Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Wolfsburg krossade Bayern och är nu ledande i jakten

Twitter: @atnilsson

Bundesliga rivstartade våren med att tabelltvåan Wolfsburg vann mot tabellettan Bayern München. Avståndet mellan lagen är trots det hela åtta poäng, men vinsten var viktig för hela ligan.

Det är viktigt att fastslå att Bayerns förlust igår inte förändringar särskilt mycket när det kommer till vilka som vinner Bundesliga. ”Der Rekordmeister” går inte att stoppa i år. Münchenlaget är helt enkelt för bra och har fortfarande ett för stort försprång för att de övriga lagen ska kunna ikapp.

Förlusten var säsongens första i Bundesliga för Bayern. Det är långt i från otroligt att blir det också den enda. Förra säsongen blev det två förluster för Bayern på 34 matcher, säsongen innan dess endast en. Det finns helt enkelt inte mycket som talar för att Guardiolas lag helt plötsligt skulle börja förlora utav bara farten, snarare kommer en snabb motreaktion och jag skulle inte vilja vara i Roberto di Matteos kläder på tisdag.

Vad förlusten dock ger de övriga lagen i Bundesliga är hopp. Det ger hopp om möjligheten att besegra giganterna från München som under hösten var helt oslagbara. Tränarna behöver inte gå in med tanken på att det endast handlar om att undvika en rejäl förlust utan att chansen finns till poäng när man ställs mot de regerande mästarna.

Det var precis en sådan start på våren Bundesliga behövde. Förlusten ger eko. Den sänder signaler om att inget möte är avgjort på förhand, inte ens mot självaste Bayern München. Klubbarna och supportrarna hade inte kunnat önskat sig mer av omstarten.

Wolfsburg är jägarna

I och med segern så etablerar sig Wolfsburg som det lag som främst jagar Bayern på savannen. Det krävdes en plan som påminde om den som Real Madrid utövade Champions League-semifinalen förra säsongen. Det krävdes dessutom fyra klassavslut för att fälla världens bäste målvakt i Manuel Neuer.

Kontringarna blev Bayerns fall och Wolfsburg visade och bevisade att de vet hur de ska agera när de inte är favoriter och när de inte förväntas styra matchen. Dieter Hecking hade läst på inför och listat ut hur hans lag skulle agera för att få Bayern på fall och han gjorde det med en enorm ”fingerspitzengefühl”.

Även om årets toppstrid är avgjord så kommer Wolfsburg att vara det lag ligger bakom i tabellen. De har spelarna sedan innan för att klara av det och med en André Schürrle på väg in spänner Wolfsburg redan nu bågen rejält inför nästa säsong.

De trettio miljoner euro som klubben slänger upp – en siffra som får många att fundera över hur samarbetet med Volkswagen ser ut – för att locka den tyske landslagsmannen till Tysklands Detroit är en tydligt statement för framtiden.

Det är inte längre Borussia Dortmund, Bayer Leverkusen eller Schalke 04 som ska utmana Bayern om titeln som Tysklands bästa lag – det är Wolfsburg och det blir mycket intressant att se hur långt deras projekt kan nå.

Adam Nilsson

Schalkes höst: plus och minus

Twitter: @atnilsson

En av toppklubbarna under de senaste åren i Bundesliga har Schalke 04 varit. Men klubben har aldrig riktigt nått hela vägen för att utmana Bayern München i toppen. Med den nye tränaren Roberto Di Matteo hoppas Schalke på att bli det lag som på sikt utmanar Bayern. I år är det loppet redan kört, men Champions League-platserna är inom räckhåll och Schalke har goda chanser att nå till Europas finrum även nästa säsong.

Höstens tre plus

Målvakten

Ralf Fährmann har haft en skadefylld karriär och det är först nu som han på allvar har blommat ut i Bundesliga. Målvakten har varit en av höstens bästa i Bundesliga och visade i de inledande matcherna upp en form som gjorde att han diskuterades som ett alternativ till det tyska landslaget. För första gången sedan Neuer känns det som om Schalke har en målvakt att bygga försvaret kring.

Choupo-Moting

Att mannen med ett Bundesligas härligaste (och mest melodiösa) namn Eric-Maxim Choupo-Moting var bra var jag medveten om när Schalke plockade in honom. Han var en viktig del av Mainz men i Schalke har han tagit ytterligare ett par kliv i sin utveckling och har under hösten var en av ligans bästa anfallare. Schalke har inte längre samma behov av Klaas-Jan Huntelaar vilket bara får ses som positivt då han börjar bli till åren gången – en minskad avsaknad som är Choupo-Motings förtjänst.

Di Matteo

Jag var ärligt talat väldigt tveksam till utnämningen av Roberto Di Matteo som tränare i klubben. Visserligen har han erfarenheter från England (inte minst Champions League-titeln med Chelsea) men känslan var att han inte riktigt passade in i Schalke. Men Di Matteo har, efter en tveksam start, fått ordning på Schalke och har fått laget att förstå hur han vill spela fotboll. Det ser positivt ut och jag tror att Schalke går en bra vår till mötes med di Matteo som tränare.

Höstens tre minus

Jens Keller

Efter lång tid av kritik fick Jens Keller lämna jobbet som tränare i Schalke. Den tidigare ungdomstränaren hade inte lyckats imponera och inte skapat en vinnande känsla i laget. Jag var länge på Kellers sida och trodde att han skulle föra laget till högre nivåer. Men lyftet kom aldrig och det var inte konstigt att han fick lämna i slutändan.

Den taktiska biten

Schalke har under hösten gått från fantastiska segrar till bedrövliga förluster. Det har inte riktigt funnits en röd tråd i deras spel och det har synts tydligt på spelarnas agerande som har varit irrationellt och i många fall huvudlöst. Nu är Di Matteo på rätt väg taktiskt (åtminstone verkar det så) och jag förväntar mig att Schalke kommer att spela enligt en tydligare idé under våren än vad laget gjorde under hösten.

Skadesituationen

Vi pratar ofta om Dortmunds och Bayerns skadesituation, men Schalke är ytterligare en klubb som har gått med ett gäng skador under hösten. Joel Matip, Leon Goretzka, Julian Draxler är bara några av de spelare som har gått skadade under hösten och det undre längre perioder. När dessa är tillbaka under våren kommer Schalke att vara ett klart starkare lag – åtminstone på pappret.

