Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Plus och minus från Spanien-Iran

Twitter: @pinthorp

Om den spanska insatsen mot Portugal var imponerande och förtroendeingivande var prestationen mot Iran snarare i motsatt riktning. Å andra sidan mot ett mer defensivt orienterat Iran som redan på förhand hade ställt in sig på mycket försvarsspel.

Men det spanska spelet hade svårt att lossna. Inte alls samma passningsspel varken i uppspelsfas eller i det etablerade spelet på offensiv planhalva. Sista tredjedelen? Det var knappast effektivt – men inte heller ett Spanien som skrapade ihop mängder av målchanser.

Nu räckte det ändå till tre poäng. Vilket var det primära.

PLUS FRÅN MATCHEN
+ Ofantligt viktigt för hela laget att hålla nollan, men inte minst för David de Gea efter en sämre premiär mot Portugal.

+ Diego Costa. Om någon som inte såg det här världsmästerskapet i framtiden kommer fråga hur ett typiskt Diego Costa-mål såg ut kommer jag snabbt hänvisa till 1-0-målet mot Iran. Inte snyggt alls. Men han är där, på rätt ställe, och det är väldigt viktigt för Spaniens framtid att Costa är i målform.

+ Isco. Fortfarande mållös. Fortfarande poänglös. Men likväl fantastiskt bra och stormtrivs i sin offensiva roll på mittfältet.

MINUS FRÅN MATCHEN
– Bristen på fantasi. Ofta ett tråcklande utanför straffområdet utan att någonting skapas. Lika mycket kredd till Iran, men det går att kräva betydligt mer. Asensio? Thiago?

– Andrés Iniesta. Slarvade en hel del, lirade inte med samma speed som vanligtvis och återigen utbytt. Han är inte i gammalt gott slag men brukar vakna till när det gäller som mest. Har inte fått någon drömstart på turneringen. Det är möjligt att det finns mer i Iniesta, en sista dans på den stora scenen, men jag tycker Fernando Hierro också måste våga se över alternativen som finns på bänken. Där finns många potentiella jokrar vars högstanivå

Adam Pinthorp

Det klart en spelare kan petas trots ett drömmål

Twitter: @pinthorp

Ja, jäklar vad vi är igång. All väntan, alla förberedelser, alla spekulationer och alla förhoppningar. Sedan blev det 14 juni och VM-premiär. Sedan satte Portugal-Spanien ribban precis så högt som sig bör och sparkade dagen efter igång det här mästerskapet på allvar.

Nu är vi några dagar in. Första omgången är helt färdigspelad, drömmålen har avlöst varandra, ett par skrällar har redan hunnit kasta omkull mångas förhandstips och ibland är det svårt att verkligen hinna stanna upp och njuta av det.

Nu jobbar jag intensivt under hela VM mot TV4:s sändningar och under själva matcherna har det ofta blivit att de ses med ena ögat. Därför var Portugal-Spanien också starten på allvar på mästerskapet för egen del, för att jag kunde se den fokuserat. Likaså blir fallet med morgondagens fighter.

Grupp B ska in i omgång två. Portugal-Marocko är först ut och det finns väl egentligen inget annat än en rak etta där? Sargat Marocko, dessutom pressat att kliva framåt och vinna, mot ett Portugal som stundtals såg bra ut mot Spanien och framför allt hade en nummer sju som såg ut att gilla fotboll.

Spanien går en på förhand tuffare uppgift till mötes mot Iran. Det kommer bli ett väldigt stort bollinnehav och ett Iran som kommer försöka täppa till alla ytor som går på egen planhalva.

Som jag var inne på efter Spaniens premiärmatch var det väldigt mycket som var positivt. I stort sett allt, förutom tre insläppta mål vilket åtminstone i ett av fallet också understryker David de Geas tama insats.

“Det finns ingen oro, han kommer bevisa vilken världsmålvakt han är”, basunerade Fernando Hierro ut på presskonferensen inför Iran-matchen. Han har gjort värre misstag i karriären och fått utstå betydligt tuffare kritik. Varje gång, både i Atlético och Manchester United, har de Gea rest sig och kommit ut på andra sidan både starkare och bättre.

