Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Iniesta avslutade med Iniesta-värdighet

Twitter: @pinthorp

Bloggen kommer lite mer försenad än tänkt. Skyller ifrån mig på en intensivare jobbhelg än vanligt och konstaterar att det helt enkelt tagit lite tid att ta igen vad som behövt tas igen.

Vilket ändå varit en del.

Kanske framför allt utanför planen och spelet i kulisserna, snarare än vad som hänt på den gröna mattan.

Men vi kan väl ändå börja med det sportsliga. Det spelades trots allt Copa del Rey-final i lördags. Alltid en folkfest med tanke på att finalen spelas på neutral mark. Eller, vi har sett lag få spela final på sin hemmaplan tidigare men det är åtminstone delat hälften-hälften sett till supportrar. Och det är någonstans det mest relevanta.

I ett land där bortaföljeskulturen inte existerar på samma sätt som i många andra länder blir därför cupfinalen extra speciell. Det är heller inga onödiga ligacuper eller dylikt som gör att det hela ebbar ut som en titel i mängden. I Spanien bryr sig lagen om Copa del Rey. Den är väldigt prestigefylld.

Själva finalen blev väl inget vidare spännande dock. Må hända att Vincenzo Montellas Sevilla – jag har fortfarande lite komplicerat att skriva den meningen för jag vetifan hur mycket det faktiskt är Montellas Sevilla – slog förvisso ut Manchester United och firade triumfer i Champions League. Men spelet överlag den här våren har varit hackigt, svårdefinierat och definitivt inte ingett något större framtidshopp.

Finalen mot Barcelona var ytterligare ett bevis på vad oklar den här Sevilla-upplagan är. Fantastiska spelare, i sina stunder, men ett lag där alldeles för många pendlar mellan en väldigt hög högstanivå och en alldeles för låg lägstanivå för att kategoriseras som toppspelare.

Det har inte varit enkelt för Montella, men jag har åtminstone inte kunnat utläsa någon struktur eller tydlighet i hans arbete och det finns mycket för klubben att fundera på fram till nästa höst.

Från Sevillas håll går det inte enbart skylla på att laget mötte Barcelona “i fel läge”. Det klart att Barça hade varit storfavorit oavsett vad. Men CL-uttåget i Rom ligger färskt i minnet och det var uppenbart ett revanschsuget lag som Ernesto Valverde kastade ut på banan.

Det har varit en alldeles lysande säsong för Barcelona. Undantaget magplasket i Rom.

Och även om många säkerligen kommer rubricera hela säsongen med “nederlaget som stod i vägen för en historisk trippel” så avslutar ändå Barça med flaggan i topp. Ligatiteln kommer firas vid senare tillfälle. Nu fick laget lyfta säsongens första pokal.

5-0 i en final är mäkta imponerande. Andrés Iniesta fick lyfta sin sista (?) trofé i en final och avrundade med en Iniesta-värdig insats. Philippe Coutinho var fantastisk. Luis Suárez den killer han varit hela våren. Och Leo Messi hittade tillbaka till sin säsongsnormala nivå.

Det blir dock väldigt intressant att se vad som händer post Iniesta i Barcelona. Det saknas inte talang i den där truppen, eller meriterade spelare, men det saknas faktiskt vinnarkaraktärer. Riktiga ledare. Utan Iniesta och utan Javier Mascherano måste nya spelare kliva ut ur skuggan och axla ett betydligt större ansvar.

***

Bye bye Deportivo.

En skymt till upphämtning anades. Hade Clarence Seedorf fått Depor att vakna?

Men det spelar ingen roll nu. Levante slog Athletic borta med 3-1 i går. Nio poäng med fyra matcher kvar kommer Deportivo inte klara av att ta in.

***

Vilken säsongsavslutning Alavés har gjort. Kulmen? Kanske 4-0-viktorian borta mot Las Palmas häromdagen. Alavés största bortaseger sedan uppflyttningen till La Liga.

Laget var i ett ganska prekärt läge, åtminstone högst indraget i bottenstriden, kring årsskiftet. Nu är laget på plats 13 med nytt kontrakt klappat och klart.

Förmodligen med en svensk anfallare permanent i klubben till hösten också.

***

Det kommer bli offensiv rensning i Real Madrid i sommar. Mer om det senare. Det som framför allt bli spännande att följa är vilka spelare som klubben går för – inte vilka som lämnar.

