta ner dem med att hänvisa till att Sverige mötte Rumänien även i King’s Cup 1997 och vann även den matchen. Alltid kul att kolla tillbaka på gamla landslagselvor:

Sverige-Rumänien 2-0 (1-0), mål: 1-0 (8′) Andreas Andersson, 2-0 (77′) Jozo Matovac.

Sverige: Magnus Hedman – Stefan Landberg, Teddy Lucic, Jozo Matovac, Gary Sundgren – Peter Wibrån, Joakim Persson (Niclas Alexandersson), Anders Andersson – Andreas Andersson, Pascal Simpson (Robert Steiner), Marino Ramberg (Daniel Tjernström).

Rumänien hade ett mäktigt landslag under 1990-talet och även om Hagi var den stora stjärnan fanns det fler: Petrescu, Dumitrescu, Popescu, Prunea och Raducioiu. Man spelade även VM 1998 och gick till åttondelsfinal där man föll mot Kroatien i en tajt match och efter det har man inte spelat något VM.

Man nådde kvartsfinalen i EM 2000 men har därefter haft en tuff tid även om man spelat EM 2008 och EM 2016 och då utan att göra avtryck. I senaste VM-kvalet var man långt efter Polen, Danmark och Montenegro i tabellen och var aldrig nära att nå Ryssland.

När man granskar truppen som nye förbundskaptenen Cosmin Contra – även han var med som spelare på 1990-talet – tagit ut till matcherna mot Israel (bortaseger i lördags med 2-1) och Sverige är det ingen trupp som kryllar av kända namn. Tiden när Europas storklubbar shoppade i Rumänien är en tid bort.

Nästan halva truppen är från den inhemska ligan som är rankad tätt före allsvenskan i Europa-spelet, platserna 21 och 23. Få av de andra landslagsspelarna gör sig gällande i större klubbar och ligor ute i världen och målvaktsveteranen Bogdan Lobont, 40, som förvisso tillhör serie A-klubben Roma spelar inte alls i klubblaget.

Men det är ett ungt landslag och man bygger ett nytt lag. Vilket talar för att spelarna kommer att bjuda till när de ställs mot Sverige. Något som är av glädje för Janne Andersson som ska mönstra B-laget, det vill säga de spelare som ska utmana om en plats i startelvan.

Pontus Jansson blir kapten och det gick att ta på stoltheten att mittbacken ska få leda landslaget. Han är inte ensam om att vilja göra avtryck, samtidigt som han och de flesta andra som får spela vet att en plats i startelvan är rätt långt bort om det inte blir skador på de som är givna.

Det är här Sverige får gräva fram en bortamatch i mars, och det är naturligtvis nyttigt av fler aspekter än bara det rent spelmässiga. Som någon ledare i landslaget konstaterade: “Det är bra att spelarna får se en sådan här träningsplan och att det inte är något lyxhotell vi bor på.”

Den moderna fotbollen må svepa fram över Europa och världen, men den når inte fram överallt. Även om matcharenan är snygg och mäktig, så är det knappast optimalt om nu mattan inte är av tillfredsställelse,

 

 

 

 

 

 

Olof Lundh

En nyttig smäll för Blågult

På något sätt var det talande att man i slutskedet av Sverige-Chile kunde se en del svenska spelare som bara stod och kollade på Marcos Bolados när han skickade in 1-2 på retur från Kristoffer Nordfeldt som klarat ett friläge. Så såg det aldrig ut i Milano.

En träningsmatch i mars med en startelva där en majoritet är givna i VM-premiären mot Sydkorea 18 juni kanske inte ger tillräcklig tändning? För det saknades något när Janne Anderssons landslag långa stunder hade svårt att få grepp om matchen.

Visst, det var världstian på besök och dessutom inför närmare 20 000 chilenare på ena kortsidan. Dessutom ett landslag som genomgått ett mindre inbördeskrig efter VM-missen och som nu försöker starta om under en ny förbundskapten. Ändå gick inte ens Chile för fullt.

