POPULÄRA LIGOR

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Omgångens elva i La Liga #33

Twitter: @pinthorp

Innan omgång 34 rullar igång i kväll med Atlético-Valladolid är det på sin plats att summera den gångna omgången med en elva.

Aitor Fernández (Levante)
Capa (Athletic) – Ramos (R.Madrid) – I.Martínez (Athletic) – Reguilón (Sevilla)
R.García (Osasuna) – Óliver (Sevilla) – Salva (Betis) – Carrasco (Atlético)
Gerard Moreno (Villarreal) – Raúl García (Athletic)

***

Aitor Fernández (5): Tar flest skott i ligan. Tog allt mot Valladolid.

Ander Capa (4): Ruskig ångvält mot Valencia. Gjorde kanten till sin. Att Gonçalo Guedes fick byta hant efter en halvtimme var ett gott betyg det också.
Sergio Ramos (5): Ser nästan bättre ut än någonsin. Agerar med sådan pondus. Ny matchvinnare med sitt straffmål.
Iñigo Martínez (5): Bevisat de senaste matcherna att han bör ha platsen bredvid Ramos när landslagsfotbollen är tillbaka i höst. Helt enorm mot Valencia.
Sergio Reguilón (4): Ny jättefin insats av ligans, jag vågar säga det, bästa vänsterback den här säsongen.

Rubén García (3): Tvåmålsskytt för Osasuna. Frisparken till 1-0 en delikatess.
Óliver Torres (3): För första gången tvåmålsskytt i La Liga-karriären.
Salva Sevilla (2): En av många bra när Mallorca fick allt att stämma mot Celta. Lite mer distinkt och konkret än Kubo, därför tar Salva platsen. Fint mål adderar också.
Yannick Carrasco (1): Planens bäste på Camp Nou. Skapade mycket för Atlético, bland annat ett par straffar, och var ett ständigt orosmoment ute på sin kant och på fasta situationer. Carrasco 2015 all over.

Gerard Moreno (3): Den spanjor som gjort flest mål i ligan fortsätter visa storform. Två nya mål.
Raúl García (3): Blivit uppflyttad som central anfallare och varför inte? Höll sig på rätt plats när han stötte in 1-0 på Mestalla. Pangade in 2-0 med ett fint distansskott i andra.

Adam Pinthorp

Jag förstår att Leo Messi funderar över sin framtid

Twitter: @pinthorp

Turbulent i Barcelona? Milt uttryckt, ja.

Detta är inte första gången som det rapporteras om att Leo Messi funderar på att fly Barcelona. Skillnaden jämfört med tidigare? Messi fyllde 33 häromdagen. Han har inte vunnit Champions League på fem år.

Även om han fortfarande håller liknande nivå som under det senaste decenniet är Messi förstås medveten om att tiden inte är på hans sida. Han börjar se slutet. Och han vill givetvis maximera det han har kvar av sin proffskarriär.

Det ter sig helt rationellt att Messi går i tankarna att lämna Barcelona. Klubben han varit i sedan tidiga tonår. Klubben där han spenderat nästan hela sitt liv.

När katalansk media börjar rapportera alltmer frekvent att Barças presidentkandidater – det är val i klubben nästa år – per omgående kommer prata med Messi för att var och en lägga fram sin strategi och plan för den närmsta framtiden, det säger allt om hur prekär situationen faktiskt är.

Messi har lyft fler titlar än nästan alla sina konkurrenter i fotbollsvärlden. Men blickar man tillbaka på den senaste femårsperioden är det ingen som minns Barça som en framgångssaga. Ett lag som på något sätt skrivit historia.

De senaste åren har präglats av tomma ord från styrelserummet, en sportslig ledning som famlat i mörkret utan koll på varken grundpolicy eller ekonomi, och mitt i allt har Leo Messi visat vägen och sett till att Barcelona ändå radat upp titlar på löpande band.

För bara fem år sedan kändes framtiden ganska väl utstakad för Barcelona. Åtminstone inte lika grumlig. Den långsiktiga ersättaren till Messi fanns redan i klubben: Neymar. Han hade precis dunkat in 3-1 i Champions League-finalen mot Juventus. Han hade redan visat att han var redo att axla ett ännu större ansvar.

Brassen var inte tålmodig nog utan valde PSG:s projekt i stället. Från ordförandepositionen var det tydligt att “alla Neymar-pengar kommer inte kastas i väg, utan spenderas med omsorg och portioneras ut på mer än bara nya spelarinvesteringar”.

