POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons

Sällan skådad karaktär av Atlético Madrid

Twitter: @pinthorp

Jag har gått och väntat på att säsongens Atlético Madrid ska lyfta till den nivån som laget på pappret skvallrar om.

Efter Madrid-derbyt häromhelgen började jag tvivla en aning.

Men nu har vi anledning att göra det motsatta.

Ändå krävdes verkligen de där 90 minuterna för att Atléticos helhetsinsats också skulle bära resultatmässig frukt. Allt gick ju emot. Straff blev frispark efter VAR. Diego Costa brände ett friläge. Antoine Griezmanns sånär perfekta lobb millimeter-tippades i ribban. Álvaro Moratas mål dömdes bort. Och tiden höll på att rinna iväg.

Det ska givetvis understrykas att Atlético inte skulle haft straff i första halvlek. Att det är Diego Costa som bara har sig själv att skylla för ett bränt friläge. Att Wojciech Szczesny bör hyllas för att millimeter-tippa bollen i ribban. Att Chiorgio Chiellini visst fick en liten knuff av Morata (med betoning på liten, det hade inte varit fel att varna Chiellini för den förstärkningen).

Men att resa sig efter den mentala käftsmällen och bara tuffa vidare. Modigt, ambitiöst och målmedvetet. 0-0 och kvarten kvar. Atlético skulle bara framåt och göra mål. Det var en sån kväll då inget i slutändan kunde stoppa dem.

Att det krävdes två uruguayanska försvarsbrunkare symboliserar väl precis allt vad Diego Simeones Atlético står för. Att aldrig ge sig och att karaktär slår allt.

Vi ska komma ihåg att Atleti aldrig har förlorat i Champions Leagues slutspel under Simeones tid som tränare förutom mot Real Madrid. “El Cholo” tog över 2011.

Kan så här mycket hända under 90 minuter i Madrid lär det bli lika långa minuter för Atlético i Turin. Juventus lär knappast hålla igen i returen, men samma karaktäristiska Atlético och jag har svårt att inbilla mig något annat än att de rödvita spelar åtminstone en Champions League-match till på Metropolitano den här våren.

***

En annan viktig parameter att ta med sig är att Atlético lidit av enorma skadebekymmer hela säsongen. Hela backlinjen har aldrig varit hel. Diego Costa har varit ett stort avbräck (och är fortfarande inte i fullfjädrad form). Koke är precis tillbaka från skada. Ett par spelare är fortsatt borta.

Det spelar förstås in att Atlético inte har presterat på den nivån som många trodde inför säsongen.

***

Blickar tillbaka mot en alltmer trött tillställning i Lyon i tisdags.

Barcelona hämtade hem ett spelbart resultat inför returen. Inte mycket mer än så. På någon månad har det gått ifrån att heta “Barcelona är favorit till trippeln” till att “Barcelona utan anfallare i form saknar helt spelidé”.

Det finns ju så klart någonting i det där. Spelar Leo Messi, Luis Suárez & Ousmane Dembélé på sina respektive högsta växlar är det svårt att sätta stopp. Är alla inne i formsvackor samtidigt lider Barcelona något oerhört.

Det är dock just den grejen jag tror talar för Barça. Kanske inte avsaknaden av en backup, en plan b när det normala maskineriet inte fungerar eller när den lille argentinaren inte löser upp knutarna på egen hand, utan just att stjärnorna i fråga formdippar just nu.

Andra säsonger har Barcelona varit som bäst när det egentligen inte gällt som mest. Kan spetsspelarna i stället hitta formen om en månad så talar det gott för de blåröda. Nog bör Lyon avväpnas hemma på Camp Nou ändå.

Adam Pinthorp

Sämsta Messi-insatsen på väldigt länge

Twitter: @pinthorp

Jag blir inte riktigt klok på den här säsongen. Helt plötsligt ser Villarreal ut som sig bör och självförtroende-målet som gav 2-0 mot Sevilla skvallrade knappast om att laget är på nedflyttningsplats. Valencia avlossade 20 skott men inte ett enda satt i mål mot Espanyol. Girona besegrade Real Madrid på Santiago Bernabéu. Och Celta Vigo tog sin kris till nästa nivå genom att förlora 1-4 hemma mot Levante.

Det är en minst sagt händelserik helg vi kan se tillbaka på.

