Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Världen har börjat lära känna Rodri

Twitter: @pinthorp

Vilket märkligt år det har varit för spansk landslagsfotboll. Efter det fantastiska VM-kvalet sumpades allt när Julen Lopetegui presenterades för Real Madrid bara ett par dagar före premiären i Ryssland. Fernando Hierro fick ta över och gjorde direkt en del förändringar vilket sällan slår väl ut med så kort varsel. Det blev ett misslyckande, och den fina unga spanska generationen gick bet på ett stort mästerskap.

Nu har “La Roja” börjat om med Luis Enrique, en tränare med “spanskt fotbollsideologiskt dna”, men ännu mer “rakt på sak” än Lopetegui. Det blev ganska tydligt även när Enrique tog över Barcelona efter Pep Guardiola inför säsongen 2014/15. Han gillar att ha kontroll över matcherna, men är inte lika besatt av bollinnehav som Guardiola och Lopetegui. Han bryr sig mer om att komma snabbare till målchanser.

Träningsmatchen senast mot Wales var väl ett typexempel. Spanien hade punkterat matchen redan efter en halvtimme och spelade en fantastiskt effektiv tillika underhållande fotboll. Samma sak har det varit även i Nations League. 6-0 mot Kroatien, herregud. VM-finalisten såg helt habil ut.

I kväll kliver så Spanien in i tredje rundan av Nations League och kan också säkra förstaplatsen i gruppen. England väntar hemma på Benito Villamarín (landslaget fortsätter utesluta en specifik nationalarena utan kör olika spelplatser, vilket varit väldigt lyckat) och räkna med bra drag.

Det är många som vill se det nya Spanien och de nya ansiktena. För det är flera stycken som väntat på sin chans i landslaget. Saúl har varit med ganska länge, men aldrig fått någon större utpräglad roll. Rodri, Suso & Ceballos har alla knackat på dörren, framför allt de två förstnämnda, och verkar premieras av Enrique.

Jag tänkte stanna vid just Rodri. Jag vet, det är inte första gången, men nu känns det mer befogat än någonsin. Rodrigo Hernández som han egentligen heter har hunnit fylla 22 år nu. Han slog igenom i Villarreal ifjol men återvände till Atlético Madrid, där han fått en del av sin fotbollsfostran, i somras.

Han är den spelare som liknar Sergio Busquets i rörelsemönster, passningsskicklighet och speluppfattning allra mest av alla jag någonsin har sett. Faktum är att de liknar varandra ganska mycket även i sättet de springer, framför allt på avstånd.

Spanien har saknat en konkurrent och en arvtagare till Busquets. Nu är han här. I matchen mot Wales slog han 128 av 131 passningar till rätt adress. Det klart att en del gick i sidled, en del säkert bakåt i planen, men förstår ni hur sanslös det är att bara missa tre passningar under 90 minuter när man slår 131 totalt?

Nu slåss Rodri med en av världens bästa på sin position, men som Luis Enrique själv har sagt “kan han nå Busquets nivå, kanske rent av ännu högre”.

Hösten kommer bli en försmak av vad som väntar framöver. Sakta men säkert kommer han ta sin plats i Atlético och ska vi tro Enrique även i landslaget. Han är redan där och konkurrerar med full kraft.

***

En som definitivt borde starta mot England är Paco Alcácer. Visst, han verkar ju vara en klassisk “supersub” i Dortmund, men levererade två pytsar när han lirade från start mot Wales och har gjort totalt nio mål på tutti fem matcher den här hösten.

Liket lever!

Adam Pinthorp

Stökbalanserade Sevilla i serieledning

Twitter: @pinthorp

Vilken omgång, vilken liga. De senaste veckorna har verkligen varit osannolika i La Liga och de oförutsägbara resultaten fortsätter bara avlösa varandra.

Efter åtta omgångar har Sevilla tagit sig upp i serieledning. En mäktig prestation av laget från Andalusien som varit ifrågasatt inför säsongen men motbevisat kritikerna. Pablo Machíns 3-5-2 har satt sig, André Silva och Wissam Ben Yedders samspel blir allt bättre och framför allt fungerar den centrala mittfältstrion bestående av i grunden idel offensiva kuggar väldigt bra.

Éver Banega har mig veterligen aldrig spelat i den defensiva mittfältsrollen ensam tidigare. Han har alltid haft någon med mer primära defensiva uppgifter bredvid sig. En klassisk “städgumma”. Både i landslaget, i Valencia, Sevilla och under sejouren i Inter.

Nu innehar han fortsatt sin playmaker-roll djupt ned på mittfältet men har bara Franco Vázquez bredvid sig, som hanterar sin halvnya roll på ett bra sätt men definitivt är mer offensivt lagd i grunden än tvärtom. Pablo Sarabia som är den sista pusselbiten i innertrion har lite mer fria tyglar att vandra fritt i offensiven – vilket inte är mer än rätt.