Egentligen bör det inte förändras något i ett lag som stora delar såg så fantasifullt och spelglatt ut, men när Hierro deklarerade att Dani Carvajal är tillgänglig för spel så blir det huvudbry kring positionen till höger i backlinjen.

Nacoh fick förtroendet i premiären före Álvaro Odriozola – som hade gått före under Julen Lopetegui och startade båda träningsmatcherna inför VM – och svarade med en solid insats och ett drömmål. Kanske spelade han för att han är av mer defensiv prägel. Kanske för att han rimligen bör ha bättre koll på Cristiano än Odriozola.

Oavsett vad är det svårt att peta någon som fått den starten, och av alla uppenbara skäl är fylld med självförtroende.

Däremot är det fullt rimligt att den här gruppen kommer avgöras på målskillnad. Carvajal är en bättre fotbollsspelare än Nacho, men framför allt en mycket bättre offensiv spelare. Är han frisk och har tränat bra borde han spela. Det kan bli mer vitalt än man kan tro.

I övrigt lär vi se samma spanska lag. Jag sneglar gärna mot Thiago i en startelva men är ganska säker på att Koke kommer fortsätta. Vilket inte heller är fel. Det är mer ett lyxproblem och bara helt bisarrt att en spelare av Thiagos kaliber inte startar fotbollsmatcher.

Vem det än blir, både till höger i backlinjen och centralt på mittfältet, kommer det bli full kareta framåt och ingenting annat. Var så säkra på det.

Adam Pinthorp

Superbt Spanien och mästerlig Cristiano

Twitter: @pinthorp

Dra mig baklänges!

Det har gått 16 timmar sedan domaren blåste av en av årets hittills häftigaste fotbollsmatcher. Portugal-Spanien hade allt vad en match av den digniteten, med den nerven och så många storstjärnor, man kan begära. Och lite till.

Låt börja vid den spanska insatsen, som jag tycker lovar väldigt gott inför fortsättningen. Framför allt med tanke på Cristianos tidiga 1-0-mål. Portugal såg otroligt bra ut första tio, sedan växte Spanien in i matchen. Högre tempo i passningsspelet, ytterbackar som klev upp i banan och en Diego Costa som blev med delaktig.

Mellan minut 15-65 var Spaniens högstanivå vansinnigt hög. Isco, Silva & Iniesta dansade stundtals fram och kombinationsspelen borde lett fram till ännu fler målchanser och ännu fler mål.

Ändå slutade det i en spansk poäng. Normalt sett okej med tanke på underläge vid två tillfällen, men samtidigt en bitter eftersmak när helhetsinsatsen var bra – eller rättare sagt högstanivån – och den tappade segern i slutminuterna.

Med spanska ögon väljer jag dock att fokusera på det som var väldigt positivt, och når laget upp i 80-90 procent av gårdagens insats i de resterande gruppspelsmatcherna är jag tämligen övertygad om att La Roja vinner den här gruppen.

Hyfsad fingertoppskänsla från Fernando Hierro, för övrigt. Det var tre positioner som var öppna inför premiären. Högerbacksplatsen, Thiago eller Koke på det centrala fältet och vem som skulle starta i anfallet. Hierro valde Nacho, Koke & Diego Costa. Med facit i hand tre väldigt bra val.

Det blev lite av anfallsstjärnornas duell mellan Cristiano och Costa och det klart, den förstnämnde vann i sällan skådad stil, men att Spanien redan fått igång Costa kan bli väldigt avgörande när vi blickar framåt i turneringen.

***

Cristiano då? Vilken jävla match han gör. Inte bara mål, inte bara som en ledare med ansvar, utan alltihop. Han satte få fötter fel i den här matchen. Och klev framför allt fram när det som mest gällde.

Mål i åtta raka mästerskap. Så presenterar sig en mästare i ett VM.

Adam Pinthorp

Genomgång av det spanska laget inför VM-premiären

Twitter: @pinthorp

Ja, herregud vilken premiärmatch vi har framför oss. Portugal-Spanien. Iberiskt derby, eller vad vi ska kalla det, och en kamp mellan två stora fotbollsnationer. Vändningen kring Julen Lopetegui för ett par dagar sedan har givetvis trissat upp det här mötet och gjort saker och ting mindre självklara i det spanska lägret.

