Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Peta Benzema och spela Ronaldo centralt, Zidane

Twitter: @pinthorp

Jag kan inte dra mig till minne att Karim Benzema inlett en säsong så här svagt i Real Madrid. Inte ens när han opererade utanför startelvan under Gonzalo Higuaíns bästa dagar i klubben. Då gjorde han ändå mål och hade ett hyfsat snitt.

Den här hösten har han mestadels uttryckt frustration efter det ena misslyckade avslutet efter det andra.

Jag skrev inför säsongen att det här Real Madrid-bygget hade varit så gott som komplett på förhand om man hade värvat in en spetsanfallare som hade konkurrerat på allvar med Benzema. Jag gillar Borja Mayoral, men är han verkligen redo att utmana om en plats på allvar? Han står på tillväxt just nu och det skulle, om jag får gissa, snarare krävas ett prekärt skadeläge än någonting annat för att Mayoral skulle få chansen i ett viktigt läge.

Det finns ingen som flåsar Benzema tillräckligt i nacken och om Zinedine Zidane vill fortsätta spela på samma sätt kommer fransmannen fortsätta lira. Jag hoppas att El Míster tänker om och i de kommande matcherna väljer att spela som den avslutande kvarten mot Tottenham. Det vill säga med Cristiano Ronaldo som central anfallare och Isco och Marco Asensio med utgångsposition på kanterna men relativt fria tyglar att vika in och göra lite som de vill.

Med Karim Benzema i samma form som för ett par år sedan hade Real Madrid inte legat lika långt efter i ligaspelet och definitivt gjort fler mål mot Tottenham i går. Varken Antonio Adán (som stod i vägen för allt Benzema försökte med när Betis vann på Bernabéu för några veckor sedan) eller Hugo Lloris (galen parad på Benzemas nick från bara ett par meter) insatser ska förringas på något sätt. De var enorma. Men ska 29-åringen fortsätta vara en startman i världens mäktigaste lag måste han börja göra mål.

För övrigt häftigt att Mauricio Pochettinos upplaga av Tottenham – ett lag han varit med och byggt under flera år nu – verkar vara på allvar. Det är en liten Atlético Madrid-resa som Spurs har gjort och etablerat sig på allvar i Premier League-toppen. Det enda som saknas nu är titlar. Kanske är det på gång redan den här säsongen. Laget verkar onekligen vara att räkna med på riktigt.

***

Har vi inte bara gått och väntat på att Sevillas luftballong ska spricka så att laget tas ned på jorden?

Jag hävdar inte att lagets fina inledning på säsongen varit en slump eller föranletts av tur. Det finns gott om kvalité i det här Sevilla, inte minst offensivt, och vi väntar fortfarande på att en del spelare bara ska explodera.

Men att utmana i den absoluta toppen av ligan? Att vara redo för nästa steg i Europa?

Jag har aldrig varit övertygad om att Eduardo Berizzos lagbygge är redo för nästa nivåer vid ett så här tidigt skede. Jag tror däremot inte han är en felrekrytering. Sparka honom redan nu? Dumheter.

Sevilla ligger femma i ligan och har fortfarande allt i egna händer att ta sig vidare i Champions League – dessutom med ett ganska fördelaktigt spelschema.

Däremot var det bara en tidsfråga innan laget skulle gå på sin första riktiga mina. Att explosionen blev så enorm att det faktiskt skakar om hela Sevilla var väl få som hade anat på förhand.

Jag tycker 5-1-förlusten mot Spartak Moskva säger ganska mycket om dagens Sevilla. En oerfaren tränare på den här nivån, ett lag med många nya ansikten och en trupp som är bred men saknar defensiv styrka.

Nico Parejas ledaregenskaper i backlinjen hade behövts i en sådan här match. Och framför allt så uppdagas det hur ovärderlig Steven N’Zonzi är på Sevillas mittfält. Det finns ingen i truppen som kan ersätta honom. Jag har inte övertygats av Guido Pizarro och både Michael Krohn-Dehli och Éver Banega gör sig knappast som bäst i balansrollen.

Det är först nu det blir intressant att börja följa Sevilla. Smekmånaden är över för Berizzo, nu gäller det att hoppa upp på hästen igen och börja leverera resultat.

Adam Pinthorp

La Liga Loca lever upp till sitt rykte

Twitter: @pinthorp

Grattis, ni som spelade på över åtta mål i Real Betis-Valencia. Visst låg det lite i luften?

Men okej, inte ens med ett Paco Jémez-inspirerande Betis-försvar och en mer skimrande Valencia-offensiv än på många år hade väl någon trott att det skulle vara så vidöppet som det faktiskt var på Benito Villamarín under söndagskvällen.

Valencia vann med 6-3 i helgens mest galna tillställning. Betis-tränaren Quique Setiéns kroppsspråk en kvart från slutet sa precis allt om Betis prestation i matchen. Den var okej, stundtals, framför allt spelet med bollen, men också enorma svängdörrar bakåt. Santi Mina hade precis hoppat in och lite turligt gjort 4-0 till Valencia, som såg ut att gå mot sin mest imponerande seger för säsongen.

Då skänkte Dani Parejo bort ett mål. Antonio Sanabria sprang in ett andra. Och Cristian Tello curlade in det tredje.