Det känns ganska uppenbart. Gareth Bale den senaste i raden som kan ha spelat bort sig helt. Krävs enorm uppryckning i CL-avslutningen för att rädda sitt eget skinn i Madrid.

Adam Pinthorp

Jag kommer sakna Málaga i La Liga

Twitter: @pinthorp 

Nu är det klart. Både i praktiken och teorin. Málaga degraderas och får börja om i Segunda División till hösten.

En klubb som med shejk Abdullah Al Thani i spetsen hade ambitionen att inte bara bli en av de ledande makterna i Spanien utan även en europeisk toppklubb. Pengar kom, stjärnspelare värvades, ligafyra 2012 och ett offsidemål ifrån Champions League-semifinal 2013.

Sedan rann projektet ut i sanden. Pengar skyfflades inte in i klubben och användes framför allt inte på ett långsiktigt sätt.

Helt plötsligt såldes de stora namnen och Málaga rasade i tabellen. Al Thani var kvar på sin post men känslan är att lekprojektet helt enkelt inte var lika kul som i början. Det krävs mer än bara pengar för att styra en fotbollsklubb.

I går blev 1-0-förlusten mot Levante spiken i den berömda degraderingskistan. Ett definitivt besked som alla bara gått och väntat på. Málaga har inte ens trott på det själva.

Ödets ironi att det var just Levante som fick skicka ur Málaga. Samma lag som just Málaga skickade ner i Segundan för två år sedan. Karma is a b….

Jag måste ändå säga att jag tycker det är väldigt tragiskt att Málaga ramlar ur La Liga. En anrik förening som dessutom är placerad i en av landets största turiststäder. Det behövs ett lag i högstaligan i Málaga.

Men det ska ju spelas fotboll också, och laget har underpresterat på en bisarr nivå den här säsongen. Málaga hade ett av förra säsongens mest spännande lag, en meriterad tränare i Míchel och något som såg betydligt mer sunt ut sett till rekryteringspolicy jämfört med tidigare säsonger då pengar kastades till höger och vänster. Det var ett mer ungt och långsiktigt tänk.

Men spelare som Pablo Fornals, Nacho Camacho, Diego Llorente, Sandro Ramírez och Duda, med sin ikonstatus, har inte lyckats ersättas. Det skar sig mellan ledning och Míchel. Och efter en riktigt svag säsongsinledning uppstod en ond spiral i alla led och Málaga har inte lyckats resa sig.

Det ska bli intressant att se hur hela klubben lyckas resa sig efter den här smällen. Jag hoppas rätt personer hamnar på rätt plats och att det inte stressas fram några beslut.

Det blir oavsett trist att inte ha Málaga i La Liga från och med hösten.

Adam Pinthorp

Barça hade ingen kapten som De Rossi

Twitter: @pinthorp

Sällan har jag sett ett så starkt kollektiv kraftsamla och störta jätten Barcelona som på det sätt Roma gjorde i går.

Från urkraften på Olimpicos läktare – ljudkulissen som alstrass på ett så pass välfyllt Olimpico är ta mig fasen enorm – till Eusebio Di Francescos taktiska briljans och lugn vidare ut till spelarna. Och där ska ju Daniele De Rossi vara tränarens förlängda arm ute på planen. Spelaren som visar vägen.

Med hans historik spelade han en av sina största matcher i karriären för ett par veckor sedan. Då på Camp Nou. Med kaptensbindeln på armen skulle han leda Roma mot ett gott resultat inför returen. Allt blev ett magplask. Roma hade inga marginaler med sig, blev blåsta på minst en straff och De Rossi själv satte en boll i egen bur.

Det var fördömt för Roma. Jag tror alla delade den känslan inför returen.

Men inte om vi frågar Daniele De Rossi själv. Har fotbollsvärlden någonsin sett en större vinnarskalle? En figur som aldrig någonsin ger upp, så länge hoppet finns? Så länge drömmen om det omöjliga existerar kan man räkna med De Rossi. En mardröm att spela mot. Säkert påfrestande i sina stunder att spela med på träning. Men älskvärd att ha i sitt lag under match. Och en tränares dröm.

Jag har precis sett om matchen på Olimpico från i går. Egentligen borde jag skriva om ett passivt Barcelona, om hur det kändes som laget redan sneglade mot en semifinal och hur Ernesto Valverdes coachande under match lämnade en hel del att önska (väntade alldeles för länge med byten för att förändra matchbilden).