Om jag fick ge Schalke en julklapp skulle det vara…

…ett tryggare försvar

Schalke har ett antal duktiga försvarsspelare. Inte minst lagkaptenen Benedikt Höwedes men många har under våren varit under isen alldeles för ofta. Med Matija Nastasic får Schalke in en försvarare som har potential att nå långt. Förhoppningsvis får Di Matteos 3-5-2 riktigt fäste i laget vilket gör dem både starkare defensivt och offensivt.

Adam Nilsson

Augsburgs höst: plus och minus

Twitter: @atnilsson

Augsburg har efter några säsonger i Bundesliga på allvar etablerat sig. Trots tapp på viktiga spelare så har Markus Weinzierl återigen lyckats förra laget till en respektabel placering (7:a) under hösten och Europaplatserna är inte långt borta

Höstens tre plus

Ingen avsaknad André Hahn

Yttermittfältaren André Hahn kom, såg och segrade i Augsburg och valde att ta steget till Borussia Mönchengladbach i somras. En av fjolårets största överraskningar i Bundesliga var Hahn och tappet kändes tungt, stort och nästan oersättbart för Augsburg. Men under hösten har det visat sig att hans inte alls saknas i den proportion som många hade trott när han lämnade. Flera spelare har klivit fram och tagit ansvar vilket har bidragit till att avsaknaden av Hahn varit nästan obefintlig.

Halil Altintop

Den ”okände” Altintop kom tillbaka till Bundesliga förra säsongen och han satte direkt ett rejält avtryck i ligan. Värvningen var fantastisk och man får ge all beröm till den sportsliga ledningen som tog beslutet att värva Altintop. Formtoppen har fortsatt under hösten och Altintop är fortsatt hjärtat i laget. För mig råder det inga tvivel om att Augsburg skulle vara ett klart sämre lag utan Altintop.

Målvakterna

Förstemålvakten Marwin Hitz inledde hösten starkt och det är inte förvånande att han har nått det schweiziska landslaget – visserligen som tredjemålvakt – men ändå. När han skadade sig klev rutinerade Alexander Manninger in och även om Manninger inte är en fantastisk målvakt så är han en stabil målvakt som gjort bra i från sig när han fått chansen. Målvaktsuppsättningen i Augsburg är bra, riktigt bra.

Höstens tre minus

Målskyttarna

I Augsburg finns det fyra uttalade anfallare: Sascha Mölders, Nikola Djurdjic, Tim Matavz och Raul Bobadilla. Den sistnämnda har stått för fyra mål, Matavz har gjort två, Djurdjic har gjort ett medan Mölders har gått mållös under hösten. Den statistiken är inte optimal för ett lag som vill konkurrera om platserna ut till Europa och det behövs fler som sätter bollarna i nät.

Nyförvärven

Augsburg tappade ett antal viktiga spelare inför säsongen men valde också att värva in en hel del. Vissa har klarat sig bra (Baba Rahman, Esswein och Feulner) men det finns också ett antal som inte har imponerat (Matavz, Djurdjic, Caiuby). Steget från 2. Bundesliga till Bundesliga är större än vad man kan tro, men jag hade förväntat mig mer av nyförvärven. För mig är det egentligen bara Baba Rahman som har imponerat och tagit klivet till att vara en Bundesligaspelare och jag hade förväntat mig mer.

Bortastatistiken

Förra säsongen slutade Augsburg på sjätte plats i tabellen för bortamatcher. I år ligger Augsburg just nu elfte plats och har bara vunnit tre av nio matcher (sex förluster). Den siffran behöver Augsburg bättre på för att hålla sig kvar i toppen och även för att kunna knipa en Europaplats.

Om jag fick ge Augsburg en julklapp skulle det vara…

…en klassisk Augsburg-vår

Under sina tre Bundesligasäsonger har Augsburg varit klart starkare under våren än hösten. Det lägsta antalet poäng som Augsburg samlat under våren är 23 och en sådan vår även den här säsongen skulle kunna räcka till en Europaplats!

Adam Nilsson

Hoffenheims höst: plus och minus

Twitter: @atnilsson

Efter år av bergochdalbana ser Hoffenheim ut att ha gått mot en ny era i sin Bundesligakarriär. Markus Gisdol har fått ordning på laget och det finns goda chanser att Hoffenheim spelar ute i Europa nästa säsong.

Höstens tre plus

Stabiliteten

I ett par säsonger har Hoffenheim varit kända som Bundesliga bergochdalbana-lag. Det har gjorts många mål framåt, släppts in många mål bakåt och varit mycket Hawaii-fotboll. Under hösten har vi fått se ett (till viss del) nytt Hoffenheim. Ett stabilare Hoffenheim som kontrollerar matcherna på ett helt annat sätt. Vid samma läge förra säsongen hade Hoffenheim gjorde sju fler mål och även släppt in sju fler. Med andra ord har det blivit 14 mål mindre under höstens match än förra året vilket är en enorm skillnad.

Oliver Baumann

Min kärlek till målvakten Oliver Baumann har växt sig starkare och starkare under de senaste säsongerna. Som stabil pelare i SC Freiburg tog han steget över till Hoffenheim där målvaktssituationen sett minst skakig ut under de senaste säsongerna. Med Baumann mellan stolparna har Hoffenheim fått en stark sista utpost och det är en målvakt som sänder trygghetssignaler till sitt försvar. En av säsongens bästa värvningar i mitt tycke.

Stjärnorna

De två nyblivna a-landslagsmännen Kevin Volland och Roberto Firmino har gått från klarhet till klarhet i Hoffenheim och var redan förra säsongen framstående i Bundesliga. Under hösten har detta fortsatt och för mig är dessa två ämnade för större scener. Båda har Champions League i sig och det skulle förvåna mig om de inte är där inom kort.

Höstens tre minus

Skadeläget

Här tänker jag främst på mittbackarna Ermin Bicakcic och Niklas Süle. Den första har haft skador som förstört delar av hösten men han kommer tillbaka den här säsongen, för supertalangen Süle är säsongen efter en korsbandsskada helt över. Med dessa två hade Hoffenheims försvar varit klart bättre och det är trist för klubben att de gått skadade.

Jiloan Hamad

Efter ett år i Hoffenheim är Hamad längre ifrån startelvan än någonsin. Steget från Malmö till Hoffenheim visade sig vara större än svensken någonsin hade kunnat tänka sig. Jag trodde att han skulle gå samma resa som Elyounoussi, det vill säga från petad till startspelare men Hamad är nog närmare en flytt än startelvan. Trist för Hamad som jag ändå tror hade kunnat göra bra ifrån sig i Bundesliga.