Sverige har under hela VM-kvalet levt mer på sin sammanhållning och att spelarna varit villiga att underordna sig kollektivet. Om ett landslag som det svenska tappar några procent i inställning så straffar det som mot ett skickligare motstånd. Men det är långt till VM.

Det var på många sätt en nyttig smäll för Sverige. En påminnelse om att det krävs rejäla uppoffringar om Sverige ska kunna göra sig gällande mot bättre motstånd. Då måste dessutom passningar, löpningar och kliven för att sätta press komma i rätt läge, för annars blir det tufft. Nu vet Andersson o Co det och det chilenska segermålet blev en bra påminnelse.

Chiles Arturo Vidal visade klassen när han skickade in 0-1 efter en hörna. Ett klassmål som Nordfeldt var chanslös på. Bollen borrade sig in i ena krysset och att kunna avsluta på det sättet är det få spelare som kan, och Bayern München-stjärnan var på mer spelhumör än Alexis Sànchez som bara blixtrade till några få gånger.

Ola Toivonen må inte spela i Toulouse men han behövde inte lång tid efter det chilenska ledningsmålet innan han skickade in 1-1. Upprinnelsen var att Toivonen och Emil Forsberg vann tillbaka bollen och spelade runt innan en turlig touch från Viktor Claesson gav Toivonen ett friläge.

Därefter var det mest Chile som skapade tryck utan att för den skull vaska fram så många stora möjligheter. Sveriges offensiv vilade väldigt mycket på Forsberg som i perioder var briljant och visade varför han är landslagets viktigaste offensiva pjäs, men det blev för få skarpa chanser.

Bland spelarna kan man konstatera att Martin Olsson visade att han på allvar vill utmana Ludwig Augustinsson om platsen som vänsterback. Viktor Claesson hade svårt att övertyga och kampen om att starta till höger på ett svenskt mittfält under VM är förhållandevis öppen.

Centralt på det svenska mittfältet kan man verkligen inte klaga på Sebastian Larssons och Gustav Svenssons arbetsinsats och vilja, men framför allt MLS-svensken hade lite svårt med tempot och det kommer ingen större kreativitet från duon. Där måste Andersson hitta en lösning med tanke på Albin Ekdals skadebenägenhet.

På tisdag väntar Rumänien borta och då blir det en helt ny startelva. I början när Janne Andersson körde den modellen var jag tveksam till om det var rätt. Borde inte nya spelare få testa med en stomme av de givna? I efterhand får man säga att det är ett bra sätt att få flera att känna av möjligheterna att nå landslaget.

Tror att det blir en annan inställning från landslaget på tisdag. Då handlar det om spelare som vill cementera sin plats i VM-truppen och en del vill närma sig startelvan. Dessutom är det ett motstånd som är svagare än Chile. Då tror jag inte vi får se spelare som står och tittar vid ett returläge framför det svenska målet.

 

 

 

 

Olof Lundh

Den svenska VM-truppen är given utan ett telefonsamtal

Ken Sema gästade podden Lundh i veckan. LYSSNA HÄR. Man blir glad av att träffa en sådan person och som dessutom kämpat från en period när IFK Norrköping ratade honom och tagit sig till toppen.

***

Var gäst i Blåvitt-podden BB-podd i veckan och pratade om allt från nystarten på Kamratgården under Poya Ashbagi till Sören Rieks, ÖFK:s Daniel Kindberg och Åsebro vs Blåvitt. LYSSNA HÄR.

***

Fredrik Ljungberg tar sig som expert i MTG-studion.

***

Erkan Zengin. Nikola Djurdjic. Hammarby satsar rejält. Frågan är bara vilken nivå spelarna håller? Trots att man värvat rejält så var det uppenbarligen inte tillräckligt.