Men det enda som tanken stannar vid är glädjen från supportrarna, den unisont starka insatsen och framför allt den där kaptenen. Såg ni De Rossis blick efter att han själv dragit in 2-0 från straffpunkten?

Det var mord i blicken. Vittring. Revansch. Seger. Alltihop.

Han skulle bara av den där planen som en vinnare. Barcelonas spelare? Mer som juniorerna som ser och lär under sin första A-lagsträning. Vissa kanske har bättre teknik och bättre tillslag – men är ändå inte där. Roma klev in och trampade bort Barça i den här matchen. Ett bevis på att motivation slår klass.

Barça hade behövt en kapten som Carles Puyol. Eller Daniele De Rossi.

Stort grattis Roma. Det var välförtjänt!

***

Jag kan inte sluta imponeras av Eusebio Di Francesco heller, Romas tränare. Han känner ju till sin motståndare på andra sidan bänken väldigt väl och vet vilka typ av medel som ska praktiseras för att vinna.

Sassulo-Athletic 3-0 i Europa League 2016. Di Francesco var tränare för hemmalaget. Kan ni ana vem som tränade bortalaget?

***

Jag förstår varför Valverde spelade med ett på pappret mer defensivt lag där både Nélson Semedo och Sergi Roberto delade högerkanten.

Men en kan undra vad miljardmannen Ousmane Dembélé känner på bänken efter fem-sex minuter i en sån här fight. Och då är ändå Philippe Coutinho cup-tied. Annars hade det kanske inte blivit någon speltid alls för fransmannen.

Tufft år för Dembélé.

***

Kan Roma så kan Sevilla? Eller..?

De har i alla fall ingen De Rossi. Men jag hoppas Sevilla gör ett tappert försök på Allianz i kväll.

Adam Pinthorp

Spänningen död – vi får följa Girona och Betis

Twitter: @pinthorp

Sju omgångar kvar av ligaspelet. Det brukar och det borde betyda att det är nu allting avgörs. Att det är nu de viktigaste matcherna väntar. Att det är nu hjältar och syndabockar stämplas.

Men jag kan inte komma på någon annan säsong som känts så tom sett till spänning som den här. Är det färre profiler? Färre sidohistorier? Nej, varken eller.

Möjligen har skillnaden mellan botten och toppen blivit större – men den har alltid varit stor och det brukar aldrig spela någon roll i slutskedet.

Tyvärr har det varit avgjort nästan överallt lite för länge. Sju omgångar kvar, 21 poäng att spela om, och ändå känns det mesta helt avgjort. Det kommer förändras ett par tabellplaceringar hit och dit. Men inte mycket.

Barcelona kommer vinna. Málaga, Las Palmas och Deportivo La Coruña åker ur.

Det är lite öppet kring de sista Europa-platserna och kanske som allra tightast kring andraplatsen där Atlético sitter i förarsätet men har både Valencia och Real Madrid hack i häl.

I toppen kvarstår så klart Real Madrid som den stora negativa överraskningen. Efter 1-1-resultatet i derbyt samtidigt som Rodrigo Moreno ordnade ny Valencia-seger är Real fyra i tabellen just nu. Alltså kvalplats till Champions League. Är det något positivt det ändå säger är att konkurrensen fortfarande är större i toppen än bara ett par lag. Nu även med Valencia inkluderat.

“Los Ché” kommer, lite beroende på hur det går de avslutande omgångarna, minnas som en stor positiv överraskning den här säsongen. Efter en rejäl dipp efter nyår har Marcelino fått ordning på bygget igen och klubben har upplevt sin minst turbulenta säsong på väldigt länge.

Girona? Jätteöverraskning. Portu, Pablo Maffeo och Álex Granell är tre spelare som imponerat kraftigt och bevisat att de håller väldigt hög nivå. Och Cristian Stuani har vaknat från de döda och smällt in 17 baljor. Hade någon överhuvudtaget – Stuani själv inräknad – kunnat förutspå det?

Annars är den största positiva överraskningen efter nyår Real Betis. Ni minns säkert hur Quique Setiéns lag inledde säsongen helt fantastiskt bra, för att sedan kollapsa under slutet av hösten. Efter nyår har laget fått en nytändning och de senaste månaderna har ett 3-5-2-system börjat praktiseras, något som fått väldigt klar effekt.