Hur mycket vill Fernando Hierro, som nu tagit över tränarrollen, förändra så här tätt inpå en premiär? Det klart att han också han sina favoriter till spelare i truppen. Sitt sätt att praktisera fotboll. Sitt sätt att vilja göra avtryck och sätta en prägel.

Jag gissar dock att det blir så få förändringar som möjligt just i det här läget. Något annat vore väldigt märkligt.

Här kommer hur som helst en kort genomgång av de spanska lirarna som ska göra jobbet i VM. De flesta välkända för den stora massan, men några lirare har smugit lite under radarn.

1. David de Gea (målvakt, Manchester United)
Andra mästerskapet som förstakeeper för de Gea. Har varit enastående i kvalet och på nytt gjort en fenomenal säsong i klubblaget. En av världens bästa på sin position.

2. Dani Carvajal (högerback, Real Madrid)
Missade EM för två år sedan efter att ha skadat sig i Champions League-finalen. Och det klart han tänkte de värsta tankarna när han skadade sig på nytt i CL-finalen mot Liverpool i slutet av maj, men även om han inte är fit for fight till inledningen är han kvar i truppen. Har en bra vår i ryggen.

3. Gerard Piqué (mittback, Barcelona)
Gjort en ganska stark säsong i klubblaget, framför allt en bättre vår än höst. Rutinerad som få i sammanhanget och samarbetet med Ramos har varit bra i kvalet.

4. Nacho Fernández (ytterback, Real Madrid)
Kan användas på alla positioner i försvaret men framför allt backup som högerback och centralt. En av de som levererat på jämnast nivå i Real Madrid den gångna säsongen.

5. Sergio Busquets (central mittfältare, Barcelona)
Nyckelspelare både i klubblaget och landslaget. Stod över en träningsmatch på grund av sjukdom.

6. Andrés Iniesta (offensiv mittfältare, Vissel Kobe)
Redan vunnit allt som går att vinna och gör nu sina sista veckor på den stora fotbollsscenen. Ofta bäst när det gäller.

7. Saúl Ñiguez (central mittfältare, Atlético)
Utvecklats enormt i Atlético de senaste 2-3 säsongerna och nu en given spelare i laget. En av få i Spanien som kanske är bättre utan boll än med boll. En annorlunda typ som kan bli viktig i längden.

8. Koke (central mittfältare, Atlético)
Konkurrerar framför allt med Thiago Alcântara om en startplats. En av lagets bästa passningsspelare och taktiskt väldigt skolad.

9. Rodrigo Moreno (anfallare, Valencia)
Gjort sin bästa säsong i karriären. 16 mål på 37 ligamatcher för Valencia. Få spetskvalitéer men bra på mycket.

10. Thiago Alcântara (central mittfältare, Bayern München)
Har varit en viktig spelare när han hållit sig skadefri under kvalet. Bollbegåvning som få, alltid en potentiell matchvinnare.

11. Lucas Vázquez (yttermittfältare, Real Madrid)
Gjort en väldigt fin säsong i Real Madrid. Inte mycket landslagsrutin men erbjuder djup och speed och kan bli en joker i turneringen.

12. Álvaro Odriozola (högerback, Real Sociedad)
Har inte ens en handfull landskamper på kontot men startar förmodligen premiären. Har en bra säsong i Real Sociedad med sin in i mästerskapet. Följsam, bra i passningsspelet, kliver gärna på i offensiven.

13. Kepa Arrizabalaga (målvakt, Athletic Club)
23-åringen är en av e största spanska målvaktstalanger som kommit fram de senaste åren. Ryktades friskt till Real Madrid tidigare men har nu förlängt med Athletic. Otroligt reflexsnabb.

14. César Azpilicueta (ytterback/mittback, Chelsea)
Kan lira överallt i backlinjen. Varit en av Chelseas bästa spelare över flera år nu.

15. Sergio Ramos (mittback, Real Madrid)
Lagkapten och en självklar nyckelfigur.

16. Nacho Monreal (vänsterback, Arsenal)
En av få miniöverraskningar i truppen på en position där konkurrensen är hög. Tvåa, eller kanske rent av trea, bakom Alba.