Mellanmjölk

Hoffenheim har på många sätt blivit ett bättre lag än tidigare. Men det har ännu inte utkristalliserat sig huruvida de är ett riktigt hemmalag eller ett riktigt bortalag. Sett till dess tabellerna ligger Hoffenheim sjua sett till hemmaplan och åtta sett till bortaplan. Det blir lite mittemellan och Hoffenheim hade behövt bli starkare på båda fronter för att nå hela vägen.

Om jag fick ge Hoffenheim en julklapp skulle det vara…

…en vänsterback

Andreas Beck har fått vikariera som vänsterback under hösten som har han gjort tidigare under sin karriär. Jag hade gärna sett en Ricardo Rodriguez-typ i Hoffenheim. En spelare som följer med upp i anfallen och är vass på fasta situationer. Det hade gjort Hoffenheim ännu starkare offensivt.

Adam Nilsson

Hannovers höst: plus och minus

Twitter: @atnilsson

Bundesligas kanske tråkigaste lag har trots negativ målskillnad tagit sig upp på en mycket respektabel åttondeplats i tabellen. Till våren handlar det om att fortsätta i samma riktning men med bättre målskillnad.

Höstens tre plus

Ron-Robert Zieler

Landslagets tredjemålvakt som jag ofta har kritiserat kan jag inte förbise. Zieler har varit riktigt, riktigt bra under hösten och är en av anledningarna till att Hannover ligger åtta i tabellen. Till skillnad från tidigare har han känts tryggare i sitt målvaktsspel. Han har inte varit ”ute på äventyr” likt förut vilket har gett ett stabilare intryck. Det skulle inte förvåna mig om Hannover blir av med honom om han fortsätter att hålla samma höga nivå under våren.

Vinna rätt matcher, förlora rätt matcher

Hannover är det lag som ligger högst upp i tabellen och fortfarande har en negativ målskillnad. Med 21 gjorda mål (knappt ett mål per match) och 26 insläppta har Hannover inte rosat marknaden statistik. Men saken är den att Hannover har vunnit matcher med enstaka mål och då hållit nollan eller släppt inte kanske ett mål. När man väl har förlorat har man gjort det med större siffror. Hannover har alltså lyckats få ihop få gjorda mål med inga insläppta mål och inga gjorda mål med många insläppta mål. Det har räckt långt hittills och kan göra det fortsatt under våren.

Pragmatismen

Hannover sitter inte på massvis med individuell kvalitet. På pappret är Hannover på många sätt ett ganska intetsägande lag, men med några få undantag. Tränaren Tayfun Korkut har lyckats med bedriften att få det att fungera felfritt. Han får ut mycket av ganska lite och får spelare som Miiko Albornoz att framstå som habila Bundesligaspelare. Korkut gör taktiskt allt han kan för att få ut så mycket som möjligt av materialet. Är det något Korkut verkligen lyckats med så är det just detta, att få ut mycket av lite och han har mycket fingertoppskänsla den mannen.

Höstens tre minus

Offensiven

Med 21 gjorda mål är Hannover långt i från det sämsta laget men inte heller nära det bästa laget. Sett till lagen runtomkring är Hannover dock ett av de sämre och ovan deras tabellplacering är alla bättre (även om Augsburg bara gjort ett mer). Men fler mål behövs i Hannoverlägret och någon annan än Joselu behöver kliva fram som matchavgörande under våren.

Spetsen

Ron-Robert Zieler, Lars Stindl, Hiroshi Kiyotake och Joselu räknas i min bok till de viktigaste spelarna i Hannover. Där bakom finns det ett hav av spelare som ska leda laget framåt. Problemet är att dessa spelare saknar riktig spets. Det är inga dåliga fotbollsspelare men det finns inte riktigt någon individuell kvalitet. När en spelare som Stindl går skadad som han gjort under hösten finns det ingen där att ersätta hans ovärderliga kvalitéer. Jag hade önskat mig mer spets i Hannover, fler spelare med individuell kvalitet som kan avgöra matcher.

Intetsägande

Jag berömde tidigare Korkut för hans förmåga att få mycket av sina spelare rent taktiskt vilket han får. Vad jag dock inte riktigt har begripit under våren är vad Korkut vill få att sitt spel. Vill man ha bollinnehav eller vill man det inte? Jag får aldrig en riktigt tydlig bild av vad som är Hannovers signum och jag hade önskat mig tydligare taktiska direktiv, för just nu känns Hannover ”blaha”.

Om jag fick ge Hannover en julklapp skulle det vara…

…Zlatan

”Vem skulle inte vilja ha Zlatan?”, tänker ni? Vad jag menar är inte att Hannover i sak behöver just Zlatan, men en som är som Zlatan. En som tar plats, gör vågade uttalande och sätter sig själv och hans klubb i centrum. Hans spetskvalitéer hade gjort nytta också. En Zlatantyp som hade fått fart på grejerna i Hannover hade varit kanon.

Adam Nilsson

Frankfurts höst: plus och minus

Twitter: @atnilsson

Trots flera tapp på nyckelspelare så har den nye tränaren Thomas Schaaf fått ordning på Eintracht Frankfurt. Efter en höst där laget blandat och givit återfinns klubben på 9:e plats i tabellen, vilket får ses som en stark prestation sett till förutsättningarna.

Höstens tre plus

Alexander Meier

En gång i tiden sågs Alexander Meier som en av Tysklands största talanger. Men hans brist på mental styrka och att han i början av sin karriär var skadedrabbad förstörde hans drömmar om att nå hela vägen. Fortfarande är han en fotbollsspelare och under hösten har han varit en av Bundesligas bästa. Med sina 13 mål leder han skytteligan och Meier har bevisat att han fortfarande har mycket att ge. ”Jag kan spela tills jag är 40 år”, sa den 32-årige Meier häromdagen och som det sett ut under hösten så vore det härligt att få se en 40-årig Meier stänka in mål i Bundesliga.