Well, sedan Barças senaste CL-titel 2015 har klubben spenderat mer pengar än någonsin nya spelare. Miljardbelopp på Ousmane Dembélé, som haft närmare 20 skador sedan ankomsten. Miljardbelopp på Coutinho, som var tänkt att ersätta Andrés Iniesta, men nu hamnat i Bayern München på lån. Miljardbelopp på Antoine Griezmann, som i en titeldefinierande match mot sin gamla klubb Atlético fick hoppa in när klockan närmade sig 90 minuter.

Ja, till och med Arda Turan kan räknas in i ekvationen. Men det är en värvning som är fiaskostämplad på en helt egen nivå. Visste ni att turken faktiskt tillhörde Barcelona så sent som i tisdags?

Barcelona har blött pengar de senaste åren. Men de dyra investeringarna har inte gett någon sportslig effekt. Arthur skulle vara den tilltänkta Xavi-typen att leda Barcelonas mittfält de kommande åren. Nu tvingades Barcelonas ledning att sälja honom för att kringgå Fifa Financial Fair Play och släcka klubbens ekonomiska bränder som de själva orsakat.

Leo Messis kontrakt med Barcelona går ut 2021. Jag är övertygad om att han spelar fotboll i den blåröda tröjan till hösten. Men sen då? Inte lika säker.

Messi känner av att peaken närmar sig ett slut. Kanske är han redan över på andra sidan. Han vill vara en del av ett sportsligt projekt som är sunt och tar vägvinnande beslut. Han vill tillhöra ett lag som kan utmana om de tyngsta titlarna.

Just nu tillhör han ett lag där supportrarna sätter störst framtidshopp till Riqui Puig, 20, och Ansu Fati, 17. Det är en romantisk tanke att två egna produkter ska leda laget in i framtiden, men det säger också en hel del om hur illa skött FC Barcelona är och vilken lång väg det är tillbaka. Problemet är att saker och ting måste ske snarast om Leo Messi också ska tillhöra den blåröda morgondagen.

***

På tal om titeldefinierande matcher, vilken prestation av Real Madrid att rycka åt sig tre poäng i går.

Inte den bästa av matcher från Madrids sida. Långt ifrån. Men det är likväl oerhört imponerande att hitta ett vägvinnande sätt. Grundtryggheten i försvarsspelet – Real Madrid släpper in minst mål i hela ligan vilket inte hänt på ett decennium – tillåter laget att spela med tålamod framåt.

Trippelbyte från Zidane gav viss effekt, kantspelet blev bättre och visa en fin omställning på högerflanken ordnade Dani Carvajal straff. Sergio Ramos bränner numera aldrig straffar. Det fanns en tid då han lite nonchalant kunde slå straffar i landslaget. Nu har han utvecklats till en av världens säkraste från elva meter.

Inte bara fördel, nu är det matchboll Real Madrid.

***

Samtidigt som jag imponeras av Real Madrids sätt att lyckas ro med sig tre poäng från matchen måste jag hylla Getafe. Vilket fantastiskt lag. Det ser inte särskilt spektakulärt ut. Men det finns en hunger, en vilja och ett kollektiv som är starkare än något annat jag sett i La Liga på mycket länge.

Jag tycket Pepe Bordalás Getafe påminner väldigt mycket om Diego Simeones tidiga Atlético Madrid. Nu har han utvecklat spelet i Atleti, fått andra spelare att jobba med och därtill en helt annan kravbild.

Jag skulle inte bli förvänad om en (Mauro Arambarri/Nemanja Maksimovic) central mittfältare hamnar i Atlético som ersättare till Thomas Partey inför nästa säsong. Eller om en annan (Marc Cucurella) spetsar ytterpositionerna.

Det finns nog flera klubbar som öppnat ögonen och är redo att fynda i den här Getafe-upplagan.

Adam Pinthorp

Skallade Maxi Gómez verkligen Albert Celades ut från Valencia?

Twitter: @pinthorp

Valencia Club de Fútbol överträffar sig själv i dumhet och oförutsägbarhet gång efter annan. Den senaste veckan liknar inget annat än en dokusåpa där allt verkar kretsa kring att svartmåla så många personer som möjligt går under kortast möjliga tid, och helt och hållet släppa fokus på det som egentligen bör vara det primära. Nämligen fotbollen.

Skallades Maxi Gómez och Albert Celades verkligen innan den sistnämnde fick sparken? Och varför i hela friden vägrade Valencia att låta Celades säga upp sig, för att därefter sparka honom och således fortsätta tvingas betala ut lön? Är det signalvärdet i att klubben faktiskt ger Celades foten som är så viktigt?