17. Iago Aspas (anfallare, Celta Vigo)
Fullkomligt öst in mål i Celta Vigo under säsongen och kommer i stor form till VM. Hoppade in och nätade i förra träningsmatchen.

18. Jordi Alba (vänsterback, Barcelona)
Haft sin bästa säsong i karriären. Brukar också trivas bra i landslaget där mycket går via vänsterkanten.

19. Diego Costa (anfallare, Atlético)
Besten som återvänt till Atlético har knappast öst in mål under våren, men blotta närvaron på planen höjer ofta medspelarna. En annorlunda och mer statisk och fysisk anfallsspelare än konkurrenterna.

20. Marco Asensio (offensiv mittfältare, Real Madrid)
En av världens bästa vänsterfötter. Ett ständigt hot och en rejäl jokerstämpel.

21. David Silva (offensiv mittfältare, Manchester City)
Har en ny väldigt fin säsong bakom sig i Manchester City. En av lagets mest rutinerade spelare. Nyckel för offensiven.

22. Isco (offensiv mittfältare, Real Madrid)
Trollgubben från solkusten har varit ordinarie och som bäst i de viktigaste landskamperna de senaste två åren. Har ofta startat i en fri roll på mittfältet eller rent av som anfallare.

23. Pepe Reina (målvakt, Napoli)
Har varit tredjeslips i över ett decennium nu. En skojare i gruppen och en av lagpapporna.

***

Det ska bli väldigt intressant att se om Hierro väljer att göra någon tydlig förändring jämfört med hur det har sett ut i träningsmatcherna. Det starkaste tipset är att Rodrigo får flytta på sig och Aspas eller Costa går in som anfallare. Eventuellt att Koke tar en plats på det centrala fältet. I övrigt bör det vara oförändrat.

Adam Pinthorp

Ett bevis på att landslaget aldrig blir störst i Spanien

Twitter: @pinthorp

Julen Lopetegui sparkas som spansk förbundskapten – två dagar (!) före VM-premiären mot Portugal. Jag vet inte om VM-historien upplevt något liknande tidigare.

Spanska fotbollsförbundets president Luis Rubiales lämnade kongressen i Moskva för att i stället åka raka vägen till den spanska samlingen och kallade till omedelbar presskonferens. Ryktena började florera och vips så var det hela officiellt. Lopetegui sparkas dagen efter att ha offentliggjorts som ny Real Madrid-tränare, ett uppdrag som var tänkt att ta sin början efter VM. Uppenbarligen hade Rubiales fått beskedet om Lopeteguis nya jobb bara minuter innan nyheten spreds över hela världen. Dessutom bara ett par veckor efter att Lopetegui förlängt sitt kontrakt som förbundskapten till 2020.

Rubiales och det spanska fotbollsförbundet blev svikna. Lopetegui agerade högst naivt och gick bakom allas rygg. Det klart att Rubiales egentligen hade velat ha kvar Lopetegui, som gjort fantastiska resultat under sin tid på posten, men kände att den här åtgärden var nödvändig och den enda möjliga utvägen.

Det här är framför allt ett bevis på att det spanska landslaget aldrig någonsin är det största och det mest prestigefyllda jobb en tränare kan ha i Spanien. Det är mycket större att träna Real Madrid – världens främsta klubblag. Det talar Lopeteguis aktion om tydligare än något annat.

I de flesta länder är det raka motsatsen, både för spelare och ledare. Att representera sitt land är det absolut största.

I Spanien finns en tydligare splittring. Gerard Piqué hade helst sprungit runt med en katalansk flagga vid ett potentiellt guldfirande. Kepa Arrizabalaga hade må hända velat inkludera ett baskiskt inslag. Det är så det funkar i Spanien. Det är uppdelat, många regioner som under lång tid velat bryta sig loss, och som på många punkter både administrativt och kulturellt har sitt eget.

Därför blir inte heller jobbet som spansk förbundskapten ett större uppdrag än att träna Real Madrid. Och därför struntade Julen Lopetegui att huvudstadsklubben gick ut med nyheten bara tre dagar före VM-premiären mot Portugal och tänkte förmodligen inte över eventuella konsekvenser. Ett sekret avtal som hade fått vila i en månads tid hade givetvis varit det bästa. Lopetegui hade ändå svikit förbundet – men inte på samma vanvettiga och naiva sätt.