Nybyggandet

Inför säsongen tappade Frankfurt tränaren Armin Veh, nyckelspelare som Sebastian Jung, Pirmin Schwegler och Sebastian Rode – in kom Haris Seferovic, Aleksandr Ignjovski, Makoto Hasbete med flera. Uppförsbacken hade knappast kunnat vara mycket större för Thomas Schaaf när han tillträdde sitt nya jobb men han har fått ihop ett lag som trots sina brister har gjort det bra. Lägg då till att Zambrano, Trapp med flera gått skadade och inte kunnat spela under hösten vilket har försvårat situationen mer. Det är faktiskt väldigt imponerande att Frankfurt återfinner sig på en stabil tabellplats efter halva säsongen.

Teamgeist

Eintracht Frankfurt är årets Hoffenheim. Ett lag som gör massvis med mål framåt, släpper in massvis med mål bakåt men ändå hållet huvudet över vattenytan. Frankfurt ger aldrig upp och spelarna kämpar in i det sista. Det finns en rejäl laganda bland spelarna som gör att de klarar av att hantera svåra situationer och komma ur dessa på ett framgångsrikt sätt. Det är något som har präglat Frankfurts höst.

Höstens tre minus

Försvaret

Med 34 insläppta mål är Frankfurts försvar ett av Bundesligas sämre. Ofta har det sett skakigt ut längst bak och många mål har släppts in på grund av individuella misstag. Självklart har skadorna på Zambrano och Trapp varit avgörande för detta, men det är många som inte dragit sitt strå i stacken vilket har lett till denna situation.

Instabilitet

Eintracht gör många mål framåt men släpper in en hel del mål bakåt. Det stora problemet för Frankfurt är förmågan att kontrollera en matchbild och att hantera motståndarna under 90 minuter. Tydligast blev det i hemmamatchen mot Stuttgart där Frankfurt gick från ledning 1-0 till underläge 1-3. Sedan vände man på steken och hade ledningen med 4-3 för att förlora matchen med 4-5. Det får bara inte ske och är något man måste få ordning på.

Skadeläget

Kevin Trapp, Carlos Zambrano, Constant Djakpa med flera har gått skadade under hösten vilket har lett till att Thomas Schaaf har fått växla om rejält i sina laguppställningar. Tre olika målvakter har använts under hösten och en ny har värvats in under vintern. Totalt 25 olika spelare har använts under hösten vilket är på tok för många. Skadorna har varit tuffa för Frankfurts höstresultat och är något klubben förhoppningsvis slipper under våren.

Om jag fick ge Frankfurt en julklapp skulle det vara…

…kontraktsförlängningar

Bastian Oczipka och Carlos Zambrano sitter på utgående kontrakt. Förstemålvakten Kevin Trapp sitter på en låg utköpsklausul. Frankfurts sportchef Bruno Hübner behöver agera och förlänga med flera spelare i truppen för att skapa bättre förutsättningar för framtiden.

Adam Nilsson

Paderborns höst: plus och minus

Twitter: @atnilsson

Den oväntade nykomlingen Paderborn inledde hösten starkt men mot slutet tappade laget formen och återfinns på våren på 10:e plats, endast fyra poäng ovan nedflyttningsplatserna.

Höstens tre plus

André Breitenreiter

Den unge och orutinerade tränaren Breitenreiter har överraskat alla under hösten. Med ett Paderborn som alla tippat i den absoluta botten har tränaren med smarta taktiska drag fått Paderborn att vinna otaliga poäng under hösten. Paderborn har haft få rejäla dalar men har inte heller haft höga toppar, utan det är med en jämn medelväg som Breitenreiter fört Paderborn framåt och det framgångsrikt.

Uwe Hünemeier

Lagkaptenen och mittbacken Hünemeier har varit en stabil mittpelare i Paderborns lagbygge. Trots erfarenhet från Borussia Dortmund och Energie Cottbus har mittbacken först nu tagit steget till att vara en stabil mittback på högsta nivå. Jag har imponerats av Hünemeiers lugna försvarsspel och hans sätt att vara en förebild för övriga lagkamrater. Förhoppningsvis kan han fortsätta på den inslagna vägen under våren.

Laget – inte jaget

Jag har oerhört svårt för att inte bli klyschig, det är jag medveten om. Men det är helt enkelt så att i Padeborn härskar en enorm laganda som gör att laget inte bryts ned enkelt. Trots taffliga förutsättningar och med ett lag som består av många olika karaktärer så är det gruppen som helhet som är styrkan, inte individen, och det har synts under hösten.

Höstens tre minus

Anfallarna

Elias Kachunga, Marvin Ducksch, Stefan Kutschke och Mahir Saglik är de fyra namnen som ska föra skutan framåt för Paderborns del. Efter Kachungas intressanta start där han gjorde ett par mål har målskyttet avstannat och han noterats för fem mål under hösten vilket han är i topp med i laget. Den siffran hade kunnat vara högre och Paderborn hade haft nytta av en riktigt vass målskytt.

Avslutningen

Paderborn vann inte en enda match under de sista sju omgångarna. Det blev fyra oavgjorda och tre förluster på dessa matcher vilket gjorde att Paderborn sjönk från sjundeplats till tionde. Dessutom betyder det att laget endast har fyra poäng ned till nedflyttningsplatserna vilket kan bli knapert under våren då Paderborn fortsatt lär få det tufft.

Första halvlek

Med endast fem gjorda mål i första halvlek är Paderborn tillsammans med Hamburg och Stuttgart sämst i Bundesliga. Därtill har laget släppt in 14 mål under första fyrtiofem vilket har gjort att utgångsläget inför andra halvlek ofta har varit tufft. Det är något man behöver få kontroll på inför våren.

Om jag fick ge Paderborn en julklapp skulle det vara…

…en målskytt

Precis som jag skrev om Köln häromdagen så saknar Paderborn en riktig målskytt. Som tidigare nämnt är Kachunga inte rätt man för jobbet och jag tror att Paderborn hade mått väldigt bra av att ha en kille som kunde sätta ”sina baljor” varje säsong.

Adam Nilsson

Kölns höst: plus och minus

Twitter: @atnilsson

Efter en positiv inledning tappade Köln mark i tabellen mot slutet av serien. Återkomsten i Bundesliga har inte gett sken av nya stordåd, men har varit habil och ett tecken på att klubben på allvar kan komma att etablera sig i den tyska högstadivisionen igen.