Sarabias utveckling det senaste året har varit enorm och han ser sannerligen ut att ha tagit nästa steg nu också.

Varför han inte är uttagen i landslaget? Jag har inte en aning. Men märkligt är det.

Sevillas förstaplats kommer sättas på prov direkt efter landslagsuppehållet. Då väntar Barcelona på Camp Nou. Stormatcherna avlöser varandra och även om Sevilla givetvis vill befästa sin topplacering är det snarare Barça som har störst press på sig inför den matchen.

Är Sevilla i toppen för att stanna? Kan laget vara med och utmana hela vägen? Jag är oerhört tveksam. Motbevisas gärna, precis som under säsongsinledningen, och kanske kan nästa omgång ge en ordentlig fingervisning om Machíns stökbalanserade lag menar allvar.

***

Jag noterar att Paco Alcácer har gjort tre inhopp i Dortmund så här långt. Totalt 81 minuter. På det har han smällt in sex strutar.

Paco lever!

***

Ganska väntat 1-1-resultat från Mestalla i går. Blir det inte alltid oavgjort mellan Valencia och Barcelona nu för tiden? I alla fall på Mestalla. Det är den spontana känslan utan att ha allt i huvudet eller ork att faktiskt kolla upp det.

Rodrigo bänkades, Valencia fick en drömstart, duon Gameiro/Batman såg pigga ut och Gonçalo Guedes såg stundtals ut att sträcka sig efter fjolårsformen. Men det slutade ändå i ett kryss och det absolut värsta tänkbara i skadeväg när just Guedes fick utgå. Det såg illa ut med ett par-tre veckor har jag läst vilket ändå är ganska lindrigt.

Alarmerande att skadorna redan börjar slå ner på Guedes den här säsongen. Hans första halvlek mot Barcelona var den bästa under säsongen och det är bara konstatera att Denis Cheryshev inte är lika bra i Valencias tröja som i den ryska landslagströjan.

***

Jag noterar också att Marc Bartra är tillbaka i landslaget. Välförtjänt.

Gick dock inte hela vägen för Bartra & kompani på Metropolitano. Atlético malde ned Betis bit för bit och till sist var Ángelito Correa tungan på vågen. Att Atleti har en välfungerande och vägvinnande defensiv är känt sedan tidigare, men jäklar vilket sparkapital det finns offensivt.

Diego Costa, Antoine Griezmann, Thomas Lemar och Ángelito Correa… ingen har varit riktigt i närheten av sin topp än den här hösten. Correa i sina stunder kanske närmast.

Atlético smyger med och blir farliga.

Adam Pinthorp

Lopetegui hänger löst

Twitter: @pinthorp

Efter en inledande smekmånad var vi nog få som hade trott att Julen Lopetegui, så här i början av oktober, hänger löst. Det kanske han inte gör i praktiken, jag tror faktiskt Real Madrid har mer tålamod än så, men att säga att tränaren inte sitter i ett pressat läge vore lögn.

Efter förlusten i Moskva i veckan kom ytterligare en torsk och ytterligare (!) en nolla i målkolumnen. Vad i hela världen är det som händer egentligen? Fyra raka matcher utan att sätta dit en boll. Det är inte konstigt att röster redan har höjts angående Lopeteguis vara eller icke vara. En gruppering av supportrar har redan satt sig på tvären och verkar ha tappat förtroendet för sin coach.

Tuff uppbörsbacke för Lopetegui.

***

I andra ringhörnan hittar vi Alavés. Utan John Guidetti, som förvisso har hård konkurrens i anfallet men inte heller rosat marknaden den här säsongsinledningen, lyckades laget knipa alla poäng hemma mot Madrid. Manu García stor matchvinnare i slutskedet med sitt mål.

Det här var Alavés fjärde seger för säsongen och att redan ha skrapat ihop 14 poäng är ruskigt bra för ett lag tippat i bottenskiktet av tabellen.

Just nu är de Baskiens bästa lag. Både Real Sociedad och Athletic har inlett svajigt, framför allt Bilbao-laget vilket även speglade sig i fredagens derby.

Jag tror inte Athletic-tränaren Eduardo Berizzo sitter säkert i nuläget och kan mycket väl vara den som ryker först den här säsongen. Han har en trupp som är alldeles för bra för att harva nere i bottenträsket och att falla så hårt i ett derby på hemmaplan gör att bägaren lätt rinner över.

Real Sociedad å sin sida löste tre poäng och helt plötsligt är det mer frid och fröjd i San Sebastián-lägret. Mikel Oyarzabal gjorde två av målen och fina Luca Sangalli satte sin först pyts för säsongen.

Det kanske blir La Real och Alavés som kamperar om titeln som Baskiens bästa lag den här säsongen.

***

Många sköna matcher under söndagen. Atlético-Betis och Sevilla-Celta får agera aptitretare till kvällens stora batalj på Mestalla. Det är två ganska pressade lag som gör upp. Kan tyckas märkligt i Barcelonas fall som kommer från en imponerande viktoria i Champions League och trots allt leder ligan, men det krävs ju som bekant mer än så för att hålla alla tillfreds runt den klubben.