***

Om inte Zlatan Ibrahimovic lyfter luren och ringer Janne Andersson så bortser förbundskaptenen från anfallarens utspel om längtan efter landslaget i samband med att han invigde en padelhall i Stockholm för ett par veckor sedan. Bollen kring VM är hos Zlatan, helt enkelt.

Om Zlatan ringer? Skulle inte tro det, men jag vet inte. Oavsett fick affärsmannen Zlatan lite drag kring sin padelhall och inför det hade hans pressrepresentant (tidigare SvFF-presschefen Niklas Bodell) lovat dem som kom att anfallaren skulle vara öppen, tillmötesgående och svara på frågor som inte bara rörde padel.

Så hur stor längtan efter landslaget är kan vara svårt att bedöma. Om det bara handlade om en padelhall? Dessutom har Zlatan inte spelat match sedan i december och ingen utanför anfallarens inre krets vet exakt status på knät. Först måste han spela match, sedan måste han ringa förbundskaptenen. Det känns långsökt.

Janne Andersson duckade frågor om Zlatan när han befann sig på en resa i Ryssland för knappa två veckor sedan. Nu kom han inte undan och även om han först försökte säga att han inte tar del av vad som skrivs, så är det trots allt annat när Zlatan öppnat på dörren.

Så nu skickade Andersson över bollen till Manchester. Om Zlatan spelar matcher och briljerar så lär frågan möjligen återuppstå, men fram till dess kan Janne Andersson alltid hänvisa till att förhåller sig till det “nej tack” som Zlatan stod för efter EM 2016.

Under torsdagen hade alltså förbundet kallat till presskonferens i Friends Arenas inre för att Janne Andersson skulle presentera 24 spelare till träningsmatcherna mot Chile och Rumänien. Det är de två sista matcherna innan förbundskaptenen tar ut VM-truppen 15 maj.

Efter knappa 19 månader med Janne Andersson är mönstret rätt givet. Han har sitt manskap. Tar inte lång tid efter att truppen är uttagen innan de första mejlen kommer som undrar: har Janne koll på Robin Quaison? Vilket han och Peter Wettergren säkert har, men det räcker inte för de har sitt gäng.

Målvakter: Karl-Johan Johnsson, Kristoffer Nordfeldt, Jacob Rinne

Försvarare: Ludwig Augustinsson, Andreas Granqvist, Filip Helander, Pontus Jansson, Emil Krafth, Mikael Lustig, Victor Nilsson Lindelöf, Martin Olsson

Mittfältare: Viktor Claesson, Jimmy Durmaz, Emil Forsberg, Alexander Fransson, Oscar Hiljemark, Sebastian Larsson, Ken Sema, Gustav Svensson

Anfallare: Marcus Berg, John Guidetti, Christoffer Nyman, Isaac Kiese Thelin, Ola Toivonen

Under presskonferensen tog Janne Andersson upp att han under sin tid som förbundskapten tagit ut 37 spelare om man räknar bort januariturnéerna och av dem har 26 varit inne på plan. Inför VM säger han att man har koll på 30-40 spelare och det är 30 som är högaktuella.

Samtidigt är det ytterst tveksamt om det kommer in några nya spelare till VM-truppen, oavsett om det är Quaison, Joel Asoro, Alexander Isak, Carlos Strandberg eller någon annan som knappt eller aldrig varit med i A-landslaget. Betänk att han tagit ut 24 spelare till träningsmatcherna, men bara 23 får åka till VM.

Så här ser det ut i lagdelarna:

MÅLVAKTER: Robin Olsen är skadad och ska in i VM-truppen och då försvinner Rinne. En del Blåvitt-fans undrar om Pontus Dahlberg? Han är med i U21-truppen som spelar två kvalmatcher och min tro är att det fick gå före gentemot att vara tredjemålvakt.