Höstens tre plus

Defensiv

Med 2. Bundesligas bästa försvar gick Köln upp i högstadivisionen. Det försvaret har fortsatt varit framgångsrikt även i Bundesliga och spelare som Maroh och Wimmer har varit pålitliga även den här säsongen. Då har vi inte ens nämnt vänsterbacken Hector som har gått och blivit landslagsman på köpet. Försvaret är en stor anledning till varför Köln undvikit bottenstriden under hösten.

Peter Stöger

Den österrikiske mästartränaren valde att flytta till Tyskland för att möjligheterna i Bundesliga var klart större än de han hade i Austria Wien. I Köln har Stöger byggt ett bra fotbollslag med inriktning på defensiv kvalitet som har tagit stora steg på förhållandevis kort tid. Stöger har varit viktig för etablerandet av klubben i Bundesliga och han ger ett lugnt, harmoniskt intryck som speglar av sig på spelarna.

Timo Horn

Den talangfulle målvakten Timo Horn har infriat alla förväntningar. Med sina sex hållna nollor har 21-åringen varit en av höstens bästa målvakter i Bundesliga. Horn har ryktats till flera av de större klubbarna i Tyskland och även utomlands, men han beslutade sig för att skriva på ett nytt kontrakt i Köln och jag tror att det var helt rätt beslut. Han är en kommande storstjärna.

Höstens tre minus

Anfallarna

Anthony Ujah har ännu inte nått upp i den form som många hade hoppats på. Med sina sex mål är han bäst i Köln, men fortfarande är den siffra en aning för låg. Nyförvärvet Simon Zoller har inte heller han imponerat. Dessutom har rutinerade Patrick Helmes inte blivit kvitt sina skadebekymmer och det är tveksamt om han någonsin kommer tillbaka. Anfallsspelet har inte varit bra i Köln under hösten och är något som man behöver få ordning på.

Nyförvärven

Precis som många nykomlingarna valde Köln att ta in ett gäng spelare för att snabbt kunna etablera sig i Bundesliga. Det blev inte några större namn, men likväl spelare som visat på kvalitet i sina tidigare klubblag. Men nyförvärven har inte tagit chansen i Köln. Spelare som Kevin Vogt, Simon Zoller och Yuya Osako har långt ifrån imponerat

Sista kvarten

”Öka takten sista kvarten, Tidaholm!” skanderas alltid på Hammarbys hemmamatcher när minut 75 drar igång. Efter den delen handlar det om att kämpa tills benen knappt orkar mer. För Köln har den sista kvarten varit nattsvart den här hösten. Med åtta insläppta mål och endast ett gjort mål har klubben tappat rejält många poäng just i slutskedet. Något som inte håller om klubben vill ta sig högre upp i tabellen.

Om jag fick ge Köln en julklapp skulle det vara…

…en målskytt

Köln saknar en renodlad målskytt som gör 15-20 mål per säsong. Ujah har det inte i sig, inte heller Zoller har det i sig. Patrick Helmes hade kunnat göra det men hans karriär är nog över på grund av alla skador. Där bakom finns det inte mycket att ta av och jag hade önskat mig en Huntelaar-typ i Köln.

Adam Nilsson

Mainz höst: plus och minus

Twitter: @atnilsson

Mainz inledde hösten starkt och den nye tränaren Kasper Hjulmand fick en riktig drömstart och var bättre än både Jürgen Klopp och Thomas Tuchel sett till antal poäng i inledande matcher. Men mot slutet av hösten tappade Mainz formen rejält och gick från toppen till att ligga på en 12:e plats när halva serien hade spelats.

Höstens tre plus

Shinji Okazaki

Efter flytten från Stuttgart har Okazaki blommat ut till en av Bundesligas målfarligaste anfallare. Hans snabbhet och explosivitet är ett giftigt vapen i Mainz spel och utnyttjas i kontringsspelet. Utan honom hade Mainz legat på klart färre mål och det är inte konstigt att han jagas av flertalet utländska klubbar. Frågan är hur länge japanen blir kvar i Mainz, för han är beredd på större uppgifter.

Höststarten

Åtta rakar omgångar gick Mainz utan förlust och då låg man fyra i tabellen. Med tre segrar och fem oavgjorda hade Mainz överraskat, speciellt med tanken på att Mainz åkte ur kvar i Europa League innan Bundesligasäsongen dragit igång. Men i inledningen visade Mainz på självförtroende och bra spel som var vägvinnande, vilket klubben bör bygga vidare på för att komma igång under våren.

Passningsspelet

En av de stora punkterna som danske Hjulmand pratade om inför säsongen var passningsspelet. Han ville ha ett tryggt och tempofyllt passningsspel som skulle vara en av de viktigaste pelarna i Mainz fundament. Och passningsspelet har varit övertygande. Mainz är av Bundesligas passningssäkraste lag och har lagt en imponerande grund för framtiden.

Höstens tre minus

Målskyttet

Utöver den redan hyllade Shinji Okazaki har målskyttet i Mainz varit under all kritik. Japanen har stått för åtta av klubebns 19 mål under hösten. Snittet ligger på drygt ett mål per match för Mainz vilket är en alldeles för låg siffra för ett lag som vill sluta på den övre halvan av tabellen. Det behövs fler än Okazaki som kan sätta ett par bollar framåt under våren.

Höstavslutningen

Om det var ros fram till och med omgång åtta så finns det bra mycket ris att ge från omgång nio. Inte en enda seger lyckades Mainz att kassera efter omgång åtta och tog endast fyra poäng på de sista nio matcherna. Ett uselt facit. Med det gick Mainz in i vintervilan och det finns en rejäl uppförsbacke att jobba utifrån under pausen.

Andra halvlek

Skillnaden mellan första 45 och andra 45 är slående i Mainz. Under första 45 har Mainz en målskillnad på 12:10 (+2), i andra halvlek är den 7:13 (-6). Mainz orkar inte hela vägen ut och blir lidande av det. Det har varit en av anledningarna till varför poängen inte har trillat in, ofta för att Mainz inte har haft energin att vända på situationen eller hålla fast i ett bra utgångsläge.

Om jag fick ge Mainz en julklapp skulle det vara…

…ett alternativ till Okazaki

Förra säsongen fanns en snabb, djupledslöpande anfallare i Okazaki och utöver det en storväxt, tuff anfallare i Choupo-Moting. Det fanns två olika alternativ, den här säsongen finns inte det och det märks då Mainz mer eller mindre endast har en typ av anfallare. Jag hade gärna sett att Mainz hade haft en storväxt anfallare, så Mainz hade kunnat förändra matchbilden mer än vad man kan just nu.