På bara några minuter var det en boll som skiljde, Setién begrep ingenting och jag anar att de Betis-supportrar som redan hade lämnat arenan febrilt skyndade sig tillbaka för att inte missa vad som hade kunnat bli årets vändning.

Men det var ju det där med svängdörrarna. Det hade varit svajigt redan tidigare, och när Betis stångade på med fullt manskap framåt för att hitta möjlighet till kvittering öppnades ännu större ytor i motsatt direktion. Det utnyttjade Valencia och vann till slut med 6-3.

Bortser vi från mardrömsminuterna där Betis gjorde sina samtliga mål var det här ändå ett nytt otroligt styrkebesked från Valencia. Dani Parejo (den horribla felpassningen vid 1-4-målet till trots) har verkligen fyllt sin roll på ett ännu mer utmärkande sett den här säsongen – både som speldirigent och inte minst lagkapten. Alla tre anfallare är i storform. Gonçalo Guedes kan inte hyllas tillräckligt och när även Andreas Pereira hoppar in och gör drömmål skapar det enorma lyxproblem för Marcelino framöver.

Valencia är tabelltvåa efter åtta omgångar och har varit det mest underhållande laget att se så här långt. Är det för tidigt att ropa hej?

Med en ny tränare, många nya spelare, en hel del oerfarna unga lirare och ett otroligt tufft inledande spelschema tycker jag inte det går att understryka för många gånger hur imponerande Valencias säsongsinledning har varit. Det här ser ut att vara på riktigt.

***

Atlético fortsätter ha vansinnigt svårt att knyta ihop den där segersäcken mot Barcelona i ligasammanhang. Kändes det inte skrivet i sten att Atleti, efter en strålande första halvlek och ett ledningsmål att gå på, ändå skulle kliva av banan utan att vara vinnare?

Kanske agerade man för passivt i andra halvlek. Samtidigt är det ett Barcelona som alltid har den där urkraften men framför allt spetskvalitén (det handlar ju alltid om Lionel Messi & ibland Luis Suárez) som gör att en dålig match som helhet inte behöver lämnas förlorad. Den här gången var det Suárez som fixade målet och en poäng, vilket jag är övertygad om att Barça – som stora delar av matchen jagade i underläge – är mer än tillfreds med.

Barça toppar tabellen, fyra pinnar före Valencia.

Man kan verkligen säga att det har börjat sätta sig nu. Barça, Valencia, Real Madrid, Atlético och Sevilla. Toppkvintetten som kommer vara densamma även om 30 omgångar.

***

Sexa då? Ja, där finns Leganés, av alla lag. Är det kanske nu vi ser frukten av Asier Garritanos långsiktiga arbete?

Jag väljer att vänta några omgångar till. Jag tror inte Leganés är “på riktigt” och kommer bli säsongens Eibar.

Det är väldigt imponerande att bara ha släppt in tre mål (inget annat lag har släppt in färre), men samtidigt har man inte ställs mot de offensivt tunga lagen ännu, bortsett från Atlético Madrid.

2-0-segern mot Málaga senast säger nog tyvärr mer om motståndarlaget. Málaga gör sin sämsta säsongsinledning någonsin och har bara en liten ynka poäng så här långt. Att Alavés och Villarreal hunnit sparka tränare innan är ett under. Míchel har inte haft det enkelt och blivit av med i stort sett hela sin stomme – men någonting måste hända illa kvickt på solkusten om det inte ska bli Segunda-spel nästa höst.

***

Det finns många andra lag och spelare att skriva om efter den här helgen. Mer om en av ligans mest underskattade spelare i veckan.

***

Cristiano Ronaldo gjorde faktiskt sitt första ligamål i lördags när Real Madrid slog, om än inte problemfritt, Getafe med 2-1.

Ett blytungt segermål fem minuter från slutet som ser till att Madrid har häng på toppen. Nu har laget mer andrum i ligan och behöver inte känna riktigt samma press som tidigare.

Adam Pinthorp

"Atleti-Barça kommer inte vara en del av ett politiskt rally"

Twitter: @pinthorp

Det har varit ett par omtumlade veckor i Spanien och framtiden präglas av ovisshet. När till och med en spelare som Andrés Iniesta, sällan den som pratar i onödan, gått ut och uttryckt sin önskan om en “dialog mellan de politiska lägren” för att alla ska kunna leva fredligt förstår man att det har gått för långt.

Fotbollen har alltid varit ett stort symbolvärde även ur en politisk aspekt i Spanien och så även under landslagsuppehållet. Men nu till helgen drar ligaspelet igång igen och det klart att saker och ting kommer göra sig påminda.

På lördag väntar Atlético Madrid-Barcelona på Wanda Metropolitano. Säsongens tyngsta match i Spanien så här långt. Atléticos inte helt ostökiga supportergrupp Frente Atleti vill att hela Metropolitano ska fyllas med spanska flaggor.

Atléticos président Enrique Cerezo har tonat ned det hela och hävdar att i det här fallet hänger ingen politiken och fotbollen ihop.

“Det här kommer enbart bli en sportslig tillställning för familj och vänner, ingen kommer ansluta till ett politiskt rally eller någon demonstration. Våra fans vet att fotboll och politik är olika frågor, och som klubb fokuserar vi enbart på det sportsliga. När vi vann ligatiteln på Camp Nou för tre år sedan applåderade hela arenan vår prestation och det kommer vi inte glömma”.