En av de mest intressanta matcherna att blicka emot kommande helg är just Girona-Betis på Montilivi. Girona är trots allt bara fem pinnar bakom Betis (som ligger femma nu) och har definitivt häng på en Europa-plats.

Även om kampen om andraplatsen (och tredjeplatsen) förvisso handlar om både pengar och prestige känner åtminstone jag att det som får mig mest intresserad inför slutspurten är att följa lag 5-9 och kampen om Europa.

Tyvärr ser det ut på det sättet den här säsongen. Med sju (!) omgångar kvar.

***

Var det bara jag som tyckte El derbi Madrileño kändes som en repris?

Jag tycker majoriteten av de senaste derbyna varit som ett skyltfönster för Keylor Navas och Jan Oblak. Herregud vad bra de är.

***

Mikel Oyarzabal, Sergio Canales, Ruben Pardo…

Med laget Real Sociedad förfogar över och den fotbollen laget spelat den sista tiden framstår det som ett rent under att laget ligger på tolfte plats. La Real skall alltså vara sämre än hälften av lagen i serien. Ofattbart.

***

För er som missat det måste jag skrytsamt bara tillägga att mitt lag i division 7, FC Sampierdarenese, kanske gjort vinterns bästa fönster ändå.

Välmeriterade Djurgårdstrion Kenneth Høie, Adde Johansson och Enrico Cardoso Nazaré har anslutit till truppen och det var inte alltför längesen någon av dessa herrar lirade aktivt på elitnivå. Høie en kort sväng i Dif i fjol och Enrico i grekiska ligan för bara tre år sedan.

Det är ungefär som ett lokalt division 6-lag i Valencia-regionen skulle värva David Albelda och David Navarro samt en brassetrollare där jag på uppstuds inte kommer på någon pensionerad Valencia-bekanting. Edu kanske. Han gjorde väl större avtryck i Arsenal men lirade ändå ett gäng säsonger i Valencia.

Det det varit något.

Adam Pinthorp

Valverdes Barça är tråkigare – men vägvinnande

Twitter: @pinthorp

Barcelona stormar mot Champions League-semifinal. Som Ernesto Valverde själv uttryckte det efter gårdagens seger mot Roma hade han hellre tagit ett 3-0-resultat än 4-1 – men likväl kommer det krävas en bragdartat insats från Rom-laget i returen för att vända.

Framför allt med tanke på att Barça knappt släpper in mål längre. Sex insläppta på de tolv senaste talar sitt tydliga. En balja varannan match. Det här är det Barcelona som Valverde har byggt upp.

Förvisso bör det knappast klagas på offensiven heller. Fyra mål hemma i en CL-kvart är taget för vilken tränare som helst. I förra rundan gjordes totalt fyra strutar mot Chelsea.

Men spelmässigt är det knappast den propaganda-fotbollen som annars varit synonymt med Barcelona ända sedan tidigt 2000-tal. Dagens Barça spelar en betydligt mer cynisk fotboll med tydligare linjer och struktur. Defensiven kommer i första hand.

Har man dessutom individualister som Lionel Messi och Luis Suárez blir offensiven ändå inte särskilt lidande. Det bara ser inte lika frejdigt och champagne-aktigt ut längre.

Det hela ter sig väldigt tydligt när den lokala pressen i Katalonien basunerar ut att det är ett av de sämsta Barça på flera månader. Efter 4-1 i första CL-kvarten alltså. Förstår ni hur bisarrt det är? Hur bortskämda de har varit genom åren?

Jag ger Roma minimala chanser att vända på det här hemma i Italien. Valverdes Barça har bevisat att de kan åka till tuffa bortamatcher och spela organiserat snarare än att gå till ständig attack. 0-0 mot Juventus, 1-1 mot Chelsea.

Tuffast möjliga uppgift väntar för Roma.

***

Övriga korta reflektioner från Barça-Roma:

– Marc-André ter Stegen fortsätter sin jättefina formkurva. En ny väldigt bra insats i målet.

– Gerard Piqué med kanske sin bästa insats i Barcelona den här säsongen. Efter att i ärlighetens namn ha svajat mer än spelat stabilt. Prickar kanske in formen i rättan tid.

– Samuel Umtiti, som varit ryktenas man, visade klart och tydligt vart han vill spendera sin framtid när han pekade på Barcelonas klubbmärke efter 2-0-målet. Höll inte igen i mixade zonen efteråt heller när han uttryckte sin kärlek för klubben.