Adam Nilsson

Herthas höst: plus och minus

Twitter: @atnilsson

Den tredje säsongen under tränaren Jos Luhukays styre har inte fortsatt i den uppåtgående trend som de tidigare två. Det andra året i Bundesliga har visat sig vara lika svårt som den klassiska klyschan påstår. Hertha har haft svårt att hitta rätt i sitt spel och det finns fortfarande många frågetecken i det lag som just nu parkerar på plats 13 i tabellen.

Höstens tre plus

Thomas Kraft

När Kraft kom fram i Bayern München var han tänkt som ett långsiktigt alternativ av den dåvarande tränaren Louis van Gaal. Men väldigt många var emot tanken på det och Kraft hamnade i Hertha där han växt fram till en trygg del i laget. Visserligen har Hertha släppt in många mål under hösten, men utan Krafts imponerande insatser hade det varit ännu fler insläppta vid det här laget.

Schiebers uppvaknade

Få trodde att Julian Schieber hade något att göra i Bundesliga längre efter en minst sagt misslyckad sejour i Borussia Dortmund. Men i huvudstaden har Schieber vaknat till liv och gjorde två mål i debuten. Trots vissa skadebekymmer har Schieber gjort sex mål på sina elva matcher och är med det bästa målskytt i Hertha. Ett bra facit för ett lag vars offensiv inte har imponerat.

Publiken

Hertha sitter på den mest historiska arenan i hela Bundesliga. Olympiastadion är inte byggd för fotboll och gemene man kan tro att trycket försvinner i och med löparbanorna, men så är inte fallet. I Berlin och på Olympiastadion är trycket riktigt vasst och trots att laget inte är något topplag har Hertha ligans fjärde bästa publiksnitt (52 603)!

Höstens tre minus

Försvarsspelet

Jag hyllade Thomas Krafts insatser i målet tidigare, men framför honom har det saknats kvalitet. Backlinjen har inte imponerat och Jos Luhukay har gång på gång försökt att hitta rätt genom att byta spelare och idé, dock helt utan framgång. Det saknas riktig spets i försvaret och många av spelarna saknar självförtroende, vilket leder till oerhört många individuella misstag som motståndarna kan utnyttja. Försvarsspelet har varit en akilleshäl för Hertha under hösten.

Nyförvärven

Hertha satsade rejält inför säsongen och värvade flertalet intressanta namn. John Heitinga, Salomon Kalou, Valentin Stocker, Jens Hegeler med flera togs in inför säsongen. Det kanske inte var Europas vassate namn men klubben visade en offensiv och att man ville etablera sig ännu högre upp i tabellen. Men nyförvärven har långt ifrån imponerat och Herthas trupp har inte blivit särskilt mycket starkare jämfört med förra säsongen.

Kreativitet

Ett av de större problemen i årets Hertha är att det saknas riktigt kreativa spelare som har förmågan att slå den där viktiga avgörande passen. Änis Ben-Hatira och Valentin Stocken är de spelare i Hertha som har flest assister, fyra stycken än så länge men efter dem finns det ingen som ligger på fler än två. Jag saknar den där kreativa mittfältaren som ligger bakom uppspelen, som styr spelet och som dikterar villkoren även om Skjelbred försöker vara den personen.

Om jag fick ge Hertha Berlin en julklapp skulle det vara…

…en vass mittback

Hertha saknar en spelare i försvaret som dominerar. En spelare som visar vägen och som leder sina lagkamrater rätt. Jag hade gärna sett en riktigt vass  mittback i Berlin. En försvarare som hade tagit tag i sina lagkamrater med rätt inställning och energi. Det hade Hertha tjänat mycket på.

Adam Nilsson

Malandas död kommer som en chock

Twitter: @atnilsson

Nyheten att Junior Malanda omkommit i en bilolycka slog ned som en chock idag. 20-åringen omkom på autobahn på väg tillbaka till Wolfsburg. Under kvällen skulle han och laget resa till Sydafrika på januariläger. Malanda blev 20 år.

Den belgiske mittfältaren har under hösten spelat tio matcher för Wolfsburg i Bundesliga. Mest ihågkommen under hösten blev han för sina missar, speciellt den i premiären mot Bayern München då han missade helt öppet mål från inget avstånd alls.

I Wolfsburg sågs Malanda som ett stort framtidshopp som med tiden skulle komma att diktera mittfältet. Stortalangen skulle var tänkt att ta över den dagen då Luiz Gustavo skulle tänkas kunna lämna för större uppgifter. Men nu blir det alltså inte så.

För övriga laget som väntade förgäves på Malanda på flygplatsen i väntan på avfärd till Sydafrika kommer beskedet som självklart som en chock. Ett otroligt jobbigt besked att åka iväg med och träningslägret i Sydafrika kommer att få en helt annan skepnad.

Wolfsburg, som just nu parkerar på andra plats i Bundesliga, har haft sin framgångsrikaste  höst i sin klubbhistoria. Siktet har varit inställt på Champions League och så kommer det fortfarande att vara. Förhoppningsvis kan klubben hitta rätt mentalt och kanalisera energin på rätt saker. Det vore fint om klubben kunde tillägna en topplacering Malanda.

EDIT: Tankarna går självklart även till Malandas familj och bekanta i en stund som denna.

Uppdatering Lördag 22.41

På lördagskvällen kom ett uttalande från Wolfsburgs sportchef Klaus Allofs om Malandas bortgång:

”Vi är alla djupt bestörta och kan knappt fatta ord för vår bestörtning. Vi har alla älskat honom. Han vore den goda själen i vårt lag och en levnadsglad människa. Utöver det var Junior en fantastisk fotbollsspelare som stod i början av sin utveckling. Vi kan fortfarande inte förstå att han inte är med oss. I denna svåra stund är våra tankar hos hans familj och anhöriga.”

Utöver det har ett stort antal tyska klubbar och framstående fotbollsspelare twittrat ut sin bestörtning är Malandas bortgång.

Adam Nilsson

Shaqiris flytt var en fråga om tid

Twitter: @atnilsson

Efter två och ett halvt år i Bayern München lämnar Xherdan Shaqiri klubben. Tiden var kommen och det hade den varit ett bra tag. Pep Guardiola hade nämligen inte räknat med schweizaren i sina långsiktiga ambitioner.