Det enda vi med största sannolikhet kan konstatera inför matchen är att Gerard Piqué kommer vara lika omtyckt på Metropolitano som på landslagets träningar.

***

Om vi enbart fokuserar på matchen så är det förstås en nyckelmatch för toppstriden. Barcelona har sju raka segrar, en tämligen smickrande målskillnad på +21 och har bara släppt in två mål. Det mesta har gått Barças väg rent spelmässigt, trots lite skavanker.

Skulle laget vinna på Metropolitano rycker man nödvändigtvis inte ifrån Sevilla och Valencia, men skapar en rejäl lucka till Atlético som tillsammans med Real Madrid fortfarande är de tyngsta utmanarna.

Två stora frågor inför matchen är vem som kommer spela bredvid Antoine Griezmann (som gjort mål i samtliga tre matcher som hittills spelats på Metropolitano) i Atlético, och vem som tar anfallspositionen till höger i Barça.

Mina gissningar: Ángel Correa och Denis Suárez. Två spelare som imponerat under hösten och borde gå före konkurrenterna i nuläget.

***

Jag ser nästan lika mycket fram emot Real Betis-Valencia som mot lördagens storfight. Även om Marcelino-Valencia har börjat se stabila ut bakåt skulle det inte förvåna mig det minsta om vi bjöds på ett målkalas av stora mått på Benito Villamarín på söndag.

De kanske två mest underhållande lagen under säsongsinledningen ställs öga mot öga och båda har praktiserat en väldigt attraktiv fotboll för den som gillar intensitet, fart och fläkt.

Sannerligen viktig match för båda lagen dessutom. Eftersom att Atlético och Barça möts, samtidigt som Athletic-Sevilla spelas tidigt under lördagen, kommer många av topplagen tappa poäng. Seger för Betis eller Valencia hade betytt att man på allvar hakar på där uppe i toppskiktet.

Adam Pinthorp

Sportchefen kickas av Valencia – Marcelino får utökat ansvar

Twitter: @pinthorp

Hur viktigt är det egentligen att ha en sportchef som basar över rekryteringar och spelarförsäljningar? Vem är det egentligen som har sista ordet?

Det här fungerar ju extremt olika från klubb till klubb. Och vi vet egentligen inte med hundra procent säkerhet vad som sker. Men att Florentino Pérez ibland gjort statusvärvningar “som är hans” till sitt Real Madrid är svårt att blunda för. Liksom att Diego Simeone har ett enormt inflytande över situationen i Atlético Madrid.

Tar vi dagens Barcelona som ett annat exempel är jag tämligen övertygad om att det överhuvudtaget inte fanns någon tydlig kommunikation mellan tränare Ernesto Valverde, president Josep María Bartomeu samt den sportsliga ledningen om ett vettigt tillvägagångssätt för att bygga den starkast möjliga truppen. Otydlighet har sällan nått så höga nivåer.

Men en klubb som börjar närma sig det som de senaste åren varit allt annat än synonymt med tydlighet är faktiskt Valencia. Ett steg är att plocka bort sportchefen José Ramón Alexanko och låta tränare Marcelino García Toral få ett större ansvar även gällande den biten.

Och det är mycket som har hunnit svänga på mindre än ett år kring den sportsliga ledningen i Valencia.

Alexanko, som själv var väldigt framgångsrik som spelare i FC Barcelona mellan 1980-93 och tidigare var högsta hönset i klubbens ungdomsakademi La Masía, presenterades som ny sportchef i Valencia så sent som i februari i år. Detta som ersättare till Jesús García Pitarch som klev av sin post kort dessförinnan.

Men ingenting varar för evigt. I september fick Alexanko kicken och det är extremt tydligt varför. Framöver kommer Marcelino, som kom så sent som i somras, ha betydligt mer att säga till om kring de sportsliga rekryteringarna. Vilket alltmer framstår som ett krav från hans sida.

Ska han lägga ned all sin kraft och energi på att ta Valencia till högre nivåer måste han få fullt förtroende. Lite Diego Simeone-approach om vi gör en enkel och nutida jämförelse. I Atlético skulle inte den sportsliga ledningen gå bakom ryggen på Simeone. Det är han som är boss. Det är hans lag. Det är han som väljer vilka byggstenar som skall användas och vilka som behövs för att utvecklas.

Lite samma sak vill Marcelino ha det i Valencia. Och jag ser bara fördelar med det. Marcelino är hyllad av många men har förvisso även haft sina fiender genom åren. Han sätter alltid laget före jaget och skiter fullständigt i vem som representerat klubben längst, vem som gjort flest mål eller har högst status. När han lämnade Cani utanför Villarreals trupp (en av klubbens mest ikoniska spelare genom alla tider) på grund av en dispyt som först började på träningsplanen var det Marcelino som fick sista ordet och Cani som i slutändan fick lämna klubben.

Marcelino är en väldigt auktoritär ledare med en stark vilja. Han behöver ha ett stort ansvar. Han behöver känna att det är “hans lag”.

Taktiskt har han inte varit särskilt märkvärdig i sina tidigare tränaruppdrag. Det behöver inte vara svårare än tydliga grunder och ett enkelt 4-4-2.