BACKAR: Om det inte blir skador är de åtta spelarna som är med mot Chile och Rumänien även de åtta backar som Janne Andersson tar med sig till Ryssland. Visst, Krafth spelar begränsat men ingen har i förbundskaptenens ögon utmanat hans åtta man på allvar.

MITTFÄLTARE: I träningsmatcherna i mars saknas en skadad trio som var med mot Italien i november: Albin Ekdal, Jakob Johansson och Marcus Rohdén. Johansson har svårast att ta en plats i VM-truppen med tanke på korsbandsskadan, men det är inte uteslutet. Under den kommande samlingen har Hiljemark och Fransson en rejäl möjlighet att stärka sin chans att ta en möjlig ledig plats. Sedan är det centrala mittfältet en svag punkt med få alternativ.

ANFALLARE: Nu har Janne Andersson tagit ut fem anfallare och frågan är om det blir lika många till Ryssland? Christoffer Nyman är tillbaka och han är en riktig “Janne-favorit” men han ligger i farozonen med tanke på hur bra Isaac Kiese-Thelin gjort det. Som det är nu är Berg, Toivonen, Guidetti och Kiese-Thelin givna. Om det blir fem? Tror på fyra och åtta mittfältare. Om Zlatan ringer blir det svettigt för Janne Andersson.

Kan egentligen inte se några kandidater utanför som borde vara givna. Klart att om Alexander Isak gjort det ännu bättre och fått mer speltid hade han varit ett alternativ, men det är inte så att Niklas Hult, Mattias Johansson, Samuel Armenteros och en hel del andra gjort sådana avtryck att de måste vara med.

Jag har helt enkelt svårt att släpa fram en Pudas-låda och lägga mig utanför SvFF-kansliet i protest mot att spelare x eller spelare y inte är med. Visst, man kan skruva på vissa detaljer men i det stora perspektivet så är detta spelarna som Sveriges landslag förfogar över.

***

Presspacket flyger med landslaget till Rumänien. Bortamatch i Craiova och då är det betydligt lättare att åka chartrat.

***

Sverige-Chile 24 mars är i det närmaste utsålt. Redan 25 000 sålda biljetter till Sverige-Danmark 2 juni. Tur att förbundet tog till sig av kritiken från hösten 2016 kring upplägg och biljettpriser och nu är på väg mot fem raka matcher på ett utsålt Friends Arena.

 

Olof Lundh

Brutal påminnelse om klasskillnaden

Uppladdningen hade pågått i ett par månader. Ända sedan lottningen i december har man vänt och vridit på Östersunds hemmamöte i Europa Leagues 16-delsfinal mot Arsenal. Äntligen hade dagen kommit och det präglade hela staden.

Svårt att få taxibilar. Knökat på hotellen. Fullsatta bussar. Löpsedlar om allt om supermatchen och Östersund FK:s framtidsplaner. Gott om engelska fans som inte läst på om vädret eller räknade med att tio pints skulle bidra till att hålla värmen.

På väg upp till Jämtkraft Arena gick det att ta på förväntningarna och förhoppningarna om en skräll. Över 8000 personer tog sig dit och det var givet att man var nyfikna. Vad kunde Graham Potter ha hittat på för matchplan? Hur skulle Premier League-stjärnorna hantera kylan? Och konstgräset?

När väl matchen drog i gång var det en brutal påminnelse om att detta är ett motstånd som håller hög klass. Och det märkte man snabbt. Sättet som Arsenal hanterade konstgräset var imponerande och man lekte med ÖFK-spelarna långa stunder. Känslan var att det inte skulle dröja länge innan det stod 0-1.

Arsenal kunde och borde tagit ledningen redan innan Aly Keita bjöd på en retur efter sju minuters spel. Nacho Monreal var framme och skickade in ledningsmålet. Arsenal slog inte av på takten utan rullade runt och skapade gott om möjligheter framför ÖFK-målet.