Shaqiri värvades efter att Bayern gått miste om Marco Reus som valt huvudkonkurrenten Borussia Dortmund. Den unge teknikern hade imponerat på Bayern under sin tid i Basel och tyskarna valde att slå till innan turkiska Galatasaray hade lagt vantarna på honom. En fattigmans-Reus men med stor utvecklingspotential.

Under Jupp Heynckes var Shaqiri en ovärderlig spelare i tränarens trupprotation. Heynckes ville att hans spelare hela tiden skulle vara så fräscha som möjligt och roterade på fyra-fem spelare på de offensiva positionerna. Shaqiri tog för sig, fick mer och mer självförtroende och såg ut att gå en mycket intressant framtid.

Men under Guardiola hade Shaqiri det klart mycket tuffare. Skadeproblem stoppade schweizarens framfart och även om Shaqiri spelade 17 Bundesligamatcher förra säsongen så var han bara på planen under hela matchen två gånger. Lägg därtill att det endast blev tre Champions League-matcher och Shaqiris roll var mer i bakgrunden än tidigare.

Under sommaren såg det länge ut som om Shaqiri skulle få lämna Bayern. Guardiola saknade intelligensen hos spelaren och tyckte att Shaqiri var alldeles för ensidig. Den spanske tränaren ville gärna använda yttern i andra roller, bland annat diskuterades det länge att han skulle få kliva ner som ytterback men det experimentet blev aldrig särskilt lyckat då Shaqiri aldrig övertygade på träningarna.

Men Guardiola hade svårt att släppa honom redan under sommaren. Eventuella skador skulle kunna sätta laget i en situation där kvalitet saknades, därför ska Guardiola ha varit emot en eventuell försäljning av Shaqiri denna gång också då spanjoren ville vänta januari ut för att se om det skulle uppstå några skador. Precis samma preferens gällde Höjbjerg (som blev utlånad till Augsburg häromdagen) men där valde klubbledningen att gå in och ta beslut ovanför tränarens huvud.

I slutändan var det Shaqiris utveckling som hade stagnerat och Guardiola kände att schweizaren hade gjort sitt i klubben. Tränaren såg inte någon framtid där Shaqiri skulle kunna etablera sig som en drivande kraft i startelvan och därför var det bara en fråga om tid innan yttern skulle få se sig om efter en ny klubb. Inter visade sig mest intresserade och var den klubb som kunde matcha Bayerns transferkrav.

I Inter kommer Shaqiri att få en viktigare roll som han kommer att växa med. Offensivt är han en oerhört skicklig fotbollsspelare och han kommer att tillföra snabbhet och kreativitet, defensivt är han klart svagare. Jag är helt övertygad om att Shaqiri kommer att bli en attraktion i Serie A och det är trist att han inte blev kvar i Bundesliga.

Adam Nilsson

Hamburgs höst: plus och minus

Twitter: @atnilsson

Mirko Slomka fick tre omgångar på sig innan han fick lämna Hamburg. In kom U23-tränaren Josef ”Joe” Zinnbauer som är Hamburgs fjärde tränare på drygt ett år. Zinnbauer har skapat nytt hopp i klubben, men har ännu inte bevisat att han är rätt man att leda laget in i framtiden. Efter 17 omgångar parkerar Hamburg på 14:e plats, bara två poäng ovanför jumboplatsen.

Höstens tre plus

Individuell kvalitet (potentialen)

Mycket kan man säga om Hamburg men det saknas inte brist på individuell kvalitet i truppen. Med spelare som Lewis Holtby, Nicolai Müller och Rafael van der Vaart (visserligen åldrande) så saknas det inte spetskompetens. Tyvärr för Hamburgs del har vi sett alldeles för lite av den här varan under hösten men ibland blixtrar det till och då är Hamburg ett klart bättre lag än vad tabellplaceringen visar på.

Erfarenheten

Trots att Hamburg har gjort få mål och har haft en spelmässigt dålig höst så har klubben lyckats ta viktiga poäng. En av anledningarna till varför poängen har trillat in är erfarenheten som finns i truppen. Spelare som Westermann, van der Vaart, Jansen med flera har alla varit med länge och vet vad som krävs för att ta poäng. Detta har varit ett trumfkort i vissa matcher och kan visa sig oerhört viktigt i en möjlig bottenstriden mot slutet av serien.

Insläppta mål

Med endast 19 insläppta mål är Hamburg seriens fjärde bästa lag på i denna serie. De tre lag som är bättre än Hamburg ligga alla inom topp-4. Så de 19 insläppta målen är en riktigt bra siffra för ett lag som fortfarande inte har visat på ett särskilt imponerande försvarsspel. Det är också denna siffra som gör att Hamburg ligger ovanför nedflyttningsstrecket, för med fler insläppta målet hade Hamburg fått se sig själva i botten av tabellen.

Höstens tre minus

Nyförvärven

Hamburg satsade stort inför denna säsong med ett antal intressanta och på pappret bra nyförvärv. Lewis Holtby, Matthias Ostrzolek, Nicolai Müller och med Pierre-Michel Lasogga (köptes loss från sitt lån) kom in men ingen har gjort något större avtryck under hösten. Alla har underpresterat och inte alls visat upp den kvalitet som finns där. Ett stort minus för Hamburgs värvningsansvarige och tränaren som inte fått ut det bästa av sina nya spelare.

Målskyttet

Hamburg saknar en riktigt vass målskytt. Jag var tveksam till om Lasogga skulle kunna fortsätta med sitt målskytte den här säsongen efter att ha gjort en hel del mål förra säsongen och varit landslagsaktuell. Det visade sig att jag fick rätt, Lasogga har inte alls nått upp i samma form. Alternativet Rudnevs håller fortfarande inte Bundesligakvalitet och båda anfallarna ser tunga ut och saknar självförtroende. Tre mål har anfallarna gjort tillsammans under hösten, ett uselt facit.

Mittbackarna

Jag höjde Hamburgs få insläppta mål men för mig har klubbens mittbackar varit en stor säkerhetsrisk i laget. Jag var nere och såg den sista hemmamatchen mot Stuttgart för några veckor sedan och då startade Djourou och Cleber. Båda var osäkra, alldeles för dåliga med fötterna och när jag vet att alternativet är en Heiko Westermann vars bäst före-datum passerat så är det ett oerhört stort varningstecken inför framtiden. Mittbackarna håller inte Bundesligaklass, så enkelt är det.

Om jag fick ge Hamburg en julklapp skulle det vara…

…en målskytt

Det finns mycket jag skulle vilja ge Hamburg. Självförtroende skulle vara en sak men för att få igång laget tror jag en riktig målskytt behövs. En spelare som gör 15 mål per säsong och som kan avgöra en match på egen hand. Tänk er vad en Huntelaar skulle kunna göra i Hamburg. Med tanke på den kreativa kvalitet som finns så skulle en rörlig anfallare kunna göra underverk i en klubb som Hamburg.

Adam Nilsson

Podolskis flytt sätter honom i tysk fotbolls periferi

Twitter: @atnilsson

När Lukas Podolski som ung klev in i Bundesliga med sitt FC Köln spåddes han en fantastisk framtid. 18-åringen var den spelare som personifierade det nya Tyskland. Född i Polen, uppvuxen i Tyskland. Tekniskt begåvad, men fortfarande mentalt stark. Det tog inte lång tid innan flera storklubbar fick upp ögonen för 18-åringen som var med i den tyska EM-truppen 2004.

Men Podolski valde att stanna i Köln, trots intresse utifrån och trots att Köln spelade i 2. Bundesliga. I andradivisionen vann ”Prins Poldi” skytteligan med 24 mål på 30 matcher och sköt tillbaka klassiska Köln upp i högstadivisionen. Det blev en säsong till i Bundesliga innan Poldi tog det steget som så många talangfulla tyskar gjorde: det vill säga steget till Bayern München.

Flytten till München blev inte alls det lyft som Podolski hoppats på. Han etablerade sig aldrig i startelvan, satt främst på bänken och fick göra sporadiska insatser. I landslaget visade han sig dock fortfarande ovärderlig men den där magin som funnits där försvann sporadiskt. Av Kicker blev Podolski säsongen 2006/2007 utnämnd till ”säsongens förlorare” som visade på hans bristande status i det egna landet.

Det blev tre säsonger i München. Den sista säsongen tillsammans med Jürgen Klinsmann som var den man som en gång etablerat Poldi i landslaget. Men inte heller under Klinsmann blommade Podolski ut och prinsen ville hem. Avslutningen på säsongen 2008/2009 under Jupp Heynckes blev Podolskis framgångsrikaste i klubben.

Under de avslutande fem matcherna gjorde Podolski två mål och stod för fem assist, klubben hade ångrat sig och ville behålla Podolski men han hade bestämt sig: Köln skulle bli nästa adress och stora insamlingar hade gjorts bland supportrarna för att locka honom tillbaka. Bland annat den fanatiske Kölnsupportern Michael Schumacher hade bidragit till insamlingen för att locka tillbaka Podolski.

Väl tillbaka i Köln hade Podolski det fortsatt svårt med målskyttet. Det blev ett mål i den femte omgången, men efter det tog det 20 omgångar innan han återigen nätade för Köln och det självklart mot FC Bayern. Men den gamla Poldi var fortfarande ett minne blott.

De två efterföljande säsongerna blev dock framgångsrikare. Säsongen 2010/2011 noterades han för 13 mål på 32 matcher i Bundesliga och under nedflyttningsssäongen 2011/2012 gjorde han hela 18 mål. En målskörd som gjorde att Arsene Wenger fick upp ögonen för den numera erfarne Podolski. Flytten till Arsenal skulle bli Podolskis återkomst till toppen.

Men förväntningarna på Podolski var alldeles för höga i det engelska lägret. I Köln hade Podolski hade en fri roll och var lagets stora stjärna, i Arsenal skulle han bara komma att vara en i mängden och dessutom främst spela på en kant vilket han inte varit van vid i Köln där han mer använts som en spjutspets.

Att han två och ett halvt år sedan lämnar Arsenal utan att egentligen ha lämnat något större avtryck är inte särskilt förvånande. Han passade inte i det spel som Wenger ville spela, utan framstod som något av utomjording på planen. En man som inte riktigt hörde hemma där, trots iver att försöka passa in.

Och hans missanpassning i England snappades upp i Tyskland. Köln har varit intresserade av att locka tillbaka Podolski. Men bristen på pengar och tveksamheten över hans egentliga kvalitet har hindrat klubben från att göra ett allvarligt försök att få tillbaka honom. Wolfsburg var intresserade men Podolskis egna ovilja att spela för ett annat tyskt lag än Köln gjorde att även Volkswagenkoncernen fick släppa sitt intresse i slutändan, trots oändliga ekonomiska resurser.

Som 29-åring var steget till MLS fortfarande inte tillräckligt intressant då Podolski fortfarande kände att ha ha något att bevisa, något att bidra med. Inte heller var han intresserad av att åka på ett äventyr till ett land som Qatar för att tjäna stora pengar. Därför blev Italien egentligen det enda målet för honom.

I Inter verkar Podolski få en tränare som är mer medveten om hans styrkor och svagheter. Mancini tycks ha en tydligare bild av vad han vill göra med Podolski på planen. Italienaren ger inte intrycket av att han planerar att forma honom särskilt mycket, utan snarare anpassa en roll efter honom. En känsla jag aldrig fick att Wenger gjorde. Det talar till Podolskis fördel när det kommer till möjligheterna att lyckas i Italien.

I Italien kommer han att få mer speltid och öka sitt på sitt självförtroende. Han kommer säkerligen att kunna tillföra kvalitet i Inter. Men för mig är det en flytt som någonstans är ett tecken på att han allt mer hamnar i tysk fotbolls periferi.

Tysk fotbollsmedia skriver lite, för att säga nästan ingenting om italiensk fotboll. En såpass folkkär fotbollsspelare som Miroslav Klose får få artiklar skrivna om sig, för Podolskis del lär det bli än färre efter att det inledande intresset svalnat. När han dessutom gick från den utländska klubb som tysk fotboll skrivit mest om, Arsenal, så blir steget från centrum till utkant ännu skarpare.

Att hans insatser i klubb och landslag har dippat råder det inga tvivel om. Han har blivit mer och mer ifrågasatt av tyska experter som menar på att han har passerat sitt zenit. Den snart 30-årige tog aldrig det slutgiltiga steget till att bli den tyska stjärnan på fotbollshimlen som många trott när han kom fram i Köln och kommer att sålla sig till den skara talanger som aldrig riktigt blomstrade ut hela vägen.

Adam Nilsson

Senaste tweets

Arkiv