Valencia? Först och främst måste Marcelino sluta laborera och hitta sitt lag. Dock hade jag förstått om Rodrigo Moreno faktiskt bänkas. Michy Batshuayi och Kevin Gameiro har sett ganska spännande ut ihop och känns framför allt hetare individuellt än Rodrigo. Hur kan det vara så stor skillnad från en säsong till en annan? Eller så är det bara en rejäl formdipp.

Läge att han tar sig ur den i morgon om han får chansen från start.

Adam Pinthorp

Största bottennappet senaste årtiondet för Real Madrid

Twitter: @pinthorp

Efter en bländande start på ligaspelet och en dominant fotboll hade många Madridistas börjat glömma Cristiano Ronaldo och de uteblivna “Galacticos”-värvningarna under sommaren. Laget Real Madrid stormade fram och såg nytt och spännande ut.

Men det var den månaden. Sedan började allvaret med det tätare spelschemat. Sedan kom skadorna.

Jag ifrågasätter inte Julen Lopetegui överhuvudtaget, jag tror han kan göra stor nytta och ha flera bra år i Real Madrid. Däremot ifrågasätter jag samma sak som inför säsongen: den offensiva bredden.

Gareth Bale gick sönder i Madrid-derbyt mot Atlético. Karim Benzema har gått mållös i sex raka matcher. Vem ska nu göra målen? Lucaz Vázquez och Marco Asensio flankerade Benz i gårdagens Champions League-match mot CSKA Moskva. Ingen av dem är en naturlig målskytt. Pressen på Benzemas axlar blir således enorma – och med Bale skadad och en Mariano som möjligen fortfarande känns lite för färsk finns ingen riktig utmanare. Det här är ett stort problem för Real Madrid som hade behövts se över under sommaren.

Nu har smällen kommit tyngre än vad någon hade kunnat vänta. Storförlust mot Sevilla, ingen lycka i derbyt mot Atleti och i går torsk i Moskva. Tre raka matcher utan ett enda mål framåt. När hände det senast? Det måste varit över ett årtionde senast det hände.

Nu ska vi ändå inte måla fan på Real Madrid-väggen och döma ut laget helt. Det var bara några veckor sedan det var frid och fröjd och lagets spel hyllades. Det kommer vara upp och ned, och det kan ta tid innan Lopeteguis fotboll präntas in till fullo. Däremot är truppen vad den är och just nu är det inte mycket att göra åt. Med Bale på skadelistan och Benzema ur målform hjälper det föga vilken kvalité Real Madrid har på övriga positioner.

***

Varför startade inte Luka Modric mot CSKA Moskva?

***

Jäkligt viktig CL-pinne för Valencia på Old Trafford. Det kan säkert stärka självförtroendet i truppen inför framtiden.

För första gången på ett tag kändes laget ganska välbalanserat. Jag tycker det var uppfriskande att se Marcelino matcha en så pass defensiv uppställning med såväl Geoffrey Kondogbia och Francis Coquelin på planen samtidigt. Även han måste lära sig att gå in för resultatet emellanåt. Det är nödvändigt om hans Valencia ska fortsätta utvecklas.

Adam Pinthorp

Ingen solklar förlorare i Madrid-derbyt

Twitter: @pinthorp

Vissa grämer sig mer än andra, vissa är mer nöjda. Men överlag tror jag de allra flesta av de inblandade känner sig helt okej med det oavgjorda resultaten i gårdagens Madrid-derby. Det var trots allt en match där vikten av att inte förlora var betydligt större än att faktiskt vinna.

Real Madrid behövde komma på banan efter debaclet i Sevilla. Och Atlético, med bortaplansaspekten dessutom, ville framför allt inte förlora och tappa mark i toppen. Nu har ju alla övriga bjudits in till den där toppstriden och just nu skiljer två poäng mellan lagen i topp fyra.

Det var annars första gången jag kände att Santiago Bernabéu verkligen kokade den här säsongen. Det har hyllats spelare, det har bjudits på uppvisning mot Roma, men på läktarplats har det inte varit varken fullt eller elektriskt. I går vaknade Madrid-supportrarna på allvar och jäklar vilken atmosfär som kan skapas.

Jag tycker 0-0 både spelar matchen och är ett rättvist resultat. Efter 90 minuter förlorade ingen, och de som vann allra mest var väl målvakterna. Thibaut Courtois har kanske inte varit ifrågasatt, men åtminstone inte fått en flygande start sedan flytten till Real Madrid. I går gjorde han sin klart bästa match i den vita tröjan och två frilägesräddningar i första halvlek blev vitala.

Även Jan Oblak höll rent och bortsett från situationen när han höll på att bjuda på ett mål var han felfri. Dessutom är räddningen på Marco Asensios läge i andra halvlek oerhört bra.