Det gick inte att känna igen Östersund. En kombination av en lång tid utan riktiga matcher och ett vasst motstånd på andra sidan planen gick att se. Från läktaren såg det slarvigt och nonchalant ut när ÖFK tappade bollen, missade passningar och uppträdde med sitt vanliga mod men utan den vanliga skärpan.

När Tom Pettersson försökte spela sig ur en situation i eget straffområde straffade det sig. Nyförvärvet Mchitarjan högg direkt och skickade in bollen hårt framför mål via Papagiannopoulus ena arm och därefter in i mål till 0-2. Det var smärtsamt att se ÖFK så tydligt straffat.

Kvicka och tekniska Arsenal rullade runt och på konstgräset kom inte ÖFK-spelarna inte nära nog för att använda sin fysik. Att det var storleksskillnad var inget som Östersund kunde utnyttja. Snarare blev man straffad av ett skickligare lag där en rad individuellt vassa spelare visade klassen.

Efter 0-2 slog Arsenal av en aning på sin offensiv. Östersund började chansa mer, försöka lyfta upp och skapa lägen. Saman Ghoddos  var närmast en reducering före paus men hans tunga skott parerades av Ospina i Arsenals mål. Men det var en märkbar skillnad, även om det kan vara frustrerande med att hela tiden söka en passning till.

Till andra halvlek så satsade Graham Potter på att förändra matchbilden med ett dubbelbyte. Jamie Hopcutt och Tesfaldet Tekie kom in istället för Alhaji Gero i anfallet och lagkaptenen Brwa Nouri som haft problem med ljumskarna. Man får ge ÖFK att man oroade Arsenal mer efter det.

Tyvärr så visade Arsène Wengers mannar, som väl var ett halvt B-lag, att det inte går att ge dem några ytor. För efter rätt mycket press så var det Mchitarjan som hittade in till Özil i straffområdet och han ordnade 0-3 via Keita.

Det var verkligen inte Östersunds kväll. I matchens slutskede fick man straff när Tekie blev fälld men Tom Petterssons svaga straff kunde Ospina rädda. ÖFK fick inte ens ett tröstmål den här historiska kvällen och en påminnelse om att det är långt kvar till ordföranden Daniel Kindbergs vision att vinna i Europa.

Samtidigt är det viktigt att lyfta att vad Östersund gjort är en makalös resa och att det är svårt för ett allsvenskt lag att prestera i februari. Särskilt när man möter ett lag som Arsenal som kan hålla sig med en trupp där ett halvt B-lag kryddat med några världsstjärnor gör nästan som de vill.

***

Falkarna gav verkligen inte upp. Gillar det.

***

Sprang på Patrik Andersson i hotellobbyn. Anders Limpar och Rami Shaaban var på plats som gäster till Arsenal. Tord Grip och Sven-Göran Eriksson ville heller inte missa Östersunds 16-delsfinal i Europa League.

***

Kaoset kring transporter är på ett sätt bökigt, men det finns en charm i att det händer något stort i Östersund som rubbade det mesta för taxi, bussar och hotell. Det är sådant Sef borde räkna på värdet av.

***

Möjligt att det är min bakgrund som skåning, men även om det bara stod minus 4 på termometern så var det riktigt kallt på Jämtkraft Arena.

Olof Lundh

Östersund har gett nödvändigt hopp

Det är sju år sedan engelsmannen Graham Potter kom till Östersunds FK och det är lite kul att kolla den första intervjun med honom. Han talar om att utveckla unga spelare och att skapa en identitet för ÖFK som alla kan vara stolta över. Då låg man i division 2 efter att ha åkt ur division 1.

Ett av de första uppdragen blev cupspel i Sundsvall, i Norrlands-cupen med lag som Hudiksvall, Härnösand, GIF Sundsvall, Umeå FC och Bodens BK. Man har en rätt tunn trupp med 16 utespelare och tre målvakter och det blev inget större avtryck.