Dessutom svarade Leo Messi för den kanske sämsta insats, i alla fall halvlek, som jag kan minnas på väldigt länge. Oengagerad, bolltapp, straffmiss men framför allt oerhört nonchalant i både det defensiva jobbet och sitt kroppsspråk. Det var en Leo Messi som inte gick att känna igen.

Men som möjligen hade tankarna på annat håll. Barcelona har ett tufft schema framöver.

I slutet av dagen blev han ju ändå matchvinnare, hur bisarrt det än må vara, genom sitt avgörande mål mot Valladolid. Pucela förtjänade verkligen mer även om den offensiva kvalitén fortsätter vara frånvarande. Det finns en del underskattade spelare i Valladolid. Anuar är en duktig central fältare, Joaquín Fernández har potential, Jordi Masip är en målvakt som borde ha spelat i La Liga för längesen.

Med tanke på vilka lag som ligger och kravlar i bottenregionen – där framför allt Villarreal nu också visat sin högre nivå – finns det ändå risk att ana trubbel för Valladolid den här våren. Det kommer bli ett krig för att hålla sig kvar.

***

En av helgens största vinnare var Real Sociedad. Klara 3-0 hemma mot Leganés gör att laget parkerar på plats sju i tabellen. Bara två pinnar bakom Alavés som kommer fortsätta att sjunka.

Det är ett jäkligt fint lag som Imanol Algaucil förfogar över och har fått igång allt bättre sedan han tog över som tränare. Willian José har hostat upp sig ytterligare en nivå, Mikel Oyarzabal har släppts lös på ett annat sätt och den tredje länken där fram, Adnan Januzaj, ser ut att trivas bra med sin fotbollstillvaro.

Det blir nog inte Alavés som vinner den interna baskiska ligan den här säsongen trots allt.

***

Diego Simeone förlänger alltså till 2022. Ett bevis på att han är nöjd med utvecklingen och över hur saker och ting sköts.

Kul för Atlético, kul för ligan.

***

Misslyckad i Paris Saint-Germain, misslyckad i Las Palmas, misslyckad i Stoke.

Vad ger ni Jesé Rodríguez för odds att faktiskt få fart på karriären igen nu när han har landat i Betis?

Min spontana känsla är att Quique Setiéns fotboll inte gifter sig helt med Jesé och hans egenskaper. Men han ska få tid på sig att bevisa motsatsen.

Adam Pinthorp

Real Madrids bästa värvning någonsin?

Twitter: @pinthorp

Att ett Real Madrid på uppgång skulle få med sig ett bra resultat från Amsterdam i går förvånade väl ingen innerst inne. Att däremot åka och vinna är ruskigt starkt och bekräftar ytterligare att det är ett helt annat Madrid att räkna med den här våren.

Förutom att samarbetet mellan Vinícius Junior och Karim Benzema fortsätter flyga är det svårt att inte stanna upp och reflektera över det faktum att Sergio Ramos spelade match 600 i ordningen för Real Madrid.

Han gör sin 14:e säsong i klubben nu. Och det klart att det går att visa upp hans mindre smickrande statistik som den mest utvisade någonsin. Men i slutet av dagen är Sergio Ramos inget annat än en vinnare.

Han har vunnit 19 titlar i Real Madrid. Har aldrig varit ifrågasatt utan alltmer självklar i sin roll, de senaste åren även som kapten, i klubben.

Bara sex spelare har tidigare nått 600-gränsen i Real. Han är dessutom bara en fight ifrån att tangera samma notering som legendarerna Fernando Hierro och Paco Gento.

Sommaren 2005 betalade Madrid omkring 27 miljoner euro för Ramos tjänster. En spelare som varit ordinarie i 14 säsonger. Numera är kapten. Har nått ikonstatus i klubben. Och verkar vilja vinna mer än någonsin trots sin redan ytterst välfyllda troféskåp.

Ibland är det svårt att stanna upp och passa på att ömma för de största spelarna när de faktiskt spelar. Det är som med Leo Messi och Cristiano Ronaldo just nu. Vi borde se så mycket som möjligt för att kräma ur precis allt. Inte gå miste om någonting.

Ramos kanske inte är på samma nivå och i sin position som mittback blir han aldrig lika spektakulär. Men han kommer tveklöst bli ihågkommen som en av de allra bästa försvararna genom tiderna. Och kanske Real Madrids bästa värvning någonsin.