Enligt Rubiales vill förbundet “förändra så lite som möjligt” när det handlar om vem som står som huvudansvarig i det stundande mästerskapet. Vi kan väl därmed gissa att ingen utifrån kommer rakt in på posten. Fernando Hierro ligger bra till.

Jag trodde den kaotiska bilden av Spanien hade lagt sig efter två misslyckade mästerskap. Nu har det tagits till helt nya nivåer och två dagar före premiären står Spanien står utan förbundskapten.

Adam Pinthorp

Chockerande val av Real Madrid att plocka in Lopetegui

Twitter: @pinthorp

Från ingenstans offentliggjorde i dag Real Madrid vem som ersätter Zinedine Zidane på tränarposten. Det blir Julen Lopetegui, nuvarande spansk förbundskapten, som tar över ansvaret och kontraktet sträcker sig över tre säsonger.

Oväntat? Ja, det kan man säga.

President Florentino Pérez hade nog helst velat ha kvar Zidane länge på posten, inte minst med tanke på den befarade rokad som kommer ske i truppen den här sommaren. De första alternativen som dök upp var Max Allegri, Antonio Conte och Guti. Alla tre väldigt spännande namn. Den sistnämnde med en profil lik Zidane som själv var otroligt uppskattad som spelare i Madrid och en av klubbens största ikoner, och som inlett sin tränargärning i klubbens akademi. De andra två betydligt större namn. För jag tror alla delar känslan om att ingen tränare med halvdana meriter skulle få ta hand om uppgiften – såvida det inte handlade om just Guti.

Skulle Lopetegui föra Spanien till ett mästerskapsguld hade han kunnat kasta det i ansiktet på alla som möjligen tvivlar. Men dags dato är en tämligen orutinerad tränare med få stora meriter som nu ska handskas med pressen i Madrid. I alla fall när vi pratar klubblagsnivå. Som förbundskapten har han vunnit både U19- och U21-EM där flera av nyckelspelarna i dag utgör en stor del av A-landslaget som precis landat i Ryssland. Men sejouren i Porto, som satsade hårt sommaren 2014 där Lopetegui kom in på tränarposten, var en enda stor besvikelse. Två år senare och utan någon stor titel fick Lopetegui lämna sin position i klubben och samma år var han ytterst nära att hamna i Wolverhampton. Tänk om…

I stället fick han frågan att efterträda Vicente del Bosque som förbundskapten och därefter han insatserna med landslaget varit lysande.

Det känns dock som en liten chansning och Real Madrid plockar in en tränare som enbart gjort resultat med ett landslag – uppdrag som skiljer sig väldigt mycket kontra det dagliga arbetet i ett klubblag. På den positiva sidan finns en bakgrund i den spanska huvudstadsklubben för drygt tio år sedan, då han var verksam som tränare i klubbens reservlag. I övrigt återstår det att se om han har lärt sig något sedan Porto-tiden. Redan då fanns en överhängande press med en klubb som alltid behöver vinna inhemskt och göra resultat i Europa. Nu väntar en press att återupprepa det Zidane alltid lyckades med – vinna Champions League – och dessutom börja prestera bättre i ligan.

Real Madrid-sommaren blir spännande. Och räkna med att den börjar på allvar från och med nu. Lopetegui kommer få minst lika mycket frågor relaterade till det som sker efter VM som det som sker under mästerskapet.

***

Valet av Lopetegui känns dock väldigt uppfriskande.

Han har otrolig koll på ungdomsspelarna och den yngre generationen av spanska lirare som nu tagit sig fram i A-landslaget. Däribland Isco, som varit fullkomligt fenomenal och ofta fått en skräddarsydd roll. Är det nu han månne kan ta ytterligare ett kliv och växla upp ytterligare även i Real Madrid?

Hela Real Madrid har inte präglats av samma Galactico-anda som tidigare. Känslan av att det måste spenderas i varje fönster finns inte längre. Och sett till spelarrekryteringar under de senaste åren har få varit panikartade utan det långsiktiga tänket har varit mer påtagligt och sannerligen också gett resultat.

Lite samma sak känns det kring valet av Lopetegui. Orutinerad må hända, men ett intressant val.