***

Äntligen fick Vinicius Junior debutera. Han blev därmed den förste spelare som är född efter millennieskiftet att spela för Real Madrids A-lag. Och det säger faktiskt någonting.

Jag vet inte riktigt hur snacket har gått i övriga Europa men trots att A-lagsdebuten låtit vänta på sig några veckor har surret om brassen knappast varit anonymt. Hans insatser i reservlaget, Real Madrid Castilla, har varit helt extraordinära. Han har tränat regelbundet med A-truppen och hyllats av storspelare efter storspelare.

Nu blev det bara ett par minuter och det går inte skriva mer om debuten i sig, men känslan är att vi kommer blicka tillbaka till det ögonblicket om 15 år och minnas första gången vi såg Vinicius på den stora scenen. Grabben har ruggig potential.

***

När Barcelona hade chansen att rycka – alla visste ju egentligen att Madrid-derbyt på ett eller annat sätt skulle sluta oavgjort – så sumpade man den.

Jag förstår att röster höjs angående Ernesto Valverde och så har gjort den senaste tiden. Hans lag leder ligan, vann Champions League-debuten och har kammat hem supercupen. Visst, det är ingen större fara på taket, men oavsett om ett lag vinner eller förlorar finns det saker som kan bli bättre.

Efter två missräkningar i följd, först 2-2-resultatet hemma mot Girona följt av förlusten mot Leganés, behövde Barça studsa tillbaka med full kraft. Både för sig själva och gentemot supportrarna. Vad är det för karaktär på det här laget? Ett lag som hamnar i djupa dippar eller reagerar direkt efter en motgång?

Jag vet inte alls hur Valverde resonerade inför gårdagens match mot Athletic, men det framstår utifrån som ytterst märkligt att han efter två poängtapp och ett stort frågetecken över lagets form väljer att vila sina två bästa spelare.

Underskattade han Athletic? Han, med sin bakgrund, borde väl tydligare än någon annan känna till Bilbao-lagets kapacitet.

All kredd till Athletic som gör en bra match, framför allt i första halvlek. Uppenbarligen hade Valverde inte lärt sig läxan i rättan tid, men har förmodligen gjort det nu. Jag tippar på att han kommer vara mer försiktig med rotationer framöver.

***

För övrigt en oerhört tung skadesmäll för Barcelona att mista Samuel Umtiti i flera månader. Lagets bäste försvarare förra säsongen.

***

Glädje blev snabbt skräck när Sevilla-fansen firade Éver Banegas 2-0-mål på Ipurua i går. Läktaren där fansen höll till på Eibars hemmaarena brakade nämligen samman. Flera föll till marken och fick föra till sjukhus, men enligt uppgifter ska ingen skadat sig allvarligt.

Matchen annars? Sevilla fortsätter ånga på. Pablo Machíns 3-5-2 fortsätter vara effektiv, det mesta går in för André Silva och mittfältstrion Banega-Sarabia-Vázquez är ruskigt fin. Samtidigt verkar Jesús Navas vara lika ung som för några dagar sedan.

Upp till det andra Sevilla-laget att replikera i kväll för att haka på i toppen.

Adam Pinthorp

La Liga skjuter hål på fördomarna om en förutsägbar liga

Twitter: @pinthorp

Hallå, vad händer La Liga? Du skjuter hål på precis alla fördomar om en förutsägbar liga om det är precis vad jag gillar.

Från miniryck har både Barcelona och Real Madrid tappat sitt försprång och nu är det fan fight på allvar.

Och Sevilla, vad är det för uppvaknande?

De rödvita har åter förvandlat Ramón Sánchez Pizjuán till en mardrömsarena för motståndarna. Det har aldrig varit enkelt att åka dit och bara hämta poäng. Men det var en period för några år sedan då inte minst Real Madrid hade som vana att ganska enkelt städa undan Sevilla på bortaplan. Nu är det annorlunda igen.

Sevilla har vunnit sex av de senaste sju hemmamatcherna mot Real Madrid. Gårdagens 3-0-viktoria kvalar in som en av de absolut starkaste. Dels för att Sevilla befunnit sig i ett ganska pressat läge efter en halvdan säsongsinledning där derbyförlusten mot Betis spädde på det hela. Och dels för att Real Madrid sett fantastiskt bra ut under Julen Lopetegui.

Jesús Navas såg ut att vara 25 igen. André Silva kanske är på riktigt ändå. Relativt okände nyförvärvet Tomas Vaclik har definitivt bevisat att han är en målvakt som håller.

Det finns mycket att plocka med sig för Sevilla ifrån den här segern. När kantspelet utnyttjas och fungerar på ett så effektivt sätt som mot Madrid är Pablo Machíns 3-5-2 ett framgångsrecept. Det har inte alltid gjort det, men i går bar det frukt.

Att Real Madrid förlorar på Sánchez Pizjuán är inget chockerar i sig. Snarare kanske genomförandet och resultatet.