***

Kul att Europa League är tillbaka i afton. Smäller ju till med några toppmöten direkt. Lazio-Sevilla hade lika gärna kunnat vara en semifinal. Celtic-Valencia känns också oerhört oviss är alla dubbelmöten som inkluderar Celtic är kittlande på sitt sätt.

Blir intressant att hur Betis pallar med att fortsätta spela två matcher i veckan. Nu har skadorna börjat hagla. Man nosar på en fin placering i ligan. Har en cupfinal att slåss om senare i februari. Är truppen verkligen tillräckligt bred för att orka med allt?

För Villarreals del och den prekära situation som råder i ligaspelet vore väl det bästa att snubbla direkt mot Sporting?

Adam Pinthorp

Reguilón har cementerat sin plats i Real Madrids startelva

Twitter: @pinthorp

Det finns oerhört mycket att ta med sig från veckan, men jag väljer att första anhalten ändå blir Real Madrid. Ska vi kalla dem för nya Real Madrid? Eller Santiago Solaris Madrid?

Samtidigt som den nye magistern har börjat sätta sin prägel på laget, inte minst med en starkare defensiv och ett par känsliga petningar, går Real Madrid också att känna igen. Visst känns det som att historien upprepar sig? Vi har halkat in på det nya året, våren närmar sig och den största av turneringar lika så. Då smyger Real Madrid igång och börjar spela på en helt annan växel.

Nu var väl Real knappast överlägset i varken El Clásico på Camp Nou eller i lördagens ligaderby på Wanda Metropolitano. Men det är stabilare än tidigare. Och det är mer fart när Real Madrid anfaller än i höstas.

Vinícius intåg i startelvan är omöjlig att bortse ifrån. Han har lyft Karim Benzema men fransmannen har också lyft brassetalangen. Såg ni bilderna inför derbyt när Benzema gav långa instruktioner till Vinícius under uppvärmningen, för att avsluta med en stor kram? Han verkar axla mentorsrollen och det är någonting som speglat av sig även på planen.

Ett av de andra nya namnen som jag tror många har bekantat sig med för första gången de senaste veckorna är Sergio Reguilón. Inte lika naivt offensiv, vilket på många sätt är charmigt med Marcelo, utan en säkrare pjäs bakåt. För den sakens skull ingen dålig spelare i attackerande riktning heller.

Derbyt blev lite av uppkörning för Reguilón. Han satt på läktaren i El Clásico och såg Marcelo bli uppsnurrad ett par gånger av Malcom. Det här var chansen att cementera sin plats på allvar.

Det gjorde han också.

Fem raka ligastarter för Reguilón nu. Fem raka Real Madrid-segrar.

Jag kan inte komma på senast en så pass okänd spelare trampade rakt in och tog för sig på det sättet som Sergio Reguilón har gjort i Madrid. Det kanske var när Raphaël Varane slog igenom.

***

På tal om Malcom. En oerhörd överraskning i Barcelonas Clásico-elva – men snacka om att leverera när möjligheten ges.

Han kanske har en framtid i blårött ändå?

***

I och med Barcelonas tapp på San Mamés i går kväll så skiljer nu bara sex pinnar mellan Barça och Real Madrid. Samt ytterligare en poäng till Atlético som nu är trea.

El Clásico återstår. Barcelona och Atleti ska mötas senare i vår. 15 omgångar kvar.

Nog finns det en guldstrid att se fram emot.

***

Villarreal-mörkret fortsätter. Laget har hamnat i en ond spiral och inte lyckats ta sig ur densamma.

***

Leganés-Betis 3-0 och Valencia-Sociedad 0-0 där Dani Parejo, som annars varit oerhört bärande för Valencia de senaste veckorna, såg oerhört vilsen ut.

Redan fokus på Copa-returen i Betis och Valencias läger?

Jag trodde först, precis som det varit tidigare genom åren, att returmatchen spelas nu i veckan. Men då är ju de europeiska turneringarna tillbaka. Copa del Rey får vänta ett par veckor till. Därför ännu mer anmärkningsvärda bottennoteringar. Kanske främst för Betis. Att Valencia inte vinner hemma mot Real Sociedad är i dessa tider inte lika häpnadsväckande.