***

En undrar ju vad det här gör med Gareth Bale. Han bör åtminstone vara på tå när försäsongen drar igång.

För tre år sedan delade Lopetegui ut en ganska rejäl känga gentemot Bale.

“En spelare i Real Madrid måste alltid ge 100 procent. Om han inte gör det måste han lämna. En spelare som inte ger allt skulle inte få spela i mitt lag”.

Ett hundraprocentigt inhopp i Champions League-finalen kanske ger Bale en vettig chans hos Lopetegui i alla fall.

Adam Pinthorp

Thiago-comeback vore allt vad Cesc Fàbregas inte var

Twitter: @pinthorp

Rodrigo Hernández, som nyligen kritade på för en comeback i Atlético Madrid efter sitt genombrottet i Villarreal under den gångna säsongen, har tränat med det spanska landslaget den senaste tiden.

Han är, liksom Jesús Vallejo som gjort samma sak, inte med i den definitiva VM-truppen utan mer för att sparras.

Däremot är Rodri en av få som hade fungerat som komplement till Sergio Busquets. Bortsett från Dani Carvajal som rehabiliterar från sin hamstring skada har det varit få frågetecken i den spanska truppen. Förutom kanske just Busquets. Och inte det faktum att han stod över i träningsmatchen mot Schweiz (1-1 i söndags) utan snarare hur mycket det faktum att Busquets inte spelar påverkar Spanien. Det finns ingen naturlig ersättare.

Koke, Thiago, Saúl. Ja, alla kan lira som pivoté. Men som ensamma ankare på mittfältet är ingen av dem särskilt vana att lira.

Busquets har ju ingen känd skadehistorik utan har haft en snudd på osannolik tur att hålla sig undan från skador. Förblir det på det sättet förblir det inget huvudbry för förbundskapten Julen Lopetegui heller.

Vad gäller just Carvajal är det möjligt att han missar VM-premiären. Det blir en kamp mot klockan – och även om det är Portugal i första matchen är frågan hur värt det är att chansa?

Min gissning är att Álvaro Odriozola, som Lopetegui verkar satsa på, startar i premiären.

***

Trots att VM snor mest uppmärksamhet i dessa tider är det vissa som knappast ligger på latsidan så här i Silly Season-tider. Det har eskalerat den senaste veckan och det är framför allt kring vissa spelare som surret trissats upp.

Antoine Griezmann kanske är i ropet allra mest. Det som för några månader kändes ganska självklart som en flytt ifrån den spanska huvudstaden till sommaren är i dag inte lika givet. Många pekar med hela handen och hävdar att han kommer stanna i Atlético – som skall ha snickrat ihop ett monsterkontrakt till fransmannen om han stannar. Däremot sägs det att kraven från Griezmann är en betydligt mer spetsad trupp, däribland flera stora namn.

Och en spelare som Rodrigo Hernández, hur bra han än må vara, kvalificerar sig inte till den kategorin. Thomas Lemar gör det däremot och det kan bli en intressant följetong.

***

En annan följetång i sommar lär bli Thiago Alcântaras vara eller icke vara i Barcelona.

Jag hävdar fortfarande att Barças sämsta värvning på den här sidan millennieskiftet är köpet av Cesc Fàbregas. Kanske inte för att han nödvändigtvis var dålig, om än inte lika framträdande som många hade hoppats på, utan snarare för vilka bieffekterna blev. Cesc stängde dörren för Thiago. Vägen låg öppen och hans utveckling innan Fàbregas återkomst till Barcelona var enorm på bara ett par år.

Thiago gjorde givetvis helt gick som gick där Bayern och blev en bärande spelare men nu kan den tyska giganten tänka sig att sälja mittfältsteknikern om rätt prislapp kommer upp på bordet.

Men Andrés Iniesta borta ur bilden finns stora hål att fylla på Barças mittfält. Jag tror att en Thiago-återkomst hade varit precis allt vad Cesc Fàbregas-värvningen inte var – nödvändig och utvecklande.

***

Det som i överlägsen stil sett med spanska ögon blir det mest spännande att följa i Silly-väg den här sommaren är vem Florentino Pérez går efter som ersättare till Zinedine Zidane. Max Allegri? Jogi Löw? Antonio Conte?