Därefter påbörjades klättringen och Dennis Widgren är ensam kvar från laget som åkte till Sundsvall tillsammans med Potter och ordföranden Daniel Kindberg som tagit över ansvaret för klubben då. Ingen av dem kan ens ha drömt om utvecklingen som klubben haft på sju år.

Klubben står för hopp inom fotbollen. Inte bara i Sverige utan även i Europa. Med tanke på förutsättningarna i Östersund (klimat, tradition och konkurrens från andra idrotter) är det starkt att ens vara ett allsvenskt lag. Nu har man dessutom vunnit en titel och excellerat i Europa.

De flesta svenska klubbar borde kunna hämta inspiration från en sådan resa. Bara hur klubben scoutat spelare, fyndat och fått en del “skadat gods” att bli toppklass. Dessutom har man lyckats behålla de flesta av höstens mirakelmän. Det har garanterat kostat pengar, men en hel del av resurserna har man tagit in under höstens Europa League.

Även om Östersunds FK givetvis uppmärksammats runt om i världen för sina framgångar i Europa League, för kultursatsningen och för ende engelska tränaren som är kvar i Europas cupspel är det något helt annat i samband med 16-delsfinalen mot Arsenal.

London-klubben är en av världens giganter och nämns av Uefa som en av nio klubbar som ryckt i från resten. Spelartruppens värde är över 800 gånger större än motståndarnas, enligt mina kollegor på Fotbollskanalen, och det är klart att skillnaderna är enorma.

Det ska inte gå att slå ut Arsenal, men ÖFK har flera gånger visat att det inte går att säga så om just Östersund. Galatasaray. PAOK och Hertha Berlin är exempel på det. Ja, ni vet numera att ÖFK gång på gång trotsat naturlagarna inom fotbollen och det är extra värdefullt vid en tid när skillnaderna mellan klubbar bara ökar.

Frågan är om ÖFK nått sin slutstation eller har mer i sig? Naturligtvis har hemmalaget en viss fördel av konstgräs och rätt bistert väderläge på nyskottade Jämtkraft Arena men Premier League-lirarna har varit med om liknande. Östersund har dessutom bara spelat en tävlingsmatch till skillnad mot Arsenal som är i full gång med säsongen, om än i svajig form, och borde vara i bättre slag.

Mycket handlar om motivation. Kommer Özil o Co vara sugna nog och ha tillräcklig koll på Nouri o Co? Givetvis kommer Arsenal-ledningen göra sitt jobb i att kartlägga motståndet, men det är inte alltid sådant når fram till spelarna. Kanske är de inte helt mottagliga för den informationen då de är säkra på avancemang?

För en pressad Arsène Wenger är Europa League viktig. Om han skulle vinna pokalen längre fram i vår så skulle han äntligen få ta en titel i Europa innan han lägger av – och det hade också inneburit en plats i Champions League för Arsenal. Nog så viktigt för en klubb som fallit ur topp fyra i Premier League i år igen och är åtta poäng efter fjärdeplatsen.

Det går inte att räkna ut Graham Potters Östersund. Engelsmannen har inte bara fått laget att ha varierad spelidéer utan även prestera. Övertriumfar han Wenger? I så fall vore det en bragd som det var länge svensk fotboll såg. Men det ska inte kunna gå… Fast säg det inte till Potter o Co. De ger sig aldrig.

Olof Lundh

Ingen som tog en VM-plats direkt - hänger mer på konkurrensen

Sverige slog Danmark efter ett mäktigt skott av Jordan Larsson där bollen via ribban och den danske målvaktens rygg hamnade så att Gustaf Nilsson kunde skicka in 1-0 på tilläggstid. Därmed kunde landslaget lämna Abu Dhabi med ett kryss och en seger.

Naturligtvis är det en försäsongsmatch men man får gå rätt många år tillbaka för att hitta en landskamp på en vinterturné som var lika tuff, intensiv och där det fanns inslag som gladde en tränare. Framför allt satte Sverige väldigt mycket av Janne Anderssons system.