Insatserna meddelar dock hur mycket cupen faktiskt betyder.

***

Sanslöst imponerad av Getafe. Gjorde ett litet ryck i Europa-kampen och distanserade sig ytterligare ifrån flera lag där bakom.

Men det blir så klart ett annat Geta nästa säsong. Det kommer hagla erbjudanden för tränaren Pepe Bordalás i sommar och det återstår att se vilket som är mest attraktivt.

På tal om Getafe bjöds ju Jaime Mata på säsongens assist – av Celtas målvakt Rubén Blanco.

Ett klassiskt hjärnsläpp!

Adam Pinthorp

Historien om en dedikerad anfallare som vägrade ge upp

Twitter: @pinthorp

Han var lastbilschaufför, arbetade en period som murare och tillbringade ett par år i ett företag som jobbade med luftkonditionering.

Det hände flera gånger att Enric Gallego funderade på hur värt det var att dedikera nästan all ledig tid åt fotbollen trots att proffskontrakten lös med sin frånvaro. Men drömmen fanns alltid där. Att en dag leva på fotbollen. Att en dag få visa alla som inte trott på honom genom åren.

Först som 27-åring började Gallego tjäna sina första riktiga pengar på fotboll. Då huserande i Espanyols reservlag. Mellan 2010-2013 gjorde han sedan stor succé i katalanska Cornellà som spelade i Tercera División (den fjärde högsta serien i Spanien). En halvdan sejour i Badalona och en ännu mer halvdan i Olot senare återvände Gallego till Cornellà 2015.

Det var då det tog fart på allvar. 46 ligamål på 98 matcher. Skillnaden jämfört med hans tidigare period i klubben? Nu hade Cornellà avancerat en division i systemet. Helt plötsligt började det pratas om Enric Gallego.

Hösten 2017 gjorde den vänsterfotade anfallaren sanslösa 18 mål på 19 matcher i Cornellà. Den efterföljande vintern värvades han av Extremadura, fortfarande i Segunda B vilket motsvarar den tredje högsta divisionen. Succén höll i sig. Ytterligare elva pytsar den säsongen och Gallego, som hade passerat 30, sköt Extremadura till Segunda Divisón och vann dessutom skytteligan.

Ni förstår säkert vart det är på väg. För sagan om Enric Gallego tar inte slut här. Och känslan är den kommer pågå flera år till.

Förra hösten vräkte han in mål för Extremadura i Segundan. 15 för att vara exakt. Överlägsen i skytteligan. Före konkurrenter som Rubén Castro – med över 100 strutar i La Liga under sin karriär. Gallego gjorde bland annat fyra mål i en match mot Reus.

Hans otroliga framfart gick förstås inte obemärkt förbi. I mitten av januari skrev så den nu 32-årige anfallaren sitt första kontrakt med en La Liga-klubb. Huesca betalade någonstans mellan 20 och 30 miljoner för Gallego som kritade på ett avtal fram till sommaren 2021.

I helgen vann Huesca mot Valladolid med 4-0. En historisk seger. Det var Huescas största triumf i La Liga någonsin samtidigt som Enric Gallego gjorde sitt första mål i högstadivisionen.

Vem hade kunnat tro att tabelljumbon Huescas största hopp till nytt La Liga-kontrakt är en 32-årig nykomling som för 1,5 år sedan spelade två divisioner lägre. Men det är en remarkabel resa uppåt i systemet han har gjort.

Och nu lever han den där drömmen.

Adam Pinthorp

Clásico får kliva åt sidan – det finns ett hipster-möte som är större

Twitter: @pinthorp

Madre mia vilken vecka vi trampar in i.

Historiskt Madrid-derby i Vallecas tänker ni? Jo jo visst, Rayo-Leganés har aldrig mötts på klassiska Campo de Vallecas – i alla fall inte i La Liga-sammanhang – vilket givetvis är värt att uppmärksamma. Men det är några andra matcher som sticker ut mer på förhand.

Först så väntar första mötet i Copa-semifinalerna och vilka matcher va. El Clásico i ena semin och Valencia-Betis i andra. Det klart att dubbelmöten mellan Real Madrid och Barcelona alltid blir speciella. Ännu mer när Barça målas upp som storfavorit till alla tre titlar laget aspirerar på den här våren, samtidigt som Real Madrids säsong varit en besvikelse men de senaste veckorna inbringat helt annat hopp.