Ett mindre namn?

Guti? Som finns nära till hands?

Guti känns som en hyfsad lågoddsare just nu. Någon gång är känslan att det kommer ske.

Adam Pinthorp

Topp 5 värvningar i La Liga 2017/18

Twitter: @pinthorp

VM närmar sig med stormsteg och jag kommer så klart följa upp en del kring det spanska lägret här i bloggen.

Men innan vi tar grepp om mästerskapet i Ryssland tänkte jag blicka tillbaka kort mot ligasäsongen och några av de nyförvärv som på mig gjorde störst avtryck.

Här kommer en klassisk topp fem-lista.

5. Maxi López (från Defensor Sporting till Celta Vigo)
Raka vägen från uruguayanska ligan in i hetluften. Att han hade ett bra målfacit var välkänt – men att han kunde leverera på den allra högsta nivån utan egentligen någon tid att acklimatisera sig var imponerande. Landade till slut på 16 mål.

4. Pablo Fornals (från Málaga till Villarreal)
Tog på sig en stor kostym när han värvades för ganska stora pengar inför säsongen. Det tog lite tid att växa in i den, men efter han har Fornals blomstrat till en ännu bättre spelare än vad han var i Málaga.

3. Andrés Guardado (från PSV Eindhoven till Real Betis)
En av de värvningarna som jag personligen hade störst förväntningar på inför säsongen. Många minns honom säkert som en skicklig ytter från tiden i La Liga och kanske främst Deportivo La Coruña tidigare, men har skolats om till central fältare i PSV Eindhoven och tagit nya steg framåt i karriären.

Inbringat både rutin, passningsspel och välbehövlig spelförstående på ett annars ofta kaotiska Betis-mittfält.

2. Cristhian Stuani (från Middlesbrough till Girona)
Har målmässigt gjort en bättre säsong en gång tidigare i karriären. Men då handlade det om Segunda División och Albacete. Hackade sig länge fram i Espanyol och gjorde störst avtryck säsongen 2014/15, men efter två misslyckade år i England återvände Stuani till La Liga och gjorde omedelbar succé i Girona. 21 ligamål var 42% av lagets totala målproduktion.

Har välförtjänt belönats med en plats i Uruguays VM-trupp – även om konkurrensen framåt är mördande.

1. Gonçalo Guedes (från PSG till Valencia)
Tveklöst säsongens värvning. Lånades in via demon-agenten Jorge Mendes och blev ett av hela Europas största fynd. En av ligans mest sevärda spelare, framför allt under hösten, och en otrolig påverkan på Valencias framfart.

Kommer förhoppningsvis få en viktig roll för Portugal i VM.

Adam Pinthorp

Det blir inget bättre läge för Zidane att lämna än nu

Twitter: @pinthorp

Det var ganska givet att det skulle handla om Zinedine Zidane när Real Madrid kallade till presskonferens i dag.

Vad skulle det annars vara, så här direkt efter avslutad säsong där majoriteten av spelarna förbereder sig inför VM? Knappast någon större nyhet om förlängda kontrakt eller nya spelare. Det kunde bara handla om Zidane.

Han stegade upp på podiet och deklarerade ett avsked. Zidane lämnar uppgiften som huvudtränare för Real Madrid efter 2,5 år som inkluderat tre raka Champions League-titlar, en ligatitel och en hel del annat mellan varven. Totalt nio titlar. Och många oförglömliga ögonblick.

Han hade inget kvar att göra som Real Madrid-tränare. Han hade kommit till ett vägskäl där det bara kan gå sämre. Åtminstone sett till punkten när det handlar om att vinna titlar. Vilket är det primära.

Det klart att han lämnar en spelmässigt ganska svajig säsong bakom sig, men vem bryr sig? I slutet av dagen är det Champions League-triumfen, den tredje i följd, som Zidane kan luta sig tillbaka mot.

Fransmannen sa själv att han känt sig pressat under säsongen. Att hans jobb stod på spel inför CL-mötet med PSG, efter ligafloppen och den inhemska cupfiaskot mot Leganés. Till slut knöt han ändå ihop den berömda säcken, packade ner ytterligare en CL-pokal och kom ut på andra sidan som en hyllad vinnare.