Jag tror inte det är Alexanko som yrkesperson det är fel på i det här fallet, utan snarare att Valencia klart och tydligt vill visa att man tror på Marcelinos arbete.

Däremot borde det ha skötts på ett snyggare sätt från Valencias håll. Uppenbarligen fick Alexanko reda på sin uppsägning på omvägar och inte direkt ifrån klubben, vilket ändå på något sätt symboliserar den brokiga skara människor som suttit och styrt Valencia de senaste åren.

Men jag tror på en förbättring och en ljusare framtid. Peter Lim (och Lay Hoon) har lugnat ned sig och i stället låtit människor med insyn i spansk fotboll ta på sig en större kavaj och steget att låta Marcelino både vara tränare och ha en tydligare roll i beslutsfattandet kring nyförvärv och försäljningar är jag övertygad om är ett positivt sådant.

***

Spanien blev klart för VM häromdagen. Det blev en ganska enkelt historia mot Christian Panuccis Albanien och nu kan “La Roja” på allvar börja förbereda sig inför mästerskapet i Ryssland nästa sommar.

Några saker som var extra kul att se var Rodrigo Morenos återkomst i landslaget. Han har haft ett par tunga år i Valencia men den lysande säsongsinledningen har inte gått Julen Lopeteguis ögon förbi och Rodrigo besvarade förtroendet med att göra mål direkt.

Dessutom matchade Lopetegui ett väldigt intressant mittfält med Thiago, Saúl & Koke – spelare han själv känner till väldigt väl och haft som förbundskapten i U21-landslaget tidigare. Spaniens generationsskifte har gått ganska obemärkt förbi och på pappret vet jag inte riktigt vilken nation som kommer presentera en starkare trupp nästa sommar.

Slutligen lite Álvaro Odriozola. Real Sociedads frejdige högerspringare gjorde debut i landslaget och har en sensationell utvecklingskurva det senaste året.

Bakom givne Dani Carvajal kommer Odriozola definitivt vara med och slåss om en plats i VM-truppen.

Adam Pinthorp

Piqué stannar i landslaget över VM – trots konflikten

Twitter: @pinthorp

Det är kaotiska tider för Spanien. Inte minst i de nordöstra delarna. Läget i Katalonien efter “valet” som ogiltigförklarades av den spanska regeringen har varit laddat.

Och de som nån gång hävdat att det inte finns ett samband mellan idrott och politik borde fått ett uppvaknande nu. Sedan finns en ännu större och tydligare koppling mellan politiken och FC Barcelona vilket sträcker sig långt bak i historien. Barça och inte minst hemmaarenan Camp Nou har varit en gemensam mötesplats för katalaner där de fått bära vilka färger de vill, sjunga katalanska sånger och vifta med den rödgula flaggan hur fritt de vill. Det är också det som gett uttryck till klubbens slogan “mes qué un club”.

Därför är det förstås ännu mer obegripligt att president Josep María Bartomeu till slut pushade för att matchen mellan Barcelona och Las Palmas skulle spelas förra helgen. Samma dag som Spaniens paramilitära poliskår mejat ned vanliga människor utanför vallokaler när de enbart ville utföra sin högst demokratiska rättighet att lägga sin röst.

Bartomeu var rädd att bli av med sex poäng i ligaspelet. Hur mycket väger en potentiell ligatitel mot våld mot oskyldiga människor?

Att spela matchen – som en grupp, förvisso minoritet, av spelarna i Barcelona inte ville – var bara ett fegt agerande av Bartomeu. Att vägra hade gett ett genomslag och varit ett sätt att på riktigt sträcka upp handen i skyn och säga att det här inte är okej.

Den spelare som det pratats mest om och alltid pratas mest om när det gäller sådana här frågor är Gerard Piqué. Han var förstås en av de som inte ville spela matchen mot Las Palmas och han är en av de största offentliga personerna som tydligt gjort sitt val i Kataloniens kamp mot självständighet.

Det är också en av anledningarna att Piqué fått utstå burop och nidramsor på de spanska arenorna under det pågående VM-kvalet. Något som eskalerat i och med turbulensen den senaste veckan.

När det spanska landslaget samlades för några dagar sedan hade den del supportrar gått så långt att säkerhetspersonal fick beslagta plakat och annat. Det stod “Piqué, jag vill inte att du ska lämna. Jag vill att de ska sparka ut dig. Du gör mig illamående”, på en.

Kanske inte det, tillsammans med högljudda burop, man vill mötas av när man äntrar planen för en landslagsträning.

Jag är helt övertygad om att Piqué inte haft det enkelt och att många tankar florerat i hans skalle den senaste tiden. Om han verkligen ska fortsätta i landslaget eller ge upp det helt. Han vill förstås spela VM i Ryssland och det kommer han också göra. Han bekräftade i alla fall att han inte kommer ge vika för vad vissa supportrar tycker utan fortsätta göra sitt jobb i landslaget.

En grej som hällt ännu mer bensin på elden är Piqués munhugg med Sergio Ramos. De har haft sina duster i klubblagen genom åren och det har varit tydligt att Ramos inte uppskattat Piqués uttryck i sociala medier kring Kataloniens självständighetsprocess.

Båda har förnekat att det överhuvudtaget ska finnas en spricka och att allt snarare än frid och fröjd.