Det är så många frågetecken kring Valencia för tillfället att det är svårt att få svart på vitt vad som egentligen sker. Att det finns spelargrupperingar som är missnöjda händer i alla klubbar. Men att det kommer ut på det här sättet, att spelare får stå över träningar, halvt strejkar och att lagkaptener kör över sin ledarstab är ingredienser som gjorde det omöjligt för Valencia att behålla Celades.

Inte för att han var ett långsiktigt alternativ eller överhuvudtaget rätt man på rätt plats från första början. Han bara råkade hamna där i brist på annat när Marcelino hux flux fick ta dörren ut från Mestalla efter tre omgångar.

Nu har Voro kommit in för att rädda säsongen men det vi fick se i går var totalt mörker. Knappt ett avslut på mål. Helt uddlöst spel. Dumdristiga och nonchalanta beslut på egen planhalva. Noll inställning och framför allt noll reaktion efter baklängesmålen.

Athletic tog en av de mest betryggande och stabila bortasegrar jag sett den här säsongen. Lika imponerande från Bilbao-laget som fullkomligt bedrövligt från Valencia.

Nu är Los Ché på plats tio i tabellen.

Jag befarar inget annat än spelarflykt från Valencia kommande transferfönster.

***

Vem som skulle kunna komma in på tränarbänken för Valencia?

Ernesto Valverde hade varit ett drömnamn. Men nu spekuleras, eller snarare rapporteras från starka källor, att det kommer bli ett ännu tydligare Jorge Mendes-projekt.

Visst, det har fungerat bra i Wolves och visst har demonagenten tagit duktiga spelare till Valencia förr. Men jag tror att mer makt åt Mendes är helt fel väg att gå om Valencia faktiskt ska bygga något på sikt.

***

Defensiva trion Unai Simón-Yeray Álvarez-Iñigo Martínez är ruskigt bra.

Real Madrid har en starkare dito, annars vetifan. Athletic har sannerligen en stabil defensiv grund att fortsätta bygga vidare på. Tänk om Iñaki Williams börjar hitta målet lite oftare, om Oihan Sancet kan ta nästa steg och om Unai López kan hålla en jämnare nivå.

Säsong på säsong tåls det att imponeras av vad Athletic faktiskt åstadkommer, med sin strikta värvningspolicy men fortsatt alltid ett lag att räkna med på övre halvan.

***

Barcelona-Atlético var sannolikt den bästa matchen sedan återstarten. Fantastisk underhållning. Jag ville inte att det skulle ta slut. 90 minuter till och det hade kunnat sluta 5-5.

Yannick Carrasco gjorde sin bästa match sedan comebacken i Atlético.

Riqui Puig har bevisat att han är redo för att konkurrera på allvar om en plats framöver.

***

I kväll kan Real Madrid ta ett stort steg mot ligatiteln. Getafe stundar och vid seger skiljer fyra poäng till Barcelona. Även om Madrid har några kluriga matcher kvar, bland annat mot just Athletic kommande helg, tappas inte ett övertag på fyra poäng.

Välkomna in i C More-värmen från 21:50 med mig & Marcelo Fernández. Kul blir det!

Adam Pinthorp

Valencia-stöket & omgångens elva i La Liga #32

Twitter: @pinthorp

Nu har Valencia gett Albert Celades foten. Droppen som fick bägaren att rinna över var torsken, eller rena rama förnedringen, i regionsdrabbningen mot Villarreal.

Klubben har nu haft 12 olika tränare på knappt ett decennium.

Unai Emery, Maurucio Pellegrino, Ernesto Valverde, Miroslav Djukic, Pizzi, Nuno Espirito Santo, Voro, Gary Neville, Pako Ayestarán, Voro igen, Cesare Prandelli, Voro igen, Marcelino, Albert Celades och nu ska Voro in och ta över kaoset för typ sjätte gången.

Detta är sedan 2011. Jag trodde mycket vände i och med Marcelino. Det fanns kontinuitet och helt annat långsiktigt tänk. Copa del Rey-titeln var kronan på hans verk. Sedan har han haft svårt att “ta nästa nivå” i sina tidigare uppdrag. Men i Valencia fanns å andra sidan helt andra förutsättningar än övriga spanska klubbar han har tränat. Villarreal blir aldrig Valencia, med allt vad det innebär.

Men det senaste året har varit mer präglat av kaos än vad de mest inbitna Valencia-supportrar ens trodde var möjligt. Att Albert Celades inte var rätt man på rätt plats har väl stått klart ganska länge. Nu ska Voro rädda upp det som räddas kan. Låt se hur snurrigt det hinner bli i styrelserummet innan nästa säsong.