Danmark hade kommandot under slutet av första halvlek och borde har skapat flera möjligheter än man gjorde sett till övertaget. När Janne Andersson skickade in flera tongivande spelare en kvart efter pausen så började initiativet svänga och det skapades flera lägen.

Häftigt att se Jordan Larssons vilja, ambition och hur han vände och vred för att skapa sig skottläge efter att ha tagit ett avslut tidigare. Det var onekligen ett mäktigt skott och man hade unnat honom att den skulle smitit in, men att den ledde fram till segermålet är väl en viss tröst.

Men det var givetvis en hel del felpassningar, feltajmade löpningar och allmänna felsteg som det är under en av säsongens första matcher. Något som blir förstärkt av att man spelar match med nya spelare men det är uppenbart att det finns en del spelare som vill fram.

VM, då? Ja, det är klart att ingen spelade bort sig men det var inte heller någon som stärkte sina VM-kandidaturer. Ken Sema, Oscar Lewicki och Johan Larsson fanns med i tankarna redan innan den här turnén. Jacob Rinne och Pontus Dahlberg är aktuella som tredjemålvakt.

De finns alla kvar i Janne Anderssons tankar och loppet fortsätter. I grunden handlar det mycket om vad konkurrenterna gör. Hur går det med skador? Speltid? Vilka kliver fram. Tror det är klokt av Lewicki att stanna i Malmö FF och för VM:s skull bör Sema stanna i ÖFK.

Naturligtvis har spelarna från miraklet i Milano ett försteg men under en vår kan det hända mycket. Det bästa spelarna som varit med  här kan göra är att bara ge allt för att prestera i klubblaget och hoppas på att tillfälligheterna gör att det öppnar sig en lucka i VM-truppen.

Efter att ha följt träningarna så kan man lugnt konstatera att spelarna som varit i Abu Dhabi verkligen inte försämrat sina chanser. Inställningen är verkligen helt rätt. Sedan kan man förstå att de kanske hade velat göra ännu starkare avtryck i matchen mot Danmark.

Janne Andersson landar i Sverige kring lunch på fredag och då har han avverkat det första steget på en viktig VM-vår. Nu väntar kartläggning av spelarna i utlandet och sedan väntar avgörandet i mars, då det blir matcher mot Chile och ytterligare ett oklart motstånd.

Därefter är det en raksträcka in mot VM-truppens presentation 15 maj. Det lär bli väldigt få skrällar men om jag skulle satsa på några spelare som var med här så är Ken Sema och Oscar Lewicki med när det är 23 namn som presenteras av förbundskaptenen.

 

Olof Lundh

En chans Larsson, Lewicki och Sema antagligen inte får igen

Fotbollskanalen on Tour inför kvällens match:

***

Sverige möter Danmark i Abu Dhabi och det är framför allt tre spelare som har en unik möjlighet att kröna en veckans träning inför förbundskapten Janne Andersson med att göra en stark insats i en landskamp för att närma sig en plats i en svensk VM-trupp.

Oscar Lewicki, Ken Sema och Johan Larsson startar alla och är spelare som förekommit i Anderssons VM-kvaltrupper och där de två sistnämnda var med i truppen mot Italien. Därför har de givetvis ett försteg gentemot de andra som är med i Abu Dhabi.

Med tanke på att endast en samling med två träningsmatcher återstår under våren (Chile hemma 24 mars och en landskamp i södra Europa) innan det är dags för att presentera VM-truppen i maj så är det inte svårgissat att den här trion inte kommer vara först ut att få visa upp sig då.

I matcherna i mars lär Janne Andersson vill lägga fokus på att tittat på en del spelare som är ute i Europa och som inte kan följa med på en sådan här turné. Därför är det en fantastisk möjlighet för Sema, Larsson och Lewicki att under en träningsvecka med matcher få visa upp sig.