– Luis Suárez gjorde alltså säsongens första CL-mål. Var tvungen att dubbelkolla, men det stämmer faktiskt. Om det nu spelar någon roll för någon.

***

Jag ger tyvärr inte Sevilla större möjligheter än Roma att vända sin CL-kvart. Det klart att den offensiva styrkan finns. Det har laget bevisat hela säsongen, inte minst i de stora matcherna. Problemet är att hålla över 90 minuter. Den skärpan och den taktiska kvalitén har inte Sevilla.

Att vända 1-2-underläge på Allianz Arena är en mardröm. Till och med ett kryss hade varit oerhört tufft.

Det bisarra i hela sammanhanget är att den CL-kvart som lever mest inför returen är Manchester City-Liverpool. Där alltså Liverpool vann med 3-0 i första mötet.

Jävligt tråkigt. Hur kan det vara så stor skillnad bland Europas åtta främsta lag?

Hoppas Europa League bjuder upp till bättre dans.

***

Ett otroligt spännande rykte som florerat i Spanien det senaste är Real Betis jakt på Sergio Canales. Den offensive mittfältaren – en oerhörd personlig favorit – har ju faktiskt visat bättre form än på länge under det här året. Hans kontrakt med Real Sociedad går ut till sommaren och så länge han håller sig frisk och hel känns han som ett av sommarens potentiella storfynd.

Real Betis har byggt långsiktigt under ett par år nu och Canales i riktig Canales-form hade givetvis varit en injektion som hete duga.

Sevilla-klubben lär väl dock få enorm konkurrens kring den rekryteringen om övriga klubbar gjort läxan och känner till Canales situation.

Adam Pinthorp

Ronaldo har bara gått och väntat på det här

Twitter: @pinthorp

Det är som att han har gått och bara väntat på det här. Myst i rubriker och röster om att “åldern tagit ut sin rätt” och att “slutet är nära”. För att sedan bara flina till mot alla kritiker och cykelsparka varenda en av stolen med en sådan våldsam kraft som bara Cristiano Ronaldo kan framkalla.

Frisparkskanoner och häxpipor utanför straffområdet är snyggt. Ingen har kanske fler topp tio-klipp på sådana mål än Cristiano.

Men det här var något annat. Att cykelsparka in en boll som kommer som ett inlägg, utan mottagning, med den tajmingen, den känslan och den precisionen är helt sanslöst.

Mot Paris Saint-Germain visade Real Madrid att man är ett lag att räkna med även i den här CL-upplagan. Mot Juventus visade Real Madrid att högstanivån är precis lika hög som tidigare år.

Ändå lär inte resultatet, som är häpnadsväckande och en ofantlig maktdemonstration i sig, inte stjäla majoriteten av rubrikerna. Det kommer det där 2-0-målet göra. Och den där Cristiano Ronaldo.

Han må ha blivit äldre. Han må inte prestera på samma toppnivå i varje match som han gjorde för ett par år sedan. Men han har ett psyke som är gjort av stål och är framför allt en sån jäkla vinnare. Han försöker tills han lyckas. Han gör precis det som krävs. I slutet av dagen står han där med händerna i skyn som en vinnare.

Jag är bara genuint glad att vi får vara med om den här superstjärnan till fotbollsspelare och kommer kunna säga till kommande generationer att vi minsann såg det. Vi upplevde allt. Vi fick se den där osannolika cykelsparken i Turin när Real Madrid maktdemonstrerade mot Juventus.

Real Madrid har varnat konkurrenterna. Returen behöver inte ens genomföras. Laget är redan i semifinal och den där “omöjliga” tredje CL-titeln i följd känns inte alls särskilt långt borta.

Adam Pinthorp

Går Barça mot en obesegrad säsong?

Twitter: @pinthorp

Det har pratats om det ända sedan årsskiftet. Är säsongens upplaga av Barcelona på väg att göra det “omöjliga” och gå igenom ett helt ligaspel utan att förlora?

De tuffaste uppgifterna har betats av, en efter en. Och efter helgens comeback på Ramón Sánchez Pizjuán återstår inte många matcher där jag kan tänka mig att Barça skulle förlora.

Sevilla brota var den på förhand kanske tuffaste matchen kvar. Visst, både Valencia och Real Madrid finns några veckor bort, men de spelas på Camp Nou.