***

Innan kvällens matcher tar vid, med Barcelona-Atlético som huvudfight 22:00, ska vi så klart summera det som varit och plocka ut en elva. Kanske den svåraste att välja ut den här säsongen. Framför allt med tanke på den mängd galna mål och den nivå på anfallsspelare som visades upp.

Det här har jag kommit fram till.

Courtois (R.Madrid)
Trippier (Atlético) – Olivas (Valladolid) – Unai García (Osasuna) – Marcelo (R.Madrid)
Rochina (Levante) – Casemiro (R.Madrid) – Saúl (Atlético) – Cazorla (Villarreal)
Gerard Moreno (Villarreal) – Gallego (Osasuna)

***

Thibaut Courtois (3): I brist på riktigt bra målvaktsinsatser defensivt (Sergio Asenjo ska ha lite offensiv credit) gjorde Courtois en ny riktigt stabil insats. Pannben på belgaren. Blivit hur viktig som helst.

Kieran Trippier (3): Fick operera ganska fritt i offensiven och då trivs Trippier. Assist noterad efter fast situation.
Kiko Olivas (3): Riktigt bra när Valladolid nöp en viktig pinne mot Sevilla. Målskytt på ett sätt som framstod som om Kiko gjort mål hela sitt liv. Oerhörd känsla i nicken.
Unai García (1): Syns inte alltid lika mycket som kollegan Aridane, men satte inte många fötter fel mot Leganés. Oerhört stabil insats.
Marcelo (2): Tillbaka för Real Madrid och hade en kul match mot Espanyol. Fick kliva på i offensiven, kombinerade bra och blygsamt involverad i segermålet.

Rubén Rochina (2): Mål & assist för ytterfältaren – det är väl främst det han är nu för tiden – när Levante var klasser bättre än Betis.
Casemiro (6): Benzema? Ramos? Ja, det finns att argumentera för båda, men min röst om den store utmanaren till Lionel Messi om ligans mest värdefulla spelare är Casemiro. Visar gång på gång sin betydelse. Nu även matchvinnare.
Saúl (2): Viktig 1-0-nickare för Atlético. Bra i spelet utan boll, bra i spelet med boll.
Santi Cazorla (5): Vad sa vi om ligans MVP? Ja, är det någon utanför toppduon är Santi Cazorla ett hett alternativ. Spelar fotboll på en nivå som är fantastisk just nu.

Gerard Moreno (2): Luis Suárez tvåmålsskytt, Jaime Mata likaså, Karim Benzemas avgörande assist. Alternativ fanns. Men det går inte lämna Gerard Moreno utanför omgångens elva trots den galna konkurrensen på anfallssidan. Högst inblandad i båda målen mot Valencia – och vilka mål sen.
Enric Gallego (1): Den andre som jag väljer in i anfallet blir Enric Gallego. Vilken tuff säsong han haft, veteranen som slog ned som en bomb i den spanska fotbollen förra säsongen. Men nu klev han verkligen fram för Osasuna, cyklade in en boll och avgjorde därefter på tilläggstid. Nu kan festen, med viss social distansering, börja i Pamplona med nytt kontrakt i handen.

Adam Pinthorp

Vackra, underbara, estetiska Villarreal visar sig från sin bästa sida

Twitter: @pinthorp

I går fick jag se ett av de mest estetiska mål jag någonsin sett. Det är ju förstås helt subjektvt. Vissa föredrar när en spelare dribblar ett helt lag och chippar in den över målvakten. Vissa älskar att se en stenhård frispark som når nätmaskorna via ribban och in.

Jag påstår inte att jag inte gillar varken dribblingsräder eller frisparkar. Men 2-0-målet Villarreal – för det var verkligen mer än bara en individuell insats vilket också gör det ännu mer vackert – gjorde mot Valencia i går var någonting speciellt.

Jag tänker inte ens ge mig på att beskriva det. Aldrig kommer det visualiseras i tanken och ens vidröra hur det såg ut i verkligheten. Ni får kolla här helt enkelt.

Det får hur som helst inleda den här hyllningstexten till just Villarreal. Denna välskötta snudd på exemplariska fotbollsklubb, från en stad med 50 000 invånare, en fotbollsakademi av högsta rang och en tydlig fotbollsfilosofi som genomsyrar hela klubben.

Jag unnar alltid Villarreal framgång. Men det är ännu enklare att göra det när laget består av så mycket råtalang och så mycket vad just Villarreal är. Det finns ungdomslig entusiasm och enorm potential hos många spelare, blandat med erfarenhet och därtill många spelare från de egna leden.

Vad finns där att inte gilla?

Att Villarreal under förra hösten var den spanska klubb med flest representanter i det spanska landslaget säger också en hel del. Och då var inte ens Paco Alcácer på plats i klubben, samtidigt som Sergio Asenjo var utanför.