“Allt är lögner. Vi har en fenomenalt bra relation och jag skulle vilja att ni alla en dag såg det. Vi är nära vänner och jag har föreslagit att starta ett projekt när vi kommer vara affärspartners”, sa Piqué under landslagssamlingen.

Bullshit eller ej? Oavsett vad är båda högst professionella fotbollsspelare och jag har svårt att se att det kommer påverka någonting rent sportsligt.

I kväll kan Spanien bli klart för VM (möter Albanien på Hércules hemmaarena Estadio Rico Pérez i Alicante) om man grejar ett bättre resultat än vad Italien gör i sin match.

När man väl tar sig till VM är det med Gerard Piqué och Sergio Ramos som mittbackspar. Det hade dock inte förvånat om det blir det sista vi ser av Piqué i en spansk landslagströja.

Adam Pinthorp

Kaotiskt läge i Katalonien stoppar inte Barça från att fortsätta vinna

Twitter: @pinthorp

Regeringen har förklarat Kataloniens folkomröstning om självständighet för olaglig. Det har lett till uppror i regionen. Flera hundra personer har skadats i sammandrabbningar mellan polisstyrkor och demonstranter och det var långt ifrån säkert att matchen mellan Barcelona och Las Palmas överhuvudtaget skulle spelas på Camp Nou under söndagen.

Till slut kom beskedet att spela matchen – inför tomma läktare.

Las Palmas kom till spel med den spanska flaggan inbroderad på sin tröja för att tydligt visa att man själva är stolta över att tillhöra Spanien trots att Gran Canaria ligger långt ifrån fastlandet, men också tydligt visa sin ståndpunkt att man är emot Kataloniens försök till att bli självständigt.

Alla spelare var eniga i mixade zonen efter matchen att det var en märklig, nästan surrealistisk, känsla att spela på den gigantiska arenan utan några människor som tittade på.

Barça vann med 3-0 efter att ha växlat upp i andra halvlek. Gemensam nämnare för samtliga mål? Lionel Messi.

Så här långt under hösten har Barcelona alltmer liknar hur det såg ut när Pep Guardiola var i klubben. I alla fall ur Messi-perspektivet. Han huserar alltmer centralt i banan. Offensiven handlar ännu mer tydligt om att försätta argentinaren i så bra position som möjligt. Vilket på ett sätt, om man både tittar till Messis målmaskineri och tabellen, varit ett smart drag av Ernesto Valverde.

Samtidigt är det enkelt att ställa sig frågan hur beroende Barça faktiskt är av Messi i nuläget. Det känns mer tydligare än någonsin att det finns en kung medan resten bara är alibi-soldater som kämpar för allt de är värda för att kungen ska få göra sin grej.

***

Det har varit mycket annat i veckan och jag har inte skrivit ett smack om lagen som huserat i Europa. Såg Dortmund-Madrid och blev imponerad av det spanska huvudstadslaget.

Att i ett prekärt läge med tidiga motgångar under säsongen gå in och verkligen praktisera den där Real Madrid-fotbollen vi vant oss vid att se, på en av de tuffaste arenorna mot ett väldigt formstarkt Dortmund. Det är ofantligt bra och ett styrkebesked från Zinedine Zidane och hans manskap.

Real Madrid-maskineriet är i gång och kommer bara accelerera igång i takt med att säsongen blir längre.

Alldeles nyss vann man på Santiago Bernabéu igen, så nu har man även slagit hål på den spökbubblan. Isco tvåmålsskytt och återigen mästerlig.

***

Det andra stora huvudstadslaget, Atlético, har haft en tuffare vecka.

Förlust på sista sparken i Metropolitanos CL-debut men definitivt inte orättvist på något sätt. Jag vet inte om Atlético inte kom upp i sin normala standard eller om det var Chelsea som helt enkelt var så mycket bättre. London-laget skapade i alla fall mängder av chanser och kom fram smidigt både på kanterna och centralt i banan.

Det följdes upp med ett nytt kryss i ligan i det minst historiska Madrid-derbyt, det borta mot Leganés.

0-0 slutade matchen. Vi lämnar den och Atléticos något stabbiga offensiv där. Hyllar Leganés fortsatt fina säsongsinledning i stället.

***

Real Betis är ligans skönaste gäng just nu.

Vi har redan charmats av den frejdiga offensiven och inte blev det mindre av den varan på Anoeta mot Real Sociedad. Matchen slutade 4-4 (!). Jag är helt övertygad om att det här inte är första gången vi får se liknande matcher, med lika galna resultat, när Real Betis spelar den här säsongen.

Offensiven är tillräckligt bra för att göra mål och skapa mycket på alla lag. Defensiven? Tja, Antonio Adán är en underskattad målvakt och Riza Durmisi tillhör av hela Europas mest intressanta vänsterbackar. Aissa Mandi (som jag såg mycket av i Ligue 1 och alltid haft ett gott öga till) tror jag kommer växa in i kostymen tillsammans med Zouhair Feddal men det behövs kontinuitet där.

Antonio Barragán? Inget lag någonsin har väl varit defensivt starkt med Barragán som startman. Det förklarar allt, egentligen.

Ingen skugga ska dock falla på Barragán som varit fullt godkänt under tiden i Betis. Framför allt har Quique Setién alltid varit en offensivt präglad tränare. Vi kommer fortsätta se de grönvita göra mål. Och släppa in mål.