Men hur mycket hipster-stämplat det må vara ser jag ännu mer fram emot semifinalen mellan Valencia och Real Betis. Två storklubbar vars supporterskaror tillhör toppen i Spanien och där det suktas så oerhört mycket efter framgång.

Valencia har halkat efter toppen och aldrig varit riktigt nära en titel det senaste decenniet. Senaste gången Los Ché spelade final var i Copa del Rey 2008. Då tog man också hem titeln med ett fantastiskt lag innehållande David Villa, David Silva, Juan Mata, Rubén Baraja och Fernando Morientes.

Backar vi bandet ytterligare tre år, till 2005, så hittar vi Betis senaste finalmedverkan. Också i Copa del Rey, där de grönvita lyckades slå Osasuna i en match som krävde förlängning.

Det finns en gemensam nämnare var gäller Betis guldlag 2005 och Valencias 2008: Joaquín Sánchez. Den nu 37-årige veteranen var med i båda upplagorna och har gång på gång uttalat om att inget vore större än att avsluta karriären med att återigen få lyfta en titel med sitt Betis, klubben han tillhört i totalt 16 år.

Känslan är att läget inte blir bättre för Joaquín när Real Betis nu har sitt bästa lag på evigheter.

Och i Valencia har det svängt snabbt. En stigande formkurva i ligaspelet och den här cupframgången som grädden på det. En cupframgång skulle förändra allt. Men då gäller det att det inte tar slut här.

För Barcelona och Real Madrid betyder prestigen i sig mer än finalplatsen som ligger i potten. För Valencia och Betis betyder det här så mycket mer.

***

Nervositet eller bara naivt?

Det var oavsett vad märkligt att Athletic visade upp en sällan skådad ihålig defensiv under Gaizka Garitanos tid som tränare just när det var ett derby som knackade på dörren.

Real Sociedad var inte sämre än att utnyttja läget och kammade fullt hemma på Anoeta.

Successivt börjar tabellen se ut som förväntat inför säsongen. Athletic har, derbytorsken till trots, närmat sig övre halvan. Real Sociedad har skuttat upp till nionde plats där Valencia återfinns precis ovanför samtidigt som Real Betis har knuffat undan Alavés från Europa-plats.

Det som fortfarande ter sig oerhört överraskande? Att Getafe gnuggar på där uppe i toppen och att Villarreal har förtvivlat svårt att lyfta från nedflyttningsplats. Hade 2-0-ledning med kvarten (!) kvar på hemmaplan (!) mot Espanyol (!). Det är väl så att Villarreal inte förtjänar bättre om en sådan ledning slarvas bort.

***

Jag hoppas John Guidetti får chansen från start i nästa omgång. Alavés offensiv har sett oerhört svag ut de senaste veckorna. Nu fick han inte många minuter att hinna påverka i helgen mot Real Madrid, men det lite längre inhoppet mot Rayo omgången innan gav mersmak.

***

När Copa-bataljerna hunnit landa laddar vi om till veckans stora Madrid-derby, alltså inte det mellan Rayo och Leganés, på lördag. Metropolitano står redo.

Adam Pinthorp

"Du måste vara beredd att dö på planen"

Twitter: @pinthorp

Esto es la Copa!

“Det här är Copan”, enkelt översatt. Det är sällan den största Madrid-baserade tidningen Marca pryder omslaget om den primära rubriken med någon annat än en Madrid-koppling. Okej, visst inkluderas Getafe i Madrid-regionen men för att tala klarspråk är det majoriteten Real Madrid alternativt Atlético som får mest uppmärksamhet.

Men när Copan vaknar till liv på det sättet den gjorde på Mestalla i går kväll får Álvaro Moratas uttalanden om att “det minsann var ödet att hamna i Atlético” och utläggningen om Karim Benzemas uppåtgående formkurva stå åt sidan.

Själv såg jag bara första halvlek i går mellan Valencia och Getafe. Ett Jorge Molina-mål innan matchen knappt hunnit börja gjorde Valencias uppförsbacke oerhört påfrestande. Och som vi lärt känna Pepe Bordalás Getafe släpper laget sällan till onödiga målchanser och är ett av de bästa defensiva lagen den här säsongen.