Det är märkligt hur snabbt det svänger i sportens värld. Sett till ligasäsongen vi pratat om och berömt Getafe och Real Sociedad gång efter annan. Valencia och Real Betis har varit flopparna.

Villarreal då? Nånstans där i ingenmansland. Klart bättre säsong jämfört med fjolårets, vilket gör att kraven inte var lika extrema. Å andra sidan förfogar Javi Calleja över en av ligans klart starkaste trupper. Det finns ingen som kan påstå något annat.

Därför är det bara rimligt mer än förvånande att Villarreal nu växlat upp och tagit tabellplacering efter tabellplacering. I skrivande stund är laget femma i La Liga (Getafe kan springa förbi i kväll). Just nu har Villarreal allt i egna händer att lösa en Europa-plats. Och som laget spelar just nu – 2-0-viktorian mot regionsrivalen Valencia var en uppvisning – finns ingenting som pekar mot att den gula ubåten skulle läcka vatten.

Asenjo är en av ligans bästa målvakter. Raúl Albio-Pau Torres ett av ligans bästa mittlås. Gerard Moreno-Paco Alcácer ett av ligans bästa anfallspar. Och Santi Cazorla är en av ligans bästa spelare.

Men det finns annat därtill. Bruno Sorianos återkomst, med allt vad det innebär. Potentialen som existerar i Samuel Chukwueze, Javi Ontiveros & Xabi Quintillà.

När jag sett Villarreal de senaste omgångarna ser jag ett lag som har alla förutsättningar att bara titta högre upp i tabellen. Att nästa säsong vara med och utmana om mer. Tänk bara om Chukwueze & Ontiveros tar nästa steg. Om Óscar Rodríguez – säsongens sensation i Leganés – löses till nästa säsong som ryktena påstår. Och Bruno Soriano kan vara frisk och hel och bara vara i närheten av den form han befann sig i innan den långa skadefrånvaron.

Just nu öser jag romantik över Villarreal. Jag kanske överdriver efter de senaste insatserna. Efter målet mot Valencia i går.

Men det var längesen jag såg ett så här “färdigt” lag, nu när säsongens Villarreal äntligen börjar ta fart och anfallsparet Gerard-Paco allt mer hittar rätt tillsammans sedan Paco anslöt i januari. Det krävs kanske lite mer bredd. Och det största frågetecknet placerar jag över tränare Calleja, hur mycket jag än gillar att han gått “Villarreal-vägen” och nått A-laget efter att ha jobbat sig uppåt i klubben.

Annars är det bara luta sig tillbaka och njuta. Villarreal lirar roligast fotboll i Spanien just nu. Och Santi Cazorla har varit involverad i 30 mål sedan återkomsten till La Liga. Det om något borde kunna fungera som motivation för kompisen Bruno Soriano när han nu ska hitta tillbaka till formen.

***

På tal om mål är det tjänstefel att inte nämna något om Karim Benzemas assist till Casemiro i går.

Som en ren och skär hyllning till Guti.

Målet var inte vara snyggt utan tog också Real Madrid upp i serieledning med två poängs distans till Barcelona. Madrid ser oerhört kompakt och starkt ut. Centrallinjen ser nästan bättre ut än någonsin.

Det börjar osa matchboll för Real Madrid nu.

***

Jag och Marcelo klampar in i studion och kommenterar Getafe-Real Sociedad i kväll. Avspark 22:00, vi drar igång snacket cirka tio minuter innan.

Snacka om ångestfight kring nyss nämnda Europa-platser. Två lag som fallit ihop som korthus sedan uppehållet.

Min tanke var att Getafe, med sin erfarna trupp och avsaknaden av ett rejält hemmastöd, skulle kunna dra nytta av spel inför tomma läktare. Så har det knappast blivit.

Jag hade mindre hopp kring Real Sociedad, men att det skulle se helt förvirrat ut och att Martin Ødegaard helt glömt bort hur man trycker till en boll har varit överraskande. Nu gäller det för både Getafe och La Real att studsa tillbaka om det ska bli något spel utanför de inhemska gränserna nästa säsong.

Adam Pinthorp

Omgångens elva i La Liga #31

Twitter: @pinthorp

Sju omgångar kvar. Det går undan. I kväll dags för nästa rond, Sevilla-Valladolid på fredagsschemat.

Först omgångens elva från veckoomgången.