***

Hur kunde inte Athletic vinna mot Zorya som såg ganska ruckligt ut mot Östersund?

Å andra sidan är ju ÖFK väldigt bra, har man bevisat inte bara en eller två gånger. Ser fram emot när Athletic ska upp till de svenska skogarna och spela på plastgräs. Har man det konstant svårt utanför Bilbao blir det inte enkelt i Östersund heller.

***

Athletic föll ju i dag (söndag) igen, för övrigt. På bortaplan då, så ingen stor överraskning. Inte mot ett formstarkare Valencia än på flera år (det känns så) på andra sidan.

Med Simone Zaza och Rodrigo Moreno som målskyttar igen, Carlos Soler äntligen i en central mittfältsroll och Gonçalo Guedes som ser ut att aldrig mått bättre än när han springer runt på Mestallas gräsmatta.

***

Frågan är om inte Sevilla haft den bästa veckan av topplagen ändå. Ben Yedders hattrick gav 3-0 i Champions League och när Spartak Moskva-Liverpool slutade oavgjort har Sevilla skaffat sig ett guldläge att vinna gruppen.

På det städar man planenligt undan ligans just nu sämsta lag Málaga med 2-0 och en härlig dos av rotation på det.

Sevilla är tvåa i La Liga just nu. Smyger lite under radarn. Blixtrar till rejält emellanåt, men känns också stabila.

Jag gillar vad jag har sett av Eduardo Berizzos Sevilla så här långt.

Adam Pinthorp

Real Betis behövde inte kolla långt för Ceballos ersättare

Twitter: @pinthorp

Real Betis har fostrat otroligt många duktiga fotbollsspelare genom åren. Den senaste i raden att slå igenom på allvar är Dani Ceballos som i somras trollade bort de flesta under U21-EM och därefter kritade på för Real Madrid.

En av de stora framgångsfaktorerna att de spanska lagen hållit sig konkurrenskraftiga ute i Europa är satsningen på egna ungdomsakademier. Premier League har betydligt mer stålar i omlopp men de brittiska klubbarna har inte fått lika mycket “gratis” som de spanska som ofta kan hitta lösningar på spelare som försvinner i de egna akademierna.

Athletic och Real Sociedad ligger med deras historia så klart långt före övriga klubbar. Villarreal är också ett lysande exempel på en förening som satsat enormt mycket på sin akademi – både vad gäller scouting och bra faciliteter – vilket gett en otrolig effekt.

Real Betis har också en bra akademi där många begåvade spelare tagit sig igenom. När klubben sålde Dani Ceballos i somras gav man sig ut på marknaden och plocka in en rad spelare – Javi García, Andrés Guardado & Ryad Boudebouz – men den mest självskrivne ersättaren till Ceballos kanske redan fanns i laget.

Fabián Ruiz, som också är född 1996, har stått i skuggan av Ceballos de senaste åren. De har spelat med varandra på Betis mittfält från juniornivå till A-laget men förra säsongen var det Dani som tog det stora klivet samtidigt som Fabián fick spendera våren på lån i Elche.

Nu är Fabián tillbaka i Betis och har, liksom hela laget, inlett hösten på ett alldeles strålande sätt. Den dynamiske mittfältaren gjorde sin första ligastart för säsongen på Santiago Bernabéu i förra omgången och var en av planens bästa spelare. Framför allt också signifikativ för det tränare Quique Setién har pratat om – att inte bara gå ut och spela med vilja och energi utan i första hand tänka fotboll logiskt. Fabián stressar inte upp sig, är bolltrygg, visar knappast några tecken på lite erfarenhet och har därtill en fin vänsterfot.

I går ställdes Real Betis mot nykomlingen Levante, som också inlett bra, hemma på nyrenoverade gigantiska Benito Villamarín och Fabián var förstås med i startelvan igen. Han var ännu bättre i den matchen. Stundtals dominant på mittfältet, otroligt självsäker och beslutsam i sitt spel där allt kulminerade i soloprestationen fram till 2-0-målet.

Betis vann med 4-0 och ligger sexa i La Liga för tillfället. Fabián kan få vara symbolen i Setiéns nya lagbygge som fortsätter växa sig allt starkare och känns som den mest spännande outsidern att följa i La Liga den här säsongen.

Adam Pinthorp

La Liga är nya Superettan

Twitter: @pinthorp

Vilken galen säsongsinledning La Liga har bjudit på. Favoriten Real Madrid tragglar, nederlagstippade Leganés imponerar, nykomlingen Levante har ännu inte förlorat och Valencia kan spela vägvinnande fotboll igen.

Förra omgången rodde Real Betis hem den stora skalpen när man segrade på Santiago Bernabéu. Den här helgen krossade Getafe ett ändå formstarkt Villarreal med 4-0. Celta Vigo tog blott andra segern när man pulvriserade stakars Eibar på bortaplan med samma segersiffror, samtidigt som John Guidetti fick hoppa in och göra säsongsdebut efter sin skada.

Det är inte mycket som har gått att förutspå under säsongsinledningen och så här nästan sex omgångar in ser La Liga ut som Superettan där alla slår alla och ett formkurvorna går som berg- och dalbanor.

Underhållande, minst sagt. Och spännande inför fortsättningen.