Att Sevilla kanske förtjänade mer, att Barça hade precis de där marginalerna med sig som krävs för ett mästarlag må hända. Det blev 2-2 till slut och med fem minuter kvar och ställningen 2-0 till hemmalaget kände nog alla att Ernesto Valverdes sanslösa ligatrend var på väg att brytas.

Återigen tog Leo Messi saken i egna händer och fick sista ordet. Tillbaks efter skadan som uppenbarligen inte verkat påverka den under säsongen annars helt brutala formtoppen som bara stegrat.

Jag tror Barça kommer vinna ligan utan att förlora en match. Det är en sådan säsong.

***

Det kommer inte bli någon inhemsk triumf för Real Madrid, men det gäller att inte slå av på takten för det. Att hålla uppe formen inför det kommande Champions League-spelet är vitalt för att gå hela vägen. Därför kom Gareth Bale och Karim Benzemas mål borta mot Las Palmas som ett lyckobrev på posten.

Ganska tydligt dock vart Zinedine Zidane har sitt fokus. Jesús Vallejo, Achraf Hakimi, Theo Hernández och till och med Marcos Llorente (inte för att han är dålig, men knappast fått något direkt förtroende under Zizou) fick spela mot Las Palmas.

Allt fokus och alla blickar finns redan på kvällens match i Turin. En repris av CL-finalen i fjol men över 180 (minst) minuter. Ett mäktigt taktiskt krig väntar.

***

Jag skrev ju häromdagen om att bara en plats är öppen i den spanska VM-premiärelvan.

Kanske att den där anfallspositionen, som jag diskuterade med Valencia-kännaren Niklas Hermansson, inte är helt vigd för Diego Costa ändå. Jag tror fortfarande brassespanjoren spelar om han tar med sig ett par bra månader in i VM-bubblan. Det är verkligen dags att han lever upp till förväntningarna även i landslagströjan.

Men det finns många som kommer vara med och hugga om platserna. Rodrigo Moreno fortsätter göra mål och vara otroligt viktig för Valencia. Han har även gjort mål i landslaget när han fått chansen. Iago Aspas likaså.

Röster har till och med höjts att Gerard Moreno, Espanyols skyttekung, bör vara aktuell. Tror däremot han kommer in lite för sent. Det finns alldeles för många som “redan ska vara med” och knappast presterar dåligt i sina klubblag. Tyvärr kommer det inte finnas plats för Gerard.

***

Ser fram emot att klubblagssäsongen går in i slutspurten nu. Har själv känt mig väldigt off under landslagsuppehållet och alla träningsmatcher får inte ens en ynka procent av mig att gå igång.

Det är skönt att de riktiga matcherna äntligen börjar.

Adam Pinthorp

En plats ledig i Spaniens VM-premiärelva

Twitter: @pinthorp

Ett 1-1-resultat borta mot regerande världsmästaren Tyskland följdes upp med en totalkross hemma i Spanien där Argentina sopades undan i den första officiella landskampen på Metrolpolitano.

Det är farligt att dra på för stora växlar när det handlar om träningsmatcher. Men Julen Lopeteguis gäng har inte spelat bra i en, två eller tre matcher. Det spanska laget har varit suveränt över tid och egentligen aldrig riktigt dalat. Det finns en otrolig trygghet i spelet och med VM-premiären allt närmare känns det också allt tydligare vilka spelare som kommer prioriteras.

Som jag ser det, förutsatt att inga nyckelspelare går sönder de kommande två månaderna, finns det bara en öppen plats i Lopeteguis startelva. En offensiv mittfältsplats där väldigt många namn gör upp.

Vi gavs en hint om en VM-premiärelva i 6-1-viktorian mot Argentina. David de Gea kommer vakta målet. Dani Carvajal och Jordi Alba kommer ta ytterbackspositionerna, Sergio Ramos och Gerard Piqué bilda mittlås. I Sergio Busquets skadefrånvaro spelade Koke, Thiago, Isco, Andrés Iniesta & Marco Asensio på mittfältet med Diego Costa som ensam anfallsspets.

Busquets ska givetvis in i den där elvan. Och som läget är nu lär det bli Real Madrid-gunstlingen Asensio som får flytta på sig. Inte för att de i grund och botten konkurrerar om samma position, men för att någon av de andra – grundtipset Iniesta – helt enkelt flyter upp en position något högre upp i banan medan Busq kliver in som defensivt ankare.