Rui Silva (Granada)
Arias (Atlético) – Bartra (Betis) – Ramos (R.Madrid) – Escudero (Sevilla)
Rafinha (Celta) – Puig (Barcelona) – Expósito (Eibar) – Vinicius (R.Madrid)
Iago Aspas (Celta) – Diego Costa (Atlético)

***

Rui Silva (2): Stabil sista utpost som inte hade överdrivet att göra fram tills slutet av matchen, då han räddade Guerreros straff.

Santiago Arias (2): Bidrog till noll insläppta mål och högst involverad i det enda framåt. Fin genomskärare som hittade Marcos Llorente, som i sin tur hittade in framför mål.
Marc Bartra (1): Segerorganisatör mot Espanyol med nickmål men också en bidragande orsak till att Betis för ovanlighetens skull inte släppte in mål.
Sergio Ramos (4): Hade inte bara slipat på den fysiska formen under uppehållet. Gatan vilken frispark!
Sergio Escudero (1): Hade en del att stå i bakåt, men tar framför allt plats för att hans passningsspel är väldigt bra och hans offensiva egenskaper ännu en gång blev framträdande. Kan väl inte lira kvar i Sevilla om Reguilón löses permanent?

Rafinha (2): Wow, vilken form. Ny riktigt bra insats från brassen när Celta tog andra raka.
Riqui Puig (1): La Masía-ynglingen hoppade in redan efter några minuter i den andra halvleken och förändrade matchbilden fullständigt mot Athletic. Vilken impact. Ville ha boll, vågade bryta mönster.
Edu Expósito (1): Fick Valencia att se ut som ett bakfullt division 6-lag stora delar av matchen. Positionssäker, bra passningsspel.
Vinicius Junior (2): Fortsätter på sin fina form. Mål mot Mallorca med snudd på ytterligare ett. Blir svårt för Zidane att hålla Vini utanför elvan framöver.

Iago Aspas (2): Matchvinnare för Celta. Som så många gånger förr. Den tillsammans med Messi & Suárez som nått tvåsiffrigt i antal ligamål senaste fem säsongerna.
Diego Costa (1): Klassisk Diego Costa-insats. Ett mål han är och kladdar på, men som till slut blir självmål. Mycket slit, mycket vilja. Samtidigt en Diego Costa vi saknat och inte sett mycket av den här säsongen.

Adam Pinthorp

Barcelona alldeles för Messi-beroende i nuläget

Twitter: @pinthorp

Jag kan inte säga att jag ens begriper en procent av Barcelonas värvningspolicy, den som pågått i snart ett decennium. Det är omöjligt att bara titta lokalt bland spelare runt om i Katalonien. Alla kan inte gå via La Masía. Men det går samtidigt inte heller bygga ett vinnande lag genom att betala dyra prislappar gång efter gång och till slut ha alldeles för många stjärnor som vill göra samma saker.

Det måste finnas en balans. Några “Sergi Robertos” och några “Marc-André ter Stegens”.

Barcelona har en hel del problem. Jag kallade det “Messi-beroende” i sändningen i går. Den senaste tiden har det blivit ännu mer uppenbart än tidigare. Lagkamraterna vill eller vågar inte ta egna initiativ, utan allt går genom Messi. Oavsett om han befinner sig i en farligare yta eller inte.

Till slut blir det ganska lättläst.

Och när det gäller Barças stjärnvärvningar de senaste åren är det alldeles för många som fungerat i en “Messi-roll” i sina tidigare klubbar. Coutinho i Liverpool, Antoine Griezmann i Atlético. Den som brutit mönster allra mest är Ousmane Dembélé, men ja, han har också haft närmare 20 skador den senaste treårsperioden.

Den enda ljusglimten för Barcelona mot Athletic i går var att se Riqui Puig komma in tidigt i den andra halvleken och ta för sig. Han spelade inte för Messi, han spelade med Messi. Han tog initiativ, var konkret, letade hela tiden efter alternativ framåt i banan.

Betydligt mer produktiv och innovativ än Arthur, som uppenbarligen har en del annat i tankarna. Däremot, för att återknyta till Barças policy när det gäller rekryteringar, förstår jag inte varför Barcelona hellre vill ha en Miralem Pjanic – som passerat 30 och sett ganska trött ut på slutet – snarare än en 23-årig Arthur med otrolig potential.

Kanske finns det mer bakom konflikten Messi/Arthur än vad som uppdagats.
Kanske är den yngre mittfältsgenerationen redo att ta ett större ansvar.

Det kanske är en kombination. Men sett till spelare för spelare och de prislappar det talas om (att Pjanic inte skulle kosta mycket mindre än Arthur) låter det i mina öron som att Barcelona är på väg att göra dålig business.

Eller så spelar den ekonomiska aspekten mindre roll när vi blickar tillbaka om tio år. Kanske öppnar en Arthur-flytt dörren på allvar för Riqui Puig. Kanske är det positivt för Barcelona i längden.