***

En av omgångens främsta spelare är Gonçalo Guedes. PSG-lånet i Valencia har stått för en imponerande säsongsinledning men inte fått poängproduktionen att lossna. Förrän mot Real Sociedad under söndagskvällen.

Portugisen var inblandad i det mesta för Valencia när man starkt vann på Anoeta och om det här bara är en försmak på vad som komma skall är det en av de bästa yttrarna som trätt på sig en Valencia-tröja på väldigt många år.

Smart, kvicktänkt, bollsäker och ett jäkla driv. Guedes har mycket Valencia á 2004 i sig med sin fart och finess.

Och borta i Paris sitter Qatar-pamparna och bara myser.

***

Málaga-Athletic 3-3. Grattis till säsongens första poäng, Málaga.

Varje pinne kommer bli livsviktig för att hålla det här levande.

***

Diego Simeone har pratat och hyllat de yngre förmågorna i Atléticos trupp väldigt mycket från att försäsongen drog igång. Nu syns det att väldigt många har tagit stora kliv. Jag skrev för några veckor sedan om Thomas Partey, som på allvar ser ut att konkurrera om en plats på mittfältet den här säsongen, och en annan som bara blir bättre och bättre är Lucas Hernández.

“Det gör ont i själen varje gång jag måste lämna någon av mittbackarna utanför startelvan”, har Simeone sagt.

Han har fyra väldigt duktiga att välja mellan just nu. Godín, Lucas, Savic & Giménez. Den förstnämnde given när det väl gäller. Den sistnämnde vad det verkar sist i ledet just nu.

Jag är övertygad om att Lucas kommer vara Godíns partner när vi kliver in på det nya året och allt börjar dra ihop sig i vår. Han besitter helt andra kvalitéer än övriga i uppspelsfasen och tar för sig mer för varje match. Han har alltid ansetts som en diamant i Atléticos akademi och haft “det där lilla extra”, både vad gäller talang och grinta, och efter att ha skolats i Simeones hårda skola ett par år är han redo för de stora uppgifterna på riktigt.

Han har redan bevisat sig på den allra högsta nivån, inte minst i Champions League-spelet de senaste åren, men nu är han redo att gjuta sig fast på riktigt.

***

Den enes död, den andres bröd.

Toni Kroos skada öppnade upp för Dani Ceballos i Real Madrids möte med Alavés (han kanske hade spelat ändå, vad vet jag) och snacka om att ta vara på möjligheten.

Jag hade en diskussion på Twitter häromdagen om just Ceballos. Att han inte fått så mycket speltid inledningsvis – vilket är fullt rimligt med tanke på konkurrenssituationen – och att det är lätt att glömmas bort på Madrids bänk. Vi har sett många exempel tidigare. Pedro León & Sergio Canales är ett par på senare år.

Det gäller att ta vara på möjligheterna när de dyker upp. Typ göra två baljor mot Alavés när laget vinner med 2-1.

Adam Pinthorp

Pressat Real Madrid – tre raka hemmatapp för första gången på 48 år

Twitter: @pinthorp

Fem omgångar in och Real Madrid är sju poäng bakom serieledande Barcelona. Onsdagens förlust mot Real Betis var tredje raka poängtappet på Bernabéu i ligaspelet vilket är första gången det sker sedan 1969. Också första gången Madrid går av en fotbollsplan mållöst på 74 matcher.

Att man skapade tillräckligt för att både göra mål och vinna är solklart. Det var skärpan som saknades. Men det tar inte ifrån en heroisk insats från Betis, där Real Madrid-fostrade Antonio Adán mellan stolparna sticker ut som den störste matchhjälten.

Gareth Bale var bara en Adán-parad ifrån ett drömmål, men tog enormt många felbeslut och precisionen i passningarna och inläggen höll alldeles för låg nivå.

Cristiano Ronaldo? Nej, inget ville sig för portugisen i hans första ligamatch för säsongen. En normal dag gör han ett par mål med samma möjligheter.

Säsongen har knappt dragit igång och Real Madrid, som storfavorit, är redan rejält på efterkälken. Något som givetvis gör fortsättningen ännu mer intressant. Barça kommer tappa poäng så småningom, men det här är ett kraftigt försprång. Framför allt när man har i åtanke att Madrids poängtapp kommit på hemmaplan och de på förhand tuffaste uppgifterna ännu inte stundat.

För första gången på länge är marängerna satta under press. Målproduktionen måste börja verka.

Real Betis då? De grönvita förtjänar så klart att hyllas väldigt. Kraftigt underlägset gällande bollinnehav men hade en tydlig matchplan att stänga ytorna centralt för Real Madrid och satsa på omställningsspelet. Har man Andrés Guardados känsliga vänsterfot på innermittfältet att servera Cristian Tello och Antonio Sanabria framåt så kommer lägena uppstå. Förr eller senare.

Quique Setiéns lagbygge ser mer och mer intressant ut för varje match som går. Tränaren gjorde ett strålande jobb i Las Palmas förra säsongen och plockades in för att leda Betis in i det här nya projektet. Rekryteringarna har varit många men det ser redan ut som ett starkt kollektiv.

Det här är förstås kulmen på en väldigt förtroendeingivande säsongsinledning och den grönvita framtiden känns ljus.