Däremot är det långt ifrån givet att Asensio får flytta på sig. Mycket handlar om dagsform. Thiagos skadehistorik talar knappast för honom men är han åtminstone nära hundra procent kommer han spela. Dessutom är han en tydlig Lopetegui-favorit sedan U21-tiden. Där han var kanske den mest bärande spelaren av alla i många år.

Eftersom just Portugal, den på förhand största utmanaren till gruppsegern, väntar redan i VM-premiären bör även ett namn som Saúl Ñíguez lyftas in i diskussionen. Atléticos rivjärn, som är stark i duellspelet, bra i luftrummet och har ett helt annat rörelsemönster utan boll utmanar definitivt även han om en startplats. Inte minst mot Portugal.

Övriga tio känns i nuläget dock givna. Jag har ofantligt svårt att se Iago Aspas, Rodrigo Moreno eller Álvaro Morata faktiskt peta Diego Costa som spjutspets. I sådana fall tror jag Lopetegui använder sig av en “falsk nia” och spelar Isco i den rollen. Det fungerade hur bra som helst de gånger det praktiserades i kvalet.

Isco för övrigt med tre mål i matchen mot Argentina. Kanske den offensivt bäste under hela kvalet och står nu på tio landslagsmål på 27 framträdanden. Citatet “i landslaget känner jag mig mer levande med tränarens förtroende” efter Argentina-fighten kan inte ses som något annat än en liten armbåge i sidan på Zinedine Zidane.

***

Desto fler platser, om än tämligen få, sett till hela 23-mannatruppen som Lopetegui skall plocka ut om ett par månader. Mycket kan hända fram tills dess och mycket kommer handla om dagsform.

Jag har svårt att se några större överraskningar eller spelare som ännu inte presenterat sig i landslagst. Nu har ju såväl Dani Parejo, Maros Alonso som Rodrigo Hernández även hunnit debutera.

“La Roja” visar sannerligen god form inför VM.

Adam Pinthorp

Överraskningen i Spaniens landslagstrupp

Twitter: @pinthorp

Jäkligt spännande trupp av Julen Lopetegui till Spanien träningslandskamper mot Tyskland och Argentina. Stommen är förstås intakt och kommer så vara även över mästerskapet. Men en del nya namn dök upp. Marcos Alonso och Dani Parejo har knackat på landslagsdörren länge och i båda fallen känns det fullt logiskt.

Däremot att Rodrigo Hernández namn utgjorde en del av den 23-mannatrupp som Lopetegui plockat ut kom som en överraskning.

Jag har skrivit om Rodri, som han brukar kallas, flera gånger under säsongen som verkligen varit hans genombrott i Villarreal. Baserat på prestationerna har det inte varit otänkbart att hans namn bollats upp i landslagsdiskussionen. Men ändå. På den positionen – centralt mittfält – är konkurrensen helt mördande.

Jag vet inte om något landslag någonsin haft så mycket spelare att välja mellan? Det är helt vansinnigt.

Till den här samlingen vilar Sergio Busquets vilket har öppnat för Rodrigo. Ändå saknas många namn. Asier Illarramendi, Manu Trigueros, Borja Valero, Ander Herrera och Jonathan Viera är alla utanför. Det är ganska många landslag de hade gått in i. Åtminstone i en trupp.

Därför är Rodrigo Hernández inträde i landslaget en liten överraskning. Likväl välförtjänt och en signal gentemot andra spelare att det inte krävs att spela i ett topp fyra-lag för att nå ut till förbundskaptenen.

Kul också att Álvaro Odriozola, som spelar fantastiskt i Real Sociedad, fortsätter vara en del av truppen.

***

Får Marcos Alonso landslagsdebutera i slutet av mars blir han den tredje i sin generation som bär den spanska tröjan.

Både hans pappa och farfar har nämligen gjort det.

***

Jag begriper att det inte är dags att ta ut svängarna helt och testa nytt eller ge spelare chansen “för att de förtjänar den” i landslaget när VM bara är några månader bort.

Men nog borde Gironas succégubbe Portu vara och nafsa på en plats. Hans mångsidighet att både spela överallt på mittfältet och i anfallet gör han mer åtråvärd. Däremot är det ju som sagt ganska trångt på det där mittfältet. Att Dani Parejo först i mars 2018 får sin första kallelse till A-landslaget säger allt om den lyxproblematiken.

***

Jaha, lottning häromdagen.

Barça-Roma har en solklar favorit. Sevilla-Bayern likaså. Ni listar så klart ut vilka.