Men Pjanic jämfört med Arthur. Inte får Barcelona en bättre fotbollsspelare. Framför allt inte något att bygga en framtid runt. Blir spännande att se hur det här slutar.

***

Asier Illarramendi har blivit historisk – trots att han inte spelat fotboll sedan omgång tre den här säsongen.

Trots att han inte ens var med i Real Sociedads trupp häromdagen – alltså inte ens inkluderad som avbytare – har han blivit avstängd två matcher. Detta för snack/protester mot domaren.

Detta har aldrig tidigare hänt.

Att spelare som inte varit på planen fått kort och i förlängningen blivit avstängda sker titt som tätt. Detta var något nytt.

Nu har Illarra ändå dragits med småskavanker men comebacken låter vänta på sig av fler anledningar.

Adam Pinthorp

En av ligans mest underskattade spelare senaste 15 åren – i går var han tillbaka

Twitter: @pinthorp

Vuelve Bruno!

1128 dagar sedan sist.

Efter tre år på skadelistan gjorde 36-årige kaptenen tillika klubbikonen Bruno Soriano comeback för Villarreal. Han har stått vid ruinens brant, nära att tacka för sig utan att ha fått ett ordentligt avsked, vid upprepade tillfällen. Men tre år av skadehelvete, där allt började med en svår knäskada följt av två operationer och upprepade bakslag i rehabiliteringen, har nu Bruno krigat sig tillbaka.

Bara att han var uttagen i en matchtrupp var stort nog. Men när han i går fick göra comeback hemma på El Madrigal – kanske var det nu jag saknade publiken mest av allt – i matchen mot Sevilla var det en stor seger. Vilken förebild, vilken motivationskraft att efter så många motgångar resa sig och ta sig tillbaka.

Bruno har alltså hunnit fylla 36 år. Han har varit av ligans mest underskattade mittfältare de senaste 15 åren pendlade in och ut i den spanska landslagstruppen under flera år. Trots att han inte spelade i en av de allra största klubbarna var han där och konkurrerade när Spanien hade sitt bästa mittfält genom tiderna.

När det hade gått två år utan några positiva besked kring hans rehabilitering trodde nog de allra flesta att tiden var förbi. Att Bruno Soriano aldrig skulle få det avslut hans karriär förtjänar.

Han är en av de trotjänare som finns kvar i toppfotbollen. Tillhört Villarreal sedan han var grabb, debuterade i A-laget 2006 och har sedan dess hunnit göra över 400 matcher för klubben.

– Jag skulle ljuga om jag inte sa att det varit nära att avsluta allt och inte fortsätta. Det har varit många tuffa stunder. Men hela tiden har viljan funnits där. Att ta sig tillbaka. Det har varit tre långa år och varit svårt, men det här är väldigt viktigt för mig och just nu är jag väldigt lycklig, sa Bruno Soriano efter matchen i går.

Med samma mentala styrka och om kroppen håller känns det hoppfullt att vi får se Bruno Soriano tillräckligt länge för att han ska hinna bevisa att han fortfarande håller på den högsta nivån och att han sedermera kan få ett värdigt avslut inför sin hemmapublik.

Adam Pinthorp

Omgångens elva i La Liga #30

Twitter: @pinthorp

Matcherna haglar. Ny omgång redo att dra igång redan i kväll, med fina mötet Villarreal-Sevilla.

I går såg vi Real Madrid kliva upp i serieledning igen. Detta efter en ny urstark andra halvlek. Kan Karim Benzema bibehålla sin målform och laget således inte blir lika lidande av att andra offensiva pjäser måste kliva fram ser det väldigt bra ut för Madrid i kampen om titeln.

Måste påpeka att kvalitén på matcherna blivit allt bättre den senaste omgången. Man märker att ett par-tre matcher gör tydlig skillnad på tempo och förstatouch. Betyder färre misstag nu än tidigare.

Nåja, här är omgångens elva.

Unai Simón (Athletic)
Peña (Villarreal) – Koundé (Sevilla) – Iñigo (Athletic) – Olaza (Celta)
Denis (Celta) – Óscar (Leganés) – Rafinha (Celta) – Guedes (Valencia)
Rodrigo Moreno (Valencia) – Vinicius Jr (R.Madrid)

***

Unai Simón (4): Säsongens genombrottsmålvakt Unai Simón levererade en helgjuten insats mot Real Betis. Nollan intakt, flera bra räddningar.