Men att Barcelona tappar ledning till förlust borta mot Leganés är desto mer överraskande. Leganés hade aldrig tidigare vunnit mot den katalanska jätten i tävlingssammanhang. Men Mauricio Pellegrino, inför säsongen nye tränaren, hade minsann gjort det förr. Han klarade av det med Alavés för ett par år sedan och jag har svårt att tänka mig att det bara handlar om flax.

Pellegrino är en pragmatisk tränare. Det ser inte alltid spektakulärt ut. Det har han för det första inte ens materialet till – framför allt inte heller när motståndet heter Barcelona. Leganés lyckades komma in i matchen för att de trodde på det.

För katalanerna fanns det ingen utvisning att skylla på, och inte heller att för många vilades då åtta ur elva trots allt är regelbundna startspelare. Det var det mer av individuella prestationsmisstag i försvarslinjen än en kollektiv kollaps som låg till grund för förlusten. Och ska de defensiva kuggarna hängas bör också de offensiva kuggarna få sig en känga – chanser för att producera fler mål saknades knappast.

Summa summarum öppnar ju det här upp ligan något extremt. Det är många “strax-under-toppen-lag” som har underpresterat så här långt, men nu har alla topptippade gäng gjort missräkningar. La Liga Loca lever.

***

Av många vinnare den här veckoomgången – kanske Atlético Madrid allra främst – vill nog Athletic Club helst gömma ansiktet i händerna och ta nästa match per omgående.

Det var ingen charmig tillställning som Athletic bjud hemmapubliken på San Mamés mot Villarreal. Förnedrat med 0-3. Blott en seger på inledande fem.

För ett lag som har potential att definitivt ta en bra placering på övre halvan är den här säsongsstarten ett otroligt misslyckande. Bara Valencia, som fortfarande inte vunnit och ser ut som Valencia gjorde innan Marcelino, har väl resultatmässigt gjort det sämre.

***

På tal om matchen på San Mamés. Pablo Fornals stod för en av höstens hittills bästa enskilda prestationer. Inte bara hans supermål och den omtalade “Neymar-finten” – det mesta därtill också.

Fortsätter han utvecklingen i det här tempot knackar han snart på dörren till landslaget. Och scouterna lär snart fylla El Madrigals läktare för att se yttermittfältaren.

***

Om några timmar har alltså Alavés chansen att gå upp i serieledning. Visst, vi är bara i den sjätte spelomgången, men ändå. Det finns någonting väldigt härligt i det.

Hemma mot Getafe vilar rent av ett ganska kraftigt favoritskap. Alavés har 5-1 med sig från förra omgången och veckans tidigare resultat borde vara en sporre nog. Jag kan inte svära på det men chansar vilt på att Alavés aldrig tidigare varit i serieledning. Det kan, och bör, ske i kväll.

Adam Pinthorp

VAR? Asensio! Sarabia! Lemar! Stuani!

Twitter: @pinthorp

“VAR-segern” basunerade både Marca och AS ut under söndagen, med anledning att domaren Antonio Mateu först dömde bort Marco Asensios mål mot Espanyol för offside, innan VAR såg till att det godkändes.

I ärlighetens namn har jag knappt märkt av VAR under säsongsinledningen. Betydligt fler situationer hade kunnat kollas upp men än så länge har det varit på en rimlig nivå. Och i fall som dessa, när det handlar om mål, bidrar det inte till annat än korrekta utfall.

Det var överlag en av de trubbigaste insatserna från Real Madrid under Julen Lopetegui. Inte alls lika stabilt och självklart som tidigare. Kanske något ömma efter den totala dominansen och urladdningen mot Roma.

Dessutom saknades dirigenten Toni Kroos, vars närvaro inte alltid märks men frånvaro alltid blir påtaglig. Gareth Bale vilades trots den sköra 1-0-ledningen hela matchen. Med facit i hand kanske ett korrekt beslut eftersom segern ändå roddes i land.

Lopetegui-favoriten från landslaget, Álvaro Odriozola, gjorde en okej debut samtidigt som Dani Ceballos fick ännu en start och har ett uppenbart förtroende som aldrig syntes under Zinedine Zidane.

Det där så kallade “VAR-målet” blev ändå matchens enda och Asensios betydelse för den här Real Madrid-upplagan är häftig. Nu fick han inte starta mot Roma, fråga mig inte varför även om det knappast går att klaga på någon av de som lirade i stället, men gatan vad han lyser. Han tar nästa steg den här säsongen. Ett rejält steg närmare den där absoluta toppen av världsspelare.

***

Med tanke på hur mycket Sevilla har blandat och gett under de här första veckorna vet jag inte riktigt vad jag ska ta in av 6-2-krossen borta mot Levante.

Men vi kan väl i alla fall konstatera att Pablo Sarabia har brutit ny mark och är Sevillas odiskutabelt viktigaste offensiva spelare.