***

Snacka om att det var målvakternas kväll under onsdagens La Liga-bataljer. Jan Oblak och Kepa Arrizabalaga storspelade i mötet mellan Athletic och Atlético, Antonio Adán spikade igen på Bernabéu.

Det var mållöst mellan Leganés-Girona. Sergio Rico höll nollan för Sevilla (1-0 mot Las Palmas där Jesús Navas gjorde sitt första mål sedan comebacken – detta i sin 400:e match för klubben) och Costel Pantilimon gjorde detsamma för Depor som slog Alavés.

Nu är ligasäsongen igång på allvar.

Adam Pinthorp

Paulinho – en tidig Barça-succé

Twitter: @pinthorp

Det var många som hånskrattade åt att Barça lassade upp 40 miljoner euro för Paulinho i somras. Tottenham-fiaskot som blivit bortglömd i Kina. Vad skulle han i Barcelona och göra? Vad hände med de stora profilerna?

Jag gissar att det är lätträknat vilka som följer den kinesiska fotbollen. Ryktet från det brasilianska landslaget har alltid varit bra, men sejouren i Tottenham har etsat sig fast i minnet hos många och en flytt till Kina är ofta synonymt med en karriär på väg utför. Det var åtminstone därför jag personligen var tveksam till värvningen.

Att Barça behövde en spelare med tyngd på mittfältet, en Seydou Keita-typ, var solklart. Det var också det jag såg som Paulinhos störst bidragande styrka. En månad in på säsongen senare konstaterar jag att brassen står för betydligt mer.

Utöver sin fysik har han sett otroligt bolltrygg ut, spelat med finess och bra spelförståelse och verkar trivas alldeles ypperligt både i en mer defensiv mittfältsroll liksom i en lite högre utgångsposition.

Han hoppade in och gjorde segermålet mot Getafe i helgen. I går stod han för ett mål (fast situation, där han kommer ge en extra dimension) och en fin assist till Leo Messi.

Det är dumt att gå händelserna i förväg och dra extrema slutsatser efter bara en månad, men Paulinhos första tid i Barça har sannerligen bara varit positiv. I går ekade hans namn på Camp Nous läktare och även om han inte var det stora tröjnamnet ser han ut att bli väldigt nyttig för Ernesto Valverdes lagbygge den här säsongen.

***

Matchen i sig då?

6-1 var helt och hållet ett kvitto på att Barcelona har väldigt mycket mer offensiv kvalité än Eibar.

Gänget från Baskien avlossade fler skott under 90 minuter, spelade ofta fyndigt och hade ett par ramträffar. Därtill tvingades Marc-André ter Stegen göra några kvalitativa parader när Barças ledning fortfarande var skör.

Eibar åkte till Camp Nou, förlorade stort men blev absolut inte totalt utspelat. Man var bara inte lika vassa i de avgörande lägena. Något som för Barcelonas del till stor del stavas Leo Messi.

Argentinaren stod för en ny makalös insats och kvitterade ut ett mycket väl godkänt-betyg med fyra nya mål på kontot. Nu har Messi gjort nio totalt i ligan. Det är fler än alla lag har gjort förutom Real Sociedad.

I kväll går Cristiano Ronaldo in i ligaspelet för första gången den här säsongen. Jag antar att han kommer svara upp ganska bra.

I går kom också de officiella uppgifterna kring Ousmane Dembélés skada. Tre och en halv månad väntas fransmannen stå på skadelistan.

Om det innebär Gerard Deulofeus stora chans att slå sig in – vilket han inte riktigt tog vara på i går – innebär det också en möjlighet för Aleix Vidal att få mer speltid i en offensiv roll. Han kommer alltid in mer energi och vilja varje gång han får chansen och om Messi kommer fortsätta i rollen som falsk nia snarare än en utgångsposition på kanten kommer det bli en stenhård kamp mellan Deulo & Vidal om platsen till höger.

***

Fortsätter det kittla kring Valencia? Ja, jäklar att det gör.

I går var allt mitt i prick för Marcelinos lag. Simone Zaza besvarade petningen senast genom att göra ett hattrick mot Málaga och slå sig på bröstet framför fansen. Carlos Soler är en av få offensiva spelare som fortsätter starta varje match av den enkla anledningen att han är alldeles för bra för att inte spela. Två nya assist på kontot i går.

Jag hade kunnat nämna varenda spelare egentligen. Det känns harmoniskt. Det finns spets. Det finns bredd.

För första gången på många år har fansen all anledning att drömma om en väldigt bra säsong.

***

Om Valencia är en stor positiv överraskning under säsongsinledningen ställdes man mot sin motpol i form av Málaga i går – och tryckte ner laget ännu djupare i kvicksanden.

Vi har sett syndromen tidigare. En urusel säsongsstart är ofta svår att vända på. Málagas tunga stjärntapp har inte lyckats ersättas och nu står Míchel och stampar med noll poäng på fem omgångar och en trupp han inte riktigt vet vad han ska göra av.

Jag trodde det skulle bli en tuff säsong på nedre halvan för Málaga. Men noll poäng på fem matcher? Bristen på energi? Bristen på offensiv kvalité? Bristen på ett fungerande försvar?

Det är alldeles för mycket som varit undermåligt och spelschemat framöver är fortsatt tufft.

Det här blir en lång säsong för Málaga.

Adam Pinthorp

Senaste tweets