Rubén Peña (1): Vilken säsong han gör, Villarreals högerspringare. Noterad för assistpoäng i 1-0-viktorian mot Granada.
Jules Koundé (2): Jättefin prestation mot Barcelona. Står upp mot Luis Suárez, stressar inte upp sig när Barcelona sätter in förstapressen, resolut i sitt försvarsspel. En diamant.
Iñigo Martínez (4): Stabil bakåt, matchvinnare framåt. Och med ett klackmål!
Lucas Olaza (2): En av många bra spelare i Celtas 6-0-kross mot Alavés. Kombinerade fint längs sin vänsterkant.

Denis Suárez (3): En av omgångens bästa spelare. Styrde och ställde mot Alavés. Briljant i passningsspelet.
Óscar Rodríguez (3): Säsongens frispark. Klubbarna lär stå på rad för att låna Real Madrid-ägde mittfältaren till nästa säsong.
Rafinha (1): Fantastiskt bra när Celta spelade propaganda-fotboll och körde över Alavés. Kryddades med dubbla mål.
Gonçalo Guedes (1): Guedes of hösten 2017. Riktig nostalgi-känsla över prestationen. Som att han återuppstått.

Rodrigo Moreno (1): Löpstark, skicklig på att värdera och väl värd ett mål. Rodrigo har sett oerhört bra ut sedan uppehållet.
Vinicius Junior (1): I den galna konkurrensen får Vinicius flytta upp i anfallet. Skapade ordentlig oreda med Real Sociedads försvar hela matchen. Ordnade straff, provocerade fram kort. Allt som saknades var väl ett mål, men ändå tongivande i Real Madrids seger.

Adam Pinthorp

Inte en dag för sent som Betis sparkade Rubi

Twitter: @pinthorp

Det har inte varit en fråga om, snarare när Real Betis skulle ge Rubi foten. Natten till söndagen kom nyheten. Bara några timmar efter förlustmatchen mot Athletic.

Och det var knappast överraskande. En seger på senaste elva och allt närmare en bottenstrid är undermåligt för ett lag som på pappret borde utmana om Europa-platser. Att Rubi överhuvudtaget fick 30 omgångar på sig är överraskande med tanke på hur det sett ut spelmässigt.

I slutet av oktober stod tränaren vid ruinens brant efter fyra raka utan seger och några bedrövliga insatser, bland annat en 5-1-förlust mot Villarreal. Men när alla rapporter var eniga om att klubben skulle ge Rubi sparken vid poängtapp mot Celta Vigo, klev Nabil Fekir fram och löste en viktoria på tilläggstid. Frågan är om det ur ett långsiktigt perspektiv verkligen var bra? Rubi fick mer tid, spelet var fortfarande vacklande och uddlöst.

I mars skedde något liknande. Sju raka matcher utan seger och Betis föll allt längre ned i tabellen. Real Madrid väntade hemma och vid förlust pekade allt mot att tränarbyte var det enda alternativet. Då sprang sig Cristian Tello helt fri och avgjorde matchen. Frid och fröjd för stunden och helt plötsligt förlängdes Rubis förtroende ytterligare några omgångar.

Men nu, så här tre omgångar in efter återstarten och idel usla både prestationer och resultat, kom så beslutet. Rubi får lämna.

Nu blir det ändå ingen långsiktig tränare som kommer in och tar över ansvaret i de omgångar som återstår. Det pratas bland annat om att Marcelino är ett tänkbart alternativ till nästa säsong (han har ju redan lett Valencia den här säsongen och får således inte träna något annat La Liga-lag förrän nästa säsong) vilket på förhand känns som en perfect match. Mer cynism och mindre propaganda hade varit nyttigt för Betis om klubben faktiskt ska uppnå de ambitiösa men ändå rimliga målen att ta sig ut i Europa.

Oavsett vem det blir som tar plats på bänken nästa säsong är jag övertygad om att Betis nu gjort helt rätt i att sparka Rubi. Han fick alldeles för många matcher och har egentligen aldrig visat någon tendens på att han skulle vara rätt man för att ta grönvitt till nästa nivå. Det har snarare gått bakåt sedan Quique Setién var där.

Nu gäller det för Betis att bara spela till sig nytt kontrakt, be till högre makter att Nabil Fekir vill stanna ytterligare en säsong, och sedan lösa rätt tränare. Potentialen för stordåd finns alltjämt för den här truppen.

Adam Pinthorp

Senaste tweets

ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

Skapa ett gratis konto eller logga in för att få en anpassad nyhets- och matchupplevelse av Fotbollskanalen. Följ dina favoriter:

Spelare
Lag
NYHETLigor & turneringar
NYHETBloggar & poddat
Samma konto på Fotbollskanalen, C More och TV4 Play.
Skapa konto