Det kommer inte bli ett bättre tillfälle att sluta – eller gå vidare – än nu.

Och personligen hoppas jag att Zidane inte hoppar på bästa möjliga tränarjobb. Hur mäktigt vore det inte om han bara slutade? Sa upp sin tränargärning efter tre CL-titlar på tre försök? Bara dra sig tillbaka. Sippra på något franskt vin mitt i ingenstans.

Förmodligen kommer det inte ske. Han kanske tar ett uppehåll á la Pep Guardiola. Det är han värd. Men karaktärer som Zidane har ett driv som gjort alla framgångar möjligt. Jag tror det är svårt att bara sluta. Att aldrig uppleva segrar.

Men vad det än må bli så kommer Zinedine Zidane alltid bli ihågkommen som en av de största i Real Madrid – inte bara på planen utan också vid tränarbänken.

Franska landslaget hade väl annars varit en perfekt destination för Zidane? Fattar bara att han som förste någonsin vinner både Champions League och VM som både spelare och tränare.

Adam Pinthorp

Färgstarka Rayo tillbaka i finrummet

Twitter: @pinthorp

Rayo vuelve!

Det finns ju vissa lag som tilltalar mer än andra. Ibland av uppenbara anledningar, ibland utan att sätta fingret på det.

Rayo är ett lag som jag personligen alltid har uppskattat. En speciell klubb som vet sin plats i hierarkin, som ofta tar ställning och som på ett sportsligt plan alltid varit en härlig färgklick i den spanska fotbollen. Dessutom är Campo de Vallecas, lagets hemmaborg, så charmigt genuin och omodern det bara går att bli.

Nu är klubben tillbaka i finrummet, där jag tycker att den hör hemma.

Uddamålssegern hemma mot Lugo i helgen var fullt tillräckligt för att säkra avancemanget. I och med att Huesca tappade helt hemma mot Gimnástic klev dessutom Rayo förbi och övertog rollen som serieledare inför slutomgången.

Laget tränas av Míchel, som är en av klubbens största ikoner med över 300 seriematcher på cv:t. Efter att spelarkarriären avslutades 2012 började Míchel sin satsning mot tränaryrket. För bara ett par år sedan inledde han sin gärning i Rayos ungdomsakademi. I fjol tog han över A-laget. Och nu har han lyckats uppfylla klubbens mål att återvända till La Liga.

Till skillnad från hur det brukar se ut i Rayo är det förhållandevis stabilt läge i truppen. Inte lika många inlånade spelare som normalt, även om en del sitter på korta kontrakt. Med rutinerade spelare som Óscar Trejo, Chechu Dorado och Gorka Elustondo sammansvetsat med en del mer okända namn som Fran Beltrán, Álex Moreno och Santi Comesaña har Rayo haft en trupp stark nog för att utmana i toppen och lyckats leva upp till förväntningarna.

Men, jag tippar ändå att det kommer bli en stor omsättning på spelare i sommar och ett förhållandevis nytt Rayo till hösten. Låt hoppas att åtminstone stommen kan behållas intakt.

***

Kampen om den sista La Liga-platsen kommer bli en sjujäkla rysare. Fyra lag kommer spela play-off där Sporting Gijón och Real Zaragoza redan är kvalificerade. Övriga två platser krigar hela fem lag om.

Så här ser tabellen ut just nu.

5. Cádiz – 64p (+14)
6. Valladolid – 64p (+12)
————–
7. Osasuna – 64p (+12)
8. Numancia – 62p (+10)
9. Real Oviedo – 62p (+5)

Noterbart är dessutom att inbördes statistik går före målskillnad.

Lagens matcher i sista omgången:

Granada-Cádiz
Numancia-Leonesa
Oviedo-Huesca
Valladolid-Osasuna

Det är mycket som kan vändas och vridas men klart är att Cádiz, Valladolid och även Osasuna har allt i egna händer. Numancia och Ovieod är beroende av andra resultat för att nå kval.

Jag brukar aldrig ha rätt och jag hoppas på lite skrällar, men tror ändå att Cádiz och Valladolid löser det till slut. Spännande helg lär det bli hur som helst.

Adam Pinthorp

Senaste tweets