Valencia, som varit ett sådant mörker hela säsongen, behövde göra tre mål i den andra halvleken för att gå vidare. Och samtidigt inte släppa in något förstås. Känslan var att det skulle bli en Bordalás-stängd halvlek och att Marcelino skulle få sparken på slutsignalen. Typ.

Men jäklar vilket drama som utspelade sig. Rodrigo gjorde tre “måltjuvsmål” – varav två på tilläggstid (!). Getafe-spelarna började lacka ur redan när Djene blev utvisad. Än värre blev det efter slutsignalen då det urartade inne på planen. Det lär få konsekvenser i efterhand.

Gabriel Paulista slogs blodig efter en kollision med lagkamraten Ezequiel Garay och häftade glatt ihop ansiktet efteråt.

“Du måste vara beredd att dö på planen”, skrev Garay efteråt.

Kanske är det en sådan här euforisk urladdning, både för spelare och fans, som krävs för att vända Valencias negativa trend på allvar. Laget kommer trots allt också från en stark 3-0-seger i regionsderbyt mot Villarreal.

Det gav åtminstone fansen lite hopp inför den annalkande våren.

***

På klassiskt italienskt manér väljer Villarreal att anställa gamle tränaren Javier Calleja. Han gick bara arbetslös i 50 dagar.

Luis García har inte lyckats få ordning på Villarreal och sex matcher utan resultat blev nog för den sportsliga ledningen.

Upp till Calleja att lappa ihop det här och lösa nytt kontrakt. Lika mycket upp till många spelare att titta sig i spegeln och inse allvaret i det hela. Alldeles för många som presterat långt under sin normala nivå.

***

Antonio Sanabria ut, Jesé Rodríguez in.

Som min Betis-vän Linus Lövgren yttrade sig på Twitter så känns det som en värvning som kan bli som “en ny Ricardo Oliveira eller en ny Leandro Damião”. Supportrarna hoppas förstås mer på det förstnämnda och att det ska lyfta för Jesé i La Liga igen. Har han det i sig fortfarande eller är han nästa spelare att placeras i kategorin evig talang?

Adam Pinthorp

Athletics lyft, Coutinhos fördärv och Ramos sjuka snitt

Twitter: @pinthorp

Sju matcher. Fyra segrar, tre oavgjorda. Blott tre insläppta mål.

Det är Gaizka Garitanos ligafacit som tränare i Athletic sedan han tog över i december. Snacka om en remarkabel uppryckning och ett lag som både ser kompakt ut men också fått allt bättre snurr på offensiven.

Iker Muniain har figurerat i en mer central mittfältsroll – delvis på grund av att Raúl García saknats – och spelar bättre fotboll än han gjort på mycket länge. Inte bara för det enorma lejonhjärta han han, utan också hans skadehistorik i åtanke så gläds jag alltid när det går bra för Muniain. En evig talang som aldrig nått sin fulla potential, tänker många. Men ack så fin fotbollsspelare än i dag.

Söndagens 1-0-seger hemma mot Betis var ännu ett imponerande steg i rätt riktning, både för Athletic och Muniain. Det var omöjligt att inte heller notera den vilda stämningen som tog över på San Mamés i andra halvlek. Det var så lite skönspel och så mycket vilja i slutskedet av matchen att det knappast liknade fotboll från Spaniens högstadivision, men det påverkade också publiken på ett engagerande sätt.

Det finns få arenor i La Liga som är byggda lika bra som San Mamés och kan framkalla samma decibel. Häftigt när det når igenom rutan så tydligt.

***

Jag skrev för ett par veckor sedan att Coutinho kanske kommit till en vändpunkt i Barcelona. Då hade han gjort 90 minuter hemma mot Eibar och stundtals varit bländande i sitt spel.

Därefter? Tre ganska lama insatser. Allra senast mot Girona. Hela hans kroppspråk skvallrar om att han inte riktigt trivs. Det känns överlag ganska uppgivet. Inga leenden, inga uppoffringar, inga positiva signaler överhuvudtaget.

När Ousmane Dembélé går skadad och Munir El Haddadi skeppats till Sevilla finns så klart inget utrymme för ytterligare spelarförluster för Barcelona. Coutinho sitter säkert. Men när mittfältare på mittfältare hämtas in för att bygga framtiden – Ajax-talangen Frenkie De Jong den senaste – kvarstår alltjämt problemet kring Coutinho. För 1,5 miljard hämtas ingen spelare som mestadels ska sitta på bänken.