Wissam Ben Yedders fem mål på två matcher tål ju att imponeras av. Tillbaka med besked och ger Sevilla så många fler möjligheter och öppningar framåt. Det kommer bli en tuff duell mellan André Silva och Luis Muriel om den andra anfallsplatsen framöver.

***

Jäklar vilken urladdning av Alavés!

Guidettis gubbar har fått en sanslöst bra start på säsongen. Jag är den förste att sträcka upp handen och erkänna att jag aldrig hade trott på något liknande.

Ibai Gómez gjorde en sån här match som Ibai Gómez gör ett par gånger per säsong. Går han mållös i två månader nu?

En som jag tror kan varit ett riktigt fynd i sommar är Jony. Den gamle Sporting-yttern lyckades aldrig i Málaga och verkar ha funnit självförtroendet i Alavés.

***

Rekordvärvningen Thomas Lemar har sakteliga börjat betala tillbaka på planen.

***

Jag blir inte klok på Betis. Det måste vara fruktansvärt – om än underhållande – att vara supporter till det laget.

***

Hand upp de som trodde Barça skulle gå på första poängtappet hemma mot Girona.

Nej, tänkte väl det.

Att Clement Lenglet blev utvisad redan i den första halvleken gjorde så klart sitt. Men det gav knappast Arthur eller Arturo Vidal extrapoäng inför framtiden då båda blev utbytta och Barças press för en kvittering och ett segermål blev helt annan därefter.

Imponerande insats hur som helst av Girona. En av klubbens viktigaste resultat sedan avancemanget till La Liga.

Och Cristhian Stuani verkar knappast droppat formmässigt under sommaren. Två nya baljor och upp i delad skytteligatopp med en viss argentinare som lirade i motståndarlaget.

Det är fortsatt Barça & Madrid i toppen med viss marginal men båda visade en mer mänsklig sida den här helgen. Nu kliver vi in i en sjukt spännande veckoomgång och nästa helg väntar säsongens första (nåja, åtminstone i ligan) El derbi Madrileño. Nu är vi igång!

Adam Pinthorp

Valencia vek sig – Real Madrid städade undan Roma

Twitter: @pinthorp

Ingen kan någonsin påstå att Valencias chans till en slagkraftig comeback kunde bli bättre. Det klart, ett enklare motstånd i grund och botten möjligen, men det här är Champions League. Här ska inte enkla matcher existera. Här ska de bästa besegras för att bryta ny mark och kunna ta nästa steg.

Att Juve fick Cristiano Ronaldo utvisad var förstås felaktigt, men det borde gett en annan effekt på matchen. Valencia spelade med en man mer i över en timme. På ett utsålt Mestalla, där publiken längtat, längtat och längtat efter Champions League och matcher av den här digniteten.

Nå?

Laget vek ned sig. När det betydde som mest blev reaktionen att spelarna fegade ur.

Juventus fick av uppenbara skär ändra om i sin grundtaktik efter utvisningen, men jag vet inte om det gjorde laget sämre. Det känns inte så. Något mer defensivt inriktat i perioder men en spelargrupp som aldrig trodde på något annat än seger. Juventus betedde sig som mästare. Valencia gjorde det inte.

Det finns verkligen anledning att oroa sig på riktigt över Valencia inledning den här hösten. En förlust mot Juventus i CL är förstås inte det som alarmerar. Men sättet matchen förloras, i kombination med en urusel ligastart utan någon seger och en tränare som byter ut fyra-fem spelare ur startelvan från match till match signalera om att någonting inte står rätt till.

Marcelino har fått en närmast skräddarsydd trupp. Han har fått precis det han velat ha under sommaren. Det här är en trupp som ska kunna ta sig vidare från ett CL-gruppspel, som ska kunna krympa avståndet till topptrion i ligan och överlag konkurrera på helt andra premisser.

Förra hösten flög Marcelinos lag fram. Nu har supportrarna fått uppleva raka motsatsen. Det vi ska komma ihåg är att Valencia inte alltid är en klubb där tålamod praktiseras. Framför allt inte när truppen är den bästa på ja, jag skulle nästan säga tio år. Det behöver ställas högre krav och Marcelino behöver vända den här negativa trenden omgående om han inte vill söka nytt jobb innan årsskiftet.

***

Real Madrid gjorde vad som krävdes och lite därtill hemma mot Roma.

Det mest noterbara var väl att Marco Asensio, som befinner sig i fantastisk form, helt plötsligt lämnades utanför startelvan.

Jag vet inte vad det säger eller om det säger något överhuvudtaget. Det har inte alltid känts som att Casemiro kommit rätt in i Julen Lopeteguis otroligt passningsinriktade possession-fotboll. Det gjorde han bättre mot Roma.

Eller så kanske Lopetegui helt enkelt ha en mer defensivt inriktad spelare som är bra på att stänga ytor i den typen av match. Inte för att Roma spelar med klassisk “tia” men väl ytterspringare som gillar att vika inåt och vandra fritt.