Juventus-Real Madrid, en repris av fjolårets final, känns desto mer öppen. Juve har spelat väldigt bra efter årsskiftet och fått tydligare spets med i och med Paulo Dybalas återkomst efter skadan. Men Madrid har ju sannerligen också visat en bättre och mer igenkänningsbar skepnad på den här sidan nyår och det blir en otroligt häftig drabbning på förhand.

Atlético bör så klart sopa undan Sporting Club på vägen mot en ny europeisk final. Speciellt när laget prickat in säsongens bästa form lagom till slutspurten.

Det enda som orsakat huvudbry för Diego Simeone de senaste dagarna är Filipe Luís fotfraktur, som håller honom borta resten av säsongen. Brassen är ju den ende naturlige vänsterbacken i truppen.

Framför allt trist om det här sumpar chansen till ett VM. Känns lite “sista chansen” för Filipe.

Adam Pinthorp

Messi, Messi, Messi – Antonio Conte sa det bäst själv

Twitter: @pinthorp

Marginellt mer bollinnehav för Barcelona. Men färre avslut än Chelsea. Och färre ramträffar. Färre hörnor. Färre löpmeter.

Sånt som i slutändan inte spelar någon roll alls. Fotboll handlar om att vinna. Att vara effektiv. På åtta avslut träffade Barça mål sju gånger. Chelsea prickade innanför målramen blott tre.

Synonym till den där effektiviteten stavas Leo Messi. Och jag tror nästan allt redan har sagts om argentinaren. Alla hyllningskrönikor har redan skrivits. Han är en vinnare. Den sortens spelare som kliver fram när det behövs.

I en match som var jämn och där Chelsea gjorde mycket rätt blev slutresultatet ändå 3-0 och Messi var den ensamt stora skillnaden. Två strålande mål och en kanske ännu mer strålande framspelning.

Antonio Conte summerade både allt med känslor nere vid planen och verbalt utanför densamma på bästa sätt: “Messi är den bäste spelaren någonsin”.

I dagens fotboll är det svårare att år efter år leverera i de största turneringarna än att få träff i ett VM-slutspel som spelas under ett par veckor vart fjärde år. Å andra sidan har han inte varit direkt dålig där heller, den lille store liraren.

Jag vet inte vad som bör eller behöver tilläggas om Leo Messi. Han spelar på en nivå som är högre än både medspelare och motståndare och jag känner för varje match jag ser bara tacksamhet att få uppleva all historia han fortsätter skriva.

Den tacksamheten kommer förmodligen bara växa ännu starkare i framtiden.

***

Lucas Hernández, som minst sagt är högaktuell på många sätt, blev i dag uppkallad till franska A-landslaget.

Att han har de sportsliga kvalitéerna som krävs för att slå sig in i en fransk trupp råder inga tvivel om, även om det är helt sanslös konkurrens i mittförsvaret, men det är förstås ingen tillfällighet att han kallas in av Didier Deschamps i det här läget.

Jag har skrivit om situationen tidigare. Att Lucas själv hintat om att vilja representera det spanska landslaget och fotbollsförbundet har skyndat på processen kring medborgarskap i hopp om att han ska spela i La Rojas färger.

Men Lucas egen tweet efter kallelsen vittnar om att tankarna inte ligger hos Spanien. Och det hela kanske bara var en smart kupp för att få Deschamps att öppna ögonen.

“Jag är väldigt glad att bli inkallad till landslaget. Stolt att få representera mitt land”, skrev Lucas.

Jag är själv allergisk mot att den här typen av “övergångar” faktiskt existerar allt mer frekvent. Därför känns det bra att Lucas gör som han gjort under alla ungdomsår – representerar Frankrike.

Bara uppsättningen av unga vänsterfotade mittbackar som råder i den franska fotbollen just nu är galen. Samuel Umtiti, Aymeric Laporte & Lucas Hernández. Spelare som hade varit givna i väldigt många landslag. Någon eller några kommer inte ens få följa med i VM-truppen.

Apropå spelare i fokus. Dagens store rubrikman Wissam Ben Yedder blev också inkallad till den franska truppen. Något oväntat men välförtjänt sett till hans säsong som helhet i Sevilla.

Frankrikes trupp generellt är helt vanvettigt stark på pappret. Men det gäller att få ihop det också.

I morgon tar Julen Lopetegui ut den sista spanska truppen innan VM-samlingen.

Adam Pinthorp

Senaste tweets