Ändå är det trångt i porten in till VM-truppen. Det är inte många platser öppna då förbundskapten både i handling och i ord visat att han tror på den stomme som tagit Sverige till VM-slutspelet. Ken Sema bör ligga bäst till av dem, då han har vuxit med framgångarna.

I Johan Larssons fall handlar det om Emil Krafth får speltid eller inte, och i det senare fallet bedöms vara ur slag. Då har Bröndy-kaptenen en möjlighet, för Andersson och Peter Wettergren verkar vara förtjusta i honom och talade redan i Milano med honom om januari-turnén.

Oscar Lewicki måste fortsätta prestera i allsvenskan som under hösten 2017 och det på en hög nivå. Då kan det möjligen det bli en plats med tanke på Jakob Johanssons knäskada och att han knappast kommer tillbaka i fullt slag i tid till VM.

Redan mot Danmark kan trion visa att Janne Andersson ska ha dem i sina tankar när han inventerar vidare under våren. I slutändan är det 23 spelare som får åka till Ryssland i början på juni. Återstår att se om en kväll i Abu Dhabi hjälpte eller stjälpte några.

***

Jörgen Lennartsson är ny scout för Danmark. Ett drömuppdrag för den fotbollsnördige tränaren och säkert rätt när det inte dök upp något riktigt intressant. Att jobba för Danmark i VM är inte sämre för CV:et och smart värvning av Åge Hareide som känner Lennartsson väl sedan tiden i HIF.

Intervju med Jörgen Lennartsson, finns här.

Ändå slående hur små marginaler det är i fotbollens värld. Lennartsson var åtminstone med i diskussionerna om att efterträda Erik Hamrén och fick då ett löfte om att få förlängt kontrakt i Blåvitt mot att han tackade nej. Slutade med att han fick sparken av Blåvitt utan nytt kontrakt…

***

Sverige har släppt delar av programmet inför VM.

  • Pre Camp, förberedande landslagsläger, kommer att äga rum mellan den 27 maj och den 3 juni i Stockholm och därefter är spelarna lediga i två dagar. I samband med det möter man Danmark på Friends Arena 2 juni.
  • Den 5-10 juni äger den andra delen av förlägret till VM rum. SvFF har ännu inte släppt orten men det talas om Båstad precis som inför EM 2016. Man ska även spela en match 9 juni, och då troligen på Friends Arena.
  • Tisdagen den 12 juni avreser landslagstruppen till Ryssland och till Gelendzjik, orten vid Svarta Havet vid vilken landslaget har sitt basläger.
  • Och redan den 16 juni flyger landslaget till Nizjnij Novgorod för premiärmatchen mot Sydkorea som är den 18 juni.
  • Den 22 juni åker sedan landslaget vidare till Sotji och matchen mot Tyskland den 23 juni.

Minst sagt imponerande att man redan sålt närmare 37 000 biljetter till Sverige-Chile den 24 mars. Efter det blir det en bortamatch, talas om södra Europa.

***

Stefan Billborn klev in och tog jobbet som Hammarby-tränare. Har oerhört gott renommé men att träna en sådan stor klubb kräver något extra. Man ska både hantera interna maktkamper och ett stort tryck från fans och medier. Det är jobb som kräver mer än bara att man är en bra fotbollstränare.

Om han är rätt? Svårt att säga, men han har åtminstone stöd från Bajen-ledningen. Det är en bra start, men det går väldigt snabbt i branschen, och resultaten från start blir viktiga. För det har varit många skiften nu och med det publiktrycket ska man ha resurser att lyckas bättre.

***

Gillar Åge Hareide och att det gått bra för honom som dansk förbundskapten. Tror man har en god chans att ta sig vidare från gruppen i VM. Gjorde lång intervju med honom inför dagens match. Uppenbart att han gillar Sverige efter alla år där.

 

Olof Lundh

Senaste tweets

Arkiv