Det blir överlag spännande att Lopeteguis fortsatta utveckling med Real Madrid. Än så länge är det en fröjd att följa och Cristianos exit har – hur klyschigt det än låter – gjort att desto fler tagit ansvar och framför allt fått möjligheten att ta ansvar.

Kul för övrigt att Mariano fick hoppa in och näta. Betyder garanterat sjukt mycket för honom. Det var ingen kioskvältare när han presenterades som ny Madrid-spelare sista transferdagen eftersom ingen annan offensiv profilvärvning hämtades in. Därför behövde han den här starten ännu mer.

***

Har svårt att släppa 18:55-tiderna och det har krockat med allt annat den här veckan – men KUL att Champions League är igång.

Adam Pinthorp

Valverdes "galaelva", Messis galna stats & Atletis reaktion

Twitter: @pinthorp

Det känns som att Ernesto Valverde redan har sin “galaelva” klar. Samma baklinje som i fjol där Nélson Semedo må hända står närmat en startplats men ändå är väldigt långt ifrån. Ett mittfält där Philippe Coutinho flyttat ner ett hack och fyller Andrés Iniestas roll som den offensivare ur trion.

Det var inte alls givet hur Barças mittfältstrio skulle komponeras inför säsongen. Än så länge har det varit ganska klara besked från Valverde vilken gjuten roll Ivan Rakitic har bredvid Sergio Busquets. Och inte minst klara besked från spelarna själva gällande leverans.

Arthur? Har hyllats av många medspelare, verkar ha alla sportsliga förutsättningar att lyckas men behöver tid.

Arturo Vidal? Well.. Känslan redan från start är att chilenaren kommer få inrikta sig på mest inhopp. Vems plats ska han ta? Kan bidra med tyngd och dynamik och är mest lik Paulinho av de som lämnat.

Rafinha? Hade egentligen velat lånats ut. Kommer få speltid emellanåt och kan säkert bidra på sitt sätt, men har en lång väg att vandra för att ta en ordinarie plats.

***

Leo Messi gjorde hattrick nummer 42 i ordningen i går. Tre olika mål och olika typer av briljans. Hans frispark i den första halvleken gav Barça övertaget som aldrig ifrågasättes mot PSV, även om det dröjde till sista kvarten innan det definitiva avgörandet.

Apropå frisparkar. I de fem största ligorna under den senaste femårsperioden har Messi gjort minst tio mål fler än närmaste konkurrent. Det är en galen siffra.

Jag minns hur många år det tog för Messi att bli en skicklig frisparksskytt. Redan vid ett tidigt skede av karriären började han skjuta en del frisparkar, trots att konkurrensen från Ronaldinho, Xavi & även Rafa Márquez var stor. Han var så nära så många gånger, men lyckades inte.

Messi gav sig inte. Han stannade kvar efter träningspassen för att nöta. Han visste själv att det till slut skulle släppa. Efter år att fantomräddningar och ramträffar började så bollarna sitta.

Nu är han en av världens främsta frisparksskyttar. Till gjorda mål den absolut bäste.

Hans nötande han adderat ett vapen till Barças offensiv som under några år efter Ronaldinhos exit var näst intill noll.

***

Fortsätter tjata om Ousmane Dembélé.

Det var alltså en del ihärdiga rykten om att han skulle få dörren från Barça i somras. Många trodde Malcom skulle utmana om en plats i startelvan.

Dembélé har inte bara varit bra utan också högst avgörande för Barcelona den här säsongsinledningen.

***

Atlético behövde en reaktion efter den svaga inledningen i ligaspelet och det kunde knappast börjat sämre än att Monacos gunstling Samuel Grandsir petade in 1-0.

Utan Diego Simeone (avstängd, så klart) behövde Atleti visa moral och bortsett från supercup-matchen mot Real Madrid var det här första gången för säsongen som det riktiga Atlético visade sig.

En blixtrande kontring där Antoine Griezmann skarvade fram Diego Costa fixade kvitteringen. En patenterad Koke-hörna rakt på José Giménez panna och 2-1. Därefter försvarade rödvitrandigt hem tre viktiga Champions League-poäng och gav sig själva lite andrum inför fortsättningen.

Jag gillar vad jag har sett av Rodrigo Hernández i Atlético så här långt. Har länge prisat mittfältaren sedan han först började knacka på dörren till A-laget i Villarreal men han visar tendenser att det här steget tillbaka till Atlético, som är en av klubbarna han fostrats i, inte togs för tidigt.

Det råder inga tvivel om att Rodri är en sportslig uppgradering av Gabi. Att han till och med tagit över nummer 14 gör det ännu mer uppenbart att det är den rollen han ska fylla.

Men det är framför allt Gabis erfarenhet och ledaregenskaper som kan bli frånvarande i säsongens upplaga av Atlético. Det gäller att den generationen som på sikt ska ta över helt redan nu börjar ta mer ansvar. Koke har gjort det länge. Saúl behöver göra det, Griezmann likaså.