Så, i vilken roll är Coutinho tänkt att spela?

***

Sevilla-Levante HT 0-0.
Sevilla-Levante FT 5-0.

Se vad ett Pablo Sarabia-byte kan få fart på ett lag.

Nu var det inte enbart hans förtjänt, utan hela Sevilla slaktade Levante i den andra halvleken. Quincy Promes gjorde mål igen och känns alltmer närmare ett ordentligt genombrott. Det är helt klart en spelare att hålla koll på.

***

Sättet Atlético 2-0-vinner hemma mot ett oerhört formstarkt Getafe är imponerande.

Nu är Diego Godín typ 20:e spelaren i truppen som blivit skadad den här säsongen, men det har än så länge inte spelat jättestor roll. Atlético vinner sina matcher och spelar lika ofladdrigt som vanligt.

Vore kul att se lagets höjd när alla är tillgängliga.

***

Vinícius Junior och Karim Benzema ser ut att finna varandra allt bättre. Många fina kombinationer mot Espanyol.

***

Han skjuter förvisso straffar sedan Cristiano Ronaldo lämnade, men oavsett vad gör Sergio Ramos sin målmässigt bästa säsong i karriären. Redan uppe på tvåsiffrigt i antal fullträffar. Hans tio mål är tangerat personbästa.

Ramos har gjort totalt 83 mål i Real Madrid. Det är ett ganska vansinnigt facit för att vara mittback trots allt. Ett snitt på mål i var sjunde match ungefär.

Adam Pinthorp

Morata en viktig pusselbit i att Simeone förlänger med Atlético

Twitter: @pinthorp

“Operación Morata” verkar snart ha passerat mållinjen. Vi får väl se vad transfersumman landar på, vilka klausuler som finns inbakade och exakt hur mycket han har tvingats sjunka i lön, men allt indikerar på att Álvaro Morata oavsett vad representerar Atlético Madrid inom kort.

En direkt oväntad värvning för många. Även för mig. Jag känner tills hans historia och att han spenderade många år i Atléticos ungdomsakademi men låg bakom Borja Bastón – som slog typ alla målrekord som fanns i Atleti på den tiden – i hierarkin och via Getafe i stället hamnade hos värsta antagonisten Real Madrid.

Resten känner de flesta till.

Vad som är väldigt speciellt med just den här värvningen förutom alla logiska anledningar kring det förflutna, både i Atlético men kanske framför allt Real Madrid, är att det också spelar en väsentlig roll i Diego Simeones framtid. I alla fall om vi ska tro rapporterna från de Madrid-baserade tidningarna.

Under hela sin långa period som tränare i Atlético har Simeone varit tydlig mot den sportsliga ledningen och ställt krav. För att utmana de stora elefanterna behöver det satsas. De första åren fanns inte de ekonomiska förutsättningarna att behålla alla storstjärnor säsong efter säsong. Radamel Falcao & Arda Turan är ett par av namnen som sålts och inbringat stora summor pengar.

Men i dagsläget är det annorlunda. Atlético är ingen säljande klubb längre, som behöver skeppa Antoine Griezmann eller Jan Oblak för att överleva ekonomiskt. Och nu ställer Simeone i stället krav att förnya truppen med ytterligare spetskompetens för att kunna utmana om ligatiteln och kanske allra främst nå hela vägen i Champions League – där säsongens final dessutom spelas på Wanda Metropolitano.

I och med Morata-värvningen verkar det som att Simeone får som han vill och då menar AS att det inte är mer än dagar bort att argentinaren dessutom förlänger sitt kontrakt med Atlético till 2021. Det kanske blir sista gången “El Cholo” förnyar sitt kontrakt med Atleti innan han ger sig ut på nya äventyr, men det skulle framkalla många lätta steg i supporterleden att hjärnan bakom alla framgångar har som avsikt att fortsätta dra i spakarna ett par säsonger till.

Angående Álvaro Morata blir det för övrigt intressant att se vad planen är. Diego Costa är på väg tillbaka från sin skada och en formtoppad Costa ser åtminstone jag gå före Morata alla dagar i veckan.

Dessutom är det svårt att veta i vilken form Morata återvänder till Spanien. Men en uppgradering från Nikola Kalinic är han väl oavsett vilket.