***

Champions League är tillbaka på Mestalla i går!

Även om det inte var lika längesen som Valencia var i den prestigefyllda turneringen som Inter, får jag lite samma vibbar som i går. Stämningen utanför arenan och på densamma var elektrisk. Det var uppenbart hur länge fansen hade väntat. För Inters del tog det sju år. För Valencia har frånvaron inte varit lika lång – men likväl en evighet för fansen som förväntar sig och kräver att det spelas CL på Mestalla.

I kväll är det så dags och skarpt läge direkt. Cristiano Ronaldos Juventus (visst kan vi väl ändå säga så?) kommer på besök. Det kan inte bli annat än ett galet spektakel.

Real Madrid-Roma? Lite i skymundan, men också högintressant så klart. Spelar Roma lika nonchalant som i andra halvlek mot Chievo kommer Madrid göra minst tre mål från distans.

Adam Pinthorp

Barça & Madrid har redan gjort ett miniryck

Twitter: @pinthorp

Den årliga Italien-resan med division 7-laget FC Samp (snart en division upp i systemet) är över för den här gången. Till den eviga staden Rom tog vi oss med över 30 starka figurer och resan präglades av långsittningar och mycket garv.

Vi såg också Roma-Chievo som pendlade över från en sömnig historia till en direkt spännande sista tio. Själva spelade vi inget mer än lax (ungefär som gris, fast ändå inte alls) på stranden ute vid den fina havsorten Anzio. Och det var väl överlag det som människor vi träffade på yckte var lite märkligt. Att vi åker iväg ett fotbollslag utomlands utan att genomföra en träning, utan att spela en match.

FC Samp är mycket mer än bara en fotbollsklubb och det visade den här resan. Faktum är att vi under de traditionsenliga resorna till Italien faktiskt har spelat en match mot ett lokalt lag samtliga år. I fjol systerföreningen USD Sampierdarenese i Genoa, men i år gick det inte att lösa.

Vi hade kul ändå!

Förutom Roma-Chievo blev det dock inte så mycket mer fotbollskonsumtion. Hann se Cristiano Ronaldos glädjeeufori över första målet i Juventus och Douglas Costa helt bisarra utbrott i samma match vilket bör resultera i en lång avstängning.

Från andra sidan Medelhavet har jag hunnit ta i kapp en del från det som varit i helgen. Och det är ju idel anmärkningsvärda resultat. Att Valencia skulle vara ett av tre lag som står utan seger efter fyra omgångar är värt att sätta både utropstecken och frågetecken efter. Marcelinos maskin från förra hösten har inte på någon punkt sett likvärdigt ut så här långt. Det hade lika gärna kunnat bli en förlust mot Betis – som i sin tur fortsätter ha vansinnigt svårt att göra mål – men det slutade mållöst på Mestalla.

Egentligen alla topptippade lag förutom Barcelona (gått rent) och Real Madrid (tappade sina första poäng i helgen) har presterat sämre än väntat. Villarreal & Sevilla är båda på nedre halvan. Atlético spelade “bara” 1-1 hemma mot Eibar i lördags och är redan långt efter toppduon. Det liknar lite Real Madrids säsongsinledning i fjol, en inledning laget aldrig orkade resa sig ifrån. Jag tror vi får se ett annat Atleti när laget nu kliver in i Champions League.

Och ska Antoine Griezmann sitta vid Cristianos och Messis bord framöver är det läge att han också börjar leverera efter sin semester.

***

Ousmane Dembélé har verkligen tillfört med för Barcelona den här säsongen än föregående redan nu, en dryg månad in. Som ett nyförvärv.

***

Härligt för övrigt att se publiken på Anoeta hylla Imanol Agirretxe före matchen mot Barça. Det blev inte riktigt som anfallaren hade tänkt sig. Säsongen 2015/16 gjorde han sanslösa 13 mål på 16 matcher i ligan för Real Sociedad men därefter har han bara startat två matcher i La Liga. Skadorna har avlöst varandra, självförtroendet sumpades och till slut blev det för mycket.

Nu har 31-åringen valt att lägga karriären på hyllan och fokusera på annat. Väldigt tråkigt för en spelare som jag tror kunde ha tagit nästa steg.

***

När höstmörkret börjar smyga sig på är det i alla fall ett Champions League-ljus som träder fram.

I kväll är det igång igen, vilket känns fantastiskt härligt. De spanska tidningarna, framför allt huvudstadsbaserade, har dundrat på med att “vår turnering är tillbaka”. Det har ju varit spansk dominans i turneringen. Fyra raka vinnare och dessutom två gånger ett Atlético som fallit i finalen mot Real.

Jag hade förvånats om inte minst ett spanskt lag kliver in till CL-hymnen på Metropolitano i maj nästa år.

Adam Pinthorp

Senaste tweets

Annons
Annons