Och skulle han ankomst göra att Simeones förlängning skyndas på är det en seger i sig för Atlético.

***

Kevin-Prince Boateng i Barcelona alltså. Jag vet inte i vilken roll och han kan inte vänta sig överdrivet mycket speltid, men ligan blir en karaktär rikare. Det är något som är säkert.

Allra gladast är väl Girona, för nu bör skyttekungen Cristhian Stuani bli kvar. Hade varit tungt för klubben att förlora snubben som gjort mer än hälften av lagets mål den här säsongen.

Adam Pinthorp

Real Madrid dödade Sevillas guldhopp

Twitter: @pinthorp

Ingen helhet som imponerar. Många detaljer att jobba på. Men likväl oerhört starkt att Real Madrid lyckas knyta ihop säcken på hemmaplan och döda Sevillas hopp om en ligatitel och själv inte helt släppa taget om detsamma.

Canteranon Sergio Reguilón fortsätter göra det bra till vänster i backlinjen och hans defensiva egenskaper har varit nyttiga. Hur länge håller han Marcelo på bänken? Champions League är inte många veckor bort nu. Då blir det intressant att se hur Santiago Solari väljer.

Som läget varit hittills verkar Madrid-tränaren inte ha några som helst problem att bänka sina stjärnor. Vilket förstås är bra efter en sån här första halva på säsongen. Det krävs ett uppvaknande ibland och det skulle inte förvåna mig om vissa spelare – Marcelo, Gareth Bale & Casemiro exempelvis – växer den här våren.

Några som redan växlat upp i Madrid-tröjan sedan nyår är Raphaël Varane och Luka Modric. Två spelare som befogat fått en del kritik men som har vänt det till något positivt i stället.

Känslan är att Real Madrid-maskinen trummar igång steg för steg i takt med att Champions League-slutspelet närmar sig. Vi har sett det förut.

***

Sevilla då? Nä, två raka 2-0-torsk senare och vi kan konstatera att det inte kommer bli något guldrace. Det höll en halv säsong och det var väldigt roligt att det höll så länge. Men truppen behöver breddas med annat än Munir El Haddadi för att kunna utmana de största i det långa loppet.

Europa League? Där kan det bära långt.

***

Marcelino gjorde faktiskt ett par lyckade byten när Valencia vände och vann på Balaídos. Den såg man inte komma.

Men nu är laget helt plötsligt uppe som tabellåtta, Rodrigo Moreno har gjort mål igen och Gonçalo Guedes har bara ett par veckor kvar av sin rehabilitering.

Eftersom både Getafe och Alavés är före i tabellen finns all anledning att supportrarna hoppas på en vår som mynnar ut i något positivt. Avståndet upp till Europa är inte så långt.

***

Atlético börjar se allt bättre ut. Skulle “operación Morata” landas finns ett häftigt sparkapital och en förmodad konkurrenssituation i vår som mycket väl skulle kunna beskrivas som mördande.

Madrid-derby om ett par veckor.

***

Vad är väl ett helginlägg utan lite Real Betis-kärlek. Eller det klart att Quique Setién drar sitt strå till stacken och är den primära anledningen till hypen och kring sättet som Real Betis praktiserar sin fotboll. Det var samma sak i Las Palmas.

Men det är också många spelare som jag personligen uppskattar väldigt mycket. Som jag nämnt flera gånger här i bloggen och kommer fortsätta nämna om prestationerna kvarstår.

Sergio Canales var ljuvlig i 3-2-segern mot Girona och fick symboliskt nog också avgöra i minut 95 på straff. Giovani Lo Celso? Sommarens bästa värvning fortsätter glöda och “hockeyassisten” till Betis 2-2 borde få ett eget pris efter säsongen. Kul också att Loren Moron fick prickskjuta in en fullträff. Anfallaren har ändå varit lite av en besvikelse och många med mig trodde mer på Moron inför säsongen. Kanske lyfter han under våren.

Ska Betis nå sina allra högsta höjder behövs en anfallare som kontinuerligt gör mål.

***

Det blir mer i veckan om ligans just nu hetaste tränare och vilka potentiella klubbar han kan hamna i nästa säsong. Inte är han kvar i alla fall. Det finns inte en chans.

Adam Pinthorp

Senaste tweets

Annons
Annons

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå